onsdag 9 mars 2016

Föreningen mot husrivningar berättar...

Kvinnan berättar om sig, om Israel och situationen här. Hon är israel och jude. Att hon är israel och jude påverkar hennes ställning i samhället. Hon gör det tydligt. Hon kan göra saker som många andra inte kan. Hon kan. De andra kan inte, får inte, delta i samhällets alla delar och nyttja samhällets all service. Den som de egentligen har laglig rätt till, betalar skatt för, men ändå utesluts ifrån. Konsekvent.

Konsekvent är ett ord som ofta dyker upp i huvudet här. Samhället är konsekvent, lagreglerna är konsekventa. De går alltid i samma riktning, inte rättvist, men i samma riktning. Det går att se vilken väg det är tänkt att gå.

ICAHD är aktiva i lobbyverksamhet, för att uppmärksamma världen på de sakfrågor de anser viktiga. De håller guidade turer, berättar, visar så att vi kan se med egna ögon. De driver också sommarläger där de hjälper till och bygger upp demolerade/rivna hus. Hjälper, för att det är viktigt. Och för att de finner politiken i samhället felaktig. De visar sin solidaritet mot de som är utsatta, stöttar och försöker förändra. Tidigare har de varit med vid demoleringarna, för att stötta och hjälpa de utsatta, men är det inte längre, om jag har förstått saken rätt.

Hon berättar historier, om alla människor och kulturer som har bott här, tillsammans. Hon berättar inlevelsefullt och engagerat. Hon brinner av engagemang. Hon är en god talesperson för engagemanget för fred och rättvisa, tänker jag när jag lyssnar på henne. Hon är krass och tydlig. Hon talar rakt, utan omskrivningar. Hon följer en tydlig linje, berättar om demokrati och hur samhället ser ut för de som bor här.

De lagar som Isr. använder idag är i princip desamma som britterna använde under sin tid här. Husdemoleringar skedde då, liksom nu. Samma saker hände då, som nu. Det var bara andra herrar och andra undersåtar då, och nu.

Föreläsaren konstaterar att andra världskriget t ex gav oss de mänskliga rättigheterna genom FN-konventionen. Det gav också tanken, insikten, om den egna staten. I allt det som har skett genom tiderna har det visat sig att registreringen av sitt land, sin mark, är viktigt. Det är viktigt oavsett vem som är herre över landet.

För beduinerna vore och är det viktigt. Det hade varit fint om de hade gjort dessa registreringar. Beduinerna i Negevöknen registrerade inte sina marker och kan inte bo kvar i sina områden. De tvingas bort därifrån, för att bo på andra begränsade platser, där de inte kan/får utöva sin kultur och sitt levnadssätt. De tvingas in i liv som de absolut inte vill ha. Beduinerna har en väldigt färgstark och livlig kultur, berättar företrädare för ICAHD. Det är en stor sorg att/om den försvinner.

Jaffa skulle tillhöra Palestina, enligt den karta som ritades. Den var grå, som t ex Västbanken. Skälet var frågan om demografi, det bodde helt enkelt för många palestinier där. En stor del i konflikten är sålunda en fråga om demografi - israelerna vill vara i majoritet över palestinierna. En realitet är ofta att palestinierna föder fler barn, vilket ger dem en större befolkningstillväxt eftersom israelerna oftast inte föder lika många barn.

ICAHD-företrädare talar återkommande om principen kring befolkningen; om du inte kan öka den israeliska befolkningen är alternativet att minska den palestinska befolkningen genom att göra livet outhärdligt för dem. Demografifrågan är viktigt för Israel. De använder outhärdligheten - svårigheterna att leva - t ex genom;

En familj fick sitt hus förstört. Var skall de nu
ta vägen, hur skall de nu kunna leva och driva sitt företag?
- nivån av tillstånd för allt; pass, id-kort, arbetstillstånd, bygglov, etc. Alla tillstånd som krävs för en befolkningsgrupp men inte för en annan, gör livet särskilt svårt för några, men inte för alla. Föreläsaren återkommer till frågan om rättvisa för alla
- våldet mot palestinierna, både det fysiska och det psykiska. I detta ingår t ex demolering av hus, svårigheter att få tillstånd, hårdheten i vokabulären, svårighet att få arbete, mm.
- muren och checkpoints ger svårigheter att röra sig.

Hon berättar också att Västbanken - som ju ligger i öster, men avser den västra sidan av Jordanfloden - är oerhört viktig för Israel. Det beror t ex på att det där finns viktiga vattentillgångar, att det är en viktigt militär position i riktning mot öst, mm, samt att det är religiöst viktiga platser. När vi tittar på kartan, begrundar landskapet, gränser och vattenresurserna ser vi strategierna tydligare. Riktningen är tydlig, bestämd, och inte rättvis.

När riktningen är tydlig, bestämd. När ett beslut är fattat om hur man vill ha det, behöver man sända det budskapet. Man behöver vara tydlig. Om man sedan upprepar sitt budskap, väljer definitioner och terminologi, och håller i dessa hårt, så visar man vem som äger frågorna och hur vi ser på dem andra. Terminologin är tydlig, viktig. De berättelser var och en möter, är viktiga. Ett barn som alltid möter en viss historia, tror den som sann, har en längre startsträcka om den vill se en annan bild än ett barn som har mött andra - fler - historier, fler bilder och en mer nyanserad bild.

Vi måste vara väldigt noga med vilka berättelser vi berättar för våra barn och för våra medmänniskor. Vi måste också begrunda hur ihärdigt och hur omsorgsfulla vi är när vi talar t ex om mänskliga rättigheter och allas lika värde.

Mänskliga rättigheter och människors lika värde - måste vi tala om väldigt mycket mer.

A..




(Anteckningar från möte/samtal i Jerusalem 29/2 2016). 

Länk till - I C A H D - den Isr. föreningen mot husrivningar ...

Inga kommentarer: