måndag 27 oktober 2014

Vad är en levnadslön?

Bild från Fair Trade Centers broschyr
Levnadslön nu!
En levnadslön är en lön som man kan leva på. 

På bilden här intill visar det sig att sömmerskan får rätt lite betalt, att kakan delas av många men där sömmerskan får alltför lite.

- Ja, den där arbetarens lön, hon som syr, borde ju få lite mer förstås. Så att lönen räcker till mat på bordet och tak över huvudet. Och kanske en resa hem till familjen lite då och då? Eller ett läkarbesök för ungarna? Eller vad säger vi? Vill vi bidra till det? Och hur tänker vi oss att göra det? 

Ja, t ex genom att uppmärksamma inköpare på de anställdas situation och se till att de tar ansvar också för det första ledet i kedjan. Om de inte gör det bör vi ifrågasätta om vi vill handla genom återförsäljare/företag som inte tar ansvar. Om t ex H&M är en stor inköpskanal, men inte bryr sig om sömmerskornas lön, deras rätt till schysta arbetsvillkor, arbetsmiljö och arbetstider - så behöver vi få dem att göra det. De har, genom sin storlek, mycket stora möjligheter att påverka. Det är förundrande att det visar sig att de inte gör det. 

En levnadslön skall; 
- vara möjlig att intjänas under en normal arbetsvecka på högst 48 timmar 
- utgöra grundnettolönen efter skatt och exklusive bonusar, tillägg och övertid 
- täcka grundbehoven för en familj om fyra personer - inkludera 10% sparande, utöver kostnader för basbehoven (som är tex mat, boende, läkarvård, mediciner, transporter, odyl).

När jag hör den kambodjanska sömmerskan berätta om sina arbets- och levnadsvillkor, och om deras möte med H&M blir jag så omåttligt sorgsen. 

Nog kan vi väl ändå bättre än så?

A..


Läs mer; 

fredag 24 oktober 2014

Inbjudan till kurs i redovisning/bokföring - grundkurs


Inbjudan till kurs i redovisning/bokföring - grundkurs

Bokföring från grunden 
Innehåll; 


  • Begrepp 
  • BAS-kontoplan 
  • Redovisningsprinciper 
  • Registreringsregler (Skatteverket & Bolagsverket) 
  • F-skatt, A-skatt 
  • Skatteavdrag och arbetsgivaravgifter 
  • Bokföring av personalkostnader 
  • Förmåner 
  • Kontrolluppgifter 
  • Moms; registrering, redovisning och betalning 
  • Momsmetoder/bokföringsmetoder 
  • Fakturering och bokföring av fakturor 
  • Kort om bokslut & deklaration

  • Antalet deltagare är begränsat till 12 personer. 
  • Föreläsningar och diskussioner varvas med praktiska övningar. 
  • När; 19-20 mars 2015, kl 0900-1600 
  • Var; Solna Centrum 
  • Lärare; Anette Grinde

torsdag 23 oktober 2014

Slopad skattereduktion för gåvor

Skattereduktionen för gåvor till ideell verksamhet slopas. Regeringen anser att understödjande av ideell verksamhet inte är en uppgift för skattesystemet. Prioriteringar av stöd med skattemedel till ideell verksamhet ska avgöras av demokratiskt valda organ och deras representanter. De anser att en avdragsrätt för gåvor till ideell verksamhet minskar utrymmet för det samhälleliga stödet och ökar den ideella sektorns verksamheters beroende av enskilda personers förmåga och vilja att bidra. 


Detta lär sörjas av många, både privatpersoner och ideella föreningar.

A..

måndag 20 oktober 2014

Brevfilmen, lördag kväll kl 2100


Programledaren Hannah Widell och hennes gäster Tilde Fröling, Fredde Granberg och Thomas Järvheden tittar på brevfilmer och löser relationsproblem på bästa sändningstid, lördag kl: 21.00 i SVT:s kanal 1.

Programmet består av filmer, där brevskrivare beskriver sitt problem, och intervjuer av det som kan ses som den vanliga människan på stadens gator och torg. Hannah Widell diskuterar sedan filmerna tillsammans med sina gäster, som utgår ifrån sig själva och sina personliga erfarenheter i samtalet. Frågor som diskuteras i programmet är till exempel om man måste gå på sina kompisars parmiddagar om man är singel, vad man ska göra när ens föräldrar hellre ser till sina egna intressen än träffar sina barnbarn eller om det är ok att alltid kissa med öppen toalettdörr inför sin partner. Man skapar alltså humor och skrattar åt vardagliga problem.

Programmet är knappt 30 minuter långt och ligger mitt emellan Atleterna och Downtown Abbey i lördagskvällens programtablå. Det är just det som är räddningen för TV-statistiken för programmet, att man är placerad i soffan och för slö för att ta sig upp innan nästa program. Jag blir sittande kvar trots att vad som helst skulle vara bättre att göra. Programledaren närmar sig frågorna med ständiga skratt och deltagarna avbryter ständigt varandra vilket inte ger mer än ett fåtal fullständiga meningar under programtiden, som är glädjande kort.

Ett nöjesprogram behöver inte innehålla inslag av allvar även om frågorna kan vara av stort allvar för många. För dig som uppskattar humor om enkla vardagliga ting är detta ett lättsamt program att titta på. För dig som istället uppskattar en ton av seriositet eller någon form av kunskap i nöjesprogrammen finns inget att hämta. Du rekommenderas då att se detta som en sådan längre reklampaus där vi gärna lämnar tv-tittandet en stund. Stunden räcker gott och väl till att göra en fruktsallad, vandra runt kvarteret eller läsa den tidningsartikel du missade i morse.

Det blir fruktsalladstillredning för min del, när denna programpunkt dyker upp i programtablån nästa vecka.

A..






Khadaffi är död

Khadaffi är död (20 oktober 2011). Han dödades i sitt Libyen och människor dansade av glädje. Utvecklingen i landet blev sen ändå inte som befolkningen tänkt sig, står att läsa i DN idag.

Erik Ohlsson & Anders Hansson var på plats . De upplevde och betraktade situationen i det kylrum där Khadaffi placerats efter att ha blivit skjuten. Han beskriver också vägen dit, från Tunisien, som innebär en gränsövergång och en muta. Erik Ohlsson beskriver den lättvindigt. Jag förstår plötsligt att det tillhör journalisternas vardag och jag blir plötsligt väldigt besviken på DN.

Detta innebär att jag köper en produkt vars ägare och personal bidrar till att underhålla världens korruption. Detta gör att också jag bidrar till att orättvisorna och fattigdomen ökar i världen. Gör de det för att passera gränsen mellan Tunisien och Libyen, så gör de det naturligtvis på andra platser också.

DN, detta är helt oacceptabelt. Och väldigt, väldigt sorgligt.

A..




lördag 18 oktober 2014

Rekommenderad läsning!









Du ska dö

Du ska dö
En dokumentär berättelse om mordet på Fadime Sahindal
Ulf Broberg & Leif Ericksson
Arx Förlag Ab
Isbn 978-91-87043-01-7
2012

I januari 2002 mördades Fadime Sahindal. Hon mördades för att hon ville leva sitt liv med egna val, inte familjens och släktens.

Rahmi Sahindal, Fadimes pappa, avtjänar ett livstids fängelsestraff för mordet.

Boken berättar om händelser som föregick mordet, om Fadimes val och handlingar, liksom familjens och släktens reaktioner.

Fadime var en modig kvinna. Hon gav frågan om kvinnors fria val - ur hedersperspektivet - ett ansikte. Hennes agerande har givit oss kunskap, men tog hennes liv. Den tog hennes liv för att hennes far och delar av hennes släkt ansåg att hennes agerande förstörde deras heder. Så var det förstås inte eftersom en enskild människas agerande aldrig kan förstöra en annars människas heder, sett ur vårt perspektiv. Men vårt perspektiv är ett annat än Rahmi Sahindals och en del av hans släkts perspektiv. Vi ser alltså helt olika på saken.

Rahmi Sahindal har dömts till livstids fängelse för att han mördade sin dotter. Hans släkt ställde sig bakom honom, bara en dotter vittnade emot. Hans hustru, Fadimes mamma, och övriga barn ställde sig på Rahmis sida - mot Fadime.

Våld mot kvinnor är oacceptabelt. Våld mot kvinnor i hederns namn är oacceptabelt. Att göra det till en och samma fråga är oacceptabelt. Varje kvinna, varje slag, varje familjesituation, varje fråga - är unik men kan också ingå i ett sammanhang. Just det behöver vi se.

Den här boken är lättläst, så tillvida att den har ett lättläst språk och är lättbegriplig. Samtidigt är den oerhört tung, som i svårbegriplig och kraftigt känslopåverkande. Det kan inte få vara så här, vare sig här eller någon annanstans i världen. Jag kan inte lägga ifrån mig boken när jag påbörjat läsningen. Jag vet hur det går, men kan ju ändå inte alls förstå att det kan gå just så. Jag tänker att det är en väldigt viktig bok, som jag verkligen kan rekommendera var och en att läsa.

Så. Om man vill lära sig mer om detta ämne - alltså frågan om "heder" - kan man t ex gå med i föreningen GAPF, leta vidare på nätet eller i böcker kring frågan, läsa böcker som t ex Heder och samvete eller Du ska dö

Sen uppstår frågan; vad gör jag för att detta inte skall hända igen? Vad gör jag för att mänskliga rättigheter skall gälla alla, alla alltid? Och vad gör du?

A..

Mer om böcker i denna blogg!


Länkar & sånt;


torsdag 16 oktober 2014

En polis visar känslor


Metro 16 oktober 2014
Metro skriver idag en kort notis om en protestmarsch för 219 kidnappade skolflickor i Nigeria. Notisen omfattar 3 meningar. Jag har förstått att man, som journalist/skribent, skriver det viktigaste först (även om jag själv inte är så duktig på det).

Den första meningen i notisen lyder; En polis visar känslor vid gårdagens demonstration i Maiduguri, organiserad av "Bring back our girls".

De två därefter följande meningarna beskriver när, hur många flickor som berörs, hur många som fortfarande är kvar i fångenskap och vem som har kidnappat dem.

"En polis visar känslor" - representerar (i notisen) hela beskrivningen av hur människor i och utanför demonstrationen uppfattar demonstrationen, kidnappningen och de diskussioner och problem för familjerna och samhället detta har fört med sig. Orden gör mig förvirrad. Jag förstår inte poängen med dem.

En
polis
visar
känslor

Är det bara en person som visar känslor?
Om det är flera människor som visar känslor, varför nämns bara en.
Varför nämns att han är polis? Eller är det en hon? (Bilden visar en man, utan särskilda känslor)
Varför lyfts polisen fram?
Hur hör ordet känslor ihop med polisen?
Vilka känslor visar han?
Är det sorg, glädje, frustration, ilska - eller är det något annat?
Vad visar han känslor för? Och på vilket sätt? Demonstrationen? Kidnapparna? Samhället? Flickorna? Familjerna? Sin egen otillräcklighet?

På vilket sätt ger de fyra orden en bra och korrekt beskrivning över händelsen? Tillför de? På vilket sätt? Om de inte tillför - varför står de där?

Bortsett från detta textresonemang så är det fasansfullt att dessa flickor ännu saknas. Vad gör världen för att de skall återförenas med sina föräldrar? Vad gör världen för att hitta dem?

A..

onsdag 15 oktober 2014

Heder och samvete - en bok om hederskultur i Sverige

Heder och samvete
En bok om hederskultur i Sverige
Eduardo Grutzky & Lars Åberg
Fri Tanke Förlag
2013
www.fritanke.se
Isbn 978-91-87513-55-8

Jag återkommer igen om boken Heder och samvete. Den påverkar mig, skaver i mina tankar. Här finns en tidigare recension, i denna blogg. Läs gärna den. Och läs gärna boken. Den är viktig.

Boken beskriver frågeställningen kring hedersproblematiken, där t ex unga människor ofta kvinnor, hindras i sina livsval. De tvingas in i äktenskap i hederns namn, deras skolgång haltar och de blir föräldrar tidigt. De berövas möjligheten att påverka sina egna liv. Hederns kollektivistiska form är unik och skapar stora problem för de som drabbas, unga som äldre, liksom för samhället i stort.

I boken finns berättelser som rör ungdomar, utredande poliser, myndigheter som ger bidrag till odemokratiska föreningar och samhällets rädsla. Här finns berättelser som visar att många i vårt samhälle inte ser eller förstår hur problematiken ser ut. Det är som om ingen, på politisk nivå, riktigt törs ta i den. Och, visar det sig, några myndigheter agerar på eget bevåg. Helhetsagerandet från myndigheternas sida och politikerna stärker det negativa i hederskulturen. Vi andra, medborgarna, får inte rätt information. Rätt fakta slår inte igenom bruset. Är det för att alltför få bryr sig tillräckligt mycket? Eller är det för att politiker och myndigheter inte tar frågan på fullt allvar? Oavsett vilket så skadar det tjejer, killar, kvinnor och män som inte får rätt stöd och hjälp.

Det är inte ok att kvinnor har sämre tillgång till grundläggande mänskliga rättigheter, oavsett varifrån de kommer eller var de bor. Det är inte ok att vi inte ser denna problematik. Det är inte ok att vi inte gör mer för att köra människors rädsla på porten. Det är inte ok att kvinnor tvingas gifta sig med män de inte valt själva. Det är inte ok att män tvingas gifta sig med kvinnor de inte valt själva. Det är helt enkelt inte ok att människor inte får välja sin egen livspartner, hur de skall leva, vad de skall utbilda sig till, mm.

Hedersproblematiken, där den kollektiva hedern eller en mans heder står på spel för vad en annan enskild människa gör eller inte gör, måste finnas på vår - politikernas, myndigheternas och medborgarnas - dagordning. En kultur som leder till våld, tvång och att mänskliga rättigheter inte gäller alla måste diskuteras. En sådan kultur, ett sådant livsförstörande sätt, behöver helt enkelt resoneras kring och lagstiftas bort.

Mänskliga rättigheter gäller alla. Alltid.

Anette Grinde


tisdag 14 oktober 2014

Det andas kärlek här


Pling sa det i min dator häromveckan. Min vän Mari bjöd in mig till en utställning. Jag noterade datumen och bestämde mig för att gå. Jag har tidigare hört talas om konstnären genom Mari och förstått att det är en begåvad konstnär, väl värd ett besök.

Nu var det dags. Jag klev in i lokalen, Galleri Movitz på Honsgatspuckeln i Stockholm. Där ligger mängder av gallerier, men just idag låg mitt enda fokus på konstnären Junghi Han, som ställde ut på Galleri Movitz.

Junghi Han har rötter i Korea, men också i USA och i Sverige. Det är en mångkulturell ung kvinna som har en gedigen utbildning och ett mycket stort antal utställningar bakom sig. Hennes utbildningar härrör t ex från Sung Shin University, Seoul (1977, 1978), Grand Chaumier Academy, Paris (1981), Stockholms universitet (1983, 1986) och Long Island University, New York (2005).

Det första som möter mig i lokalen är känslan av blomsterprakt. The Voice of Nature är namnet på utställningen och de första jag ser är tavlor med färgsprakande blommor. Det doftar ljuvligt. Jag blir förvirrad av doften, eftersom tavlor (logiskt) inte doftar. Förklaringen låg i det blomsterhav som fanns i anslutning till ingången. Junghi Han hade belönats och glatts med blommor inför denna, fantastiskt vackra, utställning. Doften passade väl till hennes verk, även om den inledningsvis förvirrade mig en aning.

Hon målar naturen, följer dess röst. Hon fäster den på duken. Hennes kärlek till naturen, formen och känslan för färgen ger oss bilden. Hennes bild för min tanke till en plats i naturen eller i mig själv. Den ger mig rum för min egen tolkning. Hennes plats, som kanske var Long Island, förde mig till min plats, som var Öland. Där såg jag det höga gräset, de lågt växande blommorna och vinden som sakta strök nära marken. Där såg jag den karga naturens vackra färger. Jag kände känslan av hösten, den lite kalla men ljuvligt sköna hösten, i det fantastiskt vackra landskapet. Hennes plats blev min plats, även om de låg långt ifrån varandra.

Njutbart. Jag tänker att tavlorna är njutbara, att de fyller mitt hjärta med vänlig natur. De tilltalar. De ger mig den friska luften, låter mig se gräset vaja i vinden och betrakta blommorna där de stillsamt växer i naturens vackra famn. Den känns i mig.

Junghi Han har till sin utställning The Vocie of Nature målat ljuvligt vackra tavlor. Naturen, miljöerna, havet och de vackra, lagom avvägda, färgerna drar mig sakta in i bilderna. En efter en. De ljuvliga blommorna och höstlöven bär de klara färger de har i naturen. De dova, när grönskan lämnar, finns också där. Naturens skiftningar finns med. Några av tavlorna har målats vid havet, det ljuvligt vackra havet. Jag betraktar tavlorna i tystnad och känner den stillsamma glädjen i hjärtat som kan dyka upp när man ser något riktigt vackert. Glädje i hjärtat är en ljuvlig känsla.

Han är en konstnär jag gärna ser igen. I mitt möte med henne, i utställningslokalen, tolkar jag henne också som en vänlig och vacker människa. En sådan som bär kärleken och konsten väl förankrad i sitt hjärta. Kärleken, den som ger glädje och omsorg för människor, natur eller andra levande väsen på vår jord, gör människorna vackra. Känslan skiner igenom. Och konsten, den som beskriver den känsla vi bär. Han kan verkligen förmedla sin känsla och ge oss andra en möjlighet att njuta av hennes fantastiska begåvning.

Jag är väldigt glad att jag gick till Galleri Movitz idag. Det andas kärlek där.

Anette Grinde



Mer om Junghi Han, som ställer ut hos Galleri Movitz 10-16/10 2014.


fredag 10 oktober 2014

Heder och samvete

Heder och samvete
En bok om hederskultur i Sverige
Eduardo Grutzky & Lars Åberg
Fri Tanke Förlag
2013
www.fritanke.se
Isbn 978-91-87513-55-8

Förlagets beskrivning av boken; I Sverige i dag befarar ungefär 70 000 ungdomar att de inte ska få välja vem de ska gifta sig med. Ändå förnekar svenska debattörer hederskulturens existens eller förringar dess effekter. Det talas i allmänna termer om mäns våld mot kvinnor och om ett globalt patriarkat. Men hederskulturens kollektivistiska prägel är unik. Hela familjer och släkter är involverade. Hederslivet innebär en tillvaro nedsänkt i ett vardagligt övervakningssystem - de samlade små gesternas tyranni. 

Boken är övergripande informativ och samtidigt tydlig. Den lär mig mängder av nya saker. Den innehåller beskrivningar av hur hederskulturer och hedersvåldet ser ut, den innehåller reflektioner kring samhällets beteende och ställningstaganden, en påminnelse om att vi diskutera om hur vi skall benämna saker istället för att ta itu med problematiken och den innehåller berättelser om människor som har drabbats. Den pekar också på den ständiga svårigheten att göra rätt och därmed också hur fel handlingar och uttalanden kan bli för de enskilda som inte är enskilda individer, utan istället tillhör i ett kollektiv där man saknar personlig rörelsefrihet och betydelse.

Boken är tung, som i viktig. Boken är tung, som i att den kräver mitt engagemang och min närvaro. Boken är tung, som i att den berättar för mig att den innehåller kunskap som många behöver ta del av. Om vi inte vet hur situationen är så det det rätt svårt att vända den till något annat. Kunskapen är sålunda mycket viktig för att vi skall kunna förändra. Förändra gör vi med samtal, debatt och regler - inte med våld. Och inte med tystnad.

Bredvid mig går en kvinna. Strax framför går en man. Båda är unga, men ändå vuxna att se vad som händer. De är rädda och väldigt ledsna. De har, på olika sätt, drabbats av livsbegränsningar på sistone. Hon, för att hon vill vara fri, göra som hon vill med sitt liv och sin tid. Hon vill välja sitt yrke och sin man, utan andras inverkan. Han, för att han har träffat en man som han har förälskat sig i. Båda har sett det komma, men ändå inte trott att det skulle bli så. De bor ju ändå i Sverige, som inte har de traditionerna.

De traditioner människor har följt genom livet kanske inte skrapas bort på nolltid. Men, här tänker vi ändå att vi är individer, där egna val och möjligheter ligger högt upp på dagordningen. Det gäller alla. Mänskliga rättigheter gäller alla. Eller tänker vi inte så?

Ja, alla mänskliga rättigheter gäller alla män och kvinnor, individuellt. Och alla ungar förstås. Varje kvinna och varje man har rätt att fatta egna beslut, rätt till sin egen kropp och rätten att själv välja utbildning, yrke och livskamrat.

Den här boken gör skillnad. Den sätter spår i mig, skapar många nya tankar. Fyller mig med kunskap och sorg. Den fyller mig också med frustration över hur handlingsfattiga vi är. Visst borde vi kunna göra skillnad för människorna som går här, alldeles nära oss?

Denna bok är rekommenderad läsning. I allra högsta grad.

A..


Länkar; 

onsdag 8 oktober 2014

#PlasticFreeTuesday

I går var det tisdag igen. Ja, nu görs inte detta bara på tisdagar, men det blir lite extra tanke då. Skall man försöka leva plastfritt (eller åtminstone plastfriare) så räcker det ju inte med bara en dag i veckan.

Det intressanta med detta är att det genererar många samtal och många nya tankar. Är det verkligen möjligt att leva plastfritt? Ja, visst är det möjligt. Svårt, många funderingar och diskussioner kan ju bara skapa nya möjligheter.

Så.
Nu samlar vi oss för ytterligare en plastfri dag. Ja, vi väntar inte ända till tisdag. Vi försöker idag och i morgon igen.

A..







lördag 4 oktober 2014

Intimations

Intimations
Mats Andersson
2013
Isbn 978-91-637-3772-5
matsandersson.nu

Svart. Mjukt. Känslofyllt. Nära.

Boken står i min hylla. Jag tar fram den igen. Bläddrar, betraktar och njuter. Jag ser bilderna, de svart/vita med naturen och djuren i fokus. Även om djuren i fokus inte är skarpa. Djuren skymtar, finns, är på sitt sätt tydliga. Utan att vara skarpa.

Jag ser älgen vandra i vinterskogen, rådjuret spana in bland träden och vildsvinen böka i kanten. Haren spänner öronen för att begrunda faran och björnen vandrar stillsamt förbi strax utanför gömslet där fotografen sitter tyst och lagom på spänn.

Det är tydligt att fotograf Mats Anderssons möten är på naturens och djurens villkor. Att han tyst betraktar, njuter och är. Hans fotografier är mjuka, känslofyllda och nära. De berör, fyller mig med närvaro, får mig att stanna en stund. Där är naturen. Och djuren, strax bortom, lite otillgängliga, lite diffusa. Ja, lite för sig, som de ju är. Ja, lite för sig, eftersom de går när vi kommer för nära.

Intimations är svart, mjukt, känslofyllt och nära.

Ja, nära, som i mitt i den fantastiska naturen.

Anette Grinde



Länkar & sånt
Cdon.



Läser just nu;


fredag 3 oktober 2014

Hej, hej, du där...



Hej, hej, du där
kanske gillar du inte
att jag kommer så nära?

A..

Schyst resande


Nätverket Schyst resande består av ECPAT Sverige, Fair Trade Center, Hotell- och restaurangfacket, Unionen, Svenska kyrkan, Svenska Kyrkans Unga och IOGT-NTO-rörelsen. Alla dessa organisationer har mänskliga rättigheter och en hållbar värld i sitt fokus och samlas här under en flagg för en viktig fråga. De samlas kring frågan om det schysta resandet, att inte förstöra för andra människor, att inte utnyttja någon och att vi inte lämna skall några skadande spår efter oss när vi går. Det gäller naturligtvis inte bara när vi reser, det gäller också i vårt vardagliga liv.

I det schysta resande finns nästan hur mycket som helst att fundera kring och utforska. Det är en viktig fråga och det finns massor att lära. En viktig fråga är hur vi, som enskilda individer, förhåller oss.  Om vi ser och förstår att våra steg och göranden påverkar. Och att det är viktigt att vi förstår att vi, var och en, kan bidra till förändring.

Om jag bara är och tar emot, utan att ifrågasätta, utan att se att eller hur naturen och människorna skadas av mitt besök så bidrar jag inte till en bättre värld. Om jag däremot ifrågasätter, frågar, diskuterar och begrundar så kan jag göra skillnad.

Hur står det till hos flygbolaget eller på hotellet? Har de schysta arbetsvillkor? Hur tänker de kring miljöfrågorna? Hur förhåller de sig till sophanteringen eller plastförbrukningen? Vilka kemikalier används i städningen? Har de anställda rimliga löner?

Har jag bokat all-inclusive? Hur påverkas lokalbefolkningen av detta? Vad händer med de lokala restaurangernas försäljning som går miste om turismen eftersom alla stannar innanför grindarna? Får lokalbefolkningen nytta av turismens inkomster och arbestillfällen eller hamnar det i någon utomståendes fickor?

Hur förhåller vi oss till el och vatten? Hur ser tillgången ut på den plats vi besöker? Om el och vatten är en bristvara, så bör vi förhålla oss som om det är en bristvara också för oss och med insikt om hur det påverkar dem. Behövs verkligen luftkonditioneringen? Hur länge kan man duscha? Måste handduken tvättas varje dag eller kan man klara sig med samma i flera dagar?

Ställ frågan! Är svaret schyst? Skulle du vilja ha det så? Tycker du att det är schyst att andra har det så?

Jag tror att många av oss har mycket att lära, både hemma och borta. Eftersom vi, var och en, har ett ansvar för våra medmänniskor och för vår jord är det hög tid att börja. Inte vänta till sen. För det är just nu det händer.

Så.
Hur gör vi nu, då?
Jag tänkte att jag skulle börja nu. Eller fortsätta på det jag börjat med tidigare. Eller börja lite mer tydligt. Pina, ifrågasätta och snacka lite mer, helt enkelt. Och vara nyfiken kring andras väl.
Hänger du på?

A..





onsdag 1 oktober 2014

Föreläsning; ord & bild om en resa i ett främmande land.

Fantastiska Indien

Vi färdas per cykel i ett land som är väldigt annorlunda jämfört med vårt eget. Per cykel kommer man nära och människorna förundras över vårt tilltag. Färden runt årsskiftet 2011/2012 gick  längs Indiens västra kust och sträckan blev ca 190 mil i ett fantastiskt landskap och med mängder av underbara möten

2013 cyklade vi längs den östra kusten. Det blev då 220 mil med en helt annan kultur och känsla än året innan. Så olika det kan vara i ett och samma land. 

Föreläsningen handlar om våra resor, varför vi reser, hur man kan resa trots – eller tack vare – vår ålder (50+ och 60+), och om hur Indien är (ur vårt perspektiv).  Den ger många nya bilder på näthinnan och skapar en hel del nya tankar. Just denna föreläsning sätter ett särskilt fokus kring resan längs den östra kusten. 220 mil längs en nästan helt platt väg, även om landskapet omkring inte var helt platt. 

När; Torsdag den 2 oktober 2014
Var; Årsta/Enskede - Träffpunkten (Se Årsta/Enskede församlings hemsida - Svenska kyrkan)
Arrangör; Årsta/Enskede församling.

Vill du att jag håller en föreläsning hos din församling, i ditt företag eller i din förening? Hör då av dig till; Anette Grinde tfn 0708 905 731 – anette.grinde (snabel-a) foretagshuset.net