6/10-24. Erikskulle hembygdsgård.

6 oktober 2024.

Jag tog en söndagspromenad i strålande sol och höstvackra färger. 

Erikskulle hembygdsgård är en stor gård med många äldre hus. Den är belägen i Söderbykarl. Den drivs av en hembygdsförening som har relativt få funktionärer. Det är ett vanligt problem i föreningslivet att de ideella krafterna tryter, att det är svårt med återväxt och rekrytering av nya intresserade till föreningarna. Det måste ändå gå, och gör det oftast. 

Erikskulle hembygdsgård har t ex ett museum, en vacker väderkvarn och en gammal smedja. På sommaren har de aktiviteter, visningar, folkdräktsvisning och annat skoj. Det sjuder av liv och lust på den vackra, gamla gården. 

Hit kan man ta sig med SL-buss från Norrtälje. Man kan också vandra hit längs Roslagsleden. 

Roslagsleden.

Erikskulle hembygdsgård. 

Söderby Karls fornminnes- och hembygdsförening.

Söderbykarl, Roslagen, Norrtälje kommun.

Foto Anette Grinde.

En #söndag i #oktober vandrar jag i vackra #Roslagen #16km förbi #erikskullehembygdsgård som drivs av #SöderbyKarlsfornminnesochhembygdsförening och finns i #söderbykarl #roslagen #norrtälje #roslagsleden #samtidsbild #kulturarv 

28/9-24. Labacken.

 

Labacken. St Eriks Gilles hembygdsgård.

 

Ett besök från andra sidan...

Han tittar in i butiken och frågar efter en författares nya alster. Nej, inget nytt, blir jag tvungen att rapportera. Jag undrar om han vill bredda sina vyer (alltså testa en annan författare), men det var inte aktuellt. 

Han står och pratar en stund, tills en annan kund kommer in. Då avbryter han sig och drar sig mot dörren. När den andre gått kommer han tillbaka och fortsätter samtalet. 

Samtalet rörde ett besök från andra sidan. Han beskrev det levande, tydligt och vackert. Som att det var sant, trovärdigt och riktigt. Levande. Efter ett långt samtal kommer en ny kund, han avslutar och går. 

Jag tror på övernaturliga krafter, kanske för att jag drabbas av det oförklarliga själv ibland. Lite för ofta för att det ska vara tillfälligheter. Jag tror på hans historia, det gjorde mig glad att han vågade berätta. Han blev glad för att jag lyssnade och för att jag gav uttryck för att jag trodde på’t.

Han lovade att återrapportera om sanningen, med hela berättelsen, om jag var ensam i butiken när han då hade vägarna förbi, alltså när han kunnat konferera med den som saken gällde (sin far, död sen många år). 

Ja, han ska dit först, så att de kan konferera i lugn och ro.

Jag älskar människors berättelser.

A..

13/9-24. En grupp människor från några av Roslagens (24) hembygdsföreningar möttes...

13/9-24. En grupp människor från några av Roslagens (24) hembygdsföreningar möttes för att tala om samverkan och nätverkande, men också om året - eller sommarsäsongen - som gått, om folkdräkt och folklig dräkt och vad som kommer av vad eller inte. Det är fantastiskt att mötas, människor och föreningar emellan. Tack. 

Vi pratade om vilka som är hembygdsföreningarnas målgrupp och varför. Hur förhåller vi oss till dem och vad gör vi för att de ska hitta till oss? 

Vi pratade om arbetsuppgifter, kvinnor och män och de stora fastigheterna. Hur blir vi tillräckligt många för att kunna orka med alla uppgifter? 

Vi pratade om upptagningsområden, funktionärer och återväxt.

Vi pratade om den verksamhet som bedrivs och om samkväm tillsammans. Tillsammans är ett viktigt ledord. 

Vi pratade om den fantastiska norrbottensdräkten.

Vi konstaterar - återigen - att nätverk är av vikt. 

En helt vanlig #fredag i #september pratas det med #blidöhembygdsförening #erikskulle #söderbykarlshembygdsförening och #roslagsbrohembygdsförening om #lokalhistoria #dokumentation av berättelser #norrbottensdräkten och om året som gått i respektive hembygdsförening i Roslagen (13/9-24). Välkommen till #Kulturtorget #platsendärsamtalförs där #roslagensbokhandel och #MångfaldTillsammans arbetar för #kulturiroslagen och #merkulturåtfolket 

Människor och bygd. Lokalhistoria.

Människor och bygd.

En grupp människor från Roslagsbro möttes för att tala om att skapa, dokumentera, fotografera, spara, intervjua och berätta. 

Någon talar om kon som åkte på båten till Stockholm, någon om skitviken, någon om människor och någon om platser. Vi pratar om att dokumentera människor och bygd, skriva ner berättelser och göra dem tillgängliga för fler. Det bubblar av minnen när gruppen börjar tänka och prata med varandra. Det finns minnesglädje här. Vi pratar om fastigheter, byar, somrarnas barndomskompisar från Stockholm, laga skifte, affärer och bönhus. Vem minns vad, egentligen? Och, vem kan skriva ner berättelserna? 

Har du en berättelse? Är du den som ska berätta, intervjua eller skriva? Vill du vara med och samla forna tiders sanning eller skrönor? Eller vill du hellre berätta om hur vår tid ser ut idag? Kanske är du den som vill gå till arkiven och forska kring människor och bygd. Eller är du en mästare på fotografier? 

Hör av dig till anette.grinde@roslagensbokhandel.se eller titta in i bokhandeln vid Lilla torget i Norrtälje - om du - i stort eller smått - vill vara en del av berättandet. 

A..

En helt vanlig #torsdag i #september #steriksgille #roslagsbroshembygdsförening talar vi om #lokalhistoria och #dokumentation av berättelser (12/9-24). Välkommen till #Kulturtorget  #platsendärsamtalförs. 

Defekter i huvudet.

 

Defekter i huvudet.

I mitt vardagsrum - ja, i bokhandeln - har jag ett gäng pennor på bordet. De står i burkar för den som behöver skriva något i våra samtal. Många av pennorna fungerar inte, men jag rensar aldrig burkarna. Inte heller mina besökare. 

Igår gav jag en vän i uppdrag att ta bort de ej fungerande pennorna. Det blev ett 10-tal som plockades bort. Hon la dem i en hög på bordet, med instruktionen att de skulle slängas. Jag sa att jag just tagit ut soporna och ännu inte hade en ny skräppåse. Jag tror att hon såg framför sig att jag ställde tillbaka pennorna i burkarna, så hon log och sa: då tar jag hem dem och slänger dem där. Ja, sa jag, det är ett bra sätt att säkerställa att jag inte ställer tillbaka dem i burkarna.

Varför har jag svårt att slänga pennor som inte fungerar? Är det en defekt i mitt huvud? Kan den bearbetas eller ska det alltid vara så? (Jag tänker att det har varit så länge). Kanske beror det på att jag tycker om pennor - och därmed har svårt att skiljas från dem? 

Välkommen, du nya dag! 

Mitt i trädgården bor lavendeln som en egen ö.

Det är gult vid grinden. De blommar som solar. En humla flyger över, sätter sig på de höga lila bollarna strax intill. De samlar, flyger strax vidare till nästa. Och sen till nästa igen. Som små samlare gör de sitt värv för dagen. 

Himlen är blå, med skira moln. Strax intill är det gråsvart, det närmar sig. Kanske får de små humlorna dra sig hemåt då?

De orangea och gula bredvid rabarbern frestar inte insekterna just nu, säkert sen, men inte nu. Kanske är det röda bättre än det gula? Vad gillas bäst?

Under de finaste svarta vinbären boar en liten fågel i jorden. Den borrar ner sig i jorden som om den ska lägga sig där, kanske vill den något annat. Liten, liten, brun, strax är den borta igen.

Jag betraktar insekterna, fåglarna, den lilla larven, ser dem plocka, samla, hasta, krypa och vila. De håller sig vid liv, hjälper sin grupp och sig själva, glädjer vår värld med sina färger, sina uppgifter och sin vackraste idoghet. Vad vore vi utan dem?

Mitt i trädgården bor lavendeln som en egen ö. Om jag försiktigt tar i en blomma känner jag den ljuvliga doften på handen. Ja, det räcker att stå intill så känns den. Det surrar vackert av humlor där, ett bi drar förbi, landar i en grönska strax intill. Tre fjärilar dansar i blomsterhavet, en är gul, en är lila och en är lite blå.

Spenat. Morötter. Är det jordgubbar eller smultron? Hallon. Solrosorna växer sig långa och starka, snart kan de blomma.

De små fåglarna dyker upp, dricker ur vattentunnan, sätter sig på staketet, för att strax dyka ner i ett blomster. Är det blåeld som blommar här?

En vit fjäril dansar över trädgården, tio fåglar skräms av en löpare. De dyker ner bland blomstren och strax pickar de försiktigt i grönskan på marken. Jag ser något röra sig i en grop. Är det en fjäril? Nej, en liten fågel igen. Den syns knappt, den har nästan samma färg som jorden. Skyddad sitter den still, andas försiktigt.

Det trafikbrusar, en ambulans drar förbi. Är det allvar, eller kan de laga hen snart. Vem är orolig, vem har ont. Är hen vaken ? Vem kan hjälpa, köra, laga och vem måste bara förhålla sig, stilla titta på? Vänta på att den käraste kommer hem igen. Vad händer om inte?

Fåglarna kvittrar, lurar i grus och blomster. Gömmer sig, vilar, hastar vidare. Humlor och fjärilar dansar, njuter färg och näring. Under taket växer druvor.

Jag känner värme i min själ. Så mycket tid, så mycket arbete och så mycket kärlek som hon har lagt här. Så mycket dofter, stillhet, småfåglar och insekter, så mycket vila, frid och kärlek som bor här.

A..

Norrtälje 21/7-24.

Roslagsleden etapp 8.

Roslagsleden går mellan Grisslehamn och Danderyd. Det är en vandringsled, märkt med orange färg och vägvisningsskyltar genom skog, längs vägar, genom hagar och i ängskanter. Leden är tillgängliga för var och en genom allemansrätten, men kräver insikt om att vi rör oss över privata marker. Vi får inte förstöra, då kan vår rätt försvinna.  

Ibland gör markägare särskilt fina arrangemang längs leden, för vår glädje att nyttja. Vi kan inte kräva att de gör, vi kan glädjas och njuta av deras önskan att vi ska trivas på deras mark. Låt oss återgälda med omsorg och hänsyn, ta vår del av ansvar för miljö och natur på allvar. Här tackar vi markägaren för en fin rastplats. Tack. 

Roslagsleden etapp 8 - Vigelsjö - Gräfsta by - Hof - Roslagsbro kyrka - Roslagsbro - Drottningdals skola (idrottsplats, vandrarhem, toaletter). Skogsstig, grusväg och asfalt.

Vardag. Roslagsleden. På väg från jobbet. Hofs lantbruk. Roslagsbro. Allemansrätten. Norrtälje. Samtidsbild 7/9-24. 

Foto Anette Grinde. 

Plats: Roslagsleden, Norrtälje.

Roslagens Sparbanks stiftelser har ett återkommande engagemang för de äldre

 

Roslagens Sparbanks stiftelser har ett återkommande engagemang för de äldre i Norrtälje. De beviljar finansiering till personer och grupper som t ex läser text, poesi, spelar musik eller visar bilder på äldreboenden i kommunen. De boende lyssnar, frågar och är intresserade. Vi lär oss om och av varandra och håller intresset för omvärlden vid liv. 

De boende har omfattande livserfarenhet. Vi borde sätta oss ner och intervjua dem, skriva ner eller spela in deras berättelser. Vi borde dokumentera deras livsberättelser, så att de inte faller i glömska. 

Vi tackar stiftelserna för sitt fantastiska engagemang. De gör skillnad för bygden. 

Bilden föreställer Wallinska gårdarna, belägen vid Lilla torget i Norrtälje - där jag tillbringar min vardag i Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje.

A..

Foto Anette Grinde 

Roslagens Sparbanks stiftelser 

Norrtälje 

Enebergs äldreboende Norrtälje 

Kavat äldreboende Rimbo

höst

Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje  

Samtidsbild 5/9-24.

Böj dig ...

 

Böj dig inte

 för annat än ett skosnöre som gått upp eller 

 ett barn som måste tröstas.

...säger Göran Greider på instagram.




Jag provoceras, säger...

Böj dig!

Böj dig varje dag
res dig, sträck på dig och
böj dig igen
använd mage, rygg,
armar och ben
böj dig och
res dig
igen och igen

Böj dig för katten
som stryker
nära ditt ben
ge den din kärlek
ett kli bakom örat
böj dig för katten
res dig
böj dig
igen och igen

Böj dig för den som ber
om din hjälp
visa hen ditt hjärtas solidaritet
lyft, bär, håll om, håll i, laga och skriv
böj dig för din nära
igen och igen

Böj dig för lagen
på arbetsplatsen,
i huset, på vägen, i skogen, i Sverige och i föreläsningsrummet
lär dig, följ den, respektera den,
gör den till din och vår allas, tillsammans
böj dig för lagen
igen och igen

Böj dig för överheten
för det de är i sin roll,
valda eller av egen kraft
respektera och betrakta
glöm aldrig att se att de följer lagen,
skapar det bästa för alla, inte bara sig
Böj dig, men inte med blicken i marken
hur ska du då kunna se
att och vad de gör
Böj dig för chefen, statsministern eller ordföranden
men blunda inte, tig inte, tystna inte

Böj dig
men behåll all din kraft, all din kunskap
använd den
igen och igen

Böj dig
för människans, naturens och livets kraft
men gör dig inte liten
tro inte att du inte kan
att du är mindre än någon annan
böj dig för det stora alltet
igen och igen

Böj dig
också för dig själv
hedra dig
se din storhet
igen och igen.
Och sen igen, igen.

Böj dig och
res dig 

stolt och starkt 
igen och igen


A..

Må lugn och frid råda i alla era samtalsrum.

Jag önskar er varmt lycka till. 

Jag är otroligt bedrövad över tonen i politiken, som den har utvecklat sig de senaste åren. Det är hårt, aggressivt och hela tiden utmanande. Det är en indelning av vi och dem och den som vill förbättring, förändring eller bara göra sin tanke hörd riskerar att idiotförklaras eller fackindelas. Det är tonen på nätet generellt, så man, i varje fall jag, undviker helst att tala där. Det är obra för alla samtal, det är obra för samtalet och det är obra för demokratin. 

Det behöver vi vända, förstås. Hatet och hårdheten, den hårdaste utmaningen gör knappast gott för politiken. 

I den lokala politiken finns och har funnits människor som velat delta, men backat för ton, ordval och hårdhet. Både unga och äldre. De har varit med en kort period, känt glädje, för att strax senare försvinna igen. Det är det lyssnande samtalet som gör positiv och utvecklande skillnad, det som gör att det finns luft och framåtlust, inte det där man får plocka taggarna ur skinnet efteråt. 

Nu har flera partier samlats för att försöka göra skillnad. Det gjorde de förra också, men kom inte i mål med alla delar. Jag förstår att politik är att samtala, förhandla, ge och få, mecka över gränserna och fånga det som är möjligt. Det måste vara hopplöst svårt. Någon säger att de har lovat väljarna, ja, det har alla, men eftersom ingen har egen majoritet så behöver de jämka sina tankar och partiprogram med varandra. Ja, herre min tid, vem ska jämka hur och hur ska man förklara det för den som inte ser att någons 5 procent ändå gör skillnad i ett sammanhang tillsammans, medan någon annans 10 procent inte gör det. 

Hur lång tid tar det för en människa och ett parti att samlas runt en fråga som de tycker annat än de andra om? Hur mycket behöver var och en vika sig för att ändå kunna fortsätta att delta och bidra i samtalet? Ja, det måste vara otroligt svårt. Särskilt när de sen också måste ta emot åsikter utifrån, från den som inte deltagit i samtalet, diskussionerna och bearbetningen. Jag antar att det ligger otroligt mycket tid och tanke bakom väggarna som vi inte ser, men många ändå har åsikter och hårda ord om. Hur ser vi, som inte deltar, hur otroligt mycket som ändå görs?

Jag önskar v, s, mp, c och l mycket varmt lycka till i alla sina samtal om konstruktiva överenskommelser för vårt allas bästa. Jag hoppas att ni får arbeta utan hot och slag, att framåtanda och samverkansglädje råder i gruppen och att ni hittar bra överenskommelser som också är hållbara för framtiden. 

Hos mig talar vi vidare i konstruktiva samtal om miljö, demokrati, klimat, skog, mänskliga rättigheter och annat som hör vårt bästa till. Kanske är det politik, fast jag inte vill vara politisk, jag vill bara prata om viktiga frågor. Vi är inte alltid överens, men försöker ändå skapa välvilja och förståelse i rummet. 

Jag välkomnar er, hela politiken - hela skalan, hela bredden - alltid, till samtalet i mitt rum - för att jag önskar era tankar, er riktning, er kunskap som tillägg i rummet. Det skulle lära oss, folket i rummet, mer. Det skulle skapa fler ringar på vattnet för oss, kanske också för er.

Framförallt önskar jag er väldigt mycket lycka till.

Må lugn och frid råda i alla era samtalsrum. 

A.. 

Det behövs fler allmänna kommunikationer åt folket.

 

Sommarpratare, journalist Arne Müller pratade och jag lyssnade igen. Kanske kommer jag att lyssna igen framöver, han sa en del vettiga saker. 

Vi talar ofta om batterihysterin hemma vid köksbordet, ja, också i min butik. De nämns som undergörare, men jag ser dem som förödande. Att ta upp metaller ur jorden, berget eller naturen utan fullständig konsekvensanalys är miljöfarligt. Det leder till att vi går från en katastrof till en annan. Det är sorg och förbannelse.

Världen anser sig behöva batterier. För detta behövs material från jordens inre. Gruvor grävs, berg sprängs, natur förstörs, människor insjuknar och dör, livsmiljöer går under, floder och hav fylls med avfall, skogar fälls, dränerande ytor asfalteras, översvämningar skapar skador för alltid, luft och marker förorenas. Med mera. Mantrat är att vi måste, vilket förstås inte är korrekt. 

Vi måste vara varsamma om människor, djur och natur, that's it. Vi måste se vad måtta är.

Varje person behöver inte en stor och tung bil. Vi behöver rörelse och allmänna kommunikationer. Vi behöver färre bilar och fler bussar. Vi behöver busstrafik som trafikerar platser där människor bor. Min buss drogs in under sommaren, när turismen ökade och vi som jobbar behöver ta oss till våra arbetsplatser dras bussen in och var och en får ta sin egen bil. Vem tar samhällsansvar för mindre individuellt bilåkande när vi måste handla, ta oss till jobb och sjukhus?

Han pratade t ex om batterier, stora bilar och kommunikationer, att vi skulle behöva ohyggligt mycket färre batterier och upplockade metaller om vi planerade för allmänna kommunikationer. Färre miljökatastrofer, skadade människor och livsmiljöer, liksom mindre förbrukning av ändliga resurser skulle vara en konsekvens av en aktiv tanke om samverkan i det nödvändiga resandet. 

Jag gjorde en klimatkalkylator och blev upprörd över tankebristen. Hur ska vi kunna bo och resa klimatsmart om det inte finns allmänna kommunikationer på landsbygden? Ska alla bo i städerna? I resultatuppföljningen fanns ingen tanke kring de individuella möjligheterna, människors förutsättningar, samhällets och politikens utformning, bara att jag skulle bo och resa på sätt som ter sig orimliga ur ett samhällsperspektiv. Jag och mina förutsättningar är en sak, men den som är orörlig, sjuk eller på andra sätt saknar förutsättningar att cykla 4-5 mil är en annan. “Cykla mer” är ett bra (men ogenomtänkt) miljöförslag, ja, men Elsa 87 år kanske ändå saknar de förutsättningarna. Rörelse, ja, absolut, men en viktig nyckel är fungerande och tillgängliga allmänna kommunikationer. Buss, ja. Vi behöver se helhet, men också fungerande liv för individerna. 

Idag går bussen igen, för att skolorna börjar. Upphandlingen glömde parametrar som arbetspendling, semester-, och landsbygdsboende. Framförallt glömde upphandlingen att begrunda klimatfrågorna. 

Det finns förbättringspotential i klimatarbetet. Låt oss lyfta frågorna, lite mer idag och ännu lite mer imorgon.

A..

• Sommarprat 2024.
• Världsnaturfonden klimatkompass. 
• Naturskyddsföreningen. 

En kund kom in i butiken och sa att jag var vänster

 

En kund kom in i butiken och sa att jag var vänster. Hen sa att det var tydligt. 

Jag tänker på det. Jag försöker vara opolitisk,  men vill dra i många olika och viktiga frågor. Jag gör inte höger eller vänster,  jag gör kultur och folkbildning. Det är i varje fall min riktning.  Är företagande vänster? Eller skog? Är klimat och demokrati vänster? Eller att prata om en bok? Det är för alla, tänker jag.  Kanske t o m för dig, vad eller vem du nu är. 

Får jag be att ni inte stämplar mig som höger eller vänster. Jag är hellre en människa med många och skiftande tankespår, som vill bilda mig inom många områden. Jag vill vara för - att vi lär oss mer och respekterar varandra,  avstår vi och dem och hatet på nätet eller den hårda debatten.  

Företagande, personligt ansvar,  klimat,  demokrati, mänskliga rättigheter, våld, yttrandefrihet och konst är exempel på frågor som saknar politiska färger. Åtminstone för mig. Det tillhör vikt och mänsklighet, det rymmer oss alla. 

Jag kan ha fattat fel, förstås. Det gör jag ju ibland. 

Därutöver blev jag glad att se ett litet plakat på ett fönster på mitt lilla torg! 

A..

sufflera

 

sufflera

• viskande fylla i repliker som en skådespelare är på väg att missa
• fylla i det någon annan tänkt eller borde säga. 

Det händer att jag undrar över livets varför

Det händer att jag undrar över livets varför, varför du tänker si när jag tänker så eller varför det står en kundvagn med uppbruten asfalt i, på en helt vanlig parkeringsplats. 

Ja, det händer att livets frågor ibland saknar svar. 

23/7-24. Vittrorna dansar...

Temperaturen faller.  Fukten bor i jorden efter dagens regn.  Ljuset dalar sakta. Kvällens dimma dansar, de små trollen och vittrorna är snart vakna.

22/7-24. Den lilla fågeln flyger runt i hennes trädgård.

 

Den lilla fågeln flyger runt i hennes trädgård. De är många. Någon boar ner sig i jorden. Någon sitter på vattentunnan. Någon pickar på marken. En av dem landar på grenen där hon har knutit fast ett rep med en kruka. 

Den lilla fågeln pickar på repet, på knuten där det är som tjockast. Hon är ihärdig, håller på länge. Vad gör hon, tro? Jag tror att hon pickar loss foder (repstrån) till sitt bo. Vad tror du? 

A..

22/7-24. Morgontid är en vacker tid. Idag är taket lågt, men det lättar snart.

 

Morgontid är en vacker tid. Idag är taket lågt, men det lättar snart. Solen värmer, dagen är här. 

Den passande 8-bussen är sommarindragen, så jag får gå hemifrån kl 0630 för att kunna ta bussen till jobbet. 2 mil. Jobbet börjar kl 10, så det ter sig onödigt tidigt. Hur får man bussbolaget att tänka bättre kring när folk åker till jobbet, affärer eller reser. Det blir klimatovänligt när fler behöver åka bil (en och en) för att de allmänna kommunikationerna inte finns. Och hur svårt är det att bo på landet när kommunikationerna inte fungerar?

Hur många sommargäster åker 7-bussen? Noll. 

Skulle fler åka 8-bussen? Troligen,  ja.

Hur ser vår samtid på klimatet och de allmänna kommunikationerna? Hör frågorna samman? Vilka behöver ta greppet tillsammans?

Igår kväll (17/7-24) var rummet fullt av människor för ett samtal om våld i nära relationer.

Igår kväll (17/7-24) var rummet fullt av människor för ett samtal om våld i nära relationer.  Vi talade med Ingegerd Smedensjö, författare till boken I dina kvarter. Med i rummet fanns, förutom intresserade, också Tjejjouren i Norrtälje och Kvinnojouren Snäckan i Norrtälje. Föreningarna träffar olika åldersgrupper och arbetar för att hjälpa eller stötta våldsutsatta på olika sätt. Deras arbete bygger på ideell kraft, har engagerade människor som vill bidra till en bättre värld. Utan dessa människor skulle många utsatta inte få hjälp. Föreningslivet är oerhört viktigt när det gäller hjälp till våldsutsatta familjer. 

Det är viktigt att prata om våldet, se det och upptäcka vem som är utsatt. Det ligger mycket skam i att bli slagen, därför talar man inte gärna om sin egen situation. Skammen ska dock aldrig ligga hos den utsatta/utsatte, bara hos förövaren. Har du någon i din närhet som är utsatt för våld i sin hemmamiljö? Finns det barn där?

Vi talade om att göra orosanmälningar, att de kan göras anonymt. Att ringa polisen vid ett pågående bråk kan rädda liv. Aktiv handling är,  som vanligt, en himla bra grej. En orosanmälan är just det, en uppmärksamhet,  en insikt, en utredningsstart eller en vink om att något tokigt pågår. Om myndigheten inte får en vink, så kan de kanske inte veta. Hur ska då personerna få hjälp? Skriv om din oro och lämna den till kommunen,  var tydlig om du vill vara anonym. 

Tack, till er som kom till bokhandeln för samtalet om våld i nära relationer.  Tack, Ingegerd Smedensjö. Tack, tjejjouren. Tack, kvinnojouren.  

Nu ska jag etablera kontakt med Huskurage.  Känner ni till deras arbete? 

A..

#roslagensbokhandel 

#kulturtorget 

#platsendärsamtalförs 

#våldinärarelationer 

#huskurage 

#TjejjourenNorrtälje 

#KvinnojourenNorrtälje 

Var beredd.

Var beredd.

Jag cyklar. Nästan hemma, på den lilla vägen, går två kvinnor och språkar. De har det uppenbart trivsamt,  plockar blommor och går sakta på ena sidan.  Ja, de går på rätt sida.

Jag tänker: går de kvar där, kan jag lita på det? Ja, visst gör hon det, tänker jag sen. Jag bedömer henne som en klok och uppmärksam människa.

När jag har två meter kvar tvärviker den ena kvinna av, går utan att vända sig om för att plocka en blomma på andra sidan. Jag hade fel om uppmärksamheten, alltså. Hon var en vanlig sort, som du och jag.

Jag vrålar och tvärnitar. Vi klarar oss, ja, både hon och jag. Det blev bara lite extra hjärtklappning.

Det gäller att alltid vara lite beredd, eller hur? Vad skulle hända om vi alltid helt litade på andras - ja, och egna - korrekta beslut i alla lägen? Vad skulle hända om det fanns korrekta och fullständiga beslut?

Var alltid lite lagom beredd, säger jag till mig själv igen. Vi är alla människor, lyckas ibland, misslyckas ibland. Ingen är särskilt fulländad. Vi vill i regel varandras väl.

Med någon form av lagom uppmärksamhet kommer vi oftast helskinnade hem. 

Ja, vi kan alltid bättra oss. Åtminstone jag. Kanske du, också?

Ingen körde på mig. Jag körde inte heller på någon. Vi samsades hyfsat väl tillsammans, även om vi inte följde alla regler och förväntningar till punkt och pricka. 

Tack,  för cykelturen.

Idag är det fredag, eller hur?

 

Fredag. 

Jag hade fredag i huvudet hela dagen igår. Vi simmade, hon kunde inte på lördag-söndag, men säger att vi kan simma idag. Jag tänkte att det var lördag. Jag blir förvirrad men tänker att hon kan för att hon ska iväg senare. Ok, så bra. 

Jag behövde sen skynda mig till bokhandeln för att hinna till ett möte kl 9. Jag hann, men ingen kom. Jag undrade varför. 

En kvinna skulle hämta sina böcker på torsdagen, jag tänkte när hon kom: så bra, en dag sen, men ingen fara alls.

En viktig titel tog slut, ja, eller t o m två. Aj, tänkte jag, ingen dag kvar att kompletteringsbeställa. Synd och dumt,  men det hade jag haft om jag varit lite vaken. Typiskt och dumt, när huvudet tar slut. 

Det var julinatta, alltid på en torsdag. Men jag hade kvar fredag i huvudet. Jag hade en bokcirkel, torsdagsgrupp. Jag reagerade ändå inte på att jag fortfarande har fel dag i huvudet. Som förstärkning hade jag också fel tid. Hur står det till, kan man undra? 

En annan person sa, vi ses imorgon. Varför tänker jag, hon skulle ju komma på fredag? Vi ska väl inte ses på en lördag? Ja, det visar sig, tänker jag och säger välkommen. 

Jag stänger butiken för dagen, en blixttanke slår till: ahh det är ju torsdag idag, det var därför ingen kom imorse. Och allt det andra föll på plats. Det var ju torsdag,  inte fredag.

Det tog alltså nästan hela dagen för mig att fatta att det var torsdag igår, inte fredag. Det gick ändå ganska bra, men det var en förvirrande dag. Det är tydligen viktigt att vara sams med tiden. 

Kanske behöver jag semester?

Idag är det fredag, eller hur?

A..

2/7-24. Till frukost läser jag om det höjda RUT-avdraget.

Till frukost läser jag om det höjda RUT-avdraget. Jag tänker på svarta och vita löner, bluff och båg och människor som blir utnyttjade. Jag tänker också på hederligt folk som gör sitt yttersta i all omsorg de företar sig och de som behöver, som har råd för att skattereduktionen gör det möjligt. Det är människor mitt i livet och det är årsrika med livslust och glädje i mängd. 

Vi pratar om äldre, äldreboenden och hemtjänst. Vi klurar kring när människor inte orkar själva, behöver hjälp. Vi samtalar om förtvivlan hos de som vill in på ett boende, men inte är tillräckligt krassliga för att få plats där. Eller kanske bara den ena av de två. Hur gör man, hur mår man? 

Det finns en marknad för boenden för äldre som inte är sjuka, inklusive någon form av gemensam service, eller hur? Typ Solhem vid Älmsta, som har egna lägenheter, trädgård, matsal och gemensamma utrymmen. Man har också vänner nära. Den som behöver hjälp därutöver kan få hemtjänst, men jag tänker att man klarar sig längre utan den hjälpen, eftersom huset har likasinnat folk och är tänkt för äldre. Det borde finnas fler sådana, eller gör det redan det?

Mellanstationen mellan eget boende (utan hjälp) och ett äldreboende är hemtjänsten. Det kräver någon form av utredning, men ger hjälp i hemmet. Det ger besök av främmande människor, ofta olika och korta. Städ, handling, tvätt, dusch, mat, omsorg, mm. Subventionerade av samhället, ja. Hur mycket kan man välja? 

Den som inte kan få hemtjänst kan hitta sin hjälp hos hem/konsumentföretagen, kanske de mindre städföretagen, veterankraft-varianter, mm. Med skattesubvention, för att samhället har skapat den bilden. Företagshjälp kräver god ekonomi, förstås. För att få skatteavdraget krävs att du har en hyfsad inkomst att göra avdraget från, så det är inte för alla. Utan avdrag är det ändå för dyrt. Då måste det finnas hjälp på annat sätt för de som inte har den ekonomin. Hur gör de? Hur ordnas det, för samma möjligheter för alla?

Ja, ekonomi påverkar vårt allas väl ur många perspektiv, men hur säkerställs att varje äldre person får goda, inte bara drägliga dagar, de sista tjugo åren av sina liv? Och framförallt när kropp och knopp skruttar till sig en aning. 

Hur ser vi på ålderdomen och omsorgen om de som behöver hjälp? Hur ser berättelsen - narrativet - ut om hur vi vill att det ska se ut i vårt land? Och hur ser den ut i verkligheten? Vem får hjälp och vem får inte?

Var och en har ansvar för egen hälsa, boende och liv, men vad händer med oss när vi inte har kraft, hälsa och pengar för att klara det själva? Får vi hjälp då? Ja eller nej, för visst faller några av oss mellan stolarna. För att allt ändå görs med hjälp av andra, i tjänst eller inte. Och människor är människor, där det personliga och vänliga avgörs av människors kärlek, allmänna aversion eller förutfattade meningar. As always. 

Varsnågerst och hur ska vi bo när vi blir gamla och skröpliga, tro? Ska man oroa sig för det (för sig själv, för andra eller för äldre i största allmänhet) eller ska man ägna sig åt att cykla, simma, springa och styrketräna så att man har ork för livet när tiden för förfallet (av kroppen eller samhällets omsorg) är (mer definitivt) kommen? 

Därutöver vill jag tala om vikten av presstöd, för vår demokrati. Var kan jag göra det, tro? Nu när bredden av  tidningar är borta. 

A..