lördag 28 februari 2009

Det finns människor som gör...

Jag känner en sådan kvinna. Hon fyller 78 år om några månader. Hon bor på Öland. Hon ägnar sig åt aktiv aktivitet. Varenda dag. Hon skriver protokoll. Hon undervisar. Hon tar ansvar och gör. Hon "fräser" lätt över datorn, men ger sig i kast med att lösa problemen. Hon läser och vågar. Hon sänder information som skall in på biodlarnas hemsida för sitt område. Hon lär sig själv och andra. Och sprudlar av energi. Hon är tålmodig som få.

Hon ordnar, tillsammans med andra, bussresor, kurser och aktiviteter. Hon odlar sitt intresse med en makalös aktivitet. Jag hoppas att ni, som möter henne, noterat vad hon gör.

Får jag dela ut en "stjärna" till Gunnel Lundeberg, biodlerskan i Korpskog? Den förtjänar hon väl.

Anette Grinde

(Ölandsbladet 5 mars 2009)

Ååååå...den kursen vill jag gå...

Tänk, om man bara hade lite mer tid. Det finns så många fantastiska saker att göra. Att paddla, att springa, att skriva, att tala, att gå kurs för att utbildas och skapa möjligheter för att tänka nytt, förändra mig själv och kanske oxå andra.

Jag fick en kursinbjudan från Kerstin Bergeå på Kristna Fredsrörelsen. Den var rubricerad - ICKEVÅLD FÖR SAMHÄLLSFÖRÄNDRARE. Jag blir lyrisk av det engagemang och möjligheter som finns i samtal och göranden kring Icke-vålds-aktiviteter.

Kristna Fredsrörelsen - www.krf.se - Secretary of nonviolence - är bara ett exempel. Det finns många fler.

Rätt priotering är att arbeta för dessa frågor. Utan tvekan.

Allt gott, önskar jag dig idag - med en bön om att också du anmäler dig till en sådan kurs.

Anette Grinde

Våldtagen. Smittad. Utkastad.

Jag fick tidningen Barn, nr 1/2009, i min brevlåda. Jag har sålunda betalt medlemsavgiften till Rädda Barnen i år igen. De bedriver viktig verksamhet. Där finns fokus på rättvisa för barn, för omsorg om barn, för rätt till utbildning, sjukvård, mat för dagen, tak över huvudet, och allt annat som tillhör vårt livs självklarheter men som saknas för så många i vår värld. Det känns så oerhört viktigt att det är många som arbetar för barnens rätt. Jag är glad att det finns organisationer, som t ex Rädda Barnen, som arbetar för just barnens rätt.

I detta nummer skriver Rädda Barnen på tema; Att leva med HIV. I tidningen finns många artiklar på temat, och de sätter sig starkt i magen. Jag hukar mig, så ont gör det när jag läser. Livets olika förutsättningar för världens olika folk blir igen och igen så grymt orättvist. Det är bra att det synliggörs. Så att vi inte glömmer och tror att allt är väl, för det är det verkligen inte.

Våldtagen. Smittad. Utkastad.

Jag läser om barnens utsatthet, om unga kvinnor som utsätts för männens rädsla att smittas av sjukdomar och därigenom utsätter kvinnorna för extra stora risker. Jag läser om männens stora hänsynslöshet mot hela generationer unga kvinnor, som inte kan eller törs värja sig. Det är inte rättvist, och på intet sätt acceptabelt.

Vem bär makten över sin egen situation, är en fråga som man åter kan ställa sig? Hur mycket kan man egentligen påverka när livsrummet är så starkt påverkat av kultur och områdets livsförutsättningar?

När jag läser detta ser jag igen vårt ansvar. Vårt. Som i individernas, var och ens, som i biståndsorganisationernas, som i världens länders gemensamma ansvar att faktiskt åstadkomma en förändring i omsorgen om varandra.

Det krävs verkligen att vi tar vårt ansvar.
Var och en.
Du och jag.
Varje dag.

I detta kan ligga att bistå med medel och resurser, som i pengar, kraft och ord, till en organisation som kan göra och gör skillnad. Kort och gott att bidra med allt det just du/jag kan, för just det som är viktigt.
I detta kan ligga uppmärksamhet och ord, som utmanar och som påverkar människor att tänka till kring vad de själva gör. I detta kan ligga att skriva, tala eller på annat sätt göra. Till fördel för de som behöver vårt stöd.

Det finns organisationer och människor som tar stora steg för människor som har det tufft. Anslut dig. Aktivera dig. Tillsammans med andra.

Du kan göra skillnad.
Börja idag. Vänta inte till imorgon.

För visst bryr du dig om världens väl?

Anette Grinde

måndag 23 februari 2009

På vandring genom staden...

...finner man fantastiska kulturskatter. Om man gillar historia kan man få sitt lystmäte fyllt med råge i denna stad. Rom är värd ett besök.

Var man än går, så möts man av en gammal ruin. Till vänster, till höger och rakt fram.

Du behöver heller inte gå särskilt många steg, för att kunna gå in i en kyrka. Oavsett var i staden du befinner dig, finns det en strax bortom nästa steg. De är stora, rymliga och fyllda av fantastiska målningar. Somliga innehåller skulpturer och mästerverk som är ofantliga och ofattbara.

Om man gillar våren och värmen, kan man vänta något längre än till februari med att besöka denna stad. Det var soligt och fint, men ändå ganska kallt. Mössa, vantar och täckjacka kan rekommenderas under denna tid. Vi hade ändå fantastiskt tur med vädret, något annat kan vi inte säga.

Att sitta i ett "hörn" av Petersplatsen i lä och i sol, är inte fy skam. Inte heller att sitta vid fontänen nedanför Spanska trappan. Eller varför inte vid Fontana di Trevi.

Men - att gå in i Peterskyrkan gör mig beklämd. Och att läsa om Vatikanstaten likaså. Vilka ofantliga värden som ligger i dessa platser. Inte det andliga, utan det världsliga. Konst och byggnader. Skulpturer. Fysiska ting. Värderade föremål.

Ja, visst spelar historien roll. Ja, visst är det viktigt att spara detta för eftervärlden. Ja, visst spelar platsen och konsten roll för människorna. Ja, visst spelar det roll att allt detta finns. Men - jag blir ändå beklämd.

Varför behöver kyrkan så mycket storhet i byggnader? Varför behövs allt runt omkring? Blir det verkligen mer och bättre av allt detta?

Var det verkligen detta han ville och manade oss till?

Nej, vi behöver inte den överhöghet som finns i detta. Nej, vi behöver inte dessa typer av kyrkor, procedurer och materiella ting.

Vi behöver omsorg och kärlek. Vi behöver närhet och tro. På varandra och på allas våra möjligheter tillsammans.

Vi behöver godhet och hopp.
Vi behöver tro.
På möjligheterna.

Anette Grinde

söndag 15 februari 2009

Har du läst...?

- Med våra egna ögon; berättelser från följeslagare i Palestina och Israel?

Den är utgiven av Ekumeniska Följeslagarprogrammet (EAPPI).

Den öppnar ögonen. Den gör ont. Den tydliggör. Den skapar en känsla för att vilja delta. Förändra världens orättvisor. Påverka.

Har du inte läst den, beställ den.
Har du läst den, beställ den igen - och ge den till någon som ännu inte sett, läst och begrundat.

Du finner den på www.skr.org/seappi - där du oxå finner mer information om programmet.

Om inte du är med och skapar skillnad - vem skall då göra det?

Här finner du en annan berättelse från samma område.....


Anette

lördag 14 februari 2009

fredag 13 februari 2009

Njut....

Njut dagen som den är...
Plocka russinen ur kakan...

Låt inte sorgkanten ta kraften...
Plocka russinen ur kakan...

Njut dagens kraft
Njut av medmänniskornas glädje...

Tillåt...
Låt livet och omsorgen bära kraft...
Din och andras...

Tillsammans...

Låt högt i tak råda...
I varje stund...

Tillåt...
Dina medmänniskor...
Och dig själv...
Vara en unik kraft - med omsorg om sin nästa...

Tillåt inte...
Våldet och det egna väga högre...
än omsorgens makt...

Omsorgen om världen....
Omsorgen om människorna...
Omsorgen om livet...
Omsorgen om allas rätt...
till värdighet och liv...

Låt oss inse...
att ...

Budet om kärleken till vår nästa...
är det viktigaste av allt...

A..

onsdag 11 februari 2009

Visst vore det fantastiskt om redovisning och revision kan finnas under samma tak.

Balans nr 2/2009. Dan Brännström, FAR SRS generalsekreterare, skriver debatt; "Det är väl bättre att det blir rätt än att det blir fel". Artikeln är ett svar på en artikel i Balans nr 1/2009 av Steve Ribbestam.

Genom hela mitt yrkesliv, nu mer än 25 år, har jag konstaterat att väldigt många av de "vanliga" människorna inte kan skilja mellan en redovisningskonsult och en revisor. Naturligtvis gäller detta inte alla, men ändå väldigt många. Det förundrar att ingen av branscherna tagit krafttag med denna brist. För visst spelar det roll? De/vi gör helt olika saker, även om vi förhoppningsvis strävar mot samma mål; en god och rättvisande bild, enligt gällande lagstiftning - till god synlighet och trovärdighet för alla intressenter.

Visst vore det fantastiskt om redovisning och revision kan finnas under samma tak. - Naturligtvis med förutsättningen att revisorerna även då är opartiska och självständiga. Just det känns som en självklarhet, oavsett förutsättningar. Det ingår alltid i deras uppdrag.

En nackdel är att konkurrensen hårdnar för de mindre byråerna och ensamkonsulterna. Men - kanske blir just det en möjlighet för dem att utveckla sin kompetens och att kommunicera just sitt unika kunnande, och att sträva efter att utvecklas tillsammans i sitt yrkesskrå? De båda yrkesgrupperna står för ett stort kunnande, som i möten tillsammans skapar än mer. Att vara ensam i sin yrkesutövning är ofta en nackdel, åtminstone kompetensutvecklingsmässigt. Det bör vara ett gott skäl att samla tjänster, och yrkesgruppernas kunnande, under ett och samma tak.

Anette Grinde

Dan Brännström, FAR SRS Generalsekreterare, skriver i Balans nr 2/2009....

Dan Brännström, FAR SRS Generalsekreterare, skriver i Balans nr 2/2009 om föreslagna nya krav på revisorer. Han skriver om de krav på revisorsexamen som riskerar att åläggas alla de godkända revisorer som finns i Sverige.

En avslutande summering i reflektionen, användbar även i andra sammanhang, noteras;

- att kritisera har sin tid
- att försöka påverka har sin tid
- att ta det säkra före det osäkra har också sin tid

Därför uppmanar han de som påverkas av frågan att göra förändringen till sin egen.

Jag finner synpunkten oerhört tilltalande. Sättet kan skapa nya förutsättningar och större möjligheter för många. Oavsett frågeställning.

Låt förändringskraven, oavsett vilka de är, vara en möjlighet för dig och för din organisation. Fånga det positiva i kraven.

När nya utbildningskrav ställs. Gör det till ditt ledvärde. Utbilda dig. Se det som en möjlighet att skapa ny kunskap och nya utvecklingsområden.

När nya uppgiftskrav ställs t ex från myndigheter eller andra intressenter. Gör det till ditt ledvärde. Utbilda dig och din organisation. Diskutera och informera dig och er om vilka möjligheter och utmaningar detta ger er. Fånga kunskap och ändra rutinerna, på ett sätt som ger din organisation bättre förutsättningar att verka i det ni verkar i.

Därmed inte sagt att vi inte skall påtala och försöka påverka det vi finner vara fel, orättvist eller tokigt tänkt. Bara att vi i större mån skall se frågor, krav och önskemål som möjligheter för oss själva. Möjligheter att skapa mervärde för oss själva och för andra.


Anette Grinde