lördag 30 december 2023

30/12-23. Jag promenerar till bussen..

 


Jag promenerar till bussen, 9 km bort. Det är moddigt, men skönt ändå. Vägen är smalare, plogvallar och snökokor ligger i kanten och tar plats. Allt är vitt. Jag hör lastbilen, timmerbilen, långtradaren och grönsaksleverantören komma bakifrån. Varje gång kliver jag ut i kanten, stannar och ställer mig så att jag ser att chauffören ser. Varje gång vinkar och blinkar hen tack. Jag ler inombords, tänker att det lilla blir stort för båda. Bådas spelar roll. Blink och blick, att se varandra. Vänlighet och trygghet längs vägen känns gott. Tack. 

Jag hann till bussen, ja. I bussholken hade det visst varit (en ganska städad) fest, eller vad tror vi om det?


Var rädda om er idag. Stick ut och rör på er, vetja! Rörelse gör onekligen gott för kropp och knopp. 


Pepp!


A..



onsdag 27 december 2023

Jag oroar mig....

Jag oroar mig för beskedet om presstödets försvinnande eller omstöpning gör att en stor del mindre tidningar försvinner. Vad gör det med demokratin, människors möjligheter att yttra sig och vad gör det med den breda journalistkåren? Vad gör det med nyanserna i berättelserna? Vad gör det med den viktiga samhälleliga granskningen? Rapporteringen om världens viktiga händelser? Vad gör stödets försvinnande/förändring med medias rapportering, vårt samhälles kunskapsnivå och demokratin?  


Jag oroar mig för beskeden att stöden till studieförbunden försvinner. Vad gör det med demokratin och föreningsmöjligheterna? Studieförbunden bidrar med otroligt mycket hjälp till föreningslivet och med väldigt mycket folkbildning. Jag tänker att många föreningar inte kommer att kunna fortsätta sin verksamhet. Föreningsverksamhet och folkbildning skapar väldigt många sociala band och upprätthåller viktiga funktioner i vårt samhälle. Vad gör stödets försvinnande eller förändring med vårt samhälle och vår demokrati? Varför monteras det ner? Vad gör det med människornas sociala band och hälsa när/om studieförbunden försvinner? 


Jag oroar mig för beskedet att (de statliga) stöden till fredsorganisationer försvinner. Vad gör det med demokratin, fredsarbetet, de olika nyanserna i samtalet om hur demokrati och fred fortsätter att byggas i en tid när krig råder och rustning till tänderna är det enda som hörs? Kan fred byggas på annat sätt än genom ond bråd död? Varför läggs stöden ner när fredsföreningarna är så viktiga? Vad gör stödets försvinnande/förändring med vårt samhälle, dess samtal om hur fred vinns och består, och vår demokrati?  


Jag oroar mig också för solidariteten i vårt samhälle, den som kan göra skillnad i en tid när fredssamtal, föreningsliv, yttrandefrihet och gemenskap verkligen behövs. För vår allas gemensamma hälsa. Vad gör solidaritetens förändring med vårt samhälle och vår demokrati?  


A..

söndag 24 december 2023

24/12-23. SLs kundtjänst


24/12-23. SLs kundtjänst (eller kanske trygghetsjouren).

En kvinna sitter på bussen. Hon talar med SLs kundtjänst, som det verkar. Hon är orolig för att någon ska ringa och anmäla henne eller någon annan för onykterhet, eller annan störning. Hon vill veta vilken väktare som kommer, hur väktaren kommer att agera, hur hon ska anmäla inringaren, vem det är och hon vill säkerställa att chauffören får information och att alla följer hennes instruktioner. Presumtivt, inget har hänt. Det är lugnt på bussen. Hon pratar högt, länge och med högtalaren påslagen.

Kundtjänsten talar tålmodigt med henne. Hon upprepar sig, talar säkert 30 min. Han svarar. Igen och igen. Igen och igen. 

Hur många (märkliga, oroliga, obesvarbara) telefonsamtal får kundtjänstpersonal ta emot? Hur utbildas de i hantering av tålamodsprövande, kanske sjuka eller ensamma, oroliga inringare? Denne man, kundtjänsten, svarade hela tiden lugnt, igen och igen. Igen och igen.

Jag sänder en stillsam bön till den oroliga kvinnan för hennes väl, hon mådde uppenbart inte superbra. Det fanns mycket oro i hennes själ. Jag önskar henne en god jul. Jag sänder en stjärna, en stor eloge till den kundtjänstman som tålmodigt talade med henne. Jag önskar också honom en mycket god jul.

Heja, alla duktiga kundtjänstmedarbetare som möter folk där de är. Snyggt jobbat. God jul!

A..


#hejkundtjänst #sl #väktare 

måndag 27 november 2023

Att samtala i glada vänners lag?

 Att vara med sina likar, eller inte? Att samtala i glada vänners lag, eller inte? Att njuta eller irritera sig? Att betrakta de olika egenskaperna och lära sig nytt? Att lämna rummet med plus i själen. Att se att vi är, hur vi är och lära oss av det. Kan man lära gamla hundar sitta? Ja! - säger hundägaren som tillfrågas i rummet. 

Vi möts för samtal. Syftet är att lära av varandra, att tala om boken och innehållet. En grundförutsättning är att gruppens deltagare har läst boken. Och att man är villig att lära av varandra. 

Vi är tacksamma för att var och en avstår att tala om sin egen oförmåga att inte kunna läsa, när man inte klarat sin läsning. Vi är i rummet för att tala om boken.

Vi är tacksamma för att var och en ser de andra, inte avbryter någon annan. När du avbryter hinner du inte lyssna, begrunda vad den andra personer säger, har sagt. När du avbryter tar du någon annans tid. Vi är tacksamma för att var och en lyssnar, hör vad var och en säger och försöker förstå. 

Vi är i rummet för att alla ska få plats. Vi är i rummet för att tala om boken, innehållet i boken. 

A..



söndag 26 november 2023

Narrativ.

Narrativ betyder berättelse. Berättelser konstruerar en verklighetsbild och förutsätter publik och berättare. 

Ju oftare och fler som upprepar en verklighetsbild, desto mer ter den sig som sann. Det behöver den inte vara. Dess syfte kan vara att skada, förändra en verklighetsbild. När vi upprepar och tror på berättelsen, bidrar vi till skadan. 

Exempel kan vara ord om människor och folk, där orden i retur är aggressiva och hårda, oförsonliga. Där man vrider ett ord, tolkar ett ord, en händelse eller en mening till något den inte var avsedd att vara. Man skapar berättelser, nya berättelser och förstärker dem med hårda ord. Hot och hat.

Det görs media, det görs i sociala medier och det görs vid köksborden därhemma. 

Någon säger, dela inte det här budskapet. Det skadar oss. Men, man delar ändå. Man berättar om det i TV och i de stora dagstidningarna. Man delar, berättar och förstärker som man inte ser och förstår att just det är syftet. Att upprepa berättelsen igen och igen ger en känsla av sanning. Det sker t ex genom konspirationsteorier, (felaktiga) budskap om myndigheter, hets mot religioner och folk, ord om vad någon har sagt (som hen inte har sagt) och så vidare. 

På facebook delas budskap med ett lätt knapptryck. Man klipper och klistrar, delar andras tolkning och gör den större, vidare och skapar därmed mer tilltro till narrativet som snurrar till fler. Är det en berättelse som du känner är korrekt? Varför delar du den? 

Varför delas religionsfobin och hatet mot olika folkgrupper? Är det så du tycker att vårt samhälle ska byggas? Vi och dem? Skapar det en fredlig värld?

Varför fortsätter de stora mediehusen att rapportera om hatet och skapa mer vi/dem? Varför får det så stor spridning?  Vilket ansvar har de för hatspridningen eller bilderna? Konsekvensen är t ex att vi som folk blir utsatta om/när vi reser (eller bara finns), att vi skadar andra, skapar bilder av människor som bygger på fördomar, att terrornivåer ökar och att hela vår existens (inte bara svenskar) blir otryggare. Rädslan ökar hoten. 

Kloka människor delar utan att reflektera kring varför. De/vi missförstår avsiktligt eller för att man/vi inte orkar se den större bilden. Varför gör vi - mänskligheten - så? 

Jag undrar om vi kan hjälpas åt att säga ifrån när någon uppenbart har missat att ställa sig frågan om varför? Kan man göra det ett direktmeddelande, ett samtal över en kopp kaffe, ett sms eller i en kommentar till inlägget - kan vi be personen att ta bort de som alltför lätt blivit fel. Eller kan vi be dem reflektera över sitt varför

Kan vi ta det lilla besväret, det lilla obehaget, för att bistå i undvikandet att narrativet - där hat/hot, utanförskap, vi & dem - blir en sanning. 

Någon har en avsikt när texten skrevs, spreds och upprepades. Är det samma avsikt hos dig, när du delar eller hänger på i den berättelsen?  

Vilken text delar du och varför? Vilken text kommenterar du och hur? Hur läser du och hur för du orden vidare? 

A..


#narrativ #konstrueradverklighetsbild #demokratiskasamtal #demokratifrukost #magiskasamtal #bildenutåt 


fredag 24 november 2023

Vem vill du prata med?

Vi pratade om sorg. Det skapade mervärde och många tankar. 

Vem vill du prata med om din sorg, din ångest, din dagliga livspina eller ditt tillfälliga frågebatteri? Hur vill du möta den? Varför svarar vi (alltid, ofta, alltför ofta) bra på frågan om hur vi mår, när vi egentligen mår skit? Ja, för att vi inte ser att personen mitt emot är den som kan bära eller hantera sorgen och tanken som läggs som ett förtroende i hens famn. För att det är fel kemi eller för att vi inte kan, vill. För att det är privat, för att vi skäms eller räds.

Varje människa bär på sin sorg. På olika sätt och i olika tid. Vi pratar eller inte, lyssnar eller inte. Respekterar eller inte. När och där vi är redo, så är vi det. Dessförinnan inte.

Det sägs att vi ska ställa frågor, men det är ibland svårt att veta vilka frågor man ska ställa. Jag eller hen måste också vara redo att prata.

För mig är frågor destruktiva, ja, nej, kanske inte alltid. Alltså frågor till mig. Kanske beror det på var de kommer ifrån, vem som ställer dem. Kanske ska jag bara säga pass? En fråga måste inte besvaras. En fråga kan vara omsorg. Det ska också ses.

Jag undrar om det är bättre att säga pass, än att säga bra, bra (och därmed ljuga en smula). Jag brukar i och för sig svara; ups and downs

Vad menar jag med pass? Ja, kanske olika dag för dag. Kanske mår jag bra, finfint, uselt, ångestfylld, magiskt eller bara är. Med pass menar jag kanske: Tack, för att du bryr dig om mig, men jag har ingen lust eller kraft att prata om det. Det gäller mig.

Nästa fråga är, vad gäller hos dig? Eller hos den som måste ses, upptäckas? Som vi måste se fast hen inte svarar, kan, vill. För att hen inte förmår, fast måste om hen inte ska gå sönder. Hur ser vi? Hur tar vi om hand, ser den som måste ses?

A..


22/11-23. Rapport från ett samtal om sorg.

måndag 13 november 2023

4/11-23. Emma & Erik Nachtweij



Allhelgonafrid 4/11-23. Emma & Erik Nachtweij. 

Tack,  Fonus, för hjälp med ljuständning.

söndag 12 november 2023

Hetsa inte upp dig över småsaker!


 Jag arrangerar. Jag drar i aktiviteter, studiecirklar och möter människor. Jag försöker utveckla, skapa mer och annat. Jag försöker hitta ordningen, det bästa och det rätta sättet. Det rätta, det bästa och ordningen är dock, som alltid, olika för mig och för andra. Det blir som det blir i varje enskild stund. Det jag tycker är bra eller t o m bäst ser den andra inte alls. För att hen har ett annat perspektiv. 

 Soporna läggs i den rena koppen, som någon måste diska fast den inte använts. Sopburken står oanvänd strax intill. Smulorna dras ner på golvet istället för att läggas i sopburken eller i den använda koppen. De flyttar saker och lägger dem i oordning så att de skadas eller inte hittas. Hjälpen stjälper fast de tror att de hjälper till. Jag försöker förbygga, men hinner inte alltid innan det händer. Plötsligt har det redan hänt, då behöver jag förhålla mig, andas lugnt och bara hantera det merarbete det leder till. Kanske hinner jag mer nästa gång, kanske klarar mitt sinne bara att göra det sen, utan hugget i själen? Hur kan jag förutse hur de ska agera? Det i sig är en utmaning, om jag gör si, vad gör besökaren då? Om jag istället gör så, vad händer då? Om jag ställer stolen där, hur blir det bra eller dåligt då? Om jag marknadsför si eller så, vilken skillnad gör det då? Varför blir någon arg, när jag tror att jag är snäll? 

 Vem tänker varför, när jag tror att jag är tydlig? 

 Vi har alltid olika perspektiv, för att vi är där av olika skäl, för att vi är olika och ser och upptäcker olika saker. Det jag ser, ser inte du. Det du ser, ser inte jag. För att vi är de vi är och inte förmår mer än just så. Ja, jo, vi kan utvecklas och se mer, men bara om vi vill, upptäcker och förmår. Hur ska vi annars veta? Hur ska vi annars kunna? 

 Idag är en ny dag, med nya upptäckter om livet och alla dess olika förunderligheter. Det jag kan och vill, ska jag göra. Det jag måste likaså. Resten kan hända att jag lämnar därhän. Kanske tar jag det en annan dag. Vi får se, vi får se.  

 Välkommen, du nya dag. 

A.


söndag 5 november 2023

4/11-23. Woller Nachtweij

 



Allhelgonafrid 4/11-23. Woller Nachtweij. 

Tack,  Fonus, för hjälp med ljuständning.

torsdag 2 november 2023

20/2-1917. Roslagsbro konsumtionsförening.



Källa. Protokollsbok 1917 från Roslagsbro konsumtionsförening. 

Protokoll nr 2, daterat 20 februari 1917 och undertecknat av Henrik Carlsson, Sunnbro. 

Årsmötet i Roslagsbro konsumtionsförening 2017 är på gång, läser jag i protokollet. Det ska hållas den 11 mars 1917 kl 2 på eftermiddagen. Platsen är templarlokalen, som jag tänker är belägen på nuvarande Nedra Söderbyvägen 72, 76175 Norrtälje. Fastigheten används numera som en permanentbostad åt en barnfamilj.

Numera - i vår tid 2023 - informerar man ofta om årsmöten via hemsidor, mejl och/eller i en annons under föreningsnytt i lokal dagspress. Här - 1917 - anslås informationen i föreningens lokal (var låg den, var det kanske affären), vid mejeriet (korsningen Nedra Söderbyvägen och Rörviksvägen, mitt emot affären) och man beslöt även att sända information till Harö för att berätta om att och var årsmötet är på gång ("kungörande af sammantrede"). Vad fanns i Harö då, 1917? Till vem sände man informationen/kungörandet och hur spelade Harö roll för bygden då? (Vägar, broar var mindre utvecklade och båttrafiken var mer utvecklad. Var det Harö brygga, för att det blev en sambandsplats eftersom det gick båttrafik dit?) 

Vid frukostbordet samtalar vi om 1917 - om hur det då kan ha varit vid affären, mejeriet, föreningslokalen, verkstaden, sjön (Ösmaren som så småningom bytte namn till Norsjön) och bron som tillkom senare. 

Köksbordsexperten var inte född då, så han är lite osäker på en del frågor, men är ändå ganska insatt i en hel del om traktens historia. Ja, avsevärt mer än jag, som ju verkligen inte är någon rospigg (dock inflyttad sedan ca 30 år). 

Templarlokalen - även kallat templet - var inte en kyrkolokal. Det var en IOGT/NTO-lokal (nykterhetsrörelsen, godtemplarrörelsen) och köksbordsexperten minns den som en idrotts-, föreningslokal och bio från sin ungdomstid. De lajade där som små, ända upp till de blev bilburen ungdom (50-/60-tal). 

Frågan som uppkommer är också när alla bönhus dök upp i bygden och hur länge de verkade - och när templet påbörjade sin verksamhet. 

A.. 

tisdag 31 oktober 2023

15/12-1911. Roslagsbro konsumtionsförening.



” Lantmäteriintyg 1911 rörande Roslagsbro Konsumtionsförenings inköp av norra delen av not och nätgistplatsen i ängen Täppan vid Ösmaren.”

Källa. Norrtälje stadsarkiv. (Erhållen kopia/pdf per mail från stadsarkivet 31/10-23)

2/1-1917. Roslagsbro Konsumtionsförening.

 


Det här är protokoll nummer 1 för året 1917 i Roslagsbro konsumtionsförening. Styrelsen har samlats, men det är inte antecknat vilka som deltar i mötet eller sitter i styrelsen. Sunnbro ligger i Nedra Söderby, Roslagsbro. I korsningen Nedra Söderbyvägen och Rörviksvägen, nära bäcken som går mellan Ösmaren och Norsjön och nära Hemlins bilverkstad (Roslagsbro bil & smide) som funnits i 100 år.

Henrick Carlsson har hållit i protokollspennan, ordentligt och snyggt. 

Man skriver om att teckna sig för lampor för elektrisk belysning. 8 lampor på landsbygden - och det är bindande. Man kan inte ångra sig när räkningen kommer. Av protokollet framgår inte om det är lampor ute eller inne. Är det att göra gatubelysning omkring affären och korsningen eller att göra det dunkla ljust inomhus? 

Av protokollet kan man också fundera kring föreningens tillgångar och skulder. Var och en vill förstås alltid kräva in sina skulder, men bakgrunden vet vi - utifrån detta protokoll - ingenting om. Är de ordningsamma eller lider föreningen av likviditetsbrist? 

Föreningen står inför ett årsmöte, förstås. Därför sätter styrelsen ett datum (21/1-1917) som det sista gällande för att kunna lämna in frågor till årsmötet som antagligen kommer strax senare. 

Tänk, så många föreningsmöten som har hållits i vårt land genom tiderna. Tänk, så mycket som blivit gjort. Tänk, så mycket gemensamt vi har åstadkommit. 


måndag 30 oktober 2023

30/10-23. Skogen.

 





Från frö eller planta till växtkraft på jorden.

Den är nu huggen, eller kanske sågad. Den är tagen ur ett sammanhang till ett annat.

Den är lyft från sin växtplats. Sågad, huggen, borttagen. Den fick inte skapa fler ringar i sin stam, den fick inte göra mer för sin omgivning just där.

Vi kan se det som att den blev gallrad, att den inte passade. Ja, den fick ge plats åt ett annat växande liv, för att det är också sånt som måste göras. Något måste ibland bort, för att annat ska få leva.

Den blev gallrad, men den passar på annan plats. Där kommer den att glädja på annat sätt. Den sträcker sina grenar mot alla som passerar. Se mig, njut mig, tänk frid och glädje här. Klä mig, med era vackraste ljus, låt mig pryda den vackra gamla gården som ni vårdar så strävsamt och fint. Här vill jag stå, här vill jag vara, lysa och glädja, till hela den magiska juletiden är förbi.

Från naturens skog till människors ljus. Den får nu en ny uppgift, att vara ett ljus i mörkret, innan den lämnar tiden på gården. 

Från människors ljus till djurens och jordens näring. Sen får den förmultna för nya livs möjliga näringsupptag. Andra liv, nya liv. 

Nu är tid för ljus. Snart är julmarknaden här. 

A..






söndag 29 oktober 2023

29/10-23. Sol. Minus 4.

 



Sol. 

Dimma. 

Ånga från den plöjda jorden. 

Frisk luft. 

Det är ljuvligt vackert. 

Här. 

Nu.


Förutom att jag klev i hästskiten. 

Förstås.


onsdag 25 oktober 2023

Skogen, den fantastiska skogen.


Skogen. Det är där djuren vandrar. Det är där människor söker frid och tillförsikt. Det är där liv finns. Det är där jorden andas. Skogen är livsviktig för vårt allas väl. Det är lätt att tro att den är allas, men är den det? Och i sådant fall på vilka premisser? 

Naturskyddsföreningen arrangerar en klimatvecka och bjuder in till samtal om skogen. Zaremba (journalist) och Güttler (Naturskyddsföreningen) språkar i Hallstavik. Artikeln i NT (25/10-23) lyfter några nyanser, men är bara ett litet axplock. Jag var inte där, vet inte det som inte ses och hörs. 

En kvinna kommer in till mig i butiken, ler över samtalet, hon berättar om ny kunskap och om upprördheten i rummet. Ja, det finns många delar i ett skogssamtal. Jag blir sur på mig själv för att jag inte var där. Av NT-artikeln kan jag ana att skogsbranschen inte var där. Var de inbjudna? Hade de uppmärksammat samtalet? Vem ansvarar för att de deltar i samtalet? Vem lyfter nyanserna, bredden men håller samtalet konstruktivt och specifikt?

I skogen finns människor, insekter, ägande, arbetstillfällen, fåglar, arv, skogsluft, artrikedom, svamp, djur, blommor, skadedjur, naturreservat, misskötsel, kemikalier, fyllnadsmassor, byggnationer, hat, jakt, glädje, kolsänkor, diken och annat, i stort och smått. Det finns många sidor och nyanser som någon behöver samla, se över, lyssna till och förvalta i en relevant lagstiftning för allas väl. Det är uppenbart att det brister. Vad är problemet och hur fokuserar vi på det? 

Skogen ägs av någon som lägger sin lust. sitt stret och sin själ i den, dag efter dag, med natur, skog och miljö för ögonen. Se bara på Hans Andersson, Rimbo. Skogen ägs också av storbrukare som Sveaskog, och allt däremellan. Det finns nyanser och skillnader, det finns vardagsliv och omsorg. Vi behöver se det, vi behöver se verklighet, klimat, miljö, område, ägande, granbarkborrarnas framfart, vinden, snön, stormarna, konsekvenserna, med mera och vi behöver begrunda vem och vad debatten ska rikta sig mot. Vad är problemet? Den - den hårdföra debatten - kan inte slå mot alla, den behöver formas mot det och de som påverkar och skadar. Det finns många skogsägare som månar om skog och mark, tänker och gör skillnad, gör sitt yttersta för dess väl. Låt inte språkbruket landa som att det rör dem. Låt oss se nyanserna. 

Vad är skog? Vad behöver vi den till? Vem ansvarar för det vettiga - långsiktiga - regelverket som bidrar till klimatets och ägandets väl, där man inte lättplätt bara kan gå i egna ekonomiska vinningsspår, men där man också inser att skogen ägs av privata intressen där små människor och bolag också vill vara en del av samtalet. Det är uppenbart skillnad på folk och folk, och skog och skog, ja, nej, man kan inte göra skillnad på folk och folk i lagstiftningen, men vi behöver ha regler som hindrar att skogen utarmar jorden (klotet) och att det också går att bruka den. 

Vem talar vi om när vi öser vrede över skogen som avverkas? Talar vi om alla, gäller vreden alla träd, alla skadedjur eller brukanderätt till trots, eller kan vi formulera problematiken mer specifikt? Gäller det alla ägare? Är grannskogen på Blidö ett problem ur ett klimatperspektiv eller ur ett personligt fritidsperspektiv? Vem äger skogen och vilket ansvar har den för personer som bor runt hörnet? Vem äger skogen som beläggs med brukandeförbud? 

Min fråga är; hur riktas vreden och debatten? Är den konstruktivt riktad mot rätt håll eller drabbar den de som inte behöver drabbas? 

A..

fredag 20 oktober 2023

Lyssna... berätta... lyssna...

bakom skölden

bor sorgen

och glädjen

som färgar livet

jag berättar inte

för dig hur jag mår

har det

för du kan inte

hantera livet

mig 

eller ens dig själv

när du inte berätta för mig

så känner jag inte dig

fast vi gått vid varandras sida

dag efter dag 

utan uppehåll

har du varit där

men också gått 

din väg till andra platser

dit du inte har givit mig

något

tillträde

inte

släppt in 

mig eller någon annan

bara låtit oss tro

att du sett oss

att vi sett dig 


torsdag 19 oktober 2023

19/10-23. Idag lämnade jag bokhandeln (!) en liten stund ...

Oj, så himla skoj! Jag lämnade bokhandeln (!) en liten stund mitt på dagen. Jag visade bilder och berättade om en Indienresa per cykel längs Indiens östra kust för ett årsrikt och härligt gäng på Folkets hus i Norrtälje.

Det är härligt med samtal, här om resande och upplevelser, med frågande människor som är intresserade, vakna och skarpa. Bilderna skapar många minnen hos mig som var otroligt värdefullt att få påminnas om och att få möjligheten att lyfta tillsammans med andra. Att få tala om färden, det annorlunda landet, lärdomar och möjligheter blev väldigt fint.

Möten med människor är magi.

Tack livet - för alla fantastiska möten och samtal.

A..

söndag 15 oktober 2023

Mörker, ja, se detta mörker...

Jag bokade ett möte i bokhandeln kl 1400. Igår, söndag. Jag gick hemifrån kl 1030 för att hinna till 12-bussen. Närmaste buss är ju 9 km bort på helgen, vilket ju oftast är bra. Rörelse är en bra grej. Jag hann med fem minuters marginal. Bra promenad. Snyggt jobbat, vill jag säga.
 
I öronen hade jag Suicide Zeros podd, avsnitt efter avsnitt eftersom promenaden tog sin tid. Jag brukar bli galen (?) på poddar eftersom det ofta är babbelpratiga. Det var inte den här. Den var konstruktiv, hade vettiga ämnen och inget slösurr. Mycket bra prat. Allvar. Rekommenderas.
 
Efter mötet i bokhandeln tog jag bussen hemåt. Klev av med 9 km kvar och tog 15 km-omvägen via Roslagsleden och skogen. Smart drag, tänkte jag lite senare med ironin riktad mot mig själv, Klockan närmade sig solnedgångstid och mörkret var snart i antågande. Hur tänkte jag nu? Ja, ja, pannlampa hade jag, men ändå. Nej, jag är inte rädd för mörkret, sa jag till mig själv när det ankom och den svarta skogen var där. Det är bara mörker, trollen har lagt sig och det finns färre vildsvin i våra skogar numera (var de nu är istället är oklart). Inget att oroa sig för, alltså. Jag sprang på. Jag hade mer Suicide Zero-podd i öronen, tills jag tog ur hörlurarna och lät det ljuda över skogen istället. Kanske är det en lösning för farliga (?) djur, att låta dem lyssna till en bra podd? Var det någon där, så kunde de gott få lyssna också, eller hur? En tyst svart skog kan ju behöva lite ljud i sig också. Åtminstone om man åstadkommer dem själv.
 
Varför känns det obehagligare att springa i skogen - i mörkret, alltså - än längs vägen? Är mörker farligt? Nej, säkert inte. Nåväl. Suicide Zeros podd rekommenderas. För dig som vill lära dig mer om svåra frågor.
 
Mycket bra, mycket bra - både min aktiva rörelsetid (rörelse skapar alltid bättre hälsa!) och de poddar som gav mig viktiga ord.

Tack, för färden, möten och kunskap. 
 

lördag 14 oktober 2023

Hur mår du?

 


Hur mår du? Hur har du det? Hur går det? Jag vill höra av dig. Jag saknar dig. Jag vill inte störa. Hur många gånger ska jag ringa? Vill du att jag ska ringa? Varför svarar du inte? Är du hel? Sover du? Äter du? Har du någon omkring dig? Har jag det? Lever du loppan när jag saknar, undrar? Undrar jag helt i onödan? Varför försvann du? Varför ville du inte? Varför kan jag inte skaka av mig sorgen? Livet pågår ändå. Människor går bara förbi mig. Ser inte sorgen. Jag ser inte din. Du berättar inte. Tiger. För att du inte vill berätta. Du tiger. Jag också. Jag sörjer. Varje dag. Livet pågår ändå. Olika nyanser skapar dagen, vissa skira andra mörka.

Ja, du var viktig för mig. Är. Var. 

Är. 

Var.

Är. Var.

Såren försvinner aldrig, väcks, rivs upp. Igen. Människor man älskar.  Älskade. Fanns.  Gick. 

Älskade. 

Gick.

Jag önskar att du ville prata. Lyssna. Prata. Lyssna.



* samtal om Livsviktiga snack 18/10-23, kl 1800.




onsdag 11 oktober 2023

Israel/Palestina. Jag gråter för varje skadad och dödad ....

Jag ser Israels flagga på människors profilbild. Det får mig att tänka på människorna - israelerna och palestinierna. De som drabbas av maktens våld. 


Det gör ont i min själ för alla som drabbas av våld, terrorism och krig. För mig står Israel för ockupation och orättvisa. Israel (som stat) står (för mig) för vapen, murar, förtryck och apartheid. Ja, i Israel finns också människor, organisationer och partier som vill rättvisa, som möter varandra, umgås, lyssnar och låter livet levas. Jag har mött flera av dessa människor som vill fred tillsammans. De är många, men arbetar i motvind. De som arbetar för fred och respekt står nära min glädjesjäl. De som vill förtryck gör mig bara ledsen, förtvivlad. 


Jag fasar när jag ser att man firar Hamas makabra dödande som en framgång. Jag ser det inte som något gott, bara förtvivlad fasa för båda folken. Hamas står för terrorism hos mig. Jag ser inte att de arbetar för palestiniernas eller Palestinas väl. Deras våld och dödandet av oskyldiga och civila är bara vidrigt. Israels svar likaså. Det är civila människor, kvinnor, barn och män som vill leva sina liv som skadas eller mördas. Dödas för att de är israeler eller palestinier eller råkar komma i vägen. 


För att makt vill ha makt och fördriva den andre, istället för fred, rättvisa och tillsammans. Som likvärdiga människor.  


Människor med livet framför sig dödas för maktens vilja att skada, utesluta och förinta. Det är människor, som du och jag, födda på en plats eller levande sina liv där. Boende, levande där de vill och älskar att vara. Ja, eller måste, för att man inte har ett val.


Jag gråter för varje skadad och dödad israel. Jag gråter för varje dödad och skadad palestinier. Jag ber för att Hamas lägger ner sina vapen och jag ber för att Israel gör detsamma. Det finns inget som rättfärdigar liv som släcks av ett vapen eller av en annan människas hand. Det finns inget som rättfärdigar den terror som drabbar all civilbefolkning i Gaza eller Israel nu. 


Jag gråter. Jag ber. Jag tänker på alla människor jag mött. De som lever där. Och de som dör för terrorns, krigets och maktens vidriga våld.


A..







torsdag 28 september 2023

25/9-23. Kalle, Magnus och Stefan berättar om Roslagsbro Bil & Smide i Sockenstugan i Drottningdal.


Kalle Hemlin, Magnus Hemlin och Stefan Hemlin
berättar om verkstan i Nedra Söderby. (Foto Charlotta Hemlin)


Men oj, vad är det här? 

Så här mycket folk har det aldrig varit förr.

Så skoj att så många vill prata om och veta mer om Roslagsbro Bil & Smide i Nedra Söderby. 

Oj, vilket härligt fika! 


Ja, det där var fler än 100, sa hon som försökte räkna. Det fanns folk i husets alla hörn.


Kalle, Stefan och Magnus ordade om platsens historia, om hur det kom sig och blev. Från smide och jordbruksmaskiner, till bilar och vidare till dagens bilars datorer. Det har gått från mekande till programmering, men det är fortfarande en hel del mekande i verkstaden.  


Utvecklingen av verkstaden och bilarna, platsen och Hemlinarna tillsammans roar hembygden folk. Det är skratt och glädje i Sockenstugan. 


Kalle är full av historier, både om verkstaden, om Söderby och trakten runtomkring. Han roar, berättar. Magnus och Stefan tar sina delar, de är pålästa och glada att få dela. Vi 100 i rummet är oerhört glada att få lyssna. Det här var skoj, minsann. 


Kalle, Stefan och Magnus har samlat bilder och läst på, frågat runt. Kanske fick de det lite körigt, men vi tackar Karl Petter (programansvarig i föreningen) för att han peppade dem att göra detta. Folket i bygden fyllde i med sina berättelser, frågade och skapade nya skratt. Det bygger nya minnen hos besökarna, de fortsätter sina berättelser vid kaffeborden, i hallen, i köket, ute på bron och sen på vägen hem. De bygger på, de påminns och minns. Säkert görs det nu i flera dagar framåt. Kanske får de ladda kaffe i verkstan när folk kommer ner och minns lite mer? 


Föreningsfolket gjorde en bragdinsats med kaffe, bullar och kakor så att det räckte till alla. Parkeringen var knökfull, kvällen var ljum, glädjen stod högt i tak och folket log ända in i själen.


Vi bugar och tackar för detta. Vi tackar föreningsarrangörerna för initiativet och vi tackar Kalle, Stefan och Magnus för insatsen. Vi tackar bygdens folk som kom. 


Tack! 


Arrangör; St Eriks Gille, Roslagsbros hembygdsförening.


Vid pennan, Anette Grinde





onsdag 20 september 2023

Jag skulle vilja se att Norrtälje vore en förebild...

 Margaretha Levin Blekastad skriver i Norrtelje Tidning (web 19/9-23): " Styret vill införa en avgift på 80 kronor för besök på konsthallen och räknar med att det ger en intäkt på 300 000 kronor per år. Det motsvarar 3 750 besökare, ett rejält tapp jämfört med de 12 500 vuxna besökare som konsthallen räknar med i år. 70 procent av besökarna skulle alltså försvinna, enligt beräkningen.”

Jag arbetar med kultur varje dag. Jag driver, samtalar, lyssnar, lyfter, betraktar och bearbetar. Det höjer mig, ger mig fler bilder inombords, får mig att möta människor, företeelser och ger mig ny kunskap. Det skapar kvalificerade sammanhang för mig, för andra och för oss tillsammans.

Utan kulturens alla ben skulle jag vara en väldigt fattig människa. Kulturhusen, kulturplatserna och kulturmänniskorna behövs. Inte en sort, många. Muséer, konsthallar, bibliotek, bokhandlar, teatrar, utställningslokaler, föreningsliv, film, dans, föreläsningar, körsång, samtalsforum, med mera.

När nu politiken i kommunen vill begränsa människors möjlighet till kulturen känner jag hur det drar kalla kårar längs ryggen. Är det så att de inte förstår hur otroligt viktig den är, hur otroligt utvecklande, samhällsbyggande och hälsobefrämjande den är och hur viktigt det är med bredden? Det gör ont i mig, när jag läser och lyssnar om avgiftsbeläggning av samhällsviktiga funktioner. Kommunens kulturplatser, som tex konsthall, muséer, bibliotek och liknande, är hälsoplatser. Gör dem större, inte mindre, för folkets skull.

Att avgiftsbelägga utesluter de som har låga ekonomiska förutsättningar, begränsar förutsättningarna för den enkla tillgängligheten. Det utesluter människor, förminskar vikten.

Vill Sverige vara en plats för utveckling och förkovran måste vi - samhället, kommunen, staten - bidra till kulturens alla ben. Vi behöver se hur vi får fler människor att konsumera kultur, inte färre. Kultur är frisk luft och rörelse, nödvändig för vårt väl.

Jag skulle vilja se att Norrtälje vore en förebild för frågor som t ex lärande/utbildning, miljö/klimat, folkbildning hela livet, frisk hälsa och kultur. Vi har en bit kvar dit, men visst är det möjligt?

Blekastads artikel i Norrtelje Tidning (web); 
https://www.norrteljetidning.se/2023-09-19/kultur-ar-till-for-alla-aven-medborgare-med-tunn-planbok

A..

tisdag 19 september 2023

Kultur måste få kosta. Kultur måste vara gratis.

Kultur måste få kosta, säger hen med skarphet i tonen. Hen är kulturkonsument, men inte arrangör, och det är inte första gången det sägs. Det är ett vanligt uttryck. Man menar i regel att någon annan ska betala och att arrangemanget ska vara gratis för konsumenten.

Ja, tänker jag, kultur är superviktigt, så gratis vore gott, men vem ska betala? Och hur kan något vara gratis som kostar arvoden, tid, lokaler, annonsering, marknadsföring, utskrifter, telefon, transporter, instrument, tält, högtalare, litteratur, samordning, resor, boenden, löner, med mera.

Jag är kulturodlare, skapar samtal, ordnar föreläsningar och lägger tid och kraft på att genomföra arrangemang. Jag gör det i bokhandeln, hos andra och tillsammans med andra. Jag gör det för att kultur, samtal, folkbildning, utveckling, bildseende, fantasi, koppling inom oss och mellan oss, med mera är viktigt, för att vi utvecklas som människor och samhällen. Jag engagerar människor, förlänger mina arbetsdagar, ber om andras kunskap och tid. Jag glöder och vill, ja, men undrar också över uttrycket att det måste få kosta. Allt som kostar måste också betalas. Vem ska betala?

Det kostar, ja. Vem betalar det om det inte går att ta betalt av konsumenten, gästen, deltagaren.

Kultur måste få kosta, för att kultur är nödvändigt för människors hälsa. Det är som livslust, friskvård och liv. Men, vem ska betala?

Norrtälje kommun aviserar att Norrtälje konsthall ska införa entréavgift. Någon säger att platsen är viktig för dem som är där eller upptäckt den, men vad händer när vi kräver en slant för entren? Vad händer hos barnfamiljerna, pensionärerna och de sjukskrivna som inte har slantar så det räcker? Vad händer hos sjuksköterskorna, städpersonalen eller andra yrkesgrupper med låg inkomst? Vad händer med kulturkonsumtionen hos de som vill, förstår det viktiga i och det mervärde kulturen ger, men saknar pengar?

Jag ser en liberal politiker säga att kommunen ger stöd till t ex Roslagsblomman, så att den som saknar medel kan söka där. Är syftet hos Roslagsblomman mat och tak över huvudet eller är syftet utbildning och kultur? Finns det verkligen någon förening som ger pengabidrag till konst, teater, mm? Och, är det rimligt att människor ska behöva ansöka om medel från föreningslivet för att kunna konsumera statlig och kommunal kultur?

Kultur, som tex folkbildning, sång, teater, litteratur, konst eller livgivande samtalsforum är viktigt, det är livgivande, friskvårdande,  kunskapsbärande och både individ- och samhällsutvecklande. De behöver vara tillgängliga även för dem som själv inte har råd. Kultur kostar, ja, men hur gör vi den tillgänglig för alla, inte bara de som har råd? Varje människa, rik som fattig, bör ha tillgång till kulturen. Den som bildar oss, skapar mer kunskap, mer fantasi, fler bilder och gör att vi möts med nya och utvecklande tankar inom oss, att tala om. Kultur är frisk luft och friskvård, kultur är livsnödvändigt.

Entreavgifter utesluter människor från kulturen, eller hur? Av det enkla skälet att mat och tak över huvudet går före. Entreavgifter till viktigt kulturutbud utesluter människor från möjligheten att utvecklas, vilket inte är rimligt. Hur hittar vi slantar till täckande av kostnaderna på annat sätt?

Alla, som är vuxna och friska, måste vara med och betala, sa han, politikern. Ja, är då inte det enda rimliga att åtminstone den statliga och kommunala kulturen (egna museer, konsthallar) finansieras med skattemedel som betalats av alla vuxna och friska, och att entren är gratis också för de som inte är vuxna och friska. För att kultur är bildande och för att vi vill vara ett bildat och omsorgsfullt folk, där vi ständigt lär oss mer.

A..

Trollen spricker i ljuset.


Vi gick tillsammans i tystnad, tänkte på våra egna livsspår. Det är skönt att gå i tystnad tillsammans.


Efter en stund började någon tala. Hon sa, vi lyssnade, han sa, vi lyssnade. Hen sa, vi lyssnade. Vi kommenterade inte varandras ord, vi lyssnade. Vi lät orden sjunka in, funderade över dem och avstod från att ge råd. Det lättar att få tala om saken. Det skapar något nytt inom oss när vi kan uttala något högt och någon lyssnar, det är som att trollen spricker när man tar fram dem i ljuset. 


När jag lyssnade till Mika Wallander och Olle Carlsson i deras samtal om Livsstegen, tänker jag på hur viktiga de gemensamma samtalen är. Samtalen och sammanhangen, där var och en hittar sitt, där man vågar vara den man är och där man får utrymme för det. Det gäller att våga öppna sig, vara trygg i gruppen. Man kanske inte alltid är trygg i sig själv, men man kan bli tryggare allteftersom. I rätt sammanhang händer det. Det går inte att leva i ensamhet, utan andra möten. Men, man måste hitta dem. Själv, eller tillsammans med någon annan. 


När vi möts i orossamtalen (livssamtal) i bokhandeln känns tryggheten viktig, att det är ok att berätta om både tyngd och framgång och att det sagda stannar i rummet. Vi har inga närvarolistor, uppföljningsrapporter eller statistik kring vem och varför, men vi lär av varandra hur det är att vara människa. Vi är inte där för att ge råd, vi är där för samtalet och för att hitta ett sammanhang. 


Stämmer det att trollen spricker i ljuset? Stämmer det att det lättar när man kan tala med varandra med ambitionen att förstå, lyssna? När man vill prata, men inte få pekpinnar och dömanden. Stämmer det att man lär sig mer när man försöker förstå andras perspektiv?


Anette Grinde







Att kramas, eller inte.



Kvinnan kom in i butiken och sa: Förlåt, visst kramade jag dig igår? Förlåt mig, jag vet ju att du inte vill kramas. 


Ja, svarade jag med ett leende, det gjorde du. Du är förlåten, men gör inte om det. 


En sak som, för mig, var positiv med den förskräckliga pandemin var att folk slutade kramas.  Det var skönt att hålla distans, att slippa värja sig för kramar eller backa när folk kom för nära. Min integritetszon är uppenbart större än dessas så jag backar, men ibland slår man i en vägg eller annat och då är man inlåst i obehaget. Ibland hinner jag inte undan och jag tvingas till fysisk närhet som jag inte önskar och ibland klassar jag det som ett övergrepp. Den som gör det ser det kanske inte, tror att det är vackert och charmigt, hur uppmärksammar man? Måste jag säga: stopp, min kropp!


Ja, pandemin och en god tid därefter var skön, man slapp. Alla höll sin goda distans. Nu har det börjat igen, kramandet och två steg närmre. Så jag backar. Det tilltar, obehaget och den påtvingade närheten. Några vet och fattar. Andra tar för sig som de vill, blundar för insikten att de skadar och tar.


Jag talar gärna med dig, jag lyssnar, vårdar, skrattar, vågar, njuter, springer, gråter, tar i hand för hej och hej då, eller vinkar, men jag ber dig att avstå kramar och jag ber dig att inte gå närmre när jag backar. För mig är det respekt. Alternativet är det motsatta.


Punkt.


A..

 



söndag 17 september 2023

Jag såg dig inte, sa han..

Jag jobbade och kom inte ifrån butiken förrän efter kl 1730. Typiskt egenföretagare att aldrig sätta stopp, men det finns ju saker man måste göra. 

Eftersom det var lördag hade jag ingen morgonbuss att fånga (nära), så jag latmaskade och tog bilen. Den behagade dock somna halvvägs in till butiken, så jag fick ropa på hjälp av min förstekamrat. Han räddade mig, körde in mig till butiken och drog hem bilen för service. Det är praktiskt och bra när det finns folk som kan sånt som inte jag kan. Jag är en fena på annat, men bilar är inte min grej. 

När jag skulle hemåt gick ingen buss. Jag har två mil hemåt. Jag knöt på mig springskorna, tittade på klockan och smsade till förstekamraten att han gärna fick hämta mig halvvägs. Sen sprang jag hemåt. 

Lite mulet, lite skymningstid och lite skog i kanten - så mötte jag honom så småningom. Jag hade dragit på mig de kläder jag hittade, ja, allt var svart (det är mest sånt jag äger.) Han sa; om du inte hade vinkat, så hade jag inte sett dig. Jag såg dig inte. 

Ahh, just det, så tänkte jag själv häromdagen när en mor var ute och gick med sina barn längs vägen. Jag ser er inte, ni måste sätta på er reflexvästarna. Det är tid för klara färger nu - även för klädseln, inte bara de vackra höstlöven. Det gör stor skillnad för synligheten. Knallgult och reflexer, skarpa färger gör skillnad även dagtid. Jag missade tydligen att koppla det till mig själv. Så, note to self, nu är tid för knallgult när du färdas längs vägen. 

Jag har gratis reflexer i bokhandeln till dig som vill ha - men gult och knalligt ber jag dig ordna själv. 

A..

söndag 10 september 2023

Tack.

Leif & Anette 
glada
dagen efter Ultravasan 2023.



Jag vill tacka för alla fina födelsedagshälsningar som kom över mig på min födelsedag och några dagar därefter. Jag vill tacka för tankarna, för hälsningarna och för att det ger mig förnyad möjlighet att tänka på er alla, var och en. Det ger mig möjlighet att tänka på möten, människor och företeelser. Ni representerar olika delar av livet, några nu och några tidigare. Ni representerar fritid, allvar, jobb, lust och glädje. Ni representerar liv. Några påminner också om sorg, ja, livets gång. Det ger mig glädje att se er, minnas händelser och fundera kring vad livet ger oss. Eller hur vi lever det. Jag tackar för din hälsning. Tack, väldigt mycket tack.

Åren går. Jag är tacksam för att jag är hel och frisk, hyfsat närvarande i kropp, knopp och själ. Jag är tacksam för liv och hälsa. Jag är tacksam för att jag kan rörelse, att jag kan springa och träna. Det gör att jag orkar och kan driva min bokhandel. Den är min plats, den ger mig mycket glädje, otroligt många möten och ny kunskap. Utan löpning/träning kanske jag inte skulle orka det. Rörelse är, för mig, en nyckel till ork. Det är också alla fantastiska möten som jag får på min plats. Jag är tacksam för att jag kan och får.


Bilden är på Leif och mig från årets semesterdag. Den ger mig ännu glädjeenergi, får mig att tänka kring hur mycket vi kan. Att vi kan och att ribbor kan flyttas uppåt även när åren går. Det var roligt att upptäcka att jag var äldst i resultatlistan. Långt ifrån sist, men äldst, hel, frisk och väldigt glad. Det och genomförandets många delar ger mig en påminnelse om att det finns många möjligheter kvar, att man kan, att jag kan. Jag blev en smula trött just då, men oj, oj, oj så mycket energi och glädje det gav.

MEN, människor som berättar om livets trasigheter, galningar som kör på andra, olyckor och sjukdomar som kommer från ingenstans eller ständigt fylls på, med mera påminner mig också om att inte vänta till sen med att göra de saker man vill och längtar efter. Jag behöver ständigt påminna mig om det. Gör nu.

Gör det bästa av dagen. Det som passar dig. Något bra, något skönt, något vilsamt (som kanske sjunga i kör, möta en vän eller samtalsgrupp, vandra i skogen, skriva poesi, läsa en bok, gå ut med hunden, resa till grannbyn, springa 92 km eller vad som ger dig vila). Möt någon eller något du bryr dig om, någon eller något du tänkt på men inte kommit till skott med. Ja, jag önskar dig att komma till skott med det där som spelar roll för just dig.

njut livet
idag
imorgon också
vem vet vad
som händer sen

Återigen, tack, för alla fina hälsningar.

Anette Grinde

torsdag 24 augusti 2023

St Eriks Gille samlar för att sända till Ukraina

 St Eriks Gille, Roslagsbros hembygdsförening samlar och sorterar för att lämna viktiga saker vidare till Ukraina och dess folk. Behoven är enorma och kommer att bestå minst så länge anfallskriget pågår. Vi - föreningen och människor omkring den - har saker vi inte behöver, saker och värme att lämna vidare. Vi sänder gärna dessa ting till de människor som lider omkring oss. Det vet vi att Ukraina gör. 

De behöver något att sova på, hushållsartiklar, kläder & filtar, sovsäckar, hygienartiklar, leksaker till barnen och annat nödvändigt för livets väl. Värme och mat är alltid avgörande, särskilt när man är illa utsatt. Vi har något av detta, och samlar ihop och lämnar vidare. Vi ser till att det når dem som behöver. 

Loppisgänget i St Eriks Gille har tänkt, samlat, tvättat och sorterat. Vi (andra) tackar dem stort för att de har gjort detta, för att det finns värme och glädje i gruppen som sprider sig till andra. Det skapar mervärden, både i och utanför gruppen. Ja, både i föreningen, i bygden och utanför. Medmänsklighet värmer. Vi bugar och tackar för det. 

Vi uppmanar samtidigt också folket i bygden att sända något av sitt överskott till Ukraina. Alltid helt och rent, som t ex kläder, filtar, hygienartiklar, lakan, med mera (se PostNords länk nedan för saker som behövs). Med PostNord kan försändelser gå gratis till Ukraina och därmed kostnadsfritt nå människor i Ukraina som behöver; https://www.postnord.se/om-oss/hjalppaket-for-ukraina

Tack, för allt ni gör! 




torsdag 3 augusti 2023

3/8-23. Jag springer till bussen.


Jag springer till bussen. Ställer mig vid en hållplats och väntar. En buss kommer. Den är skyltad EJ I TRAFIK, men kör in på hållplatsen och öppnar dörren åt mig. Bussen är tom på passagerare. Jag blir förvirrad och frågar: är du i trafik?

Chauffören tittar upp, tittar i backspegeln och säger: nej, oj, oj, jag körde in på hållplatsen på rutin bara. Det kommer en buss snart.

Han stänger dörren, lämnar mig längs vägen.

Jag ler inombords över hur vi är, vad vi gör på rutin och hur förvirrat livet är lite då och då.

Glöm inte att ha förståelse för dina medmänniskor idag. Du vet inte vad som finns bakom skalet.

Pepp för en finfin dag.

A..