onsdag 29 februari 2012

Med avdragsrätt?

Foto; Anette Grinde
Företagarna. De viktiga, för samhället och dess utveckling, företagarna lever i en annan värld än de anställda, eller de människor som inte driver företag. De står ibland mot varandra. Även om de står på varandras sida, och behöver varandra, så står de ibland mot varandra. För att vi, vårt samhälle, skall utvecklas - så behövs företagarna. De små, de stora och de som ligger i mellanskiktet, mitt i. Utan dem finns det helt enkelt inga jobb.

Företagen och dess företrädare betalar en del skatt på sitt överskott, på sitt netto. De betalar t ex statlig skatt, kommunal skatt, kommunala avgifter, arbetsgivaravgifter, egenavgifter, löneskatt, mervärdesskatt/moms, med mera. Det blir till slut en hiskelig mängd.

Från de skattepliktiga intäkterna får de dra en del kostnader. Det är normalt sett överskottet, nettot, de har att betala skatt på. De får inte dra av alla, men väl en avsevärd mängd av de utgifter som finns i företaget.

Som övergripande princip gäller att du får dra av alla utgifter som behövs för att driva din verksamhet. Det kan tyckas vara en subjektiv princip och är det kanske till viss del, men inte helt. Hundfoder är t ex avdragsgillt i en kennelverksamhet, men inte hos en massör, i en bokhandel eller hos en redovisningskonsult. Privata kostnader får aldrig dras av.

Kostnader som hör hemma i verksamheten är sålunda normalt avdragsgilla. Böcker i en bokhandel, kontorsmaterial i de flesta företag och verktyg hos snickaren eller byggföretaget. 

Kostnader för enklare fika till anställda på arbetsplatsen är också avdragsgillt. Kostnader för fika till dig själv i din egna näringsverksamhet (enskild firma) är det dock inte. För den egne näringsidkaren blir denna kostnad istället att betrakta som en privat levnadskostnad. Där är du inte anställd. I ett aktiebolag är du dock anställd.

Det finns en hel del gränsdragningar att göra. Det finns en hel del regler att fånga och en hel del erfarenheter att ta sig igenom. Det är inte helt lätt. Det behöver onekligen göras lättare.

Men, det finns anledning för fler att starta ett företag. Det behövs, helt enkelt. För hur skall vi annars få fler i arbete?

Anette Grinde 
Konsult i ekonomi/skattefrågor


**** **** **** 

Överallt är det liv och rörelse...

Indien. På temat liv och rörelse. 

Ja, överallt är det liv och rörelse. Det finns inga ensamma kvarter i Indien. 
Med 1,2 miljarder människor räknade (eller uppskattade) i landet, finns det människor i varje hörn. Även om du befinner dig långt ut på den ensammaste landsbygden, så behöver du sällan vänta mer än ett par minuter innan det dyker upp en människa. I städerna är det ett larm och folkliv som är helt osannolikt, ur vårt "svensknormala" perspektiv. Det hörs, så att man nästan storknar. Det tillhör ändå något av det som är så fantastiskt med Indien. - Även om det låter så att det nästan gör ont. 

Det som låter är fordonen i trafiken. En lastbils signalhorn låter oss veta att det är en lastbil och en moped att det är en moped. Signalhornens ton och melodi gör att vi lär oss vad som är på ingång och hur vi bör förhålla oss till detta. En lastbil eller en buss gör helt klart mer ont, än en moped eller en cykel. Det förhåller vi oss gärna till. 
Utgångspunkten förefaller också vara att hörs du inte, så finns du inte. - Ja, vi ser dig kanske, men vi bryr oss inte det minsta lilla om dig om du inte hörs. Någon förklarar detta med mängden av ting-människor-fordon-djur-mm på vägen. Det finns hela tiden någon eller något där att rikta sin uppmärksamhet emot. De rör sig, oftast sakta. Det kommer nytt ut på vägen hela tiden och det blir till slut alldeles omöjligt att fokusera på allt som finns. 

- Så, förutom att vi inte vill skada någon eller något på vägen måste vi också skapa uppmärksamhet mot oss själva, om vi vill klara oss helskinnade i det som kan upplevas som ett totalt kaos. Uppmärksamhet skapas genom signalhornet, vilket ger den enorma ljudnivån. Kaoset, som troligen bara är ett kaos från en utomstående betraktares synvinkel,  uppkommer genom mängden - genom alla de människor, djur och fordon som vill komma fram till sitt mål. 

Anette Grinde
Förälskad Indienresenär....


 
*** *** *** 
* UD om Indien. * Föreningen Sofia om Indien.* Bloggare om; Indien - trafik - kaos
* Intressant.* Bloggkartan Norrtälje.* Nyligen.se. * Bloggregistret. * Blogger.com. * Favoritlistan.* Politometern. * Boken Tidig Morgon i Indien, som också beskriver kaoset och kärleken till landet kan köpas t ex hos Adlibris, Sjunde boken förlag, Bokus. * DN.se om utvandring. *  Annat om Indien på Adlibris.

Envis som synden...

Envis, som synden själv, är kd i vissa frågor som rör rätt och fel inom familjebildningen. Vi skall se ut som vi alltid ha gjort, barnen har rätt till en mor och en far och valfriheten skall ligga hos familjen. Barnen har rätt till båda sina föräldrar, men ensamstående kvinnor har inte samma rätt som andra kvinnor. Ja, ibland håller jag med, men ibland inte. Det kan vara bra att ett parti håller fast vid sin ståndpunkt. Det blir ju lite hattigt annars. Men, ibland är kanske tiden ändå kommen för att ändra sin ståndpunkt. Så är fallet för vissa frågor på kd.s agenda.

Min uppfattning är; - att få barn inte en generell rättighet som staten eller sjukvården skall ansvara för. Kostnaden för detta skall ligga hos var och en, inte hos samhället. Sett ur ett annat perspektiv kanske kostnaden för sjukvård och omsorg blir större för dessa kvinnor och män, när de inte lyckas skaffa de barn de så hett önskar.

- Men, det är en stark drivkraft hos väldigt många människor att kunna få barn. Samhället och sjukvården bör därför inte sätta upp regler som hindrar kvinnor och män, tillsammans eller var för sig, att få dessa barn. Ja, till regler för krav på omsorg om barnen och frånvaro av övergrepp, mm, måste naturligtvis finnas - men de måste gälla oss alla. - Nej, till hinder för kvinnor och män för att de lever i en viss typ av relation, eller inte lever i en relation alls.

Sydsvenskan säger att det är tid att köra över Kd i frågan om insemination av ensamstående kvinnor, som önskar barn men inte själva förmår. Jag är benägen att hålla med. Det är viktigt att alla har samma rätt. En ensamstående kvinna kan adoptera ett barn, då är det helt obegripligt att hon inte skall kunna få insemineras för att få ett barn. Ja, det är önskvärt med en mor och en far, men ibland går det inte ihop sig så. Förebilder får helt enkelt ses ur ett annat perspektiv. Samhället har förändrats, och det är tid för alla att se. Valet av relation, eller livssituation, får inte hindra kvinnor eller män att få barn. 

Anette Grinde
- drar nog ändå en bit åt höger, tror jag bestämt...

**** **** ****
* Svd 2008 om Kd.s inställning; "Ett barn, oavsett hur det har tillkommit, behöver en mamma och en pappa." * Om olika regler i Svd 2009. * Kd.s inställning i Svd 2009. *  Bloggare generellt om insemination, kristdemokraterna, kd. * Dn 2012. * Karl Henrikssons (kd) . * Svd 2012 Opinion. * Svd Göran Hägglund * Svd Brännpunkt Hägglund. * Thomas Böhlmark (m). * Politometern om insemination. * Politometern. * Martin Edgelius (m). * Medborgarperspektiv. * Ann Helena Rudberg. * Intressant. * Bloggkartan Norrtälje. * Nyligen.se. * Blogger.com. * Twing...

tisdag 28 februari 2012

Varmvattenfarbror'n kommer...

I boken Tidig morgon i Indien läser jag om varmvattenfarbror'n som kommer med vatten, när önskan faller på. Birgitta Sandberg-Hultman har skrivit om sin första resa till Indien, som kom sig av en adoptionsprocess som inte riktigt fungerade. 

I dagboksform skriver hon om de olika händelser som sker allteftersom, under den tid hon var i landet. Bl a skriver hon om varmvattenfarbrorn som alltså kommer med varmvatten när hon önskar bada/duscha i varmt vatten. Det för mina tankar till vatten generellt och till alla de kvinnor världen över som saknar nära tillgång till vatten för hushållets behov. Utan vatten kommer vi inte långt. Vi behöver det för matlagning, dryck, renhållning, tvätt, djurhållning, med mera. Det går åt åtskilliga antal liter per dag. För dem som inte har detta i sin kran hemma i kök eller badrum får det bäras hem. 

För oss som inte behöver bära hem vårt vatten, utan bara behöver öppna vår kran, ter det sig svårt att se hur tungt och slitsamt livet är för kvinnorna som dag efter dag måste forsla detta med sin egna kraft. Det går nästan inte att föreställa sig skillnaderna, när man inte står mitt i dem. Och knappt då heller. 

De - kvinnorna - bär. De tar inte hjälp av djur eller hjulförsedda hjälpmedel. De bär liter efter liter, krus efter krus, dag efter dag. 

Skillnaderna världen över, för kvinnor, män och barn, är enorma. Tänk, om vi kunde dela med oss en liten aning mer, av de resurser och av den kunskap som finns i våra olika länder. 

Tänk. Om.
  
Anette Grinde 


Tidig morgon i Indien

 
Tidig morgon i Indien
Birgitta Sandberg-Hultman
Sjunde Boken Förlag 
2010
Boken handlar om när Birgitta Sandberg-Hultman, 1971, åker till Indien för att adoptera ett barn. Hon hamnar i äventyr som hon inte kunde drömma om innan resan. Hon kom helskinnad hem, tillsammans med sin son, och har nu samlat sina anteckningar och skrivit en bok om denna upplevelse.
 
Jag, som är Indienresenär, känner igen mig i mycket av det jag läser i boken. Tidigt i boken skriver hon; 
 
"Men Indien gav mig. 
Ur sitt myllrande sköte av överväldigande elände 
gav det mig en djupare syn på livet, en ödmjukare livsåskådning. 
Jag kom att hata detta land. Och att älska det. 
För all framtid har jag förlorat mitt hjärta hit. 
Till Indien. 
Jag kommer alltid att återvända"
 
Indien är ett land där bruset, lukterna, ljuden, människorna, värmen, vidderna och oordningen gör sig tydligt gällande. Indien är också ett land att hopplöst förälska sig i. Det har, precis som jag, Birgitta Sandberg-Hultman gjort. Det är fantastiskt att läsa om hennes vedermödor och frustration. Jag känner igen mig och har full förståelse för hur det kan se ut, även om jag inte har trilskats med den indiska byråkratin. Det är också fantastiskt att läsa om hennes tankar och arbete för de barn som knappt finns - trots att de i allra högsta grad verkligen finns. De är många, barnen, som hamnar utanför och jag ser här att Birgitta Sandberg - Hultman och Astrid och de som finns runt om dem i Indien har gjort ett fantastiskt arbete för mängder av barn. 

Sandberg-Hultman skriver "...medan jag ännu var ung nog att tro på den mänskliga förmågan att försätta berg, min förmåga. Men nu, nu vet jag att jag bara är en åskådare." - Det ter sig, för mig när jag läser denna bok, som ett uttalande där Sandberg-Hultman saknar självinsikt. Jag ser tydligt att hon, tillsammans med övriga, försätter berg och skapar gott för flera av barnen i Indien. 

För dig som intresserar dig för Indien, för kvinnor som försätter berg eller för barnens väl - rekommenderar jag dig att köpa denna bok. 

Boken kan köpas t ex hos Adlibris, Sjunde boken förlag, Bokus eller i en bokhandel nära dig. Kanske finns den också att låna på ditt närmaste bibliotek.

Anette Grinde
 
Bloggare om; Indien - adoptioner - kaos

Arla inför mer plast


I dagens tidning (NT) finner jag en helsidesannons från Arla där de meddelar de inför mer plast i sina mjölkförpackningar.

Vi förbrukar en del mejeriprodukter i vårt hushåll och jag vinnlägger mig om att köpa förpackningar utan plastkorken. Nu blir det svårare igen.

"Äntligen" - skriver Arla i sin annons, där de annonserar om mer plast.

Jag kan bara beklaga att Arla inte tycker sig klara sig utan plast och att de "tvingar mig" att använda material som stör jordens väl. 

Ett stort minus till Arla.

Anette Grinde
 
" Mjölkförpackningar av ”takåsmodell” med skruvkork i plast 
orsakar drygt 50 procent mer utsläpp av växthusgaser 
än den traditionella ”tegelstensförpackningen”. 
Det framgår av rapporten Klimatpåverkan och energianvändning 
från livsmedelsförpackningar, som har tagits fram av 
SIK på uppdrag av Livsmedelsverket.
- skriver Livsmedelsverket i oktober 2011. Läs mer här.


Bloggare om; Arla - förpackningar - plast, plast och åter plast

måndag 27 februari 2012

Svenska Turistföreningen - Roslagskretsen - har hållit sitt årsmöte..


Svenska Turistföreningen, Roslagskretsen, har hållit sitt årsmöte (26 februari 2012). Kretsens styrelse och dess medlemmar har ordat om det som har varit och om det som komma skall.

I min roll som ordförande i kretsen välkomnade jag de personer som kommit till mötet och öppnade detsamma. Efter frågan om om mötets stadgeenliga utlysning valdes Nils Matsson som årsmötets ordförande. Nils Matsson är kommunfullmäktiges ordförande i Norrtälje kommun, varför vi tror att han är van att hålla ordning på möten av olika slag. Vi kunde, efter mötet, konstatera att han mycket väl höll måttet. Som sekreterare för mötet valdes Lars Wikström (revisor i STF Roslagskretsen).

Gunnar Lodin (aktiv medlem i STF genom Kapellskärs vandrarhem, mm) och Britt Wennerfors (tidigare ordförande, nuvarande ledamot i valberedningen) valdes för att justera årmötesprotokollet. Efter dessa val fastställdes dagordningen utan tillägg eller förändringar.

Jag föredrog verksamhetsberättelsen för och den ekonomiska redovisningen för 2011. De reflektioner som dök upp i sammanhanget samlades i stort kring frågan om mängden och bredden i aktivitetsskörden. Ja, vi har ökat vår verksamhet och ja, vi längtar efter mer verksamhet och mer deltagare. Vår revisor Lars Wikström föredrog årets revisionsberättelsen. Den var utan anmärkningar och hade inga invändningar emot årsmötets beviljande av ansvarsfrihet för styrelsen för 2011. Efter denna föredragning beviljades styrelsen ansvarsfrihet av årsmötet.

Valberedningen, genom Britt Wennerfors, har gjort ett digert arbete i sökandet efter nya krafter till vår styrelse. Hennes arbete är oerhört viktig för föreningen och vi är oerhört glada att hon är med oss i föreningen och styr denna viktiga uppgift.

Som ordförande för STF Roslagskretsen 2012 omvaldes undertecknad, Anette Grinde. Jag får tacka för förtroendet och gläds över ännu ett år med STF. Det är, för mig en viktig förening och en tillförande, om än inte helt lätt, uppgift. Föreningens styrelse det kommande året består därutöver av Christian Nordström, Eva Eriksson (kassör), Ylva Törne,  den nyvalde ledamoten Jan Sundberg och den nyvalde suppleanten Nina Nu Wesemeyer. Det skall bli spännande att möta de båda nyvalda personerna i styrelsen. Det innebär ny kunskap och ny inspiration. De välkomnas stort till vår styrelse. Jag sörjer också att Inga-Britt Jacobsson och Matts Imhagen har lämnat vår styrelse, men jag önskar dem varmt lycka till i alla de förehavanden de lägger sin tid på. De är båda mycket aktiva i andra föreningar.

För granskning av det vi gör under 2012 valdes Lena Stockman och Lars Wikström, med Maria Wilkens Kammonen som suppleant. Britt Wennerfors och Mats Imhagen valdes att arbeta med viktiga valberedningsarbetet inför kommande års årsmöte.

Under årsmötet talade vi också om det som kommer under 2012. Roslagskretsen hoppas kunna genomföra nya och spännande aktiviteter, i egen regi och tillsammans med andra likasinnade föreningar i vårt närområde. Vi har ett spännande år framför oss, dit ni alla välkomnas stort.

Efter årsmötesförhandlingarnas slut fick vi lyssna på Pär Erik Karlsson, som varit med om skapa och driva projektet Roslagsleden mellan Norrtälje och Grisslehamn. Hans berättelse visar oss en hel del framgångssagor, frågetecken och svårigheter. Han glöder och glädjer oss med sina ord och bilder. Han berättar också om en aktivitet som går på leden - ett 68 km långt löparrangemang som skapar glädje och utmaning för många. Loppet Jättelångt kan också ses som en god marknadsföringsaktivitet för vår bygd, även om det ur någons perspektiv kan ses som extremt eller oöverstigligt. För min personliga del frestas jag onekligen att delta. Det finns flera skäl till detta - dels vill jag se hela ledsträckningen och dels vill jag se om jag orkar springa 68 km. Det vore onekligen något att prova, eller hur? 

Anette Grinde
Ordförande STF Roslagskretsen



Vi samarbetar med; Studiefrämjandet i Roslagen.
 
Bloggare om;Jättelångt

lördag 25 februari 2012

Svenska Turistföreningen - Roslagskretsen....

26 februari 2012.
Årsmötesdags. 

Svenska Turistföreningen, Roslagskretsen, håller sitt årsmöte för att lägga det gångna året (2011) till handlingarna och för att se framåt mot resten av 2012. Vi skall begrunda det som har varit och se framåt mot det vi ännu inte vet något om.

Det har varit ett spännande år. Jag, i min roll som ordförande i STF Roslagskretsen, har lärt mig en hel del nytt och jag ser att jag har mycket att lära än. Föreningen har en viktig roll i tillvaratagande av viktiga natur- och kulturfrågor och frågor som rör vår aktiva fritid, liksom i förlängningen också vår hälsa. Vi har så fantastiskt mycket underbar natur, tillgänglig för oss att ta del av genom vår unika allemansrätt. Som krets ser jag att vi har ett ansvar att bistå våra medlemmar i möjligheten att se något av allt det unika i vårt närområde, och ibland lite längre bort.

Under det gångna året har vi arbetat en del för att synas mer. Jag tror att vår möjlighet att skapa mer aktiviteter, finna fler intresserade medlemmar och få fler människor och föreningar att utmana oss i viktiga frågor måste börja med att vi visar att vi finns. Det gör vi t ex genom att orda om det vi gör. Alla vi som är aktiva i föreningen, eller tror på dess grundidé, behöver - med stolthet - berätta om det STF i stort och det kretsen gör. I möten, i bilder och i text. Igen och igen.

Huvudföreningen och bolaget STF har, under 2011, fått en ny Vd/Gs. Magnus Ling har en grannlaga uppgift att få föreningen att växa och utvecklas. Vi kan behöva gå från det gamla invanda, för att skapa nytt och mer. Förändringar är ibland nödvändiga, men sitter ibland långt inne att genomföra. Det finns alltid några som ivrar för, och några emot.

Under 2012 har STF sin riksstämma. Till denna har en nyordning införts gällande ombudsvalen. De fick röstas fram bland medlemmarna, istället för att utses av kretsarna. Det var en ovan och lite svår process, som av några tolkades som odemokratisk och några som väldigt demokratisk. Ett av problemen var svårigheten att nå ut med budskapet till alla medlemmar och få dem att aktivt rösta. Riksstämman är i mitten av maj, så för dig som önskar ta del av de ärenden som då finns på agendan och kanske diskutera dem med någon eller några av de framröstade ombuden, så är det ännu gott om tid.

Om du vill skriva ett förslag till riksstämman, så skall det göras senast den 29 februari 2012. Posta din motion snarast, så att den hinner fram i tid ( riksstamma@stfturist.se ).

Föreningsliv är roligt och inspirerande, men det är många uppgifter som skall göras i en förening som denna. Ibland räcker vi inte till. Då får vi lära oss att tolerera att det som inte orkas med, det blir helt enkelt inte gjort. Ju fler vi är som hjälps åt, desto mindre blir bördan för var och en. Vi hoppas att morgondagens årsmöte genererar fler krafter som vill, kan och gör.

Det skall bli roligt att se hur vi alla tillsammans kan lyfta Roslagskretsen ytterligare under 2012.

Anette Grinde
Ordförande STF Roslagskretsen

Linda Forsell. Life´s a blast....



Life´s blast
Linda Forsell
Isbn 987 91 867 43 05 5
Premiss förlag - Arena group

Omslaget visar en ung palestinsk kille med en stenslunga. Jag kan nästan förnimma ett leende i hans ansikte, trots det fasansfulla allvaret i situationen. Jag kan nästan väva in hur mycket som helst i bilden, allteftersom jag betraktar den.

Jag vill nästan inte öppna boken, med tanke på de fasor den kan ge mig. Kanske är det bättre att titta åt ett annat håll, att inte se, att låtsas som om det inte alls ligger på mitt bord. 

Men, nej, jag måste se.

"En man på stranden i Gazaremsan. 2010." Sanden är ljus och vacker, havet brusar stillsamt. Bilden skapar ett leende hos betraktaren - mig. Mannen är inte ensam. Han dansar med sin vän.

Mitt leende stelnar när jag vänder blad. "En palestinsk man uppfinner en gasmask" - mannen ser ut att vara en ung grabb, bara ett barn. Ett barn som antagligen levt hela sitt liv i konfliktens öga. Mitt i - utan möjlighet att komma undan.

"Israeliska soldater skjuter tårgas på Palestinska och internationella demonstranter". Soldater i stridsmundering. Vapen. Och leenden. De unga soldaterna, också de nästan barn, är mitt i sin vardag. I sin vardag måste man le om man skall överleva, eller hur? De skall överleva och förhålla sig till sina uppdragsgivarens och sitt lands inställning till grannar och medmänniskor. Och till sina egna tankar, som präglas av sådant som uppväxt, utbildning och levnadsvillkor.

Bilden från "Tel Aviv 2010" ställs emot bilden från "Rafah, Gaza 2009". Solnedgången och njutande människor längs den ljuvliga sandstranden ställs emot massor från raserade hus. Utan ett ord får de beskriva skillnaden. Den lämnar betraktaren - mig - att tolka hur jag vill se och förhålla mig. Det förstärks ytterligare när jag vänder blad igen. Jag betraktar bilden som beskrivs med texten - "Det brukade vara hans hem. Gaza 2009".

Till sammanhanget måste jag ta med mig skillnaderna. Den ena sidan och den andra sidan. Där var och ens sanning ser helt olika ut. Sanningen ser olika ut, beroende på vilken sida du bor på, ser på, är på, utsätts för ...

Ju högre murar vi bygger mellan - runt - varandra, desto längre bort kommer fred och gemenskap. Ju mindre vi lyssnar på varandra, med förståelsesensorn påkopplad, desto mindre är sannolikheten att vi ser att där står en människa. En människa som du och jag, med en innerlig längtan bakom masken. En längtan efter fred och tryggsam närhet mellan land och folk.

Boken fyller mig med tårar. Inte för att den är vacker (ja, den är vacker trots fasan), utan för att den gör mig så liten och så hjälplös. Den gör mig frustrerad över min oförmåga att i en högre takt bidra till att skapa fred och ickevåld i vår värld.

Anette Grinde

Galleri Kontrast - utställning LINDA FORSELL. " Life´s a Blast".
25 februari - 25 mars 2012.

Läs även andra bloggares åsikter om , palestina & någon form av obegriplig konflikt..
Boken kan köpas hos t ex; Bokus. AdlibrisPremiss förlag.

fredag 24 februari 2012

Linda Forsell. Life´s a blast...

Life´s blast
Linda Forsell
Isbn 987 91 867 43 05 5
Premiss förlag - Arena group

Jag läser och ser. Jag blir bestört, trots att jag inte ser något nytt. Jag tolkar, jag blir frustrerad - på gränsen till arg, som om det gör någon skillnad.... Jag gråter av sorg. Gråter. Här hemma.

Där är det annat, men gör det större skillnad? Till vilken nytta är vreden och stenen som kastas. Till vilken nytta är lögner mellan folk. Och de hårda orden. Till vilken nytta?

Linda Forsell gör skillnad. Hon påverkar mig. Men hur? Vad gör jag av det hon gör med mig?

Anette Grinde

Läs även andra bloggares åsikter om , palestina & någon form av obegriplig konflikt
Boken kan köpas hos t ex; Bokus. AdlibrisPremiss förlag.

torsdag 23 februari 2012

Buffé talar om indiskt...

Tidningen Buffé skriver om indisk mat. Det skapar längtan, trots att vi ganska nyligen var där.

Den indiska maten är annorlunda (än hemma). Den är kryddig och den är riktigt god. Ja, maten hemma är också god, men det annorlunda skapar nytt. Vi behöver nytt ibland - lite nytt och lite utmanande. Det indiska utmanar och kräver någon form av ställningstagande. Det som gör maten så annorlunda är alla framförallt dessa fantastiska kryddor. Spiskummin, koriander, ingefära, kanel, kardemumma, kryddnejlika och chili. Med mera. Med mera. De ingår, många tillsammans, och det smakar i mängd. Kokosmjölk, grönsaker på längden och tvären - och en lagom, men gärna storslagen, mängd kryddor till detta. Det är helt enkelt ljuvligt gott.

Innan jag besökt Indien så använde jag i aldrig ingefära i matlagningen. Den färska ingefäran som låg på suchitallriken tittade jag bara misstänksamt på och för övrigt fanns inte ingefära i tanken. Nu används den ofta. I Indien finns den med i många rätter. Det gör den nu här hemma hos oss också. 

Häromåret uppmärksammade lillasyster Ida mig på ett recept på ugnspotatis, grönsaker och lax. Det används ofta. Det är inte särskilt indiskt, men det är enkelt och det är oerhört gott. Numera förändras recepten en aning, då kryddningen från Indien gärna vill in i våra maträtter. Ja, grunden är detsamma - men kryddorna får gärna ta mer plats. Ugnspotatisen, grönsakerna och laxen får nu helt enkelt en indisk touch.

För övrigt så glömde vi att köpa torkad ingefära och andra goda kryddor när vi lämnade Indien häromsistens. Det var verkligen inte bra. Å andra sidan leder det nu till att jag köper färsk ingefära. Det är en ny erfarenhet. En god erfarenhet.

Välkommen till vårt föredrag den 12 mars, i Sockenstugan i Drottningdal (Roslagsbro) - mitt i Roslagen. Då berättar vi mer om hur det är att resa i det vackra Indien.

Anette Grinde


Läs även andra bloggares åsikter om , ica, Indien, kryddor, ingefära och om det vackra Roslagen.
Nyligen.se + Blogger.com + Bloggkartan Norrtälje.

Indiens viktiga kokos...

I Indien är kokosnöten en vanlig syn. De ligger på tork efter vägen. De är delade, med kokossidan upp. De ligger mitt i vägdammet.

Vi undrar ofta hur vårt kokos, i våra påsar i Sverige och i Europa, behandlats innan de nått vårt kök. Vi som är så allvarsamt noggranna med renligheten. Når detta vägdammskokos våra bakverk? Det måste de väl göra, eller hur?

Vi ser också, relativt ofta, att de säljs för den läskande drycken. För några få rupier får du en närande dryck utan inblandning av kemikalier eller andra tillsatser. Eller vägdamm heller för den delen.

Periodvis ser vi också materialet till repen. De ligger i högar efter vägen, ibland man man nästa ta miste och tro att det är en höstack. Vi ser också, vid ett tillfälle, repmaterialet ligga i blöt efter vägen. Vägen är, i Indien, en vanlig torkplats eller förvaringsplats för olika material och grödor.

Olika delar av kokosnöten tas om hand i olika tid och i olika trakter. Kokospalmen, som inte tillhör familjen nöt utan familjen palmer, har en mängd användningsområden, som t ex:

* trä/stam - husbyggen/virke, bränsle och hantverk,
* blad - flätas till hyddor/vindskydd, staket, kvastar, hantverk,
* kärna - kokosmjölk får man genom att blanda det rivna eller krossade vita köttet med vatten och pressa ur den feta vätskan.
* kopra - det vita näringsrika torkade kokosköttet - kokosolja som används t ex till tvål, olja, ljus och kokosfett liksom även till djurfoder.
* vatten - drinkar och vinäger,
* skal - bränsle, kol och hantverk,
* skal (fiberhöljet) - tillverkning av tågvirke (rep) och mattor,
* nektar från blommorna - toddy, palmvin och brunt socker.
* sav - palmvin

Kokospalmen är viktig i Indien. Den skapar ekonomiska förutsättningar till många.

Anette Grinde



Läs även andra bloggares åsikter om
, kokosnötter, rep, palmvin och om det vackra Indien
Wikipedia om kokosnöten och om palmen.

Hon tyckte om....

Valborg har lämnat oss. Hon somnade stillsamt i sin gungstol den 5 februari 2012.

Valborg var en fantastiskt kvinna. Hon var glad, stark och stretsam. Hon var inte rädd för att ta i. Det som behövde göras, det gjorde hon. Även det som var tungt och hårt.

Hennes man, Rune, gick bort i alltför tidigare dagar (1963) och lämnade henne, då 36 år, ensam med två barn i yngre tonåren. Deras hem i Bredsättra, som de tillsammans köpte på auktion 1955, var en stor trygghet med den egna täppan och med goda vänner runt omkring.

Hon eldade med ved i många år, för värme i huset. Hon högg och sågade själv sin ved och hon bar in den för värme till sig och till sina barn. Det dröjde ända till 2005 innan hon inte längre behövde bära ved för husets värme. Då var bergvärmepannan installerad och klar. Snöskottning, gräsklippning, ansning av buskar och växter, odling, bakning och annat som hör hushållet till gjorde hon själv. Ja, hon klarade sig verkligen själv.

Valborg har bl a arbetat inom äldrevården i Nysättra och på bokbussen i Norrtälje. Hon uppskattade mötet med människorna och stod alltid till tjänst.

Hon tyckte om sin trädgård i Bredsättra. Den var av stor betydelse och den tog en hel del av hennes tid. Hon arbetade hårt för att den skulle vara fin. De många och fina rabatterna, den stora gräsmattan och den långa grusgången krävde sin tid. Hon njöt av allt blomster och arbetade frenetiskt för att ogräset inte skulle få fäste. Hon förde en stark kamp mot maskrosorna och andra växter som hon inte tyckte hörde hemma på hennes gård, där hon var herren på täppan. Hon njöt av allt det vackra och var fantastiskt glad när hennes son planterade två stora solrosängar utanför hennes fönster.

Valborg var en arbetsmyra - en mycket duktig sådan. Hon var också mycket angelägen om att klara sig själv. Hon ville inte vara andra till last. I medgång och i motgång har hon klarat sitt hem, sina arbeten, liksom sig själv och sina barn.

Hon månade stort om den lokala hembygdsföreningen, St Eriks Gille, där hon var hedersmedlem. Labacken, strax intill Bredsättra, tillägnades därför mycket tid genom evenemang, kaffekok och gemenskap. Valborg stod för många av frågorna till midsommarfesternas tipsrundor.

Valborg bjöd ofta till fest. Namnsdagen - Valborg - firades alltid med kaffe och stora kakfat i Bredsättra. På födelsedagar var det alltid kalas och på sommaren bjöds det fint i trädgård eller i kök. I bondbönstid bjöds det på bönsoppa med bönor från den egna odlingen, år efter år. 

2008 lämnade hon sitt fina Bredsättra, där hon bott sedan 1955, och bosatte sig på Solhem, Älmsta. Där tillbringade hon sina sista år, i en egen lägenhet, med närhet till vänner och lättare aktiviteter. Hon lämnade maskrosorna och grusgången åt sitt öde. Nu njöt hon istället åt kortspel, bingo, promenader, föreläsningar, gympa och en stunds prat i goda vänners lag. Det fanns tillgängligt på Solhem, så snart lusten föll på för delaktighet. Där var det gott att bo.

Valborg var fantastiskt glad i sina barn Britt-Inger och Leif, som stod henne mycket nära. De stod för många besök, bistod med handling och skjuts när transport saknades och berättade gärna hur allt stod till med de övriga i hennes släktled och bland hennes vänner. Barnbarnen Andreas, Lina och Peter spelade stor roll i hennes liv. De nya små barnbarnsbarnen Frank och Felix gav också många nya tankar om livets spår.

Valborg fyllde 85 år den 31 januari 2012. Ett blomsterhav, många gäster och mycket glädje fyllde hennes firanderum där det bjöds på smörgåstårta, tårta och kaffe nästan utan hejd.

Nu har Valborg gått till vila. Den 8 mars tar vi farväl.

För alltid finns hon kvar i våra tankar. 

Anette Grinde

Delar av detta minnesord finns publicerat i 
Norrtelje Tidning 2012 02 23.
Dödsannons på familjesidan.se
Tackannons

onsdag 22 februari 2012

Ja, men hur bor ni då...?

- Ja, men hur bor ni då, när ni färdas per cykel på landsbygden i Indien och med kartor som leder er nästan vilse?

- Har ni bokat ert boende innan, så att ni vet var ni ska?

-Nej, vi bor där andan faller på. Eller där det finns boende som passar, eller inte passar. Eller där vi måste stanna för att mörkret närmar sig och tvingar oss att finna bostad.

Jag brukar säga att man måste äta och man måste sova. Ibland får man rätta sig efter det som finns. Ett boende som ter sig en aning skraltigt får ibland duga, även om man väldigt ogärna vill. När vi reser per cykel så går det inte så fort. Vi tvingas ibland välja ett boende som vi annars skulle ha valt bort. Det är ibland olämpligt att cykla vidare till nästa by/stad, eftersom det är onödigt farligt att cykla i mörker.

Vi har inte, under vår resa per cykel eller motorcykel i Indien, bott i tält. Det har aldrig varit ett aktuellt alternativ för oss.Vi har inte heller bott på lyxhotell. Vi höjde vårt kvalitetsönskemål och vår boendebudget något, i jämförelse med föregående års resa och har ofta bott något bättre i år än i fjol. Vår budget i år låg kring 400-500 rupier/natt (100 rupier = 13-15 sek). Någon enstaka gång blev det billigare än så, och några gånger blev det dyrare.

Vi bor på hotell, "guesthouse", residence och "lodge". Benämningen varierar och behöver inte berätta hur boendet ser ut. Benämningen och priserna behöver alltså inte visa standard/kvalitén. Ibland är det smutsigt och ibland är det rent. Ibland är det helt fruktansvärt smutsigt, som det aldrig har städats alls. Ofta är det ändå relativt rent. Priserna varierar också ofta med vem som frågar. Någon bor för 200 rupier där vårt pris blir 500 rupier. På någon annan plats bor vi för 500 rupier, där någon annan bor för 1000 rupier.

Det är inte alltid det finns varmt vatten i dusch/tvättkranarna på de boenden vi har bott på. Oftast är vattnet ändå tillräckligt varmt, för att det skall vara behagligt. Varmvatten blir extralyx, som glädjer när det finns - men inte ingår i någon kravspecifikation. Vattnet förvaras ofta på byggnadens tak och värms av solens varma strålar - det gör vattnet tillräckligt varmt.

Vi hemma är vana att duscha. Det görs inte i Indien på samma sätt. Där använder de "hinktricket" för sin "dusch", i den mån de har möjlighet att "duscha" inne. Många har inte den möjligheten, då de saknar rinnande vatten inomhus. De får istället lov att nyttja andra vattendrag för sin renhållning.

På de hotell, mm, som vi har bott på har det alltid funnits ett bad/toarum med en stor hink för vatten och en liten som skopa för att skopa över sig vattnet. Det är lika effektivt och lika renligt som vår "vanliga" dusch, men ändå annorlunda. Ja, det finns ofta också en dusch, men det är inte alltid den fungerar...

Vi har bott hyfsat bra på vår resa. Vi har bara delat rum, som vi känner till, med en STOR spindel och några få kackerlackor.

Anette Grinde

Läs även andra bloggares åsikter om , Indien, kartor & resor.

Kartor...

Kartor är fantastiska. De är som ledstjärnor i nya kvarter. De visar var man är, hur man kan ta sig fram, var städer finns och var höjderna är. De bär praktisk kunskap. Kartor har varit goda följeslagare med mig, i många år.

Vi, från Sverige, är vana vid kartor som speglar verkligheten som den är.

När vi kommer till Indien blir det plötsligt annorlunda. Här verkar det inte finnas några kartor som visar verkligheten. Kartorna är istället ungefärliga. Sjöar, vattendrag, kärnvägar och vägar finns med ibland och på ett ungefär ibland. Stora vikar finns inte med, järnvägen är ritad på fel sida om vägen eller staden och staden ser ut att vara en liten by, eller tvärtom. Ingenstans står en exakt karta att finna.Vi letade igen och igen, i delstat efter delstat.

På vår senaste resa hade vi 2-3 kartor över de olika delstater vi reste i. Vi jämförde dem för att hitta rätt. De visade olika platser, vägar och miljöer, med väldigt olika precision.

När man tycker sig vara beroende av en kartas korrekthet kan man bli oerhört förundrad och frustrerad över dess otroliga ungefärlighet.

Anette Grinde
Läs även andra bloggares åsikter om , Indien & resor.

Mat i långpanna

Mat i långpanna
Redaktör Anna Braw.
Libris förlag, Örebro.
2009.
Isbn 9789173870108

Serien kyrkkaffe omfattar små kokböcker som rör mat, kakor, bröd och tillsammansmat av olika kategorier. Böckerna är små och enkla. De är också vackra. Flera av dem finns nu på bokrean och kostar då inte mer än ca 39 kr. Någonstans kanske de också är billigare än så. På röda korsets fina secand-handbutiker (Kupan), som finns landet runt.

Recepten i Mat i långpanna räcker till många gäster vid bordet. Recepten täcker minst 8 personer och kan användas till såväl vardag som till fest. Pajer, bröd, lasagne och fiskgratäng, liksom morotslåda och honungsglaserade rotfrukter skapar bredd och möjlighet till ny fantasi. Om allt inte går åt vid den första måltiden, går rätterna i allmänhet bra att frysa in och äta vid ett senare tillfälle. Matlådor kan här onekligen fyllas med nya och spännande rätter.

Kyrkkaffeseriens böcker är för övrigt mycket bra som små gå-bort-present-böcker. Info om priser, andra böcker i serien, mm, finner du t ex t ex Adlibris, Bokia, Bokus eller hos Libris.

Jag hoppas att du lånar den på ditt närmaste bibliotek eller att du köper den hos din lokala bokhandel.

Anette Grinde



Läs även andra bloggares åsikter om , kyrkkaffe, , & kupan.

Att reparera en cykel....

Att reparera en cykel görs lätt vid vägkanten - om rätt verktyg är med och om man gillar mängder av åskådare. De kan ibland bli många, om man inte gör reparationen en god bit ifrån närmsta by. Man får planera sina haverier.

Mellan de små byarna i Indien är avståndet kort, oftast bara ett par kilometer. Eftersom det finns förhållandevis många cyklister finns det också många cykelreparatörer. En konsekvens av att cyklisterna inte cyklar så långt, utan mest i sin egen by, är att reparatören då också måste finnas i byn. Det är positivt, om nu inte rätt verktyg är med på färden.

En problematik är att det är relativt ovanligt med växelcyklar i Indien. Få reparatörer har kunskap kring dessa och hänvisar gärna vidare till nästa reparatör, som ofta finns i nästa by eller stad. Det kan förstås bli lite problematiskt ibland. 

Vi köpte våra cyklar i Indien. De behövde repareras ibland. Så - ja, det finns många duktiga reparatörer. De kan sitt uppdrag, de är tillgängliga från morgon till kväll och de tar indiskt betalt. Det är praktiskt, billigt och bra.


Anette Grinde
I n d i e n c y k l i s t

Läs även andra bloggares åsikter om , perspektiv, Indien, äventyrare ...

Telefonkort i främmande land...

Om du skall vara länge i Indien kan det vara ekonomiskt fördelaktigt att köpa ett indiskt telefonabonnemang. Det blir (eller kan blir, beroende av hur du ringer) billigare, totalt sett, för de samtal som behöver göras mellan hemma och borta.

För att kunna köpa ett telefonkort - ett Simkort - i Indien behöver du visa vem du är och var du bor. Du behöver också finna en butik som törs sälja sim-kortet till dig.

Du behöver;
- En tydlig kopia av ditt pass och ditt visum.
- En adress i Indien, som t ex ditt hotell där du bor ett tag (helst inte bara tillfälligtvis).
- En handling som visar din adress hemma (t ex ett personbevis - utskrivet på engelska - från Skatteverket)
- Ett nytaget passfoto. Ibland krävs det två foton. Tag med ett eller två i reserv.
- En mobiltelefon, som inte är spärrad för samtal från ett svenskt telebolag eller på andra sätt inte fungerar med nya kort eller i ett nytt land.


I Lonely Planet (South India & Kerala) står det att telefonbolagen ibland stänger av turisternas simkort efter några veckor. Det låter alldeles osannolikt, men det visar sig vara sant. Vårt simkort fungerade i drygt en vecka, sedan inte mer. Efter den erfarenheten blir vår rekommendation att den svenska telefonen, med det svenska simkortet, behöver vara med på resan som reserv utifall-att något onödigt inträffar som kräver kontakt - om det indiska abonnemanget inte är med på spåret just då.

Anette Grinde
I n d i e n r e s e n ä r 



NaturNära Äventyr.

Läs även andra bloggares åsikter om telefonkort och .

tisdag 21 februari 2012

Äventyrare...

" Ett äventyr är en aktivitet som innebär risker eller osäkert utfall, och som ofta ställer krav på deltagarna. Gemensamt för äventyr är att de ger starka upplevelser, antingen positiva (flow) eller negativa (skräck)." (Wikipedia)

En äventyrare är den som utför/genomför äventyret.

Utifrån denna definition skulle man kunna anta att ju mer äventyraren förberedelser sig, tryggar säkerheten, mm - desto mindre "äventyr" innebär aktiviteten. Å andra sidan kan äventyren skapa nya erfarenheter som, för utföraren, ger nya upplevelser med starkt positiva inslag, endorfinkickar och nya insikter - vilken kan anses göra aktiviteten till ett stort äventyr.

Vad som är ett äventyr är högst subjektivt. Det som jag upplever som ett äventyr, behöver inte du uppleva som ett äventyr - och vice versa. Våra egna perspektiv avgör hur vi bedömer äventyrsgraden och upplevelsefrågan.

Det som är lite mer, lite annorlunda, lite större, lite svårare - än vad jag normalt gör, kan betraktas som ett äventyr.  Den pågående serien Mot alla odds - där deltagarna gör lite mer, lite annorlunda, lite större och lite svårare än de någonsin har gjort - ingår definitivt i min definition på äventyr. Inte serien i sig, förstås, men väl deltagarnas aktiviteter.

Vilken är din definition på äventyr? - Och vem är därmed berättigad att klassificera sig som en äventyrare?
 

Anette Grinde
Ä v e n t y r a r e 

NaturNära Äventyr.
Läs även andra bloggares åsikter om äventyrare och

Med vem skall jag åka....?

Att resa är fantastiskt, tycker vi. Vi har upptäckt det vackra i vårt eget land, det nya i andra länder och de många nya perspektiv som möter oss när vi lämnar vår trygghet-zon, i det vanliga därhemma. Det tvingar oss att se på oss själva och på vår omvärld på andra sätt.

Vi har lärt oss att vårt - det "svenska" - sätt att se på saker inte är allmängiltigt, när vi byter land. Kartan och schablonerna ser plötsligt helt annorlunda ut. Det jag - och vi - finner viktigt hemma, är helt oviktigt i ett annat land - ofta både för mig och för de som bor i det land jag besöker. Det ger mig helt nya perspektiv. Det lär mig otroligt mycket mer och det skapar en längtan att lära mig ännu mer.

Jag upptäcker också att min bild av mig, inte överensstämmer med andras bild av mig. Jag hör igen och igen människor säga att vi,  jag & min sambo, är riktiga äventyrare. Det gör mig glad, men jag känner inte riktigt igen mig i bilden. En äventyrare gör sådant som är stort, lite "farligt" och lite annorlunda - sådant som många drömmer om, men inte vågar eller kommer till skott att göra.

Våra "äventyr" består t ex i att vi åker motorcykel och cyklar i Indien. Ja, det är lite stort, lite "farligt" och väldigt annorlunda. Och ja, vi gör.

En annan del i äventyrsperspektivet är vår ålder.  Det är många som, under vår senaste resa per cykel i Indien, förundrades över vår ålder, kopplad till vår aktivitet. Men, 51 och 62 är väl ingen ålder, tycker då vi.

Men, kanske är det ändå det, när det gäller att cykla längs en stor del av Indiens västra kust. Vi mötte, och blev omcyklade, av några västerlänningar som var ute på cykelfärd. Ingen av dessa var över 30 år.

Men, åter till rubrikens ämne, med vem skall jag åka?

Jag har alltid velat åka, utforska andra länder och företeelser, men ändå inte velat göra alla aktiviteter själv. Jag har inte riktigt funnit någon att göra dessa resor och aktiviteter tillsammans med. Det har inte riktigt stämt, för att det skulle bli riktigt bra. Förrän nu.

Om man inte vill resa själv, behöver man resa med någon man tycker om. Denne någon skall vilja resa ungefär likadant som jag, så att vi inte behöver överanpassa oss hela tiden. Anpassa oss, måste vi naturligtvis, men med ett lagom mått som anpassningsperspektiv. Vi skall ha ungefär samma värderingar och vi skall kunna och vilja göra samma resa just då när vi båda kan - det måste naturligtvis vara samtidigt och tillsammans.

Det spelar roll vem/vilka man möter i livet och vilka val man gör. Det påverkar vilka äventyr man sedan lyckas prestera.

Jag är innerligt glad att jag har mött någon att äventyra med. Indien. Marathon. Cykling. Löpning. New York. Malta. Lissabon. Motorcykelturer och nu cykel längs Indiens kust. Vi har hittills besökt 16 länder tillsammans. Det har jag inte lyckats göra med någon annan tidigare i mitt liv. Så, ja, det spelar roll vem man möter.

Nya äventyr står på vår agenda inom kort. Lite större, lite mer, lite längre .... eller bara med ett nytt perspektiv.


Anette Grinde
Ä v e n t y r a r e 

Läs även andra bloggares åsikter om , perspektiv, Indien, äventyrare ...