tisdag 22 november 2022

Aktivism är vackert och viktigt.

Aktivism är vackert och viktigt. Det behöver inte innebära att man skriker, sätter sig på motorvägen, bryter sig in, slår sönder eller annat högljutt. Det kan också behövas, men alla vågar inte det. Eller ser det inte som rätt väg att gå. 

Det kan istället vara en sagobok som pratar om murarna omkring oss, men det kan också vara som det iranska fotbollslaget gjorde. De tittade på flaggan, lyssnade på nationalsången, men de sjöng inte med. Modigt och viktigt, tänker jag om det. 


Det gäller att hitta de förfinade sätten, de som syns, uppmärksammas och väcker känslor i oss. Också de kan göra skillnad. 


Att skriva artiklar eller göra filmer om bedrövelsen runt fotbolls-VM är ett viktigt sätt, att dela bilder om #kvinnalivfrihet eller vägra sjunga nationalsången ett annat, att springa runt den ryska ambassaden timme efter timme för att stödja #ukraina är ytterligare ett. Att spela fotboll med en armbindel om alla människors lika värde är också en markering. Vikten markerades kanske särskilt när Fifa förbjöd. Även kläder spelar roll. England, Wales, Belgien, Danmark, Tyskland, Nederländerna och Schweiz har markerat i media, på tv och i tidningar och hemsidor, visat världen var de står, trots att de inte kunde ha armbindeln under VM-spelet. Även det gör skillnad, eller hur? 


Den 7/12-22 - på morgonkvisten - har vi ett samtal om aktivism i bokhandeln. Vi lyssnar först på #vimåsteprata föreläsningen om aktivism (digitalt i butiken) och fortsätter sen samtalet tillsammans. Vad är aktivism? Måste det vara våldsamt eller kan det vara snällt och fridsamt? Häng på i samtalet, vetja! Jag tänker att det blir milt och vänligt, men med tanke om förändring och påverkan. 



Om samtal om aktivism i bokhandeln den 7/12-22: 




Det iranska fotbollslaget har visat sitt missnöje mot regimen, t ex här:






Flera länder pekar på vikten av mänskliga rättigheter och människors lika värde, men rättar sig efter Fifas beslut: 




Sagobok om murar: 







#fotbollsvm #iran #aktivism #svenskafreds #kikkuliförlag #aftonbladet  #roslagensbokhandel #norrtälje #kulturtorget #platsendärsamtalförs #roslagen #attskriva #demokratiskasamtal #civilolydnad #svenskafreds  #fotbollsvm #mänskligarättigheter #sensusnorrtälje 




fredag 18 november 2022

18/11-22. Skridskois!


Fredag 18 november 2022.

Temperatur nära noll. Snöfritt. Glashalt. 


Labacken står granen utan ljus. Det blir mörkare på landsbygden i år, även om några kommer att glädja med ljus. Vi får se hur det blir. 

Det är rysligt halt på vägen, som skridskois. Vinterdäck på bil och cykel, hjälm vid cykelfärd, dubbar vid morgonpromenad och reflexer både i stad och på landsbygd. Försiktig färd, för vår allas skull. 


Busschauffören ber om bälte på: "det är halt på sina ställen." 


Ja, bältet på. Pepp för en olycksfri dag. 


A..




fredag 11 november 2022

Kvinna Liv Frihet

Kvinna 

Liv 

Frihet


Kvinna 

Liv 

Frihet


Kvinna 

Liv 

Frihet


Kvinna 

Liv 

Frihet


Kvinna 

Liv 

Frihet


Kvinna 

Liv 

Frihet


Kvinna 

Liv 

Frihet



#kvinnalivfrihet 

onsdag 9 november 2022

9 november 1938. Kristallnatten.

Kristallnatten (tyskaKristallnacht) mellan 9 november och 10 november 1938 var kulmen på de våldsamma pogromer mot judar, Novemberpogromerna, som genomfördes i Tyskland mellan den 7 och 13 november 1938. 

Pogromerna iscensattes av nazister och utfördes av beväpnade grupper främst från det paramilitära Sturmabteilung (SA) men även av många civila. 

Omkring 400 judar dödades eller tvingades begå självmord20 000–30 000 arresterades och fördes till koncentrationsläger267 synagogor brändes ned och över 7 500 butiker vandaliserades.

Källa: https://sv.wikipedia.org/wiki/Kristallnatten



#ViMåstePrata


Andra världskriget 1939-1945

Pogromer : https://sv.wikipedia.org/wiki/Pogrom

Förintelsen dödade en fruktansvärd mängd människor: https://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%B6rintelsen








söndag 6 november 2022

Jag ljuger för mig själv..

 


Det är höst. Färgerna är vackra. Solen skiner.

Jag springer, tänker på Ultravasan 90. Tänker att det var härligt. Det var det inte. Jag ljuger för mig själv. Det är ok, kanske t o m nödvändigt för att jag ska göra det igen.

Jag är tacksam för dagens springsteg, även om det inte blev så långt. Jag är glad för att jag är hel och frisk. 

Visst kan jag genomföra Ultravasan 90 igen? 

A.. 


fredag 4 november 2022

Idag tänker jag på Emma


Jag får en bild av Fonus. De säger att de har tänt ett ljus hos Emma åt mig. Det var Emmas syster Sara som gav mig Emmas exakta adress, så att Fonus kunde hitta dit. Jag tackar Sara och Fonus för information och hjälp. Det var en fin och värdefull hjälp. 

Jag tänker på Emma. Jag tänker på alla de människor som finns alldeles nära henne, som minns hennes glädjesprall och hennes leende. Ja, hela hennes liv. 


Min tanke går vidare till det som leder till att människor tar sina liv. Hon och många andra, där förtvivlan i själ och hjärta bor. Det - skälen - är inte ett, det är alltför många. Olika för var och en. Vi kan aldrig riktigt veta varför, vi kan tro, men inte helt veta. Vi kan inte veta vad som finns inom någon, vare sig du eller jag, inom dig eller mig. Vi bär vårt inre inom oss, lämnar kanske inte ut det vi borde, talar ut och vänder det i ljuset för lättnad i livet. 


Vi kan aldrig veta, men vi kan försöka stödja den vi tror har det tufft. Och deras anhöriga. De har det tufft utan like. Vi kan arbeta för barn och unga, vuxna och gamla. Våga vara lite påstridig. För varandras väl. 


Idag tänker jag på Emma och alla de som stod henne nära. Familj och vänner. Jag tänker på sorg. Och jag tänker på liv. 


Jag tänker på Emma.


A..


torsdag 3 november 2022

Att pussla är lycka. Det kan ju vem som helst fatta.

En äldre kvinna och hennes man kommer in i butiken. De tittar runt. Mannen lämnar platsen, står utanför och väntar.

Kvinnan får syn på pusslen. Det skimrar till i ögonen på henne, åhh, jag älskar dessa pussel. Jag får inte, min man blir galen på mig, säger hon och sneglar mot ytterdörren. Jag har massor hemma.
Jodå, säger jag, du får. Följ din glädje!
Hon ger efter för sina lustar. Köper två. Ställer sig vid dörren som om hon inte riktigt vågar gå ut till maken. Strax samlar hon mod, går ut.
Jag tittar efter dem, när de vandrar över torget. Han håller henne kärleksfullt i handen.
Han log nog bara lite snett när hon kom ut. Det hade säkert hänt förr.
Att pussla är lycka. Det kan ju vem som helst fatta.

A..

onsdag 2 november 2022

Ja, kanske är det en omöjlig ekvation...



Vi möttes för att samtala om våldet, kriminaliteten och papporna. Vi möttes för att lyfta frågor som påverkar vårt samhälle. I ett samtal, inte en politisk debatt. Skola, författare, drabbade, politik, och intresserade människor fanns i rummet. Vi lyssnade och samtalade.

Han sa något i stil med: Jag är före detta kriminell och jag är en beroendeperson. Jag har bytt spår. När jag råder andra att bryta sitt destruktiva mönster säger jag att de ska hålla sig borta från Försäkringskassan, socialtjänsten, Arbetsförmedlingen och andra myndigheter. Skaffa jobb och inkomst, ha familj och riktiga vänner omkring sig. Klara sig själv. 

Hon sa: Jag är före detta soc.tant. Socialtjänsten, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och andra myndigheter finns för att hjälpa er. Varför säger du så? 


Hon ger uttryck för att socialtjänsten och andra instanser kan bistå med väldigt mycket hjälp, men att den ofta är missförstådd. Det goda, all hjälp som landar där den ska, hörs inte utåt lika mycket som samhällets misslyckanden. Han ger uttryck för vikten att ta tag i sin egen situation. De vill samma, men har helt olika utgångspunkter.


Jag tänker att vi har olika tillit till hur ett samhälle fungerar och vad som fungerar för var och en. Det handlar nästan alltid om det personliga mötet med en människa som förstår och ser, på riktigt förstår och ser.


Ett barn som levt under svåra förhållanden och inte har fått handfast hjälp under sin barndom kan ha svårare att tro på samhällets hjälpmöjligheter när hen blir vuxen. Misstänksamheten mot myndigheter är ofta stor. Man kan ha minnen med sig från lärare, kuratorer, myndighetsutövare och andra som misslyckats i sina tankesätt och inte förstått hur det präglar barnet. Många minns någon som sagt något dumt, kränkt, som påverkat hen för resten av livet. Ibland har det gjort att personen velat bevisa motsatsen, men ofta har det istället lett till ett personligt ärr som sitter kvar under resten av livet. Vi har olika lätt eller svårt att skaka av oss våra trauman. Ett sår kan vara för evigt. Det kan vara som med en sårskorpa som återkommande dras av, ärrigt, nästan läkt eller fyllt med en infekterad bakteriehärd som inget biter mot. Vi är olika. Vi behöver olika.


När jag hör honom säga att man ska hålla sig borta från myndigheterna ter det sig begripligt, men tragiskt. Vi har så många hjälpformer, sägs det, men vi hör igen och igen att de som behöver inte får just det de behöver. Det var också ett återkommande budskap i våra orossamtal i bokhandeln. “Säg inte att det finns hjälp att få, det finns det inte.” Folk blir förbannade, men visst finns det hjälp. Ja, nej, inte för alla, men för den som lyckas trassla sig in i systemet med rätt ord, personlighet och driv. Säg vem som har det när livet trasslar. Bara att fylla i en blankett kan vara oöverstigligt nog. 


Problemet är kanske att vi behöver så olika och behöver träffa en motpart, ja, nej, en medpart som förstår den enskilde människans problematik. Att det inte räcker med att träffa en tjänsteman med värderingar och ord som inte träffar rätt i den enskilda individens hjärta eller sinne. Det är tydligt hur personligheter samspelar eller krockar med varandra. Hur ska någon kunna hjälpa i samtal och annat, där man ser rött eller inte känner förtroende för den som sitter i stolen mitt emot?  


Det är säkert helt hopplöst att driva myndighetsutövning - eller hjälp till folk som behöver hjälp - med tjänstemän som är människor, alltså inte fullkomliga, men ändå är det just det som krävs. Det är ju en människa var och en vill möta, en människa som kan hjälpa den som behöver. Detta trots att det kanske bara är den enskilde som kan göra skillnad för sig själv. Hur lätt det nu är när man inte orkar det.


En annan sa; varje barn behöver en vettig vuxen. Om barnet inte har vettiga föräldrar så måste någon annan hoppa in. Det borde finnas en instans i samhället dit barnet kan gå och be om en vettig vuxen. Typ till socialen, skolan eller någon annanstans. Hur gör barnet när den inte har den personen i sin närhet? Kanske kan det lösas med människors personliga uppmärksamhet och god grannsämja.  


Ytterligare en annan sa; jag är politiker i opposition. Vi behöver inte högre straff. Vi behöver stoppa kriminaliteten, utreda i mål, åtala och få fällande domar. Vi behöver få bort våldet. Vi behöver en bra skola, förskola, socialtjänst, människor som ser, pedagoger som upptäcker, resurser som kan hjälpa både barn, skola, vuxna och föräldrar, föräldrar och vuxna som orkar och kan, med mera, med mera. Vi behöver inte bara hålla en sak i gott skick, vi behöver driva hjälp och liv på alla fronter. Nu och alltid. 


Det handlar om resurser och människor. Det handlar om att se var och en, att orka och kunna. Det handlar om omsorg och värme, att se och hjälpa barnet, dess syskon och föräldrar. Det handlar om att fatta att vi är olika och att vi ändå måste ta hänsyn till det. En (eller tre) vettig vuxen till varje unge och till varje vuxen är ett uppenbart minimikrav. Ja, någon eller några som alltid står kvar.


Ja, kanske är det en omöjlig ekvation med barn, vuxna, personligheter och var och ens rättigheter och integritet att få den hjälp man behöver. Eller också får vi bara försöka mer, med bredd, höjd, mänsklighet, solidaritet och en riktigt stor dos omsorg. För det är genom omsorgen om vår nästa som magi uppstår. 


A..