Jag får en bild av Fonus. De säger att de har tänt ett ljus hos Emma åt mig. Det var Emmas syster Sara som gav mig Emmas exakta adress, så att Fonus kunde hitta dit. Jag tackar Sara och Fonus för information och hjälp. Det var en fin och värdefull hjälp.
Jag tänker på Emma. Jag tänker på alla de människor som finns alldeles nära henne, som minns hennes glädjesprall och hennes leende. Ja, hela hennes liv.
Min tanke går vidare till det som leder till att människor tar sina liv. Hon och många andra, där förtvivlan i själ och hjärta bor. Det - skälen - är inte ett, det är alltför många. Olika för var och en. Vi kan aldrig riktigt veta varför, vi kan tro, men inte helt veta. Vi kan inte veta vad som finns inom någon, vare sig du eller jag, inom dig eller mig. Vi bär vårt inre inom oss, lämnar kanske inte ut det vi borde, talar ut och vänder det i ljuset för lättnad i livet.
Vi kan aldrig veta, men vi kan försöka stödja den vi tror har det tufft. Och deras anhöriga. De har det tufft utan like. Vi kan arbeta för barn och unga, vuxna och gamla. Våga vara lite påstridig. För varandras väl.
Idag tänker jag på Emma och alla de som stod henne nära. Familj och vänner. Jag tänker på sorg. Och jag tänker på liv.
Jag tänker på Emma.
A..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar