15/12-1911. Roslagsbro konsumtionsförening.

” Lantmäteriintyg 1911 rörande Roslagsbro Konsumtionsförenings inköp av norra delen av not och nätgistplatsen i ängen Täppan vid Ösmaren.”

Källa. Norrtälje stadsarkiv. (Erhållen kopia/pdf per mail från stadsarkivet 31/10-23)

2/1-1917. Roslagsbro Konsumtionsförening.

 

Det här är protokoll nummer 1 för året 1917 i Roslagsbro konsumtionsförening. Styrelsen har samlats, men det är inte antecknat vilka som deltar i mötet eller sitter i styrelsen. Sunnbro ligger i Nedra Söderby, Roslagsbro. I korsningen Nedra Söderbyvägen och Rörviksvägen, nära bäcken som går mellan Ösmaren och Norsjön och nära Hemlins bilverkstad (Roslagsbro bil & smide) som funnits i 100 år.

Henrick Carlsson har hållit i protokollspennan, ordentligt och snyggt. 

Man skriver om att teckna sig för lampor för elektrisk belysning. 8 lampor på landsbygden - och det är bindande. Man kan inte ångra sig när räkningen kommer. Av protokollet framgår inte om det är lampor ute eller inne. Är det att göra gatubelysning omkring affären och korsningen eller att göra det dunkla ljust inomhus? 

Av protokollet kan man också fundera kring föreningens tillgångar och skulder. Var och en vill förstås alltid kräva in sina skulder, men bakgrunden vet vi - utifrån detta protokoll - ingenting om. Är de ordningsamma eller lider föreningen av likviditetsbrist? 

Föreningen står inför ett årsmöte, förstås. Därför sätter styrelsen ett datum (21/1-1917) som det sista gällande för att kunna lämna in frågor till årsmötet som antagligen kommer strax senare. 

Tänk, så många föreningsmöten som har hållits i vårt land genom tiderna. Tänk, så mycket som blivit gjort. Tänk, så mycket gemensamt vi har åstadkommit. 

30/10-23. Skogen.

 

Från frö eller planta till växtkraft på jorden.

Den är nu huggen, eller kanske sågad. Den är tagen ur ett sammanhang till ett annat.

Den är lyft från sin växtplats. Sågad, huggen, borttagen. Den fick inte skapa fler ringar i sin stam, den fick inte göra mer för sin omgivning just där.

Vi kan se det som att den blev gallrad, att den inte passade. Ja, den fick ge plats åt ett annat växande liv, för att det är också sånt som måste göras. Något måste ibland bort, för att annat ska få leva.

Den blev gallrad, men den passar på annan plats. Där kommer den att glädja på annat sätt. Den sträcker sina grenar mot alla som passerar. Se mig, njut mig, tänk frid och glädje här. Klä mig, med era vackraste ljus, låt mig pryda den vackra gamla gården som ni vårdar så strävsamt och fint. Här vill jag stå, här vill jag vara, lysa och glädja, till hela den magiska juletiden är förbi.

Från naturens skog till människors ljus. Den får nu en ny uppgift, att vara ett ljus i mörkret, innan den lämnar tiden på gården. 

Från människors ljus till djurens och jordens näring. Sen får den förmultna för nya livs möjliga näringsupptag. Andra liv, nya liv. 

Nu är tid för ljus. Snart är julmarknaden här. 

A..

29/10-23. Sol. Minus 4.

 

Sol. 

Dimma. 

Ånga från den plöjda jorden. 

Frisk luft. 

Det är ljuvligt vackert. 

Här. 

Nu.

Förutom att jag klev i hästskiten. 

Förstås.

Skogen, den fantastiska skogen.

Skogen. Det är där djuren vandrar. Det är där människor söker frid och tillförsikt. Det är där liv finns. Det är där jorden andas. Skogen är livsviktig för vårt allas väl. Det är lätt att tro att den är allas, men är den det? Och i sådant fall på vilka premisser? 

Naturskyddsföreningen arrangerar en klimatvecka och bjuder in till samtal om skogen. Zaremba (journalist) och Güttler (Naturskyddsföreningen) språkar i Hallstavik. Artikeln i NT (25/10-23) lyfter några nyanser, men är bara ett litet axplock. Jag var inte där, vet inte det som inte ses och hörs. 

En kvinna kommer in till mig i butiken, ler över samtalet, hon berättar om ny kunskap och om upprördheten i rummet. Ja, det finns många delar i ett skogssamtal. Jag blir sur på mig själv för att jag inte var där. Av NT-artikeln kan jag ana att skogsbranschen inte var där. Var de inbjudna? Hade de uppmärksammat samtalet? Vem ansvarar för att de deltar i samtalet? Vem lyfter nyanserna, bredden men håller samtalet konstruktivt och specifikt?

I skogen finns människor, insekter, ägande, arbetstillfällen, fåglar, arv, skogsluft, artrikedom, svamp, djur, blommor, skadedjur, naturreservat, misskötsel, kemikalier, fyllnadsmassor, byggnationer, hat, jakt, glädje, kolsänkor, diken och annat, i stort och smått. Det finns många sidor och nyanser som någon behöver samla, se över, lyssna till och förvalta i en relevant lagstiftning för allas väl. Det är uppenbart att det brister. Vad är problemet och hur fokuserar vi på det? 

Skogen ägs av någon som lägger sin lust. sitt stret och sin själ i den, dag efter dag, med natur, skog och miljö för ögonen. Se bara på Hans Andersson, Rimbo. Skogen ägs också av storbrukare som Sveaskog, och allt däremellan. Det finns nyanser och skillnader, det finns vardagsliv och omsorg. Vi behöver se det, vi behöver se verklighet, klimat, miljö, område, ägande, granbarkborrarnas framfart, vinden, snön, stormarna, konsekvenserna, med mera och vi behöver begrunda vem och vad debatten ska rikta sig mot. Vad är problemet? Den - den hårdföra debatten - kan inte slå mot alla, den behöver formas mot det och de som påverkar och skadar. Det finns många skogsägare som månar om skog och mark, tänker och gör skillnad, gör sitt yttersta för dess väl. Låt inte språkbruket landa som att det rör dem. Låt oss se nyanserna. 

Vad är skog? Vad behöver vi den till? Vem ansvarar för det vettiga - långsiktiga - regelverket som bidrar till klimatets och ägandets väl, där man inte lättplätt bara kan gå i egna ekonomiska vinningsspår, men där man också inser att skogen ägs av privata intressen där små människor och bolag också vill vara en del av samtalet. Det är uppenbart skillnad på folk och folk, och skog och skog, ja, nej, man kan inte göra skillnad på folk och folk i lagstiftningen, men vi behöver ha regler som hindrar att skogen utarmar jorden (klotet) och att det också går att bruka den. 

Vem talar vi om när vi öser vrede över skogen som avverkas? Talar vi om alla, gäller vreden alla träd, alla skadedjur eller brukanderätt till trots, eller kan vi formulera problematiken mer specifikt? Gäller det alla ägare? Är grannskogen på Blidö ett problem ur ett klimatperspektiv eller ur ett personligt fritidsperspektiv? Vem äger skogen och vilket ansvar har den för personer som bor runt hörnet? Vem äger skogen som beläggs med brukandeförbud? 

Min fråga är; hur riktas vreden och debatten? Är den konstruktivt riktad mot rätt håll eller drabbar den de som inte behöver drabbas? 

A..

Lyssna... berätta... lyssna...

bakom skölden

bor sorgen

och glädjen

som färgar livet

jag berättar inte

för dig hur jag mår

har det

för du kan inte

hantera livet

mig 

eller ens dig själv

när du inte berätta för mig

så känner jag inte dig

fast vi gått vid varandras sida

dag efter dag 

utan uppehåll

har du varit där

men också gått 

din väg till andra platser

dit du inte har givit mig

något

tillträde

inte

släppt in 

mig eller någon annan

bara låtit oss tro

att du sett oss

att vi sett dig 

19/10-23. Idag lämnade jag bokhandeln (!) en liten stund ...

Oj, så himla skoj! Jag lämnade bokhandeln (!) en liten stund mitt på dagen. Jag visade bilder och berättade om en Indienresa per cykel längs Indiens östra kust för ett årsrikt och härligt gäng på Folkets hus i Norrtälje.

Det är härligt med samtal, här om resande och upplevelser, med frågande människor som är intresserade, vakna och skarpa. Bilderna skapar många minnen hos mig som var otroligt värdefullt att få påminnas om och att få möjligheten att lyfta tillsammans med andra. Att få tala om färden, det annorlunda landet, lärdomar och möjligheter blev väldigt fint.

Möten med människor är magi.

Tack livet - för alla fantastiska möten och samtal.

A..

Mörker, ja, se detta mörker...

Jag bokade ett möte i bokhandeln kl 1400. Igår, söndag. Jag gick hemifrån kl 1030 för att hinna till 12-bussen. Närmaste buss är ju 9 km bort på helgen, vilket ju oftast är bra. Rörelse är en bra grej. Jag hann med fem minuters marginal. Bra promenad. Snyggt jobbat, vill jag säga.

 
I öronen hade jag Suicide Zeros podd, avsnitt efter avsnitt eftersom promenaden tog sin tid. Jag brukar bli galen (?) på poddar eftersom det ofta är babbelpratiga. Det var inte den här. Den var konstruktiv, hade vettiga ämnen och inget slösurr. Mycket bra prat. Allvar. Rekommenderas.

 
Efter mötet i bokhandeln tog jag bussen hemåt. Klev av med 9 km kvar och tog 15 km-omvägen via Roslagsleden och skogen. Smart drag, tänkte jag lite senare med ironin riktad mot mig själv, Klockan närmade sig solnedgångstid och mörkret var snart i antågande. Hur tänkte jag nu? Ja, ja, pannlampa hade jag, men ändå. Nej, jag är inte rädd för mörkret, sa jag till mig själv när det ankom och den svarta skogen var där. Det är bara mörker, trollen har lagt sig och det finns färre vildsvin i våra skogar numera (var de nu är istället är oklart). Inget att oroa sig för, alltså. Jag sprang på. Jag hade mer Suicide Zero-podd i öronen, tills jag tog ur hörlurarna och lät det ljuda över skogen istället. Kanske är det en lösning för farliga (?) djur, att låta dem lyssna till en bra podd? Var det någon där, så kunde de gott få lyssna också, eller hur? En tyst svart skog kan ju behöva lite ljud i sig också. Åtminstone om man åstadkommer dem själv.

 
Varför känns det obehagligare att springa i skogen - i mörkret, alltså - än längs vägen? Är mörker farligt? Nej, säkert inte. Nåväl. Suicide Zeros podd rekommenderas. För dig som vill lära dig mer om svåra frågor.

 
Mycket bra, mycket bra - både min aktiva rörelsetid (rörelse skapar alltid bättre hälsa!) och de poddar som gav mig viktiga ord.

Tack, för färden, möten och kunskap. 

 

Här hittar du podden!    
https://open.spotify.com/show/31hVlpv9VJ0t7vbIVbBzKQ

Hur mår du?

 

Hur mår du? Hur har du det? Hur går det? Jag vill höra av dig. Jag saknar dig. Jag vill inte störa. Hur många gånger ska jag ringa? Vill du att jag ska ringa? Varför svarar du inte? Är du hel? Sover du? Äter du? Har du någon omkring dig? Har jag det? Lever du loppan när jag saknar, undrar? Undrar jag helt i onödan? Varför försvann du? Varför ville du inte? Varför kan jag inte skaka av mig sorgen? Livet pågår ändå. Människor går bara förbi mig. Ser inte sorgen. Jag ser inte din. Du berättar inte. Tiger. För att du inte vill berätta. Du tiger. Jag också. Jag sörjer. Varje dag. Livet pågår ändå. Olika nyanser skapar dagen, vissa skira andra mörka.

Ja, du var viktig för mig. Är. Var. 

Är. 

Var.

Är. Var.

Såren försvinner aldrig, väcks, rivs upp. Igen. Människor man älskar.  Älskade. Fanns.  Gick. 

Älskade. 

Gick.

Jag önskar att du ville prata. Lyssna. Prata. Lyssna.

* samtal om Livsviktiga snack 18/10-23, kl 1800.

Israel/Palestina. Jag gråter för varje skadad och dödad ....

Jag ser Israels flagga på människors profilbild. Det får mig att tänka på människorna - israelerna och palestinierna. De som drabbas av maktens våld. 

Det gör ont i min själ för alla som drabbas av våld, terrorism och krig. För mig står Israel för ockupation och orättvisa. Israel (som stat) står (för mig) för vapen, murar, förtryck och apartheid. Ja, i Israel finns också människor, organisationer och partier som vill rättvisa, som möter varandra, umgås, lyssnar och låter livet levas. Jag har mött flera av dessa människor som vill fred tillsammans. De är många, men arbetar i motvind. De som arbetar för fred och respekt står nära min glädjesjäl. De som vill förtryck gör mig bara ledsen, förtvivlad. 

Jag fasar när jag ser att man firar Hamas makabra dödande som en framgång. Jag ser det inte som något gott, bara förtvivlad fasa för båda folken. Hamas står för terrorism hos mig. Jag ser inte att de arbetar för palestiniernas eller Palestinas väl. Deras våld och dödandet av oskyldiga och civila är bara vidrigt. Israels svar likaså. Det är civila människor, kvinnor, barn och män som vill leva sina liv som skadas eller mördas. Dödas för att de är israeler eller palestinier eller råkar komma i vägen. 

För att makt vill ha makt och fördriva den andre, istället för fred, rättvisa och tillsammans. Som likvärdiga människor.  

Människor med livet framför sig dödas för maktens vilja att skada, utesluta och förinta. Det är människor, som du och jag, födda på en plats eller levande sina liv där. Boende, levande där de vill och älskar att vara. Ja, eller måste, för att man inte har ett val.

Jag gråter för varje skadad och dödad israel. Jag gråter för varje dödad och skadad palestinier. Jag ber för att Hamas lägger ner sina vapen och jag ber för att Israel gör detsamma. Det finns inget som rättfärdigar liv som släcks av ett vapen eller av en annan människas hand. Det finns inget som rättfärdigar den terror som drabbar all civilbefolkning i Gaza eller Israel nu. 

Jag gråter. Jag ber. Jag tänker på alla människor jag mött. De som lever där. Och de som dör för terrorns, krigets och maktens vidriga våld.

A..