Israel/Palestina. Jag gråter för varje skadad och dödad ....

Jag ser Israels flagga på människors profilbild. Det får mig att tänka på människorna - israelerna och palestinierna. De som drabbas av maktens våld. 

Det gör ont i min själ för alla som drabbas av våld, terrorism och krig. För mig står Israel för ockupation och orättvisa. Israel (som stat) står (för mig) för vapen, murar, förtryck och apartheid. Ja, i Israel finns också människor, organisationer och partier som vill rättvisa, som möter varandra, umgås, lyssnar och låter livet levas. Jag har mött flera av dessa människor som vill fred tillsammans. De är många, men arbetar i motvind. De som arbetar för fred och respekt står nära min glädjesjäl. De som vill förtryck gör mig bara ledsen, förtvivlad. 

Jag fasar när jag ser att man firar Hamas makabra dödande som en framgång. Jag ser det inte som något gott, bara förtvivlad fasa för båda folken. Hamas står för terrorism hos mig. Jag ser inte att de arbetar för palestiniernas eller Palestinas väl. Deras våld och dödandet av oskyldiga och civila är bara vidrigt. Israels svar likaså. Det är civila människor, kvinnor, barn och män som vill leva sina liv som skadas eller mördas. Dödas för att de är israeler eller palestinier eller råkar komma i vägen. 

För att makt vill ha makt och fördriva den andre, istället för fred, rättvisa och tillsammans. Som likvärdiga människor.  

Människor med livet framför sig dödas för maktens vilja att skada, utesluta och förinta. Det är människor, som du och jag, födda på en plats eller levande sina liv där. Boende, levande där de vill och älskar att vara. Ja, eller måste, för att man inte har ett val.

Jag gråter för varje skadad och dödad israel. Jag gråter för varje dödad och skadad palestinier. Jag ber för att Hamas lägger ner sina vapen och jag ber för att Israel gör detsamma. Det finns inget som rättfärdigar liv som släcks av ett vapen eller av en annan människas hand. Det finns inget som rättfärdigar den terror som drabbar all civilbefolkning i Gaza eller Israel nu. 

Jag gråter. Jag ber. Jag tänker på alla människor jag mött. De som lever där. Och de som dör för terrorns, krigets och maktens vidriga våld.

A..

Frihetsteatern i Jenin

Jag läser en artikel om frihetsteatern i Jenin, en plats som ger rum för drömmar, i tidningen Syre nr #38 utgiven den 30 december 2015.

Jag läser, för att jag intresserar mig för människor som bor i utsatta områden, som år efter år lever i flyktingläger utan att se friheten riktigt närma sig eller förtrycket gå sin väg. Jag beundrar de människor som lyckas överleva under de omständigheterna. De ger mig kraft att försöka, igen. Jag vet bara inte riktigt hur jag skall kunna bidra till den faktiska förändringen. Jag vill ju försöka bidra till att skapa nytta i något mått för andra, för några av alla de som lever under förtryck, rädsla, våld eller andra orättvisor.

Per Erixon, som har skrivit artikeln, berättar om Frihetsteatern i Jenins flyktingläger på norra Västbanken. Han förmedlar teaterelevernas ord och känsla för hur man kan använda detta i andra forum, som t ex i demonstrationerna för friheten eller i form av budskap i film- eller tv-produktioner. Han förmedlar också deras insikt om att det är viktigt att känna till sin historia, sin kultur och att vara kvar och kämpa för sina rättigheter. Någon säger; "Jag vill stanna här i landet när jag är klar med utbildningen. Om vi alla lämnar Palestina finns ingen kvar."

Det är en viktig reflektion, om alla lämnar så finns ingen kvar. Varför har människor då offrat sina liv, för att få vara där. Var det då inget värt? Värderar de, som är där nu, inte detta, utan bara överger platsen för sitt eget väl? Eller ligger hoppet om förändring så långt bort, så att människorna inte ser att förändringen är möjlig. Tänker de istället att striden för deras rätt har nått sitt slut? Att de får välja en annan strid för sitt och sin familjs väl? Vems ansvar är det att vara kvar - vad är det värt?

Kanske har de inte en möjlighet att lämna, kanske måste de bara vara kvar för att de inte kan eller förmår annat? För mig blir tankarna många när jag tänker på människor som bor i flyktingläger eller blir utsatta för våld och förtryck på andra sätt. Varför tillåter vi, vi andra som lever i frihet, att människor skall leva i förtryck, år efter år? Någon svarar; för att USA eller någon annan tjänar på det. För att de vill ha det så. För att de vill ha exportinkomsterna, eftersom de säljer teknologi och utrustning som uppehåller förtrycket. Det gör vi, Sverige, också, genom vår oförsvarbara vapenexport. Det gör mig väldigt ledsen. Jag vill inte vara en del av det, vare sig vapenexporten eller förtrycket.

I artikeln berättar Per Erixon också om Johanna Wallin, en svensk fredsaktivist som bor och arbetar på teatern tillsammans med sin man Jonatan Stanczak. Hon ser teatern som ett viktigt sätt att bidra till att utmana föreställningar och tänja gränser, att göra nytta för människorna. Hon vill fortsätta för att försöka förändra människornas tänkande, vara en magiker. Jag tänker att det är ett viktigt sätt, ett utmanande och viktigt sätt, att försöka bidra till freden mellan människor och folk.

Ja, Frihetsteatern i Jenin skulle jag gärna besöka. När har de nästa föreställning, tro?

Anette Grinde

Följeslagarprogrammet

Proletären 

Tidningen Syre

Svenska freds (arbetar mot vapenexporten)

Kristna freds (arbetar med ickevåld)

Svt

Kulturstiftelsen

Svd
Aftonbladet

I väntan på freden

I väntan på freden, heter skriften som består av rapporter från följeslagare i Palestina och Israel. Broschyren är producerad av Sveriges Kristna Råd och har finansierats med medel från Sida. Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel (EAPPI) är ett internationellt projekt som drivs av Kyrkornas Världsråd. Den svenska delen av verksamheten, SEAPPI, finansieras av Sida.

I styrgruppen för SEAPPI finns representanter från Diakonia, Individuell Människohjälp (IM), Justitia et Pax, KFUK-KFUM, Kristna Fredsrörelsen, Sabeel Sverige, Socialdemokrater för tro och solidaritet,  Studieförbundet Bilda, Svenska Baptistsamfundet, Svenska Kyrkan, Svenska Missionskyrkan och Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd. De har sålunda ett ord med i laget för den svenska verksamheten, och bistår därmed med ord och handling.

Följeslagarens roll är att vara just en följeslagare, med preventiv närvaro som fokus. Tanken är att en utomstående part har en skyddande och våldsdämpande effekt. SEAPPI sänder följeslagare till området två gånger per år. De rapporterar hem, kring sina upplevelser och erfarenheter. Ganska många av dessa rapporter finns på SEAPPI.s hemsida, några brukar finnas i de nyhetsbrev som organisationen sänder ut med jämna mellanrum per e-post och några av de som har skrivits under perioden 2009-2011 finns nu i den skrift som här har nått mig. 

Följeslagarnas roll är inte att ta ställning i konflikten. Deras roll är att ta ställning för fred - med fokus ickevåld - och för att folkrätten respekteras. EAPPI  anser att ockupationen och situationen i området är förödande för såväl israeler som för palestinier, och att den måste upphöra för att en hållbar fred skall bli möjlig. Följeslagarens roll är därför att finnas, vara närvarande, och att betrakta. Deras roll är också att informera. De informerar hem, genom sina rapporter och de har att bära med sig och förmedla sina upplevelser när de kommer hem, genom t ex föreläsningar och informationskvällar i kyrkor, mm. 

Berättelserna i broschyren är starka. Det är korta och enkla berättelser, men de är mycket starka. De omfattar flera av de platser som finns runt om i området, där följeslagarna finns stationerade. Berättelserna visar olika riktning, men alla visar ändå samma spår. Våldets och vredens fasor måste ta slut. Människorna i området behöver enas, tillsammans. De behöver se varandra som människor, lika och olika. Jag läser också berättelser om möten med både israeler och palestinier som undrar vad som är sant i det som ledarna ger uttryck för. Båda sidor längtar efter fred. Det gör också vi, här långt bort därifrån.  

I väntan på freden gör ont ur många perspektiv, men det känns som ett viktigt dokument. Beställ den gärna till dig. Läs och begrunda.

Anette Grinde

Om ickevåld i denna blogg.

Bloggar.se. Bloggkartan.se. Blogger.com. Nyligen.se. Wikipedia.
Bloggar.se om ickevåld. eller om SEAPPI  - fredsrörelser. - yttrandefrihet. 

Israel & Palestina - tillsammans eller var för sig?

Galleri Kontrast, Hornsgatan Stockholm.

Linda Forsell ställer ut. Hon står för utställningen Life´s a blast. Hon har nyligen givit ut en bok med samma namn och med samma bildmaterial.

Linda Forsell ställer ut bilder från livet i Israel/Palestina.

Jag börjar vandringen runt i lokalen, men frustreras. Jag behöver stanna upp. Jag tittar mig runt och finner en stol. Det ger mig möjligheten att betrakta. Betrakta, utan att hasta. Bilderna kräver tanke.

Bilderna är tydliga, men min tolkning ändrar riktning när jag läser de korta texterna i bildförteckningen. Texterna innehåller inga ställningstaganden, som jag upplever dem. Jag tolkar dem som objektiva. Precis som jag tolkar bilderna. Boken är uppbyggd på samma sätt. Det blir slående, det känns i magen, när jag betraktar.

Israeler och palestinier ställs emot varandra. Lättjans ovetskap eller oviljan att se, ställs mot sorgen av allt det sönderslagna. Livet, förtroenden, tilliten, skolorna, familjerna, kärleken och bostäderna ligger i ruiner på den ena sidan medan livets lek, skratt och möjligheter syns på den andra. Ja, det blir en förenklad bild - för så kan det ju inte vara, eller hur?

Är det så att rätten att vara människa, med lika förutsättningar och livsvillkor, inte existerar för alla trots att de lever sina liv på "samma" geografiska yta? Om det är så, kan jag inte i min vildaste fantasi förstå varför.

På en vägg i galleriet hänger barnen. De palestinska och de israeliska. De hänger i vackra vita ramar, sida vid sida. Lika, men så olika. De är lika gamla, som i unga - men deras liv och trygghet ser helt olika ut.

Jag hör - i boken och på andra platser - berättelser som tyder på att ungdomarna inte har fått hela sanningen, att de har tagit ställning med utgångspunkt från något som ter sig vara en lögn. Är det så? Är det så att hat och vrede byggs på okunskap?

Sett från ett annat hörn av världen ter det sig osannolikt att barn och ungdomar, som lever som grannar i ett och samma land, ser på varandra med våld och vrede - eller bara inte ser alls - istället för med omsorg och kärlek. Hur kan det finnas en sten i hans hand? Hur kan det finnas en absurt hög mur emellan dem? Hur kan de unga utrustas med vapen i landets tjänst?

Linda Forsells bilder är starka, när jag tar mig tid att betrakta. Det spelar roll hur jag ser, hur jag tillåter bilderna att påverka mig. Det spelar roll vilken tid jag tar mig och hur eller var min tanke för mig vidare. Det spelar roll hur jag tillåter tanken att färdas mellan bilderna, och tillbaka igen. 

Vad säger mig bilden av de ljuvligt vackra olivträden, de lekande ungdomarna på stranden eller den med kvinnan vars tårar sakta rinner nedför kinden?

Ja, de säger mig en hel del. De får mig också att frustreras och gråta inombords. De får mig även att med glädje göra bekantskap med Linda Forsell, genom utställning och bok. Hon har genomfört ett viktigt - stort och viktigt - arbete genom dessa bilder.

Vad tror du att bilderna säger dig?

Gå och titta på utställningen - och låt mig veta vad bilderna säger dig. 

Anette Grinde

*** *** ***

* Socialdemokraterna. * Centerpartiet. * Folkpartiet. * Kristdemokraterna.* Intressant. * Bloggkartan Norrtälje. * Omvärlden. * Nyligen.se. * Blogger.com.* Läs även andra bloggares åsikter om Israel - Palestina * Amnesty * Politometern om Israel - Linda Forsell - Palestina... *. lifesablast.lindaforsell.com * Linda Forsell * Isbn 987 91 867 43 05 5 * Premiss förlag - Arena group * DN På Stan. * Knuff om Linda Forsell

Palestinska barn...

DN skriver (13 mars 2012) om traumatiserade palestinska barn. "Varje år frihetsberövas hundratals palestinska barn av israeliska myndigheter. Majoriteten av dessa är svårt traumatiserade när de friges, enligt en rapport från Rädda Barnen som publicerades på måndagen." 

Enligt DN svarar Israel; "– Det låter som om IDF (Israels försvarsmakt) bara ägnar sig åt att gripa barn, men folk förstår inte att dessa barn är väldigt våldsamma. I stället för att spela fotboll äventyrar de israelers liv, säger Arye Shalitar, militär talesperson, enligt Reuters." 

Enligt artikeln framgår - att 98 procent av de frihetsberövade barnen blivit utsatta för fysiskt eller psykiskt våld av israeliska soldater.

Frustrationen mellan folken, landtvister, otrygghet i livet, brist på en trygg levnadsmiljö och skola, omåttliga våldsspiraler, med mera, skapar en omöjlig miljö för trygga fredssamtal - och för barnens väl. Att frihetsberöva barn och utsätta dem för våld är förödande. Det bygger hat, det bygger fiendeskap och det bygger rädsla - inget av detta är konstruktivt i en fredsprocess. Traumatiserade människor, oavsett sida i konflikten, försämrar fredens ankomst och varande.

Våld är aldrig nödvändigt. Aldrig. Det är ytterst tveksamt om det någonsin går att skapa fred, värdighet och demokrati med våld.

Våld mot barn är än värre.

Fred och ickevåld - behöver stå högt på dagordningen.

Anette Grinde



*** *** *** ***
* Socialdemokraterna. * Centerpartiet. * Folkpartiet. * Kristdemokraterna.* Intressant. * Bloggkartan Norrtälje. * Nyligen.se. * Blogger.com.* Läs även andra bloggares åsikter om Israel - Palestina * Politometern om Israel - Gaza - Palestina....

Linda Forsell. Life´s a blast....

Life´s blast
Linda Forsell
Isbn 987 91 867 43 05 5
Premiss förlag - Arena group

Omslaget visar en ung palestinsk kille med en stenslunga. Jag kan nästan förnimma ett leende i hans ansikte, trots det fasansfulla allvaret i situationen. Jag kan nästan väva in hur mycket som helst i bilden, allteftersom jag betraktar den.

Jag vill nästan inte öppna boken, med tanke på de fasor den kan ge mig. Kanske är det bättre att titta åt ett annat håll, att inte se, att låtsas som om det inte alls ligger på mitt bord. 

Men, nej, jag måste se.

"En man på stranden i Gazaremsan. 2010." Sanden är ljus och vacker, havet brusar stillsamt. Bilden skapar ett leende hos betraktaren - mig. Mannen är inte ensam. Han dansar med sin vän.

Mitt leende stelnar när jag vänder blad. "En palestinsk man uppfinner en gasmask" - mannen ser ut att vara en ung grabb, bara ett barn. Ett barn som antagligen levt hela sitt liv i konfliktens öga. Mitt i - utan möjlighet att komma undan.

"Israeliska soldater skjuter tårgas på Palestinska och internationella demonstranter". Soldater i stridsmundering. Vapen. Och leenden. De unga soldaterna, också de nästan barn, är mitt i sin vardag. I sin vardag måste man le om man skall överleva, eller hur? De skall överleva och förhålla sig till sina uppdragsgivarens och sitt lands inställning till grannar och medmänniskor. Och till sina egna tankar, som präglas av sådant som uppväxt, utbildning och levnadsvillkor.

Bilden från "Tel Aviv 2010" ställs emot bilden från "Rafah, Gaza 2009". Solnedgången och njutande människor längs den ljuvliga sandstranden ställs emot massor från raserade hus. Utan ett ord får de beskriva skillnaden. Den lämnar betraktaren - mig - att tolka hur jag vill se och förhålla mig. Det förstärks ytterligare när jag vänder blad igen. Jag betraktar bilden som beskrivs med texten - "Det brukade vara hans hem. Gaza 2009".

Till sammanhanget måste jag ta med mig skillnaderna. Den ena sidan och den andra sidan. Där var och ens sanning ser helt olika ut. Sanningen ser olika ut, beroende på vilken sida du bor på, ser på, är på, utsätts för ...

Ju högre murar vi bygger mellan - runt - varandra, desto längre bort kommer fred och gemenskap. Ju mindre vi lyssnar på varandra, med förståelsesensorn påkopplad, desto mindre är sannolikheten att vi ser att där står en människa. En människa som du och jag, med en innerlig längtan bakom masken. En längtan efter fred och tryggsam närhet mellan land och folk.

Boken fyller mig med tårar. Inte för att den är vacker (ja, den är vacker trots fasan), utan för att den gör mig så liten och så hjälplös. Den gör mig frustrerad över min oförmåga att i en högre takt bidra till att skapa fred och ickevåld i vår värld.

Anette Grinde

Galleri Kontrast - utställning LINDA FORSELL. " Life´s a Blast".

25 februari - 25 mars 2012.

Läs även andra bloggares åsikter om israel, palestina & någon form av obegriplig konflikt..
Boken kan köpas hos t ex; Bokus. Adlibris. Premiss förlag.

Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om life is a blast eller Linda Forsell
  Bloggkartan Norrtälje. Nyligen.se. Blogger.com.
Fib Kulturfront.  Do Today. Dn.se. Journalistens kalendarium.

Linda Forsell. Life´s a blast...

Life´s blast
Linda Forsell
Isbn 987 91 867 43 05 5
Premiss förlag - Arena group

Jag läser och ser. Jag blir bestört, trots att jag inte ser något nytt. Jag tolkar, jag blir frustrerad - på gränsen till arg, som om det gör någon skillnad.... Jag gråter av sorg. Gråter. Här hemma.

Där är det annat, men gör det större skillnad? Till vilken nytta är vreden och stenen som kastas. Till vilken nytta är lögner mellan folk. Och de hårda orden. Till vilken nytta?

Linda Forsell gör skillnad. Hon påverkar mig. Men hur? Vad gör jag av det hon gör med mig?

Anette Grinde

Läs även andra bloggares åsikter om israel, palestina & någon form av obegriplig konflikt. 
Boken kan köpas hos t ex; Bokus. Adlibris. Premiss förlag.

Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om life is a blast eller Linda Forsell
  Bloggkartan Norrtälje. Nyligen.se. Blogger.com.
Fib Kulturfront.  Do Today. Dn.se. Journalistens kalendarium.

Olivlund skövlad.

Olivlund skövlad på Västbanken - läser jag i dagens DN. I en liten notis, längst ner. Som om det var en liten händelse. Det var det inte. Det var ännu fler sargade familjers liv som slagits i spillror.

Minst 150 träd har huggits ner. Skövlingen tros ha gjorts av istraeliska bosättare.

Olivträd kan bli flera tusen år gamla. Värdet är enormt på det som har förstörts. Ur många perspektiv. Träden utgör - utgjorde - familjernas möjlighet till försörjning.

Dikt och förbannad lögn, säger någon om artikeln. Ja, vad vet vi, som betraktar på håll. Vi vet dock att vreden och våldet går hårt åt människorna och utvecklingen av de mänskliga rättigheterna i regionen. Och att många kommer till skada utan att situationen blir bättre. Det blir inte bättre av - att/om - vi förses med lögner, oavsett var de kommer ifrån. Handlingskraft FÖR fred, och omsorg mellan människor och folk måste öka.

Hatet skadar.

Människor. Natur. Livskraft.

På alla sidor.

Det räcker.

Och blir över.

Mer än väl.

Anette Grinde

Dn.

Nyligen.se. Blogger.com. Bloggkartan.

Palestinier....

DN har inte nått mig, trots en pågående prenumeration, så jag får läsa nyheter på nätet i stället. Där finner jag en liten notis på Svd.se om en tragedi. Igen.

" Israeliska soldater har skjutit ihjäl två palestinier i ett flyktingläger på Västbanken ". Varför?

Två palestinier. Utan namn. Människor, som levt sina liv i en konflikt. En ständigt pågående konflikt - utan synbart slut. I denna tragedi lever människor år efter år, med hatet ständigt växande - hatet och våldet.

Jag önskar att vi finge läsa om hopp som spirar i denna del av världen. Om hopp i stället för det ständiga våldet och det meningslösa dödandet.

Anette Grinde

Läs även andra bloggares ord om Västbanken, Israel, Palestina  . . . .

Eller relevanta artiklar på Aftonbladet - DN - Svd

Ship to Gaza...

Ship to Gaza tuffar vidare. Och störs av Israels fartyg, enligt info på Dn.se.  Årets Frihetsflotta har fått mycket uppmärksamhet genom Greklands agerande och genom Israels fortsatta blockad. Kanske har de fått än mer uppmärksamhet, just för Greklands agerande, än om de bara fått tuffa vidare.

De människor som lever i Gaza behöver uppmärksamhet. De behöver se att hoppet spirar för dem, att världen ser dem. Barnen som inte kommer ut, som inte kan leva med hopp om en bättre framtid, utbildning, arbeten och egen försörjning behöver finna hoppet om att mänskliga rättigheter och frihet också gäller för dem. Att det gäller för dem - utan krig, utan våld, utan raketer, utan hinder för utveckling av deras hembygd och deras väl.

Ja, de behöver denna uppmärksamhet, men än mer behöver de frihet och mänskliga rättigheter - att leva, som du och jag, i frihet och med möjlighet att välja och att göra.

Majoriteten av Gazas befolkning är unga. De har levt hela sina liv inspärrade. Utan egen förskyllan. Det är dags att låta dem leva i frihet - med samma rättigheter som du & jag.

Anette Grinde  - i frihet i vackra Roslagen

Länkar i Ship to Gaza frågan:

DN 19 juli 

Mattias Gardell: Orimligt. Att skylla blockaden på invånarna...
Stefan Jonsson: Frihetsflottan har åstadkommit mycket ....
DN.se: Elva svenskar på fartygen...
Om Mattias Gardell

Rekommenderad läsning...

En fantastisk bok - att läsa i sommar!
Sök på Morgon i Jenin i sökrutan här till vänster,
så finner du en recension av denna bok.

Det regnar...

Det finns ungdomar som är fantastiskt glada för sitt sommarjobb. Vissa arbetsgivare betalar dock bara sina anställda när solen skiner. Det är anställningstrygghet, som heter duga. Å andra sidan kan man förstå arbetsgivaren som behöver anpassa sin kostnadsmassa till förutsättningarna. En glasskiosks förutsättningar varierar som bekant med vädret, ett sommarcafés likaså. Sett ur ungdomarnas perspektiv är detta naturligtvis alldeles oacceptabelt. Sett ur arbetsgivarens perspektiv är det fullt begripligt. Tragiskt, men ändå begripligt.

En helt annan fråga som surrar i luften är Ship to Gaza och Grekland. Ship to Gaza, som något oehört viktigt och Grekland som ett finansiellt haveri. De båda frågorna har surrat i luften ett tag och nu surrar de plötsligt tillsammans. Men, för Greklands del i ett nytt - negativt - sken. Det har visat sig att Grekland går Israels ärenden och hindrar Ship to Gaza från att segla vidare. Det ter sig ytterst märkligt att Grekland och andra länder går Israels ärenden - där syftet för Ship till Gaza är fokus på mänskliga rättigheter och bistånd till ett behövande område, inte krig och våld. Läs Mattias Gardells artikel om Ship to Gaza. Den ter sig viktig att begrunda.

Av Victoria blir man glad. Hon firade sin födelsedag i går - på Öland, så klart. I regn, fast där annars oftast är sol. Hon hade en plastsäcksklädd make och far på respektive sida. Nöden hade uppenbarligen ingen lag. Det kan man ju le en aning åt.

Victoria har alltid ett leende på läpparna. Av hennes sätt och utstrålning blir man verkligt glad. Må lycka fylla alla hennes dagar.

Anette Grinde 

Aktivt Ickevåld; - artikel i Tidningen Elsa

Jag rensar i min tidningshög och finner tidningar som jag ogärna slänger. Jag hittar nya ord och andra tankar, när jag bläddrar i dem igen.

Jag finner tidningen Elsa, som når mig för att jag är medlem i Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd (SEK). Tidningen finns också som pdf, vilket är skogsbesparande och bra. Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd är en organisation för kristna kvinnor i Sverige. Fokus för deras verksamhet är kyrka och samhälle ur kvinnors perspektiv. Medlemsskapet är inte alls besvärande kostsamt och ger verkligen stort åter genom tidning och möjligheter till engagemang och aktiviteter. Om du vill vara med, så kontakta Annika Damirjian (08-453 68 04), så lotsar hon dig rätt.

Denna gång finner jag en artikel av Annika Spalde, om "Fångad av ickevåld - en palestinsk kvinna talar", Jean Zaru - Cordia 2010. Annika Spalde och Jean Zaru står för ickevåld. Varje ord och handling om ickevåld skapar nya förutsättningar för att fler skall ansluta sig till ord, tanke och handling kring ickevåldet som befrielseform och uppmärksamhetsskapande aktiviteter. Det i sig är värdefullt, som glimmande guld.

Orättvisor och samhällsbrister måste alltid bemötas med uppmärksamhet och diskussioner, men aldrig med våld. Ickevåldet måste få fäste och ordas om mycket, mycket mer. Det kan vi bara åstadkomma tillsammans.

Boken "Fångad av ickevåld - en palestinsk kvinna talar" läser jag gärna.

Anette Grinde

Välkommen också till bloggen på Norrtälje Tidning

Litteratur; Marnas Hemlighet - berättelser från Gaza

Titel; Marnas hemlighet - berättelser från Gaza.
Författare; Lotta Schüllerqvist
ISBN; 9789173893794
Bokförlaget Atlas

Böcker om Gaza och om människorna i detta konflikthärjade område är angeläget - ur många perspektiv. Därför är detta en angelägen bok. Det är angeläget med annorlunda berättelser. Annorlunda, så att de inte bara beskriver kris, övergrepp och konflikter. I området finns det människor som lever, skrattar och njuter.

Därför ser vi med glädje att vi här kan läsa en bok som berättar om människorna som lever i området. Hur lever dem, egentligen? Går det att leva där? Finns där lycka och skratt i deras vardag?

Ja, det gör det onekligen. Det går att leva där och människorna stretar vidare. Ja, det finns lycka och skratt. Det finns ungar och bus. Det finns glädje, men också en outsägligt stor sorg.

Denna bok har en allvarlig ton. Den skapar glädje och sorg. Jag rekommenderar dig att läsa den.

Anette Grinde

DN om boken

DN om konflikten Israel/Palestina

Med våra egna ögon...

Med våra egna ögon, heter en bok som innehåller berättelser från följeslagare i Palestina och Israel. Ekumeniska Följeslagarprogrammet har givit ut boken (2006) med stöd från SIDA.

Boken innehåller korta berättelser av olika personer, som varit på plats och sett olika händelser som sedan präglat dem på olika sätt. Boken handlar om människor och företeelser. Den handlar om vardagshändelser, barn, vuxna och orättvisor. Den handlar om livet för människor som lever i en konflikt som inte ser ut att ha något slut.

Den berör och den gör mig trasig av sorg, för att det tar så lång tid att skapa fred och bättring för dessa människor och dessa länder.

Vill du läsa boken, så har jag några ex. Du får den gärna gratis av mig, om du bara står för portot. På Sveriges Kristna Råd finns den att hämta som pdf - alldeles gratis.

Anette Grinde

Byggstopp....

Byggstoppet för nya bosättningar på ockuperad mark är borta. Tiden har löpt ut, och något nytt beslut har inte fattats om att förlänga stoppet.

Meningsskiljaktigheterna fortsätter i området kring Israel/Palestina. Fredsförhandlingarna går i plågsamt långsam takt. Människor lider, svårt, i sina liv allteftersom. Barnens liv präglas av våld, fattigdom och misstänksamhet istället för av lek, bus och en syn om en öppen värld.

Vi lever i en värld som inte är helt rättvis. Den är inte rättvist fördelad, ur nästan något perspektiv. Ibland är det helt "levbart" ändå, men ibland ger det plågsamt besvär för många av de som tvingas bo just där de börjat sina dagar.

En underbar lycka vore att fredsförhandlingarna och världens påtryckningar ledde till ett hållbart resultat för människorna i regionen Israel/Palestina. Nu. Tillsammans. Sida vid sida. Som om de alla hade lika mycket värde.

En underbar lycka vore att alla ungar fick gå i skola och utbildas i alla de frågor, rättigheter och skyldigheter som livet har. De frågor som skapar lycka och välgång för enskilda individer och för samhället i stort.

Det är ju det enda alternativet. Varför är vi ännu inte där?

A....

Böcker till salu....

Ny böcker till salu - frakt tillkommer - Teologi/religion.

Kyrkans tjugo sekel
Ett kyrkohistoriskt kompendium
Carl Henrik Martling
Artos & Norma bokförlag 2007
Pris: 200 kr (nedsatt från 250.-)

Credo
Gustaf Wingren
Artos Bokförlag 1995
Pris: 165 kr

Spår av Gud
Vänbok till Valborg Lindgärde.
Redaktörer; Lars Ingelstam, Johnny Jonsson, Berit Åqvist - THS 2006.
Pris: 100 kr

Nytt & gratis - frakt tillkommer....

Med våra egna ögon.
Berättelser från följeslagare i Israel och Palestina.
Boken är oanvänd och kostnadsfri (frakt tillkommer).

Arbetsmiljö 2008 - aktuella författningar 1/7 2008.
Inkluderar t ex arbetsmiljölagen och arbetsmiljöförordningen.
Boken är oanvänd och kostnadsfri (frakt tillkommer).

Arbetsrätt 2009
Aktuella lagtexter 1/1 2009
Lagtexter och kommentarer kring arbetsrätt, såsom t ex medbestämmandelagen, lag om anställningsskydd, arbetstidslagen, semesterlagen, mm.
Boken är sparsamt använd och kostnadsfri (frakt tillkommer).

Begagnade böcker till salu - frakt tillkommer - Företagsekonomi

Problembok; Redovisning och beskattning
Från år 2000, EU Bas 99.
7e upplagan med den nya bokföringslagen.
Boken innehåller övningar. Den är inte använd.
Pris; 100 kr

Faktabok; Finansiering och kalkylering.
Från år 2000.
Upplaga 5.3
(Nypris då 395.-).
Pris; 100 kr

Problembok; Finansiering och kalkylering.
Från år 2000. Upplaga 5.3
Boken innehåller övningar.
Den är inte använd.
Pris; 100 kr

Den nya affärsredovisningen
13 upplagan.
Författare; Thomasson, Arvidsson, mfl.
Bas 2000.
Från år 2002
Upplaga 13:1.
Pris; 100 kr

Mail för vidare info; anette (at) foretagshuset.net eller tele 0708 905 731

Frakt tillkommer om böckerna skall sändas. Annars finns de för hämtning i Sundbyberg...

A....

Mer till salu i denna blogg....

Fred. Fred med ickevåld. Fred med omsorg...

31 maj 2010. Mobiltelefonen piper till. Ett sms når mig från Turid som informerar om Istraels attack mot fredsfartyg på internationellt vatten och att det är en fredsdemonstration på plattan på kvällen.

Jag går in på DN.se och det vänder sig i magen på mig. Nu räcker det. Nu räcker det verkligen. Istrael måste finna andra vägar att skapa fred i sin region på, än genom att ständigt möta varje människa och händelse med grovt våld.

Det är inte i sin ordning att attackera fartyg på internationellt vatten. Det är inte i sin ordning att, med vapen och aktivt våld, skada, döda och kidnappa människor.

En fråga som igen dyker upp är hur israelerna själva, de vanliga invånarna, är informerade om de händelser, det våld och de förutsättningar världen ser kring den konflikt som ses i regionen. Vilken är deras bild av händelserna? Vilken är deras sanning i sammanhanget?

En annan fråga är hur de israeliska soldaterna utbildas i frågor kring mänskliga rättigheter, folkrätt, mm samt hur grupptrycket ser ut i organisationen och regionen. Hur förhåller sig soldaterna till faktumet att människor är levande individer med rättigheter, till regelsystem om frihet, internationella vatten, folkrätt, mm? Har soldaterna en egen rätt, eller skyldighet, att förhålla sig till de internationella regelsystem som finns eller är de strikt infogade i grupptryckets regler tillsammans med rigida överordnade i organisationen som sedan länge fallit för dessa gruppregler?

Jag läser artikel efter artikel i våra tidningar. Skribenterna, som kommer från många olika delar av vårt samhälle fördömer, frustreras och upprörs. Nu måste något hända – blir budskapet. Nu måste världen få Israel att se att den väg de valt att gå inte är en acceptabel väg. Ja, så är det verkligen, tänker jag. Nu måste världens ledare, världens alla folk och världens alla enskilda individer finna sätt, fredliga sätt, som leder Israel till att bli en fredlig nation.

Israel kan aldrig i något avseende alls ses som ett förlovat land, ett heligt land eller på annat sätt ett land som i något avseende är att ses som något eftersträvansvärt. Varje ledare som står för så mycket våld, så många indikationer på folkrättsbrott och så många händelser som tyder på ständiga brott mot mänskliga rättigheter mot en stor del av befolkningen bör till slut förlora rätten till att leda sitt land. Även om det naturligtvis är svårt att överhuvudtaget tänka en tanke så. Men, världens länder, och dess ledare, måste aktivt bistå Israel i uppgiften att skapa fred i regionen.

Det är inte acceptabelt att möta fredsivrare med våld. Det är inte acceptabelt att låsa in människor på små landytor utan möjlighet att röra sig i och utanför dessa områden. Det är inte acceptabelt att låta människor leva i ständig rädsla. Det är inte acceptabelt att låta barn och nya generationer växa upp i den missär i tanke och det faktiska livet som detta medför för såväl Israeler som för Palestinier.

Regionen behöver fred. Fred med ickevåld. Fred med omsorg om människor, oavsett bakgrund och tro.

Jag ser ut genom mitt fönster. Där skiner solen. Himlen är blå. I vårt land är vi relativt trygga, även om det också här finns våld, utsatthet och en del orättvisor. Här saknas den synliga vapenmakten. Här saknas gränsövergångar med kontroller mitt i landet och här saknas hinder att röra sig fritt. Här saknas de tydliga folkrättsbrotten mitt i vårt dagliga liv. Det är vi oerhört tacksamma för, även om det på sitt sätt kan ses som en självklarhet. En självklarhet som inte gäller för alla. Det kan aldrig vara ok.

A ...

Frihet. Integritet. Övervakning.

Det verkar aldrig ta slut. Som om friheten aldrig kan få något fäste. Ens i det lilla. Det är som om varje möjlighet till egen tid, eget samtal och egna förutsättningar helt enkelt inte finns i detta område. Som om det aldrig får finnas någon fristad alls.

Krig, smuggling, vapen, oro, brist på varor, frånvaro av fri rörlighet, svårigheter med hälsa, utbildning och omsorg.

Det är som om det aldrig tar slut. Som om friheten inte alls får finnas.

Här är människor tvungna att stanna. Utan möjlighet att lämna.
Här är barnen tvungna att vara. Utan möjlighet att se något annat.

När skall rättvisan få fäste i denna region? Rättvisan som ger människor frihet och trygghet i sina liv.

Anette Grinde

Israeliska soldater erkänner övergrepp....

Nathan Shachar, DN.s korrespondent, skriver från Ramallah i dagens DN om en ny rapport som vittnar om trakasserier mot civila på Västbanken. Detta är inget nytt, men är glädjande att det ordas om på ett annat sätt än i en liten notis.

Det handlar om modiga israeliska soldater, som bestämmer sig för att det som pågår inte är rätt. Och handlar därefter.

Det är inte rätt att trakassera den palestinska befolkningen. Det är inte rätt att låta någon stå i solen och vänta, timme efter timme. Det är inte rätt att urinera på någon. Det är inte rätt att vara tyst och låta det fortgå. Därför finns Breaking The Silence.

En stor eloge till Nathan Shachar som skriver om denna fråga.

Anette Grinde

• Läs en följeslagares ord kring Breaking The Silence

• Läs om Seappi och Följeslagarprogrammet

Jag saknar orden om kärleken....

Nästan varje dag rapporteras om händelser från Israel/Palestina. Det rapporteras om död, skador, matbrist och murar. Det rapporteras om vattenbrist. Det rapporteras om hinder och om vapen. Liksom om frustration, hat och vrede.

Jag saknar orden om kärleken. Den om kärleken till människorna, till barnen och till landet. Jag saknar orden om omsorgen, längtan och hopp.

I Israel/Palestina finns det människor som älskar. De älskar varandra. Vännerna. Landet. Bygden. Livet. Det älskar det lilla. Och det större. De älskar jorden, liksom solen och värmen. Men under helt andra betingelser än de vi har. Jag längtar efter dessa historier. Eftersom det ger hopp. Eftersom det ger oss en möjlighet att se att det finns godhet kvar. Jag längtar efter de historier som visar människor fyllda av kärlek och omsorg. De som visar värdighet i sinne och känsla.

Så länge det finns kärlek och omsorg om människor och land, om vänner, om familj, om grannar och om djur och natur - så finns det hopp kvar för försoning och livskraft.

Det finns människor som älskar varandra i Israel/Palestina. De gifter sig, skaffar barn och gör sitt bästa för att vårda varandra. Älska och vårda varandra, i nöd och i lust. Över gränser. Inom sina folk och däremellan. I nöd och i lust. Med kärlek och med omsorg.

Så - ja, det finns hopp. Även för Israel/Palestina.

Om detta må vi tala. Om hoppet. Om människorna som älskar varandra. Om människorna som vill leva, gå i skolan, arbeta, äta frukost i lugn och ro, gifta sig och leka med barnen.

Om detta må vi tala.

Anette Grinde

Läs här om Seappi - och ekumeniska följeslagarprogrammet

Läs här - t ex om hur det kan vara att gifta sig, eller

om andra besvärligheter i vardagen.