SEK = Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd...

Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd är ett forum för kristna kvinnor i Sverige. 

SEK  (enl. hemsidan)

• vill verka för jämställdhet mellan kvinnor och män och för kvinnors delaktighet i ledarskap och beslutsfattande i kyrkor och samfund 
• bidra till opinionsbildning och offentlig debatt utifrån ett kristet kvinnoperspektiv 
• främja kvinnors utbyte av idéer och erfarenheter 
• hjälpa kvinnor att upptäcka, utveckla och bruka sina gåvor 
• erbjuda mötesplatser och gemenskap över samfundsgränserna 
• anordna utbildning i aktivt ickevåld för kvinnor i världens konfliktområden 

Jag tänker förstås att det aktiva ickevåldsarbetet är oerhört viktigt, som i viktigast i mitt hjärta. Det tilltalar verkligen mitt hjärta allra varmast, även om jämställdhet, opinionsbildning och offentlig debatt, utbyte av idéer och erfarenheter liksom mötesplatser också är oerhört viktigt. Samtal över gränser uppskattas onekligen - och forum för detta.

Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd är en ideell organisation vars ledning består av en styrelse med representanter från olika trossamfund, kristna organisationer samt från de 10 lokala ekumeniska kvinnoråden, väl spridda över landet. Kvinnor för Mission, Kvinnor i Svenska kyrkan, Kristen & kvinna, Forum för prästvigda kvinnor samt Frälsningsarmen - hem & familj, förutom de lokala ekumeniska kvinnoråden är de 15 medlemsorganisationer som bidrar till SEKs utveckling. Därutöver har SEK ett antal privata medlemmar som stödjer, engagerar sig och bidrar. Antalet är okänt.

Som stödorganisationer till SEK hittar jag t ex;  Evangeliska Fosterlandsstiftelsen/EFS, Evangeliska Frikykan, KFUK-KFUM Sverige, Pingst - församlingar i samverkan, Svenska Alliansmissionen, Svenska Missionskyrkan och Vännernas Samfund i Sverige (kväkarna). Jag tänker att något i denna uppgift är gammal, eftersom Svenska Missionskyrkan samsas med Metodistkyrkan i Sverige och Svenska Baptistsamfundet under namnet Equmeniakyrkan sedan flera år tillbaka. Å andra sidan är det sannolikt att uppgiften i sig, kyrkorna i sammanhanget, är medverkande eftersom (jag tänker att) SEK är en förening som strävar efter samarbeten och värden för fler. För visst är det så, att SEK är en trovärdig och viktig part?

Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd, SEK, bildades i Stockholm 1959 (eller möjligen 1958). Det skedde genom en sammanslagning av Svenska missionsrådets kvinnokommitté (bildad 1914) och Kristna kvinnors samarbetskommitté (bildad 1935). Till grund för de då antagna stadgarna låg bestämmelserna för Kristna kvinnors samarbetskommitté. Huvudsyftet var att vara ett forum för Sveriges kristna kvinnor - för att genom utbyte av erfarenheter och tankar stärka den kristna gemenskapen men också för rådslag om aktuella frågor och aktiviteter. SEK har ansvaret för Kvinnornas internationella böndag i Sverige. I Sverige har dagen firats sedan 1931, läser jag på föreningens hemsida.

Lokala ekumeniska kvinnoråd - 10 st, spridda över landet - inbjuder till gemenskap i form av t.ex. kvinnofrukostar, bibelstudier och studiebesök. Världsböndagen ingår som en stor del i arbetet i SEK, förutom de sammankomster och möten som sker i övrigt.

SEKs samarbetsorganisationer är, t ex; Ecumenical Forum of European Christian Women/EFECW, KSAN, Kvinnornas samarbetsråd i alkohol- och narkotikafrågor, Kvinna till kvinna, Martin Luther King-dagen, Minsta Myntets Gemenskap (Fellowship of the Least Coin), Nordisk Ekumenisk Kvinnokommitté Sveriges Kristna Råd/SKR, Operation 1325, Studieförbundet Bilda, Svenska Missionsrådet, Sveriges Kvinnolobby, UNIFEM och World Day of Prayer International Committee. UNIFEM är sedan 2011 att betrakta som UN Women (Nationell Kommitté Sverige).  När jag betraktar dessa - medlems-, stöd- och samarbetsorganisationer - ser jag en bredd av kristna, kvinnodrivna och fredstänkande organisationer. Det är värdefullt att se bredden i engagemanget. 

Jag är medlem i SEK, men har ibland funderat varför. Min fundering grundar sig i att jag inte riktigt ser och hör organisationen. Som alltid är information viktig och den måste nå ut till massorna, där ju jag finns. Information, gemenskap, engagemang och delaktighet - och en viktig fråga att stödja, förstås - kan ju ses som ett skäl att vara med. Ett av skälen, viktigt för mig, har varit tidningen ELSA, där jag själv återkommande har skrivit - i syfte att sprida viktiga frågor till fler människor som jag annars inte möter. Ett annat skäl har varit Rebella, som jag kom i kontakt med 2007 genom en ickevåldskurs som genomfördes bl a i SEKs namn. Det var en värdefull kurs, som satt spår i mig, även om Rebella synes ha legat (väldigt) lågt i sin verksamhetsgrad under de senaste åren.

Kyrkans rum och sammanslutningar inkluderar många frågor, tankar och möten - de tänker jag som viktiga. Jag tänker också att det är viktigt att de hörs, slår igenom bruset en aning. Hur nu det skall göras.

Jag tänker, förstås, att SEK borde synas & höras mer. Förstås.

A..


Källa; SEKs hemsida. 

SEK har tidigare haft en blogg och har också en fb-sida.

Ni inger dessa människor hopp

Ni inger dessa människor hopp
- en berättelse om tiggarna och om några som hjälper dem
Stefan Gurt
Wahlström & Widstrand
www.wwd.se
2015
Isbn 978-92-46-22964-3

Stefan Gurt är författare och lärare. Han har på nära håll följt aktivisterna i föreningen HEM, i deras arbete med tiggarna på våra gator. Hans berättelse börjar med sin vän Sven, som arbetar engagerat och praktiskt med tiggarna. Den är Sven som ser till att han skriver boken. Boken börjar med varför han skriver den här boken, om han skall bestämma sig för att göra det och vad han skall lägga åt sidan för att kunna göra det. Jag tänker att det är positivt att han så småningom, efter något kapitel, bestämmer sig för att skriva boken.

Han är kulturellt intresserad, tankemässigt engagerad i litteraturen. Det är helt uppenbart att han är en skrivande människa. Han argumenterar, förklarar, ifrågasätter och undrar genom texten, allteftersom. Han berättar om Sven, om tiggarna och om föreningen HEM. Han talar naturligtvis om andra människor också, i huvudsak sådana som i något mått hör till berättelserna om sakfrågan eller tankespåret. Han berättar om vad som händer under den tid som han skriver om, nu alltså, men också om andra tider. Han berättar t ex om Katarina Taikons tid och historiska frågor, men finns mest här och nu. Vad händer med människorna som sitter på gatorna och varför sitter de där? Hur kan någon vilja leva i tält under den kalla vintern? Varför skaffar de sig inte ett jobb och en ordentlig bostad i sina hemländer?

Gurt samtalar med oss genom texten, han berättar om sina dagar och om de händelser som inträffar allteftersom. Ibland kommer händelser tillbaka igen, kanske i en ny skepnad eller för att han tänker på saken igen i den nya kontexten, i de nya möten som sker. Vi rör oss i hans vardag och i de frågor han tar med oss i, de som rör tiggarna. Det är, för mig, ett annorlunda sätt att möta en fråga på, ett annorlunda men spännande sätt. Gurt lär sig mer om frågan allteftersom han skriver boken, Sven tvingar in honom i händelserna och Gurt tar dem därifrån. Han fyller på med allt det andra han lär sig under resans gång, genom möten och intervjuer med människor som kan mer och annat i frågan om tiggare och romer, genom och om litteraturen, genom myndigheternas svar, osv. Han pratar om kronofogden och polisen, om regler och om människorna som finns där. Hur tänker de om det som de gör och bidrar till? Tänker de, tycker de att det är i sin ordning eller är det obehagligt, eller följer de bara sina order? Är reglerna korrekta, rättvisa och rimliga? Han ger oss också tankar och reflektioner om hur han själv är, ställt i relation till andra, och hur andra är, ställt i relation till honom själv.

Han besöker romerna runt om i lägren i Stockholm. Han besöker också Rumänien, möter människorna, frågar, lär sig mer och får mer sorg och frustration med sig på köpet. Han fyller sitt anteckningsblock med frågor och svar, som visar att vi är olika, att det finns rätt stor förbättringspotential, men att det onekligen inte är lätt. Vad gör fattigdomen med människorna och hur ser fördomarna ut där, mellan romerna och rumänerna i övrigt. Och viss spelar historien roll för den fortsatta berättelsen, historien spelar roll för människorna också nu. Som diktatorn Ceausescu, t ex. Spelar hans tid roll även nu? Stefan Gurt påverkas av sitt besök i Rumänien, han påverkas av att se människorna och hur de lever. Han beskriver bostadssituationerna och han beskriver hur han känner. Hur han känner bygger på känslan, hur hemskt det var att se deras situation. Om romerna väljer att sitta tiggande på våra gator, bo i kartong, plåt & presenningshus i skogen, utan möjlighet till hygien och att göra sina behov på drägligt sätt och att sova ute i kall, rå kyla. Om romerna väljer att göra detta, bo så, så måste de ha det än värre hemma. Något annat ter sig ju inte möjligt. Och ja, hemma verkar ju inte så bra, av vad jag kan utläsa ur Gurts text.

Hur förhåller vi oss till romerna, tiggarna och till andra människor? Ni inger dessa människor hopp ger oss en god dos reflekterad kunskap. Den ger mig underlag för nya eller andra sorters tankar, för mig själv att förhålla mig till. Och den ger underlag för tankar om praktisk handling, också det något för mig att göra något åt, förhålla mig till på ett konstruktivt sätt.

Det glädjer mig att Stefan Gurt har skrivit boken. Jag hoppas att det glädjer Anna Silver också, och att också hon gör slag i saken och skriver sin bok om ämnet. Fler ord i frågan torde bara vara positivt. Jag hoppas också att Sven, Crina och Anna Silver och alla de andra som aktivt arbetar, engagerat, med solidaritetsfrågorna inte bränner sönder sig. Det hjälper ingen, kan vi ju lugnt konstatera.

Vårt förhållande till andra människor rör frågan om solidaritet och om mänskliga rättigheter. Hur kommer det sig att vi låter - tillåter eller ser till att - vissa människor tvingas leva under så fullständigt gräsliga förhållanden?

(Recensionen finns i
Tidningen Elsa - nr 1/2016)

Hur kommer det sig att vi inte bara ser till att alla människor har samma/lika förutsättningar för drägliga liv, alltså samma/lika rättigheter och skyldigheter? Är det inte väldigt märkligt?

Stefan Gurts språk gör mig glad. Likaså sättet att skriva på, där Gurt berättar hur han är, vad han gör och hur han tänker, där han förklarar sitt egna tillsammans med frågan, allteftersom. Jag gillar samtalet, helt enkelt. Jag gillar också att, och naturligtvis hur, han berättar om människorna, vad de säger och hur de agerar. Plus och minus. Han har fått med rätt mycket, plus och minus, viktigt. Han helt enkelt skrivit en schyst, läsvärd, bok. Absolut läsvärd, ja.

Den finns i en bokhandel nära dig, redan hemtagen eller lätt att beställa.

Anette Grinde

Adlibris.

W&W.

Stefan Gurt.
Bokus.

Klicka på bilden ovan 

- för info om gratis filmvisning

den 29 januari 2016

i Sthlm.

Operation 1325 - resolution 1325

Operation 1325 är en paraplyorganisation med följande medlemmar (enligt deras hemsida idag);

UN Women Sverige
Kvinnor för fred (KFF)
Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd (SEK)
Riksförbundet Internationella Föreningar för Invandrarkvinnor (RIFFI)
Svenska Kvinnors vänsterförbund (SKV)
Sveriges Kvinnolobby

Organisationerna bildade Operation 1325 år 2003 och utser var för sig sin andel av ledamöterna, utifrån intresse och tillgängliga medlemmar, och föreslår dessa till Operation 1325s valberedning. Denna föreslår dessa människor till Operation 1325s årsmöte. Valberedningen har därför, utifrån tillsättningen av ledamöter med detta förhållningssätt, små möjligheter att forma styrelsen utifrån behövliga kompetenser. Det blir vad det blir, helt enkelt. Det är såklart en brist.

Personalmässigt består Operation 1325 just nu av en kanslichef, en projektledare och två praktikanter. Häromåret bestod personalstyrkan av en generalsekreterare, två projektledare, en informatör, en ekonom och två praktikanter. Styrkan har krympt, sålunda. Man har minskat mängden kunskap i organisationen, sänkt sig till en mindre organisation. Siktat lägre, helt enkelt. Det är synd, eftersom frågan är viktig.

Organisationen utbildar i resolution 1325-frågor, huvudsakligen utomlands men möjligen också till myndigheter inom Sverige (t ex polisen). Operation 1325 har ingen utbildning som vänder sig till privatpersoner i Sverige. Organisationen strävar inte heller efter att spridda kunskap om sig och om resolutionen i Sverige, varför de t ex inte informerar i skolor eller civilsamhällesorganisationer (NGOs) som möter unga vuxna här. De engagerar inte heller volontärer, i syfte att sprida ordet om resolutionens budskap. Tyvärr, har jag alltid tänkt om detta. Vi behöver fler som engagerar sig för fredsfrågorna.

Resolution 1325, som rör frågor om kvinnor, fred och säkerhet, och nationella handlingsplaner kopplade till resolutionen är frågor som berör hos organisationen. Det är detta de talar och utbildar om, helt enkelt.

Resolution 1325 pekar på att kvinnor skall finnas med i alla fredsprocesser, på alla nivåer. Den pekar också på förskräckelsen med våldet mot kvinnor i konflikterna, där övergrepp och våldtäkter används som ett sätt att utöva krigföring. Ett förskräckligt vapen, helt enkelt, som inte är i sin ordning. Resolutionen berättar att det inte är ok och att vi, FN, världens folk och världens länder, har ett ansvar att se till att vi gör något åt det. Resolution 1325 uppmärksammar oss, ur något perspektiv, på att också kvinnor finns, att de har särskilda behov som också har betydelse för freden. De - vi - måste alltså finnas med i bilden, tillåtas bidra och lyssnas på.

Det är alltså viktigt att vi fångar frågan - kvinnors existens och kvinnors medverkan. Den rör världens och fredens väl.

A..

De använder dansen till att göra motstånd...

Dans
Tidningen för rörlig scenkonst
Nr 4 - 2015

Vi slåss genom dansen är rubriken på artikeln som Ninna Oom har skrivit. Hon skriver om människor som dansar i flyktinglägret Shuafat, i Jerusalem. Ninna Oom kom i kontakt med dessa människor när hon under tre månader 2015 var följeslagare i området. Följeslagarprogrammet har sedan 2002 sänt följeslagare till området för att ge hopp och stöd åt människor som vill verka för fred och försoning. Följeslagarprogrammet står för internationell närvaro, för att stärka respekten för folkrätten i området, dämpa våldet och öka omvärldens medvetenhet om ockupationens konsekvenser.

Sveriges kristna råd organiserar den svenska delen av ekumeniska följeslagarprogrammet (SEAPPI) tillsammans med en styrgrupp. I styrgruppen finns representanter från Bilda, Diakonia, Equmeniakyrkan, Individuell Människohjälp (IM), Justitia et Pax, KFUM, Kristna fredsrörelsen, Sabeel Skandinavien, Sensus, Socialdemokrater för tro och solidaritet, Svenska kyrkan och Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd enligt informationen som finns på Följeslagarprogrammets hemsida.

Ninna Oom har skrivit en fin artikel i Dans-tidningnen om en viktig fråga - att söka nya sätt att göra motstånd, här genom dansen. Även dansen utmanar, ser jag i artikeln. Det händer att människor lämnar salongen. Samtalet, diskussionerna och att utmana utan våld är viktigt. För hur kommer vi annars vidare?

Fint!

A..

Jag heter inte Miriam

Klicka på bilden för att läsa recensionen (om du inte kan läsa den ändå) som här är publicerad i tidningen Elsa nr 3/2014, Sveriges Ekumeniska Kvinnoråds tidning.

Läs boken. Den är riktigt bra.

A..

Brombergs. Adlibris. SEK. Kyrkans Tidning. 

Mer om Jag heter inte Miriam i denna blogg.

Fler recensioner i denna blogg.

En enad styrka vandrar mot samma mål ....

FNs resolution 1325 antogs år 2000, där kvinnor, fred och säkerhet ligger i fokus. Som en följd av resolutionen bildades, år 2003, Operation 1325. Dess syfte är helt enkelt att förverkliga resolutionen. Operation 1325 är en svensk förening, en paraplyorganisation, som idag har sex medlemmar. Medlemmarna består av organisationer, som i sin tur omsluter mer än 8000 medlemmar. De sex medlemmarna är; IKFF (Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet), KFF (Kvinnor för Fred), UN Women Sverige, RIFFI (Riksförbundet Internationella Föreningar För Invandrarkvinnor), SEK (Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd) och SKV (Svenska kvinnors Vänsterförbund). 

Operation 1325 samarbetar också med Sveriges Kvinnolobby, som är adjungerad till styrelsen. Sammantaget består paraplyorganisationen därmed av ett stort antal medlemmar genom de aktiva kvinnoorganisationer som ingår i föreningen. Varje organisation har också frågan som sin egen, även om de gemensamt driver frågan genom paraplyorganisationen. Det ena utesluter inte det andra.

Fokus i FNs resolution 1325 är kvinnor, fred och säkerhet. För att åstadkomma en hållbar fred och säkerhet i världens konfliktområden krävs kvinnors medverkan. Genom resolutionen uppmärksammas detta, men ställer inte absoluta krav. Det finns heller inga specifika sanktioner om resolutionen inte följs. Mer än ett allmänt åtlöje när det inte görs. För visst är det förfärande fånigt, att den inte är genomförd med hull och hår?

Säkerhetsrådet uppmanar enträget medlemsstaterna att se till att kvinnor i ökad utsträckning deltar på alla beslutsnivåer i nationella, regionala och internationella institutioner och mekanismer för förebyggande, hantering och lösning av konflikter.

Ja, kvinnorna skall vara med i alla beslutsnivåer. För hållbar fred krävs att hela befolkningen är representerad. Att man låter alla komma till tals. Och att man ser de olika gruppernas förutsättningar och behov. Och skapar fred, säkerhet och trygghet för alla. Det kan inte göras om alla inte är med.

Säkerhetsrådet understryker att alla stater är skyldiga att avskaffa strafflöshet och att lagföra alla personer som anklagas för folkmord, brott mot mänskligheten samt krigsförbrytelsen, däribland brott som sammanhänger med sexuellt och annat våld mot kvinnor och flickor, och betonar i detta hänseende nödvändigheten av att, där så är möjligt, undanta dessa brott från amnesti.

Ja, våld mot kvinnor är inte i sin ordning. Aldrig. Våld mot kvinnor, barn och familjer för att söndra i samhället är inte i sin ordning. Det är inte i sin ordning oavsett skäl. Att använda våld mot kvinnor och barn i krig eller av andra skäl, är något av det fegaste och mest fruktansvärda man kan göra. Det är förundrande att män, ja, i huvudsak män, tar till detta grepp. Det är också förundrande att de i många fall inte straffas och att ledningen medverkar till att straffrihet råder.

När människor träter är det av stor vikt att de ser andra som unika individer, med rätt till liv och säkerhet. När kriget, frustrationen och rädslan tränger in i människornas vardag förändras deras sinnen. Våldsamheterna eskalerar. Den grundläggande moralen flyttar sina gränser. De blir något annat. Då är det viktigt att det finns människor omkring som behåller gränserna. Som låter de juridiska skyddsmurarna vara synliga och berätta inom vilka gränser vi får röra oss.

En enad styrka - män och kvinnor, sida vid sida - behöver vandra mot samma mål. Där fred råder och där säkerhet för alla är målsättningen. I varje forum måste alla - män och kvinnor - vara representerade. Annars kan vi inte nå dithän. Vi måste se allas sidor, män och kvinnor, unga och gamla. Vi måste se, respektera och arbeta för varandras väl. Inte bara mitt. Eller ditt. Utan för allas väl.

Operation 1325 består av en enad styrka. Kvinnorna i medlemsorganisationerna har enats om att arbeta för allas väl. De längtar till den stund är kommen när alla andra vill så också. De arbetar aktivt för att vi skall nå dithän.

För att fred och säkerhet skall vara möjligt krävs kvinnors medverkan i samtliga beslutsforum som talar om fred och om förebyggande av konflikter. Före, mitt i krisen och i efterarbetet. Så ja, det är dit vi är på väg. Som en enad styrka.

A..

• Operation 1325.
• IKFF (Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet),
• KFF (Kvinnor för Fred),
• UN Women Sverige,
• RIFFI (Riksförbundet Internationella Föreningar För Invandrarkvinnor),
• SEK (Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd)
• SKV (Svenska kvinnors Vänsterförbund). 
• Sveriges Kvinnolobby
  

• Mer länkar & sånt;  Intressant.  Bloggkartan Norrtälje.  Nyligen.se.  Knuff bloggar. 

Aktivt Ickevåld; - artikel i Tidningen Elsa

Jag rensar i min tidningshög och finner tidningar som jag ogärna slänger. Jag hittar nya ord och andra tankar, när jag bläddrar i dem igen.

Jag finner tidningen Elsa, som når mig för att jag är medlem i Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd (SEK). Tidningen finns också som pdf, vilket är skogsbesparande och bra. Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd är en organisation för kristna kvinnor i Sverige. Fokus för deras verksamhet är kyrka och samhälle ur kvinnors perspektiv. Medlemsskapet är inte alls besvärande kostsamt och ger verkligen stort åter genom tidning och möjligheter till engagemang och aktiviteter. Om du vill vara med, så kontakta Annika Damirjian (08-453 68 04), så lotsar hon dig rätt.

Denna gång finner jag en artikel av Annika Spalde, om "Fångad av ickevåld - en palestinsk kvinna talar", Jean Zaru - Cordia 2010. Annika Spalde och Jean Zaru står för ickevåld. Varje ord och handling om ickevåld skapar nya förutsättningar för att fler skall ansluta sig till ord, tanke och handling kring ickevåldet som befrielseform och uppmärksamhetsskapande aktiviteter. Det i sig är värdefullt, som glimmande guld.

Orättvisor och samhällsbrister måste alltid bemötas med uppmärksamhet och diskussioner, men aldrig med våld. Ickevåldet måste få fäste och ordas om mycket, mycket mer. Det kan vi bara åstadkomma tillsammans.

Boken "Fångad av ickevåld - en palestinsk kvinna talar" läser jag gärna.

Anette Grinde

Välkommen också till bloggen på Norrtälje Tidning

Elsa Nr 4 - 2009

Världsböndagen - första fredagen i mars 2010 - är förberedd av kvinnor i Kamerun. Temat är "Låt allt som lever och andas prisa Gud."

Världsböndagen är en gemensam bönedag, världen över. En gemensam samling, över ett gemensamt tema med bön och stöd till aktiv bildning för kvinnor - och därmed också till barn, män och familjer. Utbildning för kvinnor skapar bättre förutsättningar för helheten. Det skapar mindre fattigdom, bättre hälsa och bättre förutsättningar för fler. Utbildning för kvinnor skapar mervärden ur många perspektiv.

Världsböndagen bidrar till utbildningsstipendier till kvinnor. 140 kvinnor från 21 länder fick del av den svenska kollekten från Världsböndagen 2009. Det skapar skillnad för dessa kvinnor - och för många i deras närhet.

Detta kan du bidra till. Som en enkel, men väldigt värdefull gest, kan du bidra med din aktivitet, din närvaro och ditt bidrag i kollekten denna dag. Du kan också bidra med uppmärksamhet till dagen, genom att skriva om den, genom att tala om den, genom att vara delaktig i arrangemanget i just din stad. Arrangemanget finns - kan finnas - i varje stad och by i vårt land. Genom gemensamma arrangemang mellan kyrkorna på orten skapas mervärden. Tillsammans. Och hela kollekten går till kvinnor i världens fattigare kvarter.

Från böndagskommittén - via Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd - kan du beställa materialet för 2010. Där finns t ex en cd-skiva med bilder och texter från Kamerun liksom även vykort och foldrar med information. Där finns också människor att fråga om du undrar över något mer.

Engagera dig för människorna som har det svårt i världen! Det finns många bra sätt att engagera sig. Att bistå med bön, uppmärksamhet och bidrag till utbildning för kvinnor i världen är ett sätt - och i mitt tycke ett riktigt bra sätt.

Anette Grinde

Ett annat rike - av Annika Spalde....

Ickevåld.

Ickevåld. Spalde säger att ordet återspeglar den kristna kallelsen att avvisa våld. Att avvisa våld, vägra hämnd och låta gränsöverskridande kärlek påverka alla delar av livet.

Kan vi leva med ickevåld som huvudprincip? Kan vi leva utan att hämnas? Kan vi leva utan hat, våld och vrede? Kan vi istället bara vända tonen och låta omsorgen påverka allt vad vi gör? Självklart kan vi det - när vi vill och bestämmer oss för det.

Men - ibland är det svårt - som när vi möts av vrede och hårdhet, och inte lyckas rucka den eller förmå våra medmänniskor att bistå för att rucka den. Det är svårt, nästan omöjligt, när man blir ensam i försöken. Då kan man tveka om det är möjligt - men det måste det vara. Det måste vara möjligt. Jag vill inte leva mitt liv med vrede som medvandrare - inte en enda sekund. Jag vill inte leva i rädsla. Jag vill helt enkelt leva i trygghet och i insikt om att mina medmänniskor vill mig väl.

Jag vill leva helt utan våld och vrede. Jag vill leva helt utan hämnd och hat.

Vill du leva med ickevåld som huvudprincip i ditt liv? Låt oss då slå följe i den frågan. Låt oss dela den med många människor, världen över....

Anette Grinde

Ett annat rike - en ickevåldsteologi

- av Annika Spalde

2009 Arcus förlag

Boken har givits ut i samarbete med

Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd (=SEK)

ISBN 978-91-88552-81-5

Boken kan köpas via SEK.

Jag köpte den där för 80.- inkl porto.

Världsböndagen 2009 - med planering i full gång...

Världsböndagen planeras världen över. Den går av stapeln fredagen den 6 mars.

Den första fredagen i mars firas världsböndagen. Varje år, år efter år. Den firas världen över, och i ekumeniska tecken. Alla kyrkor tillsammans, samfund och länder, betonar styrkan i bönegemenskap.

De betonar även kvinnornas gemensamma ansvar. Ansvar för var och en, för varandra och för världens väl.

2009 års tema är; "I Kristus är vi många lemmar men en enda kropp". Detta år kommer orden och tankarna ifrån Papua Nya Guinea.

1887 började Mary Ellen James, USA, ordförande i Presbyterianska kvinnoförbundet, samla kvinnor till förbön för de immigranter som kommit från Europa. 1930 kom tanken och företeelsen till Sverige, genom en förfrågan till Svenska Missionsrådets Kvinnokommitté som inbjöds att ta ansvaret för böndagen i Sverige. 1931 hölls böndagen för första gången i Sverige, genom en gudstjänst i St Peter Metodistkyrka i Sthlm. Sedan 1959 har Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd ansvarat för böndagen i Sverige, en dag som nu är världsspridd och uppmärksammas stort varje år.Kollekten som samlas in på Världsböndagen i Sverige går till unga kvinnors yrkesutbildning i utvecklingsländer, och till kvinnoprojekt av olika slag.

År 2007 delade Böndagskommittén ut drygt 330 000 kr, som stipendier till unga kvinnor i utvecklingsländer. År 2008 uppgick antal böndagsstipendiater till 130 kvinnor. Kvinnor, och deras familjer, som därmed gavs nya förutsättningar för ett gott liv.

Böndagskommittén fördelade under 2008 totalt 329 900 kr i stipendier till unga kvinnors yrkesutbildning i utvecklingsländer. 130 individuella stipendier fördelades i samarbete med: Evangeliska Frikyrkan (Brasilien, Indien, Paraguay, Swaziland, Sydafrika, Zambia), Frälsningsarmén (Argentina, Bolivia, Filippinerna, Indien, Nigeria, Sydafrika, Uruguay), Metodistkyrkan (Moçambique), Pingst ffs (Argentina, Bolivia, Chile, DRKongo, Liberia, Peru, Tanzania), Svenska Alliansmissionen (Indien, Malawi, Moçambique, Pakistan, Swaziland), Svenska Baptistsamfundet (DRKongo, Thailand), Svenska Missionskyrkan (Ecuador, Indien, Nicaragua) och Mission Aviation Fellowship (Bangladesh).

Vi vet att en kvinnas utbildning betyder mycket – inte bara för henne själv, utan även för hennes familj och hela det samhälle hon lever i. Att utbilda, och ge plats för, kvinnor ger förbättrade livsförutsättningar för såväl kvinnorna som för barnen och för männen. Det ger helt enkelt förbättrade förutsättningar för oss alla, i stort. Det är viktigt, ur väldigt många perspektiv.Världsböndagen firas på många ställen i vårt land.

Var och en – du och jag - kan bidra till bättre förutsättningar för fler, om vi ger ett gott bidrag i kollekten denna dag. Just det bidraget kan skapa skillnad för såväl enskilda människor, som för världen ur ett större perspektiv. Det har betydelse. Vi firar alldeles strax, i en kyrka nära dig. I gott samarbete över samfundsgränser. För mervärde för fler.

Din närvaro är önskvärd. Ditt engagemang likaså. Din kraft, dina ord, din kollekt och din bön behövs.

Kontakta din församling för att bistå med din kraft i detta. Du behövs.

Anette Grinde

Publicerad i Ölandsbladet 2009-01-10

Sommaren närmar sig sitt slut....

Sommaren närmar sig sitt slut. Hösten kryper allt närmare. Det har varit grått och regnigt en tid. Inte riktigt kallt, men ändå lite ruggigt.

Jag står, sedan en tid, i en vändningstid. Eller kanske snarare i en förändringstid. Barnen växer upp och är plötsligt alldeles självständiga. De är ute på egna äventyr. Pluggar, reser, partajar, dejtar och fnissar med nya erfarenheter. Ibland bryter tårarna fram. Både hos dem och hos mig.

Livet, brytningar och förändringar påverkar oss stort. Men skrattet och njutningen ligger lika nära. Dagarna ser onekligen olika ut, allteftersom vi gör, ändrar och lever våra liv.

En viktig och återkommande företeelse i mitt liv, förutom de fantastiska barnen, har varit de ideella organisationerna. Innehållet har ändrats något över tiden - men strävandet för att arbeta med, tillsammans med, och för andra människor blir allt starkare. Det måste finnas andra värden i våra strävanden än att maximera vinsten till ägarna, att minimera skatteuttaget och att alltid försöka slira på regelsystemen. Utifrån det perspektivet bär jag en stark längtan till något nytt som bär större och andra typer av värden.

Sådanan värden är t ex demokrati, mänskliga rättigheter, ekonomisk rättvisa, gender / jämställdhet liksom frågan om fred och försoning världen över, såväl långt borta som här nära.

I detta ligger t ex frågor kring världens fattigdom, utnyttjande och förtryck av flickor/kvinnor, skolgång, mat och tak över huvudet. Det ligger naturligtvis oerhört mycket mer i värdeorden som påverkar flera miljarder människor varje dag.

Just nu läser jag en bok om och av Diakonia. Den kan starkt rekommenderas. Den handlar om Diakonias historia och projekt, liksom om dess mandat och viktiga värden. Den handlar om en organisation som består av människor som vill förändra världen - tillsammans och till det bättre. De skapar skillnad, i mängder av projekt och länder värden över. De skapar skillnad - för mängder av människor som har det riktigt tufft.

Sveriges Ekumeniska Kvinnorråd (SEK) ligger nära, lokalmässigt. De har också beröringspunkter med Diakonia, men är inte alls en biståndsorganisation. Här finns ett oerhört starka engagemang för fredsarbete, innebärande något annat än krigsmaterial, prickskytte och tungt utrustade soldater. Siktet är istället inställt på insikten att vi vill ha en rättvis och fridfull värld. Tillsammans, sida vid sida. Utan det hårda, kalla maktspråket - utan istället med omsorg i tanken.

Människorna i detta berör. De arbetar starkt och målmedvetet för en bättre värld. Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd, och dess olika arbetsgrupper, rör sig bland kvinnorna för att väcka tankar om nya förhållningssätt. De visar, lär, väcker tankar, skrattar och upprörs - för att finna nya vägar till fred mellan kvinnor och män. Vägar utan våld och hårda strukturer. Samtalet, kvinnorna emellan, är fantastiskt att lyssna till - och fantastiskt att vara delaktig i.

En ny tid är här - med en annan ton, där nya tankar tar form. Som tillför. Som berör.

Förändringstid. Nya tankar skapar nya handlingar. Och nya fantastiska relationer.

Anette Grinde