Att vara en löpare...

Ja, om man vill kalla sig löpare, så behöver man förstås springa. Inte bara någon enstaka gång, då och då, utan rätt ofta. Jag tänker att man - jag - behöver höja ribban en aning (möjligen ganska rejält) för att kunna komma till start i något lopp igen.

Man behöver frikoppla sig ifrån det onda eller jobbiga och istället inse att det skönaste kommer när man har kommit i form igen. Vägen dit behöver vandras med springande steg, inte bara loja utan också sådana som gör en smula ont eller är en smula jobbiga. Det behövs lite press här.

Det behöver göras.

Jag tror att jag anmäler mig till Stockholm Halvmarathon (sept 2018), så att jag får en lagom spark i baken för förbättrad träning.

Kan det hjälpa, tro?

A.. 

Gör Norrtälje till en cykelstad!

Att cykla är fantastiskt. Särskilt en solskenssommar som denna. Det skapar god hälsa, ger oss motion och frisk luft. Vi har sommarbad några kilometrar utanför stadskärnan så det är viktigt med säkra cykelstråk och de lyser ännu med sin frånvaro på många håll i kommunen. Att cykla ner till den vackra lilla stadens gator och torg är fint, när vi också vet att vi har ett livaktigt centrum där det t ex finns bokhandel, klädbutiker, tobaksaffärer, djuraffär, restauranger, skoaffärer, resebyråer, matbutik och caféer. Ett levande centrum i den lilla stadens mitt vill vi ju ha, eller hur? Kunderna behöver kunna ta sig dit, i en trygg och säker miljö. De behöver kunna cykla - färdas säkert - och de behöver kunna parkera sin cykel utan att den är i vägen för människorna som stillsamt vandrar på stadens gator och torg.

Frågan om fler och säkra cykelstråk var på tapeten i förra valet, men det verkar inte ha hänt så mycket på det området. Hur det kommer sig kan man förstås spekulera kring. Vem vet svaret? Nu är det valdags igen och frågan bör höjas. Det är en viktig fråga - för oss alla.

Ja, det skapar frisk hälsa att cykla - både för människor och för miljön - vilket gör att säkra och bilfria cykelstråk är en viktig fråga. Barnen får röra sig, motionera och hålla uppmärksamhet på det som händer runt omkring. Det är onekligen en viktig kunskap, eller hur? Och ja, för oss vuxna också. Att cykla för motionens skull, för färden till och från arbetet, som en fantastisk fritidsaktivitet eller för att lotsa andra till Roslagens fantastiska utflyktsmål - ja, oavsett varför vi cyklar vill vi har en säker miljö, för både barn och för vuxna.

Så nu är frågan; vilka cykelleder ligger i planeringsfasen och vilka är snart verklighet? När kan vi - invånarna och besökarna i kommunen - förvänta oss fler säkra cykelstråk, borta från den hårda trafiken?

Det vore så underbart om det gick att cykla från norr till söder, väster till öster - eller tvärtom - och kors och tvärs till alla små byar och samhällen som finns i vår vackra kommun. Och till den vackra stadens alla gator och torg. Tryggt och säkert, förstås. Ja, allt kan förstås inte göras i ett nafs, men visst är det på gång med nya cykelstråk?

Ja, att cykla är fantastiskt! Ja, en riktigt fröjd.

A..

Det går trögt med springet...

Det går trögt med springet, tänker jag och irriterar mig en aning på mig själv. Jag cyklar rätt ofta till och från min bokhandel och det gör förstås en del för hälsan. Men - eftersom jag är löpare så vill jag ju gärna springa. Jag har lite svårt att få in löpningen i vardagsträningen just nu. Hur gärna jag än vill tycks det inte riktigt bli av.

Igår kväll kom jag i varje fall till skott. Jag tog mig ut på en kort runda. Högst förvånande kändes det dessutom väldigt bra. Det gick fortare än jag trott (även om jag inte hade något klocka att ta tid med) och känslan över löpningen var god. Det kändes helt enkelt bra.

Den känslan behöver jag hålla i - kanske är det just den som gör att jag får häcken ur vagnen och faktiskt kommer ut på springturer igen?

Den som lever får se.

A..

Det mullrar över himlen...

Det mullrar över himlen. Den är svart, men den fäller inget regn. 

En blixt drar tyst, men mäktigt, tvärs över det svarta. En stund senare mullrar det över himlen igen. Det är som om ljudet rullar milavis över de svarta molnen. Ljudet rullar långsamt, ser markerna, undviker att dra blixten ner i det torra, men håller på regnet. 

Plötsligt smäller det hårdare, som om det behövs en starkare urladdning. Ingen blixt. Inget regn, men med mörka, mörka moln.

Kanske, kanske kommer regnet snart. 

Strax senare hör vi ett dundrande brak, en samtidig blixt som skär ett skarpt streck över himlen och plötsligt kommer regnet. En ljuvlig doft och ett härligt ljud av regnet som landar i markerna sprider sig över nejden.  

Naturen tar tacksamt emot. ​

A..

Det är genom hot och obehagligt agerande som man vinner störst framgång

En kund kliver in i butiken. Hen har med sig sin andra hälft. De bestämmer sig för att köpa ett sjökort över den yttre skärgården. Butikspersonalen hämtar kortet. De tittar på kortet och köper detta.

Någon dag senare kliver hen in i butiken igen. Hen har sjökortet med sig. Hen säger sig vara jurist och hävdar fel i kortet. Hon hävdar att det saknar copyrightmarkering & inte innehåller grynnor och skär i de yttre farvattnen. Sjökortet var ett sjökort som omfattade en bit av vår fantastiska ytterskärgård. Där saknas helt enkelt grynnor och skär, varför sådana inte är utmärkta. Alla sjökort i butiken är utgivna av Sjöfartsverket, så även detta.

Hen hävdade fel och hotade med jurist och Konsumentverket. Hen utgav sig för att själv vara jurist. Om hen varit jurist, så hade hen vetat och förstått att hen hade att granska sjökortet innan hen lämnade butiken, att hen träffat ett avtal med butiken om köp och att det inte med automatik innebär ett avtal om retur av varor. Sjökortet var utgivet av Sjöfartsverket, där också en friskrivning finns antecknad. Hen hade dessutom vikt och förstört kortet, vilket gjorde det osäljbart igen för butiken. Hen hotade, agerade hårt och ovänligt, samtidigt som övriga kunder fanns i butiken. Övriga kunder i butiken blev förskräckta och kom fram till personalen efter kunden lämnat - för att stötta personalen och uttrycka sin förvåning och avsky mot kundens agerande.

Hen fick, genom hos och obehagligt agerande, återlämna den vara hon hade förstört. Hon fick därtill pengar i retur i en butik som inte lämnar pengar i retur. Hen fick det trots att hon inte hade rätten på sin sida. Hen fick det genom sitt obehagliga och omoraliska agerande - ja, det är ju genom hot och obehagligt agerande som man vinner störst framgång.

Lagstiftning finns till skydd för konsumenter, med innebörden att konsumenten har rätt att återlämna felaktiga/trasiga varor. Alltså varor som var felaktiga när de köptes. Lagstiftningen träffar inte när kunden ångrar sig. En kund kan, om överenskommelse träffats med butiken, återlämna en vara - med bytesrätt/tillgodokvitto eller få pengarna i retur - beroende av hur överenskommelsen med butiken ser ut. Detta ryms inte inom ett lagkrav, utan är en överenskommelse från butikens håll.

När du handlar i butiken har du träffat ett avtal om köp. Du har erhållit en vara, som du har betalat för. Du har undersökt den, sett att den motsvarar det du önskar. Äganderätten har, när den är betald, övergått till dig. Du kan därefter inte tvinga butiken att köpa tillbaka varan.

Om du vill ha en särskild överenskommelse med butiken, där du handlar - oavsett var eller vad du handlar, så måste du träffa en sådan med butiken innan eller i samband med köpet. Det finns alltså ingen generell rätt att lämna tillbaka varor. Särskilt inte sådant som kan klassas som förbrukningsvaror.

Kunden fick som hen ville - genom hot och obehagligt agerande. Hen lämnade tillbaka det kort hen själv förstört. Hen fick pengarna i retur. Det sista hen sa när hen lämnade butiken var att butiken kommer att höra av en jurist i frågan. Hotfullt. Vilket ärende vederbörande skulle ha är inte känt.

Det finns fantastiska människor och det finns andra sorters människor. Denna var av en senare sort.

A..

Han dog. Min barndomsvän dog.

Han dog. Min barndomsvän dog. Plötsligt var han borta.

Han var ett år äldre än jag. Jag var förälskad i honom i min ungdoms dagar. Han var en nära vän till min bror. Vi var nästan grannar, då, i min ungdoms dagar.

Han gjorde saker, njöt av livet. Busade, röjde, samlade sig, fick barn och var aktiv med bilder och ord på sociala medier. Ja, hans liv rymde förstås oerhört mycket mer än det som jag har sett och upplevt. Plötsligt och obönhörligt hände något. En sjukdom drabbade honom. Livet tog slut.

Jag ler när jag ser bilderna av honom. Ler och minns. Jag ser bilder från den senaste tiden, bilder från hans ungdoms dagar och bilderna i mitt eget fotoalbum. Jag ser konfirmationsbilden på honom, fotad i tiden när jag hade ögonen för honom.  Jag ser konfirmationsbilden och skotertävlingsbilderna - och fylls av glädje för allt gott han fått och sorg för att han togs ifrån vår värld, sina vänner och sina barn så onödigt tidigt. Han var så ung.

Jag har inte träffat honom på många år, men sett honom och en del av hans liv på sociala medier. Det har nästan känts som vi mötts. Som det ju gör när man ofta ser vad människorna gör i livet. Där de gläds och där de våndas, sprider ord och bilder omkring sig. Där de lever sina liv, eller en liten del av dem. Ja, det finns alltid så mycket mer. Jag har glatts åt att återse honom. Plötsligt är han borta.

Häromveckan såg jag ett upprop om en insamling. En kvinna från Vilhelmina skrev om en insamling för ALS till Hjärnfonden. Min barndomsvän var taggad i inlägget och jag förstod att han var drabbad av sjukdomen. När jag talade med min mor igår, efter att ha uppmärksammats på hans bortgång, förstod jag att han nyligen drabbats och att förloppet därför kan tros ha varit hastigt. En man mitt i livet har dött i en sjukdom som är svårbegriplig, som behöver mer forskning och där läkarvetenskapen behöver hitta svar på frågan om varför människor drabbas av denna sjukdom.

Käre Benke. Jag hoppas att du fick ett bra liv, att du ändå kunde vara nöjd och acceptabelt tillfreds. Jag vill tro det. Jag hoppas att du fick lämna jordelivet med lindring och omsorg i din sista tid, med dina allra käraste omkring dig.

Vi som ännu är kvar behöver höja vårt fokus för att hitta svar på frågorna om de sjukdomar vi saknar kunskap om. ALS är en sådan. Låt oss hjälpas åt att hitta sätt som gör att vi kan bidra till att forskningen tar fart på detta område. Jag antar att pengar är en del av lösningen på frågan om mer forskning, så låt oss bidra med en slant till forskningen kring ALS idag. Uppmärksamhet är en annan del. Vi behöver uppmärksammas på vikten av forskning kring detta.

Kan vi hjälpas åt att bidra här? Pengar och uppmärksamhet - i syfte att åstadkomma mer forskning kring ALS?

Anette Grinde



ALS, amyotrofisk lateral skleros, är namnet för en grupp neurodegenerativa sjukdomar där nervceller i hjärnan, hjärnstammen och ryggmärgen dör. Detta leder till muskelförtvining och förlamning. Sjukdomen kan börja smygande eller mer sällsynt plötsligt med svaghet i tungan, en hand eller ett ben. Både utbredningen och förloppet av muskelbortfall och funktionshinder varierar. Forskarna arbetar utifrån olika teorier om hur ALS uppstår. Mycket talar för att nervcellernas död kan utlösas av strukturförändrade proteiner.

Hjärnfonden & ALS!

Hjärnfonden & forskning i Umeå

Hjärnfonden & forskning

Neuropodden

Aftonbladet om forskning kring ALS

Fråga doktorn - att föda barn med ALS.

Den 17 juli 2005

Den 17 juli 2005 ändrades förutsättningarna. Ja, förutsättningar ändras när man möter nya människor, eller hur?

I början av 2005 bestämde jag mig för att slutligen ta det där mc-körkortet som jag längtat efter sedan 1976. Det var dags att lägga 2004 bakom sig, inklusive den problematik året hade fört med sig. I juni 2005 var MC-kortet klart. Det var en skön känsla.

En direkt följdkonsekvens av mc-kortet blev att jag, tack vare Magda Hanes försorg, träffade Leif. Leifs och min starttidpunkt är satt till den 17 juli 2005. Vi har årsdag i dag, alltså. Med Leif ändrades förutsättningarna, som det ju gör med nya människor.

Om inte detta möte hade skett, så hade jag högst sannolikt inte sprungit 24 maror - varav 2 ultror. Hittills. Jag hoppas att det blir fler. Jag är väldigt glad över att vi har gjort detta - tillsammans. Med lite flyt leder detta också till att en av mina döttrar springer en mara. Det skulle jag gilla. Vi får se, vi får se. Jag hade aldrig sprungit en mara innan jag träffade Leif. Han hade inte sprungit alls. Nu har vi båda sprungit redigt många maror. Leif har också gjort klassikern, vilket var rätt otippat när vi träffades 2005. Han var liksom inte inne på det spåret.

Jag hade antagligen inte heller åkt motorcykel eller cyklat i Indien. Inget av detta hade antagligen Leif gjort heller. Det är helt enkelt några av de mervärden vi har gjort tillsammans, saker som blev nya för båda två.

Vi har rest, sprungit, åkt motorcykel, cyklat och skaffat höns. Ja, det finns oändligt mycket mer som är gjort och det finns förstås en hel del kvar att göra. Förutsatt att vi håller oss acceptabelt friska. Jag ser att vi - var för sig och tillsammans - har gjort en hel del, som antagligen ingen av oss skulle ha gjort om våra vägar inte hade korsats.

Jag är glad att jag tog mc-kortet, att Magda behövde övningskörningsassistans och att jag därigenom träffade Leif.

Finns det skäl att öppna skumpan en tisdag som denna, tro?

A..

Kom igen - du klarar det....

Kom igen - du klarar det, fick hon säga till sig själv när hon skulle springa hem från bokhandeln igår. Värmen var rätt dryg och hon hade inte druckit nästan något alls under dagen. Då är det förstås inte så konstigt om det är tungt att springa. Det tog sin tid, men hon tog sig hem per fot och för egen maskin.

Bokhandlerskan behöver nog träna en aning på att ta hand om sig själv.

Bokhandlerskan uppskattar inte SD. Idag måste hon ha SD i blickfånget hela dagen, eftersom de har placerat sitt tält precis utanför min öppna dörr.

Kom igen - du klarar det, får hon säga till sig igen.

Idag är det American Car Show i Norrtälje. Det gör förstås mer bilar och folk på stan. Det är bra för stan, så välkommen till Norrtälje idag!

A..

Labacken - St Eriks Gille - Roslagsbros hembygdsförening

Labacken - Roslagsbros hembygdsförenings hembygdsgård - fotograferad söndagen den 10 juni 2018.
Foto; Anette Grinde

Mer om Labacken i denna blogg hittar du här.

Läst Dödstvätterskan av Sara Omar

Läst Dödstvätterskan av Sara Omar. En bok att rekommendera - för dig som gillar viktiga sakfrågor. Detta är långt ifrån en feelgoodbok, även om det finns en tydlig tråd av värme och kärlek i den också.

Jag har inte insyn i hedersvåldsarbetet i Sverige just nu och undrar hur partierna och samhället - både det ideella och det offentliga - arbetar med detta.

Den här boken skulle jag vilja ha ett samtal om. Eller om sakfrågorna som finns i romanens handling. Hur får vi våldet att försvinna? Hur får vi hedersvåldsproblematiken att ta slut - inte bara hos oss, utan också i hela världen?

Rekommenderad bok. Den skaver. Den gör skillnad i mitt tankekontor, även om den skaver och gör mig förbannad. Dödstvätterskan är klart läsvärd.

Recensionen av boken hittar du på Roslagens bokhandel vid Lilla torgets blogg - alltså här.

Anette Grinde

Blå - av Maja Lunde

Blå.
Maja Lunde.
Natur & Kultur.
2018.

Jag har läst Blå, av Maja Lunde. Den sätter sig i mig. Finns i mig. Skaver och finns kvar. Vi läser den i en bokcirkel i Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje och ska tala om den vad tiden lider.

Det här är en bok jag kan rekommendera. Vill rekommendera. Den är skrämmande, men vacker. Njutningsfylld, men fasansfull. Den bär fiktion, en framtidsvision som vi inte vill ha. En fiktion som kan bli sanning om vi inte passar oss.

Läs recensionen här.

A..

Teaterregissören Ronny Danielsson

Teaterregissören Ronny Danielsson är gäst hos Fredrik Önnevall - i programmet Sverige! (Svt). Han är en regissör som söker kontroll i sina uppdrag. Han behöver kontrollen och ogillar kaoset, åtminstone det som syns utåt. Kaoset får finnas inom honom, i det konstnärliga och i kreativiteten, men det ska vara ordningsamt och kontrollerat utåt - i hans utanpå. Han säger att hans identitet ligger i hans jobb. Han säger sig inte vara någonting utan sitt jobb. Jag gläds åt att han har fått vara sig, utvecklas i sig och bli en fantastisk - grundtrygg - människa och konstnär. Jag funderar kring vad det egentligen innebär att någons identitet bara ligger i hens arbete.

Han får frågan om motgångarna är en motor i honom. Han säger sig bli förlamad av motgångarna. Han ger uttryck för att han krymper av motgångar och motstånd. Han växer av att bli uppskattad och av att människor uppmuntrar.

Han växer av framgången, ja, det gör vi många. Det är ett mänskligt drag. Några växer också av motgångar, där den lilla tävlingsdjävulen drar igång och skapar mervärden. Jag känner plötsligt igen mig i det han säger om att bli förlamad av motgångarna, att man krymper av detta. Jag har inte tänkt tanken så, men känner igen mig i hans ord. Det känns också tydligt att han förlikat sig med den situationen. För mig känns det inte så bekvämt - för mig - att det är så. Det känns ur något mått sorgligt, men det känns också viktigt att tänka den tanken. Det förklarar en del händelser och reaktioner i livet. Kanske också jag ska förlika mig med detta?

Må lycka och fortsatt framgång följa i Ronny Danielssons spår. Jag noterar också att jag gillar Fredrik Önnevalls lugna sätt i sina samtal. Lugnt och tryggt, utan tvära kast i röst och rörelser för han samtalet vidare. Intervjuerna är värda att lyssna till. Verkligen, ja.

I samma program finns ett reportage om fotografen Anna Clarén. Hon är en uppmärksammad sådan. Jag tänker mig vilja fånga och begrunda hennes nya fotobok. Vem har givit ut den, tro?

A..

Tror du att du kan förändra världen utan att anstränga dig? - Stina Oscarson

Tror du att du kan förändra världen utan att anstränga dig?
Författare: Stina Oscarson 
Illustratör: Sara Granér
2018
Leopold förlag

Tror du att du kan förändra världen utan att anstränga dig? - är en handbok i att vara medborgare. Det är en kunskapsbank i hur man skapar förändring i ett samhälle utan våld. Kort sagt: vad som krävs för att demokratin ska upprätthållas. En viktig inspirationskälla för Stina Oscarsson och många andra som längtar efter ett ickevåldsligt samhälle är den amerikanske tänkaren Gene Sharps idéer om ickevåld som medel för samhällsförändring. Gene Sharp (1918-2018, Boston) har skrivit flera böcker, artiklar, mm som har påverkat många att arbeta ickevåldsligt - och att längta efter ett sådant samhälle.

Boken kastar sig mellan teorier om demokrati och samhällsförändring samt ger konkreta exempel på lyckad aktivism. Boken är rikt illustrerad av Sara Granér.

I boken finns mängder av bra, enkla och konstruktiva exempel på ickevåldsliga sätt att lösa och utmana frågeställningarna. Några av exemplen är förstås problematiska på olika sätt, men många, de allra flesta, är genomförbara - ja, olika på olika plats i världen eller i landet, förstås. Allt beror alltid på.

Ett exempel som glimrar lite särskilt är; nr 117. Klara K. Stöd, ställ upp för varandra. Visa andra att du stödjer andra. Det kanske inte går att stoppa hatet, men det går att mildra skadorna genom att stå upp för varandra.

Ja, det finns många andra exempel som glimrar, förstås. Det här är en fin bok att läsa och att sedan hålla kvar som en återkommande uppslagsbok. Den innehåller en lång, lång lista med exempel på sätt att göra saker på, tillsammans med exempel på vad andra har gjort.

Jag har tidigare lyssnat till Stina Oscarson - i föredragets form - där hon berättade om sin resa och om ickevåld. Hon inspirerar. Hon insisterar. Ja, just insisterandet är rätt viktigt för att kunna göra skillnad.

Nej, vi lär inte kunna förändra värden utan att anstränga oss. Vi bör hitta sakfrågorna och vi bör hitta vänner som vill göra det tillsammans med oss, så att det blir möjligt att föra frågorna framåt. Det kräver ansträngningen.

A.

Inbjudan till föreläsning; Finland 100 år - 26 maj 2018

Vår i Roslagen

Ja, nu grönskar det i bygden. Det är vackert att se hur det nya växer fram. Det knoppas, snart finns det blomster i markerna, det gamla faller bort och det nya kommer fram. Så vackert, så fint.

Labacken - St Eriks Gille - Roslagsbros hembygdsförening

Labacken, Övra Söderby. Hembygdsgården som ägs av St Eriks Gille - Roslagsbros hembygdsförening.
Det har regnat - eller durat - under dagen, men i kvällningen skiner solen på det vackra huset.
Idag är det den 1 maj 2018. Är våren här nu?
Foto Anette Grinde

Kista hembygdsgård - Väddö

Gården skänktes till föreningen 1947

Kista hembygdsgård, Väddö, Norrtälje ligger sydost om Älmsta. Gården är en gammal gård, som vårdas av hembygdsföreningen i bygden. Väddö hembygds- & fornminnesförening har gården på sin lott. Föreningen bildades 1929, så den har några år på nacken.

Gården är rätt stor, har många byggnader och en del mark. Det kräver sin man och sin kvinna, för att hålla detta i skick - både med fysisk man- och kvinnokraft och med resurser - pengar - för material, inköpta tjänster och annat som den ideella kraften själv inte förmår.

Brännvinsboden

Att skänka en gård till en förening, kan te sig generöst. Det kan också lägga mycket stor tyngd över människors axlar, människor som finns i bygden och inte vill ha på sitt samvete att en skänkt gård går till spillo, förstörs, förfaller eller liknande.

Jag hoppas att föreningen (bara) känner glädje över gården, att de förmår finna resurser och människor som vill delta i det gemensamma arbetet för ett sådant arv som gården är.

All heder till hembygdsfolket som gör skillnad, var för sig och tillsammans.

Ni är rent fantastiska.

A..


Länkar; 

• Väddö hembygds- & fornminnesförening 
• Sveriges hembygdsförbund - Väddö

Du lever i mig av Kajsa Grytt

Du lever i mig
Kajsa Grytt
Natur & Kultur
2018

Jag läser Du lever i mig, av Kajsa Grytt.

Karin Johanna Grytt är känd som Kajsa Grytt. Hon är - bl a - artist, låtskrivare och författare. Kajsa Grytt är t ex känd från musikgruppen Tant Strul och musikduon Kajsa och Malena, självbiografin Boken om mig själv och romanen Nio dagar, nio nätter. Nu är hon aktuell med romanen Du lever i mig.

Boken handlar om Peter och Veronica. Son och mor. Mor och son. De lever inte tillsammans. Peter har inte växt upp tillsammans med sin mor, däremot med sin far. När hans far dör får Peter Veronicas alla brev. Han läser breven och påverkas av dem. Peter och Veronica lever sina liv och påverkas av varandra. De finns nu i varandras liv - men hur?

Kajsa Grytt skriver så att jag intresserar mig för personligheterna. Jag våndas, gläds, lider och känner i mig hur de känner. Ibland har jag lust att be dem skärpa sig, men det kan jag förstås inte. Varken kan eller ska, för det är aldrig min roll att be någon skärpa sig. Jag undrar hur händelsen eller personligheten kan ha blivit just så, vill läsa vidare och få svar.

Jag tänker på hur lätt det är att döma andra för vad de gör eller gjort. Vi dömer, trots att vi inte har hela bilden och vet hur, vad och varför. Vi dömer, alltför ofta hårt och oförsonligt, som om vi har rätten att veta bäst. Vi gör det - dömer, bedömer, värderar - alltid i något mått i vårt tyckande om gott och ont, rätt och fel, vitt och svart. Det finns alltid fler sidor av myntet och det är viktigt att se. Kanske är det någon del vi har missat?

Grytt har ett bra språk. Några enstaka ord stör mig, men inte så många. Jag önskar alltid att de grova sexuella orden inte ska finnas i böckerna jag läser. De förstör alltid mer än de tillför, sänker det vackra i språket och händelserna. Varje sådant ord tar ner berättelsen för mig, får mig att inte vilja. Kanske hör orden till personligheterna, karaktärerna, men jag skulle ändå vilja slippa ha dem i min läsning. Ja, visst hör orden till personligheterna? Ja, men ok, de hör till berättelsen. Jag får låta det vara så, acceptera utan att våndas.

Jag gillar läsningen. Fast det är tungt. Svårt. Mänskligt. Sorgligt. Men kanske är det just sådana böcker jag gillar, sådana som får mig att tänka ett varv till. Inte hasta igenom.

Vad är lycka? Vad är kärlek? Vilka är vi som människor och hur har vi kommit dit? Vad är det som gör oss till det eller dom vi är? Hur plågsamt får livet egentligen vara? Varför måste situationerna vara så svåra, tunga? Varför säger vi inte i klartext, odiskutabelt, var vi står? Varför gör vi livet så svårt?

Tack, Kajsa Grytt, för att du har skrivit. Tack, Natur & Kultur, för att ni har givit ut. Boken finns i Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje. Den kommer definitivt att ligga kvar i min tankevärld ett bra tag framöver och jag kommer definitivt att läsa mer av Kajsa Grytt.

Du lever i mig rekommenderas för läsning, ja!

A..

Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje!

Brytning av Monika Selahn

Ja, dessa fantastiska författare och detta fantastiska skrivande. Tänk, så mycket tid, glöd och energi som behövs för att skriva en bok - för att forma den, få den i skriven i rätt ordning, med konstruktiva och trovärdiga händelser och med ett trovärdigt och inbjudande språk. Korrekturläsning, form, tryck, distribution och allt annat, förutom att själva berättelsen ska ner på pränt.

Det är en enorm insats - en fantastiskt sådan - som gör att vi får all denna ljuvliga mängd litteratur till vårt förfogande - vi som vill läsa. Idag tackar vi Monika Selahn för att hon kom till Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje igår (torsdag 20/4) och berättade om sin bok, om skrivarprocessen och hur det faktiskt är att skriva en bok. Det var en fröjd att få möjligheten att lyssna.

Stort tack, för gårdagens bokprat!

A..

Den långa vassen skärs....

15 april 2018 - Norsjön, Nor, Roslagsbro.

Den långa vassen skärs och samlas av män i Roslagsbros hembygdsförening - St Eriks Gille. Den skärs när isen ligger kvar och säljs som en inkomst till föreningen. 

Herrarna i föreningen har gjort detta i många år, än håller de ut. Jag är i och för sig inte helt säkert bekant med uppgiften att det bara är herrar, men jag tror att det är så. Jag kan förstås ha fel. Man kan hoppas att jag har fel.

Frågan är hur många som finns kvar för att göra detta, hur länge de håller ut. Det är imponerande med all ideell kraft, tycker jag. Det är glädjande och imponerande.

Varje inslag av ideell och gemensam glädje är av godo.

A..

Lilla läseskolan av Ewa Malmborg & Hanna Granlund

Lilla läseskolan
Ewa Malmborg & Hanna Granlund
2018
Rabén & Sjögren
3-6 år
Isbn 9789129705010

Ja, stackars farmor som har gjort illa sig, men så himla bra de nyttjar tiden. Det måste vara en himmelsk fröjd för barnen att börja läsa själva, liksom att få lyssna och lära tillsammans med föräldrar och far/morföräldrar.

Boken innehåller vackra illustrationer och ett gäng roliga texter för barnen. Det är ömsom saga, ömsom övning i sagan och ömsom att träna själv. Det känns som en pedagogiskt fin bok med vackra illustrationer.  Det finns verkligen läsmöjligheter överallt. Något av detta syns i denna lilla fina bok.

Detta är en bok att läsa för och tillsammans med småglinen, minstingarna som vill lära sig och kanske snart ska börja skolan.

Pepp för läsning tillsammans med barnen!

A..

Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje.

Nor - Roslagsbro - vad händer med bävrarna, tro?

Vi tog en söndagspromenad i bygden. Vi vandrade på små vägar och stigar som inte är så starkt trafikerade. Färgerna är sparsmakade. Grönska är att vänta, men den är inte här än. Några av husen har sett bättre dagar men står kvar som ett minne av förfluten tid. Här, intill Nors herrgård i Roslagsbro, har man städat runt bäcken, röjt i riset och samlat det på en enormt stor hög. Det blev öppet och fint, plötsligt såg man annat än man sett förut. Ja, visst är det fint, men vad händer med de som bott i det som var?

Bäcken är den jag kallat för "bäverbäcken" och man kan förstås undra hur man har ändrat bävrarnas livsförutsättningar nu, när man har förändrat miljön runt bäcken på ett ganska kraftfullt vis. Det blir intressant att se om bävrarna kommer att bo kvar eller om de väljer att byta boplats när deras boendemiljö så kraftigt har förändras.

Hur är en bäverboplats skyddad? Får man ändra grundförutsättningarna? Får man riva deras bo eller ändra deras bomiljö genom att röja och/eller avverka i dess omedelbara närhet? Finns det några regler kring detta eller ligger det i markägarens fulla rätt att röja i och skapa en miljö som hen själv önskar?

Det finns inget dömande i frågan, bara en enkel undran.

A..

Den stora utställningen av Marie Hermanson

Den stora utställningen
Marie Hermanson
2018
Albert Bonniers förlag
Isbn 9789100169992


Den stora utställningen handlar om Albert Einstein som tilldelades Nobelpriset i fysik 1921. Han fick priset för sin upptäckt av den fotoelektriska effekten, även om han kanske var mer känd för relativitetsteorin. Det verkar, både i boken och i verkligheten, ha varit en kontrovers där.

Boken handlar också om Göteborgsutställningen 1923 och om ett antal människor som påverkas av Einstein, av tiden och av utställningen. Runt Albert Einstein finns t ex Elsa, Alberts hustru, och Betty, Alberts sekreterare. De lever med och påverkar Einsteins liv, förstås.

Otto och Bella ingår i handlingen. Otto förlorar sin mor i ung ålder men blir väl omhändertagen. Vem som är hans far är okänt. Kanske är det herrn på gården där modern arbetade. Oaktat vilket, läser vi om kvinnans roll, om svårigheterna för en ensamstående mor och om hur det påverkade sonen Otto. Kvinnors svårigheter, fördomar och förhållningssätt, tål att begrundas. Finns detta ännu kvar? Är det jämförbart med händelser i vår egen tid? Bella är en åsna som Otto har gott handlag med och som aktivt påverkar hans liv. Mer framträdande i handlingen är förstås Otto och Bella som har en hel del för sig under Göteborgsutställningen.

Ellen är 19 år. Hon flyttar in till staden från landsbygden, hittar ett oavlönat jobb på tidningen som rapporterar om utställningen, är hållen" hemifrån men frigör sig en aning allteftersom. Det krävs förstås en aning skinn på näsan för att arbeta på en tidningsredaktion. Det har hon. Som kvinna utsätts hon för männens fasoner, ja, även övergreppsfasoner. Det pågår förstås än, här i vår tid.

Ellen bor hos sin faster Ida. Jag tolkar faster Ida varande av ett annat korn är Ellens far. Det skapar nya steg i berättelsen och andra möjligheter för Ellen.

Vendela står som en dramatisk motpol till Ellen. En udda vänskap, kanske? En smula exotisk, men ändå viktig. Det finns inget som säger att vi bara ska umgås med våra likar. Det är kanske skillnaderna som gör skillnad, förutsatt att vi själva står tillräckligt stadigt på jorden så att vi inte dras med för mycket i det exotiska - om vi inte hör hemma där. Även det tillfälliga gör skillnad i livet.

Nils är polis och 29 år. Han vill vara detektiv, lösa klurigheter och samtala om dem med kollegor för att hitta rätt riktning. Han gör sig väl i sammanhanget. Han är en eftertänksam herre, med gott maner. Jante lever i honom, förstås. Ja, kanske inte bara i honom. Berättelsen är ju i Sverige, och där huserar Jante i många. Ett gott stycke blyghet eller anständig försiktighet finns också i Nils. Som det anstår en värdig person.

Berättelsen snurrar huvudsakligen kring Otto, Nils och Ellen, Albert Einsteins och hans Nobelföreläsning, liksom den speciella Göteborgsutställningen. Ja, andra personer kommer till och spelar roll i sammanhanget. Doktor Müller, Kurt Hamilton och Paul Weyland spelar roll, förstås, som personer som utmanar och skrämmer Albert Einstein, Ellen och Nils. Spelar roll gör också antisemitismen och högerextremismen. Då, som nu, snurrar extrema tankar och krafter som några finner rimliga och andra inte. Frågan är hur olika personers uppfattningar, ord och drivkrafter påverkar andra och samhället i stort. Det är relevanta frågor som behöver fångas, både då, i boken och nu i den tid vi lever i här. Också här lever extremismen i högt välmående och riskerar att skada båda samhället i stort och enskilda människor.

När Otto 80 år senare sitter på sitt äldreboende och funderar över situationen både i nutid och då, när det begav sig, får vi bilder av en helt annan tid och en helt annan livssituation. Hur är det att bli gammal, egentligen? Vad kan vi styra, själva? Det där att vi minns det gamla, men inte vad vi gjorde alldeles nyss, är förstås något som gäller oss alla när minnet ändras i den riktningen. Det återstår att se hur vi själva förhåller oss till detta, om vi får vara friska i övrigt. Han minns 1923 rätt väl.

Jag uppskattar händelse, miljö- och personbeskrivningarna. De är lätta, inte komplicerat konstruerade, flyter lätt i texten och skapar inga större konstigheter. Som alltid förundras jag över författarnas fantastiska fantasi. De olika beskrivningarna skapar allteftersom bilder åt mig, som jag ser inom mig. Bilder som visar såväl sammanhang som miljöer och personer. Som sig bör, förstås.

Albert Einstein beskrivs som en kunnig, men en smula förvirrad man, rädd för människor som vill honom ont, ja, lite disträ men närvarande i stundens nu och med en viss förkärlek för kvinnor. Han är, som kanske många är, en smula avundsjuk på en del andras familjeförhållanden som han själv inte förmår forma. Ja, vi är alla i något mått offer för det vi själva är och omger oss med, eller hur? Vi kan inte bli något annat än det vi formas till genom gener, livsomständigheter och egen fostran. Vi förmår inte mer än det vi förmår.

Jag tycker om Den stora utställningen (Marie Hermanson). Den är lättläst, handlingen löper sakta framåt och jag läser gärna vidare. Den innehåller inga överdrivna hot och makabra otäckheter, inga språkliga barriärer som grova sexscener, svordomar eller obegripliga och lagom irriterande slanguttryck eller andra märkligheter som vi - i bokcirklarna i Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje - inte är överdrivet förtjusta i. Jag längtar efter det goda språket och det tycker jag mig finna här.

Jag uppskattar läsningen och hoppas att mina kamrater i bokcirkeln gör detsamma. Det lär jag märka
på måndag, för då ska vi tala om saken.

A..

Den rädda löparen av Kristina Paltén

Den rädda löparen
Kristina Paltén
2018
Wahlström & Widstrand

Du imponerar, Kristina. Ja, du imponerar.

Jag läser vidare i din bok, imponeras av din resa, din bearbetning och dina ord. Jag imponeras av din idoghet, din styrka att kliva över eller utanför din rädsla men också att ständigt bearbeta den. Du har verkligen gjort en fantastisk bedrift som sprungit genom Iran, som hanterade din rädsla tillräckligt väl, mötte alla människor och genomförde resan som du gjorde. Jag har mött andra människor som har rest genom Iran - också dessa har givit uttryck för fantastisk vänlighet, generositet och vackra vyer. Det är helt uppenbart ett land att besöka.

Jag träffade dig innan du reste (ja, rätt tidigt i din planering), gjorde en liten film om dig, hörde dig tala om rädsla, kärlek och om din resa genom livet. Jag upplever dig som enkel och vanlig, och samtidigt väldigt unik. Det är ju inte alla som springer mellan Istanbul och Helsingfors, paddlar över Östersjön eller paddlar Stockholm - Göteborg i vintertid, sätter världsrekord på löpband eller springer i en ryslig värme i ett särskilt land som Iran. Det är en fröjd och en glädje att se allt det du gör, allt du har gjort och åstadkommit och att du verkar må bra av allt det du gör. Jag håller tummarna för att det är just så. Jag blir innerligt glad över människor som skapar äventyr för sig själva, utmanar sig själva, och samtidigt för med sig en idrottslig prestation. Du har definitivt gjort detta.

Den här boken kan rekommenderas för läsning. Följ Kristinas tankar, följ hennes färd genom Iran och fundera kring hur du själv gör för att genomföra projekt och mota rädslan eller annat som hindrar oss från att leva som vi vill. Kristina gör detta alldeles storartat, tänker jag som tålmodigt väntar för att se vad hon tänker hitta på härnäst. Just det, visst hade du ett ultralopp på gång i acceptabel närtid?

A..

Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje - bloggen

Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje - fb



Den rädda löparen av Kristina Paltén

Den rädda löparen
Kristina Paltén
Desirée Wahren Stattin
Wahlström & Widstrand förlag
2018

Hm. Jag läser just nu Kristina Palténs bok Den rädda löparen och förundras över hur andras rädslor påverkar - kan påverka - det vi gör eller vill göra. Hur hänsynen till andra människor påverkar våra liv. Är andras känslor vårt ansvar? Är det ok att andras känslor hindrar oss att göra det vi vill?

Om jag väljer att inte göra en viss sak för att mina vänner, mina barn, mina föräldrar eller någon annan blir oroliga eller besvärade - så hindras jag av andra. Ja.

- Är det ok av andra att försöka hindra mig? Nej, eller kanske ja.
- Är det ok av mig att försöka hindra andra? Nej, eller kanske ändå ja.
- Försöker jag hindra andra genom att ge uttryck för min oro? Nej, eller ändå kanske ja.
- Är det viktigt att jag låter bli att ge uttryck för min oro? Nej, eller kanske ja.

- Ja, det finns nyanser i allt, beroende av vem vi talar med och hur vi själva är kopplade till frågan. Ju mer man begrundar frågorna, desto svårare blir det.

Jag har ännu inte nått så rysligt långt in i boken, men Kristina Palténs sätt att ge uttryck för sina tankar sätter också fart på mina tankar. Jag ser fram emot den fortsatta läsningen.

A..

Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje

Oj, ett litet vårtecken tittar fram...

Blåsipporna tittar försiktigt fram och några modiga små tussilago tar sats i ett dike. Är våren på gång, mån tro?

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar - Johannes Anyuru

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar
Johannes Anyuru
2017
Norstedts förlag

Är de svåraste böckerna de bästa böckerna? Johannes Anyuru fick Augustpriset 2017 för De kommer att drunkna i sina mödrars tårar. Vi läser boken just nu i en av bokcirklarna i Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje. Jag tänker att det är en svår bok, men en vacker bok. Den är oändligt mycket bättre än Världen utan dig av Jill Santopolo eller Vi ses i Disneyland av Erika Scott.

Ja, de båda böckerna var, eller blev, något mer att fundera över efter samtalet i bokcirklarna, men De kommer att drunkna i sina mödrar tårar ger avsevärt fler reflekterande tankar redan under läsningen. Den är svårare, men vackrare, tyngre och viktigare för mig och mina tankar. Den kommer att finnas kvar i min tankevärld längre, som ett viktigt minne, och jag kommer att kunna - vilja - tala om den inför andra. 

Språket innehåller slang, utländska uttryck, och ju längre jag kommer i boken, desto mer förstår jag att de har sin plats där. De stör mig mindre allteftersom. De är, blir en del av berättelsen, av språket. Jaget i berättelsen är olika personer. Ibland, när okoncentrationen drabbar mig, behöver jag rekapitulera vem jaget är just då. Är det författaren eller är det kvinnan. Hon som filmade.

Jag läser boken med ett stycke tröghet, men jag när ingen längtan efter att lägga den på hyllan. Det är ingen bladvändare, men jag vill läsa den klar. I lugn takt, med längtan och fortsatt undran. Och med återkommande reflektion.

Hur ser samhället ut framöver? Hur ser terrorismen ut? Vem spelar roll och vad spelar roll? Kommer religionen att ta över i samhället eller kommer den att spela ut sin roll, här och långt där borta? Varför använder vi religionen och yttrandefriheten för att skada andra? Yttrandefrihet. Konst. Språk. Kärlek. Mänskliga rättigheter. Ja, det finns många skikt här.

Den här boken kan jag rekommendera, men förväntar du dig en deckare, en lättläst bok eller en bladvändare så får du välja något annat. Den här boken kräver närvaro.

Den är värd besväret.

A..

Expeditionen. Min kärleks-
historia av Bea Uusma.
Rekommenderas.

Och du kom inte tillbaka av Marceline Loridan Ivens

Och du kom inte tillbaka 
Marceline Loridan Ivens 
Natur & kultur 
2018

Ju mer man läser av berättelserna om förintelsen, desto mer lär man sig om vad som hände. Här är ytterligare en liten bok om en kvinna som varit mitt i detta. Hon skriver till sin far, för han kom inte tillbaka. De åkte till lägren tillsammans, men han kom inte tillbaka efter krigets slut. Han var en av alla de som inte fick behålla sitt liv.

Ja, hur påverkar detta Marcelines liv. Hur påverkade det hennes och hennes familjs liv och hur påverkar det mitt och ditt att läsa om detta, att lära, minnas och reflektera över berättelserna?

Detta är en läsvärd berättelse. Boken finns i Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje.

A..

Barnen i Kramdalen

Barnen i Kramdalen
en saga om integritet, tafsare och nättroll.

Se bloggen hos Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje för fler ord om denna bok.

Vad är integritet? Varför ska man ha det?

Följ med barnen Vändela, Snäll-Kjell och Gladrian i jakten på betydelsen av det konstiga ordet integritet, ett äventyr som går genom vackra Kramdalen, Tafsarnas läskiga by och på ett betryggande avstånd från de otäcka nättrollens grotta.

Under tiden lär du dig hur du undviker faror och vad du bör göra om någon vill kramas, ta på dig eller få kontakt med dig på nätet.

Det här är en klassisk saga om ett mycket viktigt ämne. Tanken är att den på ett lekfullt och roligt sätt ska få barn att förstå integritet och rätten till sin egen kropp, och att de lär sig se varningstecken av faror som finns i det verkliga livet - och på internet.

I slutet av boken finns frågor som kan användas som diskussionsunderlag mellan barn och vuxen.

Boken ges ut av Boksmart i samarbete med organisationen Treskablinoll och har synats av personal från flera förskolor, oberoende av varandra.

Boken finns i Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje.

A..

Vi ses i Disneyland - Erika Scott

Vi ses i Disneyland
Erika Scott
Norstedts förlag
2017

Emma arbetar på produktionsbolaget Gigant Television, som styrs av den pragmatiska vd:n Elsa Wander.

Emma är gift och har två barn. Hennes man, Andreas, är frilansjournalist och kämpar för att få uppdrag.

Emma har en tid haft värk i underlivet, när hon söker vård visar det sig att hon har drabbats av "bukens tysta tumör", äggstockscancer. Hon chockas av beskedet och förmår sig inte att berätta för familjen, utan får tröst och stöd av sin ex-sambo, Preben. Samtidigt söker Andreas också bekräftelse på annat håll, men tar risker och går över gränser på ett sätt som både fascinerar och skrämmer honom.

Boken handlar om kärlek, om relationer, om otrohet, familjeliv, arbete, barn, glädje, alkohol och tristess. Den handlar om familj, karriär och den handlar om en kvinna som drabbas av cancer men inte vet hur hon skall förhålla sig till detta. Ja, vem vet hur man skall förhålla sig till en sådan sak.

Språkbruket är emellanåt, för den som är känslig för ord, grovt. För mig alldeles för grovt. De intima scenerna beskrivs med grova ord, istället för med vackra ord. Ja, det är klart, otrohet kanske är just så. Grovt, hårt, hänsynslöst, istället för vackert.

Dessa scener gör bara ont i mig. De får mig att vilja lämna berättelsen. Jag läser ändå vidare eftersom boken ingår i vår bokcirkel. Ett flertal sidor, en del av berättelsen, vill jag bara inte vara med om. Så småningom kan jag lämna den när berättelsen kommer in i en ny dager. Jag ser att det i många människors liv finns gömda fasor, sådana man inte vill se, sådana man vill glömma.

Sjukdomen, samtalen, mamman, läkarbesöken, operationen och makens förmåga, eller kanske oförmåga, är en del av livet. Berättelsen växte när jag slapp, eller blundade för, de grova orden.

Jag tänkte där, mitt i berättelsen när de grova orden dränkte glädjen i min läsning, att den här boken inte var något för mig, men att den kanske var för någon annan.

Jag läste den ändå till slut och tänker nu att det var värt att göra det.

Hur är vi som människor? Hur sanna är vi mot oss själva och mot andra? Hur hederliga är vi i våra relationer?

Jag har nu, av bokcirkelskäl, läst två böcker efter varandra som innehåller kärlek, relationer och otrohet. Det är uppenbart inte riktigt min typ av läsning. Ja, säkert någon annans, men inte min.

A..