Livsstegen - 12 steg till inre hälsa - av Olle Carlsson

Livsstegen 
12 steg till inre hälsa 
Olle Carlsson
tillsammans med Fotini Carlsson
Bonnier Fakta
Isbn 978-01-7424-640-7
2017

Det handlar om mig själv, inte om andra.

Det är inte tillåtet att försöka förändra någon annan än sig själv. Fokus ligger på självreflektion.

Du kan inte, med framgång, berätta för andra vad de skall göra. Det är dig själv du kan förändra. Och jag mig själv. Det är inte jag som skall säga till dig, eller du mig. Det är något vi måste upptäcka själva.

Ja, detta är ett budskap jag ofta begrundar, vrider och vänder på. När någon uppmanar eller nästan "beordrar" mig att göra saker, så undrar jag hur de tänker. Jag känner nästan varje gång att det inte är deras uppgift att be mig ändra på mig, särskilt som det ofta är en fråga om deras upplevelse. Det är inte säker att det var jag som skulle ändra på mig just i den situationen, även om den tanken från mitt perspektiv definitivt tänks. Tänks, av mig, återkommande, alltså hur jag skall tänka och göra, säga och tycka, tiga eller tala, med mera.

Ibland kan man tro att man är ensam om tillkortakommanden, att det är bara en själv som är sådan. Att de flesta andra är nästan ofelbara. Så är det förstås inte. Vi har alla fel och brister, men framför allt är vi alla alldeles fantastiska människor. Vi kan. Vi gör. Vi är. Vi är uppbyggda på samma sätt, men är ändå otroligt olika. Ja, lika förstås, ändå. Det finns ångest, rädsla, kärlek, tårar, glädje, kunskap, med mera, i oss alla. Det visar sig på olika sätt och det vi har blivit tilldelade är det vi själva förstå och främst behöver förhålla oss till - vi behöver gilla oss själva och därmed också alla de gener, hyss, glädjeämnen och egenheter vi har tilldelats i födelselotteriet. Det är det vi har. Det är just det vi är. Vi är olika duktiga på att se och acceptera vissa delar av oss. Kanske skulle vi klara lyckligheten i livet bättre om vi blev duktigare på att aktivt tycka mer om oss själva.

Livsstegen kanske kan vara ett redskap för detta, ett hjälp på vägen till ett liv där vi bättre eller lättare ser oss själva och ger oss tiden och möjligheten att vara i våra egna liv, mer helt. Mer enkelt. Mer nöjt.

Vi måste alla hitta en egen nyckel till förändring. Visst kan någon visa oss vägen men vi måste vandra den själva.

Vi måste alltså göra det själva. Ingen annan kan göra det åt oss eller beordra oss. Däremot, säger Carlsson, behöver vi ett sammanhang för att göra det framgångsrikt. Vi måste alltså göra det själva, men vi kan inte göra det själva. Vi behöver varandra.

Den här boken läser jag långsamt. Från pärm till pärm. Jag bläddrar tillbaka, upptäcker igen. Funderar på hur jag förhåller mig - till boken och till mig. Till mig själv. Jag funderar kring vad den säger mig.

Ja, den skaver. Eller jag skaver. För att jag är människa, som ändå inte helt ut förmår förändra mig i de led som jag faktiskt vill.

Jag läser om steg ett igen. Steg sju. Steg tolv. Fast, ja, jag tar dem i ordning, förstås.Från ett till tolv. Och sen steg två igen. Tre. Och fyra. And so on. Tills polletten ramlar ner och jag ser en riktning.

Sen behöver jag, du & vi alltså också komma ihåg - att vi också behöver ett sammanhang. Vi kan alltså inte alldeles själva.

Vi behöver varandra.

A.. 

Läsning härnäst?

Katarinauppropet

Svenska Freds

Bonnierfakta

Adlibris

Bokus

Olle Carlsson

Katarina församling

Den tyska flickan - av Armando Lucas Correa

Den tyska flickan
Armando Lucas Correa
Louise Bäckelin förlag
Isbn 978-91-8844-721-0

Detta är en viktig berättelse. Det är en känslostark roman som bygger på en sann historia. Andra världskriget var ett fasansfullt krig, fyllt av skillnadsgöranden av människor. Några dög och andra dög inte. Några var rena och andra orena, bara för att de var födda i vissa släktled. Som om någon kunde hjälpa detta, påverka detta. Som om det var en konstaterad sanning, och inte bara en vanvettig idé. Romer och judar var exempel på grupper som var extremt utsatta i kriget, människor som aktivt utrotades och fördrevs. Som i världens alla katastrofer finns det några som har tur, kompetens och kraft att ta sig vidare. Andra mördades av mörkrets krafter eller dödades i en förtvivlan som på något sätt liknade döden.

Den här berättelsen är viktig. Den kastar ljus över en viktig del av vår historia som är helt ofattbar och över länders vägran att ta emot människor som är behov av skydd. Det hände då, 1939 och framåt. Precis som motsvarande saker händer nu. Den berättar hur enskilda människor kan göra en stor skillnad, som plus och som minus. Hur ett telefonsamtal eller en förkylning kan göra skillnad. Hur en människas idoghet kan göra skillnad. Den berättar hur vi kan tappa kontakten med varandra, hur sorg kan förtvivla hela våra liv och hur vår önskan om att känna till vår historia spelar roll. Vad den också berättar är att de mörka krafterna fanns då, men inte bara då. Boken berättar att historien upprepar sig. Vanföreställningar förekommer i alla tider. Det är så outsägligt sorgligt att se, veta detta. Hur kan vi göra något åt det? Göra världen till en bättre plats? Göra skillnad?

När någon får för sig att vissa är mer värda än andra, att vissa människor, släktled eller idéer inte duger, då måste vi alla tänka till och se att just den tanken kan skapa otrolig skada för människor, vilka de än må vara. Vi måste se att den tanken inte fungerar. De grundläggande värderingarna -  våra allas lika värde och allas lika rättigheter - är så otroligt viktigt att hålla fast i. Låt inte de vanvettiga idéerna få fäste, spridas utan att vi talar om dem och sätter oss tydligt emot.

Boken är känslomässigt stark. Den bygger på en sann historia. Den är svår, stark och viktig. Jag är tacksam för att den har passerat min väg, att jag har fått möjlighet att läsa den. Den gör skillnad.

Så, ja.
Läs boken, fundera kring text, innehåll, beskrivningar och framför allt - begrunda den bakomliggande historien och hur vi kan göra skillnad idag, så att detta inte händer igen.

Läs också vidare om m/s St Louis färd från Hamburg till Kuba och vidare till USA och Kanada för att sedan tvingas återvända till fasan i Europa. Läs om kapten Gustav Schröder och hans viktiga insats för de 937 människorna som fanns ombord på hans fartyg.

A..

M/s St Louis - wikipedia

Kapten Gustav Schröder - wikipedia

De fördömdas resa (film) - wikipedia

Voyage of the Damned (1976) - YouTube

Adlibris - Bokus

Louise Bäckelin förlag

Gp - Boktugg -  Bonniers bokklubb

Nya intressen?

Jaha. Nya intressen hos somliga smittar. Kanske behöver jag en bil? Det går trögt med mitt bubblaköp. Jag ser att det finns andra småbilar som kanske kan vara intressanta. Jag kanske kan tänka om? Ja, jag är inte intresserad av just den här bilen, men kanske ändå den här biltypen. Om den är i något bättre skick.

Ja, ett riktigt vrak, ja. Jag undrar - skall ägaren till detta fordon lyckas göra den fin? Ja, kanske det, kanske. Det är ju så de gör.

#motorhistoriskamarknaden

#vackrastevraket

#loppis

#dagensbild

#Renault4Cv
Klassiker.nu
Sv.Wikipedia.org
Club 4cv Suède

Fredrika Bremer (Humlegården, Sthlm)

Fredrika Bremer står i Humlegården. Här kan man tro att hon är en kampsportare. Man skulle kunna se det som om vi alla har olika sidor, när vi ser på oss - varandra - just så. Vi har olika sidor. Vi ser olika ut från en annan sida. Ändå är vi rätt lika. Lika, men olika. 

Fredrika Bremer Förbundet

Kungliga biblioteket 

Humlegården 

Fredrika Bremer

Bokhandeln - guld eller förlust?

Bokhandeln i bygden är till salu och jag klurar på just den och på bokhandelsbranschen i stort. Jag gillar böckerna. Jag gillar känslan som följer med en fysisk bok. Jag gillar boken i handen. Jag gillar kunskapen och tankarna. Jag gillar det faktum att någon har förmått formulera orden eller fångat bilden, igen och igen, hittat de fantastiska berättelserna och lyckats få ner orden på pränt eller bilden i rätt form. Och dessutom sen samlat det i en lämplig ram. Det är en fantastisk bedrift. Dessa människor och det de har presterat genom en färdig bok är imponerande. Färden imponerar. Produkten imponerar. Ja, böckerna och alla de som arbetat med dem är viktiga för mig.

Bokhandelsbranschen har det tufft och det är många som skall ha en del av kakan. Den allt mindre kakan, kanske, eller den kaka som ligger i kraftig förändring. Det finns många led och yrkeskategorier i hanteringen av böckerna. Det finns en författare. Det finns lektörer. Det finns formgivare. Det finns korrekturläsare. Det finns tryckerier. Det finns människor med kunskap om samordningen av bokproduktionens alla olika delar, konsulter och förlag. Det finns sen förstås också samordning av förlagens och/eller författarnas distribution och det finns mastodontstora bokhandelskedjor som kör sitt race & hårda konkurrenter genom internetbokhandlarna. Ja, det är många som vill ha sin del av kakan, med en prislapp på slutprodukten därefter. Det måste vara någon eller några som förlorar på vägen. Detta är en svår bransch, men för mig viktig.

Jag vill gärna ha en bokhandel, men jag vill förstås inte att det skall vara jag som är den som förlorar.

Böcker är guld värda. Det är ett guld som jag inte vill förlora på.

A..

Länkar;

Mats Andersson gör fantastiska fotoböcker

Förlagssystem (beställningskanal för bokhandeln)

Stjärndistribution (beställningskanal för bokhandeln)

Just nu läser jag; Den tyska flickan

bokus - adlibris
Svensk Bokhandel

Barnmorskan på Zita

Jag var igår på filmen Barnmorskan på biografen Zita i Stockholm. Det var en filmvisning för 1.6 & 2.6 miljonerklubbens medlemmar. Dessa förhandsvisningar är en fin medlemsförmån, ett fint tillfälle att samtal om viktiga frågor och ett fint tillfälle för en fin biograf att visa sig för fler och andra än de kanske vanligtvis gör. Tack, både till föreningen 1.6 & 2.6 miljonerklubben och till Zita, som tog väl emot oss alla.

Efter filmen bjöds på en efterföljande diskussion om situationen för barnmorskor och sjuksköterskor i Sverige idag. Det är en kvinnofråga. Ja, en fråga för män också, men företrädesvis påverkar den kvinnor mer direkt. Det är en lönefråga. Det är en arbetsmiljöfråga. Eller flera. Det är en landstingsfråga, där någon pekar ut Stockholms landsting som ingen vill vara i. Det är en livsprioriteringsfråga - för att vi alla är människor och försöker skapa bra liv. Det är en stolthetsfråga, för att barnmorskorna inte är maskiner. Barnmorskearbetet är ett hantverk, ett unikt och mänskligt otroligt viktigt arbete, vilket framkommer både i filmen och i det efterföljande samtalet. Det är också en utbildningsfråga, där det visar sig att det inte finns tillräckligt många och relevanta praktikplatser. För få utbildar sig. För många äldre väljer att inte utöva sitt yrke.

Ja, det finns många skäl till problematiken för barnmorskorna och därmed också för alla kvinnor som idag står inför en skräckig, fantastisk och nödvändig livssituation där de oftast behöver hjälp av en kvalificerad barnmorska. En livsavgörande situation. Ja, en livsavgörande, livsförändrande, skräckig, fantastisk och nödvändig livssituation med innebörden att det eller de små liv som växer i hennes kropp skall lämna den på ett tryggt och säkert sätt.

Filmen lämnade många filmiska (klipp & scener) frågetecken och reflektioner hos mig. Varför klipper man så? Ja, det må vara, förstå, men ändå. Kärlekshistorien var ur något mått för rå för min smak. Ja, den vackrade till sig på slutet, men en kärlekshistoria behöver förstås inte vara vacker. Det kanske är för romantiserat att tro och vilja att den skall vara så.

Detta var ingen film att snyfta till, snarare skaver den. Det är bra, förstås. Frågorna efter skaver också. Vilket inte är bra. Barnmorskesituationen inkluderar en bristsituation, som träffar ett mycket viktigt kvinnoyrke och som t ex beror på felaktiga och vansinniga prioriteringar som förstås hör pengar till. Ja, pengar spelar roll, men kvinnor, relevanta arbetssituation och säker vård hör också dit. Prioriteringen behöver betänkas, det är helt uppenbart att beslutet inte är grundat på hela bilden, hela värdegrunden. Om nu kvinnor (50% av befolkningen) och deras väl tillhör bilden och värdegrunden. I detta tillhör också männen, förstås. Det är också deras arbetsplats, deras barn och deras välmående. Vilket förstås också spelar roll.

Barnmorskan. Yrkesutövaren och yrket, dess otroligt viktiga roll, spelar roll. Så ja, se filmen. Bilda dig en egen uppfattning om du gillar den. Vi gillar alla olika. Och ja, engagera dig i debatten för yrkets och utövarnas väl. Det spelar roll.

A..



Länkar; 
Svensk bokhandel
Biografen Zita - Folkets bio
Barnmorskan
1.6miljonerklubben
Sveriges Kvinnolobby

Fredrika Bremer - Humlegården - Stockholm

Fredrika Bremer (1801-1865) i Humlegården, Stockholm. 

Humlegården är fin, grönskande och välbesökt. Det är många som nyttjar parken. Jag passerar igenom den rätt ofta. Många vandrar igenom den på väg till sina mål. Jag ser intervallmänniskor streta runt på stigarna i lunchtid, joggarna och jag ser sollaparna ligga på gräset och njuta. Jag ser uteliggarna samla sina saker och jag ser jobbarparet som sitter nära, nära varandra i morgontiden. Jag ser också paret som uppenbart är oeniga i en fråga. Det syns tydligt på hela deras kroppsspråk att lyckan inte är helt med dem just i denna stund. Olika människor, med olika intentioner och riktningar, passerar genom parken. Det är en vacker plats.

Det finns en del stora statyer i parken, som också rymmer det mäktiga Kungliga biblioteket. Vid framsidan av parken står Hjalmar Söderberg. Han är ibland täckt med fågelskit. Söderbergsällskapet och dess medlemmar sörjer nog den synen, kan jag tro.

I parken hittar jag också Fredrika Bremer, född 1801 i Finland och död 1865 i Sverige. Hon var svensk författare, kvinnorättskämpe, djurrättsaktivist och välgörenhetsidkare. Enligt wikipedia är Fredrika Bremer den svenska kvinnorörelsens främsta pionjär. En viktig förgrundsfigur, alltså. Jag läser på wikipedia att statyn är avtäckt den 2 juni 1927 och att hon är begravd vid Österhaninge kyrka i Haninge kommun. Det finns mycket skrivet av och om Fredrika Bremer, så den som vill förkovra sig mer kring henne och hennes gärning finns det goda förutsättningar för detta. Kungliga Biblioteket, belägen alldeles i närheten av hennes staty, bör kunna ha mycket material att grotta ner sig i.

Fredrika Bremer Förbundet bildades 1884 av Sophie Adlersparre. Förbundet är en av Sveriges äldsta kvinnoorganisationer och har sedan 1914 givit ut tidskriften Hertha (dessförinnan Dagny). Förbundet lever i högsta välmående än idag. De har, vad jag förstår, haft ett gott uppsving under de senaste åren och ser framtiden positivt an. Utvecklingen för kvinnors väl, för jämställdheten, mm, är ännu inte likställd med männens men riktningen är satt. Det är många organisationer och människor som driver och strävar i den riktningen. De stöter på patrull fortfarande, vilket är oerhört förundrande, men riktningen är satt. Kvinnorna, 50% av befolkningen, har samma/lika rättigheter som männen.

Humlegården. Stockholm. Fredrika Bremer. Kungliga biblioteket. Fredrika Bremer Förbundet. Fyra fantastiska besöksplatser med olika tankebanor och en organisation att grotta ner sig i mer.

Så fint, så fint.

A..

• Fredrika Bremer Förbundet
• Kungliga biblioteket
• Humlegården

St Eriks Gille (Roslagsbro hembygdsförening) visar Labacken idag...

På kartan inne i huset ser vi Roslagsbro. En röd markering "här" pekar ut "Söderby övre", där Labacken är belägen.
Övra Söderby är en liten by lagom långt ute på vischan, där det gamla huset ligger. St Eriks Gille - Roslagsbros hembygdsförening - har sedan 1985, då fastigheten kom i föreningens ägo, arbetat aktivt för att vårda huset och gården. De har gjort ett storartat arbete här.

Ett utsnitt av en bokhylla inne i huset. Det finns en del gamla prylar inne i huset. Ja, t ex flaskor, bilder, böcker och andra inventarier. Jag känner mig frestad att bläddra i de gamla biblarna och kanske också i Sveriges Lantbrukskalender från 1926-1927. Jag avhåller mig dock från att plocka böckerna ur hyllan, av rädsla för att förstöra eller se de vackra gamla bladen falla isär. 

En trappa upp i huset finns en del gamla möbler. Utdragssofforna, de gamla skåpen och symaskinen minner om äldre tider, och berättar till del om vår historia. Vad som utspelat sig mellan dessa väggar kan vi ändå till fullo aldrig veta. Golvet är vackert, tänker jag varje gång jag går på det. De gamla trasmattorna, många timmars arbete, ligger rena och utsträckta över golvet. Golvet, med de breda och vackra plankorna, som lutar i nedförsbacke mot fönstret och går som i vågor över ytan. Ja, golv skall förstås vara plana, men jag blir glad varje gång jag går över detta golv. Det känns att det finns historia här. 

Det stora skåpet står i huset. Nyckeln sitter i, men jag har (ännu) inte sett om det finns något i skåpet. Jag tänker att dessa gamla skåp är praktiska och fina. Stora och tunga, förstås, och svåra att flytta, men ack så praktiskt att ha skåp att lägga alla hushållets saker i och få bort dem från den synliga ytan. Skåpet ser brukat ut. En aning slitet och brukat - sannolikt har det gjort nytta under väldigt många år.

Symaskinen. Ja, om vi tittar lite närmare står där en gammal symaskin. Fanns den i huset när det begrav sig eller är den kompletterande inredningsdetalj? Hur har det levts i det gamla huset? Hur har människorna haft det här? 

Ute i ladugården hittar man de små gamla spiltorna. Ja, här att renoverats en aning sedan tiden när det begav sig men man kan se och förstå hur det har varit. Jag, som är väldigt kort, kan stå raklång här inne - i rummet där det finns tre spiltor och en box. Det är väldigt lågt i tak. Hästskor & seldon, mm, finns bevarat, förstås. Här kan man fundera och begrunda, hur det var, just då.

• Årtal om föreningen & gården.
• Labacken i denna blogg.
• Hembygd.se
• Dessa bilder är från besök på Labacken den 6/8 2017
• Instagram

Rörelse - för insamling till schysta ändamål

Det finns människor som vill idka äventyr och samtidigt göra nytta för andra. Det är en fin kombination, tänker jag. När vi färdades i Indien för några år sedan fick vi ofta frågan om vad som var vårt syfte, vår mission. Vi hade tyvärr ingen mission, ingen fråga att höja, mer än vårt eget välmående tillsammans. Jag insåg under resans gång att jag då missat en viktig möjlighet att tala om en viktig fråga, oavsett vilken frågan var. Jag hade inte tänkt i de banorna och hade därmed missat möjligheten. Vi har rest även efter Indienresan och inte heller då har jag lyckats samla tanken i en sådan riktning. Jag får skärpa mig där, tänker jag..

Följande personer har däremot gjort slag i saken;

• Michael Wolhardt - 54 mil för mänskliga rättigheter
• Olle Svalander - skolmaterial till Västsaharas barn
• Fredrika Ek - The Bike Ramble - för ActionAid

Detta är exempel på människor som aktivt gör eller i närtid gjort något för andra och deras livssituation. Det finns förstås fler. Detta är människor som rör sig själva, upplever nytt om sig själva och världen - och samtidigt samlar in medel för andra väl. Det är en god sak, för mig och för många andra inspirerande och viktig. Det gör skillnad, tänker jag, att lyfta frågor för andra även när man gör något som är viktigt för en själv. Egentligen enkelt, men förstås inte ändå eftersom det ändå är få som lyckas göra just detta. Fredrika Ek har lyckats samla in rätt mycket pengar till Action Aid under sin resa, vad jag har förstått av hennes hemsida. Hur insamlingen har gått för Michael Wolhardt och Olle Svalander är inte bekant, men bara viljan och tanken är inspirerande och viktig. De strävar efter nyttan för andra, förutom den egna glädjen i rörelsen.

• Olle Svalanders insamling pågår och går via Emmaus Stockholm

Jag blir glad av att se dessa människors insatser. De gör skillnad.

A..

Kom i håg - det finns många sätt att göra skillnad på!

Dagens bild; ett grustag i Roslagen

En klippa i ett vattenfyllt grustag i Roslagen.

Färgtonen förändras om jag drar i en spak i bildprogrammet, ja. Färgerna och linjerna förstärks, så bilden till slut nästan blir något helt annat än den var från början. Grunden är en helt vanlig, rätt grå, klippa med stänk av förundrande rött, ovanligt mjuk i sin form, i ett grustag som har vattenfyllts i Roslagen.

På platsen talar vi om regler och om återställandefrågor när naturen har våldgästats som den ju blir när man utvinner dess resurser, t ex i ett grustag. I det här området (Riala/Roslagskulla) har grustaget vattenfyllts och människor njuter av klippor och vatten. Det är inte säkert att det är lagenligt, det sägs att diskussionerna var många när det inte återställdes utan istället vattenfylldes. Området är ändå vackert, lite särskilt speciellt. Klipporna har nästan havsmiljökänsla, de är mjuka i sin form. Strax intill har träd planterats och naturen tar snart tillbaka det den utsatts för. Det växer och frodas ur det som bara var grått och skövlat. Det är fantastiskt att se växtkraften i naturen.

Naturen är fantastisk.

A..

• Besök i trakten söndag den 30 juli 2017
• Länsstyrelsen (Västmanland) om efterbehandling av täkter
• Länsstyrelsen (Sthlm) om täkter

Dagens bild; detalj i rödbrunt

Detalj i rödbrunt eller kanske i rostfärgat.

Rost eller lite rödbrunt? Ja, hur benämner vi färger? Dörren är svartfärgad, där trä´t dragit ihop sig så att det ljusa trä´t syns där bakom. Är dörrarna därmed ganska nya, men "spännet" från förfluten tid? Strax intill det svarta höjer sig den faluröda ladan. Falurött är vackert, särskilt i grynings- och skymningsljus.

A..

Norrala kyrka - Söderhamns kommun - Uppsala stift

Norrala kyrka - Söderhamn

• Jag besökte platsen den 15 juli 2017
• Wikipedia om Norrala kyrka
• Norrala Trönö församling
• Foto Anette Grinde
• Instagram

Renault 4Cv Sport

Somliga har köpt en ny bil. Det har skapat succé i hans hjärta och i grannskapet. Det är roligt att se en ny sorts glädje.

Modellen är Renault 4Cv Sport. Det är tydligen en särskild kärra, ja, det kan jag förstås se med egna ögon även om jag inte ser hela charmen själv (ännu). Bilen är av årsmodell 1958. Fordonet är täckt, alltså inte en cabriolet, och har en taklucka. Den har en del skavanker i lacken. Den tidigare gjorde omlackeringen är uppenbart inte gjord med god finess. Jag tror förstås att lackeringsarbetet behöver göras om, om somliga skall kunna färdas i den med stolthet. Det är troligt att somliga kommer att ge sig i kast med det vad tiden lider. Ja, han kommer förstås inte att göra det själv, utan leja någon kunnig & extremt intresserad person för uppgiften.

Bilen togs in i Sverige 1958 (Piteå). 1969 gavs den bort i 1-årspresent till ägarens barnbarn. Barnbarnets förälder har därefter vårdat och använt den (Sundsvall). Den har nu inte varit i bruk på många år, men har sammantaget gått 3461 mil. Nu var en ny tid i ägarnas liv, varför det blev tvunget att sälja fordonet. Somliga stod på tur för köp. Glad var han för det.

• 1958-1969   Första ägarens innehav (Piteå).
• 1969-2017   Barnbarnet äger bilen. Hans far har vårdat den (Sundsvall).
• 2017 tills vidare Ny ägare, somliga, men nytt bubbel i hjärtat, ger sig i kast med fordonet (Norrtälje).

Detalj - från somligas nya fordon.

Sista besiktningen var 1997, så det är så småningom dags att göra detta igen. Den behöver nog vårdas en aning för att det skall kunna göras, förstås.

Som jag ser det är/blir detta ett nytt utövande intresse för somliga. Somliga agerar och skiner som om han har fått sockerdricka i blodet, det bubblar liksom om honom. Hur andra i familjen hänger på återstår att se. Somligas vänner, åtminstone några, blev extremt exalterade. Det förefaller som händelsen ändå är något särskilt. Det är förstås kul, när det händer så extremt upplyftande saker i bygden.

Själv är jag förstås intresserad av en fräsch men acceptabelt billig bubbla av den gamla sorten. Det är tydligen på blocket man hittar intressanta saker, så jag kanske måste börja hänga där.

Pepp? Ja, men visst.

A..

Intresset kan möjligen härröra från detta fordon, som är
somligas familjs första bil en gång för länge sedan.
Visst är det så att mycket från barndomen kommer igen?

• ClubRenaultSverige.com
• Wikipedia
• club4cv.se

Arholma

Arholma kyrka 

Arholma hamn - ångbåtsbryggan på västra sidan av ön.

Besök på Arholma 27 juli 2017.

Roslags-Kulla kyrka i Ljusterö Kulla församling

Kyrkor och kyrkogårdar skall besökas, betraktas och begrundas. Gravarna och människors liv skall funderas kring - vad hände och varför? Alltid finns det någon tanke som skall tänkas när vi vandrar på kyrkogårdarna. Vem och varför? Hur levdes liven? Varför byggdes kyrkan så och hur gammal är den? Varför får några så ofantligt mycket utrymme, nästan som en stor park, och andra så lite, så lite.

Roslags-Kulla kyrka är en träkyrka i ett landskap som har många stenkyrkor. Varför blev det just så? Ja, förstås för att någon styrde riktningen och denne någon styrde omfattning, material och genomförande. I den tid och på den plats som hen, eller vanligtvis en han, kunde styra riktningen på. Som andra har gjort på andra platser i alla tider, även mina egna förfäder.

Denna kyrka är byggd i början av 1700-talet, läser jag på församlingens hemsida och på wikipedia. Vi hittade ingen informationsskylt om kyrkan vid ingången till kyrkan.

Heter orten Roslags-Kulla, Roslagskulla eller Roslags Kulla? Vad är rätt?

Länkar om kyrkan;

• Roslags-Kulla kyrka
• Wikipedia om Roslags-Kulla kyrka
• Svenska kyrkan - Ljusterö Kulla församling
• Ljusterö Kulla församling  

Roslags-Kulla kyrka uppfördes under åren 1705–1706 av timmer i
en korsplan med centraltorn över korsmitten.

Vad är historien bakom texten på gravstenen och varför står texten på baksidan av stenen?

Ockelbo - vad kan man göra i Ockelbo?

Fiske.
I Ockelbo kommun finns sju fiskevårdsområdesföreningar (FVOF), läser jag på kommunens hemsida. Där sägs också att det efter inköp av fiskekort är tillåtet att fiska i nästan alla vatten. Några fiskevårdsområdesföreningar har arrenderat ut fiskevatten till fiskeföreningar eller klubbar, så där är det kanske lite särskilda förutsättningar. I trakten finns det möjlighet att fiska, så mycket är dock klart.

• Alltfiske i Ockelbo kommun.
• Visit Ockelbo om fiske.
• Ockelbo kommun om fiske.

Skoterleder.
Ja, skoterleder går tvärs och kors genom landskapet. Det finns mängder av natur, sjöar och friluftsliv här. Det är möjligen bara snötillgången som sedan avgör sträckningen på turen.

• Ockelbo kommun om skoterleder.

Längdskidåkning.
Ja, det finns längdskidspår i Ockelbo. På kommunens hemsida hittas var de är belägna. Kanske också om de är spårade och klara.

• Ockelbo kommun om längdskidspår.

Slalom.
Jag ser en markering om en slalombacke i närheten (Rönnåsen). Där verkar det vara vacker vandringsnatur och milsvid utsikt. Det är inte heller så rysligt långt till Kungsberget, där backarna är fina under säsongen.

• Ockelbo kommun om slalombackar.

Löpning, cykling och vandring.
Fantastiska omgivningar, sjöar och natur. Det finns gott om leder, skogsvägar och fin natur. Ja, här kan man springa, cykla och vandra.

Wij trädgårdar.
Trädgården är vida känd. Detta skall förstås inte missas av den som gillar trädgårdarnas alla möjligheter.

• Wij trädgårdar. 

STF Gästrikland inkluderar Ockelbo.

• STF Gästriklands hemsida.

Friluftsfrämjandet Ockelbo.

• Friluftsfrämjandet i Ockelbo.

Jädraåsens museijärnväg.
Inte alls långt bort från Ockelbo hittas den fina smalspåriga järnvägen som drivs av ideella krafter. Ja, ett riktigt fint utflyktsmål.

• Jädraås - Tallås järnväg.

Jädraåsens bryggeri.
Jädraås bryggeri brygger öl, sägs det. Ja, det kanske tål att utforskas också det. Framför allt tål att det kanske att utforskas för att de är resenärer och svängde vänster i en korsning som gav en ny affärsidé. Sådant gillas.

Nära mitt i byn ligger järnvägsstationen.
Till Ockelbo är det alltså mycket lätt att ta sig. Tåg och buss bär hit, liksom vanlig bilväg. Per cykel eller vandringsskor går det förstås också att ta sig.

• Ockelbo kommun om kollektivtrafik & tåg & sånt.
• Visit Ockelbo om att resa hit.

Systembolag?
Ja, mitt i centrum. Tillräckligt stort för ett systembolag, alltså. Ockelbo är därmed inte hur litet som helst.

Ica-butik?
Ja, mitt i centrum.

Turistinformation?
Ja, mitt i centrum.

• Ockelbo kommun om turistinformation.

Campingplats?
Ja, i närheten.

• Ockelbo kommun om boenden för tillfälliga turister.

Blomsterbutik?
Ja, mitt i centrum.

• Ockelbo kommun om blommor.

Begravningsentreprenör?
Ja, mitt i centrum.

• Ockelbo kommun om begravningsfrågor.

Långfärdscyklister.
Ja, här kan du passerar både i nord/sydgående riktning eller ost/västlig. Det finns intressen åt alla håll när man betraktar kartan. Strävar du mot kustnära vatten, mot de mörka skogar och långa vägsträckningarna eller vill se de vackra skogssjöarna runt i kring? Här finns natur, så det räcker till många.

Turism? Industrier? Kyrka? Bokhandel & pappershandel? Frisör? Klädbutiker? Loppis? Pizzeria?

Vad sägs om Ockelbo?

• Wikipedia.
• Visit Ockelbo.
• Ockelbo kommun.
• Kultur i Ockelbo.

Vem passerar Ockelbo och varför? Vem stannar till i Ockelbo och varför?

Är Ockelbo en plats jag vill utveckla en speciell verksamhet på? Ja, kanske. Jag klurar & räknar på saken.

Anette Grinde

Norra stadsberget Sundsvall

Gärdesgård i Sundsvall - vid norra stadsberget. Gärdesgårdar är vackra, tycker jag. Särskilt de som är gjorda utan spik & ståltråd. På norra stadsberget i Sundsvall finns ett litet Skansenliknande område
med djur, gamla hitflyttade hus, Sundsvalls stadscirkus och andra kulturevenemang. Platsen är väl värd ett besök.

Ormmannen Göran Hermansson - en mycket huggormsintresserad man, som länge och intresserat berättade om sina ormeskapader, sin ormvänner och om miljön på norra berget. Han var uppenbart i sina invanda kvarter och med de djur han trivdes med. Det var liksom hans egen särskilda plats.

Svart och trygg ligger hen här och filurar. Ormmannen Göran Hermansson sitter och talar till den strax intill.

Himlens ständiga förändringar förundrar. Ibland är det klarblått, strax senare växer molnformationerna fram. Det står inte på förrän det trillar ner regn från himlen igen. 

Vi var i Sundsvall och på norra berget häromveckan och tittade runt. Södra berget besökte jag häromåret, när jag var i Sundsvall och höll kurs, så det fick vara denna gång. Norra stadsberget i Sundsvall är en fin plats att besöka. Kultur är en lämplig områdesbeteckning. Det är mer idrott på det södra stadsberget och mer kultur på det norra, hälsar vandrarhemspersonalen.

Här, på norra berget, finns ett litet Skansenliknande område med djur, gamla hitflyttade hus, Sundsvalls stadscirkus och andra kulturevenemang. Livet på bondgården, i fäbodvallen eller timmerkojan kan begrundas en aning genom de hitflyttade husen, de sommararbetande ungdomarna och de beskrivna berättelserna. Fika går förstås att få om man hittar rätt bland de fina husen. Ja, mat också förstås.

I området finns en huggormsplats. Där möter vi också huggormsmannen Göran Hermansson som gärna talar om sitt intresse. Vi trodde först att han var en galning som insisterade på att gå där man påtalat att man inte skulle gå, men förstod sen att han var en man med ett mycket stort intresse och kunnande om just huggormar. Det var skoj och intressant att lyssna till honom, vilket det ju oftast är när man tar sig tid för människor som gärna delar med sig av sina stora intressen. Skall vi kalla honom udda eller var det bara intresset som var (för oss) en smula udda? Oavsett vilket, så gjorde han oss glada.

• Norra berget
• Sundsvalls tidning (insändare) om ormmannen
• Huggorm
• Gärdesgård - gärsgård (wikipedia)
• Sundsvalls stadscirkus
• Sundsvall
• Vi besökte norra berget i Sundsvall den 17-19/7 2017 & bodde på vandrarhemmet som var beläget där (Gaffelbyn)

Arholma

Ön Arholma är vacker. Hon är belägen utanför Norrtälje. Du tar dig dit med båt från Stockholm, Norrtälje eller Simpnäs. En utflyktsdag gör sig bra hit. Ja, det går fint att övernatta också, förstås. Det kan du göra i din båt, på tältplatsen, på vandrarhemmet eller kanske i den stuga du har hyrt för ändamålet.

Det finns en krog nära hamnen. Den västra hamnen, dit båtarna går, alltså. Den östra hamnen kan du landa i om du kommer med egen segelbåt. Där finns gott om lä, tänker jag.

Sevärdheter är t ex båken med sommarutställningar, kyrkan som är öppen och den vackra Bull August-gården som nu är ett STF vandrarhem. På ön finns också aktiviteter (t ex Arholma Nord och kajakuthyrning) och en mataffär vid ankomstbryggan. Skärgårdsstiftelsen vårdar stora delar av Arholma, som också är naturreservat. Skärgårdsstiftelsen har också byggt en bastu på ön, som kan bokas av den som passerar eller bor på ön.

Den vackra Arholma kyrka, den fina kvarnen strax intill och den stolta flaggan vajande i vinden.

Dörren till den vackra kyrkan såg låst och stängd ut. Låst. Jag kände inte ens på den. Vi lämnade platsen, stängde
grinden och läste på anslagstavlan utanför. Fel ordning alltså. På anslagstavlan stod att kyrkan var öppen
dagligen. Jag blev tvungen att gå upp till kyrkan igen - ja, den var öppen! Så glad jag blir av öppna kyrkor.

Kyrkdetalj

Arholma kyrka

Brevlådor är intressanta när ägaren har ansträngt sig en aning. Jag skulle vilja se en större bredd och fantasi när det gäller brevlådor. Form, färg och utseende bör kunna variera mer. En gädda är förstås en bra variant. Det är det inte så många som har, eller hur? Om eller kanske när jag öppnar en butik så skall jag nog sälja brevlådor, fågelholkar, bihotell och motsvarande holkvarianter - och då bara sådana som har en smula fantasi. 

Hamnen på västra sidan, mot Simpnäshållet till. Hit går båtar från Simpnäs, Norrtälje och Stockholm.

Arholma kyrka.

Besök på Arholma 27 juli 2017.

A..

• Arholma.nu
• ArholmaNord.se
• Vandrarhemmet Bull August på Arholma
• Arholma Båk - sommarutställning 2017
• Arholma kyrka
• Skärgårdsstiftelsen

Läby - Söderby

Läby - Vattholma - Rasbokil & Rasbo - Bärby - Solvalla - Knutby - Edsbro - Söderby. Sol & fint. Inga regnkläder idag!

Idag var vi utan karta. Det är lite svårt att navigera på småvägar då. Vi körde rätt och fel, men kom så småningom dit vi skulle. Googelmaskinerna var batterislutiga, men solcellsladdaren räddade läget när solen sken. I moln och skugga var den rätt oduglig, men med solglimtarna under dagen gick det ändå väl. Från Knutby hittade vi ändå, så då kunde solfångaren packas ner.

Dagens sträcka (22263 - 21259 =) 100 km. Turens totalsträcka (22263 - 12238) = 100 mil.

Morgonplats! Vi vaknar i ljuvlig tallskog idag igen. Himlen är hyfsat blå.

Årets cykeltur 12/7 - 24/7 2017

Söderby - Östhammar

Östhammar - Laxön/Älvkarleby

Laxön - Axmar

Axmar - Iggesund

Iggesund - Gnarp

Gnarp - Sundsvall

Sundsvall

Sundsvall - Hassela

Hassela - Orbaden/Vallsta

Orbaden - Ockelbo

Ockebo - Årsunda

Årsunda - Harbo/Läby

Läby - Söderby
= 100 mil

Årsunda - Harbo/Läby

23 juli 2017

Årsunda (ljuvlig tallskog) - Österfärnebo - Gysinge - Kerstinbo - Harbo - och boende någonstans här ute i skogen nära Läby. Lite lagom vilse och utan batteri i googelmaskinen. Vi var utan papperskarta här också. Ett inte alltför bra läge för att veta var man befinner sig.

Vi började dagen med att vakna i ljuvlig tallskog. En fin natt i tält. Vi fick ihop tältet hyfsat torrt, även om det var risk för regn. Frukosten intogs i en liten holk nära en bilracingbana (Årsunda motorstadion), där det pågick mild tävlingsaktivitet utan stora vrål (radiostyrda bilar tävlade).

Ett stycke vidare efter vägen stannade vi till vid en liten försäljningslokal där de sålde fint hantverk och hade ett litet café. Vi tog en fika & laddade telefonen. Plötsligt säger Leif - det där ser ut som Roine. Ja, då stiger mästerfotografen Roine in i lokalen. Rätt osannolikt - och roligt.

Vi har haft en fin dag utan regn. Riktning hemåt.

Dagens sträcka (21259 - 20349 =) 91 km

Frukostplats!

Fikatime!

Ja, här säljs kaffe & fint hantverk. Två unga tjejer hade detta som sommarjobb - baka, sälja kaffe och förmedla fint hantverk. När vi satt och fikade här (inne) steg mästerfotografen Roine plötsligt in i lokalen - också han ute på finfina äventyr.

Det är bra med kartor efter vägen, så man ser var man är. Här snart i Österfärnebo & Gysinge. I dessa trakter finns också Färnebofjärdens nationalpark. Vi cyklade kring fjärdens marker häromåret. Det är fina trakter som kan rekommenderas för den som letar efter utflyktsmål. Gysinge är också en plats som många besöker. 

Här svänger vi vänster och sen är vi en smula vilse ett tag.
Så småningom hittar vi en fin tältplats och sover gott. Inget regn.