torsdag 5 december 2019

Vart går utvecklingen inom journalistiken?

Jag förfasas.

Nu blir språket och journalistiken sämre och sämre i tidningen. Jag reagerar på flera artiklar. Det känns som en väldigt trist utveckling. Ibland är texterna rena dumheterna, som t ex notisen om bilisten med ordningsboten i NT 5 december 2019.

Varför skriver man inte vad brottet är? En paragraf berättar inte vad vederbörande gjort sig skyldig till. Vi ska inte vara tvungna att slå i en lagbok för att kunna förstå texten. Varför lägger man ut en bild som måste bortförklara?

I dagens tidning finns dubbla artiklar om Knutbypastorn. Saknas det information om vad man tidigare har skrivit om eller är det ingen som har helhetsinformation över tidningen.

Det verkar som om korrekturläsning är borttagen ur tidningsvärlden. Är det så?

Det är en mycket trist utveckling i läsningen av tidningen, en kraftigt försämrad läsupplevelse.

Kanske är jag bara en kritisk gammal tant.

Jag imponeras också, ibland.

Det händer till och från att jag imponeras av kundtjänstpersonal. Vem står ut med sura och missnöjda kunder som bara är förbannade? Ja, kundtjänstfolket som förstår att det inte är personligt, att det beror på helt andra omständigheter och kan bemöta utan personligt agg. Jag imponeras av detta, vill ge dem en guldstjärna i kanten.

A..

tisdag 3 december 2019

Jag vill inte..

Jag vill inte möta människors aggressiva känslor, när de riktas mot mig. Jag vill att de ska se, när det beror på dem själva, sin situation - inte mig och mitt.

Jag vill att de ska lyssna, förstå. Att de ska stanna, stilla sig och begrunda den andra sidan.

I min butik kan jag inte ha hela världens utbud. Jag har flera tusen varor, mängder av nytt varje vecka. Jag servar så mycket jag kan, letar, försöker, frågar och gör. Jag kan lägga en hel del tid och vilja i mina ansträngningar, men jag vill inte lägga tid och pengar på hemtagning av speciella varor om din avsikt inte är att hämta varorna. Det skadar dig, andra kunder, mig och butiken.

Du som nyttjar andra människor med avsikt att sedan strunta i att göra rätt för dig skadar.

Det är sällsynt att det händer, men det är väldigt plågsamt när det sker.  Kanske är det orimligt att tro att man kan undvika sådant, kanske är det orimligt att tro på människan och dess vänligt sinnade rättskänsla?

Jag vill inte misstro de människor jag möter.

A..

måndag 2 december 2019

Betrakta människor som rena...


Ondskan uppenbarar sig i många olika skepnader.

Ja, visst är det så. Ibland möter man den helt oförberedd, oförstående, tills man inser att vissa bara är sådana. Hen kommer bara att se sig själv och göra vad hen kan för att rädda sig. Hen kommer att vägra att se sin egen lögn.

Jag gråter, för det är gräsligt. Gräsligt ur många perspektiv. Jag säger till mig själv: Skaka av dig. Glöm att du mött en sån person, gå vidare. Och önska att du ska slippa möta sådana igen. Det kommer du förstås inte att slippa, men tro inte illa om folk du möter ändå.

Betrakta människor som rena i själen, tills de visar sig bära alltför skarp svärta i sin själ.

A..




Vit kränkt medelålders man spyr galla över mig - när eller för att jag hjälpt honom ta hem en vara och han har ångrat sig längs vägen. Varan är beställd i butiken, i rätt tid, meddelad ankommen i tid och påmind en vecka senare. Kunden vägrar hämta varan och jag hävdar förstås att han ska. Betalning ska förstås ske.

Jag undrar hur han tänker, på vilket sätt det kan vara mitt fel att han inte tar del av information att varan har kommit, att han inte förstår att beställd vara måste hämtas. Jag undrar hur han tänker när han tycker att den bara kan ignoreras - vad händer i en butik när varor beställs och sedan ignoreras? Vem ska stå för risken? Vem ska betala? Vilken lag gäller? Ja, jag vet, men kunden tror visst att det bara kan lämnas därhän. 

Jag undrar, sörjer och blir inte klok på människorna - men, ja, det händer bara ibland. Ibland, som ändå ganska sällan - för de flesta är alldeles fantastiska. Det här var ett absurt undantag, med förskräcklighet och sorg som konsekvens. Jag hoppas innerligt att det tar lång tid innan jag möter en sådan igen. Det gör ont, tär på fysiskt och psykiskt mående och går inte att förklara - vare sig för mig själv eller för andra. Det ligger helt enkelt för långt från min verklighet, från mitt sätt att tänka.

Jag undrar hur den vita, kränkta medelålders mannen tänker kring hederlighet? Kanske saknar han bara förmågan att se lite bredare? Då är det förstås väldigt synd om honom.



Hur möter jag dig? Hur möter du mig?


Hur möter jag dig? Hur möter du mig? Hur möter vi varandra? 

Min utgångspunkt i vårt möte är att du talar svenska, att du ser och förstår de svenska koderna. Eller kanske att du förstår mina koder. Min uppmärksamhet i början av ett samtal måste ligga i riktning mot att jag måste klarlägga för mig själv att mottagaren förstår vad jag säger. Jag måste bekräfta för mig själv att rätt blir rätt, med utgångspunkt från min önskan att nå fram med ett budskap och mottagarens möjligheter att förstå vad jag säger. Ja, vem kan förstå den som inte talar begripligt, den som talar som man tänker, med tvära kast utan tydlig punkt.

Jag vet med mig att jag saknar humor, ibland är jag överdrivet känslig och från tid till annan använder jag ironi. Andra uppfattar detta och mig på andra sätt än jag själv. Jag uppfattar andra utifrån min världsbild, precis som andra uppfattatr mig utifrån sin. Bilden är antagligen alltid olika. Färgen är skimrande vacker hos någon och fasansfull hos någon annan.

Jag ser hur människor (ja, kanske också jag) dömer andra för små, små steg, hur oförsonligheten ligger nära. Jag tänker på den, vrider den i mig, låter rädslan möta kärleken och vända tanken på nytt. Hur kan jag göra för att inte dras med i oförsonligheten och istället ta ansvar för mina tankar, min syn på människor, mina handlingar och min inställning i livet och situationern? Hur kan jag stå ut med mig själv som människa om jag inte också ser till andras väl? 

Inte bara andra, nej, ständigt både du och jag. Var för sig och tillsammans. 

A.. 

torsdag 21 november 2019

Kassaräkning 1974 - 1975 (St Eriks Gille)

https://anettegrinde.blogspot.com/search/label/Labacken https://anettegrinde.blogspot.com/search/label/Labacken


"Kassaräkning för Sankt Eriks Gille, Roslagsbro 1974" - står det nogsamt antecknat i kassaboken som samlar 1960- och 1970-talets siffror för föreningen. Strikt, enkelt och fint.

Det gäller att inte spilla kaffe på den här fina boken som jag fått låna av St Eriks Gille för stillsamt begrundande. Siffror är vackert, eller hur? Det är vackert när vi kan fundera vad de faktiskt har gjort i föreningen under de år som boken omsluter. Berättar de - siffrorna, bokstäverna och människorna - allt? Eller bara lite, lite? Var finner vi resten av pusslet kring allt det som människorna i föreningen har gjort? De har gjort, var för sig och tillsammans. Tänkt, språkat, kommit på kant med någon eller någon annan (som vi ju gör emellanåt) men också skapat mycket värde för bygden tillsammans. Det är roligt att se dessa böcker och att fundera över vad som gjorts. Tack, till föreningen, för att ni sparat och tack för att jag får låna dessa en stund.

Siffrorna för 1974 har granskats och godkänts den 27/4 1975 av Tore Andersson och Sigfrid Andersson, som sig bör. För att de var engagerade och kunniga inom just detta område - och därför valda för granskningssysslan.

Under året har intäkterna bestått av 195 kr i medlemsavgifter för 1974 och ränta å sparkasseräkning med 86,93. Med 1827,83 från föregående år summeras plussidan till 2109,76. Detta matchas mot utgifter för utlägg (30 kr + 175 kr + 35 kr), kaffe (40 kr), annonsering i Norrtälje Tidning (54 kr + 70,6), porton och kuvert (16 kr) för att resterande belopp (1689,16) ska kunna gå vidare till kommande år.

Samma sak händer förstås under 1975. Under det året uppgår medlemsavgifterna till 200 kr och räntan till 91,95. Utgifterna är sparsamma och består av annonsering 72,05, kuvert 7 kr samt porton 21,60. Vidare till kommande år går 1880,46. Sigfrid Andersson och Tore Andersson har granskat och godkänt räkenskaperna den 17/5 1976.

Så fint. Så fint.

A..

tisdag 19 november 2019

Hur svårt kan det vara?

Hur svårt kan det vara att vara medmänniska! Vad är rätt?  Hur gör man? När får man skrika eller gråta och vad är poängen med att reagera när livet blir lättare om man stänger av? Blir det lättare då?

Jag hör henne berätta, vänder det i mitt inre och stänger av mina känslor. Det är ok, inte farligt, acceptabelt att leva med. Oroa inte, vare sig dig själv eller den andre. Man vill veta, prata, vara med, vara delaktig men också inte oroa eller säga fel. Vad är rätt och vad är fel? När är rätt och när är fel?

Nej, det går inte till så. Man kan inte bara stänga av, låta bli att oroa sig, fast man vet att man måste.

Jag låter känslorna komma, tankarna välla fram, se värmen och glädjen i personen, älska hennes närvaro och veta att hon och de omkring henne finns kvar, hela och friska i evig tid.

Hur svårt kan det vara, att vara människa?

A..

lördag 9 november 2019

Roslagen....


Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje

Labacken - Övra Söderby - Roslagsbro




Labacken - Övra Söderby, Roslagsbro

Strax bortom Nor, riktning Rörvik. 






Nils Ferlin











tisdag 5 november 2019

Anmäld?

När jag dör, och om mina organ då är schysta för transplantation till någon som behöver dem - så få de användas, ja.

Jag är anmäld till donationsregisret. Är du?

A..

lördag 2 november 2019

Rose Tillberg Mattsson - Bokprat 7 november 2019 kl 1730




Torsdag 7 november 2019 - kl 1730 - Bokprat med Rose Tillberg Mattsson - i Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje.

Hotelldirektören är tillbaka - del två av Rose Tillberg Mattssons bok om Hotelldirektören i Hallstavik är här! Rose Tillberg Mattsson kommer till bokhandeln och berättar om sin nya bok.

Missa inte!

Välkommen till bokhandeln!

A..




#vistoförlag #roslagensbokhandel #bokprat #enriktigbokhandel #rosetillbergmattsson #norrtälje #visitroslagen #visitsweden #boksignering

fredag 1 november 2019

God morgon, Norrtälje


Gräsand, vuxen hane. Norrtälje.

Frostig morgon! Lilla torget, Norrtälje.

Nils Ferlin
Labacken - Övra Söderby, Roslagsbro - frostig morgon.


Foto Anette Grinde - Norrtälje 20191101

torsdag 31 oktober 2019

Gubbjävlar - 7 december 2019 (Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje)


Leif Bornvik
kommer till Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje lördagen den 7 december för att prata om och signera sin bok Gubbjävlar.

Mer information hittas på bokhandelns blogg - här





måndag 21 oktober 2019

Bin & biodling - 21 oktober 2019



Bin och biodling står på programmet för föreläsningen i Sockenstugan i Roslagsbro - måndag den 21 oktober kl 1900.
Sigmund Keskitalo från Norrtäljeortens biodlare berättar om bin och om odling och hantering som hör därtill.
Föreningsfolket ordnar med kaffeservering, så glöm inte dina fikapengar!
När; 21 oktober kl 1900
Var; Sockenstugan Roslagsbro
Arrangör: St Eriks Gille - Roslagsbros hembygdsförening

söndag 20 oktober 2019

Jag ber om ursäkt för min oförmåga att förstå...

Jag ber om ursäkt för min oförmåga att förstå andra människor. Nu förstår jag bättre, eftersom jag nu står i en motsvarande situation själv. Jag har fått ögonen på företeelsen från ett annat håll. Man kan le åt dårskapen, hur uppslukad man kan bli och hur lite man visste innan.

Är det så att man ibland bara anstränger sig alldeles för lite för att förstå andra eller att man inte kan, alls?

Just nu talar jag om barnbarn och deras ankomst till mig och min värld. Mitt barnbarns ankomst förändrar mig, får mig att växa, ändras, njuta och oroas. Ja, det har jag gjort förr på andra sätt, men denna lilla Ellen, denna vackra lilla varelse som gör Jenny och Jesper till nya hjältar och Sofie och OA till medvandrare för en viktig person. Och vad gör hon mig till?

Henne. Ellen, Jenny och Sofie vill jag aldrig släppa oavsett vad. De är unika, underbart fantastiska människor. Unika individer, så fina, så fina. Så djupt inbäddade i mitt hjärta.

Och just det gäller förstås för andra också. Vi känner ju kärleken olika, men förståelsen växer för de som uppslukas av de fantastiska små.

Förlåt mig för att jag tidigare undrat hur ni kunnat uppslukas och släppa allt annat. Jag borde ha förstått bättre.

A..

onsdag 16 oktober 2019

Hallstaviks fotoklubb ställer ut i Folkets hus i Norrtälje


Hallstaviks fotoklubb ställer just nu ut bilder i Folkets Hus i Norrtälje. Fotoutställningar är - för mig - viktigt, viktiga. Jag gillar bilder och jag gillar när någon försöker säga något med dem.

I den här utställningen ser vi miljöfrågorna. Det är flera utställare som alla har fokus på miljöfrågorna - vad gör den för naturen, för djuren och för människorna? Utsläpp och  nedskräpning - medvetet och/eller med obetänksamhet. Djuren skadas, plågas och dör. Näringskedjan påverkas. Vi och våra efterkommande påverkas. Vår fantastiska natur och värld blir något annat. Vi ser plasten, övergivna hus och platser, bilar, taggtråd, fabriker, avgaser och annat som påverkar.

Bilderna är svartvita, fotograferna flera och tolkningarna olika. Vad gör det? Alltså att de är svartvita? Hur påverkar det oss?

Bilderna är vackra men gör ont - men en bild ger oss kunskap och möjlighet till eftertanke. Det är, för mig, viktigt!

Jag rekommenderar ett besök. Tag med dig din eftertänksamhet, fundera kring bilderna - vad säger de dig? Hur påverkas du? Vad är din roll i vår tid - och för en bättre värld för de som kommer sen?

Jag är glad att jag nu har upptäckt att också Hallstaviks fotoklubb finns och kan påverka mig. Bilder gör skillnad.

Tack.

Anette Grinde




.......


God Morgon Roslagen - varsågod att lyssna när bokhandlerskan i Norrtälje talar! 😌 
Radio Roslagen 20191011 God Morgon Roslagen. 

Programledare Carina Widlund talar med bokhandlerskan Anette Grinde från Roslagens bokhandel vid lilla torget i Norrtälje  





tisdag 15 oktober 2019

Du måste göra om din idé...


- Du måste göra om din idé till att vara den andres idé, annars får du inte igenom den.

Jag får erkänna att jag studsade när jag hörde detta, men med en stunds eftertanke inser man ju att det är alldeles rätt. Hur fel det än kan låta eller verka.

A..

.......





God Morgon Roslagen - varsågod att lyssna när bokhandlerskan i Norrtälje talar! 😌 
Radio Roslagen 20191011 God Morgon Roslagen
Programledare Carina Widlund talar med bokhandlerskan Anette Grinde från Roslagens bokhandel vid lilla torget i Norrtälje 

måndag 14 oktober 2019

Lysning till äktenskap mellan Johan Ulrik August Lundeberg & Maria Eckman 1837

Lysning till äktenskap mellan Johan Ulrik August Lundeberg och Maria Eckman
- första gången, Walbo kyrka den 17 september 1837.

I de nordiska länderna har lysning gått till så att prästen under tre på varandra följande kyrkosöndagar berättar att två av församlingens medlemmar önskar ingå äktenskap. Om brudgummen och bruden kommer från olika församlingar, skedde lysningen på båda orterna. På så sätt gavs församlingen, som förväntas känna brudparet, tillfälle att påpeka om det fanns några hinder för vigseln. Historiskt kan man föreställa sig att kampen mot äktenskap mellan syskon och andra nära släktingar utgjorde ett starkt motiv till lysningen. Kanske spelade också löften om ett liv i celibat, redan ingånget äktenskap eller tvångsäktenskap roll i detta sammanhang. Poängen är att uppmärksamma eventuella hinder innan äktenskapet ingås.

Hindersprövning inför ett stundande äktenskap görs numera genom en utredning hos Skatteverket.

Det första lysningstillfället - inför äktenskap mellan Johan Ulrik August Lundeberg (Gubben Grå 1810-1885) och Maria Benjamina Eckman (1815-1902) - skedde alltså den 17 september 1837. Dokumentation för detta är en tryckt litet kort, som jag tolkar som ett inbjudningskort.

De gjorde fina och viktiga kort där och då, år 1837.

Anette Grinde

söndag 13 oktober 2019

Träna!

Träna dagligen - på en lagom nivå. Gör alltså inte mer idag, än att du kan/vill göra det imorgon igen. Lagom är förstås en svår nivå, men ändå rätt viktig. Inte för fort, inte för långt, inte för tungt - men ändå gärna med en liten utmaning.

Träna det du gillar - och bygg gärna på med något annat. Variation är fantastiskt bra för kroppen och knoppen. Ju fler delar av oss vi utmanar, desto bättre kan vi må.

Sänk ribban om den lagts för högt. Det är bättre att komma ut och än att inte komma ut alls. Fem kilometer är bra även om du vill/ tänkte tio kilometer i din planering. Tre är avsevärt bättre än noll. En promenad gör skillnad även om du egentligen ville springa.

Bygg upp dig själv och din kropp i en lagom långsam takt, så att ni - du och din kropp - hinner vänja er vid påfrestning. Peppa den gärna med något nytt nästa dag igen. Man blir inte proffs på en vecka, men ju mer/ oftare man tränar desto bättre kan man bli.

Variation och vila är också viktigt, men frågan är hur man utövar den. En muskel behöver vila efter träning, för att växa. Vad kan vi då träna när en muskel behöver vila? Ja, visst finns det då andra muskler att utmana!

Ät gott, schyst och ordentligt. Din kropp behöver näring och byggstenar för att orka - både med träning och den vanliga vardagen.

Gå med i en klubb/förening med likasinnade. Det finns mängder av föreningar med kunskap, glädje och inspiration som kan föra dig till nya höjder.

Den träning du lyckas göra är ohyggligt mycket bättre än den som uteblir. I soffan sker inga stordåd, där latmaskar man mest. Ja, stick ut och njut av hösten - och gör det i schysta skor.

A..



lördag 12 oktober 2019

Bokbloggat på bokbloggerskan om 100 svenska hjältinnor...


Klicka på bilden för att komma till inlägget - som finns på bokbloggen;

https://bokbloggerskan.blogspot.se

Där skriver jag om böcker, författare, bokhandeln i Norrtälje - och annat som hör text, böcker och läsning till.

Besök gärna bloggen - och kommentera gärna!

A..

tisdag 1 oktober 2019

Dagens bild...



S/s Norrtelje och Soltornet i Norrtälje (20191001) 
Foto Anette Grinde
 

S/s Norrtelje och Soltornet i Norrtälje 
 20191001 - temperatur nära noll (plusgrader)
Foto Anette Grinde




Lilla torget & Wallinska gårdarna 
Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje - bor i den högra/södra byggnaden
 Foto Anette Grinde (20191001)


--- --- ---


 God morgon, även om det nu nästan är mitt på dagen. Solen skiner, himlen är hyfsat blå och temperaturen är höstig. Det är lite kallt, men inga minusgrader. Det är vackert med solen som sakta stiger uppåt på morgonkvisten, ljuset som ändras allteftersom och temperaturen som sakta, sakta blir lite varmare.

 Hög och frisk står en ny dag för dörren. En ny dag som blir olika för dig och för mig, för att vi är olika, möter olika människor och alltid lyckas förhålla oss olika - för att vi råkar vara som vi är.

 Min förhoppning är att dagen blir god!
Kanske är det beroende av vad vi själva gör den till?
 Låt oss då ha en alldeles fantastisk dag!

--- --- ---

  Hur marknadsför vi vår stad#Norrtälje  #Norrtelje  #visitroslagen  #visitsweden  #norrtäljehamn  #ssNorrtelje  #roslagen  #dagensbild  #samtidsbild  #rörelseglädje  #rörelseglädjenorrtälje   

Var finns vår bokhandel? #bokhandeln  #roslagensbokhandel  #enriktigbokhandel  #handlalokalt  #Wallinskagårdarna  #lillatorget 


Var finns antikvariatet? #AntikvariatetNorrtälje  #entrappauppibokhandeln  #välgörenhet  #arbetsträning  

fredag 27 september 2019

Morgon, ljuva morgon..








Foto Anette Grinde - Övra Söderby & Nor - 20190927 (hyfsat tidig morgon)






Foto Anette Grinde - hönan Nacho burrar ner sig i jorden - 20190908 Övra Söderby



Samtidsbild är Stockholms läns museums digitala plattform för insamling av vår tids - här och nu - bilder. Hur ser vår vardag och våra miljöer ut? Fotografierna är tagna av personer som har koppling till Stockholms län. De/vi berättar om vår vardag och hur livet kan se ut.

Jag laddar in bilder där ibland - t ex från bokhandeln (Wallinska gårdarna i Norrtälje) och ifrån Labacken, Övra Söderby, Roslagsbro. Jag gör det för att det är platser som präglar min vardag och för att just de platserna, i den form de nu bedrivs, kanske inte finns om några år. Föreningslivet, med dess idealitet och den fysiska bokhandeln med sin kraftiga konkurrensutsättning från nätets handlingskultur stöps i förändringens vindar. Hur ska det gå med båda dessa företeelser, kan man undra. Både hembygdsföreningsföreteelsen och bokhandeln tilltalar mitt hjärta mycket stort, så jag vill förstås inte att de ska försvinna. För mig är vår historia, bygdens göranden och dess platser, av vikt. Jag vill se att vi/jag minns hur det har varit även när tiderna förändras. Bilder är ett bra sätt att dokumentera hur platser sett ut och förändras allteftersom.

Principer kring bilders bevarande är också av intresse för mig. Det finns så oerhört mycket bilder i vårt samhälle - men vart tar de vägen? Vem spar bilderna, kategoriserar dem och ser till att bevara dem för framtida generationers begrundande och funderingar? Samtidsbildsprojektet är ett sådant bevarandeprojekt förstås, förstås. Det gillas i mina ögon.

Anette Grinde





---- instagramtaggar ---  #Labacken  #StEriksGille  #Roslagsbro  #Norrtälje  #Roslagsbrohembygdsförening  #hembygdsförening  #hembygdsgård  #Samtidsbild  #Roslagensbokhandel  

Labacken - Övra Söderbyvägen 24, (Roslagsbro) Norrtälje

Labacken 20190927 - tidig morgon - foto Anette Grinde.- frostigt och  en smula kallt.


fredag 13 september 2019

Ljuvlig morgon..


Ljuvlig himmel blå. Uppskattar årstiden, längtar efter de vackra höstfärgerna även om jag gärna är utan mörkret. Gillar sol och värme. Sol, blå himmel med friska träd strävade mot himlen tilltalar min själ. Funderar (ständigt) över miljöfrågor & rättvisefrågor och hur vi bra, bättre, bäst gör skillnad.

Boken om gödsel för trädgården står i bokhandeln. Den måste jag smyggluttta i, den måste ju tillhöra trädgårdsområdet på ett mycket bra och konstruktivt sätt, eller hur? Gödsel, kompost och näringsliv är viktiga frågor.

Där, i Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje, finns också en fin bok om att bygga holkar och sånt - av naturens eget material. Eftersom vi ligger trea med förbättringspotential på listan om bästa kommun i kampen om att rädda bina så finns det himla bra tips där.  

Kom gärna till bokhandeln så kan vi prata bihotell - sånt gillas. Ska vi ordna en föreläsning på temat, kanske?

A..

söndag 8 september 2019

Korsspindeln, Masen, Nacho, vildsvinen och brevduvan.










Ojsan, hoppsan, vilken liten filur som vandrar på vägen. Så liten, men så stor kropp i förhållande till de små och smala benen. Om det kommer en bil riskerar hen att det går åt fanders, förstås. Ja, den - korsspindeln - pinnade på, så den klarade sig nog.

Masen, vår Hedemoratupp, klarar sig också rätt bra. Han är kaxig, jobbar runt hönorna och försöker också valla in oss när vi går in i hönsgården för att ordna med mat, vatten och öppning/stängning av hönsluckan för dagen. Vi får nog avstå från att släppa in barn till hönsgården nu, tänker vi. Han är lite för påig på den person som besöker hönsgården, även om han inte attackerar med näbbar och klor.

Nacho - en av våra hönor, burrar gärna ner sig i jorden/gruset och verkar må bra där. Var och en har sina vanor, eller hur? Ja, det är inte bara Nacho som gillar detta - hela hönsskocken gör så med jämna mellanrum.


Labacken, St Eriks Gilles hembygdsgård, har vildsvinen grävt upp en stor del av den nedre trädgården och en del av den övre. De har grävt om riktigt rejält. Hembygdsfolket är långt ifrån förtjusta, förstås.













Bortsett från allt detta så är brevduvan kvar på gården. Hen var i sin iordningställda bostad och åt idag. Ja, hen talade med Leif en stund, men tog sig sedan en hög flygtur därifrån. Den är mätt, utvilad och kan flyga, ja. Den är fri att flyga hem till sitt riktiga hem, men vi gillar att den är kvar i våra kvarter.

A..

Kommer ni ihåg brevduvan?

Kommer ni ihåg brevduvan, som jag talade om häromveckan? Den rör sig fortfarande i våra trakter.

Vi lokaliserade ägaren, gav duvan mat, vatten och skyddat boende. Leif byggde förstås ett fint hus till duvan, till skydd för rovfåglar och andra djur. Duvan piggade på sig och flög iväg, men kom tillbaka igen. Den fick mat, vatten och tak över huvudet. Ibland slår duvan följe med Leif där han jobbar på gården, den sitter och inspekterar. Sen är den borta en dag eller tre, och plötsligt är den tillbaka igen. Den verkar gilla sin nya plats. Och vi gillar hen.

Vad säger ni, är det dags att döpa den nu? Så vi slipper kalla den för duvan, hen eller den.

Kan ni ge mig ett könsneutralt namn som passar till den fina duvan?

A..

--- --- ---


Brevduvesportens huvudriktning går ut på att ta sig snabbast hem. Man släpper de tävlande duvorna från en gemensam startplats. Duvans uppgift är sedan att så snabbt som möjligt flyga hem till sitt duvslag, sitt hem. Den duva som har högst genomsnittshastighet vinner. Duvorna förses med en speciell ring som registrerar tidpunkten för duvans hemkomst på slaget, därmed kan hastigheten beräknas.

En stor del av sporten sägs vara att avla fram så bra duvor som möjligt. För att klara detta krävs god kontakt med djur i allmänhet men också kunskaper i djuravel. För att bli framgångsrik inom brevduvesporten krävs ofta många år av ett eftertänksamt arbete med brevduveavel och god erfarenhet av tävlande med brevduvor.

Alla brevduvor som vill delta i tävlingar ska vara märkta med en fotring som är godkänd av det internationella förbundet FCI (Federation Colombophile Internationale). Fotringar får inte överlåtas till någon som har blivit utesluten eller som inte är ansluten till SBF (Svenska Brevduveförbundet).  



Psykisk ohälsa ...

Jag läser om en ung killes psykiska ohälsa. Om hans självmordstankar och depression. Jag tänker på en ung tjej som avslutade sitt liv för en tid sedan. För att hon inte längre orkade. Jag hör om människor som försvinner, som aldrig dyker upp igen. Jag läser om människor som ställer sig framför bilar eller tåg

Jag lyssnade på Babel (25/8 2019) och hörde om otillräcklighet och svårigheter när författarna David Lagercrantz och Marian Keyes berättade om sig själva. Det sätter sig i mitt huvud, jag funderar, vrider och vänder på tanken. Förfasas, förundras, undrar. Tänker hur svårt det är, men viktigt med öppenheten. Livet är tufft, ja.

Psykisk ohälsa är en sjukdom som inte botas i ensamhet. Det är något att leva med, tala om, uppmärksamma och vara medveten om. Det är något som kräver engagemang också från omgivningen - vänner och närstående - men ett problem kan vara att det är svårt att veta vad som pågår i människors inre. Man orkar det man orkar, men plötsligt är gränsen nådd. Det är tydligt att många har återkommande problem i detta.

A..

fredag 6 september 2019

Vilopuls

Vilopuls är lika med antalet pulsslag per minut när din kropp är i total vila. Det sägs; - som en tumregel ligger en normal vilopuls på mellan 60 och 80, men en vilopuls mellan 40 och 100 är också normalt.

Nattens lägsta puls - vilopuls - uppgick för mig - till 55 slag/minut. I Aktiv tränings tabell kan noteras att jag där anses vältränad. Det gillas, förstås, men träningen kan bli bättre. 

Normal vardagspuls (om det nu finns ett sådant begrepp) verkar ligga omkring 75-85 slag/minut. Återstår att se vad som händer under träning i olika former.

A..


söndag 1 september 2019

Tjejmilen 2019 - Team Lundeberg

Tjejmilen är ett fantastiskt arrangemang. Det är många som gör den tillsammans. Springer, går, joggar - utifrån sin personliga nivå. Där är mängder av kvinns - alla sorter och alla åldrar - alla med sina ambitioner, sin glädje och sin beskärda del vånda (ja, några klarar sig utan vånda, förstås). Igår var det sol och fint, rätt varmt. Team Lundeberg (mamma, några av hennes döttrar och några av döttrarnas döttrar) startade. Team Lundebergs deltagare i år bestod av mamma (88 år), Susanne, Ida, Hilda, Andrea, Sofie och Anette. Vi har gjort det sedan 2013 - med mamma som samlande kraft.

Det var mitt nionde Tjejmilenlopp och tiderna blir sämre, detta var min näst sämsta tid. Det är kanske åren som tar ut sin rätt - eller den totala frånvaron av snabbhetsträning. Positivt var att det ju ändå var en bättre tid än i fjol. Ja, det finns verkligen  förbättringspotential här. Kanske ska jag sätta som målsättning att komma under 50 minuter på Tjejmilen 2020? Då måste jag förstås börja med intervaller (i massor) och åstadkomma en mer strukturerad träning. Det duger inte att bara harva mil om det ska gå fortare.

Mamma är inte så tävlingsinriktad, men nu har hon satt en schyst ribba för (oss?) andra att nå. Man kanske måste hålla sig i ordentligt gott skick och form, inte slarva med hälsan och rörelsen, om man ska klara att matcha hennes nivå i framtiden. Vi får väl se om det är möjligt.

Mamma var näst äldst i startlistan och äldst i resultatlistan. Hon var sålunda äldsta dam - äldsta deltagaren - som genomförde Tjejmilen 2019. Skarpt jobbat, mamma! Det ni - slå det den som kan.


A..


Tjejmilen 2000, 2006, 2013-2019.


Genomfört lopp 2019 - i Team Lundeberg..
Ida, Gunnel, Sofie, Susanne, Anette, Hilda & Andrea.
(Längst ut till vänster; Linda Mossmans dotter på besök hos Ida)


söndag 25 augusti 2019

Masen är en Hedemora-tupp

Masen

Säg hej till Masen. Han är en Hedemora-tupp och samsas med Nacho, Vita frun och Svarta Maja i hönsgården. Vi har haft honom sedan tidigt i somras när mården tog två av våra hönor - Lisen och Mary Stuart. Kvar blev då bara Nacho, som vi inte tyckte skulle vara ensam.

En ung tupp, som vi döpte till Masen för att han var av Hedemora-sort, ankom. Han var liten och rätt ynklig. Nacho, som nu var ensam höna och damen på täppan, satte Masen ordentligt på plats. Hon visade vem hon var och Masen fick så snällt hålla sig undan om han inte skulle få sig ett redigt nyp - eller hack - av hönan Nacho.

Någon månad senare fick vi två hönor av en granne. Vi döpte dem till Vita frun och Svarta Maja. Svarta Maja var kal på huvudet, som om hon varit sjuk eller mobbad av de andra hönorna - vi tror mer på mobbningsteorin än sjukdom. Hon var rätt skrajsen av sig när hon kom.

Nu har det gått en tid och Svarta Maja börjar få små fjun på huvudet igen. Hela gruppen går nu tillsammans och har hittat sina roller. Masen agerar tupp, gal som få och håller ihop gruppen. Ingen verkar elak mot någon annan och alla sitter på pinnarna på kvällen. De sitter i huvudsak tillsammans. Masen gör små utfall mot oss människor när vi kommer in i hönsrummet för att öppna eller stänga, ge mat och vatten. Man kan tro att han gör det för att markera vem som bestämmer och för att skydda sina hönor. Han får en liten åthutning av mig. Jag vill ju inte att han ska göra så. Vi får se om beteendet kan ändras åt ett mer positivt håll - det kan kännas hotfullt om små barn kommer in i hönsgården och han då gör så.

De sista dagarna har han börjat rymma. Han lämnar hönsgården, som förstås är stor nog för hela gruppen. Han vill uppenbart vidga sina vyer, men han vill nog ändå egentligen inte lämna sin grupp. Leif har fått fösa in honom två gånger och jag en gång. När jag kom på honom igår, sprang han utanför nätet och vill in, men kunde inte klura ut hur han skulle ta sig in igen. Samma väg och samma sätt som han kom ut, kunde man ju tänka, men det kunde inte han tänka, verkar det som.

Höns är trevliga djur. Roliga. Skuttiga. Peppiga. De springer så roligt. Och flyger, fast man (jag!) inte tror att de kan. Varför man (jag!) nu tror det? Ja, kanske för att man (jag!) har förutfattade meningar om det mesta (fast man - jag! - förstår inte erkänner att så är fallet).

A..

fredag 23 augusti 2019

Jag oroar mig för den lilla brevduvan som inte riktigt vill flyga...


Det regnar. Jag oroar mig för den lilla brevduvan som inte riktigt vill flyga. Hen står väl inte och fryser i regnet, nu?

Den anlände till byn därhemma för lite mer än en vecka sedan, promenerade på vägen och betedde sig inte lika flyktartat som en fågel brukar. Den gick knappt undan när vi kom med bilen - och det gjorde förstås att man började undra vad det var för en filur. Nu är den på gården, därhemma. Den hade promenerat dit, antar jag, och Leif fick ögonen på den. När den nu var på gården blev det förstås också vårt ansvar, eller hur?

Vi har givit den mat och vatten, den har fått ett litet bo iordningställt - med skydd för mården (som ju tog två av våra höns) och jagande rovfåglar. Ägaren till brevduvan är lokaliserad (genom fågelns ringmärkning och registret hos Svenska brevduveförbundet) och informerad. Vi har blivit ombedda att ge den mat och vatten - i hopp om att den snart hämtar sig och känner sig redo att ge sig ut på sin fortsatta resa hemåt.

Det tävlas alltså med brevduvor. De kan ha riktigt unika släkttavlor (som gör dem enormt värdefulla) och de vårdas ömt av sina ägare. Ja, förstås, de är husdjur precis som alla våra andra husdjur. Bortflugna husdjur måste ju få möjlighet att ta sig hemåt igen, eller hur?

Det är roligt med sådana här små händelser, som lär oss lite nya företeelser och ger oss möjlighet att utforska ett område vi inte tidigare var så väldigt bekanta med. Brevduvor som flugit fel kan vara någons älsklingsvän - det kan vi ju inte bortse ifrån.

Snart är den säkert på väg igen!

A..

måndag 19 augusti 2019

Sökning efter försvunnen person

Vi använder inte sociala media under dagen. Du går ytter på ena sidan och du på den andra. Ni märker upp ytterkanten där ni gått och ni tar inte ner banden efter er. Banden försvinner på sikt (papper). Hen är gruppchef, hen tar hand om och kontrollerar personen om hen hittas och hen ringer 112. Här är kartan över området som ska genomsökas. Vi är ca 10-12 personer i varje grupp och återvänder till centralen när området har genomsökts. Du är försäkrad så länge du har västen på dig.

Vi letade efter honom från kl 1100 - 1900, vi gick i riktigt ruffig mark, försökte läsa en fasansfullt usel karta och samordna oss i en grupp som inte alltid ville samordna sig. Det gick oftast alldeles utmärkt men lämnade också en del att önska. Det allra värsta var frånvaron av konkret information från ledningen och fullständigt usla kartor. Kartorna var verkligen värst.

Vi sökte igenom tre områden - kartrutor - (i våra två olika gruppkonstellationer). Andra sökte i andra kartrutor. Vi gjorde inga fynd. Inga andra heller. Vid slutet av den sista sökningen kan man konstatera att tröttheten gjorde oss till sämre funktionärer, skärpan försvann och bristerna förändrade strukturen. Vi var helt enkelt för trötta för att göra ett riktigt bra jobb, även om vi ändå gjorde ett hyfsat jobb.

Vi letade under träd och rotvältor, vi gick genom högt gräs, tittade upp, ner och bakåt i samband med  vandringen framåt. Vi vek inte undan för snåriga omöjligheter, djupa diken, fästingar eller ormar. Vi fortsatte framåt i vårt acceptabelt raka led. Vi tittade åt vänster och åt höger för att se att vi skannade området tillräckligt väl - tillsammans med de andra i gruppen.

Mot slutet av dagen surrade en helikopter över vårt huvud en stund - det gav en stunds hopp, men det gav inget resultat. Den eftersökte personen är ännu inte funnen. Det gör ont. Vi lider med honom, vi undrar var han är och vad som har hänt. Vi lider med familjen. Och ja, vi undrar verkligen vad som har hänt. Vi undrar över vem, hur och varför.

Ca 120 personer deltog i sökningen. Människor kom från när och fjärran. Flera hade gjort detta förr, men för många var det första gången. Man önskar att man inte behövde, men ack vilken insats av alla som deltog. Om det vore någon anhörig till mig skulle jag nog ändå finna någon form av tröst i den mängd människor som bidragit med kraft, tid och engagemang - ja, alla de som har letat i skogarna runt vår stad denna dag. Det där gör jag om, när behov finns och möjlighet ges. Det är en uppgift att prioritera - det kändes meningsfullt, även om vi inte gjorde några fynd.

Oj, vilken insats. Oj, vilken sorg. Oj, vilken frustration.

A..


Länkar;
Missing people Sweden

Norrtelje Tidning





Missing Peoples volontärpolicy; Sociala medier

Missing Peoples ändamål gynnas av sociala mediers förmåga att sprida efterlysningar. Du som volontär kan hjälpa till genom att dela våra inlägg på sociala medier och sprida ordet om vår verksamhet. Som volontär inom Missing People får du inte sprida eller diskutera innehåll om känsliga eller personliga uppgifter. Uppträd professionellt även på sociala medier för att värna om organisationens-, polisens- och anhörigas integritet. 

Det råder absolut förbud mot att använda sociala medier vid deltagande under sökinsatser. För att skydda andra volontärer och eventuella anhörigas och offers integritet råder absolut förbud att fotografera/filma eller på annat sätt dokumentera under sökinsatser.