lördag 24 juni 2017

Midsommar Labacken (2017)

I ladan hos St Eriks Gille finns en omfattande utställning av gamla prylar

Till midsommarfirandet kommer traktorer med lövade skrindor fulla med
sommarfirande människor.
I år fanns det många blommor i markerna runt omkring. Såväl blått som gult
syns bland de vackra blomster som finns i stången. 
Det är blå himmel, svalt i skuggan men varmt i solen. Folkmängden var stor.
Det var ett fint arrangemang med många aktiviteter.

Mer om Labacken & St Eriks Gille i denna blogg hittar du här.

Text & bild; Anette Grinde





torsdag 22 juni 2017

Känsliga personligheter är svårt

Känsliga personligheter är svårt. Människor är svåra, när de gör sakfrågor till något personligt. Det blir omöjligt att samtala om frågorna, lösa problematiken. Jag möter personer som hotar och hotar, för att - när - vi vill se och tala om siffrorna. En lön skall ändras och lönebyrån hotar att säga upp sig. En balans- och resultaträkning behöver begrundas av en kunnig medlem, med resultatet att kassören hotar att säga upp sig. Ett fotografi skall ändras och någon höjer rösten för att hen känner sig trampad på tårna. Ja, vi blir alla upprörda på olika sätt, några högre och några med lägre ton. Ofta är det den med starkaste röstresurserna och som hotar mest, som går vinnande ur striden. Frågan är om det är bäst, ger det bästa resultatet. Frågan är hur vi löser problematiken för organisationens bästa och hur det sätter sig i oss. Varför gör vi som vi gör och varför läggs det på andra, med konsekvenser som skadar både varandra och organisationerna.Varför är det så svårt att skilja på sak och person?

Om vi skall finnas på en arbetsplats eller ett forum tillsammans behöver vi lära oss att förhålla oss till varandra, lyssna och lösa problematiken. Vi behöver respektera varandras kunskap och roller och vi behöver lyssna på varandra.

Ekonomifunktionen behöver fungera tillsammans, någon behöver vara spindel och se den från ovan. Denne någon måste tillåtas göra. Samma sak gäller t ex kommunikationsavdelningen, insamlingsfrågorna, hr-frågorna och resten. Vi måste, var och en fungera både tillsammans och i våra uppgifter. Respekt för varandras roller, återkoppling och återkommande samtal är viktigt. Vi måste också skilja på sak och person. Det är oerhört viktigt att se att vi talar om en sakfråga som är bra för företaget, inte den person som utför frågan. Det kan ge, eller ger, många tråkiga konsekvenser, när vi inte löser detta på bra och schysta sätt. Både för enskilda människor och för organisationernas väl.

Det finns förbättringspotential här. Vi, alla, har förbättringspotential här.

A..



onsdag 21 juni 2017

Vi söker en ekonom/ekonomiassistent för en tjänst om ca 80 - 100%

För kunds räkning söker vi en ekonom/ekonomiassistent för en tjänst om ca 80 - 100%, med start i månadsskiftet juli/augusti eller strax senare.

Löpande bokföring i fyra enheter.
Fakturering/påminnelser
Registrering/betalning av leverantörsfakturor
Sammanställning av löneunderlag (ej löneberäkning)
Utbetalning av löner
Kassahantering
Kvitton/kortfakturor
Övriga ekonomigöromål

Arbetet avser löpande ekonomiuppgifter såsom bokföring, hantering av fakturor, betalningar, påminnelsehantering och liknande.

Du är minst gymnasieekonom och har gärna gått påbyggnadskurser inom ekonomi/bokföring under ditt arbetsliv. Du har tidigare erfarenhet från löpande bokföring, projektbokföring- och projektredovisning, bokföring av löner, skatter, moms, mm. Du har arbetat med avstämning av konton och förstår hur bokföringens olika delar hänger ihop. I organisationen finns många små delprojekt, varför projektförståelse också är viktigt. Du är prestigelös, strukturerad, stresstålig och har skinn på näsan.

Organisationen har fyra enheter, där företagsformerna aktiebolag, förening och stiftelse finns representerade. Ekonomiavdelningen består av en ekonom/ekonomiassistent och en ekonomichef. Lönerna görs av en fristående konsult. Organisationerna använder Hogia Ekonomi, som bokföringssystem. Vi tänker att du har arbetat i systemet innan och alltså kan det redan från start.

Organisationerna sitter centralt i Stockholm och arbetar för kvinnors hälsa, har många olika aktiviteter och projekt samt är medlem i FRII och Svensk insamlingskontroll. Frågor som medlemsavgifter, medlemsaktiviteter, projektbidrag, opinionsbildning, sponsorer, juridiska och skattemässiga spörsmål, föreläsningar, seminarier mm över hela landet landar hela tiden på våra bord. Det är viktigt att kunna ha många bollar i luften samtidigt.

Din ansökan tas emot på adressen; anette.grinde☺foretagshuset.net




fredag 16 juni 2017

Tryserums fattigstuga














Tryserums fattigstuga & ålderdomshem - nu hembygdsgård. Mer om bakgrunden till besöket här.

Fotograferad av Anette Grinde i juni 2017. Förevisad av Bråkenhielm, som är engagerad i hembygdsföreningen.











Vad gör ett musteri?

Vad gör ett musteri? Katarina Holmberg berättar om Norrtälje musteriets verksamhet hos Rotary Norrtälje (15/6 2017).

Hon startade ett äppelmusteri, för att hon ville göra något annat än vara på Säpo eller avdelningschef hos kommunen. Så hon tog reda på vad det skulle innebära och bestämde sig för att starta. Det hände nu för ungefär ett år sedan. Hennes lokaler finns på Storsten, Vingelbacke på väg ut från stan. Där har hon sitt musteri och sin butik.

Äppelmust är ren pressad äppelmust, utan några tillsatser. Hon gör must bara på svenska äpplen. Hon köper äpplen från Skåne, där man kan köpa fina äpplen året runt. Det är stor skillnad på äpplen som man plockar på hösten och äpplen hon köper från Skåne nu. Det smakar annorlunda, ju längre de lagrats desto sötare när de lagrats. De ändrar också smak beroende av väder, var de växt, mm.

Äpplena tvättas, krossas och pressas i Katarinas musteri. Hon gör hela processen själv. Hon samlar musten i stora tankar och kan använda den då direkt, men då är den inte särskilt hållbar. Råmusten kan drickas direkt eller frysas in. Alternativet är att pastörisera den, vilket hon gör. Hon värmer den då till 80 grader, fyller den på flaskor och bag-in-box - som sedan har en rätt lång hållbarhet så länge förpackningen inte har öppnats.

Även de som är allergiska mot äpplen kan oftast dricka pastöriserad äppelmust. Det gäller i regel också äppelmos. I värmebehandlingen bryts de proteinerna ner, som man är allergisk emot.

Hon köper kryddor från Krulliga hästen i Småland, som mal kryddorna själva och har ekologiska varor.

Katarina har en butik, där hon säljer must, honung från lokala handlare, kläder, mm. Müsli och choklad finns i lokalen också. Välkomna dit. Hon finns på Estunavägen 63, norr om Norrtälje. Titta gärna också in på hennes instagram- och facebooksida som hon försöker uppdatera löpande.

Man är välkommen att komma med sina egna äpplen. Ju större mängd, desto bättre. Hon behöver ca 70 kg för att kunna fylla pressen, så för att få egna äpplen behöver man ha en hyfsad mängd.

När Katarina berättat om sin verksamhet, som inspirerar och glädjer, får gruppen provsmaka av tre olika sorter. De smakar ljuvligt gott, olika, men gott. Berättelsen och provsmakning ger onekligen anledning till ett besök hos musteriet. Jag tänker mig att många kommer att besöka musteriet, och att vi också kommer att tala vidare om detta i positiva termer.

Musteri är ett svenskt mathantverk, långt ifrån storskalig industriell verksamhet.

Hon talar också om äppelmojsen - restprodukten. Hon får numera hjälp att bli av med allt detta. Ankor, höns, vilda djur och kompost mår bra av denna restprodukt. Hon lämnar gärna detta ifrån sig, det enda kravet hon har är att de hämtar det själva hos henne.

Tack, Katarina Holmberg, för ett fint föredrag, fantastiskt provsmakning. Föreläsaren får, som tack, ett Rotogram som innebär att vi har skänkt en slant till Rotarys läkarbank. Rotarys läkarbank gör skillnad för människor som normalt sett inte nås av läkarvård.

Vårt nästa möte hålls i matsalen hos Norrtälje kommun, då s/s Norrtelje håller personalutbildning den torsdagen. Den sista torsdagen i juni är vi åter på båten.

Under mötet fick vi också besök av Elizabeth Löchting, som var fördragshållare förra veckan. Hon hade med sig lotterivinster från de som aktivt hade registrerat sig i Hitta Ut-systemet och engagerat er för orienteringsprojektet i stan. Gammelgårdens besökare drog högvinsterna.

Tack, till er alla, för dagens möte.

Anette Grinde
vid pennan vid Rotarymöte vid möte nr 40 den 15/6 2017 - under Rotaryåret 2016/2017. 




onsdag 14 juni 2017

Professionellt, ideellt & vem står för fiolerna?

Om jag säger att vi måste arbeta professionellt, även i det ideella, så kan någon ge uttryck för - eller kanske t o m känna - att det är ett påhopp. Det är det inte. Det är möjligen en tankeväckare om vad som är vad. Det jag ger uttryck för bottnar i något, det du ger uttryck för - eller känner - bottnar i annat eller kanske i samma, men på något annat sätt. Uttrycket - professionalitet - betyder att vi kan behöva begrunda förhållningssätt och hur vi agerar i vår roll. Vi kan alltid, eller oftast, höja ribban. Gör det lite, lite bättre. Någon uttryckte det som förbättringspotential, och ja, det är ett rätt bra uttryck.

Att arbeta professionellt innebär, för mig, tanke om människor, miljö och pengar - tillgängliga resurser. De är inte oändliga, ingen av dem. Människor vill och orkar till en viss gräns, pengar tar slut och vi är en stor del av miljöförstöringen. Vi behöver se och inse detta, se vår del i detta. Det innebär också att vi agerar så väl vi bara kan i varje enskild stund, med vårt syfte/ändamål för ögonen och verksamhetens bästa.

Jag hörde någon säga att anställda & volontärer i sin dagliga verksamhet alltid, som i varje dag och i varje enskild uppgift, behöver tänka tanken om detta är rätt spår för att gå i den riktning syftet och ändamålet för oss, vilket är i riktning mot uppfyllandet av visionen. Visionen är det som nästan är ouppnåeligt, men det är ändå i den riktningen vi rör oss. Vi behöver tänka kring detta, vi alla som finns i organisationen. Någon är anställd, någon är konsult och någon är volontär och ideell. Vi alla behöver förhålla oss till visionen, gå i den riktningen - annars går vi inte i rätt riktning.

Vad är vår vision?

Jag arbetar ofta med ekonomi. I det ingår händelser innan vi kommer till själva fakturan, bokföringen och rapporteringen. Någon har beställt en offert, tänkt och följt upp. Någon har beställt en vara eller en tjänst, för att den ingår i ett koncept som vi tänker oss att genomföra, t ex ett evenemang. Vi behöver vårda resurserna. Bland resurserna ingår du. Där ingår också jag. Och alla andra som finns i och i närheten av organisationen. Vi har inte en utgångspunkt, vi har många. Vi behöver se detta.

I min - ekonomiavdelningens - roll ingår t ex att placera alla fakturor i rätt enhet, alltså i rätt organisation. Där ingår också att se vilket projekt det tillhör, vilket datum & var evenemanget var liksom också vilken sorts kostnad som avses. Det är ett evigt pyssel med detta. Jag måste också fundera kring de skattefrågor som finns. Skattelagstiftningen, liksom momslagstiftningen, är något vi måste förhålla oss till. Det förändras inte för att vi kallar saker något annat eller för att en kund inte vill betala just detta. Vi kan inte bryta mot lagstiftning för att någon inte har lust att följa den.

Det finns t ex regler om moms, om förmånsbeskattning, om avdragsrätt eller inte, om arbetsgivaravgifter och mycket annat som vi måste förhålla oss till. När någon säger att de inte är momspliktiga, så påverkar inte det vår fakturering. Om vi säljer en momspliktig tjänst, så är det moms som gäller på fakturan. Om vi har kommit överens om en motprestation som ingår i den skattepliktiga sfären, så är det moms som gäller på fakturan. Vi kan inte välja att avstå från detta. Det är så det är, helt enkelt. En gåva är inte momspliktig - men en gåva innehåller inte heller en motprestation. Skillnaderna och inslagen är viktiga att se.

Någon säger att vi är ideella och resonemanget låter ibland som att vi inte skall - eller kan - vara professionella om vi är ideella. Det rimmar inte, i mina öron. Vi måste kunna vara båda.

I alla organisationer måste vi måna om pengarna. Vi har vanligtvis inte omåttliga mängder pengar. Vi måste därför göra en budget. Vi måste se hur intäkterna ser ut i förhållande till kostnaderna, när pengarna kommer in och hur de skall användas. Budgeten måste hålla ihop, och det måste bli en slatt över till övriga kostnader i organisationen. Varje projekt måste i något mått utgå ifrån att det skall täcka också något annat. Det är viktigt att se.

Ett vanligt uttryck är - det måste få kosta. Jag ställer mig alltid frågande till begreppet. Motfrågan måste bli, vem står för fiolerna? Ingenting alls får kosta om vi inte vet att vi har pengar till just det som får kosta. Vi måste också klarlägga vad - hur mycket - det får kosta. Vi har ingen obegränsad källa att plocka slantarna ur.

Ja, saker måste få kosta för att de skall kunna genomföras. Det är sant. Men, vi måste också ha täckning för kostnaderna för att vi skall kunna leva vidare och skapa mervärden på lång sikt. Det vill vi, eftersom det vi gör är viktigt.

A..





onsdag 7 juni 2017

Vad gör vi av vår rädsla?

En kvinna kom in på kontoret. Hon talade om nationaldagsfirandet. Hon förfasade sig över hur dålig kontrollen hade varit, att man hade släppt in människor utan att noga kontrollera dem. Det hade kunnat hända vad som helst, var hennes budskap. Ja, visst är det så. Visst kan det alltid hända vad som helst, men vi kan ändå inte utgå ifrån att det står en terrorist bakom hörnet eller mitt i gruppen. Vi kan inte leva så. Vi måste stanna fria, också i tanken.

Den som vill oss ont kommer att lyckas med det när hen vill det tillräckligt mycket. Hen kommer att göra den hen vill, om inte samhället stoppar innan det gått så långt. Det måste vi hjälpas åt med, men inte genom rädslan. Med en tillräcklig dos av ihärdighet eller klokskap formar vi våra liv. Ibland gör vi det med rädslan som grund, ibland med glädjen och ibland med andra spår. Hon, kvinnan på kontoret, var rädd. Jag känner mig tillfreds med att jag inte är rädd på det sättet. Jag är rädd för helt andra saker, vilket är sorgligt och dumt, men jag är tacksam för att jag inte oroar mig för terror när jag går ute på stan.

A.



Delaktighet är rättvisa

I tanken kring kvinnors hälsa ligger rättvisefrågor, frisk sjukvård, skolgång, mänskliga rättigheter, miljöfrågor, rätten till den egna kroppen, möjlighet till ett schyst arbetsliv, m m. Allas lika rätt, oavsett kön, sexuell läggning eller ursprung. I rättvisebegreppet ligger väldigt många frågor som alltid behöver samtalas om och hållas kvar i fokus, som i riktning framåt.

Kvinnor & män har, som alltid, samma rättigheter. Det är odiskutabelt att rättigheterna och skyldigheterna är lika, men det är inte odiskutabelt att lika ibland är olika. Vi har olika fysiska möjligheter, vi har olika personliga egenskaper och vi passar till olika saker. Ibland för att vi är män och kvinnor och ibland för att vi är olika personligheter. Ibland också för att vi helt enkelt är ointresserade av frågan. Rättigheterna utgår ifrån att vi skall ha rimliga möjligheter att konkurrera om plats och uppgift. Det har vi förstås inte om kravnivåerna sätts utifrån orimliga ribbor. Då blir laguppställningen felaktig. 

Var det den nationella insatsstyrkan som inte hade kvinnor med i truppen för att de fysiskt inte klarade antagningskraven? Är det så att man sätter de fysiska kraven utifrån manliga perspektiv, utan hänsyn till vad kroppen faktiskt klarar? Är det så att en man kan bära 40 kg i en viss situation, men normalt inte en kvinna med samma träningsnivå? Ja, då måste naturligtvis viktkraven förändras utifrån acceptabla fysiska förutsättningar. Packningen måste anpassas, helt enkelt. Med dagens otroligt fina tekniska utveckling inom alla områden kan detta inte vara klämskon som hindrar jämställdheten och nyttjandet av båda könens kompetenser. Hälften av befolkningen kan inte lämnas utanför denna uppgift. Det ter sig absurt.

Delaktighet tillhör rättvisebegreppet. Allas delaktighet. Även kvinnors. Nationella insatsstyrkan arbetar t ex med gisslansituationer, terror, förhandlingar, bevakningar, mm. Fredsfrågor, alltså. Inte krig, utan fred och förhandling om fred. Det är viktigt att alla är med där, även kvinnorna. 

A..

Instagram - #kvinnorshälsa


tisdag 6 juni 2017

Svalorna söker en ny verksamhetsledare

Svalorna söker en ny verksamhetsledare för att samordna sitt arbete i Sverige, Indien och Bangladesh, läser jag på ideellajobb.se. Jag klurar över viktiga jobb i den branschen, så jag läser och funderar kring annonserna när jag ser organisationer som driver frågor om t ex opinion/påverkan, miljö, rättvisa, mänskliga rättigheter, jämställdhet, mm söka folk till viktiga & påverkanstjänster. De är viktiga. Intresserar.

Arbetet kräver ett demokratiskt men tydligt och inspirerande ledarskap, erfarenheter från civilsamhälle och föreningsliv, kunskaper om internationellt utvecklingssamarbete och hållbarhetsfrågor i vid bemärkelse. 

Jag tänker på Svalorna som en viktig organisation som arbetar med viktiga frågor. Mänskliga rättigheter står högt i kurs hos mig. Den rättvisa världen, utan fattigdom och där vi själva kan påverka våra liv i acceptabel utsträckning är viktig. Utrotandet av fattigdom, byggnationen av skolor och rättigheten till skolgång, den viktiga frågan hälsa, frånvaro av våld/terror och närvaron rättvisa är viktiga spår. Jag tänker att den viktiga miljöfrågan också hör hemma där och att allt detta är något vi hela tiden måste adressera. Miljöfrågorna är helt enkelt en mycket viktig rättvisefråga, precis som arbetsmiljöfrågorna är. Allt hänger ihop och tillhör de viktiga spåret i riktning mot mänskliga rättigheter och rättvisa. Det är så viktigt att vi verkligen gör, hela tiden. Uppmärksammar, skapar skav, utvecklar, ser - gör, tillsammans och var för sig.

Jag vill så gärna att vår värld blir bättre - vår här, där och vår allas tillsammans. För att vi har det bra här, kan vi inte släppa vårt ansvar för andra platser där det är så mycket sämre. Vi kan heller inte släppa frågorna här, för de riskerar att gå bakåt om vi inte håller fast dem i rätt riktning.

Verksamhetsledare är en viktig post. Som också alla andra poster i en organisation är. Ekonomer, programansvariga, kommunikatörer, assistenter, insamlingsgrupper, styrelseledamöter, mm. Ja, alla måste gå i samma riktning. Vi måste tala om detta - riktningen - tillsammans, vad som är vårt egentliga uppdrag. Vi måste lyssna till varandra och ledningen måste leda grupperna dit. Det är så oerhört viktigt att vi alla hjälps åt för att helheten skall bli bra. Bara en kan inte, vi gör det tillsammans. Vi måste - tillsammans - veta vart vi är på väg, se samma bild, liksom.

Hos Svalorna ser jag att verksamhetsledaren har ansvaret för den långsiktiga hållbarheten i föreningens ekonomi i vilket ingår återbruks- och second hand-verksamhet. Det är glädjande att man också har det siktet. Det är viktiga frågor. Verksamhetsledare behöver ofta vara pålästa och engagerade, beroende av hur ledningen (styrelse & ordförande) ser ut. Ibland hindras ledaren och ibland höjs den, skapar nya möjligheter. Det är så viktigt & fint när styrelse/ordförande och kansliledning höjer varandra och går på samma spår, ser och känner - och håller med om - riktningen i organisationen. Det är så fint när det är så, och så sorgligt när det inte är. Teamet tillsammans, är hela grejen. Konkurrens och hinder, när människor tillsammans inte nyttjar - kan nyttja - hela sin kapacitet i sin roll är bara sorgligt. Låt oss hoppas att det inte är så hos Svalorna, utan fyllt av lustfyllda och meningsfulla möjligheter, där samtalet är gott och människorna peppar varandra tillsammans.

Lyckligt påverkansarbete, glöd, opinionsbildning, samtal med personal för att finna deras lust och glädje - ja, det är finfint ledningsarbete, det.

Varmt lycka till, till dig som söker och får tjänsten som verksamhetsledare hos Svalorna. Pepp för tjänst, organisation och alla individer som ingår i team och volontärskrets. Pepp för ett schyst team, helt enkelt, som gör schysta saker.

A..






Grönska

Detaljerna är ljuvliga, men ibland omöjliga.

Varför samlas sniglarna just på den där vägsträckan men inte strax innan eller efter? 30 meters god snigelväg & sen ogod. Varför?

Kanske har det med grönskan att göra?

A..









måndag 5 juni 2017

Att vilja tillsammans....

Jag läste hennes blogg förut, för flera år sedan, när hon skrev om att hennes hjärtevän inte ville gifta sig med henne. Hon hade ett äktenskap bakom sig, men ville kliva in i det nya för att hon ville det. Det var viktigt för henne. Han ville inte.

Jag hörde en annan kvinna sitta i samma sits häromsistens, kände problematiken igen. Han ville inte.

Jag tänker ofta på situationer där vi inte vill samma/lika tillsammans och hur det påverkar relationerna. Hennes relation tog slut. Det som var viktigt för den ena var också viktigt för den andre, men på tvärtom vis. De stod för långt ifrån varandra i frågan, som skadade relationen. Den ena kunde inte förhålla sig till den andre, de kunde inte enas i känslan. Det är sorgligt när det sker. Det är sorgligt när - att - sådana frågor dödar relationerna. 

Äktenskap slår olika hos olika personer, eller klingar om vi ska använda mjukare ord. För någon är det ett fängsel, ett besvär och ett hinder. För andra är det i stället kopplat till ren och djup kärlek. Det är också ett viktigt och stort stycke juridik, både för nu och för sen. I liv och vid död. Dessutom ingår frågan om tillhörighet och omsorg, att visa världen och sig själv att man hör ihop och att man anstränger sig sådär lite extra för just det. Man lovar att vårda varandra, stötta i såväl glädje som i sorg. Ja, det ligger mycket av vikt i äktenskapets famn.

Samma - omsorg och stöttning - gäller förstås utan äktenskapet om relationen skall vara fungerande. Juridiken måste då ordnas på annat sätt. Juridik under tiden, omsorg om den andre och ett avtal om vad som händer när saker går fel. Fel kan t ex vara skilsmässa och dödsfall, där juridiken avgör hur framtiden ser ut. Det kräver att parterna juridiskt formaliserar sina relationer, säger vad och hur tingens beskaffenhet skall förhålla sig i händelse av fel och ändrade förutsättningar. Däri finns också barnen, ja, inte som fel, men väl som ändrade förutsättningar. Hur ändras livet och juridiken med egna - gemensamma - barn och med andras - var & ens - ungar? Ja, äktenskapets lagar styr på ett sätt. Vill vi ha det på annats sätt får vi ordna det själva. Är vi tillsammans, så är det bra att tänka och ordna detta tillsammans. Det tål att ses över, säger jag till den som klurar över frågan. 

Gör slag i saken. Gift er eller kontakta en jurist för att se över vad som händer och sker i olika situationer. Särskilt om ni har barn. Ja, även om ni gifter er behöver ni se och inse vad det betyder i juridiken, förstås. 

Vad händer om ni drabbas av skilsmässa? Ett barn dör eller skadas? En förälder dör eller skadas? Du dör? Din sambo eller make dör? Med mera, med mera. Olika saker händer om familjen drabbas av en olycka och ett barn dör före en förälder eller tvärtom. Olika saker händer också i skilsmässor eller i delade hem där äktenskapsjuridiken saknas. Hur ser de olika scenarierna ut och vad händer i de olika situationerna - ställt i relation till hur/vad du vill skall hända i de olika situationerna?

Gör slag i saken. Gör.

A..



Förfall eller glädje?


Ja, en situation är oftast olika beroende av vem som tänker eller frågar. Detta gamla jaktpass hör historien till. Jag hör berättelserna om lyckan i svunna tiders aktiviteter där ung & gammal njutit av skogens & kamraternas gemenskap tillsammans.

Jag hör glädjen i hans minne.

- Det är bra att passet rasat så att ingen får för sig att klättra i't.
- Där finns en kontorsstol som vi kan fundera på om vi ska ta hem & sanera/renovera.

Ja, det som kan se ut som ett ömkligt förfall i någons ögon, kanske inte är det i någons annans.

A..




lördag 3 juni 2017

Tidskriften Västsahara - nr 2 ute nu.



Nytt nr ute nu. 
Har du beställt din prenumeration? 
Please do. 
Tidskriften Västsahara behöver förstås vårt stöd. 

A..



Tack, Daniel Hansson från Friskt jobbat!

Tack, Daniel Hansson från Friskt jobbat, för den fina föreläsningen hos Rotary Norrtälje i torsdags (1/6 2017).

Daniel berättade om sina ergonomiutbildningar och han berättade om sitt arbete med de inspirerande 90-plussarna. Igenkännande skratt fyller rummet när Daniel talar om polisernas och andra yrkesgruppers kroppshållning, liksom även om frågor som rör 90-plussarna.

Det finns gott om forskning som stärker tesen att träning är bra. Ja, träning är bra, för i princip alla. Åldern är verkligen inte ett hinder. Det är aldrig för sent att börja träna, säger Daniel, som arbetar med styrketräning, mm, i en 90-plusgrupp. Träningen gör skillnad för hur länge vi lever och hur kvalitén i livet ser ut. Ja, träningen gör verkligen skillnad.

Åldringarna lär sig att lägga sig ner på marken och ta sig upp igen. Det finns inte så många som tycker att det är en enkelt procedur. Det tränar de på i 90-plusträningen. De tränar också att sätta sig  eller att kliva upp på en låg pall och att kliva upp från golvet själva. Det gör skillnad sen i lust och mod att kunna gå utanför dörren och ta en promenad. Det kan tyckas vara enkla frågor, men gör stor skillnad i livet. Skador förhindras, dödligheten hamnar längre bort på åldersskalan, sjukdomarna förhindras och åldringsvården i normala termer reduceras högst avsevärt. Framförallt höjs livskvalitén och livsglädjen hos många. Träningen ger riktigt och relevant plus i många kassor.

Är man rädd för att ramla, för att man inte tror att man tar sig upp, så vågar man inte gå ut. Då sitter man vid köksfönstret istället. Det skadar hälsan. Statistiken talar här sitt tydliga språk, den går inte i positiv riktning. Träningen är värdefull, ja, det är tydligt.

10 meter snabbgång med flygande start är en av övningarna gruppen arbetar med. Det är viktigt att klara uppgiften under 14 sekunder. Om man inte klarar det riskerar världen att bli ganska liten, för då kan man t ex inte gå över ett övergångsställe på grön gubbe. Det övas, höjer ribban, gör människor modigare och skapar mervärden.

Lyckan är stor hos 90-plussarna när de klarar övningarna. Glädjen sitter i en hel vecka och de är superinspirerade att öva mer. De skapar en attityd till rörelse i gruppen, det gör skillnad. Flera av 90-plussarna får hjälp av sina barn att ta sig till träningen. Ungarna är ju ofta pensionärer, så de har tid. Det ger dem också roliga samtalsämnen när de sen träffas i andra sammanhang. Träningen är ofta ett sätt att bryta ensamheten. Också det gör skillnad.

Daniel talar också om depression där han påminner om att träningen är ett gott sätt att minska risken för depression. Styrketräning mot depression är effektivare än många andra sätt, som t ex KBT.

Rörelse och träning är grejen.

Hade styrketräning varit ett läkemedel, så hade Nobelpriset varit en grej för de som utvecklat detta. Det verkar som om det aldrig är för sent att börja träna. Det är fantastiskt att börja i god tid - det förbättrar verkligen livsförutsättningarna.

Tack, Daniel Hansson från Friskt jobbat, för en bra och inspirerande föreläsning. Stort tack.

Idag var vi 21 personer i rummet. Ett ljuvligt och glatt samtalssorl hördes i rummet. Solen sken utanför vårt fönster på vackra s/s Norrtelje. Vi serverades fantastiskt god mat, ja, ljuvligt gott. Vi tillbringar våra möten i en fantastisk miljö, det gläds jag verkligen år. Jag, som ledde mötet, gladdes också över den fina klockan som gav mig ordet utan att behöva ta någon annan till hjälp för att bryta det fantastiska sorlet i lokalen när det var föreläsningstid. Tack, ni fantastiska människor, för torsdagens möte.

På fredag kväll (2/6) åker vår medlem Gösta Björck till Stockholm Sergel Rks 40-årsfest. Klubben bildades (chartrades) i juni 1977. Charterpresident var Gösta Björck, nu (sedan många år) aktiv och engagerad medlem i Norrtälje Rotaryklubb. Från Norrtälje Rk gläds vi över deras firande, önskar dem allt gott och hedrar dem genom ett särskilt bidrag till Rotarys Läkarbank som Gösta Björck för vår klubbs räkning får framföra till Sthlm Sergel Rk.

Dagens vinlotteri inbringade 400 kr till Rotarys Läkarbank och vinsten gick till en glad gäst.

Tack, för idag.

Anette Grinde
Norrtälje Rotaryklubb
1 juni 2017


Fotografer i dagens möte var Kerstin Sandh och Marianne Staaf. Tack, till er.



Föreläsare Daniel Hansson
Fotograf Marianne Staaf fotograferar
fotograf Kerstin Sandh som fotograferar annat motiv. 


Dagens president delar ut ett tack till
föredragshållaren efter föredraget.

Länkar; 




torsdag 1 juni 2017

En helt vanlig kohage



Nästan hemma. Pratade i luren så jag missade min milsten. Det får bli en kobild istället, eller kanske snarare över landskapet där korna vandrar. De har det ändå ganska bra där de går & filurar i hagen, även om jag annars är rätt oförtjust i hur vi hanterar djuren för vår egen saks skull. Gillar verkligen det vegetariska bättre.

A..