onsdag 7 juni 2017

Vad gör vi av vår rädsla?

En kvinna kom in på kontoret. Hon talade om nationaldagsfirandet. Hon förfasade sig över hur dålig kontrollen hade varit, att man hade släppt in människor utan att noga kontrollera dem. Det hade kunnat hända vad som helst, var hennes budskap. Ja, visst är det så. Visst kan det alltid hända vad som helst, men vi kan ändå inte utgå ifrån att det står en terrorist bakom hörnet eller mitt i gruppen. Vi kan inte leva så. Vi måste stanna fria, också i tanken.

Den som vill oss ont kommer att lyckas med det när hen vill det tillräckligt mycket. Hen kommer att göra den hen vill, om inte samhället stoppar innan det gått så långt. Det måste vi hjälpas åt med, men inte genom rädslan. Med en tillräcklig dos av ihärdighet eller klokskap formar vi våra liv. Ibland gör vi det med rädslan som grund, ibland med glädjen och ibland med andra spår. Hon, kvinnan på kontoret, var rädd. Jag känner mig tillfreds med att jag inte är rädd på det sättet. Jag är rädd för helt andra saker, vilket är sorgligt och dumt, men jag är tacksam för att jag inte oroar mig för terror när jag går ute på stan.

A.

Inga kommentarer: