Artificiell intelligens (AI).

 

Jag tänker på AI som en fara. Jag målar fan på väggen. Jag känner inte att jag gjorde det när internet och datorer klev in i vår värld under 80-talet. Jag var i och för sig ung då, kanske såg jag världen ur en annan synvinkel då? AI känns farligt, men jag förstår att du och jag inte kan stoppa bollen som är satt i rullning. Det händer att jag känner mig motvalls, inte vill det någon kallar “utveckling”. AI är en sån grej.

För mig känns det oerhört viktigt att det finns tydliga regler runt AI och att det finns ett demokratiskt (gemensamt) ansvar och en medveten tillsyn. För mig betyder det vettiga regelverk, mänsklighetens omsorg och gemensamt ansvar. Det känns svårt med tanke på hur världens ledarskap och desinformationsnivåerna ser ut redan idag. För mig känns det också viktigt att vi tänker kring upphovsrätt innan AI äter upp alla kreativa verk. Demokrati och upphovsrätt känns nästan som detaljfrågor, med tanke på hur starka de stora och väldigt drivna företagen tillåts vara i vår tid. 

Ja, kanske kommer AI att ta många jobb i framtiden, men min oro ligger snarare i den skada AI kommer att göra genom t ex kommersialismens styrka, desinformationsnivån, kriminaliteten och många staters vilja att kontrollera sina medborgarna. 

AI kräver mycket energi och riskerar att öka utsläppen. Jag såg en bild av föroreningar av vatten i ett närområde till ett datacenter häromdagen. Det känns viktigt att vi ser över klimat- och miljökonsekvenserna och inspirerar på att energin är förnybar. Med tanke på fake news och internet-troll behöver vi också se över vår bildning, medborgarnas kritiska tänkande och vilka instanser i samhället som hjälper oss med korrekt information. Vi behöver fortsatt utbildning i kritiskt tänkande efter avslutad skolgång, ja, hela livet. Tekniken och samhällets uppfinningsrikedom rusar oerhört snabbt. 

Vi behöver ställa krav på transparens kring träning av AI-verktygen och se hur AI påverkar oss. Vi, som medborgare i världen som utvecklas i många olika spår, behöver hänga med. Vi behöver se att hanteringen och regelsystemen gör det också.

Det finns mycket som är viktigt. Rättvisa. Hänsyn till planetens konstitution. Frihet. Uppfinningsrikedom. Demokrati. Juridik och konsten att mota bort missbruk. Ansvarsfullt näringsliv. Klimat. Biologisk mångfald. Giftfri mat. Kemikaliefri natur. Och, att vi stannar i livets korridor. Att människor, djur och natur går före kommersialismen. Med mera. 

AI känns, för mig, farligt - kanske mest för att världen just nu har så många maktdrivna politiska ledare och näringsidkare. 

Jag behöver tröst. Eller inse att jag måste ställa om mig själv till att känna hopp. Hur ska det annars gå? 

A..

25/5-26. St Eriks Gille, Roslagsbro hembygdsförening.

St Eriks Gille, Roslagsbro hembygdsförening, har hembygdsgården Labacken i sin vård. Det ska målas, snickras, plockas, städas, prylar ska sorteras, gräset klippas, fönster putsas och målas och alltet ska fejas för att hålla gården i skick. Vi gör allt detta med ideell kraft. Intresserade människor i bygden lägger tid, kraft och kunskap på gården och dess byggnader, vi gör det tillsammans. Vi spar, vi klurar hur vi bevarar, men försöker också använda nya metoder. 

Hur ser vi både det gamla och det nya? Hur når vi alla åldrar? Vi muttrar, skrattar och fikar tillsammans. 

Just idag tackar vi för gräsklippningen, när gräset växer så det knakar. Vi säger tack till Kalle för att han har koll på gräset, längden, klipparen och tar sig tid för detta. Det är värdefullt för gården, föreningen och vår historia. 

Utan de ideella krafterna är inget möjligt. Ja, vi - folket i bygden - driver gården och hembygdsföreningen tillsammans.

A..

Plats: Labacken, Roslagsbro, Övra Söderbyvägen 24, 761 75 Norrtälje.

#steriksgille #roslagsbrohembygdsförening #roslagsbro #labacken #norrtälje 

23/5-26. Backyard Ultra Vänge.

 

I lördags (23/5-26) sprang jag en - för mig - ny sorts tävling. Backyard innebär att man springer en bana som är 6706 meter lång och att det är en ny start varje hel timme. Man springer så länge man vill eller orkar - eller tills man är ensam kvar. För mig var det första gången, så jag skulle se och lära, testa hur jag fungerade i sammanhanget. Det var en intressant upplevelse - som jag avser göra igen.

Banan gick i skog och mark. Det var ytterst lite asfalt. Grus, terrängstig (med snubbelrötter!) och elljusspårsslinga gjorde underlaget varierat. Det gällde bara att följa pilarna. Jag sprang bara dagtid, så jag behövde inte oroa mig för mörkret och pannlampelöpning. Den som sprang längst sprang 28 timmar. Jag nöjde mig med 7 timmar. Jag får försöka någon timme mer nästa gång.

Man har alltså en timme på sig att springa ca 6,7 km, om man ska hinna till nästa start. Bra är om man hinner med vila, toa och energiintag under tiden också, innan nästa timme slår hel och rundan ska hanteras igen. Man får förhålla sig rätt där. Hinner man inte, så är man ute ur leken.

Folk promenerade i uppförsbackarna. Ja, då gjorde jag det också. Det är energibesparande om man ska springa långt och länge, förstås. Ibland, beroende av vilka du hade omkring dig i spåret, var det helt tyst. Bara steg och andning, väldigt lite flåsande. Alltså lugn fart, ja, pratfart. Ibland, när andra fanns i närheten, var det ett ständigt prat. Det var roligt, ja, också vilsamt, både att lyssna, delta i samtalet eller lyssna på naturens stillsamma ljud. Samtalet rörde sig nästan uteslutande runt samma ämne: ultralopp, marathon, tips på nya backyard eller ultror och målsättning under detta och andra lopp. Det fanns många imponerande bedrifter och flera (som jag) nybörjare i just den här tävlingsformen. Det dök upp nya spårkompisar under nästa varv, men ämnena var i princip detsamma. Ingens familj, arbetsförhållanden, världspolitik eller krigsvånda diskuterades. Livet utanför var inte del av dagens uppgift. Det var skönt och förundrande vackert.

Jag tackar mig själv för helgens bedrift, det finns (gott om) utrymme för höjning av insatsen. Jag gläds över det. Jag gratulerar alla deltagare till deras personliga bragder. Jag tackar Backyard Ultra Vänge för ett väldigt fint arrangemang - och säger: på återseende. Jag önskar varje löpare - som springer en mil eller mer, lite halvofta - det personligt inneboende peppet att testa en backyard. Jag kan inte annat än rekommendera konceptet.

Jag känner mig glad över att ha förmågan att springa. Nu är tid för mig att - också - simma och cykla. Vi får se hur min mentala vilja samverkar med mig i det.

A..


Ps. 

* Världsrekordet innehas av polacken Łukasz Wróbel med 116 varv (777 km). 

* Alla deltagare ska varje timme klara av att springa ett varv på 6 706 meter. Sträckan är bestämd för att 24 varv ska motsvara 100 miles (161 kilometer), vilket anses vara en drömgräns för ultralöpare. 

18/5-26. Årsmöte, St Eriks Gille (Roslagsbro hembygdsförening).

Vi har haft årsmöte (18/5-26) i St Eriks Gille (Roslagsbro hembygdsförening). Vi samlades i Roslagsbro kyrka, med alla dess vackra målningar, träfigurer och allt som sitter i väggarna alltsedan 1200-talet. Tänk om väggar kunde tala.

Jonas Westberg inledde, kantor Peter Dahlberg spelade och sjöng, och församlingsherde Fredrik Ekström talade bl a om föreningens förebild Erik den helige i sina ord om veckans text, den kommande pingsten och vår förening. Efter andakten vandrade vi på ett stillsamt led till vår vackra Sockenstuga, belägen strax intill kyrkan. 

Erik den helige, Erik Jedvardsson, föddes omkring 1125 och dog den 18 maj 1160. Han räknas som kung av Sverige omkring 1156–1160. Erik den helige är svenskt nationalhelgon, Stockholms och också vår förenings skyddshelgon.

I årsmötet valdes en ny ordförande (Anette Grinde), en ny ledamot (Pär Eriksson) och en ny suppleant (Micke Hagström). 

Jonas Westberg (ordförande), Eva Eriksson (sekreterare) och Anders Piscator (suppleant) tackade för sig i styrelsen. Vi tackar dem för allt arbete de bidragit med till föreningen. Tack! Ja, vi hoppas att vi har dem kvar i föreningens fortsatta arbete för bygdens väl. 

Inalles består styrelsen nu av ordinarie ledamöter: Anette Grinde (ordförande), Carl Petter Eriksson (vice ordförande), Gun Olsson (kassör), Thomas Niklasson, Monika Ekstrand, Peter Dahlberg och Pär Eriksson. Som suppleanter deltar: Micke Hagström, Ylva Sundström och Östen Runelind. Det konstituerande mötet beslutade att firman tecknas ensam av föreningens ordförande och den gemensamma ekonomin av föreningens ordförande och kassör i förening (tvåhandsfattning). 

Årsmötet godkände också den föreslagna stadgeändringen, vilken ger en ändrad årsmötesdag framöver (att fortsättningsvis genomförs under perioden januari-mars). Vi påminns om föreningens förhållande till den 18/5 (Erik-dagen) och dess koppling till vårt skyddshelgon. Vi behöver göra Erik-dagen till en fortsatt viktig dag för föreningens verksamhet. Hur, får framtiden utvisa, men styrelsen tar gärna emot förslag från medlemmarna i föreningen.

Vi tackar årsmötets ordförande (tillika avgående ordförande för styrelsen) Jonas Westberg för ett tydligt och strukturerat årsmöte och - hela föreningen - går tillsammans vidare till nya gemenskapsfyllda dagar i föreningslivets famn. Vi fortsätter bygga föreningen tillsammans, i och för vår gemensamma bygd.

Claes och Birgitta Holmström, som under många år gjort stordåd, tilldelades hedersmedlemskap i föreningen. Det är de drivna, intresserade och kunniga människorna som driver oss framåt. Claes och Birgitta tillhör verkligen den kretsen och vi ser med glädje fram emot deras fortsatta engagemang, tillsammans med alla oss andra i föreningen.

Visst ses vi på måndag 25/5-26, kl 1800? Då är det arbetskväll på Labacken. Monika Ekstrand har lovat att ordna fika. 

Anette Grinde 

Ordförande St Eriks Gille, Roslagsbro hembygdsförening.

Tfn 0708 905 731. 

“Oberoende” skriver om kollektivtrafiken i Norrtelje tidning

“Oberoende” skriver i Norrtelje tidning (NT web 14/5-26) om kollektivtrafiken och skatterna, med en önskan om att få veta hur kostnadssänkningen för trafikanterna ska betalas. 

Själv undrar jag mest hur planeten ska överleva utan att vi tar krafttag för att få ner fossilutsläppen, övergå till ett avsevärt större kollektivtrafiksnyttjande och när hela politiken ska ta ansvar för att det sker. 

Ja, kollektivtrafiken ska betalas. En hel regionbudget, med alla dess olika delar, behöver klarlägga det. Det behöver också kommas överens över partigränser, kanske t o m blockgränser, för att kommas i mål. Det vore en dröm för vår landsbygd, stad, huvudstaden, regionen och landet om ledningen i regionen tillsammans såg värdet för människor, natur och vårt allas klimat. Det vore förödande om de inte förmår detta. 

Kollektivtrafiken påverkar människors liv, både i tillgänglighet och klimathänseende. Det påverkar landsbygd och stad, möjlighet att komma till skola, jobb, sjukhus och nöjen. Dess prisnivå behöver sättas för tillgänglighet för alla åldrar, liksom för de flestas hälsosituation och ekonomiska förutsättningar. Tillgänglighet till kollektivtrafiken är i förlängningen en rättvisefråga för oss alla. 

Klimatanpassningar är billigare att göra idag, än när den stora förödelsen nått oss. Det vi inte gör idag, blir avsevärt dyrare i framtiden. Att “få ekonomi” i kollektivtrafiken är avsevärt mer än bara pengar i regionens budget för just det.

A..

12/5-26. Repression mot aktivister och engagerade tjänstepersoner – hur tar den sig uttryck, vilka risker innebär den och hur kan den bemötas?

 

Jag lyssnade (12/5-26) på ett seminarium om aktivism: Repression mot aktivister och engagerade tjänstepersoner – hur tar den sig uttryck, vilka risker innebär den och hur kan den bemötas?

* Anna Olovsdotter Lööv, lektor och studierektor i genusvetenskap på Mittuniversitetet, ledde samtalet med professor Jan Olsson och klimataktivist Björn Paxling.

* Jan Olsson, professor vid Örebro universitet, med en forskningsinriktning mot policy- och implementering med betoning på förändrings- och förnyelsetendenser som utmanar traditionella politisk-demokratiska värden och institutioner.

* Björn Paxling, leg psykolog, PhD (doktorsexamen) och klimataktivist. 

De talade t ex om repression, aktivism på myndigheter (av anställda eller av utomstående) och ärenden kopplade till statliga anställningar. Ärendet med Energimyndigheten har rättegångsdatum planerat till kommande vecka, där fackförbundet ST stämmer staten för en uppsägning som bottnar i den anställdes deltagande i en fredlig och ickevåldslig aktivistgrupp. Det ärendet har skapat många samtal på många olika nivåer i samhället, t ex hos aktivister eller på annat sätt politiskt aktiva människor, hos HR-personer i företag och på andra myndigheter, hos ledning och anställda (oavsett arbetsgivare) och hos en bred allmänhet. 

De talade också om Folkhälsomyndigheten, där utomstående aktivister besökte myndigheten för information och bildning, och också för att lyfta frågan om myndighetens förhållningssätt till klimatfrågorna, som ju är av vikt för mänsklighetens överlevnad. Vilket är Folkhälsomyndighetens förhållningssätt till engagerade människor inom myndigheten? Vilken kunskap har myndigheten om folkhälsan i klimatförändringarnas spår?

De talade om vikten av högt i tak inom myndigheter, att det är väldigt viktigt med ständiga öppna samtal. De talade om att statsanställda måste ta ansvar för att vi följer forskning och beprövad vetenskap. Anställda måste våga ta samtalen om t ex ministerstyre, orimlig politikerpåverkan eller lagstiftning som ger orimliga konsekvenser. När människor tystas, med t ex hot om uppsägning, hotas demokratin. 

De talade om hur arbetsplatser blir bättre, kunnigare och drar till sig mer kompetens när det finns kunniga, engagerade och motiverade medarbetare på en arbetsplats. Att tysta människor skapar istället dränerade arbetsplatser. Det kan också skapa arbetsplatser där det bubblar under ytan, där man tyst följer ledningens order, bidar sin tid och förbereder aktivism på andra sätt. 

När myndigheter kritiseras riskerar de att reagera akut, ja, alltför kraftfullt för att försöka skydda sig själva. Det i sig kan leda till att de agerar i strid med grundlagen, t ex byter mot yttranderättsskyddet för anställda. De borde istället efterlysa engagemanget och skapa öppna samtal inom myndigheten.

Jag tackar Anna Olovsdotter Lööv, Mittuniversitetet, som samlat till ett viktigt seminarium. Aktivism, öppen dialog och bildning för oss alla är viktiga delmängder i en demokrati. Vi behöver förstå människors varför och hur deras ärenden påverkar oss alla. Aktivism och engagerade anställda är guld för vårt samhälle. Jag är tacksam över att de placerat sig framför mina ögon. 

Tack.

A..

7/5-26. Jag springer till skogs. Telefonen ringer..

Solen skiner.

Jag får en avbokning av en viktig föreläsare kort inpå en föreläsning. Jag bryter ihop, ser pengarna för bokningar och mängden tid fladdra iväg och ber sinnesrobönen, igen. Jag gråter inombords, rycker upp mig och funderar kring alternativ. Vilken är den bästa natur/djurbonden i Roslagen? Läget löst, ja. En naturvårdare med kärlek till djur och natur välkomnas. Välkommen, du som vill veta mer om mat & klimat. Bibblan i Norrtälje, 7/5-26, kl 1800. Föranmälan, ja.

Jag skriver ett protokoll. Jag gläds över värmen och välkomnandet i gruppen där öppna samtal råder och varje medlem bjuds in igen och igen. Vad vill du, vad är du bäst på och hur matchar vi det med föreningens behov? Ja, det är bra frågor. Jag gläds åt öppenheten som skapar möjligheter.

Jag läser om forskar-aktivisterna som påtalats, dömts och frikänts och jag känner hopp för demokratin. Jag känner glädje för att det finns så mycket kunnigt folk som tar sig ton på olika sätt, t ex genom civil olydnad, demonstrationer och andra aktiviteter som möjligen stör andra. Jag gläds åt aktivisterna - som vänligt och bestämt agerar för klimatet och utvisningarna. Det är vackert.

Jag springer till skogs. Telefonen ringer, en bokning till ett samtal görs och jag påminns om det viktiga samtalet om värderingar vi ska mötas i, inom kort. I vilken mylla står jag och vad står jag för, är frågor att lyfta inom oss själva - och kanske tillsammans med andra. Samtal på riktigt, är grejen. Det finns plats kvar. Välkommen. (12/5-26, kl 1500. Norrtälje. Föranmälan till mig, ja.)

A..

7/5-26. Välkommen, du som intresserar dig för mat & klimat.

 

I den vackraste solen vandrar jag genom landskapet. Jag parkerar vid kyrkan, den med Sockenstugan som är tillgänglig för bygden, där barnen sjunger och de årsrika skrattar åt sina gemensamma idrottsminnen. Jag tycker om när kyrkan är öppen och tillgänglig. Flaggan vajar fridfullt. 

Det går ingen buss, så jag går längs Roslagsleden. Leden och sträckningen genom Roslagens vackra natur är bra för min hälsa. Att gå, cykla eller springa är gott för kropp och själ. Kommunen ansvarar för vården av leden inom våra gränser, någon säger att de önskar att Norrtälje kommun vore ansvarig för hela leden. Det är ett gott betyg: de åtgärdar träd och fällen när man felanmäler. Så låt oss fortsätta felanmäla när fel uppstår, hur ska de annars veta var eller hur träden lagt sig som plockepinn i stormen. Naturen doftar ljuvligt, men var är insekterna?

Efter containertömningarna ser vi sopor i våra diken. Paulina, en av våra stjärnor i bygden, vandrar eller cyklar med en påse med skräp. Snart en till, och sen en till. Hon samlar enträget. Jag skriver till kommunens renhållningsinstans, som svarar som att de inte förstått. Jag och andra skriver igen. Och sen igen. Bilutkastat skräp är en sak och av sophanteringen tappat är en annan. Vi behöver åtgärda båda, ja, på olika sätt. Den ena är moral och den andra entreprenörernas funktion, ja, kanske en upphandlad fråga. Jag fortsätter samla vintervägpinnar, som entreprenören inte plockat när hen for omkring i sin specialanpassade maskin. Jag ska felanmäla också det igen, ja. Vi vill ha ren natur, inte plast och skräp i våra diken, eller hur? Hur kan vi mer hjälpas åt?

Jag är hel och frisk, anstränger mig för fler steg i naturen. Jag behöver bussen, den är bättre för klimatet, för mig, rörligheten, hälsan och för alla åldrar i bygden. Jag älskar vårt vinkområde, som är en fantastisk bussregel på vischan: jag kan gå eller springa bussen till mötes. Den stannar när jag vinkar. Chaufförerna som känner till mig har ännu inte riktigt klurat ut var jag bor. Bussen är frihet. Jag önskar mer och billigare kollektivtrafik, tillgänglig för alla åldrar, var och ens tidsmässiga- och ekonomiska förutsättningar, så att bilen kan parkeras hemma. 

Välkommen, du nya dag. Idag ska jag tänka mer på frågan om mat och klimat. Kommer du på torsdag, när vi ska klura kring och lära oss mer om sambandens olika spår? Välkommen, ska du vara.

En forskare, en riksdagsledamot, en författare och en trädgårdsmästare möts för att samtala om mat och klimat den 7/5-26, kl 1800-1930 i Norrtälje. 

Välkommen, du som intresserar dig för mat & klimat.

A..

1/5-26. Jag tackar för vårens ankomst.

Det snöade häromdagen, men nu är våren här. Det är varmt och skönt, vi ser människor sitta på stadens torg och runt husknuten i lä. Det är en tid när vi vänder ansiktet mot solen, lapar den sköna värmen som strålar mot oss. Det är gudomligt skönt, eller hur? Välkommen, våren.

Carl XVI Gustaf fyllde 80 år. Det är en aktningsvärd ålder. Visst är det fantastiskt att medelåldern och friskheten i befolkningen har ökat så markant under hans och vår livstid. Vetenskapen har utvecklats, vi har lärt oss så mycket och väldigt många har fått så väldigt mycket bättre, friskare, liv. Det är en fröjd att vi använder vetenskapens resultat till positiv utveckling, eller hur?

Forskarna säger att klimatkrisen är här, att vi måste agera. Vi vet att temperaturen stiger, stormarna och nederbörden blir hårdare. Några politiker säger att det är en åsikt, ja, både lokalt och nationellt. Vi har så otroligt många kunniga forskare, så mycket forskning att läsa och bry oss om, ja, ha vid bordet när beslut fattas. Att säga att forskning är en åsikt blir makabert, särskilt när vi också ser de faktiska konsekvenserna runt omkring oss. Människor dör, djur utrotas, stormarna viner, naturen förstörs och vi inser att framtiden för våra barn kommer att bli djupt problematisk.

Vi föreslog i ett medborgarförslag häromåret att politiker och tjänstemän i kommunen skulle ges utbildning allteftersom om den forskning om klimatförändringarna som finns. Den kvalificerade kunskapen behöver finnas vid beslutsbordet. Kommunens företrädare (politiker) svarade att det inte kunde behandlas som ett medborgarförslag, för att de ansåg frågan vara en åsikt. Det gör ont i själen när företrädare för alla oss medborgare säger att vetenskap - fakta - är en åsikt.

Sista april var dagen för båtbyggarbus och lek i Uppsala. De firar med att bygga båtar i cellplast, frigolit. Det är förbrukningsmaterial, lättbrutet, som sedan sprids i naturen, vattnet och hamnar i näringskedjan och i våra kroppar. Plast. Lek. Bus. Skoj. Tänker arrangörerna fortfarande, trots att vi vet plastens förödande vägar, att det är rätt väg att gå att bygga leksaker av frigolit som så tydligt hamnar i naturen? Ja, visst är traditioner roligt och viktigt, men hur rättfärdigar man plasten - frigolit - i naturen, år efter år?

Jag tackar för solen och värmen. Jag tackar för vetenskapens nya upptäckter. Jag tackar var och en som ser på planeten som vår gemensamma plats att vårda, som våra barns och framtida generationers liv i fred, god hälsa och frihet. Jag tackar var och en som lever med vetenskapen, fakta och kunskap i sitt dagliga liv, låter kunskapen - fakta - färga dagens alla handlingar.

Jag tackar för vårens ankomst.

A..