lördag 29 september 2018

Britt Wennerfors 1940 - 2018

Britt Wennerfors har lämnat oss.

Britt bodde i Norra Råda i Roslagen. Jag tror och hoppas att hon trivdes i sin vackra miljö med skog, öppna ängar och bylandskapet runt omkring. Hon och hennes make hade valt en vacker plats för sig och de sina.

Jag kände Britt Wennerfors genom föreningslivet. Jag mötte henne när vi båda var engagerade i Svenska Turistföreningens (STF) styrelse i Norrtälje. Hon var aktiv i friluftslivet, hon var aktiv i styrelsen och hon glödde för föreningslivet. Hon var skarpt duktig. När hon fann tiden mogen lämnade hon uppgifterna i styrelsen till andra, men höll länge en fot kvar i föreningen genom ett fortsatt uppdrag som valberedare. Hon var en riktig fena där. Britt hade många kontakter i sitt nätverk och, vad jag förstår, gillade stort dessa uppdrag som ändå kan vara rätt kniviga ibland. Hon blev, under sina aktiva år i STF, belönad med flera utmärkelser från föreningen. Britt gjorde skillnad i STF.

Jag kände henne också genom vårt gemensamma deltagande i Norrtälje Rotaryklubb. Däri har hon varit medlem under många år, deltagit i styrelsearbetet, varit ledare och valberedare och engagerat sig i många olika roller. Hon har varit skarpt duktig också här. Vi är många i föreningen som uppskattat hennes kunskap om klubbens historia, vad Rotary står för och vad vi, i den lokala föreningen i Norrtälje kan bidra med. Hon har satt sin prägel på föreningen ur flera perspektiv och hon satte mycket stor heder i att vara närvarande på de veckomöten som föreningen har. Hon var en av få som hade i princip 100%-ig närvaro under många år. Närvaron är en förutsättning för en fungerande Rotaryklubb och hon tog detta på mycket stort allvar.

Hon var också en mycket flitig veckobrevsskrivare i Norrtälje Rotaryklubb, vilket gav möjlighet för icke närvarande medlemmar att få information från föreningens veckomöten och därtill en dokumentation som ger möjlighet till forskning i framtiden. Ett digert arkivmaterial har presterats via Britt, för vilket vi alla måste vara oerhört tacksamma. Både då och sen. En hel del av detta material finns bevarat hos Norrtälje stadsarkiv - för framtida forskning kring föreningens verksamhet.

Britt har, vid flera tillfällen belönats med utmärkelser av sin Rotaryklubb. Paul Harris Fellow är en sådan, som jag tror att hon gladdes åt. Föreningen har konstaterat att hon gjort sig mycket väl förtjänt av dessa utmärkelser. En särskilt fin och återkommande aktivitet som hon hållit vid liv under många år är en auktion/lotteri, i samband med föreningens årsmöten. Hon har där bidragit med mängder av burkar innehållande sylt, saft, gelé och annat från naturen som hon iordningställt själv - en mängd ljuvliga varor att auktioneras eller lottas ut för pengar som har gått direkt vidare till välgörenhetens väl, t ex till Rotarys Läkarbank. Hennes fantastiska varor har varit oerhört uppskattade. Hennes sätt att aktivt bidra till föreningens löpande arbete och dess utveckling har gjort skillnad.

Det Britt har gjort har hon gjort av ett eget mycket starkt intresse, sin känsla för rätt och god ordning och för många andras väl. Ett glödande engagemang skapar skillnad. Ja, Britt har gjort skillnad.

Jag var glad i Britt och är glad över att hon korsade min väg i livet. Hon var en stark och modig kvinna. Britt Wennerfors fattas mig. Ja, hon fattas säkert hos många. Hon gjorde skillnad.

Anette Grinde




5 januari 1940 - 21 augusti 2018
(dödsannons Norrtelje Tidning & Svd)

STF Roslagen.
Wikipedia - rektor Britt Wennerfors - Adolf Fredrik, Stockholm.

fredag 28 september 2018

Lyft på fötterna, människa!

Man skulle kunna säga att det gick lite sådär med gårdagens löpartur. Jag tänkte springa till jobbet. Jag har ca 20 km dit. Det är en fantastiskt fin sträcka, som jag gärna springer lite nu och då. Igår (27/9) startade jag kl 0700 i vanlig ordning och tog mig till Drottningdal (Roslagsbro). Strax utanför den gamla brandstationen snubblade jag - på fötter eller löst grus eller något annat som egentligen inte fanns - och stöp rakt ner i den hårda och nylagda asfalten. Pannan krockade med asfalten och tydligen näsan också. Knäna fick sig en smäll och jag tog uppenbart också emot mig med händerna, eftersom den högra handen värkte rätt rejält senare under dagen. Det blev en del blod och grus i ansiktet. Det såg dock värre ut än det var, vill jag nog hävda. Det var bara ytliga skador, förutom förskräckelsen. Inget är brutet och jag får (antagligen) inga bestående men av detta lilla olyckliga äventyr.

Återigen - lyft på fötterna, människa! (- säger jag till mig själv).

Jag fick hjälp hem av en förbipasserande bilist. Mat, dryck och dusch förändrade mig till acceptabelt butiksutseende och inga större skavanker, mer än lite ansiktsskrap, berättade om mitt äventyr. Idag, nästa dag alltså, syns skrapet lite tydligare. Vi får se om det kommenteras i butiken.

Jag lär inte kunna springa eller cykla på några dagar, eftersom knäna känns. Ytligt, ja, ingen allvarlig skada kan skönjas.

Ja, jag kom undan med blotta förskräckelsen. Man vet inte vad som hade hänt om en bil hade passerat mig just där, just då. Så hände förstås inte nu. Allt gick acceptabelt väl. Jag är glad och tacksam för det.

Vi får se om jag nu lär mig att lyfta på fötterna lite bättre.

Gårdagsturen blev alltså bara 10 km i stället för 20 km. Man får väl se det som dugligt ändå, med hänsyn till omständigheterna.

A..


torsdag 27 september 2018

Rotaryklubbarna i Norrtälje delade lördag den 9 juni 2018 ut ett stipendium till Roslagen SOL.

Roslagens SOL vid stipendieutdelningen den 9 juni 2018
 Foto; Sven-Erik Kallin

Rotaryklubbarna i Norrtälje delade lördag den 9 juni 2018 ut ett stipendium till Roslagen SOL. 


Roslagen SOL anstränger sig tydligt för att ge ungdomar och vuxna med någon form av utvecklingsstörning en möjlighet till idrottande. 

Föreningen har drygt 40 aktiva medlemmar, är verksam inom sporter som t ex fotboll, friidrott, handboll, innebandy och floorhockey. Under senare år har de också utvecklats inom sporten snöskolöpning. 


Viktiga uppgifter i föreningen är t ex att ge utvecklingsstörda tillfällen till motion, samvaro och personlig utveckling. Många vill också vara med och tävla. Special olympics - träning och tävlande för kvinnor och män med utvecklingsstörning - är ett viktigt fokusområde i föreningen. 

Medlemmarna är ingen ekonomiskt stark grupp, så därför har föreningen bestämt att deras målsättning är att den aktive aldrig ska behöva betala mer än 50% av den verkliga kostnaden vid tävlingar och andra aktiviteter. Detta blir en tung kostnad att bära för föreningens kassa, varför den återkommande få ansöka om medel från olika finansiärer.


Rotaryklubbarna i Norrtälje har en gemensam stipendiefond, där medel tilldelas någon , t ex en förening, som gör betydelsefulla insatser för att utveckla Norrtälje och Roslagen. Rotaryklubbarna har funnit att Roslagen SOL gör stora insatser för att skapa utveckling och idrottslig möjlighet för en grupp som annars kan ha svårt att få tillgång till idrottsrörelsen. Ungdomar och vuxna ges möjlighet att möta idrottsrörelsen på sina villkor, få möta nya människor, inse sina möjligheter i idrottande och också göra skillnad för andra. När vi hör eldsjälen Åke Enström och övriga ledare i föreningen tala om verksamheten ser vi vidden av verksamheten. Det lyser glädje om honom, ledare och om hela verksamheten.

 
Rotaryklubbarna i Norrtälje, genom den gemensamma stipendiefonden, har därför valt att bidra med 10 000 kr till den verksamhet Roslagen SOL (Special olympics) bedriver, till nytta och glädje för ungdomar och vuxna i idrottsrörelsen där idrottsmän och idrottskvinnor inom special olympics - med någon form av utvecklingsstörning - tillbringar sin fritid och gör skillnad för sig själva och andra.
 
Mer information om Roslagens SOL finns på föreningens hemsida; http://www.roslagensol.se/
 
Anette Grinde
president Norrtälje Rotaryklubb under rotaryåret 2017/2018
(Texten är sänd till Rotarys tidning
Rotary Norden 20180927)




tisdag 11 september 2018

Rörelsen för mig sakta framåt...

Endorfinerna känns i kroppen. Rörelsen för mig sakta framåt. Ena dagen med cykel, nästa dag likaså. En annan dag snör jag på mig springskorna och sätter springryggan på ryggen. Något plagg att byta om till, en halv banan i vardera näve och kanske en liten vattenflaska i ryggan.

Morgontemperaturen var ca 10 grader plus vid avfärd i morse. Hyfsat varmt med en relativt blå himmel. Det bådade gott. Kortbyxor och långärmat i en lagom knallig färg. Färgen gör mig mer synlig efter vägen. Jag vill ju inte bli påkörd. Jag sätter ena foten framför den andra och börjar min färd. Jag har två springmil framför mig. I lagom långsam takt trampar jag på. Känslan är god, även om jag blir trött allteftersom. Tröttheten äter i mig, men släpper plötsligt greppet när jag glömmer den. Det är som om den inte har funnits alls. Jag kan. Jag mår bra.

Tramp. Tramp. När jag springer på Roslagsleden får jag lyfta fötterna över rötterna. Det är ovant för en asfaltlöpare. Det är ovant att springa på skogsstigar, men ändå ljuvligt skönt. Det är något annat än asfalten. Det morgonblöta gräset kittlar på benen, en brännässla bränner till och en tagg drar ett streck över smalbenet. Lyft på fötterna, människa, får jag säga till mig själv med jämna mellanrum. Jag vill ju inte stå på näsan i min skogsensamhet i tidig morgonkvist.

När jag tittar ut över ängarna och den lilla sjön ligger dimman ännu kvar. Morgonsolen har ännu inte lyckats värma bort dimman. Snart, strax bortom nästa krök, är den borta, men just här ligger den ännu kvar. Det är vackert. Ensamskönt, svalt jämfört med sommarens värmen men varmt ändå.

Lyckan känns i kroppen. Jag kan. Jag kan cykla 22 km morgon och kväll och må bra av det. När jag vill. Jag kan springa hem ibland eller dit ibland. Ännu väljer jag inte att springa både bort och hem, men kanske kommer det så småningom. Jag är bara glad av det jag just nu kan.

I morse var känslan fin. En morgonskön löpartur. Rörelsen förde mig sakta framåt, där i morgontiden, men känslan har stannat i mig hela dagen. Glädjen att det går. Endorfinerna känns i kroppen - de dansar i mig - och jag gläds över deras närvaro. Om det inte vore tävling på lördag så kanske jag skulle drista mig till att också springa hem.

Löparendorfiner är en skön drog.

A..


måndag 10 september 2018

Tolerans...

Idag är en sorgens dag. Idag är dagen efter det att svenska folket sagt sitt i ett allmänt val och det visat sig att främlingsfientligheten är märkligt stor i vårt land. Det är en sorgens dag att se detta. Att veta att det finns så många omkring mig som tänker så.

Det har varit en obehaglig valrörelse. Anklagelserna har haglat istället för samtalen om vad var och en vill göra - var för sig och tillsammans. Alla, nej men många, har uteslutit den andra. Skapat en större mängd av vi och dem som två olika, istället för engagemang tillsammans.

Jag ser i de sociala medierna att många är rädda. Rädda för den mörka främlingsfientligheten, omänskligheten och hatet.

Var är toleransen? Var är omsorgen? Var är insikten om att vi alla är lika, har rätt till liv och rättvisa i samma grad var vi än bor eller är på väg? Ja, det gör ont att se hårdheten i samhället och bristen på goda lösningar.

Jag har en vän, eller kanske en bekant, som återkommande talar om ett av de främlingsfientliga partierna. Han gör det igen och igen. Jag tänker att även dålig reklam är reklam för partiet, så även om vännens avsikt är att uppmärksamma oss på det mindre goda i partiet så ger det motsatt effekt - det bekräftar tesen att det är bilden vi ser som fastnar. Fotografiet. Loggan. Vi ser bilden igen och igen, men inte texten. Vi orkar inte med mängden. Istället ser vi fotografiet och loggan. Fotografiet och loggan trummas in i absurdum, fastän det möjligen är motsatsen som är avsikten. Eller är det så? Jag närmar mig till slut tron att personen ordat för något jag inte trott honom om. För att jag nu kopplar logga och fotografi tillsammans med honom.

Vad ska man tro?

A..

tisdag 4 september 2018

Det finns en viktig huvudregel i mailsamtal med andra, tänker jag

Det finns en viktig huvudregel i mailsamtal med andra, tänker jag. Det är att aldrig någonsin vidarebefordra andras texter, andras mail eller konversationer utan den andres tillstånd. Det kan finnas så mycket i sådant som inte var avsett för andras ögon, tankar eller tänkt att utsättas för någon form av bedömning av andra - där dessa inte har med frågan att göra eller inte vet bakgrunden. Man vidarebefordrar aldrig brev eller mail till andra, utan den andres tillstånd. För såvitt man inte vill skada den andra - och varandra tillsammans, förstås.

Igen har det skett.

Med omåttlig sorg ser jag att människor nagelfar, undrar, drar i frågan och förhåller sig. Orden blir något helt annat hos någon annan, frågan får en annan dignitet - som den inte var tänkt, sagt eller som man ens i den vildaste fantasin kunde föreställa sig. Det är som att kräva att en fråga skall behandlas av tio, fast den bara rör två. Det är som att dela sin egen konflikt på ett stort torg för att andra ska döma, utan hänsyn till de andra som skadas på vägen.

Det är så omåttligt sorgligt. Så okunnigt. Så hänsynslöst. Så känslolöst. Grymt, helt enkelt.

Jag förundras ofta av människors hänsynslöshet.

Det som tidigare har gjort mig omåttligt glad, som jag har funnit meningsfullt och lagt väldigt mycket tid på, är nu ett minne blott. Jag är oerhört ledsen över detta.

Jag lämnar platser där människor inte vill skapa gott, vare sig för varandra eller för sin organisation. Där hör jag inte hemma. Det gör mig också väldigt ledsen att platsen inte är sådan jag vill tro att den ska vara.

A..

lördag 1 september 2018

Glöm inte pajen...

Idag springer vi Tjejmilen 2018. Team Lundeberg är i år 8 personer till start, om alla anmälda ställer sig på sin startlinje. Några övriga kommer som åskådare och några av alla dessa bidrar till buffén på det efterföljande knytkalaset i gröngräset under trädet (om det är ledigt).

Hur ska vädret vara? Måste man ta med sig regnkläder, tro? Bussbiljett, mat till knytet, springskor, löparklockan som havererat, mata hönsen, äta ordentlig frukost, kolla starttider och plats för hämtning av nummerlapp, åka till stan i tid och allt annat som behöver göras innan klockan är slagen.

Jag är i varje fall uppe och vaken.

A..