onsdag 17 juli 2019

Vuxen man hotar kvinna i butik när han inte fick byta utan kvitto

En vuxen man (60+ år) kliver in i butiken och kräver byte av vara. Han saknar kvitto på köpet av varan, den aktuella varan är prisnedsatt och det har gått mer än en vecka sedan inköpet. Han informerades första veckan (drygt en vecka efter inköpet) att vi behöver kvittot för byte, han informerades om detta igen denna vecka (mer än två veckor efter inköpet). Mannen blev arg - han gav ifrån sig ovänligheter vid första tillfället och kompletterade med hot vid det andra tillfället. (Eller var det två olika män med samma vara?)

Hur är det, människor? Vad är grejen med det egna ansvaret när du handlar? Om du vill byta, tar du då inte reda på förutsättningarna? Om du vill byta, förstår du då inte (som vuxen person) att du måste kunna visa när, att och vad du har köpt? Ett kvitto på köpt vara, alltså.

När du handlar i en butik är grundförutsättningen att du gör just det och att köpet är avslutat när du lämnar butiken. Det finns ingen ångervecka, som vid distansförsäljning. Det finns ingen lagregel som säger att butiken måste ta tillbaka varan (om den inte var felaktig, som i trasig, vid köpet). Diskutera förutsättningarna med butiken innan du köper varan. Ta reda på förutsättningarna och försök att avstå från att övervältra dina egna misstag på andra.

Häromveckan kom en kvinna in i butiken. Hon köpte två varor, fingrade länge och väl och bestämde sig till slut. En var försluten och det var tydligt att den inte skulle öppnas. Det påtalades i butiken att den var förseglad och inte skulle öppnas förrän köpt. Hon handlade, kom tillbaka och krävde återköp. Hon saknade kvitto (där det var tydligt att just dessa varor saknade bytesrätt). Hon var kraftigt otrevlig, spred irritation och olust, och lämnade butiken efter återlämnade varor. Hon hotade. Hon vann framgång genom att vara otrevlig och hotfull.

Beslutet hos butiken blev - efter den händelsen - att hålla på reglerna - försluten vara återlämnas inte när den är bruten, en veckas bytesrätt gäller (och överenskommelse ska träffas innan köpet om detta) och aldrig byte utan kvitto. Reavaror och småplock bytes inte. Otrevligheterna och hoten klarar vi oss utan. Hot och vrede får aldrig vara en framgångsfaktor.

Ja, vi förstår att människor försöker fast de (efter en microsekunds eftertänksamhet) vet att de inte ska. Ja, vi förstår att människor vill att någon annan ska står för deras missdag. Ja, vi förstår att människor har dåliga dagar och säger saker de egentligen inte menar eller åtminstone inte borde säga. Ja, vi förstår att det svider. Vi har förstås också dåliga dagar - men, lägg inte över din egen otillräcklighet på andra, här på oss. Vi - var och en - har alldeles nog av vår egen livsplåga för att också bära andras. Vi träffar en överenskommelse om att sälja en vara. Om du vill ha en annan överenskommelse behöver du adressera den innan du genomför köpet.

Hot och vrede får aldrig vara en framgångsfaktor. Överenskommelser, kvitto som visar när, vad och på vilket sätt är däremot en rimlig framgångsfaktor.

Vänlighet värmer. Hot gör det inte.

A..


tisdag 9 juli 2019

Hon kom den 9 juli...

Hon kom den 9 juli 1987. Hon kom som en liten virvelvind och ändrade livsförutsättningarna för mig och hennes far. Hon skrattade, hon grät, hon sken som en sol, kladdade mat och färg överallt och gav oss bubbel i magen.

Det har gått några år, ja, kanske t o m ganska många år. Hon har utbildat sig, flyttat, skapat ett eget liv och bildat familj. Hon har träffat en trevlig ung man och de två har tillsammans fört våra led vidare. De har givit mig och hennes far vårt första barnbarn - en liten ljuvlig Ellen som är född någon av de allra första dagarna i januari 2019. Bra där, hellre januari än december, eftersom det ger en bra start i livet. Det jämnar förstås ut sig senare i livet, men i skolstart och några år framåt kan det spela roll. Glad att det blev just så, även om vi varit glada när hon än hade kommit. 

Hennes far har alltid varit glad i sina barn, i Jenny och Sofie. Han har alltid månat om dem, som om de vore det bästa och största i hans liv. Nu har han en till, en liten Ellen, som fyller honom med glädje. Det syns och känns att han älskar, månar och bryr sig om. Det värmer i min själ att se vilka fina glin han fått, de han har följt - nära - i alla år. För det har han. Han har varit där, tillsammans med dem. Det gläder mig att se deras fina relation. Ja, han har förstås fått ytterligare två också. En Jesper och en Olov Anders. Det och de spelar också roll. Inte bara för Jenny, Sofie och Hasse, utan också för mig. Det är fina unga män - må det gå fantastiskt bra också för dem, var för sig och tillsammans. Tillsammans med Jenny och Sofie - och tillsammans med mig och Hasse, ja, förstås med alla andra som också rör sig i deras liv.

Jenny. Bäst. Glad. Mild. Vänlig. Ordentlig. Varm i själen. Hennes livsförutsättningar ändrades i januari när hennes - eller förstås deras, bådas - lilla Ellen kom till jorden. Ett litet liv. En liten flicka. En liten människa som ska skapa glädje och liv. Ja, hon kommer förstås också att skapa oro genom livet - hur ska det gå, vilken skola ska vi välja, vem ska hon träffa och hur ska hon fostras? Med hopp om att den grundläggande tryggheten finns i dem och i oss alla runt omkring, så tänker och hoppas vi förstås att det ska - kommer att - gå alldeles lysande bra. De kommer att göra sitt allra bästa för det lilla livet och för sig själva.

Vi grattade henne häromdagen och insåg förstås när vi gick därifrån att vårt mesta fokus - hos oss alla - legat i någon form av kamp om att få hålla i och dutta med den lilla, snarare än i riktning mot det viktiga födelsedagsbarnet. Ja, men båda fyllde ju, förstås. Den lilla fyllde ju typ ... ett halvt. Förlåt oss, Jenny. Förlåt vår ojämna fördelning av uppmärksamheten.

Oavsett och bortsett från all distraktion, Jenny. Jag älskar dig högt och hoppas att du har det bra i själ och hjärta och att allt går dig - och Jesper och Ellen - väl. Ni är bäst och förtjänar det bästa. Ni har en mycket stor plats i mitt hjärta.

Må du ha en alldeles fantastisk dag!

A..






söndag 30 juni 2019

Jonas Hassen Khemiri - sommarpratar i P1

Jonas Hassen Khemiri talar i P1 sommar den 29 juni 2019. Khemiri är författaren - som jag har mött honom. Ja, han är förstås väldigt mycket mer. Jag har inte mött honom i verkligheten, men jag har mött hans ord i hans bok Pappaklausulen. Det var en fin bok, som jag tyckte mycket om och gärna talar om i bokhandeln.

Jonas Hassen Khemiri talar mycket om rädslor, oförmågan att skriva eller möta människor. Ja, han talar om kärleken och livet också. Han talar om det svåra men kanske också det lätta med kärleken och livet. Kanske talar han ändå mest om vilken skillnad det kan bli när man släpper rädslan och vågar.

Jag blir kraftigt berörd av det han säger, ja, av hela hans sommarprat. Varför är vi så rädda? What´s the point? Världen är, ja, vad är världen? Vad är viktigt? Vem är vi och varför?

Tack, Jonas Hassen Khemiri. Utlämnande. Starkt. Vackert. Viktigt. Fint.

Jag bugar.

Varmt lycka till i allt du gör!

A..

tisdag 25 juni 2019

s/s Norrtelje - ligger vid stadens kaj



Så vackert vi har det i bygden. Norrtälje är en fin liten stad, men många vackra stråk. Det byggs så det knakar - nya människor, nya bostäder och nya företag möter oss i staden. Det är en fröjd att se. Vi hoppas att stadens människor och besökare handlar i - mitt i - den lilla staden, så att gemytligheten får finnas kvar. Handla lokalt är ett viktigt mantra. Det var och en gör, gör skillnad.

Nere i hamnen, bara några hundra meter från Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje ligger stadens vackra s/s Norrtelje. Den ägs av stiftelsen s/s Norrtelje och där finns också en vänförening som månar om fartyget. Hon är vacker där hon ligger och många uppskattar att hon finns. Ja, säkert nästan alla.

s/s Norrtelje har en ny krögare. De byts ibland för att förutsättningarna inte fungerar. Det är ju omöjligt att bedriva restaurangverksamhet när fartyget ligger bortom all synlighet och tillgänglighet, ja, Det är förstås lättare när båten är på plats. Det är den nu.

Ja, båten är åter på plats vid kajen med möjlighet att driva verksamhet; den är öppen, välkomnar gäster och har en uteservering - vi kan sätta oss inne, på däck eller på kajen och njuta god mat och dryck och samtidigt njuta av en fantastiskt vacker miljö. Det är en fröjd att vi har henne, eller hur?

Jag önskar de nya krögarna lycka till och peppar folket i bygden att nyttja, gilla och göra det bästa av allt det fina vi har nere i stadskärnan i vårt lilla vackra Norrtälje.


Anette Grinde

fredag 21 juni 2019

Lillbilen firar midsommar

Lillbilen - en Renault 4 Cv - firar midsommar på Labacken 2019

Labacken - St Eriks Gilles hembygdsgård i Övra Söderby, Roslagsbro.
Här firas midsommar med dans, korv, fika, fiskdamm, visning av gamla ting & de fina husen. 




De mest speciella bilarna står förstås på särskilt anvisad plats!


Platsen är lövad till fest! 


Vacker midsommarflagga i topp!




Alldeles nyss var gården fylld av besökare - kanske 1000 gäster eller mer - Nu, bara någon timme därefter är det städat, iordningställt och stängt igen. De är fantastiska, de där ideella funktionärerna som jobbar i hembygdsföreningen i bygden.

Ja, bilderna är fotograferade innan och efter det stora midsommarfirandet
som drar mängder av människor från när och fjärran.




torsdag 20 juni 2019

s/s Norrtelje & snäckan i hamnen

s/s Norrtelje 19 juni 2019
Foto; Anette Grinde

s/s Norrtelje har nu öppnat krogen igen. En ny företagare satsar tid och resurser för att driva krogen på båten. Var det grekiskt nu? Jag hoppas den tas emot väl, att folket i bygden gynnar det de vill ha kvar. Det är ju vi som gör att näringarna finns - utan gäster och kunder, inte.

Snäckan i hamnen 19 juni 2019
Foto; Anette Grinde
Snäckan är ett omdiskuterat konstverk i hamnen i Norrtälje. Invigning skedde bara häromveckan, så den är alldeles ny. Visst är det så konstverk ska vara? Omdiskuterade, utmanande och annorlunda. Den här snäckan kan man gå in i och begrunda även inifrån. På utsidan speglas den i olika riktning - ibland ser man sig själv men ibland inte när man står alldeles framför den.

Visst är den väl ändå lite spännande?

A..





söndag 16 juni 2019

Jag gillar galenskap...


Världen är fylld av "galna" människor. Jag gillar människor med "udda" intressen, kanske särskilt sådant som har en tendens att blir lite fanatiskt.

Lite galenskap gör livet vackrare, tänker jag. Fanatism är vackert. (Ja, det finns gränser och undantag.) Det finns mängder av människor som uppslukas av sina intressen, måste - vill - göra mer, vill lära sig mer eller bara låta sig uppslukas mer av det roliga i aktiviteten. Det finns mycket sånt. Hur många fanatiker har du i din vänskapskrets? (Eller har du inte tänkt på dem som fanatiker?) Vilket är deras särskilda intresseområde?

Idrott - och då särskilt långt, längre och längst - är en sådan aktivitet, som gillas hos mig. Ju längre desto mer intressant, tänker jag. Jag imponeras av frenesin och att de klarar så otroligt långt Jag vill förstås själv, men har inte (ännu) kommit längre än långt. 62 km en gång (148 varv på en 400-metersbana) och ca 70 km (Jättelångt) en gång. Ja, det är ju långt, men inte längre än långt. Kanske lyckas jag i sinom tid. Vi får se, vi får se. Tiden är ännu inte slut för sådant. Det finns hopp och det finns vilja.

Under helgen som gått har t ex Jättelångt (löpning ca 70 km mellan Grisslehamn och Norrtälje), Vätternrundan (cykling ca 30 mil) och Ragnar Relay Lake Mälaren 2019 (stafett runt Mälaren) gått av stapeln. Det involverar mängder av människor och mängder av lust och vånda. Är jag tillräckligt tränad? Är jag hel? Är jag förkyld eller kry? Fungerar min kropp? Vem tar hand om hönsen och katten när jag är bort? Hur tar jag mig till evenemanget? Har jag råd med sån´t? Är det skoj att utmana sig eller gör det bara ont?

Dessa aktiviteter fungerar för "alla" som tränat lite mer än bara lite. Lite mer fokus. Lite mer intresse. Lite mer fanatism. Lite mer jävlar anamma och lust. Lite mer envishet. Det krävs en del för att gå iland med det långa, långa - du måste orka eller kunna fortsätta när kroppen säger nej. Du måste fortsätta trots att du inte orkar.

Under helgen sprang jag - och nio andra i vårt lag - runt Mälaren i en stafett. Vi sprang strax under 29 mil - fördelat på 10 personer. Var och en sprang 3 sträckor - med lite olika längd för att möjliggöra för fler. Vi startade på lördag morgon och gick i mål på förmiddagen på söndagen. 30 sträckor - i olika längd och sort - klarades av. Det var väldigt få timmar sömn, väldigt varmt på dagen och ljuvligt svalt på natten. Det var svårt att sova i bilen (där flera andra personer också befann sig), vilket förstås resulterade i en avsevärt sömnunderskott. Hur fungerar vi under annorlunda förutsättningar och hur fungerar en grupp eller ett lag som ska genomföra något tillsammans? Ja, två dagar visar kanske inte sådana förutsättningar - vi klarade vår lagsämja och genomförde alla sträckor galant.

Det var en fantastisk grej att göra med min dotter och måg. Det var en lagom utmaning för mig just nu. (Det hade kunnat bli svårare, men blev ändå svårt nog.)

Efter genomfört arrangemang blev jag rätt spak, som i väldigt trött. Ett mycket varmt väder, mycket dåligt med sömn, långa tider i bil, samarbeten för att inte missa kommande sträckor och egen aktiv prestation som lyckades väl eller påverkades av omständigheterna (kraftig värme). Ja, allt detta påverkar mig. Känslan är positiv. Kroppen klarade uppgiften och det är tydligt att knoppen nu behöver "sova ikapp".

Detta var vackert, svårt, inspirerande, glädjande och en "aldrig mer-känsla" som mycket kort därefter (kanske bara sekunder) byttes till ett "jaaaaa, visst gör vi det här igen?"

Nu är jag trött. Väldigt, väldigt trött. Men också väldigt väldigt glad.

Det här var en bra nivå av galenskap - jag blir glad av aktiviteten.

Tack, till lag Terrific Ten, som denna helg tillsammans sprang Ragnar Relay Lake Mälaren!

A..


Stefan, Lars, Ebba; Lisa, Sofia, Anette, Sofie, Olov-Anders, Per och Kristoffer!
Leif körde vår bil och tog bilden - tack till honom för god insats! 


Sofie - glad och lycklig över att nu vara i mål med sina sträckor.
Hon klarade alla tre sträckorna galant!

lördag 15 juni 2019

Känn inte efter, för bövelen...

- Det gör ont i halsen.
- Magen trasslar.
- Benhinnorna svider.
- Jag kan inte ta upp något från golvet, för ryggen har havererat. Det gör ont.
- När jag vrider mig så här, gör det ont i höften.
- Jag är snuvig.
- Det gör ont i knät.
- Och varför känns tån så där konstig?
- Där, i hälen, värker det på en punkt.
- Och tummen, som verkligen gör ont, ja, ända sen jag föll på halkan i mars.

Men, varför allt detta? Du har ju inte varit sjuk tidigare under veckan - varför då just idag?

Kanske är det för att det är tävlingsdag?

Du kanske helt enkelt bara är nervös.

A..





fredag 14 juni 2019

Tröskelpass

Det bästa löparpassen är tröskelpassen, tänker jag. Det kan möjligen vara så att jag har ett annat innehåll i tröskelpassen än vad som normalt avses, ja, helt enkelt en annan definition.

För mig är ett tröskelpass ett sådan pass där jag har tagit mig ut över min tröskel - och alltså kommit ut och sprungit.

A..


"Tröskellöpning handlar om att springa i en fart som är den högsta möjliga där kroppen hela tiden klarar av att transportera bort eller förbränna de ”trötthetsämnen” som bildas när man springer. Genom att träna kring just den farten kan man på sikt förskjuta tröskel så att man vid en högre fart än tidigare klarar av att transportera bort eller förbränna trötthetsämnena. Man blir helt enkelt inte lika trött vid en given fart, vilket kan benämnas som att ens uthållighet har förbättrats. Tröskelfarten har blivit snabbare." - marathon.se




Kort nationaldagsbesök 2019
hos farfar & farmor i Gävle



















onsdag 12 juni 2019

Ska Pythagoras stänga? Men, nej ...

Pythagoras industrimuseum har under många år varit en mycket positiv plats för många. Det är ett internationellt och nationellt känt museum som haft en mycket stort antal besökare. Vi har sett och hört röster om den fantastiska plats, som har utvecklats stort under årens lopp. Vi har guidats, där har funnit aktiviteter och många - barn och vuxna - har fått ny kunskap om den värld och historia som platsen vill berätta om. Hur har gamla industrier sett ut? Hur arbetade man förr? Vad gjorde man här? Ja, man har visat en unik period i industrialismens utveckling och vi har haft en viktigt knutpunkt i Norrtälje. Det är något unikt och viktigt.

Det har tagit tid att bygga upp detta, kunskapen har byggts upp allteftersom människor har arbetat i organisationen. Fler vet, både i personalstyrkan och i besökargrupperna. Kunskap behöver underhållas. Det går inte att lägga ner för att senare, i en annan politisk situation, bygga upp igen. Då förlorar man inte bara just den personal, just den unika personen med den personens sysslor och kunskap, utan också väldigt mycket kompetens som finns just här och just där.

Margareta Blekastad säger i en krönika i NT; "Pythagoras är en av Norrtäljes juveler. Något att vara stolt över. Det är inte bara trist att museet har varit stängt under våren. Det är rent ut sagt pinsamt."

Ja, jag är benägen att hålla med. Jag - och säkert många med mig - undrar hur politikerna och kommunens pengafördelare kunnat landa så illa i sina beslut. Hur tänkte man?

Hur tänker kommunens politiker här? Ser man om, att och hur den samordnande tanken med Norrtälje museer skapar negativt istället för positivt? Ser man vad besluten leder till för Pythagoras? Har man gjort en konsekvensanalys? Hur ser den ut och hur har man reagerat på den?

Jag ser att facebookgruppen Minns ditt Norrtälje riskerar att stängas - som en protest mot situationen hos Pythagoras. Micke Grann, som startat gruppen och är ansvarig för densamma, ger uttryck för en stor frustration och gruppens medlemmar gör detsamma.  Den ene för att han är drivande och de andra för att de är deltagare som haft mycket stor glädje av gruppen. Den har skapat mycket kunskap och glädje. Det vore en mycket stor sorg om den lades ner. Facebook-gruppen har inget samband med Pythagoras, mer än att Micke Grann och hans familj har det. Nedläggningen blir en protest som slår fel, men även sådant är förståeligt när människor drabbas av sorg över en situation man inte på något sätt kan rå över.

Jag ber, hoppas och ber, att de styrande politikerna och tjänstemännen i vår kommun tänker om och gör det möjligt för Pythagoras att fortsätta att driva den viktiga och oerhört positiva verksamhet som sätter ett viktigt museum i Norrtälje på kartan. Låt oss utveckla och vårda stadens finaste verksamheter, inte förstöra dem. Tänk om, jag ber er, tänk om.

Jag hoppas detsamma om facebookgruppen Minns ditt Norrtäljes fortsatta varande; att Micke Grann har ork och glädje kvar inom sig att fortsätta att driva, berätta och också låta andra inspirera med bilder och kunskap om vår bygd.

Vår historia är viktig. Att lära, se och ta del av den på dessa sätt är ovärderligt; att låta Pythagoras gå om intet vore alldeles förskräckligt. Till detta måste det gå att ordna tillräckliga resurser. Det bara måste.

Samma gäller förstås Minns ditt Norrtälje även om det där är en fråga om ork och glädje hos en enskild person. En person som gör och gjort skillnad i många år. Med hopp om styrka hos familjen Grann.

A..



Artiklar i Norrtelje tidning på sistone - om Pythagoras.

NT juni 2019
NT juni 2019 - Blekastad - krönika.
NT maj 2019.
NT februari 2019.
NT januari 2019.
NT juli 2018.
NT december 2017.

Wikipedia om Pythagoras industrimuseum; Museet ägs av Stiftelsen Motorfabriken Pythagoras och drivs av stiftelsen med hjälp av stödföreningen Pythagoras Vänner.

- Vilka sitter i stiftelsens och stödföreningens styrelser? Vem är tänkt huvudman för stiftelsen? Är det kommunen? Vilka utser styrelsemedlemmarna och vilka uppgifter har dessa? Finns det ekonomiroll? Ansökningsroll hos andra än kommunen? Är det bara kommunen som är finansiär? Ägs huset/fastigheten av kommunen eller stiftelsen - inte bara verksamheten?

(Stiftelser har Länsstyrelsen som tillsynsmyndighet.)




fredag 7 juni 2019

Älskade dotter


Åren går. Åren går sakta framåt. Eller kanske rullar de fortare och fortare. Idag fyller hon år, det där lilla livet som kom för en massa år sen. Fast det var ju ändå alldeles nyss. Jag älskar henne högt. Hon och hennes syster. Och hennes systers lilla nya. Och de bådas respektive. De är alla så fina. De känns i hjärtat varje dag.

Idag är det min dotters födelsedag. Hon fyller jämnt, hon har kommit en god bit på väg i livet och ordnat det fint och väl för sig. Hon är klok och sund, omger sig med vänner, kärlek, träning och roligheter. Hon kan. Hon gör.

Tänk om man hade vetat, innan man fick barnen, hur mycket känslor de skulle föra med sig. Tårar och skratt, glädje och oro. Lycka. Tacksamhet. Minnen. Och en meningsfull framtid - varje dag.

Ja, jag lever mitt eget liv i allra högsta grad men också tillsammans - i innerlig glädje både nu och för framtiden med mina barn och deras liv. Barnen är onekligen en del av mig. Mina, men ändå inte alls mina, eftersom de är helt sina egna.

Älskade dotter. Må du ha en alldeles fantastisk dag idag och må lycka, hälsa och mod vara med dig i alla dina dagar.

Anette Grinde
5 juni 2019

Kassaräkning 1972 - 1973 (St Eriks Gille)






Kassaboken fortsätter med sina noggranna anteckningar över åren 1972-1973. Varje uppslag omsluter två år, är upprättat av Edvin Jansson och granskat av Sigfrid Andersson och Tore Andersson. Åren går sakta framåt, men samma människor är engagerade utifrån den kunskap och engagemang som just de har.

Ingående medel till 1972 uppgick till ca 1561 kr. Intäkter under året har bestått av medlemsavgifter 180 kr och ränta från banken drygt 58 kr. Använda medel under året har bestått av annonser hos Norrtelje tidning med 45 kr samt porton med 15 kr. Utgående kassabehållning, att föras vidare till 1973, uppgår till ca 1740 kr.

Ingående medel till 1973 uppgick till ca 1740 kr, inkomna medlemsavgifter under 1973 för 41 medlemmar till 205 kr samt ränteintäkter 64 kr. Medel har använts för annonser i Norrtelje tidning 25 kr, porton 100 kr, kaffe vid möte i maj 40 kr samt övriga porton, giroavgifter och kuvert med drygt 17 kr. Föreningen överför till 1974; 1827:83

Strikt. Enkelt. Ordentligt.

Jag läser boken med glädje.

Anette Grinde


 
 
-------------------------------------------------------


Länkar om bygd & kultur; 
Styrelseberättelser, kassaredovisningar och protokoll i föreningen St Eriks gille - 1970-tal - i denna blogg!
Styrelseberättelser, kassaredovisningar och protokoll i föreningen St Eriks gille - 1960-tal - i denna blogg!





  • Ord om 1999-2011 (tidigare inlägg som också innehåller bilder och ord om tidigare år).



söndag 2 juni 2019

Solen skiner och himlen är blå...

Solen skiner, himlen är blå men det är en smula kallt i vinden.
I lä är det varmt & skönt! 


Kassaräkning 1970 - 1971 (St Eriks Gille)






Ja, nu har vi kommit till åren 1970-1971 i kassaboken som nogsamt förs i föreningen St Eriks Gilles (Roslagsbros hembygdsförening) regi. Siffrorna är förda av Edvin Johansson och granskade av Sigfrid Andersson och Tore Andersson. Det är snyggt och prydligt, lagom enkelt, år efter år.

1970 inkom 170 kr i medlemsavgifter och lite drygt 75 kr i ränteintäkter till föreningen. Det var verkligen bättre ränta då än nu, eller hur? Räntan var beräknad på kassabehållningen från 1969, som vid årsskiftet uppgick till 1315 kr. Under 1970 har medel använts med 50 kr till Lyhundra kommunalkontor och ca 9 kr till porto och andra kontorsmaterial. Man för 1452 kr vidare till 1971.

Under 1971 inkom 190 kr i medlemsavgifter och 69 kr i ränta. Använda medel var annons i Norrtelje tidning med ca 26 kr, telegramkostnad till tidigare ordförande Ullén på hans 75-årsdag med 9 kr, kaffe i Sockenstugan 103 kr och porton 11 kr. Vidare till nästa år fördes 1561 kr.

Man ökar behållningen sakta. Det finns lite, lite mer i kassan för varje år.

A..
Labacken 1946 - bild lånad av St Eriks Gille.




Labacken, Övra Söderby - 19 april 2019 - Foto Anette Grinde




Länkar om bygd & kultur; 

Styrelseberättelser, kassaredovisningar och protokoll i föreningen St Eriks gille - 1960-tal - i denna blogg!









  • Ord om 1999-2011 (tidigare inlägg som också innehåller bilder och ord om tidigare år).





    söndag 26 maj 2019

    Rädd, ensam och regnigt..

    Stackars Nacho, vår enda kvarvarande höna. Hon är rädd och ensam i sitt hus nu - och därtill är det grått och regnigt ute.

    Vi blev ju av med de två andra hönorna igår, när mården gjorde ett hönshusbesök. Det blev en sorgens dag hos oss. De har varit så trevliga och så fina, de där tre hönsvännerna som roat sig och glatt sig tillsammans.

    Nu är Nacho själv. Hon står uppe på taket till sina reden, vill inte gärna gå ner på marken där mat och vatten finns tillgängligt. Än har hon inte värpt. Hon är nog ännu i chock efter händelsen, kan man tro.

    Stackars Nacho. Det gör ont i min själ att se henne ensam och rädd kvar i sitt hus.

    A..

    lördag 25 maj 2019

    Sorgligt. Sorgligt.

    I morse tog mården två av våra höns. Grannen tittade in vid 0615 på morgonkvisten - och det är troligt att det hände typ just då eller strax innan. Grannen såg mården gå därifrån. En höna finns kvar, så nu får vi lov att skaffa några ytterligare så hon slipper vara ensam.

    Sorgligt. Sorgligt.

    A..

    onsdag 22 maj 2019

    Rösta senast den 26 maj 2019


    ... ... ... ... ... ... ...

    Om du inte använder din röst 
    kommer andra att använda din tystnad.

    Rösta i EU-valet!

    ... ... ... ... ... ... ...

    lördag 18 maj 2019

    Väg över vacker Roslagsled



    Vägen till arbetet i bokhandeln i Norrtälje går ibland via Roslagsleden i Roslagsbro - mellan Väsby och Norrtälje. Jag färdas då per cykel eller per fot.

    Roslagsleden - och alla andra leder runt om i vårt vackra land - ger många möjligheter till rekreation i vacker miljö, där byar, skogsvägar, stigar, öppna ängar, brukade åkrar, skogar av skiftande karaktär och sjöar syns i vandringen. Djuren - som t ex rådjur, räv, kor, hästar, får, hjortar och ett stort antal fåglar - kan höras och betraktas längs vägen.

    Just denna bild är fotograferad mellan Roslagsbro kyrka & Hof, där Roslagsleden går på stig och enkel traktorväg. Just den här platsen, den här sträckan, tilltalar mitt hjärta - just där syns landskapet, växtligheten, höstlöven och vårens ankomst så tydligt så att hjärtat tar ett extra skutt.

    A..

    torsdag 16 maj 2019

    1960-tal i St Eriks Gille


    1960-tal i St Eriks Gille - Roslagsbros hembygdsförening - präglas av en grupp människor, med lokal förankring, som vill sprida och bevara historia och kultur i bygden.

    Föreningen har Erik den helige som sitt skyddshelgon, med den 18 maj som återkommande samlingstid. Erik Jedvardsson - St Eriks - Erik den heliges - dödsdag (18 maj 1160) är t ex datum för föreningens årsmöten.

    Det har varit ungefär samma personer i styrelsen under hela 60-talet. Gunnar Ullén har hållit i ordförandeklubban. Vice ordförande har varit Eliard Jansson, sekreterare Erik Sjöberg, kassör Edvin Jansson och ledamot kyrkoherde K-A Grandin. De har haft, vad som kan utläsas av kassaräkningar, protokoll och årsberättelser, en ganska sparsam verksamhet men ändå hållit den vid liv och drivit den framåt.

    Man kan tänka sig att föreningen genom årens lopp haft ett nära samarbete med kyrkan med anledning av kyrkans män i styrelsen, tillgången till Sockenstugan i Roslagsbro och deras återkommande avslutningar av t ex föreningens årsmöten i kyrkan.

    De föredrag som föreningen har arrangerat har haft historisk och kulturell riktning, med stark koppling till bygden. Huruvida föredragen är dokumenterade är inte känt, men förutsättningarna till ny kunskap har funnits åtminstone för de 30-40 medlemmar som har funnits i föreningens medlemsregister under årens lopp. Kanske har medlemmarna också tagit med sig en vän eller två, vilket möjliggjort deltagande för fler. Det är ju så vi sprider ordet och rekryterar fler till den verksamhet vi gillar. Föredragshållarna som har engagerats förefaller ha varit kvalificerade, med god kunskap och starkt intresse inom de ämnen de har talat om.

    Under det sista året av 1960-talet har noterats 40 personer i medlemstal. Ordförande Gunnar Ullén tackade för sig, styrelsen utökades från fem till sju personer och nya personer tillträdde samtidigt som kyrkoherde K-A Grandin valdes som ny ordförande. Det gav nya förutsättningar för föreningen. Hur, återstår att se allteftersom granskningen fortsätter av de protokoll och handlingar som jag har fått låna av föreningen.

    Ekonomin har hanterats och noga antecknats av Edvin Jansson, som har fört kassaräkningen i en kassabok under alla de år som hittills har begrundats. Sigfrid Andersson och Tore Andersson har granskat de förda räkenskaperna i sina roller som revisorer. Beloppet som förts vidare till nästkommande år har sakta stigit och uppgår nu, vid utgången av 1960-talets sista år till 1315:81. Intäkterna har, under detta årtionde, bestått av medlemsavgifter, någon ränta från banken och ett engångsbelopp (500 kr) från K-A Grandin, som uppenbart är en positiv och intresserad kraft i föreningen. Han är också en kyrkans man, vilket förstärker bilden av föreningens koppling till kyrkan. Jag tolkar föreningen som fristående, men ändå i något mått med förankring i Roslagsbro församling.

    Den här föreningen är aktiv även idag och har nu en hembygdsgård i Övra Söderby, den bygden kallar Labacken. Den tillföll föreningen som gåva i ett arvskifte i början av 1980-talet och föreningens medlemmar har därefter haft en stor del av sin verksamhet bedriven på den gården. De föredrag som föreningen arrangerar genomförs dock fortfarande oftast i Sockenstugan i Roslagsbro. De har en särskild överenskommelse med församlingen om att kunna hålla en del av sin verksamhet där. Det har säkerligen sin grund i den ursprungliga kopplingen till kyrkan i trakten.

    Innan vi når så långt som till gården Labacken och 1980-talet, ska förstås 1970-talets handlingar granskas och reflekteras över. Det är en fröjd att se att handlingar för föreningen och dess göranden är sparade i god ordning.

    Har du mer information om föreningen, medverkande personer och förutsättningar i olika tider, så låt mig gärna veta vad du har eller vet. Har du fotografier från 1960-talets verksamhet och medverkande personer så blir jag förstås särskilt glad.

     Anette Grinde



    Maj 2019

    April 2019


    (Artikeln sänd till Ledungen 20190516 - för eventuell publicering)

    Kassaräkning 1968 - 1969 (St Eriks Gille)




    1968.

    Kassabehållning från 1967                        1149:71
    Medlemsavgifter 1968 enligt längd             205 kr
    Ränta bank                                                     51:22   
    Summa kronor                                           1405:93

    Dr Rune Norberg, talare                                50 kr
    Fyrverkerier                                                   40 kr
    Norrtelje Tidning, annons                              21 kr
    Porton 22 st á 1.45                                           9:90
    Kassabehållning till 1969                          1245:03
    Summa kronor                                           1405:93

    Ja, undertecknat av Edvin Jansson och granskat av Sigfrid Andersson och Tore Andersson.

    1969.

    Med den ingående kassabehållningen från 1968 (1245 kr), medlemsavgifterna för 1969 (200 kr) och ränta från banken (64:63) uppgick plussidans total för 1969 till 1509:66. Detta har använts till annonser för 1968 med 36 kr + 10 kr samt annonser för 1969 med 22 kr + 18 kr. Kaffe i Sockenstugan drog iväg till 85:50. Ett (okänt) utbetalningskort kostade 10 kr och porton/diverse uppgick till 12 kr. Kvar att föra över till kommande år blev 1315:81.

    Handlingen är, liksom tidigare år, undertecknade av Edvin Jansson (kassör) samt Sigfrid Andersson och Tore Andersson (revisorer).

    Kassabehållningen ökar sakta, sakta - men de spar, minsann, herrarna i föreningen i St Eriks Gille i Roslagsbro.

    Anette Grinde

    Kassaräkning 1966 - 1967 (St Eriks Gille)




    1966.

    Med bankbehållning in från 1965 om 428 kr, årsavgifter uppgående till 135 kr och ränta från Sparbanken med 18 kr slutar plussidan i räkningen på 585 kr för året 1966. På minussidan redovisas bara porton uppgående till 8 kr, varför saldo till 1967 överförs med 573,98. Som vanligt är redovisningen undertecknad av Edvin Jansson och granskad av Sigfrid Andersson och Tore Andersson.

    1967.

    In-sidan består här av den ingående kassabehållningen om 574 kr, en gåva från kyrkoherde K-A Grandin med 500 kr, årets årsavgifter (medlemsavgifter) om 215 kr och ränta från banken 30 kr. Summa på plussidan uppgår därmed till 1319:11. Ut-sidan består av annonsering 108 kr, hyra för bankfack 52 kr, porto 9 kr - varefter resterande behållning 1149:71 förs vidare till 1968.

    Anette Grinde





    Labacken - foto; Anette Grinde - 19 april 2019



    Länkar om bygd & kultur; 

    Styrelseberättelser, kassaredovisningar och protokoll i föreningen St Eriks gille - i denna blogg!
    • Ord om 1999-2011 (tidigare inlägg som också innehåller bilder och ord om tidigare år).




    Labacken - Foto Anette Grinde, den 19 april 2019