onsdag 28 januari 2009

Men....

...gjorde jag verkligen - idag - det jag lovade att jag skulle göra?

Nja...
Jag får nog försöka lite mer, imorgon.

Imorgon, skall jag försöka göra mer skillnad än idag.
Positiv skillnad.

A..

söndag 25 januari 2009

Jag läser om fosforgranaternas fasansfulla verkningar....

Jag läser om hur det brinner. Brinner och fräter genom människorna. De civila människorna - män, kvinnor och barn - som drabbats av krigets övergrepp. Övergreppen av stora mått, när dessa vapen används i tättbefolkade områden och slår emot de civila. Män, kvinnor och barn som inte har del i konflikten mer än att de lever i det konfliktfyllda området. Män, kvinnor och barn. Vanliga människor, som du och jag, med en vilja att leva sina liv i fred och frihet.

Så ont det gör, att läsa om världens ständiga övervåld. När vi istället bara behöver bry oss om varandra.

Så ont det gör.

Hur kan man komma på iden att vräka kemikalier över människor?

Anette

lördag 24 januari 2009

Margareta Ingelstam - med aktiva fredsvänner - har fomulerat...

....en motion rörande ickevåldsaktiviteter. Den kommer att ligga på Missionskyrkans kyrkomötes bord i sommar. Abrahamsbergskyrkan undertecknar och inger motionen och flera församlingar har redan meddelat att de uppmanar sin ombud att bistå - som i att rösta för - denna motion.

Vi lever i en tid av alltför mycket våld och hårda ord. Det är viktigt av vi tillsammans höjer våra röster för en vänligare värld. Mälardistriktets styrelse har konstaterat att styrelse och arbetslag (Mälardistrikt i Missionskyrkan) bör bistå i uppgiften att tala för denna motion. I detta ligger t ex att vi uppmanar våra församlingar att rösta ja och att agera i ickevåldets tecken.

Det innebär oxå att styrelsen och arbetslaget aktivt arbetar för att sprida information, t ex på hemsida, i besök och i samtal. Det innebär oxå att ombud för Mälardistriktet uppmanas att på kyrkomötet tala för motionen.

Styrelsen i Mälardistriktet beslutade sålunda att aktivt arbeta för positiv uppmärksamhet för denna motion.

Låt oss rösta ja - för en vänligare värld.

Anette Grinde

Cirkus Cirkör. Den annorlunda cirkusen....

Cirkus Cirkör. Den annorlunda cirkusen, med fantastiska människor på scenen. Vi besökte Dansens Hus, i Sthlm, och såg Inside Out.

Inside Out är en hyllningsföreställning till cirkusen – en nycirkusföreställning med ett varmt bultande cirkushjärta, teknisk skicklighet, grym livemusik och Cirkus Cirkörs klassiska energi och skruvade komik. Föreställningen handlar om rädsla och tillit, om att våga kasta sig ut i det okända – ett svindlande cirkusdrama om att våga mer än man vågar. Vi får följa två människor som är rädda för att misslyckas och som lever inom trygghetens snäva ram. När de möter ett cirkussällskap fyllt av vanskapta, udda men också magiska och varma karaktärer ställs deras liv på ända och en svindlande resa tar fart. - läser jag på deras hemsida.

Cirkus Cirkör är mycket väl värda ett besök. Fantastiska uppträdande, med humor, med en fantastisk energi genom föreställningen. Musik. Glädje. Energi. Fantastisk dans och akrobatik.

Har du sett dem?
Om inte - gör det, de är värda att beskådas. Med rungande applåder.


Anette Grinde

torsdag 15 januari 2009

Tillsammans för fred - måndag Medborgarplatsen...

TILLSAMMANS FÖR FRED
Judar, muslimer och kristna i bön för situationen i Gaza

Judar, muslimer och kristna är alla Abrahams barn. Vi lever i skilda trostraditioner med
gemensamt ursprung. Vår längtan efter fred och rättvisa är densamma.
Måndagen den 19 januari, Martin Luther King-dagen, samlas vi på Medborgarplatsen,
Stockholm, i gemensam bön för våra bröder och systrar i Israel och Palestina och särskilt
för människorna i Gaza. Vi ber att våldet skall upphöra, att vapenvila får råda och att en
process inleds som kan leda till varaktig fred med frihet och säkerhet för palestinier och
israeler i var sin stat inom internationellt och ömsesidigt erkända gränser.

Som Abrahams barn är vi alla kallade att be och arbeta för fred både här hemma och ute i
världen.

- För att fred skall kunna uppnås, krävs försoning, att gå från det förflutna tillsammans
in i en framtid där den andres värde och värdighet respekteras och hans eller hennes
berättelse aldrig är likgiltig för mig.
- För att människor skall kunna försonas krävs en rättvis fördelning av jorden och av
det som behövs för det dagliga uppehället.
- För att en rättvis fördelning skall kunna äga rum krävs att människorna har förtroende
för varandra. Förtroendet kan uppstå bara om man möts och samtalar med varandra.

Genom vår gemensamma bön vill vi medverka till vänskapens goda spiral: Förtroende,
fördelning, försoning och fred.

Kom med och delta!

TID:MÅNDAG 19 JANUARI 18.00
PLATS:MEDBORGARPLATSEN I STOCKHOLM

Fredsnätverket 2014

Mer information: Sebastian Selvén 073 703 73 14

- ovanstående nådde mig per mail
från studieförbundet Sensus.
Jag uppmanar dig att delta i detta - i gemensam bön över gränser.
För försonande fred - över alla gränser, över alla folk och över alla religioner.
Anette

onsdag 14 januari 2009

Det sägs att handlingar skall stå i rimlig proportion....

Gaza.
900 palestinier. 10 istraeler.
Kvinnor & barn. Och män.
Gamla och unga.

Skyldiga - till att leva på fel plats på jorden.

De har ingenstans att ta vägen.
El och vatten saknas.
Mat och värme likaså.
Bomber och granater ramlar ner från himlen.

Det finns misstankar om allvarliga krigsförbrytelser.

Har angriparen använt förbjudna vapen, som t ex fosforbomber?
Har de använt kraftfulla granater i civila områden där ett stort antal civila/oskyldiga riskerar att drabbas?
Har de attackerat tydligt märkta ambulansfordon, med resultat av dödad ambulanspersonal och förstörda räddningsfordon?
Har de dödat ett stort antal poliser som inte hade militära uppgifter?

Det sägs att en angripen stat har rätt att försvara sig.
Det sägs oxå att handlingar skall stå i rimlig proportion till omständigheterna.

Vem angriper och varför? Och hur?
Hur kan alla oskyldiga barn ta skydd - och leva ett gott liv i kärlek och omsorg till sin nästa, när de utsätts för dessa omständigheter i sina liv?
Hur skall människorna i Israel, Gaza och Västbanken någonsin kunna se på sin nästan utan att ondskan och vreden hela tiden finns närvarande mitt ibland dem?
Vilken kraft krävs för att de skall kunna se på sin nästa med omsorg, när så mycket våld och onska drabbar och finns i deras liv?

Vad kan du och jag göra för att skapa omsorg i vår värld?
Idag, i morgon och nästa dag.

Anette Grinde

söndag 11 januari 2009

Vildanden.....

Vi fick en fin julklapp av mina barn. Ett presentkort på Stadsteatern i Stockholm.

Vi besökte Stockholms Stadsteater i höstas. Då såg vi Charlotte Löwensköld, av Selma Lagerlöf. Och vi såg Gunilla Röör i elakhetens roll. Vi imponerades stort.

Denna gång såg vi Vildanden. Hedvigs älskade vindand. Hennes alldeles egen.

En vanlig familj. Med glädjeämnen och sorger. Med fattigdom och rikedom. Med omsorg och kärlek. Hedvig älskar sin far och hon älskar sin vildand.

Livet omfattas av svek. Eller kanske det vi uppfattar som svek, men i någon annans ögon istället är omsorg. Det som är omsorg för någon, kan vara svek för någon annan. När man inte ser det mer än från ett perspektiv.

Livet omfattas av grymheter. Ibland kan vi se dem komma, och ibland skapas de allteftersom. Utan att man riktigt ser det komma, eller förstår hur det kommer sig.

Teater är fantastiskt. Det skapar känslor av sorg, vrede, omsorg och kärlek. Jag häpnar över teatermänniskornas förmåga att memorera och spela alla dessa roller.

Jag gläds åt att vi har möjligheten att få se dessa spel. Dessa spel, som visar en del av verklighetens glädje och sorger. Som tydliggör elakheterna. Människornas elakheter, och några av livets spratt. De oförutsägbara händelserna, som ibland kan utgöra fasansfulla spratt.

Det fasansfulla, som jag önskar att vi alla kunde lyckas avstå ifrån. Till förmån för glädjen och omsorgen, i varje steg och i varje handling.


Anette Grinde

torsdag 8 januari 2009

Manifestation för fred - 10 jan kl 1600 Immanuelskyrkan.

Diakonia ordnar på lördag en manifestation för fred mellan Israel och Palestina. Manifestationen ordnas i samarbete med Rädda Barnen, svenska Röda Korset, Amnesty och Kvinna till Kvinna.

Tid: Lördag den 10 januari kl 16
Plats: Immanuelskyrkan, Kungstensgatan 17, Stockholm (t-bana: Rådmansgatan)

Medverkar gör bl a; Barbara Hendricks, sång - och Lena Endre, uppläsning av röster från Gaza.

Under manifestationen blir det också tal av Bo Forsberg, Christer Zettergren, Lena AG m fl. Flera deltagare från de svenska riksdagspartierna kommer också att medverka.

Läs mer på; http://www.diakonia.se/sa/node.asp?node=2789

Sprid gärna denna information och länken ovan i era nätverk. Det är viktigt att vi blir många som sluter upp i Immanuelskyrkan på lörd!

onsdag 7 januari 2009

Världsböndagen 2009 - med planering i full gång...

Världsböndagen planeras världen över. Den går av stapeln fredagen den 6 mars.

Den första fredagen i mars firas världsböndagen. Varje år, år efter år. Den firas världen över, och i ekumeniska tecken. Alla kyrkor tillsammans, samfund och länder, betonar styrkan i bönegemenskap.

De betonar även kvinnornas gemensamma ansvar. Ansvar för var och en, för varandra och för världens väl.

2009 års tema är; "I Kristus är vi många lemmar men en enda kropp". Detta år kommer orden och tankarna ifrån Papua Nya Guinea.

1887 började Mary Ellen James, USA, ordförande i Presbyterianska kvinnoförbundet, samla kvinnor till förbön för de immigranter som kommit från Europa. 1930 kom tanken och företeelsen till Sverige, genom en förfrågan till Svenska Missionsrådets Kvinnokommitté som inbjöds att ta ansvaret för böndagen i Sverige. 1931 hölls böndagen för första gången i Sverige, genom en gudstjänst i St Peter Metodistkyrka i Sthlm. Sedan 1959 har Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd ansvarat för böndagen i Sverige, en dag som nu är världsspridd och uppmärksammas stort varje år.Kollekten som samlas in på Världsböndagen i Sverige går till unga kvinnors yrkesutbildning i utvecklingsländer, och till kvinnoprojekt av olika slag.

År 2007 delade Böndagskommittén ut drygt 330 000 kr, som stipendier till unga kvinnor i utvecklingsländer. År 2008 uppgick antal böndagsstipendiater till 130 kvinnor. Kvinnor, och deras familjer, som därmed gavs nya förutsättningar för ett gott liv.

Böndagskommittén fördelade under 2008 totalt 329 900 kr i stipendier till unga kvinnors yrkesutbildning i utvecklingsländer. 130 individuella stipendier fördelades i samarbete med: Evangeliska Frikyrkan (Brasilien, Indien, Paraguay, Swaziland, Sydafrika, Zambia), Frälsningsarmén (Argentina, Bolivia, Filippinerna, Indien, Nigeria, Sydafrika, Uruguay), Metodistkyrkan (Moçambique), Pingst ffs (Argentina, Bolivia, Chile, DRKongo, Liberia, Peru, Tanzania), Svenska Alliansmissionen (Indien, Malawi, Moçambique, Pakistan, Swaziland), Svenska Baptistsamfundet (DRKongo, Thailand), Svenska Missionskyrkan (Ecuador, Indien, Nicaragua) och Mission Aviation Fellowship (Bangladesh).

Vi vet att en kvinnas utbildning betyder mycket – inte bara för henne själv, utan även för hennes familj och hela det samhälle hon lever i. Att utbilda, och ge plats för, kvinnor ger förbättrade livsförutsättningar för såväl kvinnorna som för barnen och för männen. Det ger helt enkelt förbättrade förutsättningar för oss alla, i stort. Det är viktigt, ur väldigt många perspektiv.Världsböndagen firas på många ställen i vårt land.

Var och en – du och jag - kan bidra till bättre förutsättningar för fler, om vi ger ett gott bidrag i kollekten denna dag. Just det bidraget kan skapa skillnad för såväl enskilda människor, som för världen ur ett större perspektiv. Det har betydelse. Vi firar alldeles strax, i en kyrka nära dig. I gott samarbete över samfundsgränser. För mervärde för fler.

Din närvaro är önskvärd. Ditt engagemang likaså. Din kraft, dina ord, din kollekt och din bön behövs.

Kontakta din församling för att bistå med din kraft i detta. Du behövs.

Anette Grinde

Publicerad i Ölandsbladet 2009-01-10

tisdag 6 januari 2009

En vänlig själ....


Vänlighet.

En vänlig man korsar min väg. En riktigt vänlig själ. Han är nästan alltid glad, som om han inte kan vara riktigt vred. Det är en fantastisk egenskap att bära med sig. Vänlighet, skratt och glädje. Han bygger kraft hos mig.

En sorgsen kvinna korsar min väg. Hon kan inte riktigt se all glädje som finns runt omkring. Det tynger och det skaver. Allt är liksom kantigt och besvärande fel. Hon tär i min själ. Hon tillför som människa, men hon tär på min kraft att skapa mer.

En fattig man, med glädje i bagaget, vandrar vägen fram. Med lätta steg finner han glädjen strax bortom hörnet. Med tillförsikt vandrar han mot framtiden. Han bor trångt och kallt. Han färdas med cykel och per fot när cykeln är trasig, eller när det är för halt i föret. Det gör mig ont, att se hur han stretar och hur lite han har - men det gör mig glad att se hans värme i blicken, att känna hans omsorg i tanken. Han bygger hopp hos mig.

En kvinna, född med silversked i munnen och utan några ekonomiska bekymmer med sig i bagaget, går ensam genom livet. Utan glädjen att dela med sig av omsorg, hänsyn och välvilja till sin nästa. Och utan viljan att se något mer än sin egen ensamna lott. Det gör mig ont, att omsorgens kraft, kärleken till medmänniskan inte har nått hennes hjärta. Det gör mig ont, att jag eller någon annan inte förmår visa henne till alla de som bär omsorg i sitt handlande och i sin tanke.
Så olika vi är.

Vi bygger energi och kunskap till någon. Vi tär och tar från andra. Precis som andra gör för oss. Ibland fast vi alls inte vet. Ibland fast vi alls inte vill. Bara för att vi är, just så som vi är. Bara för att vi fått just de egenskaperna och förutsättningarna med oss i bagaget, och/eller valt att i något mått fokusera ur något särskilt perspektiv. För att vi är, just såsom vi är.

Jag undrar, hur vi kan bli bättre. Jag undrar, hur vi kan förhålla oss - till oss själva och till varandra - på ett sätt som tillför mer än det skaver. Som skapar försoning, mer än sår och vrede. Jag undrar, hur vi kan bli bättre på att visa omsorg om oss själva och om varandra - när vi säger att vi vill, men ändå inte riktigt uppfattas så i varje steg .

En vänlig själ korsar min väg. Tillförande. Kraftbyggande.

Just så vill jag vara mot dig. Dig, just du, som korsar min väg.

Anette

Gaza, Hamas, Israel och Palestina

Gaza. Hamas. Israeler och Palestinier.
I ett heligt land, med en fruktansvärd mängd sorg och vrede.

Jul och nyårshelgen har just passerats i Israel liksom i det stängda Gaza och på Västbanken. Muren finns kvar. Kontrollstationerna förstärks. Och våldet eskalerar. Igen.

Israel väljer den hårda vägen. De höjer våldets röst, som om ingen annan fanns. I sin ovänskap med Hamas, och med det palestinska folket. Barn, kvinnor och män utsätts för beskjutning och för annat aktivt våld. Barn, kvinnor och män utsätts för fruktansvärda levnadsförhållanden, som inte på något sätt kan vara acceptabelt. Hamas svarar på samma sätt.

Var finns respekten för de mänskliga rättigheterna? Var är fredens och omsorgens röst? Var är rättvisan och hoppet? Var är möjligheterna för barnen att leka, läsa, fantisera och leva sida vid sida med sina medmänniskor oavsett ursprung? Var är omsorgen om alla våra medmänniskor?

Hur sprids fredens budskap i det heliga landet, när ledande befattningshavare beslutar om krig, våld och fientlighet i stället för fred, försoning och omsorg?

Låt oss stanna.
Lägg ner alla vapen. Tala bara om fred, försoning och omsorg. Tro på rättvisan. Släpp inte hoppet om att möjligheten till försoning finns. Tala, gör, skriv, uppmärksamma, påverka, engagera – bryt den negativa spiralen och låt hopp och tanke infinna sig om att vi kan försonas. Och leva sida vid sida utan hårda ord och hårda handlingar.

Säg inte, tänk inte, att detta – världens oroligheter, världens våld - inte ligger på ditt, eller mitt, bord.

- Det ligger verkligen på vårt allas bord. Var och ens.

Låt oss stanna. Låt oss tända ett ljus i vår handling och i vår tanke.

Låt oss, med start idag, gör allt vad vi kan. I stort och i smått.
För fred i vår värld.
I hela vår värld.

Jesus sade; - "Nu räcker det."
Och han rörde vid mannens öra och läkte honom. (Lukas 22:51)

Låt oss göra detsamma. Säga att det räcker! - Visa omsorg, och bistå i uppgiften att läka varandra.

Anette Grinde
2009-01-06