I väntan på freden

I väntan på freden, heter skriften som består av rapporter från följeslagare i Palestina och Israel. Broschyren är producerad av Sveriges Kristna Råd och har finansierats med medel från Sida. Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel (EAPPI) är ett internationellt projekt som drivs av Kyrkornas Världsråd. Den svenska delen av verksamheten, SEAPPI, finansieras av Sida.

I styrgruppen för SEAPPI finns representanter från Diakonia, Individuell Människohjälp (IM), Justitia et Pax, KFUK-KFUM, Kristna Fredsrörelsen, Sabeel Sverige, Socialdemokrater för tro och solidaritet,  Studieförbundet Bilda, Svenska Baptistsamfundet, Svenska Kyrkan, Svenska Missionskyrkan och Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd. De har sålunda ett ord med i laget för den svenska verksamheten, och bistår därmed med ord och handling.

Följeslagarens roll är att vara just en följeslagare, med preventiv närvaro som fokus. Tanken är att en utomstående part har en skyddande och våldsdämpande effekt. SEAPPI sänder följeslagare till området två gånger per år. De rapporterar hem, kring sina upplevelser och erfarenheter. Ganska många av dessa rapporter finns på SEAPPI.s hemsida, några brukar finnas i de nyhetsbrev som organisationen sänder ut med jämna mellanrum per e-post och några av de som har skrivits under perioden 2009-2011 finns nu i den skrift som här har nått mig. 

Följeslagarnas roll är inte att ta ställning i konflikten. Deras roll är att ta ställning för fred - med fokus ickevåld - och för att folkrätten respekteras. EAPPI  anser att ockupationen och situationen i området är förödande för såväl israeler som för palestinier, och att den måste upphöra för att en hållbar fred skall bli möjlig. Följeslagarens roll är därför att finnas, vara närvarande, och att betrakta. Deras roll är också att informera. De informerar hem, genom sina rapporter och de har att bära med sig och förmedla sina upplevelser när de kommer hem, genom t ex föreläsningar och informationskvällar i kyrkor, mm. 

Berättelserna i broschyren är starka. Det är korta och enkla berättelser, men de är mycket starka. De omfattar flera av de platser som finns runt om i området, där följeslagarna finns stationerade. Berättelserna visar olika riktning, men alla visar ändå samma spår. Våldets och vredens fasor måste ta slut. Människorna i området behöver enas, tillsammans. De behöver se varandra som människor, lika och olika. Jag läser också berättelser om möten med både israeler och palestinier som undrar vad som är sant i det som ledarna ger uttryck för. Båda sidor längtar efter fred. Det gör också vi, här långt bort därifrån.  

I väntan på freden gör ont ur många perspektiv, men det känns som ett viktigt dokument. Beställ den gärna till dig. Läs och begrunda.

Anette Grinde

Om ickevåld i denna blogg.

Bloggar.se. Bloggkartan.se. Blogger.com. Nyligen.se. Wikipedia.
Bloggar.se om ickevåld. eller om SEAPPI  - fredsrörelser. - yttrandefrihet. 

Följeslagarprogrammet - SEAPPI...

..skriver reserapporter. De skriver om sina upplevelser i Israel och Palestina.

Du kan själv beställa Följeslagarprogrammets nyhetsbrev på deras hemsida - som du finner här. Det är intressant och samtidigt en skrämmande läsning.

Varje dag sker övergrepp på människor och människornas rättigheter. Varje dag utsätts människorna för totalt onödiga svårigheter.

Varje dag skadas människor i striden - som sker med ord och med handling, med hot, med rädsla, med vapen och med tystnad.

För att världen inte lyssnar och reagerar.
För att de inblandade hävdar sin egen "rätt".
För människornas ständiga oförmåga till förlåtelse och respekt för varje människas unika värde - som ju är den enda vägen framåt.

Anette Grinde

Här kan du läsa mer om SEAPPI - i denna blogg...

Sorg i Jerusalem

Det krigas i världen.
Det var inte precis en nyhet, eller hur?

Här hemma har vi det förhållandevis lugnt och tryggt, även om förhållanden även här kan vara problematiska emellanåt. Fast på lite annorlunda sätt. Det kan vara svårt, men inte svårt på det sätt som många andra människor har det.

Jag har genom årens lopp mött människor som arbetar aktivt i freds- och ickevålds-organisationer. En företeelse som under flera år har tilltalat och engagerat mig är det ekumeniska följeslagarprogrammet.

Följeslagarprogrammet har varit aktivt sedan 2002. De finns i oroshärden Israel/Palestina. Flera kyrkor och organisationer i Sverige finns med i programmet, som är internationellt. Flera länder är aktiva i programmet – och sänder följeslagare.

Två gånger om året rekryterar den svenska organisationen (SEAPPI) följeslagare, som sedan skall finnas i området i tre månader.

Syftet med närvaron i området är att dämpa våldet, att visa solidaritet för palestinier och israeler som är utsatta i området, att informera därifrån – såväl på plats där som vid hemkomst – om det som händer i vardagen för de olika människor man möter. Syftet är därmed också att sprida kunskap om konflikten och väcka engagemang för fred och ickevåldsfrågor.

Att vara följeslagaren är att vara närvarande. Inte ta strid. Inte att vara en part som tar parti för/i konflikten. Parti tas för icke våld och för mänskliga rättigheter. Följeslagarens roll är närvaro, t ex genom att slå följe. Man följer barn till skolan, man finns vid de vuxnas sida när de skall passera gränsövergångar/kontroller, man följer dem till sjukhus eller för övrigt i det vardagliga sysslorna. Fler uppgifter finns naturligtvis, och olika personer sysslar med olika frågor. Ett syfte är att försöka inge ett moraliskt stöd och hopp! – och också att samla information och kunskap om vad som händer i området. Allt utan våld.

Här hemma hör vi ibland tonerna att;

– de får skylla sig själva, när de sänder raketer
– de har alltid krigat, det finns inget hopp
– de verkar vilja ha krig
– såklart det är rätt med en mur, de måste ju få skydda sig
– osv…

Själv tror jag inte att familjerna, de vanliga familjerna – sådana som du och jag – vill ha krig eller är farliga, eller att de sänder raketer mot Israel.

Jag tror att människorna vill ha fred, att de vill leva i fred tillsammans. Jag tror att de vill kunna gå till ett arbete, försörja sina barn, ge dem utbildning och möjligheter – och inte frustreras över att deras hus mejas ner, att de inte kan nå sin mark för att det dykt upp en mur mellan boendet och markerna och gränsen nästan är omöjlig att passera. Jag tror inte på att vapen och bevakning förbättrar situationen. Jag tror däremot på samtal och vänlighet, i förhållande till varandra.

Fredsprocessen förefaller lång och svår. Det är svårt att se slutet. De människor som verkligen skadar måste naturligtvis stoppas på något sätt. Terroristerna. Självmordsbombarna. Jag tror dock inte att det görs genom en kollektiv bestraffning av ”alla” människor, som uppenbart inte är delaktiga i denna del av processen. Jag tror att den nuvarande situation bara skapar mer frustration, som i sin tur skapar mer grogrund för våld och utanförskap.

Hur många år har detta varat? Hur många barn, ungdomar – och vuxna – har förhindras att uppleva frihet, såsom vi definierar frihet? Skola, lek, utbildning, arbetsmarknad, mat på bordet, vatten och elektricitet utan större begränsning - och en möjlighet att gå dit jag vill.

Vad leder alla dessa begränsningar till?
Vad leder alla dessa självmord, bomber och minor till?


Anette Grinde
2008-03-19




Följeslagarblogg;
http://www2.unt.se/avd/1,,TYPE=blogg-bi=55,00.html

Här kan du läsa mer om SEAPPI - i denna blogg...

Har du läst...?

- Med våra egna ögon; berättelser från följeslagare i Palestina och Israel?

Den är utgiven av Ekumeniska Följeslagarprogrammet (EAPPI).

Den öppnar ögonen. Den gör ont. Den tydliggör. Den skapar en känsla för att vilja delta. Förändra världens orättvisor. Påverka.

Har du inte läst den, beställ den.
Har du läst den, beställ den igen - och ge den till någon som ännu inte sett, läst och begrundat.

Du finner den på www.skr.org/seappi - där du oxå finner mer information om programmet.

Om inte du är med och skapar skillnad - vem skall då göra det?

Här finner du en annan berättelse från samma område.....


Anette

Här kan du läsa mer om SEAPPI - i denna blogg...

Det sägs att handlingar skall stå i rimlig proportion....

Gaza.
900 palestinier. 10 istraeler.
Kvinnor & barn. Och män.
Gamla och unga.

Skyldiga - till att leva på fel plats på jorden.

De har ingenstans att ta vägen.
El och vatten saknas.
Mat och värme likaså.
Bomber och granater ramlar ner från himlen.

Det finns misstankar om allvarliga krigsförbrytelser.

Har angriparen använt förbjudna vapen, som t ex fosforbomber?
Har de använt kraftfulla granater i civila områden där ett stort antal civila/oskyldiga riskerar att drabbas?
Har de attackerat tydligt märkta ambulansfordon, med resultat av dödad ambulanspersonal och förstörda räddningsfordon?
Har de dödat ett stort antal poliser som inte hade militära uppgifter?

Det sägs att en angripen stat har rätt att försvara sig.
Det sägs oxå att handlingar skall stå i rimlig proportion till omständigheterna.

Vem angriper och varför? Och hur?
Hur kan alla oskyldiga barn ta skydd - och leva ett gott liv i kärlek och omsorg till sin nästa, när de utsätts för dessa omständigheter i sina liv?
Hur skall människorna i Israel, Gaza och Västbanken någonsin kunna se på sin nästan utan att ondskan och vreden hela tiden finns närvarande mitt ibland dem?
Vilken kraft krävs för att de skall kunna se på sin nästa med omsorg, när så mycket våld och onska drabbar och finns i deras liv?

Vad kan du och jag göra för att skapa omsorg i vår värld?
Idag, i morgon och nästa dag.

Anette Grinde

Här kan du läsa om SEAPPI - i denna blogg...

Nobels fredspris 2011.

Liberias president Ellen Johnson Sirleaf, fredsivrare (Liberia) Leymah Gbowee samt journalist/människorättsaktivist (Jemen) Tawakkul Karman får dela på Nobels Fredspris 2011.

The Norwegian Nobel Committee has decided

that the Nobel Peace Prize for 2011 is to be divided

in three equal parts between

Ellen Johnson Sirleaf,

Leymah Gbowee and

Tawakkul Karman for

their non-violent struggle for the safety of women

and for women’s rights to full participation in peace-building work.

We cannot achieve democracy and lasting peace

in the world unless women

obtain the same opportunities

as men

to influence

developments at all levels of society.

In October 2000,

the UN Security Council adopted Resolution 1325.

The resolution for the first time made violence

against women

in armed conflict an international security issue.

It underlined the need for women

to become participants

on an equal footing with men

in peace processes and

in peace work

in general.

Ellen Johnson Sirleaf is Africa’s first democratically elected female president. Since her inauguration in 2006, she has contributed to securing peace in Liberia, to promoting economic and social development, and to strengthening the position of women.

Leymah Gbowee mobilized and organized women across ethnic and religious dividing lines to bring an end to the long war in Liberia, and to ensure women’s participation in elections. She has since worked to enhance the influence of women in West Africa during and after war.

In the most trying circumstances, both before and during the "Arab spring", Tawakkul Karman has played a leading part in the struggle for women’s rights and for democracy and peace in Yemen.

It is the Norwegian Nobel Committee’s hope that the prize to Ellen Johnson Sirleaf, Leymah Gbowee and Tawakkul Karman will help to bring an end to the suppression of women that still occurs in many countries, and to realise the great potential for democracy and peace that women can represent.

Uttalande av Nobels Fredspriskommitté - Oslo 7 oktober 2011 - publicerat på Fredsprisets hemsida.

Jag gläds åt dessa kvinnornas fredsarbete. Och att de har uppmärksammats för sitt arbete med detta pris. Jag gläds åt allt som de har gjort för de sinas väl - de sina i betydelsen vi alla. Och åt deras ihärdighet i fredsarbetet som har skapat mer och mycket för så många. Jag hoppas att de skapar än mer för familjer, kvinnor, barn och män i framtiden - av dem själva och av oss alla som inspireras av deras spår. Små och stora steg - tillsammans med familjer, kvinnor, barn och män. Världen över.

Jag hoppas och tror också att det skall påverka arbetet i fredssorganisationer i deras tålmodiga arbete för fred och frihet i olika delar av världen.

Frid.

Anette Grinde

   .. .. ..

DN. Kyrkans Tidning. Operation 1325. Sveriges Radio. Dn. Dn.

 Nobels Fredspris. Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd. Rebella. Seappi.

Studiecirkel, samtal & föreläsningar om fred & ickevåld 2016

Studiecirkel - 2016 - Solna/Sundbyberg; måndagar i februari. Skytteholmsvägen 2, Solna

Fokus fred & ickevåld. Och natur & miljö, som ju påverkar frågan om fattigdom. Som påverkar freden. 

Exempel på frågor som vi kan tala om under cirkeln är;

• Kristna Freds - arbetar t ex som ickevåldsliga fredsobservatörer i Latinamerika och olika typer av ickevåldskurser. Känner du till dem eller andra organisationer som arbetar med dessa frågor?


• Svenska Freds - är det rätt att exportera vapen, som används för att döda människor? Bidrar vi till krig genom detta? Blir världen fredligare genom mer vapen?


• Om djuren och vårt förhållningssätt till djuren. Har vi verkligen rätt att döda och äta djur för vår egen vinning eller nöjes skull? För att det är gott? Eller varför? Var går gränsen?


• Christian Peacemaker Teams (CPT), t ex flyktingengagemang Grekland. Var finns de? Kan alla vara med i en sådan organisation, eller måste man vara kristen för att delta?


• Följeslagarprogrammet - SEAPPI/EAPPI - sänder följeslagare i Israel/Palestina och berättar ofta efter hemkomsten om sina erfarenheter. Känner du till dessa? Har du träffat någon? Har du lyssnat till en sådan föreläsning?


• Ickevåld som livsstil & ickevåld i vardagen - hur gör man? Vad skall man tänka på?


• Att resa i ockuperat land (t ex Västsahara, Palestina)


• Schyst resande - kan vårt resande bidra till fattigdom och utnyttjande eller kan vi höja/förbättra människors förutsättningar till bättre liv?


• Kväkare - en ickevåldsrörelse?


• Härskartekniker & alternativa mötestekniker. 

Anmälan/information; Anette Grinde tfn 0708905731
eller per mail till; anette.grinde(snabel-a)foretagshuset.net

Arrangör; Mångfald Tillsammans - i samarbete med ABF Sundbyberg

Mer om Mångfald Tillsammans hittar du här.

Jag saknar orden om kärleken....

Nästan varje dag rapporteras om händelser från Israel/Palestina. Det rapporteras om död, skador, matbrist och murar. Det rapporteras om vattenbrist. Det rapporteras om hinder och om vapen. Liksom om frustration, hat och vrede.

Jag saknar orden om kärleken. Den om kärleken till människorna, till barnen och till landet. Jag saknar orden om omsorgen, längtan och hopp.

I Israel/Palestina finns det människor som älskar. De älskar varandra. Vännerna. Landet. Bygden. Livet. Det älskar det lilla. Och det större. De älskar jorden, liksom solen och värmen. Men under helt andra betingelser än de vi har. Jag längtar efter dessa historier. Eftersom det ger hopp. Eftersom det ger oss en möjlighet att se att det finns godhet kvar. Jag längtar efter de historier som visar människor fyllda av kärlek och omsorg. De som visar värdighet i sinne och känsla.

Så länge det finns kärlek och omsorg om människor och land, om vänner, om familj, om grannar och om djur och natur - så finns det hopp kvar för försoning och livskraft.

Det finns människor som älskar varandra i Israel/Palestina. De gifter sig, skaffar barn och gör sitt bästa för att vårda varandra. Älska och vårda varandra, i nöd och i lust. Över gränser. Inom sina folk och däremellan. I nöd och i lust. Med kärlek och med omsorg.

Så - ja, det finns hopp. Även för Israel/Palestina.

Om detta må vi tala. Om hoppet. Om människorna som älskar varandra. Om människorna som vill leva, gå i skolan, arbeta, äta frukost i lugn och ro, gifta sig och leka med barnen.

Om detta må vi tala.

Anette Grinde

Läs här om Seappi - och ekumeniska följeslagarprogrammet

Läs här - t ex om hur det kan vara att gifta sig, eller

om andra besvärligheter i vardagen.

Israeliska soldater erkänner övergrepp....

Nathan Shachar, DN.s korrespondent, skriver från Ramallah i dagens DN om en ny rapport som vittnar om trakasserier mot civila på Västbanken. Detta är inget nytt, men är glädjande att det ordas om på ett annat sätt än i en liten notis.

Det handlar om modiga israeliska soldater, som bestämmer sig för att det som pågår inte är rätt. Och handlar därefter.

Det är inte rätt att trakassera den palestinska befolkningen. Det är inte rätt att låta någon stå i solen och vänta, timme efter timme. Det är inte rätt att urinera på någon. Det är inte rätt att vara tyst och låta det fortgå. Därför finns Breaking The Silence.

En stor eloge till Nathan Shachar som skriver om denna fråga.

Anette Grinde

• Läs en följeslagares ord kring Breaking The Silence

• Läs om Seappi och Följeslagarprogrammet

Det börjar när du bryr dig...

Det börjar när du bryr dig.
23-25 november 2007
Sigtuna Folkhögskola

Fredsbärare. Kvinnor i olika åldrar, med olika bakgrund och med olika förutsättningar. Med olika tankar och möjligheter. Vi möts till kurs i Sigtuna.

Då, i november, närmar det sig juletid. Det märktes i den vackra lilla staden som laddade för julmarknad. Julen. Ljusets, och fridens högtid. Glädjens högtid. I en tid där våldet verkar världen över. I hem och i länder. Mer i länder, än mellan länder. Varje handling i våld påverkar. Detta måste vi alla se. Detta måste vi alla motverka.

Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd stod som ansvarig för kursen. Annika Damirjian, Carin Gardbring, Ragnhild Greek, Frida Gunnarsson, Margareta Ingelstam och Anna Ljung stod för det huvudsakliga ledarskapet, med olika ansvarsområden och kunskaper. Kunskap och inspiration lyste under denna helg, liksom även glädjen - såväl hos ledare som deltagare.

Innehållet i kursen var mångskiftande. Det förekom t ex ren information, praktisk övning i t ex datasal, gruppsamtal, storgruppsreflektioner, rollspel, andakt och talande samvaro. Vi talade bl om SEAPPI och Operation 1325, med information och samtal om freds- och ickevåldsarbete i Israel/Palestina-konflikten, och om kvinnors rätt och möjlighet att medverka i påverkansforum i världens fredsprocesser. Andra samtal kretsade kring hur man kan göra i det vardagliga, vad var och ens röst betyder, och hur vi fortsätter när vi sedan kommer hem till vårt, där hemma – i de forum där var och en verkar.

Jag konstaterar igen att vi alla har olika utgångspunkter, kunskaper och förutsättningar - och det känns viktigt att vi alla börjar just där vi står. Någon har arbetat länge med fredsfrågorna och ser in roll tydligt, någon ser det på ett helt annat sätt – men poängen är att VI, var och en, GÖR. För vem är det annars som GÖR? Varför skulle det inte vara just JAG, eller just DU?

Låt oss ge oss ut, var och en – var för sig, och tillsammans, nu. Inte sen, utan just nu. Med just det som är viktigt. Att verka för fred.

Anette Grinde
Norrtälje 2008-01-16

Ekumeniska följeslagarprogrammet.....

Jag får nyhetsbrev i min e-post.
De talar om det ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel. De innehåller bl a information från några av de följeslagare som finns på plats i Israel och Palestina. Små berättelser, om det vardagliga livet för människorna som lever i området. Människorna som lever så nära havet, men aldrig kan äta fisk. De, som inte når sina marker eller de som inte får passera muren för att komma till sjukhus för vård eller för att föda sina barn. De, som i omvärldens ögon lätt betraktas som terrorister för att några få väljer den vägen.

De, som saknar möjlighet till alla de självklarheter vi ser i vår vardag.

Skriv ett mail till seappi@skr.org och be om att få nyhetsbreven. Eller besök www.skr.org/foljeslagare för läsning av resebrev från följeslagare.

Ickevåld & fredsrörelser

Ickevåld, i min tanke, utgår ifrån principen att allt våld är fel. Såväl fysiskt som psykiskt. Vi skall lösa konflikter genom ord och aktiv handling, som inte innehåller våld och som inte innehåller kränkande handlingar i något mått. Så vill jag leva och så vill jag arbeta. En sådan vill jag vara.

Vi skall inte gå vredens väg och vi skall inte möta ont med ont. Vi skall inte heller möta människor med vapen eller våld.

Genom historien finns det människor som arbetar för detta. Då och nu. För ickevåld, för fred och för omsorg om sin nästa. Osjälviskt. Det glädjer oerhört att det visar sig att det är ganska många människor som arbetar för fred - utan våldsinslag.

Ickevåld skapar förutsättningar för fred. Det skapar grogrund för förståelse och hänsyn, genom diskussion, argumentation, debatt, samtal. Våldet skapar frustration, rädsla, vilja till hämnd, vrede, orättvisor, död, skador, med mera.

Vilka svenska fredsrörelser, med tentakler ute i världen, fokuserar på frågor som rör ickevåld och fred?

Några kan vara:

• Seappi.
• Kristna Freds.
• Fred i våra händer.
• Ickevåldssmedjan.
• Kvinna till Kvinna.

Det finns också organisationer som säger sig arbeta för fred, utveckling och rättvisa som själva inte klarar att hålla ordning på hur organisationen skall fungera. Där finns vrede som väller över och en ledning som inte förmår lösa upp de knutar som finns, internt. De lämnar det olöst. Då förlorar organisationen och dess ledning en stor del av sin trovärdighet. Vreden vinner och människor skadas. Organisationer som säger sig måna om fred och ickevåld måste arbeta för detta också inom den egna organisaionen.

Det glädjer stort att tre modiga kvinnor har erhållit Nobels Fredspris 2011. Där kommer också organisationen Operation 1325 in i bilden. De arbetar för kvinnors deltagande i fredsprocesser, i beslutande och viktiga positioner. Utan kvinnornas medverkan i fredsprocesserna kan vi inte komma framåt i rätt riktning. De - vi - behövs. Det måste inses, helt enkelt. Fredpriset visar detta, tydligt.

Margot Wallströms arbete för - mot - det sexuella våldet mot kvinnor i konflikter är oerhört viktigt. Det är glädjande att uppgiften innehas av Wallström, som är en erfaren och kompetent politiker som har arbetat med internationella frågor under lång tid. Jag tror att hon är en god kvinna för jobbet. Även om det tar sin tid. Våldet mot kvinnorna slår så oerhört hårt mot samhällen och familjer. Det förstör, det river ner och det skapar skador för lång, lång tid.

Plötsligt minns jag prästen som åkte på FN-tjänst och poserade i lokaltidningen med ett maskingevär i händerna. Det vänder sig i magen vid tanken. En präst skall inte möta människor med vapen i sin hand. Aldrig någonsin.

Häromdagen såg jag ett tv-program om en organisation i Indien. Det är kvinnor som tagit sig ton - de rosa sarierna. Programmet gjorde mig inte riktigt bekväm. Ja, det är gott att kvinnorna tagit sig ton. Ja, det är gott att de inte backar för att männen hotar. Men, vreden lyser så starkt igenom hos kvinnan som leder organisationen. Hur kan vi skapa mod och bättring, när vreden måste synas så tydligt?

Vrede, nej.

Kamp för en bättre värld, ja.

Omsorg, ja. 

Vad står ickevåld för, för dig? Är det en viktig fråga?

Anette Grinde

Bloggar.se. Bloggkartan.se. Blogger.com. Nyligen.se. Wikipedia.
Bloggar.se om ickevåld. - fredsrörelser. - yttrandefrihet. Genderforce. Kristna Fredsbloggen.

Fred.

Jag hittar en bok i bibliotekshyllan - Fred! 100 röster mot våld och krig. Den är sammanställd av Saam Kapadia och Jeppe Wikström. Bokförlaget Max Ström har givit ut boken 2009. Isbn 9789171261472. Det finns anledning att läsa boken, att fundera kring den och att agera med utgångspunkt ifrån den.

"Om du inte tar ställning mot en orättvisa,

har du valt förtryckarens sida.

Om elefanten har sin fot på musens svans

och du säger att du är neutral,

kommer musen inte att uppskatta din neutralitet."

Desmond Tutu

I boken finns jag det meningslösa våldet och en massiv längtan efter frånvaron av detta. Boken börjar med en taxiresa i Göteborg och slutar med 100 röster och en mängd relevant information. Där är många som har funderat, ordat och skapat mervärden för många, många andra. Detta är en bok som bör läsas från pärm till pärm - och som man därefter dagligen bör återkomma till.

Boken utgår ifrån att det måste finnas alternativ. Och - Ja, det gör det verkligen, säger vi som strävar efter ickevåld. Det finns alternativ.

Om världens resurser för militärupprustning och vapentillverkning istället kom människorna till del skulle mängder av barn kunna gå i skola, få mat på bordet, tak över huvudet och skratta i lek istället för att arbeta igenom sin barndom eller leva med ständig rädsla för vapen, våld och krig.  Världens kvinnor, män och barn skulle kunna ägna sina liv till livsglädjande göromål, som t ex att utbilda sig, arbeta tillsammans med andra, plantera blommor och utforska världen.

Denna bok bör finnas på varje världsmedborgares bord. Som en påminnelse och som ett underlag för ändrad riktning. Det är tid för världen att leva i ickevåldets tecken.

Ickevåld är en aktiv handling. Låt oss leva i ickevåldets spår. Låt oss gå emellan där våldet och övergreppen visar sig. Låt oss uppmärksamma felaktigheterna.

Människan föds god.

Anette Grinde

Bokus.

Läs vad andra bloggar om ickevåld & fred.
Seappi. Fred i våra händer.
Newsmill.
Wikipedia om ickevåld.
Karneval förlag om ickevåld.
Ickevåldssmedjan.
Om King hade levt. Adlibris.

Follow @Foretagshuset

....

De använder dansen till att göra motstånd...

Dans
Tidningen för rörlig scenkonst
Nr 4 - 2015

Vi slåss genom dansen är rubriken på artikeln som Ninna Oom har skrivit. Hon skriver om människor som dansar i flyktinglägret Shuafat, i Jerusalem. Ninna Oom kom i kontakt med dessa människor när hon under tre månader 2015 var följeslagare i området. Följeslagarprogrammet har sedan 2002 sänt följeslagare till området för att ge hopp och stöd åt människor som vill verka för fred och försoning. Följeslagarprogrammet står för internationell närvaro, för att stärka respekten för folkrätten i området, dämpa våldet och öka omvärldens medvetenhet om ockupationens konsekvenser.

Sveriges kristna råd organiserar den svenska delen av ekumeniska följeslagarprogrammet (SEAPPI) tillsammans med en styrgrupp. I styrgruppen finns representanter från Bilda, Diakonia, Equmeniakyrkan, Individuell Människohjälp (IM), Justitia et Pax, KFUM, Kristna fredsrörelsen, Sabeel Skandinavien, Sensus, Socialdemokrater för tro och solidaritet, Svenska kyrkan och Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd enligt informationen som finns på Följeslagarprogrammets hemsida.

Ninna Oom har skrivit en fin artikel i Dans-tidningnen om en viktig fråga - att söka nya sätt att göra motstånd, här genom dansen. Även dansen utmanar, ser jag i artikeln. Det händer att människor lämnar salongen. Samtalet, diskussionerna och att utmana utan våld är viktigt. För hur kommer vi annars vidare?

Fint!

A..

Svenska vapen i Burma?

Jag läser i Svd om svenska vapen i Burma. Jag läser att Burma är underställt ett vapenembargo från EU, men att svenska vapen ändå finns där. Jag läser att det hänt förr (Svd) och att svenska leverantörer känner till detta. Då kan vi bara utgå ifrån att det inte händer igen. Allt annat vore absurt.

Svenska vapen skördar liv. Svenska vapen finns där militär använder vapen mot civilbefolkningen. Det är inte en bild jag vill ha på min näthinna. Jag vill ha demokrati, yttrandefrihet, jämlikhet och mänskliga rättigheter - och ett samhälle utan våld. Där platsar inga vapen.

Där platsar istället ett öppet samtalsklimat, frånvaro av rädsla för repressalier, mat på bordet, tak över huvudet, försörjningsmöjligheter och utbildning. Där förekommer inga som skadas av vapen eller att någon plötsligt försvinner för att man sagt något olämpligt.

A..

Exempel på fredsorganisationer i Sverige, som arbetar för fred & ickevåld;
Svenska Freds. Kristna Freds. Seappi.



Naturkontakt. Intressant.  Bloggkartan Norrtälje.  Nyligen.se.  Blogger.com.  Knuff bloggar.  Knuff om Ickevåld - Burma -  Bloggare om vapenembargo - demokrati   ...