I styrgruppen för SEAPPI finns representanter från Diakonia, Individuell Människohjälp (IM), Justitia et Pax, KFUK-KFUM, Kristna Fredsrörelsen, Sabeel Sverige, Socialdemokrater för tro och solidaritet, Studieförbundet Bilda, Svenska Baptistsamfundet, Svenska Kyrkan, Svenska Missionskyrkan och Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd. De har sålunda ett ord med i laget för den svenska verksamheten, och bistår därmed med ord och handling.
Följeslagarens roll är att vara just en följeslagare, med preventiv närvaro som fokus. Tanken är att en utomstående part har en skyddande och våldsdämpande effekt. SEAPPI sänder följeslagare till området två gånger per år. De rapporterar hem, kring sina upplevelser och erfarenheter. Ganska många av dessa rapporter finns på SEAPPI.s hemsida, några brukar finnas i de nyhetsbrev som organisationen sänder ut med jämna mellanrum per e-post och några av de som har skrivits under perioden 2009-2011 finns nu i den skrift som här har nått mig.
Följeslagarnas roll är inte att ta ställning i konflikten. Deras roll är att ta ställning för fred - med fokus ickevåld - och för att folkrätten respekteras. EAPPI anser att ockupationen och situationen i området är förödande för såväl israeler som för palestinier, och att den måste upphöra för att en hållbar fred skall bli möjlig. Följeslagarens roll är därför att finnas, vara närvarande, och att betrakta. Deras roll är också att informera. De informerar hem, genom sina rapporter och de har att bära med sig och förmedla sina upplevelser när de kommer hem, genom t ex föreläsningar och informationskvällar i kyrkor, mm.
Berättelserna i broschyren är starka. Det är korta och enkla berättelser, men de är mycket starka. De omfattar flera av de platser som finns runt om i området, där följeslagarna finns stationerade. Berättelserna visar olika riktning, men alla visar ändå samma spår. Våldets och vredens fasor måste ta slut. Människorna i området behöver enas, tillsammans. De behöver se varandra som människor, lika och olika. Jag läser också berättelser om möten med både israeler och palestinier som undrar vad som är sant i det som ledarna ger uttryck för. Båda sidor längtar efter fred. Det gör också vi, här långt bort därifrån.
I väntan på freden gör ont ur många perspektiv, men det känns som ett viktigt dokument. Beställ den gärna till dig. Läs och begrunda.
Anette Grinde
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar