Det som var viktigt var njutningen, upplevelserna som dök upp allteftersom och att tillbringa kvalitetstid med det ressällskap vi hade valt för vår resa.
Vår tanke var att vi skulle hinna just det vi hann. Och att vi nådde just dit vi nådde. - Och det var inte en särskild plats, utan ett bara-vara-perspektiv. Ja, vi hade en önskan om att hinna sträckan Mumbai till Trivandrum (Thiruvananthapuram), men det fanns inget absolut krav på att vi måste hinna fram. Vi räknade inte efter hur många dagar det skulle ta för att nå hela vägen fram. Vi noterade sträckor och händelser, ja, men vi räknade inte efter hur långt det var kvar och om vi skulle hinna. Vi tänkte nog mest, att det gör vi nog.
Det viktiga var just upplevelsen. Just att bara vara, här och nu, att njuta av dagen precis där och inte ett stycke längre fram.
Vårt enda måste var att hitta boende innan mörkrets ankomst. Så tillvida måste vi alltså komma fram, men inget särskilt mer. Att ta det lugnt och inte hasta är ibland en utmaning i sig, men när just det är utgångspunkten och egentligen det enda viktiga då ger det sig så ganska snart.
Nej, vi har inte strävat efter att se de "nödvändiga" turistplatser, de största templen och de viktigaste sevärdheterna. Vi har istället strävat efter att njuta, att ta dagen som den kommer, att åka dit näsan pekar och lusten faller på - och försökt fånga vad Indien är. För oss.
Ja, upplevelserna var det viktiga. Tillsammans. Dag för dag. De små, de nära, de glädjande, de fina, de tunga och kanske också de svettiga. Det var de som gjorde vår resa så härligt fin. De, var för sig och tillsammans.
Anette Grinde
I n d i e n r e s e n ä r
*** *** *** *** ***
Läs även andra bloggares åsikter om kartor - resor - Indien - Kerala - Goa - Karnataka - Maharashtra.- Mumbai.
* Intressant.* Bloggkartan Norrtälje.* Nyligen.se. * Bloggregistret. * Blogger.com. * Favoritlistan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar