Gaza. Hamas. Israeler och Palestinier.
I ett heligt land, med en fruktansvärd mängd sorg och vrede.
Jul och nyårshelgen har just passerats i Israel liksom i det stängda Gaza och på Västbanken. Muren finns kvar. Kontrollstationerna förstärks. Och våldet eskalerar. Igen.
Israel väljer den hårda vägen. De höjer våldets röst, som om ingen annan fanns. I sin ovänskap med Hamas, och med det palestinska folket. Barn, kvinnor och män utsätts för beskjutning och för annat aktivt våld. Barn, kvinnor och män utsätts för fruktansvärda levnadsförhållanden, som inte på något sätt kan vara acceptabelt. Hamas svarar på samma sätt.
Var finns respekten för de mänskliga rättigheterna? Var är fredens och omsorgens röst? Var är rättvisan och hoppet? Var är möjligheterna för barnen att leka, läsa, fantisera och leva sida vid sida med sina medmänniskor oavsett ursprung? Var är omsorgen om alla våra medmänniskor?
Hur sprids fredens budskap i det heliga landet, när ledande befattningshavare beslutar om krig, våld och fientlighet i stället för fred, försoning och omsorg?
Låt oss stanna.
Lägg ner alla vapen. Tala bara om fred, försoning och omsorg. Tro på rättvisan. Släpp inte hoppet om att möjligheten till försoning finns. Tala, gör, skriv, uppmärksamma, påverka, engagera – bryt den negativa spiralen och låt hopp och tanke infinna sig om att vi kan försonas. Och leva sida vid sida utan hårda ord och hårda handlingar.
Säg inte, tänk inte, att detta – världens oroligheter, världens våld - inte ligger på ditt, eller mitt, bord.
- Det ligger verkligen på vårt allas bord. Var och ens.
Låt oss stanna. Låt oss tända ett ljus i vår handling och i vår tanke.
Låt oss, med start idag, gör allt vad vi kan. I stort och i smått.
För fred i vår värld.
I hela vår värld.
Jesus sade; - "Nu räcker det."
Och han rörde vid mannens öra och läkte honom. (Lukas 22:51)
Låt oss göra detsamma. Säga att det räcker! - Visa omsorg, och bistå i uppgiften att läka varandra.
Anette Grinde
2009-01-06
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar