Stor och liten - på Stadsteatern i Sthlm....

...scener av Botho Strauss. En dansteater av Birgitta Egerblad.

Det var en märklig företställning. Den var fylld av dans och rörelser. Rörelser och ord - men mer rörelser än ord. Den beskrev relationer, förvecklingar, missförstånd och gräl. Den beskrev kärlek och längtan.

För den som inte kände till historien var den en stund av obegripbara scener utan större sammanhang. En beskrivning, t ex i programmet, hade kunnat göra historien begriplig. Begriplighet kan bara tillföra till föreställningen.

Jag förundras över teaterfolket och över konsten. Vilken tur att det finns människor som gillar att spela teater! - men ibland förundras jag oxå över hur föreställningar kan överleva. Med 19 personer på scenen, med ljud, ljus, dekor, regi, pub i pausen, insläpp, program- och biljettförsäljning, annonsering/ marknadsföring och annat som behöver servas och göras är det en diger skara människor som skall avlönas.

Ja, visst är det konst och visst skall det finnas. Finnas tillgängligt för många, som det faktiskt gör på Stockholms Stadsteater.

Julklappspresentkortet är nu slut. "Vildanden" och "Stor och liten" fick vi se. Presentkortsjulklappar på Stockholms Stadsteater är verkligen inte fy skam! Det önskar vi oss igen!

Anette Grinde

Stuga uthyres i Roslagen

Vildanden.....

Vi fick en fin julklapp av mina barn. Ett presentkort på Stadsteatern i Stockholm.

Vi besökte Stockholms Stadsteater i höstas. Då såg vi Charlotte Löwensköld, av Selma Lagerlöf. Och vi såg Gunilla Röör i elakhetens roll. Vi imponerades stort.

Denna gång såg vi Vildanden. Hedvigs älskade vindand. Hennes alldeles egen.

En vanlig familj. Med glädjeämnen och sorger. Med fattigdom och rikedom. Med omsorg och kärlek. Hedvig älskar sin far och hon älskar sin vildand.

Livet omfattas av svek. Eller kanske det vi uppfattar som svek, men i någon annans ögon istället är omsorg. Det som är omsorg för någon, kan vara svek för någon annan. När man inte ser det mer än från ett perspektiv.

Livet omfattas av grymheter. Ibland kan vi se dem komma, och ibland skapas de allteftersom. Utan att man riktigt ser det komma, eller förstår hur det kommer sig.

Teater är fantastiskt. Det skapar känslor av sorg, vrede, omsorg och kärlek. Jag häpnar över teatermänniskornas förmåga att memorera och spela alla dessa roller.

Jag gläds åt att vi har möjligheten att få se dessa spel. Dessa spel, som visar en del av verklighetens glädje och sorger. Som tydliggör elakheterna. Människornas elakheter, och några av livets spratt. De oförutsägbara händelserna, som ibland kan utgöra fasansfulla spratt.

Det fasansfulla, som jag önskar att vi alla kunde lyckas avstå ifrån. Till förmån för glädjen och omsorgen, i varje steg och i varje handling.


Anette Grinde