Det finns en viktig huvudregel i mailsamtal med andra, tänker jag

Det finns en viktig huvudregel i mailsamtal med andra, tänker jag. Det är att aldrig någonsin vidarebefordra andras texter, andras mail eller konversationer utan den andres tillstånd. Det kan finnas så mycket i sådant som inte var avsett för andras ögon, tankar eller tänkt att utsättas för någon form av bedömning av andra - där dessa inte har med frågan att göra eller inte vet bakgrunden. Man vidarebefordrar aldrig brev eller mail till andra, utan den andres tillstånd. För såvitt man inte vill skada den andra - och varandra tillsammans, förstås.

Igen har det skett.

Med omåttlig sorg ser jag att människor nagelfar, undrar, drar i frågan och förhåller sig. Orden blir något helt annat hos någon annan, frågan får en annan dignitet - som den inte var tänkt, sagt eller som man ens i den vildaste fantasin kunde föreställa sig. Det är som att kräva att en fråga skall behandlas av tio, fast den bara rör två. Det är som att dela sin egen konflikt på ett stort torg för att andra ska döma, utan hänsyn till de andra som skadas på vägen.

Det är så omåttligt sorgligt. Så okunnigt. Så hänsynslöst. Så känslolöst. Grymt, helt enkelt.

Jag förundras ofta av människors hänsynslöshet.

Det som tidigare har gjort mig omåttligt glad, som jag har funnit meningsfullt och lagt väldigt mycket tid på, är nu ett minne blott. Jag är oerhört ledsen över detta.

Jag lämnar platser där människor inte vill skapa gott, vare sig för varandra eller för sin organisation. Där hör jag inte hemma. Det gör mig också väldigt ledsen att platsen inte är sådan jag vill tro att den ska vara.

A..