måndag 31 oktober 2011

Naturskyddsföreningen kan tvingas bort....

Naturskyddsföreningen kan tvingas bort, läser jag i dagens Norrtälje Tidning...men Karl-Axel Öst kan få stanna står det strax nedanför.

Man sätter kaffet i vrångstrupen, när man hör om kommunens dumheter.

Naturskyddsföreningen har haft Kläppenstugan som sitt skötebarn i många år. Den har varit tillgänglig för medlemmar och besökande, de har rustat stugan med mängd av ideell kraft och de har vårdat den som sitt. Med omsorg och med kärlek om naturen i denna underbara miljö. Den har givit människor fantastiska möjligheter att komma ut i naturen. Där har funnits plats inte bara kommunanställda, utan även för oss vanliga invånare - som inte har andra möjligheter att ta finna boende på denna fantastiska plats långt ute i skärgården.

Nu skall kommunen överväga att ha den till sitt, istället. Kommunen har redan en stuga i Söderarms skärgård. I den mån kommunen vill ha fler stugor till sin personal, istället för till kommunens invånare, bör kommunen därför tillse att andra platser i kommunen finns tillgängliga för besök och rekreation. Inte bara skärgården är viktig för kommunens personal. Att ta bort denna stuga från Naturskyddsföreningen, som lagt så mycket krut och energi i denna plats, känns helt horribelt. Ohemult, helt enkelt. Det är tid för kommunen att tänka om. Låt Naturskyddsföreningen ha kvar denna plats som "sin".  Vi alla andra, kommunbor men inte kommunanställda, vill också ha en möjlighet att nå skärgårdens yttersta skär.

Vad gäller Karl-Axel Öst-stugan på samma ö, kan man bara skämmas för kommunens agerande och handlingsförlamning.

Kommunens behandling av ärendet, år efter år, är uppenbart under all kritik. Karl Axel Öst har verkligen dragit en vinstlott i detta ärende, enligt vad kommuninvåndarna kan se av de ord som syns i frågan som hanteras av media (lokaltidningen). Det är å andra sidan inte hela bilden. Hela bilden får vi aldrig se.

Otydlighet, spekulationer, bygglovsorättvisor, handlingsförlamning och avgiftsfrihet för offentliga personers privata äventyr med kommunens tillgångar/medel skapar misstro och förakt. Det är hög tid att kommunen ger oss hela bilden och det är hög tid att sätta punkt för dansen som, för medborgarna, ser orättvis ut.

Tvi den, för ärenden som ter sig orättvisa i medborgarnas ögon.

Anette Grinde


torsdag 27 oktober 2011

Naturfotograf Bo Kristiansson

WWF och Studiefrämjandet arrangerade en föreläsning ikväll (den 27 oktober 2011). Norrtälje Tidning bidrog med uppmärksamhet och annonsering. I Lommarskolan, Norrtälje, visades vackra bilder, minsann. Det är jag glad att jag inte missade.

Naturfotograf Bo Kristiansson har levt sin tid i naturen. Hans morfar präglade mycket av hans start i naturen, som sedan resulterat i mängder av bilder, ljud och filmer från fantastiska platser och med djuren på sin egen plats.

Många år har fåglarnas värld fångat honom, vilket resulterade i filmprojekt som t ex Slagugglans skog. Många naturprojekt har sedan fångat honom. Svenska rovdjur, fjällvärld, kylans Antarktis och Björnland är goda exempel.

SVT, BBC och National Geografic har varit uppdragsgivare förutom mängder av tidningar, förlag, mm.

Han ser sig själv som en dokumentärfilmare med naturen som riktning. Den politiska biten lämnar han helt därhän, men rovdjuren känner han väl. Rovdjuren är livsfarliga i trängda lägen, men fantastiska att betrakta och förhålla sig till med kunskapen med sig i bagaget. Den har Kristensson, efter många timmar i skog och gömslen. Kunskap och känsla, för skog och mark, för djur och natur.

Ja, man skall, på sitt sätt, vara rädd för djuren. Man skall förhålla sig till deras villkor och rätta sig efter de regler som där råder.

Kristensson visar fantastiska bilder av naturens kraft och dess invånare. Björnens liv och den vita vargflickan följs i filmen som skall visas i SVT kommande jul. Vi får se delar av det råmaterial som finns för filmen, men upplösningen, de slutliga färgerna, ljuden, mm, får vi ge oss till tåls med. Björn och varg visas i juletid. Den filmen är något man mycket gärna skulle vilja se.

Kristiansson har suttit i gömslen i mängder av år. Ensam och med kollegor med olika kompetens har han upplevt situationer som inte tillhör skolboksrutinen. Tänk att få se när en varg och en björn respekterar varandra och äter från samma "bord" utan att argumentera eller när åtta björnar badar – spaar – tillsammmans i njutningens tecken.

Björnen snarkar sig igenom vintern eftersom den inte skulle klara att jaga föda då. Den klarar inte att jaga på snö och den når inte den vegetariska kosten under snötäcket. Sömn blir ett lämpligt sätt att fördriva tiden på. Evolutionen lotsar arterna rätt.

Hösttid är aktiv mattid för björnen. Då har den ett mycket starkt fokus på att äta. Björnen äter vegetariskt men också animaliskt när det bjuds, som t ex älg när den kommer åt. Hösten är tiden när tillräcklig föda skall inmundigas för vinterns vila. Hösten kräver avsevärt mycket födoletning än vad våren och sommaren kräver.

Kristiansson har fångat djuren och naturen på ett fantastiskt vis. Mängder av björnar, en växande vargfamilj och skogens makalösa färger visar sig framför hans ögon. Han delar gärna med sig till publiken av sina bilder och fantastiska historier om djurens sätt och mentala styrka, liksom om tokiga historier om filmare, fotografer och kollegor i gömslen tillsammans.

Björnen vill inte träffa oss, säger Kristiansson. Tala, sjung, kliv på kvistar, mm när du är i skogen. Låt dem höra dig, så slipper du överraska dem. Låt dem upptäcka dig och låt dem gå sin egen väg. När du överraskar djuren ser till att försvara sig, det kan vara förrödande för den de möter.

Lukten avgör, säger Kristiansson. Den visar djuren vägen till sitt mål, dit den skall eller det den skall undvika. Den söker inte formen eller färgen, utan lukten. Ett plagg eller en sak med lukt, kan ge samma effekt som en faktisk människa. En björn som vill undvika människan, undviker lukten av människan. En isbjörn som vill attackera en människa, attackerar lukten av människan. Även när den finns på en trasa eller en kamera.

Kristiansson ger, trots oviljan att tala om politik, uttryck för att han tycker att gårdsbjörnarna eller sopbjörnarna, alltså de som går nära gård och folk, bör avlivas. De bör ingå i det antal, eller faktiska djur, som ingår i ett beskattningsunderlag eftersom de kan utgöra en fara för människor och tamboskap.

Beskattningsunderlag och reglering i djurfrågor finns det många åsikter om. Frågorna är avsevärt många fler än de svar som generellt kan levereras. Forskning och åsikter spretar. En viktig grundbult i besluten måste, enligt Kristiansson, vara lokalbefolkningens acceptans och deras kunskap om djurens vägar och förhållningssätt.

Därtill finns naturligtvis vandrare, bärplockare, jägare, politiker, djurvårdare, myndigheter och andra med annan kunskap och andra åsikter. De har inte behandlats här. Här har bara visats och talats om de fantastiska djuren. Som de är, när de betraktas av någon som bara ser. Vilket inte är bara, utan helt suveränt.

Ett tack, till Studiefrämjandet Roslagen och WWF för detta arrangemang. Ett tack, till Norrtälje Tidning som annonserade stort. Och framförallt - ett tack, till Bo Kristiansson för härliga bilder och fina ord.

Anette Grinde



Plötsligt visar det sig att en av döttrarna...

Plötsligt visar det sig att en av döttrarna skall åka till Indien. Det smittar, kan man konstatera. Det glädjer, förstås. Även om man som mor kan bli lite orolig för det som väntar. Fast det finns det ju inte någon anledning till, inser jag sedan. Bokat och klart.

När plötsligt nästa dotter också visar intresse, ja se då kan man bli riktigt glad. Nu håller jag tummarna och hoppas att det går i lås.

Tjolahopp, minsann.

A..

onsdag 26 oktober 2011

Sökes; Fotograf....

Faktum är att jag skulle gilla att få en duktig fotograf på tråden. En sådan som skulle vilja publicera en bok och som tar bilder som skulle kunna göras mer eller annat tillsammans med en text.

Jag skulle helt enkelt gärna skriva texterna.

För förslag & intresseanmälan, så nås jag på anette.grinde (snabel-a) foretagshuset.net eller genom en kommentar till detta inlägg.

A..



tisdag 25 oktober 2011

Marilyn Monroe och Den underbara resan

Idag ser jag inte till tomtgränsen. Inte för att tomtgränsen ligger långt bort eller för att min blick är grumlig, utan för att dimman ligger tät. Den gjorde den också i går kväll, när jag åkte hem från grannstaden efter ett möte med fina Sofie. Sofie, hon med språket som sitt lyckospår.  

Dimma är vackert, men svår att köra i. Särskilt i mörker. Höstdimma, med de vackra skogsfärgerna nära, är verkligt ljuvligt fint. Särskilt när solen närmar sig och stretar på, för att värma bort det tunga grå.

Jag får ett mail från min fantastiska Jenny. Hon längtar i en känsla, som smittar och gör mig glad. Hennes tanke är ljuvligt fin.

I min bokhög har jag fina böcker som pockar på uppmärksamhet. De skall ordas om, i sinom tid. Foto Roine Magnusson och text Anders Wallén. De har gjort Den underbara resan. Landet runt. Från ovan, även om de ibland också har landat. Om Den underbara resan kommer det ord så småningom. De många bilderna är rent fantastiska. Resan är rent ljuvlig och skapar inspiration. (Gorgo Förlag i Nora).

Det har utkommit en ny bok om Marilyn Monroe. David Wills och Stephen Schmidt har sammanställt och ordat. Ett mastodontverk. Ica Bokförlag ger ut fantastiska böcker. Också om detta tänkte jag mig orda i sinom tid.

Agnes Dag. En bild av Agnes Maria Carolina Almqvist, gift Hammarskjöld - skriven av Lisa Segerhed - har nått mig. Lisa Segerhed har skrivit om någon som har stått bakom, vid sidan om. Hon har suttit i sin skrivarstuga på vackra Öland och sammanställt sin historia. Ett historieperspektiv, från ett annat håll. Den skall läsas med andra ögon. Strax och inom kort.

Helt olika. Glassigt stort eller enkelt svart/vitt. Någon har gjort. Ordat, skrivit, fotograferat, våndats och glatts.

Till egen och andras glädje.

A.



Övrigt, utan särskild betydelse.

måndag 24 oktober 2011

Pija Lindenbaum

Pija Lindenbaum är född 1955 i Sundsvall. Hon gick ut Konstfack 1979 och är formgivare, illustratör och författare.

Pija Lindenbaum har, sedan 1990, producerat nästan 20 pek- och bilderböcker. Böckerna innehåller underfundiga texter och fantastiska illustrationer. Ett flertal av Pija Lindenbaums böcker har översatts till engelska, japanska, tyska, franska och holländska. Lindenbaum satt 1999-2007 på stol nr 14 i Svenska barnboksakademin.

Hon har, genom åren, tilldelats en mängd olika priser för sitt författar- och konstnärsskap. Sveriges Bokhandelsmedhjäparens plakett, New York Times barnbokspris, Augustprist, Stockholms Stads hederspris, Wettergrens Barnboksollon och stora läsarpriset är några exempel. Listan är oerhört mycket längre än så.

Pija Lindenbaum har sålunda visat sig vara en mycket duktig barnboksförfattare och illustratör. Hon har presterat många böcker och hon har belönats med en mängd olika priser för dessa. Fantasi, inspiration, glöd och underfundighet har följt hennes väg. Varje bild är ett äventyr i sig. Texten följer gärna med. Så tokigt det blev, skulle man kunna uttrycka sig ibland. Det passar sig ju, kanske med ett skratt och en förklaring, i alla våra hem.

Pija Lindenbaum är nu aktuell med boken Gittan gömmer bort sig. Boken är utgiven hos Rabén & Sjögren Bokförlag, Stockholm.

För dig som har små barn, ter det sig helt enkelt lämpligt att betrakta Pija Lindenbaums böcker. De kan visa sig vara mycket väl värd läsning för ditt barn.

Så, gör ett besök på en bokhandel eller ett bibliotek nära dig.

Anette Grinde



Om Pija Lindenbaum. Wikipedia. Raben & Sjögren.
Senaste bok. Adlibris. Knuff om 9789129677171.
Rabén & Sjögren ingår i Norstedts Förlagsgrupp Ab.
Press. Aftonbladet.

torsdag 20 oktober 2011

Fjällbastu. Rena äventyr i väglöst land.

Fjällbastu. Rena äventyr i väglöst land.
Text Henrik Harr
Bild Roger J. Karlzon
Gullers Förlag
2011
Isbn 978-92-85957-19-4

Henrik Harr är redaktör och skribent i eget företag. Han är född i Gällivare 1965, men bor nu i Hägersten söder om Stockholm.

Harr har arbetat som redaktör på flera tidningar och bokdebuterade 2009 med Lattefarsan – föräldraledighet när pappa själv får välja. Han njuter uppenbart av naturen, orden och även en del av STF.

Gullers och Votum förlag ger ut fantastiska böcker. Böcker som berör är Votums signum. Några av deras böcker har korsat min väg och jag har inte blivit besviken.

Där ingen skulle tro att någon kunde bo visade fantastiska bilder och texter om människor med längtan och mod. Den gav mig fantastiska stunder med människors viktiga historier.

Nyligen gav de ut Kor - en kärlekshistoria. (Årets Pandabok 2012). Den fick mig att dra efter andan i njutningstid allteftersom jag vandrade över sidorna.

När jag nyligen fick syn på Fjällbastu - rena äventyr i väglöst land fylldes jag ånyo av kärleken till boken och dess förundrande frestelser. Boken, den som förmedlar text, bild och njutning i ett.

Jag såg Fjällbastu hos Votum, bläddrade försiktigt i den hos Akademibokhandeln i den stora staden och fick den till mig när jag också insåg att STF var involverade. Väl i min hand gör den mig riktigt glad.

Lukas, 5 år, och hans 70-åriga farmor har vandrat tillsammans med Henrik Harr på några av färderna mot nästa väglösa bastu i vår förundrande fjällvärld. En fjällvärld där brott och stukningar läker på nolltid och där nya äventyr väntar bakom nästa hörn. På´t igen och njut, är vad som gäller när vi lever som bäst. I denna bok lever författare, fotograf och följeslagare väl. De njuter och det känns. Det gör mig glad.

Genom Dalarna och Härjedalen, och vidare genom Jämtland och Lappland besöks bastu efter bastu i fantastiska miljöer som frestar till vandring, ljuvliga middagsmenyer och fantastiska landskap. Henrik Harr och Roger J Karlzon vandrar och cyklar. De njuter av landskap, äventyr och allt det fantastiska de möter. De delar med sig av sin njutning så att jag verkligen längtar ut. Plats efter plats - och bastu efter bastu - beskriver de väl. I ord och bild, på ett sätt som fyller mig med längtan. Boken får mig att undra varför jag sitter bakom skrivbordet istället för på ett vandringsspår på väg till nästa topp. Strax är jag på väg.

I Fjällbastu möter jag känslan och värmen. Jag möter också fantastiska miljöer och underbara människor. Miljöer som skapar skillnad. Människor som njuter och delar med sig. Jag känner igen mig och längtar iväg igen. Dikanäs, nästan "hemma". Edsåsdalen och Vålådalen där vi stretade och njöt över fjällens toppar i augusti i år. Tärnaby, där jag förfrös mina tår i unga dar på en bansättarkurs i Stenmarks hembacke. Blåhammaren och Storulvån, där jag vandrade för länge sedan. Och Kittelfjäll, med slalomskidor på fötterna. Jag har aldrig vandrat på de nordligaste lederna och jag har aldrig längtat till en bastu. Jag känner nu hur min längtan ändrar form. Den tar en ny riktning.

Det är uppenbart att Henrik Harr, skribenten i boken, njuter av orden. De spelar roll. Det är också uppenbart att Henrik Harr & Roger J. Karlzon njuter av den vackra bilden. Detta är en bok att läsa från pärm till pärm. Läsa och njuta av. Det är också en bok att återkomma till. Varför inte använda den tillsammans med STF.s vandrarhemsbok för beslut om var nästa resa skall gå?

Hur man kan gå genom livet utan att besöka våra vackra fjäll är ju rent förundrande. Det borde vara lag på att vi skall besöka varje del av vårt vackra land.

Det borde för övrigt också vara lag på att vi alltid - lätt och nära - skall ha tillgång till alla dessa fantastiska böcker. I en bokhandel eller på ett bibliotek nära dig.

En stor eloge till den fantastiska författaren och de båda fotograferna. De som bidrar till oss andra, med ord, bild och fantastisk njutning. Jag bugar. Djupt imponerad.

Njutning, nu.

Anette Grinde



tisdag 18 oktober 2011

Den frusna trädgården

"Den frusna trädgården är en rörande berättelse om två systrar som upptäcker att deras mor ...."  står det hos Adlibris, Bokia och Bokus.

Jag håller verkligen inte med om ordet rörande som passande för denna bok. Den är oerhört mycket starkare än så.





Den frusna trädgården
Kristin Hannah
AlbertBonniersForlag.se
2010
Isbn 978 91 0012 5691
Översättning Micka Andersson

Detta är Kristin Hannahs elfte (11.e) bok. Kristin Hannah är jurist, men ägnar sig numera åt författandet på heltid. Mer information om henne finner du på KristinHannah.com.

Kristin Hannah skriver här om familjen, kärleken och tryggheten. Och om vårt ursprung är viktigt för oss.

I Den frusna trädgården finner vi Evan, Anya, Meredith och Nina. Familjen Whitsons grund svajar kraft när Evan blir sjuk. Han är kittet som fått famljen att hålla ihop och när han blir sjuk ändras grundförutsättningarna dramatiskt.

Meredith känslor skapar skarpa motsättningar inom henne. Orättvisan gör sig gällande, såväl mot henne själv som mot andra. Orden och känslorna inom oss bryter sönder, blir betydelsefulla eller bortkastade när stunden vänds upp och ner. Hon får många frågor att hantera och reflektera över innan hon vet var hon står.

Anya och Vera går nästan under i sin sorg, men visar en ofattbar styrka. Sagan visar Nina vägen och till slut får hon veta hela historien. För att veta vem man är, måste man veta sitt ursprung. Det stämmer väl i denna historia. Det förändrar det döttrarna vet, det förtydligar och rätar ut många frågetecken. Det förändrar livet, helt enkelt.

Det gör ont att följa med i handlingen och med känslorna som följer den. Ibland väller de över hos mig och mina tårar trillar nerför mina kinder. Vi ställer omåttliga krav på oss själva och på varandra, vilket inte blir bättre av att vi inte ser det som gömmer sig i våra medmänniskors inre. Och hur skall vi kunna det, när vi inte ens ser det som gömmer sig i oss själva?

Den frusna trädgården är en stark bok. Den är väl skriven, den frestar mig att läsa vidare även när timmen är sen och jag istället borde sova. Den gör mig nyfiken på fortsättningen av historien och den påverkar mig stort. Den väcker onekligen starka känslor i mig.

Vissa böcker skapar tankar en lång tid efter den lästs klar. Denna bok är en sådan.  Den får mig att reflektera kring hur vi är, hur olika vi tänker och hur orden spelar roll. För orden spelar verkligen roll. Kristin Hannah beskriver väl människorna i berättelsen. Jag lär känna dem och vill komma dem nära. Hon beskriver också berättelsen, eller kanske snarare berättelserna, väl. De känns i mig, det gör ont och jag förstår att människorna reagerar just så. Jag våndas.

Kristin Hannahs tema i denna bok påminner mig om Linda Olsson (också hon utgiven på Albert Bonniers förlag). Hon skriver också om relationer, längtan, kärlek och trygghet.

Den frusna trädgården är en riktigt bra bok. Skrivet av Kristin Hannah läser jag gärna igen. Det tycker jag att du också skall göra.

För övrigt är kärleken störst av allt.


Anette Grinde





Carl Bildt.

Carl Bildt. Moderat. Kunnig. Politiker. Utrikesminister.

Så, nu har media släppt Juholt och nu är det Bildts tur. Hans engagemang i Lundin Petrolium skall nagelfaras, ord skall granskas och garantier skall analyseras. Vad har sagts och när har han slirat?

Ja. Lundin är ett besvärande bagage, men det saknas nu anledning att ytterligare pressa Bildt på företagets sits då och nu. Det måste finnas andra angelägnare frågor han bör orda om än försök till försvar som aldrig kommer att duga, hur han än svarar. Vi vill veta, så finn informationen från annat håll. Gräv, ja. Men sluta med dessa tjatiga frågor till honom. Till slut blir det ju mest bara dumt.

Försvar eller förlåt kommer aldrig att bli rätt gällande Lundin & Bildt. Vi kan inte heller veta vad som blir rätt gällande journalisterna Johan Persson och Martin Chibbye som sitter fänglade i Etiopien.

Vår ambassadör i området finns på plats. Hustru, föräldrar och media likaså. Persson och Schibbye har besökt landet olagligt. Låt nu rättegången få ta plats och ta strid om det visar sig att domen inte motsvarar brottets nivå. Vi ser med glädje att det är bevakat av media och hoppas att det rapporteras och hanteras med saklighet och rättvisa.

Ja. Journalister måste få verka, betrakta, fotografer, skriva och rapportera. Om det var detta de gjorde måste resultatet visa sig så från det Etiopiska rättsväsendets sida. Måste.

Yttrandefrihet, ja. Massiv mediajakt utan eftertanke, nej. Våld och vapen, nej. Rättvis rättsskipning, ja.

Anette Grinde





Var och en blir salig...

Var och en blir salig på sin egen tro, men bara jag vet hur det skall vara.

I nr 3 (Sept - nov 2011) av Systembolagets tidning Bolaget diskuteras huruvida det är en myt eller sanning att inmundiga en liten dos alholhol i bakteriehämmande syfte. Artikeln förnekar med bestämdhet sanningshalten i ett sådant påstående och förstärker sin uppfattning med läkaruttalanden.

Till detta vill jag kontra med att det inte på något sätt har begrundats att tron kan försätta berg och att det faktiskt är ganska sannolikt att det är möjligt att mota elände med tro. För den som tror att en liten dutthutt kan hindra, hjälpa och göra stordåd - möjligen i kombination med god hygien, kan det ju göra underverk. Kanske t o m om den ersätts med sockerpiller.

Jag tror att det fungerar. Två månader på Indiens landsbygd helt utan magåkommor bekräftar att jag har rätt. Jag tror att man kan.

För övrigt hittade jag just vägen (via Utsidan.se) till någon som skall vandra hela landet igenom. Det skall bli roligt att följa. Du finner honom här. Jag tror att han tror att det är möjligt. Det glädjer.

Man kan hoppas att någon vill följa våra spår när vi skall cykla i Indien. :)

Anette Grinde





lördag 15 oktober 2011

Föräldrakraft...

Tidningen Föräldrakraft når mig, genom mitt medlemsskap i föreningen Mångfald Tillsammans.

Föräldrakraft är en tidning om barn och unga i behov av särskilt stöd. Det talar om angelägna frågor, som barnens rätt och föräldrarnas möjligheter, frustration och längtan.

I somras var jag prisutdelarspeaker på Handikapp Sm i Norrtälje. Friidrottandet i handikapplägret gav mig nya tankar och insikter. Det var en otroligt positiv upplevelse. Det var bara vid ett tillfälle under helgen, som sorgen slog mig.

En funktionär sade, om de utvecklingsstörda; ... de kunde väl lika gärna bara träna hemma på sin idrottsplats istället för att åka hit och tävla. Min tanke, och min replik blev; ... men också de tycker att det är ofantligt roligt att åka ut och tävla, som du och jag. Varför skulle de inte kunna göra det? Det höll han med om.

Jag blev imponerade av tävlingsinsatserna och otroligt glad av deltagarnas glädje. Jag blev hänförd av att se de helt blinda hoppa längdhopp och de kraftigt handikappade springa med särskilda cyklar (som var fruktansvärt dyra i inköp) med riktigt ös. Jag blev lycklig över all sprudlande glädje. Jag blir också otroligt glad över att Rånäs 4h, min hemklubb, arrangerar detta. En stor eloge till dem för detta.

Camilla Bohm Coleman, ordförande i Västmanlands Friidrottsförbund, är prisutdelare i några av grenarna. Hon talar varmt om sina skyddslingar och det gör mig oerhört glad att höra om hennes engagemang. Människor som hon gör underverk för andra.

Jag hoppas att Föräldrakraft skriver mer om idrott i framtiden. Där finns glädje, framgång och hälsa. Handikappidrotten är rent fantastisk. Den gör mig varm av glädje.

Lyckospår.

Anette Grinde

fredag 14 oktober 2011

Pappersreklam

Insändare DN 14 oktober 2011.

Jag inser plötsligt att jag bara ser Romson, när jag tänker på Miljöpartiet. Var de inte två? Var tog Fridolin vägen, tro?

Bosse Norell har skrivit en insändare i dagens DN. Han talar om pappersreklamen som en stor miljöbov. Jag håller verkligen med honom. Det ligger kilovis med reklam i lådorna på reklamdagarna. Vi tar inte emot reklam i vår låda, så vi klarar oss (oftast) från detta oskick. Det som kommer i tidningarna klarar vi oss dock inte ifrån. Vi bär mängder av onödigt papper från vår bostad.

Tidningarna läser vi, så de känns ännu någorlunda bra för oss (även om gränsen snart är nådd). Reklamen slänger vi oläst.

Visst vore det gott om fler satte lappen på lådan;

Reklam undanbedes - men vi tar gärna emot förenings- och samhällsinformation.

Och, ja visst, visst vore det bra om partierna uppmärksammade folket på pappersmissbruket och miljöförstöringen som en följd av detta.

Miljöpartiet & centerpartiet -  vad tycker ni om detta?

Anette Grinde



torsdag 13 oktober 2011

Var Dags Hälsa

Var Dags Hälsa.
Isbn 978 91 7337 223 7
Brombergs Bokförlag Ab i samarbete med Apoteket Ab.
Huvudförfattare Åsa & Mats Ottosson.
2010.

Behöver vi fler böcker om Hälsa? Ja! Vi behöver påminnas och konfronteras med ny/uppdaterad information och vi behöver inspireras. Igen och igen.

Var Dags Hälsa ger mig detta, även om jag inte riktigt håller med om allt. Ibland skulle jag vilja se andra riktningar, men sedan ser jag att det beror på var jag står just nu. Var jag står just nu, i min tanke och handling kring hälsa, spelar roll när jag läser. Tanken kring hälsa är ju också subjektiv i något mått. Vi lägger ribban på olika nivåer, helt enkelt.

Bilderna i boken är fina, även om många är en aning lite för "apotekiga" (som i broschyrtillrättalagda). De hade vunnit på att gå något mer i njutningens tecken. Åtminstone för mig, eftersom bilder är viktiga för mig. Njutningsbilder skapar hälsa - för mig.

Boken fångar ämnen som t ex motion, hjärnjympa, mat, vila, samvaro och tid. Allt det vi gör påverkar vår hälsa och det behöver vi lära oss att se. Här finns en hel del råd, väl värda att lyssna på.

Ett återkommande och viktigt mantra är att alla kan. Det är viktigt att vi alla ser att var och en kan - bör - måste börja där man själv står. Det är inte särskilt framgångsrikt att gena, eftersom Var Dags Hälsa är något vi bygger upp - eller river ner - just varje dag.

Jag tänker ofta på min sambo, när vi talar om att alla kan och kring hälsa. Man kan verkligen byta spår. Han gick ner 10 kg på ett halvt år för att han ändrade sina kostvanor. Sedan började ha springa, och 6 år senare har han genomfört sju marathon.  Hans ändrade riktning har påverkat livet till det bättre för oss båda. Man kan, helt enkelt, byta spår i sitt liv.

När stavgångstanken kom till Sverige blev jag också riktigt lycklig. Plötsligt vågade mängder av människor sig ut på promenader med nya perspektiv. De gick i sin takt, med sina vänner och med nya möjligheter. Jag tror att detta - stavarna - skapade mängder av nya motionstimmar för många människor. De gav många mod att göra. Det är fantastiskt.

Smygmotionen är heller inte att förakta. Stegmätaren är en fiffig uppfinning som visar oss vad vi faktiskt gör. Trappor är att föredra framför hiss och steg till kollegan vid skrivbordet två bord bort är att föredra framför mail. Det finns många goda exempel på smygmotion i Var Dags Hälsa.

Träna din kondition, styrka, koordination och smidighet på det sätt som passar dig. Utgå ifrån de träningsssätt som är roliga och skapar lust, men kom ihåg att träningen bör göras även om du inte känner lust och inspiration. (Men - anpassa din träning om du är  sjuk.)

Fysisk aktivitet är en medicin som fungerar, när siktet är god hälsa. Vänta inte på att en läkare skall skriva ut ett recept till dig. Skriv det själv. Bestäm dig, tag hjälp av en vän eller fråga någon kunnig om du är tveksam. Lyssna på din kropp. Visst kan du medicinera detta själv? Läs och lär.

Vila är ofantligt viktigt. Vila som i god och tillräcklig nattsömn, vila som i återhämtning och reflektion, vila som i stillsamhet och närvaro och vila som i andra aktiviteter. Det gäller att bygga sitt liv så att möjligheter till vila finns. Ibland kan detta te sig svårt, men det finns hjälp att få.

Gå barfota i gräset, lyssna på vågorna eller skogens sus, hör dagen vakna eller sätt dig i bruset och njut av att du bara kan vara. Musik kan också bidra till vilan. Njut av det som ger dig vila, i din kropp och i ditt sinne.

Vänner, samtal och samvaro bör stå högt på vår agenda. De nära relationerna spelar roll, de är ingen tvekan om den saken. Samtalen, lyssnandet, beröring, att vara medmänniska, lust och vänskap är situationer som vi alla behöver. Det är viktigt att inte försumma, vare sig själv eller sin nästa.

Maten. Den fantastiska maten! Är inte detta en lycka, så säg? Jadå, visst våndas vi, men när vi tänker till kan det bli så fantastiskt bra.

Färg, form, vitaminer, andioxidanter, fibrer, rätt sorts fett, ett lätt glas vin, choklad och mineraler. Ja, kolhydrater och protein. Fisk, ja och kött, mindre.

Låt maten vara med, som en riktigt viktig del, på din väg till en bättre hälsa. Se om, bry dig om - dig. Den kan alltid bli bättre, även om den är bra. Den skall också hålla bra i hela din livstid.

Låt maten tillhöra dina lustfyllda stunder. Ta maten på allvar. Den påverkar onekligen din hälsa. Ett halvt kilo frukt och grönt per dag tillhör en del av min lyckolyx. Den hålls hårt på, vareviga dag. Vissa varor kan man frossa i och vissa bör man helt enkelt avstå. Frukt och grönt, är ljuvligt skönt.

Karin Fransson, Ölandskockerskan, köper honung från min mors KRAV-bin. Den smakar fantastiskt. Till finfin honung borde fler hitta. Det är hälsa och ljuvligt gott. Jag finner honung i Karin Franssons fina recept. Glädjande fint.

Åsa och Mats Ottosson har, med Var Dags Hälsa, satt fingret på en rad viktiga frågor som sammanvävs till något nödvändigt. Din hälsa spelar roll.

Du har ansvar för din egen hälsa. Den består av många delar. Den är du. I denna bok får du kunskap och inspiration. Det är en bok att läsa, samtala om och att återkomma till. Det är du väl värd.

Din hälsa är guld värd.
Njut och vårda.

Skapa mer.
För dig och ditt väl.

Anette Grinde


 
Boken kan köpas här; Brombergs Bokförlag. Adlibris. Apoteket. Bokia.

Mats & Åsa Ottosson är natur- och reseskribenter. De ordar väl.
Du finner dem t ex på ottossonochottosson.se.

Ungdomar diskuterar fredsfrågor

Svenska Freds- och skiljedomsföreningen diskuterar med ungdomar. De utmanar och skapar nya tankar. Det glädjer.

Be gärna Ölandsbladet sända ett ex av tidningen till dig (8 oktober 2011). Artikeln finns tyvärr inte på deras hemsida.

A..

tisdag 11 oktober 2011

Rörviks Naturreservat, Norrtälje kommun

Ca 2,5 mil norr om Norrtälje och 8 km sydost om Älmsta, i Rörviks yttre kanter, finner vi Rörviks Naturreservat. Det ligger ute på udden, med havet som nära granne.

Rörvik ingår i Natura 2000, som är EU.s ekologiska nätverk för värdefull natur. Syftet är att förhindra utrotning av växt- och djurarter och att förhindra att deras livsmiljöer förstörs. I detta avsätts t ex särskilda naturområden för vård av viktiga ekologiska värden.

Rörviks naturreservat omfattar en stor del av Ramviksudden, som sträcker sig ut i Bagghusfjärden. Reservatet omfattar 24,5 hektar, varav 10,5 hektar utgörs av land och resterande del det kringliggande vattnet. Reservatet inrättades genom Länsstyrelsens beslut den 10 april 1981, och reviderades av kommunstyrelsen i Norrtälje kommun den 11 oktober 2001.
 
Ramsviksudden utgjrde förr en del av Norra Rörviks utmark. Under slutet av 1700-talet användes markerna som betesmark. Under den avslutande delen av 1800-talet brukades markerna istället som åker- eller betesmark.

Området består nu till största delen av igenväxta äng- och hagmarker. De är under  restaurering. Området är botaniskt värdefullt och har en välutvecklad lundvegetation. En av anledningarna till att naturreservatet bildandes är att man där kan finna ett 10-tal olika orkidéarter, såsom t ex Sankt Pers nycklar, ängsnycklar liksom Adam och Eva.

I naturreservatet kan man finna spår av det historiska brukandet av marken. Det finns t ex antal träd med spår av hamling. Vegetationen i reservatet består till stor del av gles lövskog. Ek, lönn, ask, asp och alm är exempel på träd som det finns gott om i landskapet. Floran är rik på arter som t ex storrams, lundsmörblomma, vårärt, hässleklocka, desmeknopp, vätteros och Sankt Pers nycklar. I öppnare partier finns t ex Adam och Eva, klasefibbla och krissla.

I områdets södra del kan man finna en kalkpåverkad havsstrandäng/fuktäng. Havssträndängar är sällsynta i kommunen, varför det infinner sig en glädje att de finns just här. Här finns också ängsnycklar, kärrspira och trubblansmossa.

Skogar med ett stora inslag av lövträd och undervegetation lockar till sig många olika fågelarter, konstaterar vi när vi läser i de broschyrer som finns för området. Där finner vi också att det under vår och försommar ljuder fågelsång från mesar, trastar och sångare. Rosenfink, grönsångare gärdsmyg och härmsångare tillhör de något mindre vanliga fågelarterna som påträffas i reservatet. Förekomsten av gamla hamlade träd i området medför även att många insekter trivs här.

Ramviksudden har varit lövdominerad under väldigt lång tid, men vid mitten av 1900-talet skedde ett betydande intrång av barrträd, som sedan följdes av igenväxning. För att återskapa de öppna markerna med fokus på lövträd är områdets skötsel idag till stor del knuten till tidigare bruksformer, med bland annat bete och slåtter.

Till del är reservatet inhägnat. Med vyn ut mot fjärden, sittande på den lilla trappan över ett av staketen, sem man också de gamla hamlade träden. Här finns småkrypsgodis i mängd.

Inom naturreservatet är det inte tillåtet att gräva upp växter, göra upp eld, framföra motordrivet fordon, tälta eller uppställa husvagn, medföra hund eller katt som inte är kopplad.

Det finns gott om plats i naturen strax utanför reservatet för boende med tält, husvagn eller husbil. Nyttja allemansrätten med omsorg, som sig bör. Det finns också boendemöjlighet i stuga inte långt därifrån.

Roslagsleden går bara några kilometer ifrån reservatet. Det kan vara väl värt att göra en avstickare för ett besök i detta vackra reservat. Ja, Roslagsleden och Rörviks naturreservat, i Roslagens vackra famn, är väl värda ett besök.

När jag är i dessa trakter idag, har jag springskorna på fötterna. Jag springer runt udden, snubblar på vildvuxna rötter och fastnar i en taggig nyponbuske innan jag drar mig vidare mot Roslagsleden och vägen mot Nyby, Brevik och så småningom åter hem. 24 km blev min runda för dagen.

Asfaltlöperskan behöver njuta mer av naturen. Rörviks naturreservat och Roslagsleden är onekligen bra ställen att njuta på.

Jag är på jakt efter fler vackra smultronställen i höstskrud.

Tipsa mig gärna var jag skall gå.

Anette Grinde


Inlägget är sammanställt med broschyrmaterial utfärdat av
t ex Länsstyrelsen och Norrtälje Kommun.

Media/hemsidor. Swetur. Norrtälje Kommun. Wikipedia. Svd. Länsstyrelsen.
Roslagsleden. Elva etapper på Roslagsleden.
MedMera. Nyligen.se. Blogger.com. Bloggkartan.

måndag 10 oktober 2011

Vindelälven. Sex års tider.

Isbn 91-630-5433-7
Vindelälven. Sex års tider.
Fotografier & idé; Roine Magnusson.
Text & grafisk form; Erik Jonsson.
1997

Höstmörkret kryper nära. Det är lite kyligt ute. Jag tar en varm kopp te, med mors ljuvliga honung i, och sveper en skön röd filt omkring mig. Jag drar upp benen under mig i den sköna fåtöljen. Katten spinner i soffan strax intill och huset är för övrigt tyst. Jag tar fram boken och börjar sakta bläddra, betrakta.

Bild för bild gör mig mjuk i sinnet. Jag blir glad. Jag njuter och ler. Färger, mörker, skymning och gryning. Ljuvligt vatten och fjällvidder som bryter av. En myrstack, en björkstam, en fjällräv eller en vintervidd för mig genom tiden. Långt bort och nära kommer intill mig. Nära, nära. År efter år.

Solreflexer får mig att undra om det sitter en groda på älvens botten.
Jag ser stålull på vattnets yta.
Stål. Och ull.
Skarpt. Och mjukt.  

Renhjorden är trolsk. I det kyliga mörkret hör de samman. De rör sig nära varandra. De försöker komma undan, men ryms ingen annanstans. Det är här de skall vara. Kylan och värmen känns. Den syns och den känns.

Slåtterlandan går mot ljuvlig höstskrud. Det gröna går mot gult. Tiden har vandrat många varv runt landan. Den tidsgrå. Den som står nära den lugnt skummande älven. Den stålblå, med de vita mjuka spåren i den fåra den äger.

Stugan vid Dalovardo ligger på sluttningen, i vacker fjällbjörkskog, nära älven. Kanske är det den som är öppen för den som passerar. För den som vill njuta av naturen, av landskapet och den stora stillheten - eller av vädret som tar sig ton när stormen drar runt hörnet. Jag känner den sköna, bitande kylan och njuter av ljuset.

Fjällbjörk, Habak. Växtkraften är förundrande i landskapet som pinas av vädret. Den skarpa vinterkylan biter i landskapet. Det hårda, det yttersta vita. Det är täckt så långt ögat når. Känslan lyfter mig ovan molnen, där bara ljuset och stillheten är kvar. Det hårda byts mot något mjukt. Stillsamt. Fridsamt.

Pärlemormoln fyller himlen. Färglägger, i mjuka svepande drag. Ljust, men med riktning mot mörkt, med varma färger. Som en dröm som man kan vara i. Drömma sig mjukt iväg.

Istappar för mina tankar till Skäftekärrs thujaskog. Jag får titta närmare för att ändra min tanke. De långa stammarna strävar uppåt i mitt minne. I bilden växer de sakta ner.
Allteftersom vårens strålar fyller på. Sakta.

Nalovardo fjällskogsreservat. Urskogen grönskar. Bäckfåran går i mjuka trappsteg. Vattnet njuter i långsamma steg. Stenarna leker uttrar i det mjuka vattnet. Skogstrollen spanar strax utanför bildkanten. De står på vakt i omsorg om sitt landskap.

Daggfångst. Nätet har spunnits. Utan svaghet. Det väntar på sin fångst. I sin väntan har daggen lånat plats. Morgonljuset ger färg och värme. Morgonen går vidare mot en ny dag. Färgen går från mjuk till skarp. Strax ger daggen plats för nätets tänkta fångst.

På marken ligger kottarna. De gör sitt i naturen. Tillför. I butiken i den stora staden säljs de för 15 kronor styck.

Rörelse skapas i tanken.  I de raka strecken som går över träden. De som sträcker sig, stillsamt, i det vita landskapet. Ljuset ger glädje och närvaro.

Njut.
Ett steg i taget.
Utan att hasta.

Här är jag inte klar.
Jag stannar kvar.
Njuter.

Vindelälven. Sex års tider.
Det är en bok att njuta av.

Anette Grinde








Fred. Utveckling. Mänskliga rättigheter.

Jan Eliasson talar om att fred, utveckling och mänskliga rättigheter måste finnas på plats i världens hörn. Det håller vi verkligen med om. Jan Eliasson talar väl.

Fred, utveckling och mänskliga rättigheter ger näring till varandra. De skapar möjligheter att minska fattigdomen, skapa möjligheter för familjer till försörjning och att ge våra barna och ungdomar möjlighet till skolgång.

Frågorna är intimt beroende av varandra. Väldigt många barn i världen far illa för att mat saknas och otillräckliga vatten- & sanitetsförhållanden skapar uttorkning, infektioner och sjukdomar som deras näringsdränerade små kroppar inte klarar.

Barndödligheten är stor när det brister i fred, utveckling och mänskliga rättigheter. Krigen är fullständigt förödande för befolkningen. Barnen drabbas hårdast.

Mark, jordbruksredskap och djur skapar möjlighet för familjerna att lösa mat och försörjningsfrågan. Detta förutsätter också frånvaron av krig, våld och rädsla, och närvaro av utveckling.

Det gör oerhört ont att höra om alla barn som far illa genom brister i samhället, arbetskrav från ung ålder, frånvaro av mat och vatten, slag och våld liksom frånvaro av den viktiga skolgången. Detta måste ändras.

Barnens väl är vårt allas ansvar, även om de inte är våra egna barn. När länder och människor behöver hjälp och stöd för att säkra trygghet, då måste vi alla hjälpa till. Det finns inga skäl att låta bli.

Vi kan inte låtsas som att det inte är vårt ansvar. Världens barn och världens väl är vårt ansvar, såväl här nära som långt bort i främmande land.

Så. Nu drar vi vårt strå till stacken och bidrar till Världens Barn.

Sedan skall vi också ställa krav på att de organisationer som fått del av insamlingspengarna visar hur de har hanterat de medel de har fått. Några bidrag till mutor, korruption, onödiga kostnader, privata födelsedagskalas, m m vill vi inte se.

Men, nu först, skall vi bidra till detta. Njut av de välproducerade galorna. Bidra genom sms, telefonsamtal, plusgiro/bankgiroinbetalningar eller insamlingsbössorna på stan.

Vi alla måste nu göra - för alla barnens väl.

Anette Grinde

Partiledardebatt...

I Svt.s studio fanns Fredrik Reinfeldt (m), Annie Lööf (c), Göran Hägglund (Kd), Jan Björklund (Fp),  Åsa Romson (Mp) och Jimmie Åkeson (Sd). Vi saknade Juholt (S) och Ohly (V).

Nej, det var verkligen inte rätt av Håkan Juholt och Ohly att hoppa av. Det var ett uppenbart felbeslut, som bara ter sig tramsigt.

Det är roligt att se alla duktiga politiker orda om sina frågor. Annie Lööf och Åsa Romson hamnade mest i plusljuset. De står för det gröna, det viktiga gröna. Göran Hägglund är inte så talför. Det borde han nog vara. För att profilera sig och göra Kristdemokraterna viktiga. Jan Björklund inte heller så mycket, men där finns ändå en  linje. Skolan måste bli mer och bättre. Den är för viktig för att slarvas bort.

Jimmie Åkesson talar så ledsamt om invandringen. Man blir verkligen ledsen när man här hans ord om att någon annan ska - vi har inte ansvar för människor och folk.

Det verkar vara ganska kyligt för Åkesson i maktens korridorer, med så tramsigt som Juholt och Ohly nu agerade får man väl hoppas att det inte är.

För övrigt tycker jag att de närvarande gjorde väl ifrån sig i debatten. Det är viktigt att vi vid återkommande tillfällen får se var de står.

Juholt & Ohly lämnar vi därhän.

Anette Grinde


söndag 9 oktober 2011

Avdragsrätt för gåvor

Så.
Är avdragsrätt för gåvor till ideella föreningar på väg in i vårt skattesystem? Ja, det ser ut så. Tyvärr.

Vilka föreningar ingår?
Vilka föreningar ingår inte - d v s utesluts?
Vem gör valet?
Hur ser kontrollen ut för dessa föreningar?

När avdrag medges på skatten eller när staten ger bidrag till verksamheten så är jag delaktig i givandet. Det vill jag inte vara med mindre än att jag vet att organisationen bedriver en ren verksamhet, där samhällets alla lagar och regler följs och där moralen har en hög ribba.

Om du väljer att bidra till Röda Korset, Rädda Barnen eller Diakonia - så är det din sak. Inte min. När jag väljer att ge till dem eller till någon annan ideell förening, så är det min sak. Inte din.

Min inställning innebär, för mig, ett absolut nej till skatteavdrag för gåvor till föreningar. Inriktningen är egal. Skatteavdrag, nej.

De ideella föreningarna är oerhört viktiga. Samfunden, biståndsorganisationerna, idrottsföreningarna, schackklubbarna, fotoföreningarna, frimärksföreningarna och kulturföreningarna står för oerhörda värden - de skapar unika och fantastiska förutsättningar för människor ur mängder av perspektiv, men det är och får inte vara en skattefråga om/hur vi skall bidra till de ideella föreningarna och frågorna de har på sin agenda. Det är mitt val, utifrån mina värden och var jag lägger mina prioriteringar.

Om staten vill styra medel till biståndsorganisationerna eller en specifik typ av föreningar är det bättre att de betalar medel direkt till de organisationer som kan söka/få medel från statens budget (t ex för bistånd, allmänna arvsfonden, mm). Ansökan, verkliga projekt och en riktig uppföljning kring såväl kvantitativa frågor som kvalitativa sådana - med en ordentlig och tydlig revision som krav, måste naturligtvis finnas på plats.

Nej, jag vill inte se att skattepengar går till ideella organisationer genom skatteavdrag för enskilda personer. Människorna bör göra sina egna val utifrån omsorg och värdegrund, inte utifrån plånbok kopplad till skatt.

För övrigt är mängder av de ideella föreningarnas verksamhet alldeles fantastiska. Samfundens och biståndsorganisationernas likaså.

Anette Grinde

lördag 8 oktober 2011

Ickevåld & fredsrörelser

Ickevåld, i min tanke, utgår ifrån principen att allt våld är fel. Såväl fysiskt som psykiskt. Vi skall lösa konflikter genom ord och aktiv handling, som inte innehåller våld och som inte innehåller kränkande handlingar i något mått. Så vill jag leva och så vill jag arbeta. En sådan vill jag vara.

Vi skall inte gå vredens väg och vi skall inte möta ont med ont. Vi skall inte heller möta människor med vapen eller våld.

Genom historien finns det människor som arbetar för detta. Då och nu. För ickevåld, för fred och för omsorg om sin nästa. Osjälviskt. Det glädjer oerhört att det visar sig att det är ganska många människor som arbetar för fred - utan våldsinslag.

Ickevåld skapar förutsättningar för fred. Det skapar grogrund för förståelse och hänsyn, genom diskussion, argumentation, debatt, samtal. Våldet skapar frustration, rädsla, vilja till hämnd, vrede, orättvisor, död, skador, med mera.

Vilka svenska fredsrörelser, med tentakler ute i världen, fokuserar på frågor som rör ickevåld och fred?

Några kan vara:

Det finns också organisationer som säger sig arbeta för fred, utveckling och rättvisa som själva inte klarar att hålla ordning på hur organisationen skall fungera. Där finns vrede som väller över och en ledning som inte förmår lösa upp de knutar som finns, internt. De lämnar det olöst. Då förlorar organisationen och dess ledning en stor del av sin trovärdighet. Vreden vinner och människor skadas. Organisationer som säger sig måna om fred och ickevåld måste arbeta för detta också inom den egna organisaionen.

Det glädjer stort att tre modiga kvinnor har erhållit Nobels Fredspris 2011. Där kommer också organisationen Operation 1325 in i bilden. De arbetar för kvinnors deltagande i fredsprocesser, i beslutande och viktiga positioner. Utan kvinnornas medverkan i fredsprocesserna kan vi inte komma framåt i rätt riktning. De - vi - behövs. Det måste inses, helt enkelt. Fredpriset visar detta, tydligt.

Margot Wallströms arbete för - mot - det sexuella våldet mot kvinnor i konflikter är oerhört viktigt. Det är glädjande att uppgiften innehas av Wallström, som är en erfaren och kompetent politiker som har arbetat med internationella frågor under lång tid. Jag tror att hon är en god kvinna för jobbet. Även om det tar sin tid. Våldet mot kvinnorna slår så oerhört hårt mot samhällen och familjer. Det förstör, det river ner och det skapar skador för lång, lång tid.

Plötsligt minns jag prästen som åkte på FN-tjänst och poserade i lokaltidningen med ett maskingevär i händerna. Det vänder sig i magen vid tanken. En präst skall inte möta människor med vapen i sin hand. Aldrig någonsin.

Häromdagen såg jag ett tv-program om en organisation i Indien. Det är kvinnor som tagit sig ton - de rosa sarierna. Programmet gjorde mig inte riktigt bekväm. Ja, det är gott att kvinnorna tagit sig ton. Ja, det är gott att de inte backar för att männen hotar. Men, vreden lyser så starkt igenom hos kvinnan som leder organisationen. Hur kan vi skapa mod och bättring, när vreden måste synas så tydligt?

Vrede, nej.
Kamp för en bättre värld, ja.
Omsorg, ja. 

Vad står ickevåld för, för dig? Är det en viktig fråga?

Anette Grinde