Februariutmaningen Spring tills du stupar pågår.

Dag 24 är 24 km per egen fot, gå eller spring.  

Människor försöker, lägger krut, tårar, svordomar och lust på sin kropp och karaktär. De gräver djupt inombords. Lyfter sig till plågsamma och lustfyllda stordåd, övertygar sig själva. Jag gläds när jag ser hur människor gör, skuttar över stock och sten, isgator och vackra standstigar. Det ser ibland lätt ut, men är något annat än bilden visar. De bygger kraft inom sig, visar att och vad de kan - mer än den första tanken ger oss. Jösses, vad människor kan! 

Jag njuter bilder och stordåd från människor jag bara känner till namnet, eller kanske bara som ett lurigt alias. Jag inspireras och imponeras. Det är magi. Det är förundrade. Det är vackert. 

Tack, för alla stordåd. Era stordåd gör skillnad också hos mig. 

Idag önskar jag er alla en fantastisk dag. 

A..

#springtillsdustupar 

#februariutmaningen

16/2-24. Regn, skridskois och ogrusat.

Vinter. Det regnar. Jag blir kall och blöt. Jag går längs vägsträckan Nyby, Rörvik, Nor och Söderby, ja, inte hela just idag, men det är mina kvarter. Jag väntar på bussen som nästan alltid är sen. Jag står inte still, jag promenerar längs vinkområdet. I morse hann jag drygt 3 km. Det var ruskigt halt. 

Bussen kryper fram för att vägunderhållet är värdelöst. Ja, väder är väder, men ändå. Jag antar att grus, plogning eller salt beror på upphandlingen. Och order att väghålla. Det är ofta oplogat, ogrusat, nersmält till glansis eller rent skridskoföre. Man går ibland med livet som insats och på detta ska busschauffören ta sig fram i tid till nästa hållplats. Jag lider med dem. Jag hör deras oro. “Här vill ingen köra.”

Jag vill inte kritisera vägentreprenören eller maskinföraren. Jag vill inte kritisera busschauffören. Jag vill lyfta frågan till SL, Transdev och Vägverket/kommunen om hur vägarna sköts och hur jag ska kunna mig till jobbet. Jag vill åka buss. Jag vill veta att och när bussen kommer. Jag vill känna trygghet. Jag vill att chaufförerna ska känna trygghet. 

I år - vinter - har vägunderhållet på den här sträckan varit under all kritik. Ja, hemskt, helt enkelt. Det ger konsekvenser för chauffören, miljön/klimatet, mig som resenär till jobbet och alla skolungdomar som behöver ta sig till skolan. Det gäller såväl småglin som stora ungdomar, liksom även jobbpendlare eller den som behöver nå vård, frissa eller matbutik, det gäller oss alla som behöver resan. Vi behöver de allmänna kommunikationerna och vi behöver trygga vägar. 

Jag vill be den som är ansvarig: vänligen se över vägunderhållet på alla bussvägar i kommunen, denna och alla andra. Vi behöver de allmänna kommunikationerna på vischan.  Vi behöver veta att de kommer och att läget för alla är tryggt. 

Idag var det skridskois och ogrusat. Huga, huga. 

A..

Att provtänka.

 

Att provtänka. 

Att pröva sin tanke, kanske t o m innan den är färdigformulerad, att fundera kring hur den står sig. Kanske kan den ändras? Kanske vet någon annan lite mer?  Finns det fler perspektiv?

Jag samtalar med en man vars liv kretsar kring skrivande. Han är författare. Han har skrivit länge och mycket, både om sig själv, om verkliga händelser, tankar och fiktiva berättelser. Han arbetar med texten, väger orden, ser och ändrar. Han fångar nyanserna som han ser dem. Han är han, hans text kommer från hans jag och hans kunnande. 

Texterna är livsviktiga, för honom själv, men också för många andra. De för livgivande samtal, förstår, missförstår, börjar om, ser och upplever. Han följer sina tankar och tar till sig andras. Alla ser och förstår inte hans spår, men han har hittat sin form. Hans form gör hans dag helare, honom också. 

En läsare, som läst hans bok och som har andra utgångspunkter i sitt liv, i sin tanke, i sitt kunnande - i sitt jag - säger: han är respektlös mot läsaren, vill göra sig märkvärdig. 

Jag funderar kring om han är respektlös och märkvärdig, vad det är. Jag tänker på honom, på den person som han är, ständigt djupt funderande, försöker och försöker, varje dag. Han får sin dag och sin text att fungera. Jag ser hur han och andra våndas, byter ord, börjar om, låter det ta tid. Jag tänker på hur han (och andra) tänker och utsätter sig för andras spår, försöker och försöker igen. Jag ställer det mot ord om respektlöshet och märkvärdighet. 

Det gör ont i magen på mig då, det känns fel i min kropp. Jag drabbas av ett inre känslosvall, känner hur mitt hjärta rusar. Jag ser ingen respektlöshet i honom, han som skriver. Jag blir upprörd över orden, håller i mig hårt för att se till att jag begrundar och förstår. Jag ser hans försök och liv, eller små delar av det. Jag behöver tänka mer. Jag är uppenbart inte klar. Jag vill se bådas jag.

Alla har rätt att tycka och känna som vi vill, gör och förmår. Jag vill inte döma, men jag vill förstå varför, var det kommer ifrån. Varför jag tänker som jag gör, varför han tänker som han gör. Och hur vi ser mer och utvecklas i det. 

Hur tänker du om texter, ord och tankar du ännu inte lyckats förlika dig med?

A..

Valio fruktyoghurt.

 Granntösen lämnar innehållet i sitt kylskåp till sin far. Han är en duktig restätare. Han tar fruktyoghurten till frukost och vi får ett långt samtal om klimat, förpackningar, matsvinn, kilogram och litrar. Socker hade vi också kunnat tala om. Det värsta (just nu och det utlösande för samtalet) var förpackningens utformningen för den här produkten. Förpackningen var synnerligen olämplig. Osmart och korkad.

* Matsvinn och förpackningar blev vårt huvudfokus vi frukostbordet. Det var ca 1 dl kvar i förpackningen som inte gick att få ut med mindre än att man klippte sönder förpackningen.

* Hur många klipper upp en förpackning för att få ut allt? (Ja, den medvetna och uppmärksamme, men oss som inte är det just då? Det ska vara lätt att göra rätt, svårt att göra fel.)

* Hur mycket mat går till spillo? (Minst 10 procent av en ätbar vara?)

* Är det ett medvetet val från leverantören? (Troligen inte, men ohyggligt lågt ansvarstagande.)

* Har du uppmärksammat företeelsen? (Jag nu, inte förr. För att jag inte äter youghurt från leverantören som har (hade?) slaktrester (löpe) i varan.)

* Vad gör du med slatten som finns i förpackningen, generellt, inte bara denna produkt?

* Hur uppmärksammar du leverantören på brister i förpackningar? (Just detta företag har ett formulär med MÅNGA rader att fylla i, vilket då inte blir av i ett flygande fläng.)

* Vad gör det med klimatet, miljön och matsvinnet? Och med matinköpskontot för onödigheter?

A..