tisdag 30 oktober 2007

Dödsbud...

Dödsbud.
Idag igen.
Människor lämnar detta.
Till en bättre värld.
Till en annan värld.
De har slitit ont.
De har glatts emellanåt.
Med de har slitit väldigt ont.
För att få någon form av dräglighet i sitt liv.

För oss som ser dem - och undrar hur de klarar sig.

Att sova ute.
I kyla.
I regn.
I fukt.
Utan kläder.
Utan möjlighet att tvätta eller laga mat.
Utan en andra chans.
Utan en möjlighet att ångra, eller göra nya val.

Man gör sina val.
Någon gång.
Man drabbas av livet.
Och väljer i något mått.
Tills man ser konsekvenserna.
Då kan vi - som ser på - säga att de har sitt val
att leva med. Precis som vi har i våra val.

Dödsbud.
Igen. Och igen.
Luttrad går man vidare.
Precis som deras vänner gör.
I jakten på värmen.
I jakten på det lilla.
Glimten.
Just nu.

Anette Grinde
Norrtälje 2007-10-30

onsdag 24 oktober 2007

För vem finns en styrelse?

För vem finns styrelsen i en förening?
Vilken insyn har medlemmarna i sin förening?
Hur kan medlemmarna påverka föreningens ekonomi och beslut?
Vilket ansvar har föreningens ledamöter?
- i förhållande till föreningens medlemmar?
- i förhållande till utomstående?
Vilket ansvar har föreningens revisor?
Vad får föreningens medlemmar se av revisorns granskning?
Hur fungerar din förening?
Vem/vilka tar sitt styrelseansvar?

Anette Grinde
2007-10-24

lördag 20 oktober 2007

Inför en lag om Civilkurage Nu!

Peter Sitell skriver i DN 2007-10-20 – ”Inför en lag om civilkurage nu.” Jag ställer mig vid hans sida och ropar detsamma.

Inför en lag som kräver det självklara;
- att ingripa när människor utsätts för våld, oavsett anledning och slag.
- att ingripa när människor utsätts för orättvisor, oavsett anledning och slag.
- att ingripa när människor far illa, oavsett anledning och slag.

Att ingripa kan vara av olika slag, utifrån var och ens förmåga. Att skrika, att hindra, att tala, att böna, att skriva, att demonstrera, etc. Att helt enkelt ställa upp för var och en som drabbas illa i någon form.

En lag om Civilkurage är antagligen svår att formulera. Men – viktig! När vi inte längre tar ansvar för vår nästa.

Våldet.
Hemlösheten.
Tjejerna som klär sig utmanande för att få sin uppmärksamhet.
Droger och alkohol.
Killarnas utnyttjande och svårighet att betrakta ett nej som ett nej.
Utanförskapet.
Barnen som far illa.
Mm.

Det känns inte rätt att det alltid är någon annans ansvar – än ditt och mitt – att hjälpa de som har det tufft eller far illa.

Det är tid för en lag.

Anette Grinde
2007-10-20

fredag 19 oktober 2007

Tidigt vaknar jag....

Tidigt vaknar jag.
Av klockan.
Det är mörkt ute.
Kolsvart.
Katten vill ut.
Vilket ter sig obegripligt.
Det är mörkt.
Det är kallt.
Halt.

Men kanske är det inte obegripligt.
Det är kallt.
Men en underbart hög och klar luft.
En ljuvlig friskhet.
Kanske är det just den han känner när han vill ut.
Ut.
På äventyr.
Ut.
På jakt.
Efter mat, vänner och livets njutning.

/Anette Grinde
Övra Söderby - långt ute i djupaste Roslagsbro
2007-10-19

onsdag 17 oktober 2007

Fattigdomsbekämpning....

Nej, det är inte ok att så många som 30 000 bar dör varje dag av fattigdomsrelaterade sjukdomar.

Nej, det är inte ok att flera hundra miljoner människor går till sängs hungriga varje kväll och att flera hundra miljoner människor lever i extrem fattigdom.

Det som inte är ok - är vårt, var och ens, ansvar att göra något åt.

Sktf uppmärksammar frågan den 17 oktober 2007.

Vad kan vi övriga göra?

Kanske visa, påtala, debattera - om att vi t ex har möjlighet att genom att skapa rättvisare utrikeshandel, rättvisare handel generellt, ge bistånd som ökar möjligheterna till självhjälp och demokratiska former för människor och länder, mm.

Hjälp att hjälpa.
Hjälp att förbättra.

Skriv till regeringen och påverka dem att under mandatperioden ta stormsteg mot en rättvisare värld - rättvis och hållbar, för många, och utan fattigdom.

Anette Grinde

måndag 15 oktober 2007

Älven slingrar sig sakta.....

Älven slingrar sig sakta genom landskapet.
Sakta.
Stilla.
Flyter den fram.

Vi möter den strax norr om Härnösand.
Strax söder om Kramfors.
Vägen går nära.
Ibland med lite skog emellan.
Ibland alldeles kant i kant.
Ibland är fåran riktigt bred, ibland smalnar den något lite grann.
Skogen står tät.
Nära.
Nära älven.
Nära vägen.
De trädbevuxna höjderna reser sig mäktigt och bestämt.
Älven flyter sakta fram strax nedanför.
Färgerna visar höst.
Gult.
Rött.
Grönt.
Brunt.
Även om det röda går mot sitt slut.
Det har frosten, kylan, sett till.
Tagit bort all kraft.
I löven.
Träden går till vila.
Inför vintern.
Som snart står för dörren.
Då fryser älven på sina ställen.
Kylan biter till – och gör älven stel och hård.
På sina ställen öppen.
Där det rör sig.
På sina ställen stel och hård.
Den breder ut sig igen.
I sjöar.
Stora och små.

Vi passerar by efter by.
Några hus bebodda.
Några alldeles tomma.
Några hus vårdade.
Allteftersom.
Några slitna av tid.
Och av väder och vind.

Kramfors.
Sollefteå.
Resele.
Näsåker.
Lillsele.
Orter.
Med människor.
Unga och gamla.
Tradition och historia.
Glädje och sorg.
Dop, bröllop och begravning.
Med liv.
Med liv som vi nyttjar som vi väljer.
Eller kan.
Eller förmår.

Det sägs att vi har makt över våra liv.
Att göra av dem - Just det vi vill och önskar.

Kanske precis som älven.
Som väljer sitt spår genom markerna.
Nöter.
Krymper.
Smalnar.
Breddar.
Byter väg när hindren är för höga.
Bryter väg.
Bär makt.
Att gå sin egen väg.
Med och mot.
Naturens kraft.

Älven flyter vidare.
Vi färdas.
Vidare uppåt.
Lillsele.
Gavsele.
Åsele.
Och når till slut vårt mål
Där älven börjar. I Volgsjön. Och i Malgomaj.

Vilhelmina med fjäll i sikte.
Vilhelmina med inlandsbanan, en kyrka på samhällets topp.
Med fantastisk utsikt över vattnet, fjällen, skogstopparna och vyerna.
Tänk, det såg jag inte förr.
Då – 1979 – när jag lämnade.
För nya erfarenheter.
På andra platser.
Med andra människor.
För ett annat liv.

Älven.
Och livet.
Slingrar sig fram.
Byter riktning.
Och fart.
Byter innehåll.
Och takt.


Anette Grinde
071014 På väg…efter Ångermanälvens strand…

tisdag 9 oktober 2007

Vad är makt...?

Makt.

Vad är makt?
Vad är makt för dig?
Vad är makt för mig?

Jag ser våldets Burma.
Jag ser juntan och munkarna.
Jag ser kyrkan.
Jag ser pastorn i kyrkan.
Jag ser människorna, som fanns där förr och de som kommer nya.
Jag ser företagsledaren i det lilla företaget.
Jag ser kungen.
Jag ser Victoria och Madeleine.
Jag ser barnet, vars föräldrar skriker och slåss.
Jag ser Fredrik Reinfeldt
Jag ser kvinnan, där på andra sidan gatan – med sina påsar och sin tidning för försäljning.
Jag ser Göran Persson.
Jag ser ungdomar, mördade av jämnåriga.
Jag ser arbetsplatsen.
Jag ser politikerna.
Jag ser dagspress och månadstidningar.

Vad är makt?
Hur beskriver du makt?
Vad är makt för dig?


Anette Grinde
Norrtälje 2007-10-09

onsdag 3 oktober 2007

Susanna Kallur....

Susanna Kallur
Hon gör det igen.
Spränger sina gränser.
Slår näven i luften.
Och strålar av glädje.
Hon visar en underbar styrka.
Hon visar en fantastisk glädje.
Hon visar att det går.

Vilken dag som helst slår hon rekord igen.
Det hon traktar efter just nu.
Hon våndas inte - åtminstone inte utåt - utan visar oss sin fantastiska styrka, glädje och jäklar anamma.
Det glädjer.
Det glädjer mig som ser på.

Jag hoppas att hon lyckas spränga Ludmillas rekord.
Även det ihopslitet med styrka och glädje.
Och med tårar och svett.
Även hon, stod för styrka och glädje, i sin träning och sitt tävlande.
Hon gav oss många fina tävlingsstunder, som vi bör minnas.
Med glädje.

Wissman. Kallur. Klüft. Holm. Bergqvist.
Fantastiska idrottsmän och idrottskvinnor.
Så mycket glädje, vånda och tankar de tillför.
Till oss som tittar på.
Till oss som förundras.

Ibland förfaller vi till krav.
Kritik.
Vilja efter mer.
Hårda ord.
Till de, som tränar, pressar, gör mer och mer.
Men aldrig riktigt nog.

Är det inte förundrande.
Vilka krav vi ställer.
Där vi sitter i soffan och tittar på....

Anette Grinde
2007-09-17

Vad är yttrandefrihet.....

Är det att få säga och visa vad som helst? I syfta att provocera? Beröra? Debattera? Eller bara i rätt att tala? Skada?

Visst finns det ett värde - ett oändligt stort värde - att få säga nästan vad som helst. Att få gestalta. Visa. Nästan vas som helst.

Men det finns verkligen gränser. Som var och en måste se. Rätta sig efter.

Inte så att vi skall "laghindras" - men vi skall hindras av vetskapen att det skadar vår nästa.

Vi skall inte skrämmas till tystnad. Av hot eller terrorhandlingar.

Men vi skall tänka oss för. Innan vi medvetet provocerar. Sårar. Skadar. Där det verkligen inte känns nödvändigt.

I kyrkan - är kärleken störs av allt. Eller skall vara. Det märks inte alltid. Även där finns människor, som stör, som provocerar. Som mer eller mindre medvetet gör illa.

Utanför kyrkan. Finns andra religioner - som alla i något mått har kärlek, omsorg och människornas väl som tankeram.

Religionerna väger tungt i mängder av människors liv. En grundbult.

Till vilken glädje kan det vara att hårddra. Äventyra frid mellan människor och grupper. Skapa sorg och frustration. - för att vi äger rätten. Till Yttrandefrihet.

För att vi i medveten tanke har rätt att såra och göra våra medmänniskor illa.

Till vilket glädje är det att ständigt utmana denna rätt?

Green i kyrkan? Vilks?

Var finns kärleken till din nästa på vår jord?

Är yttrandefriheten rätten - möjligheten - att skada vår nästa?


/Anette Grinde

Publicerad i;
Ölandsbladet 2007-10-18