tisdag 31 mars 2009

Trots Allt - nr 2/2009....

Jag läser en artikel om Jonas Gardell - med anledning av hans nya bok "Om Jesus". När jag läser artikeln blir jag onekligen frestad att läsa boken. Jag önskar mig den i "onsdagspresent"! Kanske nappar en god dotter eller sambo på uppmaningen. Annars får jag helt enkelt gå och inhandla den själv. Jag har tidigare läst boken "Om Gud", av Gardell. Jag avser att läsa den igen, och ser oxå fram emot att läsa "Om Jesus". Gardell har onekligen lagt tid och kraft på granskning av bibeln. Det tackar vi för. Stort. För övrigt väljer jag bort Gardells böcker, men dessa båda läser jag gärna.

Som kontrast läser jag om Petter Karlsson, som varit i Indien och kört Enfield med sin 9-åriga dotter. Artikeln lät alldeles för gnällig för att tilltala, men den påminner mig om min längtan åter till Indien och Enfield. Såtillvida tillförde artikeln ändå. Det är riktigt guld att köra Enfield i Indien. Digitaltekniken är oxå fantastisk, som Karlsson nämner i sin artikel. Det är verkligen fantastiskt att kunna fota så mycket med den nya tekniken. Blir det tok, så kostar det inte ett öre att knäppa 13 bilder till. Det är rent underbart fantastiskt.

Man får gratulera 9-åringen som fick hänga med på MC-färden i Indien. Det skapade nog många nya erfarenheter för henne.

Anette Grinde

Sol...

Det vackra morgonljuset ligger emot ladugårdsväggen.
5 grader varmt visar termometern.
I skuggan.

Det ligger fortfarande en del snö kvar på marken.
Men vägen är torr.

Jag såg motorcyklar ute på övningskörning igår.

Det är ett vårtecken lika starkt som tussilago!


Anette Grinde


måndag 30 mars 2009

Skolavslutning - i kyrkan med Den blomstertid nu kommer!

I Norrtälje tidning står idag att läsa att Vätöskolan får, efter en proteststorm från föräldrarna, ha sin skolavslutning i kyrkan även i år. Rektorn har ändrat sitt beslut. Det tackar vi för.

I Sverige har vi en lång tradition av avslutningar i kyrkan, med "Den blomstertid nu kommer" på listan att sjunga. Det skulle vara oerhört synd att bryta den traditionen.

Kyrkorummet i sig är inte avgörande. Det är vad som händer där som är avgörande, ger förvaltningschefen för barn och skola i Norrtälje kommun uttryck för.

Jag håller med. Och ändå inte. Kyrkorummet i sig ÄR en oerhört betydelsefull plats. Den rymmer tradition. Skolavslutningen är dock inte en gudstjänst. Och därmed inte kopplad till tro och religion. Skolavslutning i kyrkan är en tradition som tillhör vår historia. I en lokal som tillhör vårt lands själ och vår historia. Där vi "alltid" har varit.

Bjud in alla ungar, alla föräldrar och alla mor/farföräldrar - till den fantastiska lokal som kyrkan är. Där ljuder musik. Där finns lugn. Där finns rum.

Bjud in. Särskilt i skolavslutningstid - med "Den blomstertid nu kommer" härligt ljudande, med skratt och längtan till den lediga tid som strax därefter står för dörren.

Det är inte tid att bryta den traditionen.

Anette Grinde




söndag 29 mars 2009

Svenska Marathonsällskapet...

...ger ut en tidning - Marathon. Tidningen talar förstås om marathon, på längden och på tvären. Den talar om summeringar och om nya mål, den visar på glädjen i löpningen och på de fantastiska människor som ägnar sig åt denna aktivitet - att springa! Och att springa marathon i stora och små lopp landet runt och världen över.

Sommar som vinter. Halkigt och regnigt. Sol och vind. Med ideella funktionärer som gör det möjligt. Med engagemang och kraft, som ger möjligheter för löpare och för åskådare att roas och förundras.

Ett medlemsskap i Svenska Marathonsällskapet kan rekommenderas. De gör insatser, sprider sportens glädje, med stor frenesi - till många. De förtjänar vårt stöd.

Anette Grinde


Symbolikens betydelse...

Ja, Adina Trunk, symbolikens betydelse är stor. Det är viktigt att tillsammans göra och uppmärksamma. Det är viktigt att var och en kan göra och gör det lilla, som symboliserar något som är så mycket större. Det är viktigt att vi uppmärksammar. Och fortsätter att göra.

Earth Hour var en sådan fråga. Samtalet och uppmärksamheten, och den faktiska inställningen påverkar och upplyser. Det är viktigt. Och, att vi inte bara nöjer oss där.

Här hemma har vi lyssnat på en "sopdebatt" under en tid. Den har tett sig märklig. Den har handlat om kostnader, tömningsrutiner och nya tunnor. Men - det har oxå hörts toner om att, som någon slags hämndaktion mot kommunens nya rutiner eller som att glömma bort sitt egna personliga ansvar i miljöfrågan, låta bli att göra sitt yttersta för att kompostera och sopsortera. Ord som att det inte spelar någon roll, då den enskilda personen inte längre spar egna kostnader och det finns gott om plats i sopbehållaren, ger en total glömska om det egna ansvaret för miljön - oavsett beslut från kommunens företrädare.

Oavsett kostnader och nya rutiner är det var och ens skyldighet att göra sitt yttersta, i varje stund, för att spara på slitaget på vår jord. Symbolik, avstående av hämnd för undermåeliga beslut ur någons perspektiv och faktisk egen handling är viktigt - för vår möjlighet att låta våra barn, barnbarn och barnbarnsbarn att leva i en vacker och rik miljö när de växer upp.

Symbolik är av vikt - när den visar vägen till en bättre värld. Tydlig symbolik som berättar om människornas ansvar för vår värld och får dem att se sin egna roll. Just den roll, just det agerandet, som skapar skillnad för oss alla.

Vi behöver symbolik. Vi behöver praktisk handling. Och vi behöver lyssna på alla de som kommer med fantastiskt goda ideer om hur vi bäst gör. Var och en, och tillsammans.

Anette Grinde


lördag 28 mars 2009

Konstigt...

Jag gillar inte omöjligheterna.
De som gör att läget inte går att förändra.
Inskränktheten.
Som hindrar möjligheterna till samförstånd.

Jag gillar inte trögheten.
Den som gör att vi inte kommer framåt.
Vare sig i samtalet eller i handlingen.

Men jag gillar - samtalen som bidrar till mer inspiration.
Det som ger möjligheter och nya tankar.

A..

Avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer...

Jag läser Sofia Modighs debattartikel om halv- och helgiriga företagare och blir ledsen.

Det finns en mängd fantastiska företagare i vårt land. Små och stora företag, som drivs av eldsjälar. Eldsjälar som skapar skillnad för sig själv och för vårt land, som skapar arbetstillfällen och som bidrar till vår välfärd.
Det finns också en mängd fantastiska människor i vårt land, som är engagerade i ideella föreningar av olika slag. Där finns idrott, där finns schack, där finns bistånd, där finns kyrkor, där finns foto, osv. Eldsjälar som lägger timme efter timme, kväll efter kväll, på utvecklande föreningsaktivitet tillsammans med andra. Vi är ett otroligt föreningstätt land - med en fantastisk mängd ideell kraft inbyggd.

Dessa föreningar drivs av människor som söker en aktiv och utvecklande fritid tillsammans med likasinnade. För att göra detta krävs en dos pengar. Det läggs verkligen tid på att fundera kring hur mer pengar skall kunna komma in till alla dessa fantastiska verksamheter. Det ges enskilda bidrag, det sökes pengar från fonder/stiftelser, man säljer bingolott och man säljer annonser i tidningar och på webplatser. Det finns många fler sätt, och uppfinningsrikedomen är stor.

Men - det skulle kunna bli så mycket lättare för föreningarna om det också fanns ett enkelt - enkelt & tydligt - sätt för företagarna att ge med tydlig avdragsrätt till föreningarna.

Jag vill nog hävda att det är avdragsgillt redan idag - såsom t ex en annonskostnad är i vilken tidning som helst. Men - en problematik är att detta, vad är avdragsgillt och vad är inte, ofta inte ingår vare sig i föreningens kompetensområde eller i småföretagarens. De har helt enkelt inte koll på regelsystemen. Därför - vore det fantastiskt med ett enkelt och tydligt regelsystem som gjorde avdraget synligt.

Företagarna ger, även idag, gåvor till föreningarna. Men - inte alltid enligt konstens alla regler. Därför riskerar det bakslag. Framför allt för företagarna. Som därmed inte alltid törs ge. Bakslag riskerar nämligen att bli väldigt dyra.

Sofia Modigh skriver att gåvor idag ges utan avdragrätt. Så är korrekt - gåvor är utan avdragsrätt. Men - jag skulle tro att företagarna kallar det något annat än gåva. Och därmed gör den, eller tror sig göra den, avdragsgill. Med risk för bakslag sen.

Att kalla våra fantastiska företagare för giriga för att de önskar avdragsrätt i sitt företag när de tillför värdefulla resurser till våra fantastiska ideella föreningar - gör ont i min själ.

Syftet med regler av denna sort, enkla och tydliga, skulle kunna vara att öka möjligheterna för företagarna att göra rätt och att öka möjligheterna för de ideella föreningarna att skapa mer fantastsisk verksamhet i vårt föreningstäta land.

Våra skatter är helt enkelt för höga för att människor och företagare i gemen skall ha råd att bidra utan avdragsmöjlighet. Det blir helt enkelt för dyrt att göra det, för gemene man, med fullt beskattade medel. Reglerna är också så krångliga att många företagare inte har möjlighet att ha kunskap om hur de egentligen ser ut.

Så - fram för enkla och tydliga regler, som skapar möjligheter för fler. Föreningslivet är en livsnerv i vårt samhälle. De behöver företagarna till sin hjälp att utvecklas mer.

Förutom att jag inte riktigt håller med Sofia Modigh om hennes ord i den aktuella artikeln, så finner jag henne vara en "böna" med driv och engagemang. Jag önskar henne varmt lycka till i sitt kampanjande och ordande i viktiga frågor.


Anette Grinde

En dag närmare våren...

Idag är det...

-en dag närmare vårens ankomst
-en dag närmare avslutet av sorgens tid
-en dag närmare den sköna mc- och kajaksäsongen
-en dag närmare dotterns studentexamen

I dag är dagen - för att börja på nytt.

Avfärdsdags - med spänning ser jag fram mot denna nya tid.

Anette Grinde

fredag 27 mars 2009

Idag tänker jag på...

...livets fantastiska enkelhet....
och dess fantastiska människor...

och då menar jag människorna som lyser med sin glädje och sin omsorg.
Visst är de fantastiska!

Och...visst är det sorgligt med människor som starkt utstrålar vrede, och inte ser hur de skadar sin omgivning?
Visst är det tragiskt...

Anette Grinde

Himlen är blå.....

Himlen är blå.
Vänlig känns den.
Solens strålar skiner i den tidiga timmen.
Värmer.
Bygger kraft för dagen.


Lite kallt är det.
Snön är vit.
Det känns ändå varmt.
Som om våren snart är här.

Anette Grinde





måndag 23 mars 2009

Kristdemokraten, nr 12/2009, korsade min väg....

Jag läser en debattartikel med uppmuntrande ord av Ewa Sundkvist. Hon talar om värdegrunden och om vikten att inte ge upp. Ja, värdegrunden är viktig. Vår allas värdegrund är viktig. Den får inte sättas ur spel, och det är av vikt att stå för de värden som visar och kräver omsorg om varandra och om vår värld. Det måste vi, ständigt, arbeta för. Det spelar roll hur vi förhåller oss till varandra, till barn och till vuxna, till de äldre och till de handikappade. Det spelar roll, och det får inte tummas på.

Jag läser också viktiga ord från Eli Göndör. Om kvinnors rätt. Vi behöver religionen, ja. Men vi får inte en enda kort sekund acceptera att män och kvinnor är olika mycket värda. För detta måste vi alla arbeta. Påpeka. Uppmärksamma. Orda och göra, för en förändring i samhället – såväl här hemma, som långt därute i världen. Det spelar roll, och det får inte tummas på.

En arbetsgrupp inom KD kommer med förslag på en företagsvänligare politik, med punkter särskilt tänkta för småföretagarna. Kanske skall vi åter minnas att det är svårt, och riskerar att bli orättvist, med gränsdragningar . Varför 10 anställda, när 12 är nästan lika få? Nej, förenkla och förtydliga för alla istället. Gör våra skatte- och regelsystem enkla. Och lika för alla. Skapa tydlighet och öppenhet så att vi inte missförstår eller ges utrymme att göra fel. Höga skatter ökar risken för fusk. Samhällets värdegrundsglidningar från makthavarhåll ökar också risken för fusk, liksom ofantligt höga löner som inte har verklighetsförankring. Det skapas resignation och ovilja att bidra, när människorna ser hur andra skor sig.

Vad gäller eget-företag-startande behöver mod inbringas i människorna. Inte bidrag. Mod och enkla regelsystem. Och kanske förmånliga lån och samhällsbidrag genom nyttiga kurser och information. Uppmuntra med kunskap, inte med bidrag.

Ja, sjukdomar som inte har sin utgångspunkt i arbetet skall inte behöva betalas av en arbetsgivare. Det är absurt när arbetsgivaren tvingas stå för kostnader hänförliga till helgens bus med barnen, eller i goda vänners lag på krogen. Det är däremot inte absurt när arbetsgivaren tvingas stå för konsekvenser av sin egen bristande arbetsmiljö. Låt arbetsgivaren bära omsorg om sin arbetskraft, till den del han/hon kan påverka detta. Låt samhället och individen själv bära ansvar för resten. Ställ krav, på det som kan påverkas av den enskilda personen och av den enskilda företagaren. Men - lägg inte ansvaret på någon som inte alls kan påverka situationen.
- Bergis skulle modet öka hos företagarna, om de slapp risken för sjukvården för sina anställda.
- Bergis ökar ansvarstagandet hos individerna, när de tvingas ta en del av ansvaret själva.

Mod, omsorg, eget ansvar för sin och andras situation, liksom vår värdegrund spelar roll. Det skall uppmuntras och det skall vi orda om.

Anette Grinde

Full vinter!

I lördags var det vår och varmt. Det var ljuvligt vackert, och med hopp om värme igen.

I söndags fick jag en hälsning om att bina var ute på uppdrag i Korpskog. Våren var verkligen här.

I dag, måndag, vaknar vi till full vinter. Det är verkligen helt vitt på marken och på träden.

Så...två steg fram och ett steg åter...även om det sista blev som tre. Men - snart ÄR våren här. Visst är det väl så?

Anette Grinde

söndag 22 mars 2009

Solens värmande strålar...

Solens värmande strålar har väckt bina på Korpskog! Då är våren nära.

Att vara tacksam över...

* Våren närmar sig.
* Vi kan andas en fantastisk frisk luft
* Snön på marken är vit (om än inte i så stor mängd)
* Vägarna är snart MC-farbara
* Alla våra barn är friska och på väg genom livet
* Vi har tak över huvudet, mat på bordet och hälsan i behåll.

Att arbeta vidare med...
* Världens fattigdom
* Miljöfrågorna
* Rättvisa & omsorg mellan människor
* Våga tala vidare om vad som är rätt och fel i olika förhållanden, organisationer och strukturer...
* Att inte ge upp, när läget ter sig alldeles hopplöst...

Civil samlevnadsbalk...

...bättre än könsneutrala äktenskap, säger Kristdemokraterna...

Suck, säger jag.

Att gifta sig är av värde för många. Det är inte bara att ses som en registreringsprocess. Det är att förminska kärleken och allt runt omkring, vad äktenskapet står för, som är så viktigt för så många.

Äktenskapsorden, och valen av procedurerna kring ingåendet av detta, får inte vara några få förunnade att nyttja. De måste vara kopplade till äktenskapet och giftermålet och de måste få gälla alla - vare sig de är kvinnor eller män, tillhör en religion eller inte.

Gör äktenskapet tillgänligt för alla vuxna män, som för alla vuxna kvinnor. Oavsett preferenser. Gör det tillgängligt för vuxna män och kvinnor, i deras längtan till gemenskap och ett liv tillsammans med en annan vuxen person som de vill dela sitt liv med. Gemensamt och i omsorg om varandra.

Lika. För män. För kvinnor. Oavsett religionstillhörighet. Oavsett hudfärg eller nationalitet.

Varför är det så svårt?

Anette

lördag 21 mars 2009

Bör kristna engagera sig i samhället och delta i den offentliga debatten?

http://tuveskanberg.wordpress.com/2009/03/21/335/ - ordar om kristen tro och samhällsengagemang. På den rubricerade frågan vill jag svara ett rungande ja. Visst bör kristna engagera sig i samhället och delta i debatten. Vi bör engagera oss. Vi bör orda och vi bör göra och handla t ex i alla frågor som går emot de bud som vi tror på och verkar för att leva efter. Allt annat ter sig ganska absurt, i mina ögon.

Den offentliga debatten behöver inte innebära ett partipolitiskt ställningstagande. Ett sådant kan inte krävas av vare sig församlingen eller de enskilda medlemmarna. Vad som kan krävas är dock ord och handling som stödjer rätt och mänsklighet. Kristenhet kräver, för att vara en helhet, att tanke och handling går hand i hand. Eller är det för högt ställda förväntningar på människorna?

Att vara kristen utan att engagera sig i samhälle och i debatt i något mått, ter sig inte riktigt helt.

Anette Grinde


Böcker till salu...(nya & begagnade)

När du vet...

När du vet att något är fel.
Är det då inte din skyldighet att tala, göra och handla?

När du vet att något är fel.
Är det då inte din skyldighet att fånga frågan och göra den tydlig för de som är involverade?

Är det då inte din skyldighet som medmänniska att bistå till förändring och till förbättring?

Hur ofta tittar du bara tigande på i stället för att aktivt tala och handla till förmån för andra?

Politiker talar och gör, ofta aktivt, till förmån för sådant de anser vara rätt och viktigt.
Men hur gör vi/ni andra? Hur ofta tänker vi att vi inte kan, eller ids, tala, göra och handla när något upprör i omsorg om andra.

För detta är tiden kommen.
Att bistå din nästa, för en bättre värld.
I ord och i faktiskt handling.

Anette Grinde

Då hör vi ljudet....

Solen skiner
Termometern visar på nästan 10 grader
Plus
Vinden är loj
Himlen är alldeles blå
Det värmer skönt, där vid husknuten
Blommorna i stenrabatten står starka
Sträckta
Inte som häromdagen när det var stretsamt att försöka
Överleva hela vintern
Idag ser vi att färgerna är klara
Ryggen är sträckt
Blomman i sig är utsträckt, i varje del.
Stark
Står den där
Och njuter
Solens värme

Då hör vi ljudet
Det goda mullret
Det som hör våren till
Vi vänder oss om
Vi ser att grannarna vänder sig om
Vi sträcker på oss
Då ser vi dem
Där de kommer sakta fram
Glidande
Lugnt
På de slingrande mjukt doserade vägarna

Inte med fart och vrål
Utan bara med lugn och med takt
Vi ser dem ännu bara någon enstaka
Som ett vårtecken
I vårens värmande strålar
Här
På landsbygdens slingrande vägar

Anette Grinde

Föräldrarnas ansvar....

Moral och rätt.
Föräldrarna ansvarar för barnen och dess väl till de uppnår myndighetsåldern. Så trodde nog jag att det var. I detta ingår t ex ett ansvar för sjukvård och en hel del andra poster som mat, telefon, hyra, etc. I detta måste ligga att betalningsansvaret för barnens sjukvård, mm, måste ligga på föräldrarna och inte på barnen. Det förefaller absurt att löpande sjukvård skall belasta barnen och riskera att skuldsätta dem för att deras föräldrar inte tar sitt självklara ansvar.

Hur kan detta vara en fråga, som riskerar att skada våra barns liv?

Samma fråga finns, eller har funnits, rörande t ex köp av bilar där föräldrarna placerat tillgången i barnens namn. Skulden placeras därmed på barnet, som inte har en möjlighet att betala eller ens förhindra att tillgången används till skada för barnet.

Föräldrarnas ansvar innehåller ett krav på omsorg - för de sina. Var finns den omsorgen när man aktivt och medvetet skuldsätter sina barn, och riskerar att skada dem ordentligt i starten av sina nya liv på egna ben.

Anette Grinde

fredag 20 mars 2009

Det ljusnar...

...mornarna blir ljusare och ljusare. Dagarna längre.

Det är inte kolsvart längre när jag lämnar och kommer hem.

Snart. Snart, är det lite ljusare och lite varmare här på vårt världshörn. Snart.
Snart.

Jag kan förnimma ett hopp, om att ljusningens tid faktiskt snart är här. Ett hopp om att det inte är så långt kvar, tills detta mörker lämnar plats för något helt annat.

Till denna tid när jag en längtan.

A..

onsdag 18 mars 2009

Kain, av Marianne Fredriksson.

Jag lyssnar till Marie Richardson när hon läser boken om Kain av Marianne Fredriksson.

Ibland finner man böcker att trollbindas av. Böckerna om Eva och Kain, av Marianne Fredriksson, kan man verkligen trollbindas av.

Berättelsen vävs ihop av tankar och handlingar kring t ex rädsla, vrede, kärlek, gemenskap och omsorg. Där finns så mycket vilja och så mycket längtan. Där finns också så oändligt många frågor som har bäring på livet och dess olika spår. I stor glädje och i stor sorg.

Marianne Fredriksson är en fantastisk berättare.


Anette Grinde

tisdag 3 mars 2009

En tår rinner sakta nedför min kind...

Jag tog fel i en korsning. Färden blev en annan. Den blev längre, och den blev långsammare. Jag hamnade mitt i tisdagens morgonrusning. Det gick väldigt långsamt. Den gav mig tid att lyssna ännu en stund på en fantastisk röst och på fantastiska ord. Det gav en möjlighet att släppa tankarna inför dagen, och det gav en möjlighet till en njutande vila.

Jag lyssnar till Marie Richardson när hon läser Evas bok av Marianne Fredriksson. Richardsson har en fantastisk läsröst, och hon läser en fantastisk bok. Den går in i mitt hjärta. Den känns.

Språket tilltalar. Richardsons läsning. Hennes ton. Sättet boken är skriven på. Tilltalar.

Jag har lyssnat till hela boken, men längtar ändå efter att lyssna mer. Längtar. Det finns en enkelhet, och ett mycket stort djup i boken. Jag hör orden om Gud, om orden, om herdefolket, om kunskapen, om minnet, om naturen, om insikten, om sorgen efter de döda och längtan efter att förstå.

Jag hör orden om omsorg och kärlek till nästan. Det viktigaste av allt i vår värld.

Det värker i mig när jag hör sorgen och vreden. Liksom när kärleken och längtan blir tydlig. Längtan efter gemenskapen och omsorgen. Hon, Eva, som söker och som längtar. Precis som alla vi andra gör. Hon som vill förstå och förändra. Hon som vill lära sig att bli mjukare, och ser att det är möjligt. Hon som söker och hon som vill dela med sig till sin nästa.

En tår rinner sakta nerför min kind, när jag hör orden…..om kärleken till sin nästa…om smärtan…och om längtan…

Jag går med längtan vidare till nästa bok i serien. Kain står på tur.

Anette Grinde

söndag 1 mars 2009

Underbara sol...

Mars.

En fantastisk sol.
Ett par grader kallt.
Och gnistrande vacker och vit snö.

Ibland är det bara för underbart vackert.

Men - visst längtar jag till våren, och motorcykelns tid...

Anette