måndag 29 april 2024

Medborgarförslag Norrtälje kommun. Wallinska gårdarna.

Medborgarförslag.

Norrtälje kommun äger Wallinska gårdarna. Det södra huset är uthyrt, där bokhandeln bor sedan många år. Det norra huset står tomt. Norrtälje kommun har inte någon hyresgäst till det norra huset och vi sörjer att det står tomt. 

Norrtälje kommun har tagit hem turistbyråverksamheten och avslutat sitt avtal med Visit Roslagen. Turistbyrån bor i Visit Roslagens gamla lokaler, som ekar stort och tyst eftersom det inte är avpassat för verksamheten. 

Vi ser att det vore fint för torget, för staden och för turismen i kommunen om Norrtälje kommun istället placerade turistbyrån i det norra huset av Wallinska gårdarna. Det gör huset öppet och tillgängligt för besök och det gör turismuppmärksamhet till en viktig del av stadsbilden.

Vi ser också att det kan kombineras med att göra övervåningen till en föreningsmötesplats, där godkända föreningar kan nyttja det övre planet för t ex samtal, möten och studiecirklar när Turistbyrån har öppet. Turistbyrån kan då administrera bokningar och platsens nyttjande av föreningslivet (med eller utan hyreskostnad). 

Wallinska gårdarna är en viktig del av vår stadsbild. Det norra huset bör vara en öppen och använd fastighet. 

A..





lördag 13 april 2024

11/4-24. Jag mötte en älg...



Jag mötte en älg på ca 30 meters håll när jag sprang hemåt på kvällskvisten. Den stack när den såg mig. Jag spanade en aning ett tag för att se att den inte följde mina spår och undrade vad jag skulle göra om den gjorde det.

Jag kom och tänka på kvinnan som blev ihjälsparkad av en älg när hon var ute med sin hund och hennes man (som inte var på platsen) blev anklagad för mord och fick sitt liv förstört. Han blev så småningom frikänd, men det tog lång tid.

Jag tror att hunden var ett av skälen till den olyckan, men kanske är det bra att inte överraska djuren när man rantar runt i skog och mark Jag kanske ska börja sjunga när jag springer i skymning och mörker?

Äsch, nej, jag vill ju se djuren, men jag vill inte göra dem rädda och frammana deras reptilhjärnor att göra ogenomtänkta saker. Jag är ju inte farlig, tänker jag.

Jag måste komma ihåg att säga till småglina om de kommer hit snart att det är koskit (inte bara jord) i trädgården. Hur nu koskit kan hamna i trädgården. Koskit känns obraigt att leka med. Eller kanske ska jag bara ta bort den? Vi får se hur det går.

Jag tycker om djur och natur.


A..




(11/4-24)

fredag 5 april 2024

Bakslag.

 bak|­slag substantiv ~etpl. ~

• särsk. mot­gång

Singular
ett bakslag
obestämd form
ett bakslags
obestämd form genitiv
bakslaget
bestämd form
bakslagets
bestämd form genitiv
Plural
bakslag
obestämd form
bakslags
obestämd form genitiv
bakslagen
bestämd form
bakslagens
bestämd form genitiv

torsdag 4 april 2024

4/4-24. Nödvändig vardagsstyrka.

 

Idag ska jag tänka på att lyfta lite tyngre, lite mer än vanligt. Igår bad jag DHL-killen att i fortsättningen lämna kartongerna vid dörren, istället för längst in i butiken. Så att jag får lyfta in 20-kiloslådorna själv. Jag blir ju inte starkare av att be någon annan göra jobbet. Jag ska också tänka på hur jag lyfter och bär. Han log snällt, när jag bad honom. Det lät som om det var bra också för honom. 


Mitt varför är nödvändig vardagsstyrka. För att orka leva livet, inte begränsas av att inte orka lyfta eller inte kunna sträcka mig efter det jag behöver nå. Styrka, kondition och rörlighet är bra grejer, eller hur?


Idag ska jag göra armhävningar och sit-ups. 10*10, vardera. Får jag till det, tro?


A..


onsdag 3 april 2024

3/4-24. Halv storm.

Stillsamt vandrat till bussen, trots rejäl blåst.

Längtar till våren, värmen och ljuset. 


Jag är hel. 

Frisk. Relativt rörlig. 

Jag vill hålla mig hel, vill kunna rörelse och orka lyft. Länge, långt fram i livet.


Om jag ska göra en triathlon i sommar behöver jag en ny cykel. Den jag har duger inte för det. Den duger för transport, ja, men inte för tävling. Jag behöver också en våtdräkt. 


Idag ska jag hoppa, åtminstone 10*100 hopp. Olika hopp, 10 gånger, spritt över dagen, olika höjd, olika typ, högt, lågt, långt och kort. Jämfota, enbensstuds eller vartannat. Med eller utan tyngd. På en trottoarkant? En sten? I trappan? Ett fallet träd? Över en bäck eller en lerig väg? Hoppsasteg? Eller bara rakt upp och ner. Idag, imorgon och sen. Som en inarbetad vardagsrutin, att inte stå eller sitta still. Mitt varför är nödvändig vardagsmotion. För att orka leva livet, inte begränsas av låg kondition och dålig styrka. 


Jag tänker på alla som säger: “den är för tjock, för tung, jag klarar inte det.” De talar om att de inte kan läsa en tjock bok, för att deras händer och fysiska styrka inte klarar vikten av en lite tjockare inbunden bok, ja, ibland också en ganska vanlig bok, inte så tjock alls. Vilken träning av händer, armar och styrka krävs för att vi ska orka hålla i en bok? Vad missar vi i övrigt i livet om vi väljer bort att träna så att vi kan hålla i något som är tungt eller lätt som en vanlig bok? 


Vad orkar vi? Vad kan vi? Vad begränsas vi av? Varför låter vi det ske? 


Idag ska jag tänka på att lyfta lite tyngre, lite mer än vanligt. Jag ska be DHL-killen att lämna kartongerna vid dörren, istället för längst in i butiken. Så att jag får lyfta in 20-kiloslådorna själv. Jag ska också tänka på hur jag lyfter och bär. Mitt varför är nödvändig vardagsstyrka. För att orka leva livet, inte begränsas av att inte orka lyfta eller kunna sträcka mig efter det jag behöver nå.


A..







#lyckligtlottad #litelängre #förbättringspotential #idagärenbradag #varjerörelseräknas #tantparkour  #vardagsmotion #vardagsstyrka  #DHL 


#vågahoppa #hopprep #hoppochskutt #blistarkare #sittintestill 

#jagärlöpare #målbild = #ultravasan90 


tisdag 2 april 2024

Lite mer, lite snabbare, lite tyngre, lite hårdare....



Han tjatar. Med rätta. Han visar, pekar och uppmärksammar. Han lyfter frågor om vad vi kan nu, men inte sen, kanske inte ens snart. Han pratar om styrketräning, vikten av att träna. Jag känner att han pekar på mig, och jag känner att han påverkar mig. Det han säger är nödvändigt. Träning, med variation och styrka, du ska inte bara springa. Glöm inte styrketräningen, säger Per.

Rätt som det är behöver man en pall för att klara strumpor och skor. Eller hjälp för att få bh.n över huvudet. Eller öppna locket på mjölkförpackningen eller saltgurkan. Eller andra viktiga vardagsrörelser. Som att hinna över vägen när det lyser grönt, eller nå till översta hyllan i köket. Är lösningen att köpa en pall eller skaffa en bh som knäpps på ett annat sätt? Är snabbhet lösningen att undvika att gå över vägen? Nej, lösningen är träning med variation som t ex gym, styrketräning, smidighet, simning, vandring över stock och sten, lyft, andra rörelser, lite speed och spurt, yoga, cykel - rörelse med hela kroppen och med fart på hjärtat, inte nödvändigtvis samtidigt eller evighetslångt, men båda ofta. Träning, alltså. Oftare, mer och lite tyngre.

För ett gäng år sen sa Daniel att rörelse är viktigt. Han tränade 90-plussare på gymmet. Han berättade hur det gav sociala plus, gav dem möjligheten att komma upp från marken om de föll, att de själva kunde sätta på sig skorna och att de hann över vägen på grönt. Det gav ork, liv och trygghet. Möjligheter. För att de tränade. Han pratade också om köksbordsdöden, vill jag minnas. Att bli sittande vid köksbordet förkortar och försämrar livet avsevärt - i jämförelse med att gå ut och hitta aktiviteter i sitt liv. Rörelse, ja, mer rörelse och mer tyngd är grejen. Och sociala möten, förstås.

Man kan säga att man inte kan eller hinner, men det vill jag tro att man kan. Frågan är hur vi prioriterar det vi har, den tiden, de förutsättningarna, osv. Jag säger till mig själv att jag har avsevärd förbättringspotential, att jag bör lyfta mer, vrida mer, sträcka mer, töja mer, hoppa mer och låta hjärtat jobba mer. Inte nödvändigtvis på ett gym, för jag och naturen har också tyngd, men att se till att göra. Att prioritera min rörelse, mer, lite snabbare och lite tyngre, för att det är bra för mig. Nödvändigt.

Jag brukar säga åt DHL-mannen att han ska köra in bokkartongerna med sin pirra längst in i butiken. Jag kanske ska sluta med det? Bara där missar jag en god möjlighet att gå några extra steg och att lyfta halvtungt. Jag gjorde detta förr, varför slutade jag och istället bad honom köra in varorna? Det är uppenbart till min egen nackdel.

Bokkartongerna och trapporna i bokhandeln skulle kunna betraktas som viktiga rörelseplatser och tyngder att använda. Balkarna i Ryssladan också, och balansbrädan. Trix och fix. I söndags promenerade jag i varje fall över stock och sten längs Roslagsleden. Det var bra rörelser för leder, muskler, balans, ork, upplevelser, mm och det är en annan sorts rörelse än löpning. Lite lika, men ändå annorlunda. Jag är tacksam att jag kan. Det är bara jag som kan se till att jag kan också i framtiden. 

Rörelse är en bra grej, möjlig. Jag tänker på tjejen som gick från 110 kg, obraiga kostvanor och hot om för tidig död, till ändrade kostvanor, promenader, lyktstolpslöpning och vidare till ultralöpning och frisk hälsa. Rörelse och frisk hälsa är möjlig, typ för alla. 

Det gäller bara att fatta själv vad det gör med oss. Ja, friskvård och rörelse gör stordåd för min hälsa, både mentalt och fysiskt. Och tvärtom när jag inte gör. Skillnaden är tydlig. 

A..