Labacken. St Eriks Gilles hembygdsgård.

 

Ett besök från andra sidan...

Han tittar in i butiken och frågar efter en författares nya alster. Nej, inget nytt, blir jag tvungen att rapportera. Jag undrar om han vill bredda sina vyer (alltså testa en annan författare), men det var inte aktuellt. 

Han står och pratar en stund, tills en annan kund kommer in. Då avbryter han sig och drar sig mot dörren. När den andre gått kommer han tillbaka och fortsätter samtalet. 

Samtalet rörde ett besök från andra sidan. Han beskrev det levande, tydligt och vackert. Som att det var sant, trovärdigt och riktigt. Levande. Efter ett långt samtal kommer en ny kund, han avslutar och går. 

Jag tror på övernaturliga krafter, kanske för att jag drabbas av det oförklarliga själv ibland. Lite för ofta för att det ska vara tillfälligheter. Jag tror på hans historia, det gjorde mig glad att han vågade berätta. Han blev glad för att jag lyssnade och för att jag gav uttryck för att jag trodde på’t.

Han lovade att återrapportera om sanningen, med hela berättelsen, om jag var ensam i butiken när han då hade vägarna förbi, alltså när han kunnat konferera med den som saken gällde (sin far, död sen många år). 

Ja, han ska dit först, så att de kan konferera i lugn och ro.

Jag älskar människors berättelser.

A..

13/9-24. En grupp människor från några av Roslagens (24) hembygdsföreningar möttes...

13/9-24. En grupp människor från några av Roslagens (24) hembygdsföreningar möttes för att tala om samverkan och nätverkande, men också om året - eller sommarsäsongen - som gått, om folkdräkt och folklig dräkt och vad som kommer av vad eller inte. Det är fantastiskt att mötas, människor och föreningar emellan. Tack. 

Vi pratade om vilka som är hembygdsföreningarnas målgrupp och varför. Hur förhåller vi oss till dem och vad gör vi för att de ska hitta till oss? 

Vi pratade om arbetsuppgifter, kvinnor och män och de stora fastigheterna. Hur blir vi tillräckligt många för att kunna orka med alla uppgifter? 

Vi pratade om upptagningsområden, funktionärer och återväxt.

Vi pratade om den verksamhet som bedrivs och om samkväm tillsammans. Tillsammans är ett viktigt ledord. 

Vi pratade om den fantastiska norrbottensdräkten.

Vi konstaterar - återigen - att nätverk är av vikt. 

En helt vanlig #fredag i #september pratas det med #blidöhembygdsförening #erikskulle #söderbykarlshembygdsförening och #roslagsbrohembygdsförening om #lokalhistoria #dokumentation av berättelser #norrbottensdräkten och om året som gått i respektive hembygdsförening i Roslagen (13/9-24). Välkommen till #Kulturtorget #platsendärsamtalförs där #roslagensbokhandel och #MångfaldTillsammans arbetar för #kulturiroslagen och #merkulturåtfolket 

Människor och bygd. Lokalhistoria.

Människor och bygd.

En grupp människor från Roslagsbro möttes för att tala om att skapa, dokumentera, fotografera, spara, intervjua och berätta. 

Någon talar om kon som åkte på båten till Stockholm, någon om skitviken, någon om människor och någon om platser. Vi pratar om att dokumentera människor och bygd, skriva ner berättelser och göra dem tillgängliga för fler. Det bubblar av minnen när gruppen börjar tänka och prata med varandra. Det finns minnesglädje här. Vi pratar om fastigheter, byar, somrarnas barndomskompisar från Stockholm, laga skifte, affärer och bönhus. Vem minns vad, egentligen? Och, vem kan skriva ner berättelserna? 

Har du en berättelse? Är du den som ska berätta, intervjua eller skriva? Vill du vara med och samla forna tiders sanning eller skrönor? Eller vill du hellre berätta om hur vår tid ser ut idag? Kanske är du den som vill gå till arkiven och forska kring människor och bygd. Eller är du en mästare på fotografier? 

Hör av dig till anette.grinde@roslagensbokhandel.se eller titta in i bokhandeln vid Lilla torget i Norrtälje - om du - i stort eller smått - vill vara en del av berättandet. 

A..

En helt vanlig #torsdag i #september #steriksgille #roslagsbroshembygdsförening talar vi om #lokalhistoria och #dokumentation av berättelser (12/9-24). Välkommen till #Kulturtorget  #platsendärsamtalförs. 

Defekter i huvudet.

 

Defekter i huvudet.

I mitt vardagsrum - ja, i bokhandeln - har jag ett gäng pennor på bordet. De står i burkar för den som behöver skriva något i våra samtal. Många av pennorna fungerar inte, men jag rensar aldrig burkarna. Inte heller mina besökare. 

Igår gav jag en vän i uppdrag att ta bort de ej fungerande pennorna. Det blev ett 10-tal som plockades bort. Hon la dem i en hög på bordet, med instruktionen att de skulle slängas. Jag sa att jag just tagit ut soporna och ännu inte hade en ny skräppåse. Jag tror att hon såg framför sig att jag ställde tillbaka pennorna i burkarna, så hon log och sa: då tar jag hem dem och slänger dem där. Ja, sa jag, det är ett bra sätt att säkerställa att jag inte ställer tillbaka dem i burkarna.

Varför har jag svårt att slänga pennor som inte fungerar? Är det en defekt i mitt huvud? Kan den bearbetas eller ska det alltid vara så? (Jag tänker att det har varit så länge). Kanske beror det på att jag tycker om pennor - och därmed har svårt att skiljas från dem? 

Välkommen, du nya dag! 

Mitt i trädgården bor lavendeln som en egen ö.

Det är gult vid grinden. De blommar som solar. En humla flyger över, sätter sig på de höga lila bollarna strax intill. De samlar, flyger strax vidare till nästa. Och sen till nästa igen. Som små samlare gör de sitt värv för dagen. 

Himlen är blå, med skira moln. Strax intill är det gråsvart, det närmar sig. Kanske får de små humlorna dra sig hemåt då?

De orangea och gula bredvid rabarbern frestar inte insekterna just nu, säkert sen, men inte nu. Kanske är det röda bättre än det gula? Vad gillas bäst?

Under de finaste svarta vinbären boar en liten fågel i jorden. Den borrar ner sig i jorden som om den ska lägga sig där, kanske vill den något annat. Liten, liten, brun, strax är den borta igen.

Jag betraktar insekterna, fåglarna, den lilla larven, ser dem plocka, samla, hasta, krypa och vila. De håller sig vid liv, hjälper sin grupp och sig själva, glädjer vår värld med sina färger, sina uppgifter och sin vackraste idoghet. Vad vore vi utan dem?

Mitt i trädgården bor lavendeln som en egen ö. Om jag försiktigt tar i en blomma känner jag den ljuvliga doften på handen. Ja, det räcker att stå intill så känns den. Det surrar vackert av humlor där, ett bi drar förbi, landar i en grönska strax intill. Tre fjärilar dansar i blomsterhavet, en är gul, en är lila och en är lite blå.

Spenat. Morötter. Är det jordgubbar eller smultron? Hallon. Solrosorna växer sig långa och starka, snart kan de blomma.

De små fåglarna dyker upp, dricker ur vattentunnan, sätter sig på staketet, för att strax dyka ner i ett blomster. Är det blåeld som blommar här?

En vit fjäril dansar över trädgården, tio fåglar skräms av en löpare. De dyker ner bland blomstren och strax pickar de försiktigt i grönskan på marken. Jag ser något röra sig i en grop. Är det en fjäril? Nej, en liten fågel igen. Den syns knappt, den har nästan samma färg som jorden. Skyddad sitter den still, andas försiktigt.

Det trafikbrusar, en ambulans drar förbi. Är det allvar, eller kan de laga hen snart. Vem är orolig, vem har ont. Är hen vaken ? Vem kan hjälpa, köra, laga och vem måste bara förhålla sig, stilla titta på? Vänta på att den käraste kommer hem igen. Vad händer om inte?

Fåglarna kvittrar, lurar i grus och blomster. Gömmer sig, vilar, hastar vidare. Humlor och fjärilar dansar, njuter färg och näring. Under taket växer druvor.

Jag känner värme i min själ. Så mycket tid, så mycket arbete och så mycket kärlek som hon har lagt här. Så mycket dofter, stillhet, småfåglar och insekter, så mycket vila, frid och kärlek som bor här.

A..

Norrtälje 21/7-24.

Roslagsleden etapp 8.

Roslagsleden går mellan Grisslehamn och Danderyd. Det är en vandringsled, märkt med orange färg och vägvisningsskyltar genom skog, längs vägar, genom hagar och i ängskanter. Leden är tillgängliga för var och en genom allemansrätten, men kräver insikt om att vi rör oss över privata marker. Vi får inte förstöra, då kan vår rätt försvinna.  

Ibland gör markägare särskilt fina arrangemang längs leden, för vår glädje att nyttja. Vi kan inte kräva att de gör, vi kan glädjas och njuta av deras önskan att vi ska trivas på deras mark. Låt oss återgälda med omsorg och hänsyn, ta vår del av ansvar för miljö och natur på allvar. Här tackar vi markägaren för en fin rastplats. Tack. 

Roslagsleden etapp 8 - Vigelsjö - Gräfsta by - Hof - Roslagsbro kyrka - Roslagsbro - Drottningdals skola (idrottsplats, vandrarhem, toaletter). Skogsstig, grusväg och asfalt.

Vardag. Roslagsleden. På väg från jobbet. Hofs lantbruk. Roslagsbro. Allemansrätten. Norrtälje. Samtidsbild 7/9-24. 

Foto Anette Grinde. 

Plats: Roslagsleden, Norrtälje.

Roslagens Sparbanks stiftelser har ett återkommande engagemang för de äldre

 

Roslagens Sparbanks stiftelser har ett återkommande engagemang för de äldre i Norrtälje. De beviljar finansiering till personer och grupper som t ex läser text, poesi, spelar musik eller visar bilder på äldreboenden i kommunen. De boende lyssnar, frågar och är intresserade. Vi lär oss om och av varandra och håller intresset för omvärlden vid liv. 

De boende har omfattande livserfarenhet. Vi borde sätta oss ner och intervjua dem, skriva ner eller spela in deras berättelser. Vi borde dokumentera deras livsberättelser, så att de inte faller i glömska. 

Vi tackar stiftelserna för sitt fantastiska engagemang. De gör skillnad för bygden. 

Bilden föreställer Wallinska gårdarna, belägen vid Lilla torget i Norrtälje - där jag tillbringar min vardag i Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje.

A..

Foto Anette Grinde 

Roslagens Sparbanks stiftelser 

Norrtälje 

Enebergs äldreboende Norrtälje 

Kavat äldreboende Rimbo

höst

Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje  

Samtidsbild 5/9-24.