13/2-26. Var går din gräns, var går min?

 

All heder till Ludvig Beckman, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet och nu före detta medlem i Migrationsverkets etiska råd. Vi hörde honom i nyheterna igår och jag läser Niklas Orrenius intervju idag (DN 13/2-26). 

Det är ett viktigt ställningstagande att gå ur ett råd som ska stå bakom en lagstiftning och ett juridiskt agerande som är mänskligt ovärdigt, “det var en av alla dropparna som plötsligt gjorde att det rann över”. Han ger uttryck för att det är ovärdigt Sverige och i strid med grundlagen: … “respekt för den enskildes frihet och värdighet”.

Jag gläds åt att han - med tydlig röst - säger ifrån om migrationspolitiken. Utvisningar av människor som levt många år av sina liv här, skött sig, är en del av samhället, jobbar, utbildat sig, lärt sig språket, ansträngt sig, försökt och försökt är bara helt vidrigt. Migrationspolitiken är oerhört plågsam.

Jag gläds åt honom, men också åt alla andra som skriver inlagor i juridiska mål, arbetskamrater och vänner som står vid de utsattas sida, skapar namninsamlingar, demonstrerar, debatterar och protesterar mot, vrålar högt om den omänskliga migrationspolitik som förs idag. 

När vi tydligt ser att politiken är ovärdig, när media rapporterar och det bubblar vrede vid många köksbord, är det också viktigt att var och en tar sig ton. Vi är för få som gör det, det är något att fundera över - hur vi ser andras sak som vår, var gränsen går för att själv agera, säga ifrån, protestera. Var går din gräns, var går min?

Det räcker inte med köksbordsvrede, vi måste också visa varje politiker, medlemmar i etiska råd, jurister och utredare i rättsprocesser, tjänstemän och alla oss andra att vi behöver fundera över våra - Sveriges - värden. Hur kan det vara ok att avvisa människor på det här sättet? Hur skulle du se det om det var du och dina barn? Hur bra är det för Sverige, för sjukvård, omsorg, skola, mm - för alla som gjort massor för sig och oss och ändå tvingas bort. 

Tack, alla ni som tar er ton - utanför köksbordet - om detta och andra felbeslut i vårt samhälle. Tack. 

A..

5/2-26. Skida, klättra och simma.

 

Lilldotra bokade in oss för slalom häromdagen. Jag bangade. Det var länge sedan jag åkte, men jag tror förstås att jag skulle ha hanterat det hyfsat väl. Kanske inte monoskidan, men vanliga två ska nog gå bra. Jag får boka in det snart, jag måste ju testa igen. Kanske ska jag testa monoskida också. Jag minns det som kul även om det var länge sedan. 

Det blev klättring istället. Hon skickade upp mig på en hög vägg. Jag tog min svindel med mig, avstod att bry mig så mycket om den och klarade mig hyfsat väl. Det var roligt och gav mersmak. Jag fick lite träningsvärk i armarna, men inte så farligt. Jag måste gå en kurs så att jag också kan därav henne, så vi kan gå igen och också hon kan klättra på fler leder. 

“Klättercentret Telefonplan har repväggar som är upp till 14,5 meter höga”. Klättrade jag så högt, jag och min svindel? Oj, säger jag om mig själv. Det var i varje fall roligt. 

Idag har jag simmat, typ 2000 meter crawl. Det är en fantastisk grej att göra, ja, för mig. Jag känner mig glad och nöjd. Kanske ska jag höja ribban: lite fortare eller lite längre? 

Att öva nytt och lite utmanande är skoj. 

Nu ska jag läsa och fundera över domar. Det är kanske inte skoj, men väldigt intressant. 

A..

Norrtälje 5/2-26.

1/2-26. Han oroas över ojämlikheten, skatten och makten.

 

Robert Weil, grundare och ordförande i investmentbolaget Proventus AB och Familjen Robert Weils stiftelse - finansprofil och miljardär - skriver i DN (1/2-26) om vårt skattesystem, om kapitalkoncentration och risken för demokratin. Han oroas över ojämlikheten, skatten och makten. 

Jag oroas också, liksom många andra med mig. Det är t ex på grund av bristerna i politikens synsätt, tonen kopplad till klimatet eller demokratin som många aktivister ropar högt just nu. Många talar om behovet av beskattning av de superrika och här läser jag om en representant som håller med om att (frånvaro av) relevant beskattning, avkastningshöjden och maktkoncentrationen är farlig för demokratin. För stora skillnader skadar samhället, helheten. 

Skillnaderna skadar kanske inte den enskilda individen som lockas och inspireras av resurserna, känner glädje av att lyckas, men ojämlikheten skadar. Det är en politisk fråga att skapa rättvisa, inte en individfråga - men var och en måste ändå se sin roll i systemet. Vad gör vi - som individer - vad bidrar vi till? 

Vi ser att extremt rika personer kan bidra positivt. Bill och Melinda Gates har t ex gjort stordåd för global hälsa, vaccinationsprogram och barnfattigdom under många år. Just nu sackar det, kanske för att han inte vågar utmana den rådande politiken. Han skulle kunna, men verkar tveka. 

Rotary, som ju är en världsomspännande organisation fylld av resursstarka individer, har på många sätt bidragit till att öka Gates insamling och skapat projekt kopplade till global hälsa. Individer har gjort stor skillnad där. Resursstarka kan också verka destruktivt för samhällsutvecklingen, som till ex Elon Musk, Jeff Bezos och Mark Zuckerberg. De väljer sina spår utifrån sin kunskap, vad de anser bäst för sig. Just nu har de valt att gå Trumps ärenden, kanske för att de ser sin makt och sina pengar riskeras. Det gäller att välja sida i varje strid. 

De har emellertid också utvecklat något som världen har uppskattat, använt och skapat framgång för sig själva och många andra: också för den som nu vill välja bort deras tjänster. Om vi kan, ty vi sitter också i deras nät. 

Om de istället såg sig som en del av omsorgen för jordens väl, skulle de kunna göra sig till verktyg för mänskligheten och liv i positiv (klimatsmart, fredlig, demokratisk) bemärkelse. Hur vill en maktfaktor bli ihågkommen, vad står hens moraliska värden för? 

I en valurna har vi alla samma röst, en röst, men i det dagliga livet mellan valen väger olika människors röster lättare eller tyngre. Den som talar måste vara något, ha resurser bakom sig, talets gåva, kunna betala för sig eller ha (eller skapat sig) utrymmet att föra fram sina tankar. Vi är alla olika utrustade och vår röst väger olika. Ett annat alternativ är högljuddhet, var för sig eller tillsammans: att vara till besvär t ex genom demonstrationer eller civil olydnad. Vad gör vi av det vi har när måttet är rågat, ojämlikheten för stor och arbetet går för långsamt?   

Jag tänker att det i de resursstarka kretsarna finns många individer som förstår att klimat- och demokratikrisen är viktig att agera kring. Jag vill höra att de förstår problematiken och att de också står bakom de rörelser som arbetar för klimat, demokrati och rättvisan för människor, djur och planeten jorden.  

Att använda sin röst för klimat, demokratin och rättvisan kräver mod. Den som har resurser och en plattform har också ansvar att använda sin röst väl.

Jag tackar Robert Weil för ord om ojämlikheten och önskan om politisk handling. 

A..

DN: 

Robert Weil kräver rättvisare tillväxt och beskattning

31/1-26. Labacken, Övra Söderby, Roslagsbro

 

30/1-26. Jag blir lycklig över klimatrörelsens framåtkraft - spretig och vacker!

Jag läser DN, kanske mest det som rör demokrati, mänskliga rättigheter och klimat. Idag t ex om den hoppfulle klimatpristagaren Veerabhadran Ramanathan och om Bill Gates felriktning i klimatfrågan.  

Många av oss som ser med oro på klimatförändringarna förundras ofta över hur lätt det gick när pandemin slog ner över oss och när ozonskiktet tunnades ut över våra huvuden, men hur omöjligt det ter sig nu. Då gick det att samlas om åtgärder, världen över. Alla, eller åtminstone tillräckligt många, drog sitt strå till stacken och hjälptes åt. Problemet kom tillräckligt nära, krisen var tillräckligt stor. 

Klimatkrisen förmår (ännu) inte detta. De rikaste (länder, människor, makten) ser ännu inte konsekvenserna av allt det som forskarna berättar, de riktar blicken på kortsiktiga frågor här och nu, och förmår inte lyfta blicken till det som är på gång. Veerabhadran Ramanathan ger uttryck för att de bara om några år kommer att bli riktigt, riktigt illa och att vi då kommer att fatta allvaret och agera. Då, men inte förr. 

För alla vi som fattar allvaret nu, är det svårt att förstå att det är så svårt att agera tidigare. Bill Gates gör så mycket bra saker, men det är så synd att han har fått klimatet om bakfoten - Peter Alestig skriver om något av detta i sin kommentar i DN. Så mycket gott Gates gjort, t ex flickors skolgång, hälsa, utbildning, som ju också är en del i klimatfrågorna. Han har en plattform att tala på. Förstod han, så vore det onekligen bättre för oss alla. (Ja, också om Trump och Musk förstod, förstås)

Det sägs att klimatfrågorna spretar. Ja, nej, jo, ofreden och orättvisorna, ojämlikheten påverkar klimatet och vi har olika uppmärksamhet på olika frågor, för att det finns så många. Vi måste också arbeta med olika frågor samtidigt, på olika sätt, på olika nivåer och med olika kunskap. Framåt, inte i konflikt. Konflikterna tar onekligen onödig tid från de viktigaste.

Jag blir lycklig av att se klimatrörelsens framåtkraft, där många gör sitt utifrån sin kunskap, förståelse och förmåga. De gör för att de förstår nödvändigheten. Vi är alla olika, ser och förstår olika. Det ska mötas med de som vill och kan fatta besluten, de som förstår det angelägna men också sitter i beslutsposition med de som vägrar. 

Återigen kan man ställa sig frågan: vilket är det bästa sättet att skapa förändring, att få ett ärende på dagordningen och till slut få den som ett beslut i rätt riktning? 

Pepp idag till alla er som ska delta på aktiviteter idag eller imorgon, vare sig det är sång, tystnad med skyltar, demonstrationer, tal till folket, djupa samtal vid sammanträdesbord eller med förbipasserande, debatter, dans eller middagskok tillsammans. Tack, för att ni gör - oavsett spretande, olika vikt och fokus. 

Pepp och tack.

A..

Fredag 30 januari 2026. 

25/1-26. Podden Klimatkrisfrågan (en sex timmar lång enkät) handlar om ...

 

Jag lyssnar till Klimatkrisfrågan - en podd med 139 forskare, artister, experter, mm. Den är sex timmar lång, så jag tar den lite pö om pö. Den gör ont i kropp och själ, men det är frågor jag begrundar varje dag. Den gör mig lite mer medveten, uppmärksam och engagerad - även om jag var det redan innan. Klimatet kräver mitt engagemang. 

Jag funderar ofta kring vad som är det bästa sättet - för mig -  i engagemanget runt klimatet: att sitta på en motorväg, att klättra upp på tak, att stå med plakat, att engagera mig i politiken, att prata med politiker, att skriva debatt, skriva en bok, skapa fotoutställningar eller att möta människor i föreläsningar. Ja, det finns många sätt, alla är viktiga i sig, men vad är mitt sätt? Ja, kanske är det ännu oklart, även om jag varje dag i något mått sakta vandrar framåt. 

Podden Klimatkrisfrågan (en sex timmar lång enkät) handlar om vilken fråga vi vill ställa till den vi möter - om klimatet - som är viktig, kan besvaras och som för oss framåt. Vad gör vi för att stoppa klimatförändringarna? 

Ja, jag tänker att vi alla är en del i systemet och att vi måste upphöra med det systemskadliga beteendet: att vi och jag måste sluta flyga, äta mer vegetariskt, sluta överkonsumera, återbruka mer, handla secondhand, resa kollektivt, avstå plast och fossilt - aktivt vara fossilfri (hur nu det är möjligt i en fossisfylld värld), nyttja det lokala näringslivet, avstå hem-klickning av varor (oschysst producerat, många onödiga transporter och väldigt mycket förbrukningsmaterial), uppmuntra människor att engagera sig i samhällets utveckling, bilda mig mer om klimatfrågor - tillsammans med andra och tänka på klimatkonsekvenserna i allt jag gör. 

Den brittiska säkerhetstjänsten varnar för kaos när systemkollapsen sker, de säger att den sker snart. Jag tänker på alla varningar som talar om vatten, stormar, vindar, värmen, med mera, men som de ledande aktörerna inte tar på allvar: systemkollapsen sker inte vid en tidpunkt - den pågår nu och den tippar över med olika konsekvenser allteftersom. 

Hur kan en enskild människa skapa förändring? Ja, se på honom som nu skapar en otroligt kris i världen. Om vi och världens ledare istället valde att använda kraften till fred, omsorg om planeten, leta de alternativa vägarna för framtiden och se de nya berättelserna som skulle klara krisen och planetens framtida och rimliga livsvillkor för djur, natur och människor - enligt planetens inbyggda samband. Nu förvärras de istället varje dag.

Människorna har levt på jorden i väldigt många år. Under den senaste eran - nu levande generationer - har vi trott att vi utvecklat världen, istället har vi pressat planeten till det yttersta. Ja, människor har i några mått fått det bättre, men till vilket pris. 

Naturen säger ifrån, tar tillbaka, men vad händer med oss när livets korridor stängs? Vad händer med våra barn och barnbarn och kommande generationer? Med vilken rätt tar vi ifrån dem möjligheten att leva på den här planeten? 

Naturen tar tillbaka, repar sig, ja, men det kommer att ta många år - hundratals eller tusentals - att återställa det som förstörts. Vi måste ändra oss, ställa om. Bygget rasar, det räcker inte att stötta med småsaker, vi måste byta livsstil. 

Hur gör jag bäst, hur påverkar jag bäst och hur ser jag andras bästa göranden - och uppmärksammar allt det som görs?

A..

Klimatrapport (Brittiska säkerhetstjänsten) januari 2026:

https://www.gov.uk/government/publications/nature-security-assessment-on-global-biodiversity-loss-ecosystem-collapse-and-national-security

23/1-26. Jag tackar Mai-Lis Hellénius och Colette van Luik ...

 

Jag tackar Mai-Lis Hellénius och Colette van Luik för deras upprördhet. De skriver debatt i DN (23/1-26) om kosten och dess vikt för vår fysiska hälsa. De lyfter t ex vikten av vetenskapliga kostråd, vikten att sprida kunskap via myndigheternas (t ex Livsmedelsverket och Folkhälsomyndigheten) kanaler och att universitetet och högskolor fångar den kunskapen i sina utbildningsinsatser. 

De påtalar vikten om matens och den fysiska rörelsens roll för vår hälsa. Jag tackar för orden och bilden texten ger, den är trovärdig och kunnig. Den ligger i linje med all den forskning jag läst genom årens lopp. 

Det som inte berörs i artikeln är planetens hälsa, ja, det ligger kanske utanför Hellenius och van Luiks forskningsområde så det är ursäktat. Matens ursprung och kvalitet, var och hur den växer, med vilka - eller snarare utan alla - kemikalier, transporter och att det är friska vegetabiliska råvaror som landar på vårt matbord är viktigt inte bara med utgångspunkt från våra fysiska kroppar. Jag äter huvudsakligen vegetariskt och försöker röra på mig aktivt varje dag, ja, som forskning och kostråd länge uppmuntrat oss till. Kanske är det det som håller mig borta från sjukvården - eller har jag bara tur i det genetiska lotteriet? 

Maten är också viktig utifrån klimatet och markernas förmågor att fortsätta brukas. Maten är oerhört viktig att tala om, både när det gäller vår fysiska hälsa och planetens hälsa. Maten är t ex njutning, framtid, lokal bygd, transporter, arbetstillfällen, kunskap, tillsammanskraft, sociala sammanhang och hälsa. Det är kanske en av de viktigaste frågorna för mänskligheten. 

Jag ser fram emot mer kunskap och relevanta inlägg, forskningsbaserade, på temat. Ja, igen och igen. Det är så bildning skapas, genom att ge oss de forskningsrön som vetenskapen sett. Om mat ska vi tala i Norrtälje inom kort - vi lyfter frågan på temat: mat och klimat. Vill du vara en del av det samtalet, så hör av dig till mig för funderingar, planering, föreläsartips, engagemang, mm. 

Idag önskar jag dig en fin dag, fri från växthusgaser, fylld av ren och hälsosam kost och med en god dos fysisk rörelse utförd i frisk luft.

Pepp!

A..

#DNdebatt #MajlisHellenius och #ColettevanLuik #livsstil #friskvård #jagärlöpare #målbild = #ultravasan90  #fysiskrörelse 

#DNdebatt #MajlisHellenius och #ColettevanLuik #livsstil #friskvård #fysiskrörelse 

22/1-26. Lokalt näringsliv (Norrtälje).

Lokalt näringsliv. 

Jag har drivit eget under många år. Jag har varit anställd, konsultat & drivit butik. Det är väldigt olika sysslor, kräver helt olika kompetenser. Butiken var roligast, bäst & något av det bästa jag gjort under mitt yrkesliv. Jag fick ögonen på helt nya frågor, mötte människor, förde magiska samtal och fick glädje i mängd. Ja, jag mötte också annat, men det kan vi tala om en annan dag. Livets psykologikurs fick nya ingångar att fundera över.

För en tid sedan såg jag i Norrtelje tidning om en kvinna som öppnade en butik på gågatan. Hon sprudlande i artikeln. Jag tänker att vårt lokala näringsliv, småföretagarna, är något oerhört viktigt att uppmärksamma och gynna. Småföretagarna skapar arbetstillfällen för sig själva, lyfter och gör skillnad för bygden. Utan alla handlingskraftiga småföretagare - i många olika branscher - vore vår arbetslöshet större, vår bygd fattigare och stadens gator & torg hade inget att erbjuda invånare & tillfälliga besökare. Småföretagarna är guld för stadens folk, för turismen & för kommunens plats på kartan. 

Häromdagen gick jag in till CH classic homes på Posthusgatan i Norrtälje för att känna på atmosfären, titta runt & se vad som fanns. Där fanns presenter, kläder, vackra ting, kakor & choklad som såg alldeles ljuvliga ut. Jag kände glädje på platsen. Jag önskar henne all lycka & framgång. Må allt vara väl.

Näringslivet - småföretagare - gör ett stort jobb för oss alla. De bygger vår stad, står för risker som anställda inte gör, lägger arbetstid som ligger långt över 8 timmar per dag & har ofta med sig tankar om ekonomi, kunder, service & platsen under dygnets alla timmar. 24/7. Det är en fröjd att vara småföretagare, men det är också något som kräver väldigt mycket av den som driver butiken. 

Bor du i Norrtälje så ber - peppar - jag dig att gå in till Classic homes på Posthusgatan & shoppa loss en aning. Köp något gott, något varmt eller något vackert. 

Utan alla dessa fantastiska småföretagare som törs, vill & gör hade vi inte den öppna & vackra lilla stad som vi har. 

Tack, för att du handlar hos den lokala småföretagaren. 

A..

Länkar:

• Norrtelje tidning om Classic homes.

#lokaltnäringsliv #norrtälje #småföretagare #classichomes #norrteljetidning @chnorrtalje Jag tipsade också podden @rosteriroslagen att intervjua - kanske ställa frågor om hur småföretagarlivet ter sig. 

22/1-26. Systemkollapsen händer...

 

För några veckor sedan hade SVT nyheter ett reportage om Golfströmmens kollaps. Reportaget gav intrycket att det inte var någon fara. Det kändes oerhört okunnigt, som ett sätt att luras. 

I dagens DN (22/1-26) skriver Johan Rockström, professor i jordsystemvetenskap (klimatforskare) tillsammans med Johann Påll Johannsson, Islands miljö- och klimatminister om havsströmmarna som påverkar vårt klimat. Däri ingår Golfströmmen och andra havsströmmar som påverkar vårt närområde. De uppmanar till handlingskraft och gemensamma åtgärder i de nationella, nordiska och globala politiska rummen.

Vi vet att utsläppsnivåerna passerat avgörande nivåer, att temperaturökningen är mycket allvarsam och att tippningspunkter riskerar att ge dominoeffekter. Forskningen, som Rockström ofta berättar om, visar att det är allvar samtidigt som handlingskraften för kraftfulla beslut är låg. Vi är 89% (globalt) som vill ha kraftfulla klimatbeslut, ändå kommer de inte. 

Vi - 89% - oroar oss. Jag tänker ofta på kommande generationer. Jorden är oändligt gammal, men mänsklighetens kommersiella utveckling under de senaste 100 åren har skapat massiv förstörelse av planetens sammanhållna system, där vatten, utsläpp, uttag av ändliga resurser, skogen, djuren, växterna, med mera, inte klarar att återhämta sig. Livets korridor är temperaturberoende. Vi dödar våra livsförutsättningar. 

I evinnerlig tid har jorden utvecklats, färgat livet, växterna, människorna och djuren med magisk natur och livsförutsättningar. Under en kort stund i vårt varande har vi missbrukat dess förmåga. Våra barn och barnbarn står inför oerhört tuffa omständigheter, hinner vi hjälpa dem att förstå innan det är över oss, innan vi ser nästa storm, innan det blir för varmt för att odla och det dystopiska samhället som inte går att leva i är här? 

Väldigt många generationer har haft förmånen att leva på jorden. Hur många till får den möjligheten? Mitt barnbarn fyllde nyss sju. Kommer hennes barn och barnbarn att kunna leva i en natur där djur, växter, vatten och liv samspelar som planeten tänkt - eller kommer mänsklighetens tid på jorden vara slut där? 

Systemkollapsen händer just nu: under tiden vi talar med varandra om hur vi får upp klimatet på agendan, argumenterar med fördröjare och förnekade och ser barnens framtid försvinna i ett brinnande inferno. 

A..

#livetskorridor #johanrockström #dagensnyheter #klimatkollaps #norrtälje #klimatminister #island #golfströmmen

21/1-26). DN om “FN varnar för vattenkollaps i ny rapport.”

 Jag läser i DN (21/1-26) om “FN varnar för vattenkollaps i ny rapport.” Artikeln inleds med “Mänskligheten har orsakat permanenta skador på planetens vattensystem, enligt en ny FN-rapport.” Kollapsade marker, grundvattenmagasin som dunstar, mat som inte kan odlas, torrlagda våtmarker, med mera, innebär en kolossal vattenstress. Planetens vattenförutsättningar påverkar oss. När vi förstör dem, pressar jordens förutsättningar till det yttersta, riskerar vi mattillgången och själva livets förutsättningar. Artikeln avslutas med: “Jordbrukare måste ha en marknad för nya livsmedel, så det kräver storskaliga förändringar av våra matvanor och hela samhället.” 

Ja, utan vatten och mat kan vi inte leva. Själva maten, vad vi äter och hur den odlas, spelar roll för vår egen hälsa men också (väldigt mycket) för planetens hälsa. Vi och planeten hänger ihop, mänsklighetens drivna göranden är kraftfulla detaljer som påverkar helheten. Ibland väldigt destruktivt, men ibland också väldigt hoppfullt. Det återkommande budskapet - klimatforskningens riktning - är att vi måste se hur vi påverkar, stanna upp och ta steg i nya riktningar. Vi behöver odla på sätt som inte svälter och dödar den brukbara jorden, omfånget av markerna och den viktiga mångfalden. Vi behöver också odla på sätt som skapar mat för vårt närområde, som odlar kvalitetsprodukter utan kemikalier i jordbruket, som uppmuntrar arbetstillfällen - även få/små brukare - i närområdet och som minskar beroendet av mat och transporter från långt-bort-i-stan.

Vatten är ett planetsystem. De kriser som händer långt borta påverkar också oss. Vattenproblematik - dricksvatten, översvämningar, nederbörd eller frånvaro av nederbörd - påverkar t ex mattillgång, migration, konflikter, krig, skolgång för unga, kriminalitet, våld i nära relationer, med mera. Utan vatten och odlingsbara marker kan vi inte odla mat, det skapar oro ur många perspektiv. 

I vår närtid ska vi tala om frågan om mat och klimat. Det spirar i närområdet, forskning pågår och vi lyfter frågan på olika sätt. Ibland känns det hopplöst - men det känns också hoppfullt att frågan lyfts. Det är när vi förstår allvaret som vi kan göra något åt det. 

Den 11 februari 2026, kl 17-21, arrangerar Coompanion Roslagen & Norrort en aktivitet om tillsammansodling på Färsna gård i Norrtälje. Kanske är tillsammansodling något för det gemensamma ansvaret för maten? 

I slutet av april kommer ett samtal att arrangeras i centrala Norrtälje om mat och klimat. Deltagare, böcker, rapporter och andra förutsättningar för föreläsningen/samtalet är ännu inte klart - och jag är öppen för uppmärksamhet och kunskap om paneldeltagare, böcker, relevanta rapporter och samarbetsförutsättningar inför det samtalet. Tipsa mig gärna om klokskap runt det! 

A..

Boktips!

Drömmen om ett träd, Maja Lunde. 

Binas historia, Maja Lunde.

Braiding sweetgrass.

Robin Wall Kimmerer: The Service Berry.

Gunnar Rundgren. Det levande : om den gränslösa relationen mellan naturen och människan. 

Till växten : en kärlekshistoria. Maja Alskog Bredberg.

#livetskorridor #johanrockström #dagensnyheter #klimatkollaps #norrtälje #klimatminister #island #golfströmmen

19/1-26. Återställ våtmarker inbjuder till folkomröstning om en klimatfråga som spelar roll!

Återställ våtmarker inbjuder till folkomröstning om en klimatfråga som spelar roll! 

Jag tolkar Olydig folkomröstning som ett demokratiprojekt. Återställ våtmarker skapar ett digitalt röstningsprojekt för en klimatfråga. Det finns inget olydigt, olagligt eller olämpligt i att skapa en digital omröstning om en viktig sakfråga: klimatet. Det finns ingen ensamrätt för någon annan att använda ord, röstning eller information för att lyfta viktiga frågor. De informerar, bygger samtal och funderingar om ja och nej, de sprider ordet och stör bara den som inte vill lära sig mer om klimatet. Eftersom 89% (globalt) vill se konstruktiva klimatbeslut så är klimatinformation en kunskap vi söker. Kunskap stör inte, kunskap bildar. 

Återställ våtmarker har gjort sig kända för aktivism kopplade till civil olydnad. Min tro är att det gjort det för att få klimatfrågan - specifikt våtmarkerna - på agendan. För mig är civil olydnad en viktig ickevåldslig opinionsbildningsform. Den kräver tolerans från betraktaren och ansvarstagande från utövaren.

Jag tycker att civil olydnad är viktig, men kräver stor omsorg och eftertanke. För mig blir det negativt när man aktivt förstör för enskilda människor, som t ex enskilda idrottare i Vasaloppet eller på friidrottsarenor. Intrånget på Vasamuseet kändes också vanskligt m h t risken att förstöra skeppet. Hur man agerar - att man inte förstör - spelar roll. Vi vill att diskussionen landar på sakfrågan.

Återställ våtmarker vill klimatåtgärder. De har fått upp frågan på dagordningen och går nu vidare med andra arbetssätt. En digital röstning, borta från olagligheter och hinder, borta från andras göranden och motorvägar. Ickevåldsligt. Lagligt. Utan civil olydnad.

Återställ våtmarker frågar snälla organisationer om samarbete. Några säger nej, de vill inte förknippas med obekvämligheterna eller med organisationen som förknippas med t ex motorvägs-sittningen. Jag respekterar deras tankar, men vill tala mer om det. Jag vill tala mer om vad vi tolererar och varför vi inte gör det, vad som smittar. Jag vill tala mer om Återställ våtmarkers val av åtgärder, hur de lyckats och om eller hur det är destruktivt.

I fråga om samarbete handlar det om att stå bakom och stötta en ickevåldslig informationskampanj - ett vänligt och informativt opinionsarbete på webben - om en klimatfråga. Vilka medel får vi använda?

För mig är det viktigt att jag - även om jag inte alltid gillar sättet - står bakom rätten och möjligheten till civil olydnad. Jag kommer inte att sätta mig på motorvägen, göra inbrott och stjäla djur eller riskera att skada kulturhistoriska minnesmärken, men jag försvarar rätten till civil olydnad. Jag hoppas att utövarna väljer vänliga olydnadshandlingar, men jag står bakom deras rätt att agera. 

Jag hör den snälla klimatorganisationen säga nej till att stå bakom opinionsåtgärden - den digitala röstningen - och jag tänker på rädsla. Rädsla är skrämmande och hindrande.

Ja, jag har full respekt för var och ens nej till att stötta Återställ våtmarkers demokratiprojekt, men undrar hur de/vi vill visa att röstningsprojektet är ett bra - ickevåldsligt - inlägg i debatten.

Vilka klimatorganisationer står vi bakom och varför? 

Vilka frågor står vi bakom och hur?

A..

19/1-26.

Återställ våtmarker.