12/5-26. Repression mot aktivister och engagerade tjänstepersoner – hur tar den sig uttryck, vilka risker innebär den och hur kan den bemötas?

 

Jag lyssnade (12/5-26) på ett seminarium om aktivism: Repression mot aktivister och engagerade tjänstepersoner – hur tar den sig uttryck, vilka risker innebär den och hur kan den bemötas?

* Anna Olovsdotter Lööv, lektor och studierektor i genusvetenskap på Mittuniversitetet, ledde samtalet med professor Jan Olsson och klimataktivist Björn Paxling.

* Jan Olsson, professor vid Örebro universitet, med en forskningsinriktning mot policy- och implementering med betoning på förändrings- och förnyelsetendenser som utmanar traditionella politisk-demokratiska värden och institutioner.

* Björn Paxling, leg psykolog, PhD (doktorsexamen) och klimataktivist. 

De talade t ex om repression, aktivism på myndigheter (av anställda eller av utomstående) och ärenden kopplade till statliga anställningar. Ärendet med Energimyndigheten har rättegångsdatum planerat till kommande vecka, där fackförbundet ST stämmer staten för en uppsägning som bottnar i den anställdes deltagande i en fredlig och ickevåldslig aktivistgrupp. Det ärendet har skapat många samtal på många olika nivåer i samhället, t ex hos aktivister eller på annat sätt politiskt aktiva människor, hos HR-personer i företag och på andra myndigheter, hos ledning och anställda (oavsett arbetsgivare) och hos en bred allmänhet. 

De talade också om Folkhälsomyndigheten, där utomstående aktivister besökte myndigheten för information och bildning, och också för att lyfta frågan om myndighetens förhållningssätt till klimatfrågorna, som ju är av vikt för mänsklighetens överlevnad. Vilket är Folkhälsomyndighetens förhållningssätt till engagerade människor inom myndigheten?

De talade om vikten av högt i tak inom myndigheter, att det är väldigt viktigt med ständiga öppna samtal. De talade om att statsanställda måste ta ansvar för att vi följer forskning och beprövad vetenskap. Anställda måste våga ta samtalen om t ex ministerstyre, orimlig politikerpåverkan eller lagstiftning som ger orimliga konsekvenser. När människor tystas, med t ex hot om uppsägning, hotas demokratin. 

De talade om hur arbetsplatser blir bättre, kunnigare och drar till sig mer kompetens när det finns kunniga, engagerade och motiverade medarbetare på en arbetsplats. Att tysta människor skapar istället dränerade arbetsplatser. Det kan också skapa arbetsplatser där det bubblar under ytan, där man tyst följer ledningens order, bidar sin tid och förbereder aktivism på andra sätt. 

När myndigheter kritiseras riskerar de att reagera akut, för kraftfullt för att försöka skydda sig själva. Det i sig kan leda till att de agerar i strid med grundlagen, t ex byter mot yttranderättsskyddet för anställda. De borde istället efterlysa engagemanget och skapa öppna samtal inom myndigheten.

Jag tackar Anna Olovsdotter Lööv, Mittuniversitetet, som samlat till ett viktigt seminarium. Aktivism, öppen dialog och bildning för oss alla är viktiga delmängder i en demokrati. Vi behöver förstå människors varför och hur deras ärenden påverkar oss alla. Aktivism och engagerade anställda är guld för vårt samhälle. Jag är tacksam över att de placerat sig framför mina ögon. 

Tack.

A..

7/5-26. Jag springer till skogs. Telefonen ringer..

Solen skiner.

Jag får en avbokning av en viktig föreläsare kort inpå en föreläsning. Jag bryter ihop, ser pengarna för bokningar och mängden tid fladdra iväg och ber sinnesrobönen, igen. Jag gråter inombords, rycker upp mig och funderar kring alternativ. Vilken är den bästa natur/djurbonden i Roslagen? Läget löst, ja. En naturvårdare med kärlek till djur och natur välkomnas. Välkommen, du som vill veta mer om mat & klimat. Bibblan i Norrtälje, 7/5-26, kl 1800. Föranmälan, ja.

Jag skriver ett protokoll. Jag gläds över värmen och välkomnandet i gruppen där öppna samtal råder och varje medlem bjuds in igen och igen. Vad vill du, vad är du bäst på och hur matchar vi det med föreningens behov? Ja, det är bra frågor. Jag gläds åt öppenheten som skapar möjligheter.

Jag läser om forskar-aktivisterna som påtalats, dömts och frikänts och jag känner hopp för demokratin. Jag känner glädje för att det finns så mycket kunnigt folk som tar sig ton på olika sätt, t ex genom civil olydnad, demonstrationer och andra aktiviteter som möjligen stör andra. Jag gläds åt aktivisterna - som vänligt och bestämt agerar för klimatet och utvisningarna. Det är vackert.

Jag springer till skogs. Telefonen ringer, en bokning till ett samtal görs och jag påminns om det viktiga samtalet om värderingar vi ska mötas i, inom kort. I vilken mylla står jag och vad står jag för, är frågor att lyfta inom oss själva - och kanske tillsammans med andra. Samtal på riktigt, är grejen. Det finns plats kvar. Välkommen. (12/5-26, kl 1500. Norrtälje. Föranmälan till mig, ja.)

A..

7/5-26. Välkommen, du som intresserar dig för mat & klimat.

 

I den vackraste solen vandrar jag genom landskapet. Jag parkerar vid kyrkan, den med Sockenstugan som är tillgänglig för bygden, där barnen sjunger och de årsrika skrattar åt sina gemensamma idrottsminnen. Jag tycker om när kyrkan är öppen och tillgänglig. Flaggan vajar fridfullt. 

Det går ingen buss, så jag går längs Roslagsleden. Leden och sträckningen genom Roslagens vackra natur är bra för min hälsa. Att gå, cykla eller springa är gott för kropp och själ. Kommunen ansvarar för vården av leden inom våra gränser, någon säger att de önskar att Norrtälje kommun vore ansvarig för hela leden. Det är ett gott betyg: de åtgärdar träd och fällen när man felanmäler. Så låt oss fortsätta felanmäla när fel uppstår, hur ska de annars veta var eller hur träden lagt sig som plockepinn i stormen. Naturen doftar ljuvligt, men var är insekterna?

Efter containertömningarna ser vi sopor i våra diken. Paulina, en av våra stjärnor i bygden, vandrar eller cyklar med en påse med skräp. Snart en till, och sen en till. Hon samlar enträget. Jag skriver till kommunens renhållningsinstans, som svarar som att de inte förstått. Jag och andra skriver igen. Och sen igen. Bilutkastat skräp är en sak och av sophanteringen tappat är en annan. Vi behöver åtgärda båda, ja, på olika sätt. Den ena är moral och den andra entreprenörernas funktion, ja, kanske en upphandlad fråga. Jag fortsätter samla vintervägpinnar, som entreprenören inte plockat när hen for omkring i sin specialanpassade maskin. Jag ska felanmäla också det igen, ja. Vi vill ha ren natur, inte plast och skräp i våra diken, eller hur? Hur kan vi mer hjälpas åt?

Jag är hel och frisk, anstränger mig för fler steg i naturen. Jag behöver bussen, den är bättre för klimatet, för mig, rörligheten, hälsan och för alla åldrar i bygden. Jag älskar vårt vinkområde, som är en fantastisk bussregel på vischan: jag kan gå eller springa bussen till mötes. Den stannar när jag vinkar. Chaufförerna som känner till mig har ännu inte riktigt klurat ut var jag bor. Bussen är frihet. Jag önskar mer och billigare kollektivtrafik, tillgänglig för alla åldrar, var och ens tidsmässiga- och ekonomiska förutsättningar, så att bilen kan parkeras hemma. 

Välkommen, du nya dag. Idag ska jag tänka mer på frågan om mat och klimat. Kommer du på torsdag, när vi ska klura kring och lära oss mer om sambandens olika spår? Välkommen, ska du vara.

En forskare, en riksdagsledamot, en författare och en trädgårdsmästare möts för att samtala om mat och klimat den 7/5-26, kl 1800-1930 i Norrtälje. 

Välkommen, du som intresserar dig för mat & klimat.

A..

1/5-26. Jag tackar för vårens ankomst.

Det snöade häromdagen, men nu är våren här. Det är varmt och skönt, vi ser människor sitta på stadens torg och runt husknuten i lä. Det är en tid när vi vänder ansiktet mot solen, lapar den sköna värmen som strålar mot oss. Det är gudomligt skönt, eller hur? Välkommen, våren.

Carl XVI Gustaf fyllde 80 år. Det är en aktningsvärd ålder. Visst är det fantastiskt att medelåldern och friskheten i befolkningen har ökat så markant under hans och vår livstid. Vetenskapen har utvecklats, vi har lärt oss så mycket och väldigt många har fått så väldigt mycket bättre, friskare, liv. Det är en fröjd att vi använder vetenskapens resultat till positiv utveckling, eller hur?

Forskarna säger att klimatkrisen är här, att vi måste agera. Vi vet att temperaturen stiger, stormarna och nederbörden blir hårdare. Några politiker säger att det är en åsikt, ja, både lokalt och nationellt. Vi har så otroligt många kunniga forskare, så mycket forskning att läsa och bry oss om, ja, ha vid bordet när beslut fattas. Att säga att forskning är en åsikt blir makabert, särskilt när vi också ser de faktiska konsekvenserna runt omkring oss. Människor dör, djur utrotas, stormarna viner, naturen förstörs och vi inser att framtiden för våra barn kommer att bli djupt problematisk.

Vi föreslog i ett medborgarförslag häromåret att politiker och tjänstemän i kommunen skulle ges utbildning allteftersom om den forskning om klimatförändringarna som finns. Den kvalificerade kunskapen behöver finnas vid beslutsbordet. Kommunens företrädare (politiker) svarade att det inte kunde behandlas som ett medborgarförslag, för att de ansåg frågan vara en åsikt. Det gör ont i själen när företrädare för alla oss medborgare säger att vetenskap - fakta - är en åsikt.

Sista april var dagen för båtbyggarbus och lek i Uppsala. De firar med att bygga båtar i cellplast, frigolit. Det är förbrukningsmaterial, lättbrutet, som sedan sprids i naturen, vattnet och hamnar i näringskedjan och i våra kroppar. Plast. Lek. Bus. Skoj. Tänker arrangörerna fortfarande, trots att vi vet plastens förödande vägar, att det är rätt väg att gå att bygga leksaker av frigolit som så tydligt hamnar i naturen? Ja, visst är traditioner roligt och viktigt, men hur rättfärdigar man plasten - frigolit - i naturen, år efter år?

Jag tackar för solen och värmen. Jag tackar för vetenskapens nya upptäckter. Jag tackar var och en som ser på planeten som vår gemensamma plats att vårda, som våra barns och framtida generationers liv i fred, god hälsa och frihet. Jag tackar var och en som lever med vetenskapen, fakta och kunskap i sitt dagliga liv, låter kunskapen - fakta - färga dagens alla handlingar.

Jag tackar för vårens ankomst.

A..

27/4-26. Roslagsbro IF berättar om sina (snart) 100 år.

 

Vi klev in i Sockenstugan, belägen vid Roslagsbro kyrka. Den var i det närmaste fullsatt. Besökarna väntade sig en berättelse med gemensamma minnen, igenkänning. Många i rummet har själva varit engagerade, deltagit, spelat, hejat eller varit föräldrar till barn som gått i tidigare generationers spår. Ja, det fick de. Det blev många minnen, skratt och rungande applåder.  

Jonas Westberg, ordförande i vår hembygdsförening, St Eriks Gille - Roslagsbro hembygdsförening, hälsar välkommen. Kaffekoppar är framdukade. Hembakt kommer i pausen. Föreningen har verkat i bygden sedan 1960, då hembygdsföreningen bildades. Initiativtagare var kyrkoherde Karl Arvid Grandin. Hembygdsföreningen har alltid haft en koppling till kyrkan, även om den är helt fristående från kyrkan, och förstås också opolitisk. 

Kurt Pettersson står vid bordets kant, framför dator och projektor. Mikrofonen är påslagen. Han talar med en tydlig röst. 

Under måndagen (27/4-26) stod Roslagsbro IF på föreläsningsprogrammet. De firar snart (1929) hundra år och de har gjort stor skillnad för bygden, sammanhållningen, människorna och själva platsens utveckling. 

Kurt Pettersson har alltid varit engagerad i Roslagsbro, han vet vad han talar om när han berättar om händelser, pengar, föreningsutveckling, byggnationer av nya planer och hus, människor, vinster och förluster i matcher, vinster i husförsäljningar. Svenska kyrkan har spelat stor roll för föreningen, t ex genom arrende och köp av mark. Att kunna driva verksamhet på egen mark spelar roll. 

Fotboll, läger, gympa, boule, beachvolley, utegym och friidrott (löpning) är exempel som ofta står på programmet. Verksamheten bedrivs i olika sektioner, med olika driv som genererar verksamhet och liv på platsen. Det går inte att passera Drottningdal utan att förundras över livaktigheten. Under tidigare år har också funnits skidåkning och elljusspår. Elljusen har lämnat Drottningdal, bl a för Alfridas härjningar, mindre snö och för att golfbanan gjort det möjligt att lättare göra spår på plana ytor. Claes Holmström berättade om skidsektionens stordåd i sina tidiga år. 

Roslagsbroloppet gick av stapeln nyligen. Det återkommer varje april. Nya generationer ställer sig på startlinjen, både i loppet och i funktionärsstyrkan. Alla behövs och alla får plats. 

Roslagsbro IF är en imponerande samlande kraft i vår bygd. 

Vi tackar Kurt Pettersson för en fin redogörelse över föreningens driv och människors engagemang. Tack.

Vi uppskattar antal närvarande besökare i kvällens aktivitet till ca 70 personer. 

Tack till programgruppen. Tack till alla besökare. Tack till Kurt och Roslagsbro IF. Tack till fikafolket och de som ställde i ordning lokalen. Tack för att ni alla är en aktiv del av bygden. 

A..

Nästa riktigt stora klimatdemonstration är den 22-23 augusti 2026

 

Om man omger sig med likasinnade kan ens flöde i sociala medier plötsligt bli väldigt, väldigt vackert. 

Den stora klimatmarschen vandrade genom Stockholm i kvällsljuset (16/4). Hela mitt flöde förbyttes till bilder av mängder av människor, glada och allvarliga, som gick sida vid sida och längs en lång, lång rad från Odenplan till Sergels torg. Vid framkomsten bjöds på tal, musik och gemenskap. Det var magi. 

Klimatmarschen gick för klimatet under många olika föreningars flagg. Fler än 80 föreningar hade samlats, de hade var och en samlat sina medlemmar och intresserade omkring sig. Det krävdes inte medlemskap, det krävde bara en vilja att bidra till uppmärksamheten runt klimatet. 

Media rapporterade svagt. TV4 och Aftonbladet var aktiva, andra kom långsamt efter. Några har inte reagerat ännu, men de kanske lyfter sina pennor snart. Media är en viktig part i vårt samhälle. Vi undrar ofta varför de inte står för den viktigaste informationskraften som finns: fakta bildar folket och hintar politikerna om riktningen. Bildning gör oss starkare.

Vi vet att vi är många som vill se handlingskraft i klimatfrågorna. 89% (globalt) vill se kvalificerade klimatbeslut nu, vi vet att det är bråttom. 

Flera tusen människor samlades och sände budskapet: vi vill ha en bättre klimatpolitik, den nuvarande räcker inte på långa vägar. Det är bråttom nu. 

Vi tackar alla, var och en, som gick sida vid sida genom Stockholm. För en bättre framtid, tillsammans: för oss, planeten och för kommande generationer.

Tack.

Nästa riktigt stora klimatdemonstration är den 22-23 augusti 2026 i Stockholm. Visst hänger vi på - tillsammans - då?

A..

Vad kan vi göra åt medias okunskap?

 Jag sprang genom ett vackert landskap. Grönskan är skön, det luktar avverkning efter storm-plockat virke längs Roslagsleden och jag sörjer de fallna träden. Jag förstår skogsägarens vånda när de fallna och brutna träden måste bort, istället för att stå kvar och växa sig stora och starka. Jag lider med skogen och vad stormarna gör med klimatet. 

Jag lyssnade på P1 - talkshow - 16/4-26. Två journalister talade med andra och varandra, de talade t ex om sopsortering. Den kvinnliga journalisten talade om sopsortering, dess vikt och den manliga förringade, på gränsen till hånade, klimatarbetet som något som var meningslöst. Hans ton och hans ord vittnade om en mycket stor okunskap om betydelsen av både mindre och större handlingar för klimatets väl. 

Under kvällen (16/4-26) samlades upp mot 6 000 människor för att demonstrera för klimatet och mot regeringens avsaknad av kvalificerad klimatpolitik. 89% (enligt en världsomspännande undersökning) vill ha konstruktiva klimatbeslut. SVT avstod rapportering. Vi är många som vill att regeringen tar frågan på allvar, skapar förutsättningar för sortering, återvinning, resor, mat, mm som bidrar till hälsa för människor och klimat. 

Offentlig media, t ex SR och SVT, tillsammans med tidningarna har ett mycket stort ansvar för att ge oss kvalificerad information som bygger på fakta. Vi vill lyssna till kunniga människor som hörsammat forskningen och inte förringar de viktiga budskapen. Johan Rockström, klimatforskare, har givit uttryck för att vi - privatpersoner - i varje handling också behöver tänka kring hur våra steg påverkar klimatet. Regeringsbeslut, ja, men miljontals människor gör skillnad tillsammans.

Vi är alla en del av utsläppen. När vi alla sopsorterar, slutar flyga, äter obesprutad och ekologisk mat, återbrukar varor, avstår mängdkonsumtionen och bistår i uppgiften att bilda varandra om fred och planetens hälsa, så kommer vi en längre bit på väg. 

Media har ett stort ansvar i hur man kommunicerar klimatkrisen. Hur kommer det sig att offentlig media inte ser sitt ansvar? Vad kan vi göra åt medias okunskap? 

A..

Kriget i Iran är förödande för klimatet.

 

Kriget i Iran är förödande för civilsamhället och för klimatet. Människor flyr, är rädda och kan göra väldigt lite för att påverka sin livssituation. De är i händerna på makten, som leker med människors liv och planetens överlevnad.

“Europa har omkring sex veckors flygbränsle kvar om transporterna genom Hormuzsundet fortsatt blockeras...” (DN 16/4-26).

Eftersom politikerna inte tar ansvar är civilsamhället viktigt. I torsdagens (16/4-26) klimatdemonstration såg vi många civilsamhällesorganisationers medverkan. Vi - 89% - vill ha kvalificerade klimatbeslut och regeringens ledarskap. 

Fossilbränslet måste fasas ut. Regeringen måste tala om det, inte bara att priserna går upp. Om “Europa har omkring sex veckors flygbränsle kvar” så behöver regeringen och EU reflektera över det nödvändiga i t ex privatflyg, semesterresor och andra flygresor som inte är helt livsnödvändiga (t ex ambulansflyg). Privatflyget behöver stanna på marken.

“– Det här är en av de saker vi tittar på i detalj just nu. Flygbränsle är det som ofta nämns som det tidigast kan bli problem med. Det kommer i första hand påverka priserna på flygbränsle naturligtvis …” 

Priserna må vara en sak som påverkar oss alla, men klimatet och vårt allas liv är viktigare än självklarheten att flyga. 

Jag hör inte regeringen berätta eller resonera kring, t ex:

• vad kriget gör med klimatet
• hur fossilbränslet skadar klimatet 
• att vi måste prioritera bränslet till absolut nödvändiga transporter för liv och säkerhet
• att privatflyget behöver ta ansvar genom att stanna på marken 

”...och Sverige har som alla vet betydande ekonomiska muskler att agera i ett sådant läge, säger Kristersson.”

Jag undrar varför regeringen inte använder Sveriges betydande ekonomiska muskler t ex till: 

• att skapa förutsättningar för att tåg och allmänna kommunikationer är det prioriterade ressättet
• att stoppa lyxflyg (privatjet)
• att berätta om hur stora företag och miljardärer kan bistå i klimat- och samhällskrisen t ex genom att avstå handlingar som genererar stora utsläpp
• att använda tillgängligt flygbränsle bara till absolut nödvändiga livräddande transporter, och kommunicera detta.

A..

#rebellmammornasverige #ulfkristersson #privatjet

2/4-26. Ligor rensar köttdisken...

Norrtelje tidning, 2/4-26.

Jag läser om ligor som rensar köttdisken i butiken. Jag läser om tjuvarnas uppfinningsrikedom och de horribla beloppen. Jag tänker på konsekvenserna för butiken, samhället och oss kunder. Konsekvenserna är t ex högre priser eftersom butikerna tvingas lägga mer pengar på övervakningssystem, dubbla inköp av varor och mer personal. Stölder i butiker påverkar dig och mig i allra högsta grad. Vi - du & jag - behöver vara en del av lösningen.

Kriminaliteten påverkar oss, varje dag. Något synligt, något på håll och något genom högre priser i vår vardag. Om Ica blir av med varor för 1 000 000 kr under ett år, så påverkar det dig och mig. Vi betalar detta. Vi betalar för kriminaliteten.

Vi behöver se och göra något, man kan alltid undra vad. Ja, de som stjäl behöver fångas och lagföras, förstås, självklart, men jag undrar hur vi förändrar förutsättningarna för människor som tycker att det är bättre att stjäla än att göra rätt för sig. Jag tänker på fattigdom, synsätt på varandra, tillit och tillgång till hjälp från samhälle och omgivning, moral och grundläggande värderingar. Jag tänker också på vår allas medverkan i samhället, att vara en vettig vuxen för unga som finns i vår närhet och alltid stå vid deras sida så att vi har en chans att upptäcka när något går snett.

När du ser någon stjäla, behöver också du agera, ja, lämpligen slå larm. Jag också. Samma förstås när någon far illa.

Om kriminalitet och utanförskap formas redan i 3-, 8- eller 12-årsåldrarna, så behöver vi vara där. När vi hör värdering luta utanför våra ramar, t ex lagarna, eller när hopplöshet dryftas, kanske vi är den som kan göra skillnad. Vi kanske kan vara den som lyfter någon från den ena sidan, tillbaka in i det gemensamma, där möjligheten till ett långt, friskt och gott liv är större än i den hårda kriminalitetens värld.

En orosanmälan, en stunds glassgemenskap på torget, prat och nya tankespår kan vara viktiga detaljer i människors liv. 

Frågan jag och vi alla behöver ställa till oss själva kanske är: Vad kan jag göra för någon i min närhet, utan att för den skull tro att allt ligger på mina axlar? 

A..

Norrtelje tidning: https://www.norrteljetidning.se/norrtalje/ligor-lansar-ica-flygfyren-pa-exklusiva-kottdetaljer

4/4-26. Overshoot day.

4 april 2026. 

Sveriges overshoot day (dagen då vi förbrukat vår del av jordens förnybara resurser för det här året) infaller den 4 april 2026. Det innebär att vi tar resurser från framtiden resten av året. Årets resurser borde räcka till den 31/12, helst längre än så. 

Sverige har en av världens högsta resursförbrukning per invånare. Vi använder kommande generationers resurser, hur tänker vi oss att deras värld ska se ut? Ja, kanske tänker vi att vi inte kan påverka våra barns framtid. Jag tror att vi kan. Just nu gör vi det - i destruktiv riktning. Jag vill tro att vi kan vända det spåret till en positiv riktning. 

Vad kan vi göra?

Låt oss tillsammans hjälpas åt att hitta nya spår, istället för att förbruka kommande generationers resurser.

Utgå ifrån den vackra kokboken som berättar om alla vegetariska rätter. Fyll din tallrik med mat från växtriket! Paul Svensson har gjort två väldigt användbara böcker, en om grönsaker och en om frukt & bär. Det finns många andra vegetariska kokböcker, förstås.

Att övergå till hållbara transporter är förstås lite svårare på vischan, men också skönt när man lärt sig. Att åka buss, tåg eller att samåka med en granne är bra grejer. Kanske kan man falla i samspråk med sina medpassagerare. Kanske kan vi dryfta något om naturen, barnen, maten eller cykelstråken? Vad är viktigt för dig? 

Cirkulär ekonomi är spännande, eller hur: att reparera, återbruka och köpa mer second hand istället för nytt kan skapa ny kreativitet. Bara det är utvecklande och roligt. Det bidrar också till minskad överkonsumtion som är en av vår tids stora gissel. Man kan se det som en utmaning, ja, att följa med i tiden, lära sig viktigt nytt. 

Att cykla istället för att ta bilen är en bra grej, att odla i vår egen eller vår grannes trädgård eller på balkongen och att bygga bihotell av naturens material och fågelholkar är också ett sätt att bidra lite mer till naturens och vårt allas allt. Har du hört talas om tillsammansodling? Ja, det finns mycket vi kan göra nu när vi fattar att vi inte ska flyga eller förbruka mer av kommande generationers resurser. 

Låt oss vara varsamma om planetens gränser, vi överutnyttjar så ohyggligt mycket och behöver verkligen sluta att göra det.

A..

När uppstår nöd? Vem ansvarar för att nödläget upphör?

Klimataktivister upprepar idogt att vi inte ska flyga. Flyget är ohörsamt, de fortsätter att använda fossila bränslen och skapar ohyggliga utsläpp. Människor som nyttjar flygindustrins tjänster likaså, det skapar förutsättningarna för kommersen i flygbolagen. Man måste inte flyga, man kan ta bussen eller tåget istället. 

Fredliga rebeller besökte Bromma flygplats 2021. De gjorde det för att uppmärksamma klimatkrisen och påtala flygets skadliga inverkan. Två tog sig in på flygplatsen över ett staket och två via ordinarie entréer.  

Domstolen konstaterade att det inte rörde sig om juridikens sabotage. Sabotage är större, samhällsviktigare, än ett eller några enskilda flyg. 

Vi andra kan konstatera att flyg- och fossilindustrin utövar just det - sabotage - genom en världsomspännande förstörelse av livets förutsättningar. Det är samhällsförstörande. 

Vi måste tåla några enskilda störningar i vår vardag, en timme eller två är inte hela världen, ingen katastrof. Det är däremot klimatet. Flyget och fossilindustrin har ett stort ansvar på sina axlar, de saboterar klimatet varje dag. 

Åtalspunkten “obehörigt tillträde till skyddsobjekt” innebär att man kliver in på flygplatsen utan tillstånd. Den som gick genom entrén var behörig. Den som tog en stege över staketet var obehörig - hen borde ha förstått. De förstod nöden, agerade. 

Har obehörighetsregeln ingen ventil? När man måste, så måste man. När nöden kräver aktion, så måste vi agera. 

Nöd är inget skäl, säger domstolen. Det är lagstiftaren uppgift: “Nöd i straffrättslig mening föreligger när fara hotar liv, hälsa, egendom eller något annat att rättsordningen skyddat intresse.” Men, vad gör vi, vad kan vi göra när domstolen och lagstiftaren inte förstår den nöd vi befinner oss i? 

Nöden hotar allas liv, hälsa, egendom och vårt samhälles hela existens. Klimatkrisen är nöd. De planetära gränserna (7 av 9) är överskridna, forskare varnar om matkris, stormar, värme och bränder. 

När uppstår nöd? Vem ansvarar för att nödläget upphör? Vad ska allmänheten göra när lagstiftaren och domstolen inte förstår nödläget?

A..

 

Ljusföroreningar, ja. Trevligt vore om vi släcker ljuset .....

Jag vandrade runt skogen hemmavid. Jag tog pumpstavarna för lite extra stuns i steget. Solen sken, vinden var blid och tranorna vrålade över nejden. Det var ljuvligt. 

Jag lyssnade på Naturmorgon under promenaden. De talade t ex om nyvakna spindlar, deras åtta ben och åtta ögon och om fladdermöss. Någon pratade också om ljusföroreningar och allvaret i det, vad det gör med djurens livsförhållanden. 

Det som skadar djuren, insekterna, skadar hela den biologiska mångfalden och därmed också oss. När någon av de planetära gränserna överskrids, riskerar planetens alla system att falla. 

Ljusföroreningar, ja. Trevligt vore om vi släcker ljuset och låter insekter och djur leva i naturens egna förutsättningar. 

Tacksam för en ljuvlig promenad i skönt vårväder. 

A..

#ljusföroreningar #biologiskmångfald #naturmorgon #norrtälje

Vad händer...

 

Vad händer om vi ser att vi kommer att vilja rösta på ett visst parti - och samtidigt bestämmer oss för att gå med i den föreningen. Alltså gå med i ett parti genom att betala medlemsavgift i den föreningen. 

Du kan vara stöttande medlem eller en aktiv medlem. Du kan vara en aktiv medlem, delta i debatten, skriva till och samtala med politiska företrädare och du kan delta i samtalet hur man driver politiken.  Du kan också vara passiv, men är ändå stöttande om du är medlem i föreningen. 

Kanske är det ett bra sätt att påverka politiken. 

A..

Vi är fossilberoende.

Vi är fossilberoende. Det har vi vetat länge och de senaste veckornas krig mot Iran förstärker oron. Oro, rädsla och ord om kris. Vi ser forskningens varningar varje dag, men vi agerar inte tillräckligt på forskningens budskap: varför är vi inte bättre på att agera för att få bort de fossila bränslena?

Just nu gör krig att priserna stiger. Medborgarna oroar sig, finansmarknaden förfasas och per-fat-priserna skapar prishöjningar inom andra områden än privatbilism och transporter. Kostnadsökningarna slår över hela samhället. Utsläppen leder oss till fasans brant. Hur blir vi bättre på att prata om utfasningen av det fossila?

De krigstörstiga ledarna skapar ofantliga utsläpp genom sina krig. Hur ska vi klara oss framöver, är en fråga vi ställer oss dagligen. Det rör dagliga kostnader, oro för vår säkerhet och hela vår framtid. Hur får vi fler att förstå hur mycket kriget förstör klimat och hälsa - även för oss - och agera på det?

Krigens våld hindrar oss från att fokusera på omsorgen om planetens alla liv. Den gröna rörelsen, politiken och civilsamhället, påtalar igen och igen att vi måste komma bort från vårt fossilberoende. Vi behöver lyssna och agera på det. Utsläppen måste ner. Hur kan vi prata mer om det idag?

Det viktiga alternativet i transportfrågan just nu är kollektivtrafiken. Kollektivtrafiken är en viktig del av lösningen. Den behöver vara fossilfri, förstås, men den måste också vara tillgänglig i tid och rum, finnas på många platser och många tider, vara tillgänglig för alla åldersgrupper och individers rörelseförmåga. Hur kan vi peppa oss själva för att få alla i politiken att agera för att vi parkerar bilen hemma och istället använder kollektivtrafiken? 

Kollektivtrafiken är en viktig fråga ur många perspektiv och det är en fråga för politiken. Ja, vi som lever och bor i tätorter t ex inom SL-området, har möjlighet att börja omedelbart, men politiken behöver också skapa incitament för oss att nyttja allt det goda som finns. Det vore fint om bilen parkeras och resandet med allmänna kommunikationer ses som en självklarhet, eller hur? Hur förändrar vi narrativet inom politiken vi så att pris och tillgänglighet i kollektivtrafiken blir högprioriterat?  

Mänskligheten behöver kollektivtrafiken, ja. Vi behöver också avslutade krig, ett skarpt lyssnande på forskningen, nedlagda flyglinjer och ett raskt avslut av fossila transporter av folk och prylar. Ja, jag vill också att vi talar om hur vi kan underlätta för cyklister, men det tar vi en annan dag. 

A..

Ljusföroreningar.

Den biologiska mångfalden är en viktig del av klimatarbetet, däri ingår ju t ex våra djurs och växters välmående och livsförutsättningar. Där vi förstör, för att vi tror att vi har bättre rätt, behöver vi tänka om. Ja, vi kan t o m behöva sanera. 

Vi talade om vikten att minska ljusföroreningar genom att anpassa belysning runt om i bygden. Onödigt ljus stör nattaktiva djur och hotar den biologiska mångfalden, det är märkbart både i städerna och på landsbygden.

Vi talade om de ekologiska konsekvenserna av det uteblivna mörkret, som t ex utdöende skymnings- och nattdjur, insekter som inte pollinerar blommor och flyttande djur som inte hittar vägen när stjärnhimlen inte längre syns. Ljuset, lamporna, förstör alltså livet för växter och djur. Vi behöver, förutom den globala uppvärmningen, avskogningen och andra miljöproblem också hantera det tilltagande ljuset, låta naturens ljus vara vår ledstjärna istället för LED-lamporna. 

Det talas ofta om säkerhet, brottslighet och att platser måste vara upplysta. Kanske är det rätt för någon, trygghet är ju en personlig känsla, men det är fel för djur, växter och naturens cykler, och därmed också för oss. Hur gör vi för att hitta balansen mellan alltet och människorna? Kan vi förändra våra egna känslor, bygga tryggheten genom en annan sorts kunskap? Ja, människorna är ju inte allt, även om vi tycks tro det, vi behöver se naturen som vår första prioritet. 

Vi kan inte leva på den här planeten om inte djur och natur också mår bra, biologisk mångfald är en förutsättning för liv på jorden. Vi kan inte fortsätta att agera som om vi själva är alltet, som om vi har företräde framför djur och natur i allt. Vi behöver respektera planetens alla gränser.

Vilka kommuner arbetar med frågan om ljusföroreningar? Det glädjer mig om det är många. Vilka fler gör det? Vilka partier? Vilka städer? Vilka föreningar? Gör de klimatengagerade civilsamhället det, t ex Naturskyddsföreningen, klimatgrupper land och rike runt eller Klimatriksdagen? 

Vi kan t ex behöva: 

• minska belysta områden - både i tid och i omfattning, 
• ändra typen av ljus (färg),
• ändra styrkan i ljuset, 
• särskilt anpassa (eller utesluta) ljuset i de områden djur- och natur behöver skyddas.
• tänka till: behöver verkligen den där vägen, skogen eller parken vara belyst under kvällar och nätter? Hur påverkas insekterna, fåglarna och alla de andra djuren om vi släcker? 

Jag lägger boken Mörkermanifestet som förslag till läsning och lyfter ljusföroreningar som ett förslag till kommande samtal. Om vi ska prata om kunskap vid bordet - för att lära oss mer: vem har forskat på ljusföroreningar? Vem eller vilka har expertkunskap runt ljusföroreningar? Vem ska jag sätta span på eller prata med, lyssna till och fråga - om jag vill lära mig mer om ljusföroreningar? 

Alltså, vem kan jag fråga om hen vill berätta för oss (i en föreläsning) varför och hur det är viktigt, och vad vi kan göra för att sanera och lyfta frågan om ljusföroreningar? 

A..

Andra länkar, artiklar, böcker, sidor:

Darksky.org

Mp Katrineholm, motion.

Göteborg

Mörkermanifestet: https://bokbloggerskan.blogspot.com/search/label/ljusf%C3%B6roreningar

Länsstyrelsen: https://www.lansstyrelsen.se/download/18.230c6413184b3f2010d2220d/1670415454356/Folder%20Ljusf%C3%B6roreningar.pdf

Motverkande av ljusföroreningar: Motion 2025/26:2614 av Rickard Nordin (C):  https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/motverkande-av-ljusfororeningar_hd022614/

Trafikverket: https://bransch.trafikverket.se/for-dig-i-branschen/vag/Utformning-av-vagar-och-gator/vagutrustning/belysning/ljusfororeningar/

Naturvårdsverket: https://www.naturvardsverket.se/amnesomraden/pollinering/vilda-pollinatorer-och-pollinering/pollineringen-ar-hotad/

Natursidan: https://www.natursidan.se/nyheter/ny-studie-nattbelysning-stor-anledning-till-insektsdoden/

Forskning och framsteg: https://fof.se/artikel/natthimlen-blir-allt-ljusare/

Light pollution map: https://www.lightpollutionmap.info

Stad utan ljusföroreningar! https://fof.se/artikel/stad-utan-ljusfororeningar

Forskning om nattlig belysning, Gävle högskola: 

https://www.hig.se/artiklar/nyheter/nyhetsarkiv/2023-06-16-ny-forskning-nattlig-belysning-mycket-storre-ekologiskt-hot-an-vi-forstatt

Rätt ljus drar färre insekter:

https://www.euronews.com/2026/02/10/from-denmark-to-the-uk-why-european-cities-are-installing-red-street-lighting

https://bioclockconsortium.org/en/news/why-artificial-light-at-night-is-a-problem-for-insects-and-what-we-can-do-about-it/ 

 

16/3-26. Tack, till politiker som alltid arbetar för klimatets väl.

Måndag den 16 mars 2026 var det en rättegångsdag i Solna tingsrätt. Juridikens kvarnar mal långsamt. Jag hade tänkt åka dit och lyssna - för att höra parternas argument och juridikens riktningar. En bokcirkel om Björn Wimans nya bok - Den lyckligaste leken - hindrade dock min färd. Boksamtalet var mycket bra, boken gav oss många olika samtalsspår, t ex om klimatförändringarna, familjerelationer, språk, kontext i olika tid, hur man lär känna varandra och hur vår historia ser ut. Ja, mer än så, förstås. 

Rättegången i Solna rörde en fredlig aktion på Bromma flygplats 2021. Någon av de åtalade gav uttryck för att dagen i rätten gick bra och att de åtalade och försvararen kunde framföra det de ville, t ex juridiska resonemang om demonstrationsrätt, nödrätt och fakta om klimat- och miljökrisen. 

Jag läste om en annan rättegång nyligen där den åtalade inte fick komma till tals. Hur ser vår rättssäkerhet ut om man inte får framföra alla sina skäl? 

Många aktivister strider för att politiken ska lyssna till vetenskapen och fatta de viktiga klimatbesluten som får oss att stanna i livets korridor. Om över 3 miljarder människors liv och hälsa hotas av klimatkrisen så måste vi agera, eller hur? Om Amazonas riskerar att omvandlas till en savann och att korallreven är bortom all räddning är inte något att bara låta passera. Aktivisterna har verkligen rätt, politiken behöver lyssna på deras budskap: klimatbeslut nu! 

Klimatforskare Johan Rockström och hans klimatkollegor pekar igen och igen på att vi har passerat 7 av 9 planetära gränser och att vi är nära flera trösklar, s k tippingpoints. Vi riskerar en skenande klimatkatastrof. Vårt samhälle riskerar att kollapsa. 

Idag ber jag oss alla att fundera kring hur vi vill att framtiden ska se ut. Ska framtida generationer få leva på vår planet? Om man vill det behöver vi ta krafttag nu. Om man inte vill det, hur ska det då gå för våra barn och barnbarn? Vetenskapen ger oss inte tid, vi behöver ändra våra förhållningssätt. Det är förstås svårt att förstå allvaret när solen skiner, temperaturen är skönt, vinden mild och vattnet strilar försiktigt i bäckarna. Men, framtidsscenariot ser verkligen helt annorlunda ut. Det är vi som lever här nu som behöver göra något åt det, för alla framtida generationers skull. Det kan inte vänta.

Tack, till aktivister som - högljutt eller milt, igen och igen - påtalar vikten av beslut som följer vetenskapen.

Tack, till politiker som alltid arbetar för klimatets väl.

Tack, till var och en som har kunskapen om den planetära problematiken med sig vid bordet i alla beslut och egna handlingar. 

A..

Roxy Farhat är aktivist inom Återställ våtmarker

 

Vi talar om aktivism, var gränsen går och dess varför. Det uppkommer ibland irritation, men aktivism skapar ofta också samtal som för oss framåt. Ibland är samtalet själva syftet. 

Roxy Farhat är aktivist inom Återställ våtmarker. Hon klev upp på scenen på Dramaten, avbröt en föreställning, höll ett kort tal och höll upp en banderoll. Hon skadade ingen, förstörde inget, skapade bara ett kort uppehåll i föreställningen. 

Hon fick ordet på bordet. 

Dagens efter aktionen, som säkerligen var omsorgsfullt planerad, snurrade bilder, texter och information om hennes varför i sociala medier, men också i etablerade medier som Svt, DN, SvD, Aftonbladet, Expressen, GT, Bulletin, m fl tidningar. Hon och aktionen - med en grupp omkring sig -  åstadkom ett stort medialt pådrag. Hon visade att en relativt liten aktion kan ge mycket information och stort genomslag i media. 

Återställ våtmarker är kända för att agera med civil olydnad som metod. Metoden innebär att aktionen sker fredligt, ickevåldsligt, men med inslag av brott mot någon regel/paragraf. Deltagarna behöver också vara beredda att genomgå rättegång för utdömande av ett eventuellt straff med anledning av lagbrottet. I Dramaten-aktionen skedde inget brott, bara en mindre störning, så det bör kunna ses som en stillsam icke-vålds-aktion (inte civil olydnad). 

Någon säger att aktivism kan skapa irritation och vara kontraproduktiv, men det är förstås beroende av vad var och en vill åstadkomma. En brist, tänker jag, är att vi sällan får med oss den fördjupade diskussionen om personens varför och hur man tänkt kring konsekvenserna av aktionen.  Vad är målet, hur ser planeringen inför aktionen ut, vilka metoder vill man använda och varför? Jag tänker att vi (ofta) behöver mer information, för att lära oss att förstå varför människor går över nya gränser. Förståelse för aktionen skapar ett annat tryck än irritation. Om vi ställer oss bakom aktionen så rullar snöbollen bättre. 

Aktivism är politiskt påverkan. Politiker, medlemmar i Naturskyddsföreningen, ministrar och mammor/pappor ägnar sig åt samma sak. De/vi genomför aktionerna på olika sätt. Några sätter sig på en motorväg, bryter sig in på en djurfabrik, sjunger, står tysta på ett torg eller dansar till klimatsånger. Andra skriver debattartiklar eller sitter vid styrets gemensamma bord och resonerar kring hur de vill ha det. Alla är aktivister i något mått, syftet är att skapa politisk förändring. 

Roxy Farhat har genomfört en aktion, hon har sen mött media och berättat om sitt varför. Därefter har hon skrivit en egen debattartikel (i Expressen) för att förtydliga sitt varför. Hon är dessutom, som en konsekvens av aktionen, inbjuden till Dramaten för att delta i ett panelsamtal om vad som skiljer konst från aktivism, tillsammans med t ex Dramatens konstnärlige ledare Mattias Andersson och Aftonbladets kulturchef Karin Pettersson.

Roxy Farhat har skapat uppmärksamhet, jag tänker att hon har använt den väl. 

“Vi har ett ansvar att resa oss när samhället går i en alltmer omänsklig riktning. Vad är du villig att göra för att stoppa den inhumana politik vi ser? När går din gräns? Vi måste våga resa oss, även i kulturvärlden. Kulturen är tandlös om vi inte agerar, att protestera är inte att ifrågasätta demokratin, det är att utveckla den. “

Är civil olydnad och ickevåldsaktioner ett bra sätt att skapa uppmärksamhet? Varför? Varför inte? Kan metoder ställas mot varandra? Är det bästa kombinationen av aktiviteter, det som gör att vi ser saker från olika håll? Eller blir det mest effekt av fridsamma aktiviteter? 

A.. 

Ps. Jag skulle själv inte använda civil olydnad som påverkansmetod, men jag ser - principiellt - ickevåldsmetoder som viktiga förändringsmetoder. Ickevåld och civil olydnad har skapat mycket gott för demokratin och våra rättigheter genom tiden. Det är av vikt att det finns människor som vill, törs och kan som agerar för viktiga frågor. Olika, tillsammans och var för sig! 

 

Inbjudan till Dramaten efter aktionen: 

https://www.dn.se/direkt/2026-03-03/stormade-teaterpjas-bjuds-in-till-dramaten/

Artikel av Roxy Farhat efter aktionen: 

https://www.expressen.se/debatt/debatt-darfor-avbrot-jag-dramatenpjasen/

Ett barndomshem. (Nedra Söderby, Roslagsbro)

 

Foto Anette Grinde,  23/2-26. Nedra Söderby,  Roslagsbro,  Norrtälje. 

Trygghet är en känsla, men också ett gemensamt ansvar.

Trygghet är en känsla, men också ett gemensamt ansvar. 

Fungerande normer innebär att vi alla har ungefär samma ingångsvärden, t ex att eller hur vi bryr oss om varandra, följer lagar & regler och tar ansvar för alltets väl. För mig betyder det t ex att vi tar ett gemensamt - och därmed också individuellt - ansvar för det som händer omkring oss. Att vi ser om barn och vuxna far illa, hittar platser som ger dem trygghet, värme, kärlek, omsorg, tak över huvudet och mat på bordet, men också alla andra. Fungerande normer måste gälla alla, även de som faller strax utanför ramen. Vi tar ansvar för oss själva, men också för varandra. Vi kan inte vända ryggen till, vi kan inte mota dem med makt ut på gatan. Det blir inte bättre av det. 

Att ha en fungerande ordningsmakt är viktigt, absolut, men för mig ligger vikten att prioritera hur vi tar hand om varandra. Om vi ska mota folk från värmen, så måste vi också fundera kring var de ska ta vägen. Var finns utrymmet för de som fryser när det är kallt och blött? Att mota ut någon ut från busstationen innebär att de går till bibblan eller Ica istället. Det gör förstås inte saken bättre. Det måste finnas andra platser att vara på när kylan och blötan härjar i trakten. 

Om vi inte ordnar dessa platser, finns kanske ingen annanstans att vara. Var skulle vi själva gå, om vi vore i deras situation?

Trygghet för mig är också att andra har det bra. Fler poliser på stadens gator och torg kan inte ersätta platser där man hjälper dem som riskerar att falla eller har fallit. Sociala - stadscentrala - platser är en nödvändighet. Trygghet kommer genom möten med andra och omsorg om varandra. 

Trygghet för mig är att vi hjälps åt att hitta lösningar för dem som trasslar - eller för dem som livet trasslat till sig för. 

Företagen (t ex skola, förskola, vård, äldreomsorg, allmänna kommunikationer, taxi, mat, kläder, hotell, vakt, djur, mm) och det allmänna (t ex socialtjänst, skola, förskola, vård, psykiatri, rättsväsende, mm) har att se om oss alla - i alla de roller de bär. Jag och du likaså. När alla gör sin grej inom våra gemensamma normer, ser andra och agerar, kan jag och vi alla känna oss trygga. Jag blir inte tryggare för att polisen motar någon från en plats - om vi inte samtidigt ger personen en möjlighet att vara på en annan trygg plats. 

Trygghet är en känsla, men också ett gemensamt ansvar. Hur hjälper vi de som trasslar, så att också den som inte trasslar kan vänta på bussen på busstationen, företagarna driva Pressbyrån, grillen och ICA utan rädsla och bibblans personal ägna sig åt böckernas magiska värld utan att polisen och vaktbolagen behöver lägga tid för dagliga besök i deras lokaler?

Vart ska människor gå, om de inte har någon plats att vara på? 

A..

 (NT 26/2-26. Staffan Tjörnhammar.)

13/2-26. Var går din gräns, var går min?

 

All heder till Ludvig Beckman, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet och nu före detta medlem i Migrationsverkets etiska råd. Vi hörde honom i nyheterna igår och jag läser Niklas Orrenius intervju idag (DN 13/2-26). 

Det är ett viktigt ställningstagande att gå ur ett råd som ska stå bakom en lagstiftning och ett juridiskt agerande som är mänskligt ovärdigt, “det var en av alla dropparna som plötsligt gjorde att det rann över”. Han ger uttryck för att det är ovärdigt Sverige och i strid med grundlagen: … “respekt för den enskildes frihet och värdighet”.

Jag gläds åt att han - med tydlig röst - säger ifrån om migrationspolitiken. Utvisningar av människor som levt många år av sina liv här, skött sig, är en del av samhället, jobbar, utbildat sig, lärt sig språket, ansträngt sig, försökt och försökt är bara helt vidrigt. Migrationspolitiken är oerhört plågsam.

Jag gläds åt honom, men också åt alla andra som skriver inlagor i juridiska mål, arbetskamrater och vänner som står vid de utsattas sida, skapar namninsamlingar, demonstrerar, debatterar och protesterar mot, vrålar högt om den omänskliga migrationspolitik som förs idag. 

När vi tydligt ser att politiken är ovärdig, när media rapporterar och det bubblar vrede vid många köksbord, är det också viktigt att var och en tar sig ton. Vi är för få som gör det, det är något att fundera över - hur vi ser andras sak som vår, var gränsen går för att själv agera, säga ifrån, protestera. Var går din gräns, var går min?

Det räcker inte med köksbordsvrede, vi måste också visa varje politiker, medlemmar i etiska råd, jurister och utredare i rättsprocesser, tjänstemän och alla oss andra att vi behöver fundera över våra - Sveriges - värden. Hur kan det vara ok att avvisa människor på det här sättet? Hur skulle du se det om det var du och dina barn? Hur bra är det för Sverige, för sjukvård, omsorg, skola, mm - för alla som gjort massor för sig och oss och ändå tvingas bort. 

Tack, alla ni som tar er ton - utanför köksbordet - om detta och andra felbeslut i vårt samhälle. Tack. 

A..

#civilolydnad #rebellmammorna #rebellpapporna #stockholm #slussen #allahjärtansdag