27/4-26. Roslagsbro IF berättar om sina (snart) 100 år.

 

Vi klev in i Sockenstugan, belägen vid Roslagsbro kyrka. Den var i det närmaste fullsatt. Besökarna väntade sig en berättelse med gemensamma minnen, igenkänning. Många i rummet har själva varit engagerade, deltagit, spelat, hejat eller varit föräldrar till barn som gått i tidigare generationers spår. Ja, det fick de. Det blev många minnen, skratt och rungande applåder.  

Jonas Westberg, ordförande i vår hembygdsförening, St Eriks Gille - Roslagsbro hembygdsförening, hälsar välkommen. Kaffekoppar är framdukade. Hembakt kommer i pausen. Föreningen har verkat i bygden sedan 1960, då hembygdsföreningen bildades. Initiativtagare var kyrkoherde Karl Arvid Grandin. Hembygdsföreningen har alltid haft en koppling till kyrkan, även om den är helt fristående från kyrkan, och förstås också opolitisk. 

Kurt Pettersson står vid bordets kant, framför dator och projektor. Mikrofonen är påslagen. Han talar med en tydlig röst. 

Under måndagen (27/4-26) stod Roslagsbro IF på föreläsningsprogrammet. De firar snart (1929) hundra år och de har gjort stor skillnad för bygden, sammanhållningen, människorna och själva platsens utveckling. 

Kurt Pettersson har alltid varit engagerad i Roslagsbro, han vet vad han talar om när han berättar om händelser, pengar, föreningsutveckling, byggnationer av nya planer och hus, människor, vinster och förluster i matcher, vinster i husförsäljningar. Svenska kyrkan har spelat stor roll för föreningen, t ex genom arrende och köp av mark. Att kunna driva verksamhet på egen mark spelar roll. 

Fotboll, läger, gympa, boule, beachvolley, utegym och friidrott (löpning) är exempel som ofta står på programmet. Verksamheten bedrivs i olika sektioner, med olika driv som genererar verksamhet och liv på platsen. Det går inte att passera Drottningdal utan att förundras över livaktigheten. Under tidigare år har också funnits skidåkning och elljusspår. Elljusen har lämnat Drottningdal, bl a för Alfridas härjningar, mindre snö och för att golfbanan gjort det möjligt att lättare göra spår på plana ytor. Claes Holmström berättade om skidsektionens stordåd i sina tidiga år. 

Roslagsbroloppet gick av stapeln nyligen. Det återkommer varje april. Nya generationer ställer sig på startlinjen, både i loppet och i funktionärsstyrkan. Alla behövs och alla får plats. 

Roslagsbro IF är en imponerande samlande kraft i vår bygd. 

Vi tackar Kurt Pettersson för en fin redogörelse över föreningens driv och människors engagemang. Tack.

Vi uppskattar antal närvarande besökare i kvällens aktivitet till ca 70 personer. 

Tack till programgruppen. Tack till alla besökare. Tack till Kurt och Roslagsbro IF. Tack till fikafolket och de som ställde i ordning lokalen. Tack för att ni alla är en aktiv del av bygden. 

A..

Nästa riktigt stora klimatdemonstration är den 22-23 augusti 2026

 

Om man omger sig med likasinnade kan ens flöde i sociala medier plötsligt bli väldigt, väldigt vackert. 

Den stora klimatmarschen vandrade genom Stockholm i kvällsljuset (16/4). Hela mitt flöde förbyttes till bilder av mängder av människor, glada och allvarliga, som gick sida vid sida och längs en lång, lång rad från Odenplan till Sergels torg. Vid framkomsten bjöds på tal, musik och gemenskap. Det var magi. 

Klimatmarschen gick för klimatet under många olika föreningars flagg. Fler än 80 föreningar hade samlats, de hade var och en samlat sina medlemmar och intresserade omkring sig. Det krävdes inte medlemskap, det krävde bara en vilja att bidra till uppmärksamheten runt klimatet. 

Media rapporterade svagt. TV4 och Aftonbladet var aktiva, andra kom långsamt efter. Några har inte reagerat ännu, men de kanske lyfter sina pennor snart. Media är en viktig part i vårt samhälle. Vi undrar ofta varför de inte står för den viktigaste informationskraften som finns: fakta bildar folket och hintar politikerna om riktningen. Bildning gör oss starkare.

Vi vet att vi är många som vill se handlingskraft i klimatfrågorna. 89% (globalt) vill se kvalificerade klimatbeslut nu, vi vet att det är bråttom. 

Flera tusen människor samlades och sände budskapet: vi vill ha en bättre klimatpolitik, den nuvarande räcker inte på långa vägar. Det är bråttom nu. 

Vi tackar alla, var och en, som gick sida vid sida genom Stockholm. För en bättre framtid, tillsammans: för oss, planeten och för kommande generationer.

Tack.

Nästa riktigt stora klimatdemonstration är den 22-23 augusti 2026 i Stockholm. Visst hänger vi på - tillsammans - då?

A..

Vad kan vi göra åt medias okunskap?

 Jag sprang genom ett vackert landskap. Grönskan är skön, det luktar avverkning efter storm-plockat virke längs Roslagsleden och jag sörjer de fallna träden. Jag förstår skogsägarens vånda när de fallna och brutna träden måste bort, istället för att stå kvar och växa sig stora och starka. Jag lider med skogen och vad stormarna gör med klimatet. 

Jag lyssnade på P1 - talkshow - 16/4-26. Två journalister talade med andra och varandra, de talade t ex om sopsortering. Den kvinnliga journalisten talade om sopsortering, dess vikt och den manliga förringade, på gränsen till hånade, klimatarbetet som något som var meningslöst. Hans ton och hans ord vittnade om en mycket stor okunskap om betydelsen av både mindre och större handlingar för klimatets väl. 

Under kvällen (16/4-26) samlades upp mot 6 000 människor för att demonstrera för klimatet och mot regeringens avsaknad av kvalificerad klimatpolitik. 89% (enligt en världsomspännande undersökning) vill ha konstruktiva klimatbeslut. SVT avstod rapportering. Vi är många som vill att regeringen tar frågan på allvar, skapar förutsättningar för sortering, återvinning, resor, mat, mm som bidrar till hälsa för människor och klimat. 

Offentlig media, t ex SR och SVT, tillsammans med tidningarna har ett mycket stort ansvar för att ge oss kvalificerad information som bygger på fakta. Vi vill lyssna till kunniga människor som hörsammat forskningen och inte förringar de viktiga budskapen. Johan Rockström, klimatforskare, har givit uttryck för att vi - privatpersoner - i varje handling också behöver tänka kring hur våra steg påverkar klimatet. Regeringsbeslut, ja, men miljontals människor gör skillnad tillsammans.

Vi är alla en del av utsläppen. När vi alla sopsorterar, slutar flyga, äter obesprutad och ekologisk mat, återbrukar varor, avstår mängdkonsumtionen och bistår i uppgiften att bilda varandra om fred och planetens hälsa, så kommer vi en längre bit på väg. 

Media har ett stort ansvar i hur man kommunicerar klimatkrisen. Hur kommer det sig att offentlig media inte ser sitt ansvar? Vad kan vi göra åt medias okunskap? 

A..

Kriget i Iran är förödande för klimatet.

 

Kriget i Iran är förödande för civilsamhället och för klimatet. Människor flyr, är rädda och kan göra väldigt lite för att påverka sin livssituation. De är i händerna på makten, som leker med människors liv och planetens överlevnad.

“Europa har omkring sex veckors flygbränsle kvar om transporterna genom Hormuzsundet fortsatt blockeras...” (DN 16/4-26).

Eftersom politikerna inte tar ansvar är civilsamhället viktigt. I torsdagens (16/4-26) klimatdemonstration såg vi många civilsamhällesorganisationers medverkan. Vi - 89% - vill ha kvalificerade klimatbeslut och regeringens ledarskap. 

Fossilbränslet måste fasas ut. Regeringen måste tala om det, inte bara att priserna går upp. Om “Europa har omkring sex veckors flygbränsle kvar” så behöver regeringen och EU reflektera över det nödvändiga i t ex privatflyg, semesterresor och andra flygresor som inte är helt livsnödvändiga (t ex ambulansflyg). Privatflyget behöver stanna på marken.

“– Det här är en av de saker vi tittar på i detalj just nu. Flygbränsle är det som ofta nämns som det tidigast kan bli problem med. Det kommer i första hand påverka priserna på flygbränsle naturligtvis …” 

Priserna må vara en sak som påverkar oss alla, men klimatet och vårt allas liv är viktigare än självklarheten att flyga. 

Jag hör inte regeringen berätta eller resonera kring, t ex:

• vad kriget gör med klimatet
• hur fossilbränslet skadar klimatet 
• att vi måste prioritera bränslet till absolut nödvändiga transporter för liv och säkerhet
• att privatflyget behöver ta ansvar genom att stanna på marken 

”...och Sverige har som alla vet betydande ekonomiska muskler att agera i ett sådant läge, säger Kristersson.”

Jag undrar varför regeringen inte använder Sveriges betydande ekonomiska muskler t ex till: 

• att skapa förutsättningar för att tåg och allmänna kommunikationer är det prioriterade ressättet
• att stoppa lyxflyg (privatjet)
• att berätta om hur stora företag och miljardärer kan bistå i klimat- och samhällskrisen t ex genom att avstå handlingar som genererar stora utsläpp
• att använda tillgängligt flygbränsle bara till absolut nödvändiga livräddande transporter, och kommunicera detta.

A..

#rebellmammornasverige #ulfkristersson #privatjet

2/4-26. Ligor rensar köttdisken...

Norrtelje tidning, 2/4-26.

Jag läser om ligor som rensar köttdisken i butiken. Jag läser om tjuvarnas uppfinningsrikedom och de horribla beloppen. Jag tänker på konsekvenserna för butiken, samhället och oss kunder. Konsekvenserna är t ex högre priser eftersom butikerna tvingas lägga mer pengar på övervakningssystem, dubbla inköp av varor och mer personal. Stölder i butiker påverkar dig och mig i allra högsta grad. Vi - du & jag - behöver vara en del av lösningen.

Kriminaliteten påverkar oss, varje dag. Något synligt, något på håll och något genom högre priser i vår vardag. Om Ica blir av med varor för 1 000 000 kr under ett år, så påverkar det dig och mig. Vi betalar detta. Vi betalar för kriminaliteten.

Vi behöver se och göra något, man kan alltid undra vad. Ja, de som stjäl behöver fångas och lagföras, förstås, självklart, men jag undrar hur vi förändrar förutsättningarna för människor som tycker att det är bättre att stjäla än att göra rätt för sig. Jag tänker på fattigdom, synsätt på varandra, tillit och tillgång till hjälp från samhälle och omgivning, moral och grundläggande värderingar. Jag tänker också på vår allas medverkan i samhället, att vara en vettig vuxen för unga som finns i vår närhet och alltid stå vid deras sida så att vi har en chans att upptäcka när något går snett.

När du ser någon stjäla, behöver också du agera, ja, lämpligen slå larm. Jag också. Samma förstås när någon far illa.

Om kriminalitet och utanförskap formas redan i 3-, 8- eller 12-årsåldrarna, så behöver vi vara där. När vi hör värdering luta utanför våra ramar, t ex lagarna, eller när hopplöshet dryftas, kanske vi är den som kan göra skillnad. Vi kanske kan vara den som lyfter någon från den ena sidan, tillbaka in i det gemensamma, där möjligheten till ett långt, friskt och gott liv är större än i den hårda kriminalitetens värld.

En orosanmälan, en stunds glassgemenskap på torget, prat och nya tankespår kan vara viktiga detaljer i människors liv. 

Frågan jag och vi alla behöver ställa till oss själva kanske är: Vad kan jag göra för någon i min närhet, utan att för den skull tro att allt ligger på mina axlar? 

A..

Norrtelje tidning: https://www.norrteljetidning.se/norrtalje/ligor-lansar-ica-flygfyren-pa-exklusiva-kottdetaljer

4/4-26. Overshoot day.

4 april 2026. 

Sveriges overshoot day (dagen då vi förbrukat vår del av jordens förnybara resurser för det här året) infaller den 4 april 2026. Det innebär att vi tar resurser från framtiden resten av året. Årets resurser borde räcka till den 31/12, helst längre än så. 

Sverige har en av världens högsta resursförbrukning per invånare. Vi använder kommande generationers resurser, hur tänker vi oss att deras värld ska se ut? Ja, kanske tänker vi att vi inte kan påverka våra barns framtid. Jag tror att vi kan. Just nu gör vi det - i destruktiv riktning. Jag vill tro att vi kan vända det spåret till en positiv riktning. 

Vad kan vi göra?

Låt oss tillsammans hjälpas åt att hitta nya spår, istället för att förbruka kommande generationers resurser.

Utgå ifrån den vackra kokboken som berättar om alla vegetariska rätter. Fyll din tallrik med mat från växtriket! Paul Svensson har gjort två väldigt användbara böcker, en om grönsaker och en om frukt & bär. Det finns många andra vegetariska kokböcker, förstås.

Att övergå till hållbara transporter är förstås lite svårare på vischan, men också skönt när man lärt sig. Att åka buss, tåg eller att samåka med en granne är bra grejer. Kanske kan man falla i samspråk med sina medpassagerare. Kanske kan vi dryfta något om naturen, barnen, maten eller cykelstråken? Vad är viktigt för dig? 

Cirkulär ekonomi är spännande, eller hur: att reparera, återbruka och köpa mer second hand istället för nytt kan skapa ny kreativitet. Bara det är utvecklande och roligt. Det bidrar också till minskad överkonsumtion som är en av vår tids stora gissel. Man kan se det som en utmaning, ja, att följa med i tiden, lära sig viktigt nytt. 

Att cykla istället för att ta bilen är en bra grej, att odla i vår egen eller vår grannes trädgård eller på balkongen och att bygga bihotell av naturens material och fågelholkar är också ett sätt att bidra lite mer till naturens och vårt allas allt. Har du hört talas om tillsammansodling? Ja, det finns mycket vi kan göra nu när vi fattar att vi inte ska flyga eller förbruka mer av kommande generationers resurser. 

Låt oss vara varsamma om planetens gränser, vi överutnyttjar så ohyggligt mycket och behöver verkligen sluta att göra det.

A..

När uppstår nöd? Vem ansvarar för att nödläget upphör?

Klimataktivister upprepar idogt att vi inte ska flyga. Flyget är ohörsamt, de fortsätter att använda fossila bränslen och skapar ohyggliga utsläpp. Människor som nyttjar flygindustrins tjänster likaså, det skapar förutsättningarna för kommersen i flygbolagen. Man måste inte flyga, man kan ta bussen eller tåget istället. 

Fredliga rebeller besökte Bromma flygplats 2021. De gjorde det för att uppmärksamma klimatkrisen och påtala flygets skadliga inverkan. Två tog sig in på flygplatsen över ett staket och två via ordinarie entréer.  

Domstolen konstaterade att det inte rörde sig om juridikens sabotage. Sabotage är större, samhällsviktigare, än ett eller några enskilda flyg. 

Vi andra kan konstatera att flyg- och fossilindustrin utövar just det - sabotage - genom en världsomspännande förstörelse av livets förutsättningar. Det är samhällsförstörande. 

Vi måste tåla några enskilda störningar i vår vardag, en timme eller två är inte hela världen, ingen katastrof. Det är däremot klimatet. Flyget och fossilindustrin har ett stort ansvar på sina axlar, de saboterar klimatet varje dag. 

Åtalspunkten “obehörigt tillträde till skyddsobjekt” innebär att man kliver in på flygplatsen utan tillstånd. Den som gick genom entrén var behörig. Den som tog en stege över staketet var obehörig - hen borde ha förstått. De förstod nöden, agerade. 

Har obehörighetsregeln ingen ventil? När man måste, så måste man. När nöden kräver aktion, så måste vi agera. 

Nöd är inget skäl, säger domstolen. Det är lagstiftaren uppgift: “Nöd i straffrättslig mening föreligger när fara hotar liv, hälsa, egendom eller något annat att rättsordningen skyddat intresse.” Men, vad gör vi, vad kan vi göra när domstolen och lagstiftaren inte förstår den nöd vi befinner oss i? 

Nöden hotar allas liv, hälsa, egendom och vårt samhälles hela existens. Klimatkrisen är nöd. De planetära gränserna (7 av 9) är överskridna, forskare varnar om matkris, stormar, värme och bränder. 

När uppstår nöd? Vem ansvarar för att nödläget upphör? Vad ska allmänheten göra när lagstiftaren och domstolen inte förstår nödläget?

A..

 

Ljusföroreningar, ja. Trevligt vore om vi släcker ljuset .....

Jag vandrade runt skogen hemmavid. Jag tog pumpstavarna för lite extra stuns i steget. Solen sken, vinden var blid och tranorna vrålade över nejden. Det var ljuvligt. 

Jag lyssnade på Naturmorgon under promenaden. De talade t ex om nyvakna spindlar, deras åtta ben och åtta ögon och om fladdermöss. Någon pratade också om ljusföroreningar och allvaret i det, vad det gör med djurens livsförhållanden. 

Det som skadar djuren, insekterna, skadar hela den biologiska mångfalden och därmed också oss. När någon av de planetära gränserna överskrids, riskerar planetens alla system att falla. 

Ljusföroreningar, ja. Trevligt vore om vi släcker ljuset och låter insekter och djur leva i naturens egna förutsättningar. 

Tacksam för en ljuvlig promenad i skönt vårväder. 

A..

#ljusföroreningar #biologiskmångfald #naturmorgon #norrtälje

Vad händer...

 

Vad händer om vi ser att vi kommer att vilja rösta på ett visst parti - och samtidigt bestämmer oss för att gå med i den föreningen. Alltså gå med i ett parti genom att betala medlemsavgift i den föreningen. 

Du kan vara stöttande medlem eller en aktiv medlem. Du kan vara en aktiv medlem, delta i debatten, skriva till och samtala med politiska företrädare och du kan delta i samtalet hur man driver politiken.  Du kan också vara passiv, men är ändå stöttande om du är medlem i föreningen. 

Kanske är det ett bra sätt att påverka politiken. 

A..

Vi är fossilberoende.

Vi är fossilberoende. Det har vi vetat länge och de senaste veckornas krig mot Iran förstärker oron. Oro, rädsla och ord om kris. Vi ser forskningens varningar varje dag, men vi agerar inte tillräckligt på forskningens budskap: varför är vi inte bättre på att agera för att få bort de fossila bränslena?

Just nu gör krig att priserna stiger. Medborgarna oroar sig, finansmarknaden förfasas och per-fat-priserna skapar prishöjningar inom andra områden än privatbilism och transporter. Kostnadsökningarna slår över hela samhället. Utsläppen leder oss till fasans brant. Hur blir vi bättre på att prata om utfasningen av det fossila?

De krigstörstiga ledarna skapar ofantliga utsläpp genom sina krig. Hur ska vi klara oss framöver, är en fråga vi ställer oss dagligen. Det rör dagliga kostnader, oro för vår säkerhet och hela vår framtid. Hur får vi fler att förstå hur mycket kriget förstör klimat och hälsa - även för oss - och agera på det?

Krigens våld hindrar oss från att fokusera på omsorgen om planetens alla liv. Den gröna rörelsen, politiken och civilsamhället, påtalar igen och igen att vi måste komma bort från vårt fossilberoende. Vi behöver lyssna och agera på det. Utsläppen måste ner. Hur kan vi prata mer om det idag?

Det viktiga alternativet i transportfrågan just nu är kollektivtrafiken. Kollektivtrafiken är en viktig del av lösningen. Den behöver vara fossilfri, förstås, men den måste också vara tillgänglig i tid och rum, finnas på många platser och många tider, vara tillgänglig för alla åldersgrupper och individers rörelseförmåga. Hur kan vi peppa oss själva för att få alla i politiken att agera för att vi parkerar bilen hemma och istället använder kollektivtrafiken? 

Kollektivtrafiken är en viktig fråga ur många perspektiv och det är en fråga för politiken. Ja, vi som lever och bor i tätorter t ex inom SL-området, har möjlighet att börja omedelbart, men politiken behöver också skapa incitament för oss att nyttja allt det goda som finns. Det vore fint om bilen parkeras och resandet med allmänna kommunikationer ses som en självklarhet, eller hur? Hur förändrar vi narrativet inom politiken vi så att pris och tillgänglighet i kollektivtrafiken blir högprioriterat?  

Mänskligheten behöver kollektivtrafiken, ja. Vi behöver också avslutade krig, ett skarpt lyssnande på forskningen, nedlagda flyglinjer och ett raskt avslut av fossila transporter av folk och prylar. Ja, jag vill också att vi talar om hur vi kan underlätta för cyklister, men det tar vi en annan dag. 

A..

Ljusföroreningar.

Den biologiska mångfalden är en viktig del av klimatarbetet, däri ingår ju t ex våra djurs och växters välmående och livsförutsättningar. Där vi förstör, för att vi tror att vi har bättre rätt, behöver vi tänka om. Ja, vi kan t o m behöva sanera. 

Vi talade om vikten att minska ljusföroreningar genom att anpassa belysning runt om i bygden. Onödigt ljus stör nattaktiva djur och hotar den biologiska mångfalden, det är märkbart både i städerna och på landsbygden.

Vi talade om de ekologiska konsekvenserna av det uteblivna mörkret, som t ex utdöende skymnings- och nattdjur, insekter som inte pollinerar blommor och flyttande djur som inte hittar vägen när stjärnhimlen inte längre syns. Ljuset, lamporna, förstör alltså livet för växter och djur. Vi behöver, förutom den globala uppvärmningen, avskogningen och andra miljöproblem också hantera det tilltagande ljuset, låta naturens ljus vara vår ledstjärna istället för LED-lamporna. 

Det talas ofta om säkerhet, brottslighet och att platser måste vara upplysta. Kanske är det rätt för någon, trygghet är ju en personlig känsla, men det är fel för djur, växter och naturens cykler, och därmed också för oss. Hur gör vi för att hitta balansen mellan alltet och människorna? Kan vi förändra våra egna känslor, bygga tryggheten genom en annan sorts kunskap? Ja, människorna är ju inte allt, även om vi tycks tro det, vi behöver se naturen som vår första prioritet. 

Vi kan inte leva på den här planeten om inte djur och natur också mår bra, biologisk mångfald är en förutsättning för liv på jorden. Vi kan inte fortsätta att agera som om vi själva är alltet, som om vi har företräde framför djur och natur i allt. Vi behöver respektera planetens alla gränser.

Vilka kommuner arbetar med frågan om ljusföroreningar? Det glädjer mig om det är många. Vilka fler gör det? Vilka partier? Vilka städer? Vilka föreningar? Gör de klimatengagerade civilsamhället det, t ex Naturskyddsföreningen, klimatgrupper land och rike runt eller Klimatriksdagen? 

Vi kan t ex behöva: 

• minska belysta områden - både i tid och i omfattning, 
• ändra typen av ljus (färg),
• ändra styrkan i ljuset, 
• särskilt anpassa (eller utesluta) ljuset i de områden djur- och natur behöver skyddas.
• tänka till: behöver verkligen den där vägen, skogen eller parken vara belyst under kvällar och nätter? Hur påverkas insekterna, fåglarna och alla de andra djuren om vi släcker? 

Jag lägger boken Mörkermanifestet som förslag till läsning och lyfter ljusföroreningar som ett förslag till kommande samtal. Om vi ska prata om kunskap vid bordet - för att lära oss mer: vem har forskat på ljusföroreningar? Vem eller vilka har expertkunskap runt ljusföroreningar? Vem ska jag sätta span på eller prata med, lyssna till och fråga - om jag vill lära mig mer om ljusföroreningar? 

Alltså, vem kan jag fråga om hen vill berätta för oss (i en föreläsning) varför och hur det är viktigt, och vad vi kan göra för att sanera och lyfta frågan om ljusföroreningar? 

A..

Andra länkar, artiklar, böcker, sidor:

Darksky.org

Mp Katrineholm, motion.

Göteborg

Mörkermanifestet: https://bokbloggerskan.blogspot.com/search/label/ljusf%C3%B6roreningar

Länsstyrelsen: https://www.lansstyrelsen.se/download/18.230c6413184b3f2010d2220d/1670415454356/Folder%20Ljusf%C3%B6roreningar.pdf

Motverkande av ljusföroreningar: Motion 2025/26:2614 av Rickard Nordin (C):  https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/motverkande-av-ljusfororeningar_hd022614/

Trafikverket: https://bransch.trafikverket.se/for-dig-i-branschen/vag/Utformning-av-vagar-och-gator/vagutrustning/belysning/ljusfororeningar/

Naturvårdsverket: https://www.naturvardsverket.se/amnesomraden/pollinering/vilda-pollinatorer-och-pollinering/pollineringen-ar-hotad/

Natursidan: https://www.natursidan.se/nyheter/ny-studie-nattbelysning-stor-anledning-till-insektsdoden/

Forskning och framsteg: https://fof.se/artikel/natthimlen-blir-allt-ljusare/

Light pollution map: https://www.lightpollutionmap.info

Stad utan ljusföroreningar! https://fof.se/artikel/stad-utan-ljusfororeningar

Forskning om nattlig belysning, Gävle högskola: 

https://www.hig.se/artiklar/nyheter/nyhetsarkiv/2023-06-16-ny-forskning-nattlig-belysning-mycket-storre-ekologiskt-hot-an-vi-forstatt

Rätt ljus drar färre insekter:

https://www.euronews.com/2026/02/10/from-denmark-to-the-uk-why-european-cities-are-installing-red-street-lighting

https://bioclockconsortium.org/en/news/why-artificial-light-at-night-is-a-problem-for-insects-and-what-we-can-do-about-it/ 

 

16/3-26. Tack, till politiker som alltid arbetar för klimatets väl.

Måndag den 16 mars 2026 var det en rättegångsdag i Solna tingsrätt. Juridikens kvarnar mal långsamt. Jag hade tänkt åka dit och lyssna - för att höra parternas argument och juridikens riktningar. En bokcirkel om Björn Wimans nya bok - Den lyckligaste leken - hindrade dock min färd. Boksamtalet var mycket bra, boken gav oss många olika samtalsspår, t ex om klimatförändringarna, familjerelationer, språk, kontext i olika tid, hur man lär känna varandra och hur vår historia ser ut. Ja, mer än så, förstås. 

Rättegången i Solna rörde en fredlig aktion på Bromma flygplats 2021. Någon av de åtalade gav uttryck för att dagen i rätten gick bra och att de åtalade och försvararen kunde framföra det de ville, t ex juridiska resonemang om demonstrationsrätt, nödrätt och fakta om klimat- och miljökrisen. 

Jag läste om en annan rättegång nyligen där den åtalade inte fick komma till tals. Hur ser vår rättssäkerhet ut om man inte får framföra alla sina skäl? 

Många aktivister strider för att politiken ska lyssna till vetenskapen och fatta de viktiga klimatbesluten som får oss att stanna i livets korridor. Om över 3 miljarder människors liv och hälsa hotas av klimatkrisen så måste vi agera, eller hur? Om Amazonas riskerar att omvandlas till en savann och att korallreven är bortom all räddning är inte något att bara låta passera. Aktivisterna har verkligen rätt, politiken behöver lyssna på deras budskap: klimatbeslut nu! 

Klimatforskare Johan Rockström och hans klimatkollegor pekar igen och igen på att vi har passerat 7 av 9 planetära gränser och att vi är nära flera trösklar, s k tippingpoints. Vi riskerar en skenande klimatkatastrof. Vårt samhälle riskerar att kollapsa. 

Idag ber jag oss alla att fundera kring hur vi vill att framtiden ska se ut. Ska framtida generationer få leva på vår planet? Om man vill det behöver vi ta krafttag nu. Om man inte vill det, hur ska det då gå för våra barn och barnbarn? Vetenskapen ger oss inte tid, vi behöver ändra våra förhållningssätt. Det är förstås svårt att förstå allvaret när solen skiner, temperaturen är skönt, vinden mild och vattnet strilar försiktigt i bäckarna. Men, framtidsscenariot ser verkligen helt annorlunda ut. Det är vi som lever här nu som behöver göra något åt det, för alla framtida generationers skull. Det kan inte vänta.

Tack, till aktivister som - högljutt eller milt, igen och igen - påtalar vikten av beslut som följer vetenskapen.

Tack, till politiker som alltid arbetar för klimatets väl.

Tack, till var och en som har kunskapen om den planetära problematiken med sig vid bordet i alla beslut och egna handlingar. 

A..

Roxy Farhat är aktivist inom Återställ våtmarker

 

Vi talar om aktivism, var gränsen går och dess varför. Det uppkommer ibland irritation, men aktivism skapar ofta också samtal som för oss framåt. Ibland är samtalet själva syftet. 

Roxy Farhat är aktivist inom Återställ våtmarker. Hon klev upp på scenen på Dramaten, avbröt en föreställning, höll ett kort tal och höll upp en banderoll. Hon skadade ingen, förstörde inget, skapade bara ett kort uppehåll i föreställningen. 

Hon fick ordet på bordet. 

Dagens efter aktionen, som säkerligen var omsorgsfullt planerad, snurrade bilder, texter och information om hennes varför i sociala medier, men också i etablerade medier som Svt, DN, SvD, Aftonbladet, Expressen, GT, Bulletin, m fl tidningar. Hon och aktionen - med en grupp omkring sig -  åstadkom ett stort medialt pådrag. Hon visade att en relativt liten aktion kan ge mycket information och stort genomslag i media. 

Återställ våtmarker är kända för att agera med civil olydnad som metod. Metoden innebär att aktionen sker fredligt, ickevåldsligt, men med inslag av brott mot någon regel/paragraf. Deltagarna behöver också vara beredda att genomgå rättegång för utdömande av ett eventuellt straff med anledning av lagbrottet. I Dramaten-aktionen skedde inget brott, bara en mindre störning, så det bör kunna ses som en stillsam icke-vålds-aktion (inte civil olydnad). 

Någon säger att aktivism kan skapa irritation och vara kontraproduktiv, men det är förstås beroende av vad var och en vill åstadkomma. En brist, tänker jag, är att vi sällan får med oss den fördjupade diskussionen om personens varför och hur man tänkt kring konsekvenserna av aktionen.  Vad är målet, hur ser planeringen inför aktionen ut, vilka metoder vill man använda och varför? Jag tänker att vi (ofta) behöver mer information, för att lära oss att förstå varför människor går över nya gränser. Förståelse för aktionen skapar ett annat tryck än irritation. Om vi ställer oss bakom aktionen så rullar snöbollen bättre. 

Aktivism är politiskt påverkan. Politiker, medlemmar i Naturskyddsföreningen, ministrar och mammor/pappor ägnar sig åt samma sak. De/vi genomför aktionerna på olika sätt. Några sätter sig på en motorväg, bryter sig in på en djurfabrik, sjunger, står tysta på ett torg eller dansar till klimatsånger. Andra skriver debattartiklar eller sitter vid styrets gemensamma bord och resonerar kring hur de vill ha det. Alla är aktivister i något mått, syftet är att skapa politisk förändring. 

Roxy Farhat har genomfört en aktion, hon har sen mött media och berättat om sitt varför. Därefter har hon skrivit en egen debattartikel (i Expressen) för att förtydliga sitt varför. Hon är dessutom, som en konsekvens av aktionen, inbjuden till Dramaten för att delta i ett panelsamtal om vad som skiljer konst från aktivism, tillsammans med t ex Dramatens konstnärlige ledare Mattias Andersson och Aftonbladets kulturchef Karin Pettersson.

Roxy Farhat har skapat uppmärksamhet, jag tänker att hon har använt den väl. 

“Vi har ett ansvar att resa oss när samhället går i en alltmer omänsklig riktning. Vad är du villig att göra för att stoppa den inhumana politik vi ser? När går din gräns? Vi måste våga resa oss, även i kulturvärlden. Kulturen är tandlös om vi inte agerar, att protestera är inte att ifrågasätta demokratin, det är att utveckla den. “

Är civil olydnad och ickevåldsaktioner ett bra sätt att skapa uppmärksamhet? Varför? Varför inte? Kan metoder ställas mot varandra? Är det bästa kombinationen av aktiviteter, det som gör att vi ser saker från olika håll? Eller blir det mest effekt av fridsamma aktiviteter? 

A.. 

Ps. Jag skulle själv inte använda civil olydnad som påverkansmetod, men jag ser - principiellt - ickevåldsmetoder som viktiga förändringsmetoder. Ickevåld och civil olydnad har skapat mycket gott för demokratin och våra rättigheter genom tiden. Det är av vikt att det finns människor som vill, törs och kan som agerar för viktiga frågor. Olika, tillsammans och var för sig! 

 

Inbjudan till Dramaten efter aktionen: 

https://www.dn.se/direkt/2026-03-03/stormade-teaterpjas-bjuds-in-till-dramaten/

Artikel av Roxy Farhat efter aktionen: 

https://www.expressen.se/debatt/debatt-darfor-avbrot-jag-dramatenpjasen/

Ett barndomshem. (Nedra Söderby, Roslagsbro)

 

Foto Anette Grinde,  23/2-26. Nedra Söderby,  Roslagsbro,  Norrtälje. 

Trygghet är en känsla, men också ett gemensamt ansvar.

Trygghet är en känsla, men också ett gemensamt ansvar. 

Fungerande normer innebär att vi alla har ungefär samma ingångsvärden, t ex att eller hur vi bryr oss om varandra, följer lagar & regler och tar ansvar för alltets väl. För mig betyder det t ex att vi tar ett gemensamt - och därmed också individuellt - ansvar för det som händer omkring oss. Att vi ser om barn och vuxna far illa, hittar platser som ger dem trygghet, värme, kärlek, omsorg, tak över huvudet och mat på bordet, men också alla andra. Fungerande normer måste gälla alla, även de som faller strax utanför ramen. Vi tar ansvar för oss själva, men också för varandra. Vi kan inte vända ryggen till, vi kan inte mota dem med makt ut på gatan. Det blir inte bättre av det. 

Att ha en fungerande ordningsmakt är viktigt, absolut, men för mig ligger vikten att prioritera hur vi tar hand om varandra. Om vi ska mota folk från värmen, så måste vi också fundera kring var de ska ta vägen. Var finns utrymmet för de som fryser när det är kallt och blött? Att mota ut någon ut från busstationen innebär att de går till bibblan eller Ica istället. Det gör förstås inte saken bättre. Det måste finnas andra platser att vara på när kylan och blötan härjar i trakten.

Trygghet för mig är också att andra har det bra. Fler poliser på stadens gator och torg kan inte ersätta platser där man hjälper dem som riskerar att falla eller har fallit. Sociala - stadscentrala - platser är en nödvändighet. Trygghet kommer genom möten med andra och omsorg om varandra. 

Trygghet för mig är att vi hjälps åt att hitta lösningar för dem som trasslar - eller för dem som livet trasslat till sig för. 

Företagen (t ex skola, förskola, vård, äldreomsorg, allmänna kommunikationer, taxi, mat, kläder, hotell, vakt, djur, mm) och det allmänna (t ex socialtjänst, skola, förskola, vård, psykiatri, rättsväsende, mm) har att se om oss alla - i alla de roller de bär. Jag och du likaså. När alla gör sin grej inom våra gemensamma normer, ser andra och agerar, kan jag och vi alla känna oss trygga. Jag blir inte tryggare för att polisen motar någon från en plats - om vi inte samtidigt ger personen en möjlighet att vara på en annan trygg plats. 

Trygghet är en känsla, men också ett gemensamt ansvar. Hur hjälper vi de som trasslar, så att också den som inte trasslar kan vänta på bussen på busstationen, företagarna driva Pressbyrån, grillen och ICA utan rädsla och bibblans personal ägna sig åt böckernas magiska värld utan att polisen och vaktbolagen behöver lägga tid för dagliga besök i deras lokaler?

Vart ska människor gå, om de inte har någon plats att vara på? 

A..

 (NT 26/2-26. Staffan Tjörnhammar.)

13/2-26. Var går din gräns, var går min?

 

All heder till Ludvig Beckman, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet och nu före detta medlem i Migrationsverkets etiska råd. Vi hörde honom i nyheterna igår och jag läser Niklas Orrenius intervju idag (DN 13/2-26). 

Det är ett viktigt ställningstagande att gå ur ett råd som ska stå bakom en lagstiftning och ett juridiskt agerande som är mänskligt ovärdigt, “det var en av alla dropparna som plötsligt gjorde att det rann över”. Han ger uttryck för att det är ovärdigt Sverige och i strid med grundlagen: … “respekt för den enskildes frihet och värdighet”.

Jag gläds åt att han - med tydlig röst - säger ifrån om migrationspolitiken. Utvisningar av människor som levt många år av sina liv här, skött sig, är en del av samhället, jobbar, utbildat sig, lärt sig språket, ansträngt sig, försökt och försökt är bara helt vidrigt. Migrationspolitiken är oerhört plågsam.

Jag gläds åt honom, men också åt alla andra som skriver inlagor i juridiska mål, arbetskamrater och vänner som står vid de utsattas sida, skapar namninsamlingar, demonstrerar, debatterar och protesterar mot, vrålar högt om den omänskliga migrationspolitik som förs idag. 

När vi tydligt ser att politiken är ovärdig, när media rapporterar och det bubblar vrede vid många köksbord, är det också viktigt att var och en tar sig ton. Vi är för få som gör det, det är något att fundera över - hur vi ser andras sak som vår, var gränsen går för att själv agera, säga ifrån, protestera. Var går din gräns, var går min?

Det räcker inte med köksbordsvrede, vi måste också visa varje politiker, medlemmar i etiska råd, jurister och utredare i rättsprocesser, tjänstemän och alla oss andra att vi behöver fundera över våra - Sveriges - värden. Hur kan det vara ok att avvisa människor på det här sättet? Hur skulle du se det om det var du och dina barn? Hur bra är det för Sverige, för sjukvård, omsorg, skola, mm - för alla som gjort massor för sig och oss och ändå tvingas bort. 

Tack, alla ni som tar er ton - utanför köksbordet - om detta och andra felbeslut i vårt samhälle. Tack. 

A..

#civilolydnad #rebellmammorna #rebellpapporna #stockholm #slussen #allahjärtansdag

5/2-26. Skida, klättra och simma.

 

Lilldotra bokade in oss för slalom häromdagen. Jag bangade. Det var länge sedan jag åkte, men jag tror förstås att jag skulle ha hanterat det hyfsat väl. Kanske inte monoskidan, men vanliga två ska nog gå bra. Jag får boka in det snart, jag måste ju testa igen. Kanske ska jag testa monoskida också. Jag minns det som kul även om det var länge sedan. 

Det blev klättring istället. Hon skickade upp mig på en hög vägg. Jag tog min svindel med mig, avstod att bry mig så mycket om den och klarade mig hyfsat väl. Det var roligt och gav mersmak. Jag fick lite träningsvärk i armarna, men inte så farligt. Jag måste gå en kurs så att jag också kan därav henne, så vi kan gå igen och också hon kan klättra på fler leder. 

“Klättercentret Telefonplan har repväggar som är upp till 14,5 meter höga”. Klättrade jag så högt, jag och min svindel? Oj, säger jag om mig själv. Det var i varje fall roligt. 

Idag har jag simmat, typ 2000 meter crawl. Det är en fantastisk grej att göra, ja, för mig. Jag känner mig glad och nöjd. Kanske ska jag höja ribban: lite fortare eller lite längre? 

Att öva nytt och lite utmanande är skoj. 

Nu ska jag läsa och fundera över domar. Det är kanske inte skoj, men väldigt intressant. 

A..

Norrtälje 5/2-26.

1/2-26. Han oroas över ojämlikheten, skatten och makten.

 

Robert Weil, grundare och ordförande i investmentbolaget Proventus AB och Familjen Robert Weils stiftelse - finansprofil och miljardär - skriver i DN (1/2-26) om vårt skattesystem, om kapitalkoncentration och risken för demokratin. Han oroas över ojämlikheten, skatten och makten. 

Jag oroas också, liksom många andra med mig. Det är t ex på grund av bristerna i politikens synsätt, tonen kopplad till klimatet eller demokratin som många aktivister ropar högt just nu. Många talar om behovet av beskattning av de superrika och här läser jag om en representant som håller med om att (frånvaro av) relevant beskattning, avkastningshöjden och maktkoncentrationen är farlig för demokratin. För stora skillnader skadar samhället, helheten. 

Skillnaderna skadar kanske inte den enskilda individen som lockas och inspireras av resurserna, känner glädje av att lyckas, men ojämlikheten skadar. Det är en politisk fråga att skapa rättvisa, inte en individfråga - men var och en måste ändå se sin roll i systemet. Vad gör vi - som individer - vad bidrar vi till? 

Vi ser att extremt rika personer kan bidra positivt. Bill och Melinda Gates har t ex gjort stordåd för global hälsa, vaccinationsprogram och barnfattigdom under många år. Just nu sackar det, kanske för att han inte vågar utmana den rådande politiken. Han skulle kunna, men verkar tveka. 

Rotary, som ju är en världsomspännande organisation fylld av resursstarka individer, har på många sätt bidragit till att öka Gates insamling och skapat projekt kopplade till global hälsa. Individer har gjort stor skillnad där. Resursstarka kan också verka destruktivt för samhällsutvecklingen, som till ex Elon Musk, Jeff Bezos och Mark Zuckerberg. De väljer sina spår utifrån sin kunskap, vad de anser bäst för sig. Just nu har de valt att gå Trumps ärenden, kanske för att de ser sin makt och sina pengar riskeras. Det gäller att välja sida i varje strid. 

De har emellertid också utvecklat något som världen har uppskattat, använt och skapat framgång för sig själva och många andra: också för den som nu vill välja bort deras tjänster. Om vi kan, ty vi sitter också i deras nät. 

Om de istället såg sig som en del av omsorgen för jordens väl, skulle de kunna göra sig till verktyg för mänskligheten och liv i positiv (klimatsmart, fredlig, demokratisk) bemärkelse. Hur vill en maktfaktor bli ihågkommen, vad står hens moraliska värden för? 

I en valurna har vi alla samma röst, en röst, men i det dagliga livet mellan valen väger olika människors röster lättare eller tyngre. Den som talar måste vara något, ha resurser bakom sig, talets gåva, kunna betala för sig eller ha (eller skapat sig) utrymmet att föra fram sina tankar. Vi är alla olika utrustade och vår röst väger olika. Ett annat alternativ är högljuddhet, var för sig eller tillsammans: att vara till besvär t ex genom demonstrationer eller civil olydnad. Vad gör vi av det vi har när måttet är rågat, ojämlikheten för stor och arbetet går för långsamt?   

Jag tänker att det i de resursstarka kretsarna finns många individer som förstår att klimat- och demokratikrisen är viktig att agera kring. Jag vill höra att de förstår problematiken och att de också står bakom de rörelser som arbetar för klimat, demokrati och rättvisan för människor, djur och planeten jorden.  

Att använda sin röst för klimat, demokratin och rättvisan kräver mod. Den som har resurser och en plattform har också ansvar att använda sin röst väl.

Jag tackar Robert Weil för ord om ojämlikheten och önskan om politisk handling. 

A..

DN: 

Robert Weil kräver rättvisare tillväxt och beskattning

31/1-26. Labacken, Övra Söderby, Roslagsbro

 

30/1-26. Jag blir lycklig över klimatrörelsens framåtkraft - spretig och vacker!

Jag läser DN, kanske mest det som rör demokrati, mänskliga rättigheter och klimat. Idag t ex om den hoppfulle klimatpristagaren Veerabhadran Ramanathan och om Bill Gates felriktning i klimatfrågan.  

Många av oss som ser med oro på klimatförändringarna förundras ofta över hur lätt det gick när pandemin slog ner över oss och när ozonskiktet tunnades ut över våra huvuden, men hur omöjligt det ter sig nu. Då gick det att samlas om åtgärder, världen över. Alla, eller åtminstone tillräckligt många, drog sitt strå till stacken och hjälptes åt. Problemet kom tillräckligt nära, krisen var tillräckligt stor. 

Klimatkrisen förmår (ännu) inte detta. De rikaste (länder, människor, makten) ser ännu inte konsekvenserna av allt det som forskarna berättar, de riktar blicken på kortsiktiga frågor här och nu, och förmår inte lyfta blicken till det som är på gång. Veerabhadran Ramanathan ger uttryck för att de bara om några år kommer att bli riktigt, riktigt illa och att vi då kommer att fatta allvaret och agera. Då, men inte förr. 

För alla vi som fattar allvaret nu, är det svårt att förstå att det är så svårt att agera tidigare. Bill Gates gör så mycket bra saker, men det är så synd att han har fått klimatet om bakfoten - Peter Alestig skriver om något av detta i sin kommentar i DN. Så mycket gott Gates gjort, t ex flickors skolgång, hälsa, utbildning, som ju också är en del i klimatfrågorna. Han har en plattform att tala på. Förstod han, så vore det onekligen bättre för oss alla. (Ja, också om Trump och Musk förstod, förstås)

Det sägs att klimatfrågorna spretar. Ja, nej, jo, ofreden och orättvisorna, ojämlikheten påverkar klimatet och vi har olika uppmärksamhet på olika frågor, för att det finns så många. Vi måste också arbeta med olika frågor samtidigt, på olika sätt, på olika nivåer och med olika kunskap. Framåt, inte i konflikt. Konflikterna tar onekligen onödig tid från de viktigaste.

Jag blir lycklig av att se klimatrörelsens framåtkraft, där många gör sitt utifrån sin kunskap, förståelse och förmåga. De gör för att de förstår nödvändigheten. Vi är alla olika, ser och förstår olika. Det ska mötas med de som vill och kan fatta besluten, de som förstår det angelägna men också sitter i beslutsposition med de som vägrar. 

Återigen kan man ställa sig frågan: vilket är det bästa sättet att skapa förändring, att få ett ärende på dagordningen och till slut få den som ett beslut i rätt riktning? 

Pepp idag till alla er som ska delta på aktiviteter idag eller imorgon, vare sig det är sång, tystnad med skyltar, demonstrationer, tal till folket, djupa samtal vid sammanträdesbord eller med förbipasserande, debatter, dans eller middagskok tillsammans. Tack, för att ni gör - oavsett spretande, olika vikt och fokus. 

Pepp och tack.

A..

Fredag 30 januari 2026. 

25/1-26. Podden Klimatkrisfrågan (en sex timmar lång enkät) handlar om ...

 

Jag lyssnar till Klimatkrisfrågan - en podd med 139 forskare, artister, experter, mm. Den är sex timmar lång, så jag tar den lite pö om pö. Den gör ont i kropp och själ, men det är frågor jag begrundar varje dag. Den gör mig lite mer medveten, uppmärksam och engagerad - även om jag var det redan innan. Klimatet kräver mitt engagemang. 

Jag funderar ofta kring vad som är det bästa sättet - för mig -  i engagemanget runt klimatet: att sitta på en motorväg, att klättra upp på tak, att stå med plakat, att engagera mig i politiken, att prata med politiker, att skriva debatt, skriva en bok, skapa fotoutställningar eller att möta människor i föreläsningar. Ja, det finns många sätt, alla är viktiga i sig, men vad är mitt sätt? Ja, kanske är det ännu oklart, även om jag varje dag i något mått sakta vandrar framåt. 

Podden Klimatkrisfrågan (en sex timmar lång enkät) handlar om vilken fråga vi vill ställa till den vi möter - om klimatet - som är viktig, kan besvaras och som för oss framåt. Vad gör vi för att stoppa klimatförändringarna? 

Ja, jag tänker att vi alla är en del i systemet och att vi måste upphöra med det systemskadliga beteendet: att vi och jag måste sluta flyga, äta mer vegetariskt, sluta överkonsumera, återbruka mer, handla secondhand, resa kollektivt, avstå plast och fossilt - aktivt vara fossilfri (hur nu det är möjligt i en fossisfylld värld), nyttja det lokala näringslivet, avstå hem-klickning av varor (oschysst producerat, många onödiga transporter och väldigt mycket förbrukningsmaterial), uppmuntra människor att engagera sig i samhällets utveckling, bilda mig mer om klimatfrågor - tillsammans med andra och tänka på klimatkonsekvenserna i allt jag gör. 

Den brittiska säkerhetstjänsten varnar för kaos när systemkollapsen sker, de säger att den sker snart. Jag tänker på alla varningar som talar om vatten, stormar, vindar, värmen, med mera, men som de ledande aktörerna inte tar på allvar: systemkollapsen sker inte vid en tidpunkt - den pågår nu och den tippar över med olika konsekvenser allteftersom. 

Hur kan en enskild människa skapa förändring? Ja, se på honom som nu skapar en otroligt kris i världen. Om vi och världens ledare istället valde att använda kraften till fred, omsorg om planeten, leta de alternativa vägarna för framtiden och se de nya berättelserna som skulle klara krisen och planetens framtida och rimliga livsvillkor för djur, natur och människor - enligt planetens inbyggda samband. Nu förvärras de istället varje dag.

Människorna har levt på jorden i väldigt många år. Under den senaste eran - nu levande generationer - har vi trott att vi utvecklat världen, istället har vi pressat planeten till det yttersta. Ja, människor har i några mått fått det bättre, men till vilket pris. 

Naturen säger ifrån, tar tillbaka, men vad händer med oss när livets korridor stängs? Vad händer med våra barn och barnbarn och kommande generationer? Med vilken rätt tar vi ifrån dem möjligheten att leva på den här planeten? 

Naturen tar tillbaka, repar sig, ja, men det kommer att ta många år - hundratals eller tusentals - att återställa det som förstörts. Vi måste ändra oss, ställa om. Bygget rasar, det räcker inte att stötta med småsaker, vi måste byta livsstil. 

Hur gör jag bäst, hur påverkar jag bäst och hur ser jag andras bästa göranden - och uppmärksammar allt det som görs?

A..

Klimatrapport (Brittiska säkerhetstjänsten) januari 2026:

https://www.gov.uk/government/publications/nature-security-assessment-on-global-biodiversity-loss-ecosystem-collapse-and-national-security