M: När livet blir skörare ska samhället fungera bättre.

 Jag läser Norrtälje-moderaternas debattinlägg (Norrtelje Tidning 6/8-26) “M: När livet blir skörare ska samhället fungera bättre.” Jag håller med om det som är beskrivet i inlägget, tror att vi är många som gör det, men undrar varför det inte verkar vara så som M-gänget beskriver. 

Larmrapporter berättar om dålig mat, minutstyrning, vinster som inte stannar i verksamheten, mängd i olika personal hos brukare, låga löner som inte går att leva på, äldre som faller mellan stolarna och ligger ensamma medan tiden går. År efter år, oavsett politiskt styre.

Om vi vill ha ett samhälle med kvalitativt god tid för årsrika eller funktionsvarierade, hur kommer det sig att det inte ordnas? 

Det är t ex narrativen, pengarna, personalen, utbildningen, språket, ledningen och synen på omsorg och människor som gör varje plats till det den är. Om vi gemensamt önskar god kvalitet i omsorgen behöver vi - alla - förstås se till att det sker. Det kan inte spela roll om det är vänster, höger eller mitt som driver politiken. Omsorgen, den mänskliga värdigheten, måste ändå alltid ligga högst i prioritet. Ja, inte bara schemaläggning eller ersättningsmodeller, kanske allra mest det mänskliga. 

Om solidaritet människor emellan brister och pengar går först kommer målbilden - omsorgens prio - aldrig att nås. Hållbarheten - relationerna, det sociala kittet, människor - måste ligga först. 

Om vi alla vill att samhällets omsorg om de årsrika, funktionsvarierade eller de som är på andra vis ska vara klanderfri, så blir den det, eller hur? Det är till del en fråga om pengar, ja, men kanske är det allra mest en fråga om vårt förhållningssätt till människor och omsorg?

När livet är skört, oavsett ålder och dess varför, måste samhället bidra, ja, så att ingen faller mellan stolarna eller måste hantera livet självt när man inte längre förmår. Rätt stöd från samhället, att se människan, måste vara en prioriterad modell. Att se individerna, med omsorg om deras jag, behov och förutsättningar. 

Vad och vem består samhället av? Vem/vilka behöver vara en del i omsorgen? Hur ser definitionen ut för vem som är “samhället”? Och hur ser omsorgen ut. Är det där skillnaderna uppkommer? 

För mig är det stat, kommun, medborgare, föreningar och företag - vi alla. Men, kanske är narrativet, hur vi ser på varandra, det viktigaste för resultatet. Vad tror du? 

Vad är resultat för dig?

A.. 

https://www.norrteljetidning.se/debatt/m-nar-livet-blir-skorare-ska-samhallet-fungera-battre/

Norrtälje stadsarkiv.

St Eriks Gille, Roslagsbro hembygdsförening, erhöll (i gåva) omkring 1984/1985, en fastighet. Föreningen äger också ett stort antal inventarier, stora och små, kopplade till fastigheten, tidens redskap och dess förutsättningar.

Syftet med innehaven är att vårda, bevara vår och gårdens historia och berätta om den för nuvarande och framtida generationer. 

Jag är inte bekant med hur omfattande Norrtälje stadsarkiv är, men jag gläds över att hitta viktig information där. 1994 gjordes en inventering av gårdens inventarier, vars dokumentation finns bevarad hos stadsarkivet. Dokumentation innehåller ett A4 för varje inventarie med en kort anteckning om vad den avser och vad den använts till. Dokumenten är numrerade. Jag kan inte se att respektive inventarie i huset eller i utställningsladan är numrerat och dokumenterat på motsvarande sätt, för matchning och uppföljning eller för att ha motsvarade dokumentation på plats på gården. Kanske har jag fel, jag hoppas det. Arkivposterna är inte fotograferade eller digitaliserade.

St Eriks Gille skapar nu ett inventeringsprojekt för att skapa medvetenhet om föreningens gård och dess inventarier, se vad den har och vad den vill bevara. Ja, och hur föreningen kan bevara respektive sak över tid. Ska det förvaras och bevaras på gården, ska det dokumenteras med (text och bild) och/eller ska dokumentationen föras vidare till t ex Stockholms läns museum eller Norrtälje stadsarkiv. 

Ja, var, hur och varför är exempel på frågor att besvara runt allt som rör fastigheten, inventarier och aktiviteter på gården.

Vi ses på söndag 9/8-26 kl 1500 (på Labacken) för att påbörja projektet. Välkommen, du som vill delta!

A..

#steriksgille #roslagsbrohembygdsförening #norrtälje #kulturnavetnorrtälje #labacken 

Låt oss rösta för faktiska och tydliga klimatbeslut - för planetens väl - i höstens val.

Jag läser om skogsbränderna i Spanien och Frankrike. Jag tänker på boken Blå av Maja Lunde och jag tänker på den onda cirkel som uppkommer med anledning av bränderna. Bränderna ödelägger, skadar djur, natur och kulturvärden - ja, även människors liv, hälsa och egendom - och förstärker klimatförändringarna som pågår på vår planet. Bränderna skapar mer utsläpp, förutom själva förstörelsen. 

I DN (29/7-26) läser jag att “Bränderna ritar om turistkartan…" och att “hotell- och badorter satsar på luftkonditionering…” och ändrade semesterperioder. En annan förändring är att semesterkartan flyttas norrut. “Sverige kan gynnas “.

Väldigt få resenärer och semesterorter tänker kring klimatförändringarna, de utgår mer utifrån de egna preferenserna. Det i sig är (för mig) en väldigt stor märklighet. Vi påverkas av allt som händer i vår värld, det ingår i de destruktiva cirklarna: krigen, flyktingströmmarna, oljan, kommersiella krafternas driv, överkonsumtionen, plasten i markerna och haven, försurningen i haven, och så vidare. Det är därmed otroligt viktigt att politiken fattar klimatbeslut som för oss till nya tankespår: klimatsmarta narrativ och tydliga handlingar, vi behöver skapa “det nya normala” som t ex berättar om att vi stannar på marken, semestrar på hemmaplan eller i närheten, egen fysisk rörelse (som skapar bättre hälsa), egen trädgård, blomster och grönska i stad och samhällen, mindre asfalt, med mera. Vi, var och en, gör skillnaden - varje dag. 

Låt oss använda mänsklighetens fantastiska driv och kompetens till att minska utsläppen, låta oljan stanna i marken och skapa nya möjligheter för mänsklighetens fortsatta liv på jorden. Rent, inte destruktivt.

När vi fortsätter att tänka i tillväxt, låga drivmedelspriser, långresor, flyg, batterikapacitet och förbrukning kommer garanterat utsläppen att fortsätta. 

Vad händer om vi istället - alltid och i varje steg vi tar - tänker kring hållbarhet, djuren och naturens förutsättningar och människor överallt och i alla tider framåt? Som att också dessa förutsättningar - framtidens generationer - är viktiga för hur vi lever idag? Att förneka gör oss inte förberedda, det fördröjer, skapar högre kostnader, mer utsläpp och sämre livsförutsättningar för oss alla.  

Människan är ansvarig för bränderna, klimatförändringarna och förstörelsen av planetens förutsättningar. Det ligger på våra axlar att lösa problemen. 

Låt oss rösta för faktiska och tydliga klimatbeslut - för planetens väl - i höstens val.

A..

1/8-26. Lördagspoesi: återvinningscentralen.

 Återvinningscentralen är en plats för muttrar och trasiga möbler, trängsel och mänskliga möten. Det är också en plats för köer, ovant backande släpvagnar och vackra ting som fallit bortom lusten. Eller bara tiden. 

Är återvinningscentralen kanske en plats för avlämnande av förlorade drömmar också? 

Vad gör det med oss att lämna farmors bord där? Vilka sår i hjärtat skapar det första barnets docka när den nu ska läggas i en röd container full med andras krattor och trasiga stolar som inte betyder något alls. Mitt allra viktigaste blandas med ditt trasiga skräp. 

Hur orkar jag det? Vad gör det med min själ?

Ska jag slänga här eller där, eller kanske i nästa container ändå? Är det här facket för hård plast eller mjuk? Är det här en tidning eller en bok? Vad kan jag göra för att förvandla boken till en tidning på återvinningscentralens strikta rum? 

Är det olika fack om det är klistrigt på pappret eller inte? Jag har förstått att postit-klister-lappar i tidningsinsamlingen gör fasa i tidningsåterbruket. Är det sant eller rent hitte-på?

Hur kan man slänga plastlock i facket för mjölkförpackningen? Det känns så fel, jag vill göra rätt, men är det ens möjligt att vara eller göra alldeles rätt? 

Flaskor. Pant. Brädor. Kemikalier. Färg. Är det skillnad på omålade brädor, målat med rött eller plastfärgsgult, tryckimpregnerat eller trärent med lack? Är min skillnad samma som din skillnad? 

Vad vet du om återvinningscentralens alla frågor? Vad vet du om sånt som jag inte ens kunnat ana? 

Den 1 augusti-26 är vår nästa lördagspoesi: 

• Kl 1400. 
• I bokhandeln i Norrtälje. 
• Egenskriven poesi, typ rim, dikt eller kanske haiku, 
• max fem minuter och 
• var & en som vill delta med sin dikt måste följa temat: återvinningscentralen. 
• Föranmälan till Anette Grinde tfn/sms 0708905731, för dig som vill framföra din poesi den 1 augusti 2026.

15/7-26. Ölandsleden.

 På den här sträckan gick tåget för länge sedan. Nedlagt, övertaget av naturen, men sedan återtagit av människan för ganska många år sen igen. Ölandsleden kan cyklas, springas eller vandras i nord/sydlig riktning. 

Naturen är en smula karg, men ändå vacker. Kor går i hagarna, färisten och stenmurar hindrar deras färd utanför hagen. Det är vackert att se skiftningarna i naturen, olikheterna, känna dofterna. På kvällen ropar rådjuren.  

Jag ser semesterfirarna njuta av cykelturen, promenaden och utflykten. De cyklar till stranden, affären, glasskiosken och kroppkaksboden. De njuter en bilfri sträcka där naturen och leden tillsammans bjuder in till rörelse. 

Det bilfria gör skillnad för hälsan, naturens, djurens och människornas. Ja, klimatets också. 

Jag skulle gärna se fler djur i naturen, t ex se fåren hålla undan en del av buskagen. Skulle det vara bättre eller sämre för den biologiska mångfalden och klimatet? Att hitta lagom är svårt. Betat ger öppna marker utan buskage, utan ger ogenomtränglig växtlighet. Ingetdera känns särskilt bra. 

Vad är lagom? För vad, för vem?

A..

Traktorägg.

Traktorägg.

Bönderna kämpar mellan sol och regn, torka och blöta för att hitta lagom väder för att slå åkrarna. Plötsligt händer det för några, andra hinner inte och får invänta nästa period med rätt väder. Vi som står bredvid betraktar och förundras över markernas växtkraft och odlarnas arbetskompetens. 

Vi tackar för öppna och brukade åkrar, för variation och mångfald.

De lämnar sina ängar, som de fyllt med traktorägg - att sen användas som foder till djuren. 

Hur kommer framtidens odlingsmetoder att se ut? När kommer plasten och det fossila bränslet att fasas ut? Hur länge kommer vi att odla mat till djuren istället för till människorna? Hur mycket fossilt bränsle kräver bondens och skogens alla maskiner? 

För varje liter fossilt bränsle som pumpas upp ur jorden förstör vi framtiden än mer för våra barn och för kommande generationer. 

Traktorägg på gröna ängar - mitt i naturens vidder - har ändå något märkligt vackert över sig. 

Plats: Roslagsbrovägen, Väsby/Ekeby, Roslagsbro, Norrtälje.

#samtidsbild #roslagsbro #traktorägg #norrtälje #roslagsbrovägen 

För varje droppe...

 

För varje droppe olja som pumpas upp ur underjorden jublar fossilindustrin. 

För varje liter bensin som hälls i en bil eller arbetsmaskin gnuggar fossilindustrin händerna.

För varje ny plastpryl som köps skapas destruktivt avfall och utsläpp för framtida generationer. Fossilindustrin hör klirret i kassan.

För varje kemikalie som hälls i vår jord, över våra odlingar, förgiftas våra kroppar. 

För varje km som körs på fossila bränslen fördröjs omställningen. Fossilindustrin njuter av slantarna. 

28/6-26. Sommarfest på Erikskulle.

Sommarfest. 

Förra helgen firade vi midsommar på våra respektive hembygdsgårdar. Erikskulle och Labacken. Söderbykarls hembygdsförening och Roslagsbro hembygdsförening (St Eriks Gille). Det är två vackra, helt olika, kulturplatser I Roslagen. I Söderbykarl finns ett museum och mängder av ditflyttade hus. I Övra Söderby finns en gammal gård och kulturföremål, en annan typ av historia. Båda drivs av hembygdsföreningar, som i sig drivs av kulturintresserade och ideellt engagerade människor som bryr sig om sin bygd. Det är vackert.

Jag tycker om hembygdsföreningsverksamheten och jag tycker om det ideella föreningslivet. För mig betyder det att människor bryr sig om sak, historia, människor och plats. Jag tycker om föreningslivet där vi gör saker för sakfrågan, inte för pengarna. Vi gör det för saken, till exempel för kulturen, idrotten, samtalen, hembygden, mm. Vi gör det för varandra. Föreningsliv är vackert.

Idag arrangerade Erikskulle sommarfest. De bjöd in till sin gård, ordnade parkering, insläpp, hade bakat, ordnat fika, skapat sin lanthandel, öppnat kvarnen, ordnat tipsrunda och de  visade besökarna sin vackra gård. De har så många fina hus att vårda, se efter. Vi vandrade runt kvarnen, smedjan, dansbanan, loppis, Viksbåten och Roslagsbrodräkten. I varje öppet hus och på varje viktig plats fanns minst två funktionärer, män och kvinnor som med hjärtat i bygden bryr sig om sin plats. De tar ansvar för bygden. 

Vad vore vi utan hembygdsfolket? Vad vore vi utan hembygdsföreningarna? Vad vore vi utan föreningslivet? Jag hoppas att Erikskulle fick en kalasfin dag för sin vackra sommarfest idag, att de känner sig glada över besökarna - och att besökarna ser och förstår allt jobb föreningsfolket lägger på gården. 

Jag tackar för var och en som lägger ideell kraft för vår hembygd. 

Tack.

A.. 

Det vi gör spelar roll.

Jag tänker på boken Blå av Maja Lunde. Vi läste den för några år sedan i bokcirklar, den har suttit kvar i mitt bakhuvud. Den ingår i Maja Lundes serie om klimatfrågor (Binas historia, Blå, Przewalskis häst och Drömmen om ett träd), som gav många frågor och tankar. 

I boken Blå flyr människor från hettan och bränderna i södra Europa och tar sig upp till vattenländerna, till oss alltså. Den berättar om klimatvärmen som pågår, om flykten, om var man kan ta vägen och om eller hur man skyddar sig och de sina. Eller tappar bort varandra i kaoset. 

Boken kom 2018, också det en varm sommar. Klimatförändringarna har skapat än värre förutsättningar och värme sedan dess, Europa har det svårt och människor, djur och natur lider. Det kommer att bli värre. Trots att vi vet det, att vi hör forskningen berätta om det igen och igen, finns det fortfarande människor och politiker som inte ser sitt ansvar. De som bidrar till nedskräpningen och uppvärmningen bär ansvaret, ja, även om det är svårt att låta bli eftersom samhället är uppbyggt som det är. Många säger att det inte är individens ansvar, bara ledarskapets och politikens. Jag håller inte med om det, för mig är det var och ens ansvar. Om miljontals människor ändrar sig, agerar för allt de ser och förstår, gör det förstås skillnad - även om politiken ännu vägrar. Politiken, genom lagstiftning, må vara snabbare och effektivare, men din och min roll är inte obetydlig. 

Det vi gör spelar roll. Ja, att vi röstar i höst, men varje dags - små och stora - göranden är av betydelse. 

Jag ser hur Rebellmammorna, Rebellpapporna, Extinction Rebellion, Scientists for Extinction Rebellion, Återställ våtmarker, Svenska Freds, Naturskyddsföreningen och många andra demonstrerar, debatterar, sjunger, dansar och lyfter viktiga frågor varje dag. De gör det varje dag, var för sig eller tillsammans. Människor anstränger sig, insisterar och bildar oss andra, eller ja, vi som är villiga att lyssna. Vi är många som lyssnar, men vi är tyvärr inte alla.

Idag rekommenderar jag läsning av Blå av Maja Lunde, ja, jag rekommenderar hela serien som börjar med Binas historia. Jag vill också peppa oss alla att semestra hemma i Sverige, avstå flyget, och upptäcka vår - var och ens - egen hembygd. Hur mycket av vårt nära har du/jag egentligen utforskat? 

Pepp, för en fin dag.

A..

#blå #binashistoria #majalunde #drömmenomettträd #przewalskishäst #norrtälje #kulturnavetnorrtälje #rebellmammorna #ExtinctionRebellion #naturkultur 

19/6-26. Jag tackar för detaljerna, jag tackar för helheten, kunskapen, glädjen och viljan.

 

Jag räknade till ca 40 funktionärer under midsommaraftonens firande på Labacken och hoppas att jag fått med alla på listan. Ja, därtill några andra som medverkade under arbetskvällarna och med bakning inför festen. Tacksamt och oerhört väsentligt. 

Jag bockar och tackar för all fantastisk hjälp ni har bidragit med, så att alltet kunnat genomföras. Varje arbetsinsats är viktig och utan allt detta vore föreningen inget alls. Det är just detta samarbete, er allas medverkan, som är så fint med föreningslivet, att vi gör saker tillsammans. Jag tackar er av hela mitt hjärta. Tack.

Guidning, flaggan i topp, tipsrundan, frågorna, påsarna, fiskdammen, priserna, parkeringen, trädgårdens fina skick, fikat och bakningen, handlingen, vattnet från grannen, slangarna, elen, musiken och dansen, restaurangvagnen, störarna och avspärrningarna till parkeringen, lotterierna, korvförsäljningen, utplock och inplock, städning och tält, soptunnor och toan, kaffet och glädjen. Med mera, igen.

Jag tackar för detaljerna, jag tackar för helheten, kunskapen, glädjen och viljan. Jag tackar för var och en som deltagit och hjälpt oss att göra allt detta till en fantastisk fest. 

Tack.

Vi välkomnar er till vår vackra gård på måndag 22/6-26, kl 1800 igen. Då har vi arbetskväll. Efterarbete efter midsommarfesten, städ, pyssel, nedplockning av loppisprylarna från loftet, trädgårdsfix, mm, står på agendan. Kanske hittar vi parkeringsvästarna då? Och visst fikar vi tillsammans då igen?

Tack och varmt välkomna! 

Anette Grinde 

Ordförande

St Eriks Gille, Roslagsbro hembygdsförening.

Tfn 0708 905 731. 

roslagsbro.hembygdsforening@gmail.com

Hänt 2012: St Eriks Gille, Roslagsbro hembygdsförening.

 Hänt 2012 - i St Eriks Gille.

Styrelsen bestod av: Claes Holmström (ordförande), Karl-Olov Hemlin, Leif Eriksson (kassör), Elisabeth Eriksson (sekreterare), Kerstin Stahl, Eskil Norge, Margareta Eriksson, Anders Korsgren och Kurt Eriksson. 

Årsavgiften för 2013 hoppade upp från 50 till 100 kr, i det ingick också tidningen från Stockholms hembygdsförening, Ledungen.

Midsommar, kyrksöndag, öppna sommardagar på Labacken, bussresa för medlemmar, föreläsningar i Sockenstugan och frågor runt utställningen av äldre prylar och fastigheten i stort syns i protokollen. 

Claes Holmström fick ett uppskattande diplom - av Stockholms läns hembygdsförbund - för mångårigt förtjänstfullt arbete inom hembygdsrörelsen. Hur såg utdelningstillfället och diplomet ut? Finns händelsen dokumenterad? 

Om tidningen Ledungen kan noteras att bara några få årgångar finns sparade digitalt på hembygdsrörelsens gemensamma hemsida (hembygd.se). Resten finns hos Stockholms läns hembygdsförbund - den kanske också finns (som pliktexemplar) hos Riksarkivet.! 

https://www.hembygd.se/stockholm/ledungen

Ann (Stockholms hembygdsförbund) hälsar (17/6-26) att: Ledungens föregångare hette Aktuellt från Hembygdsförbundet och kom ut i november 1975. Den har samma typsnitt på namnet som Ledungen fick sedan. I mars 1982 kom det första numret av Ledungen – Aktuellt från Stockholms läns hembygdsförbund. Sista numret gavs ut under senvåren 2023 Ledungen_nr 1-2_2023.pdf på sid. 3-6 kan du läsa historien om Ledungen.

 

I mars 1990 byter tidningen namn till Ledungen – Tidskrift för kultur och miljö i Stockholms län.

 

13/6-26. Vi drog en tur längs Roslagens vackra vägar.

Vi drog en tur längs Roslagens vackra vägar. 

Vi tog oss en tur in till Norrtälje. Vi gick till den nya butiken på gågatan - Utflyktsbutiken Norrtälje - och sen till turistbyrån vid Lilla torget. Mitt syfte med besöken var att se kulturutbudet, den nya näringsidkaren som arbetar med utflykter i Roslagen, och också för att klura kring våra egna utflykter. Jag gillar ju kultur och smultronställen i Roslagen och ser småföretagandet i bygden som viktigt och spännande.

Det finns många utflyktsarrangörer som annonserar i Utflyktsbutiken, så butiken är väl värd ett besök. Hon säljer också lite friluftsprylar, kartor och hyr ut cyklar. Hon hyr också ut stol med kaffe, för kontorsplats över dagen. En särskilt fin grej är en nygjord utflyktskarta för cykelfärd från Norrtälje till Vätö på trygga vägar, där utflyktsmål längs vägen finns som medskick, liksom också en finfint te. Jag gillar kartor - på papper - och blev särskilt förtjust i möjligheten att cykla på våra vackra och trafiklåga roslagsvägar. Det gäller ibland att någon pekar ut en ny ritning, bara för att man inte ser den själv. Jag blev glad över upptäckten och tackar för att butiksägaren Katarina Bergstrand bidragit till att skapa kartan. Ja, jag uppmanar dig, förstås, att besöka den nya Utflyktsbutiken, vägg i vägg med AKEBA, för att med egna ögon se hur den passar just dig.

Vårt hemfärdade (per motorcykel) gick via Malsta, Lohärad och norra stranden av Erken och vi njöt fantastiska vägar. Naturreservat (och kanske också andra skogsområden) visade en hel del döda träd, kanske av granbarkborrar. Det är bara sorg, tänker jag, att man låter dem stå kvar. Hammatorps trädgård, vid Erkens strandkant hade grinden öppen, men vi vände i dörren. Vårt fokus var fika eller gårdsbutiken, men vi såg inget sådant öppet. De som är trädgårdsintresserade bör dock göra ett besök där, det är uppenbart trädgård som är grejen. Räds inte vägen dit. 

Därutöver var det - Malsta, Lohärad, Erken - en fantastiskt vacker sträcka att färdas på, kanske med spring- eller vandringsskor, cykel eller motorcykel. Alla dessa färdsätt som visar oss natur, små och slingrande vägar och vackra miljöer. Det finns onekligen här. Jag gillar egen rörelse, men färd med motorcykel är också vacker och stillsam njutning. Man känner dofter, njuter natur och förundras över vackra miljöer, gamla torp och vägar.

Ja, vi har verkligen mången vacker utflyktsnatur i Roslagen. Jag är tacksam för det.

A..

13/6-26. #norrtälje #utflyktsbutiken #erken #roslagen #smultronställen #lohärad  

12/6-26. Idag ska jag simma!

 

Idag ska jag simma. Vi får se hur det går. Jag borde köpa en våtdräkt, men kommer inte till skott. Någon sa att det är 20 grader i vattnet, så då kanske det går bra ändå. En ny baddräkt kanske behövs, den gamla har jag haft i typ snart 40 år. Nymodigheter och shopping verkar inte vara något för mig. 

Samma med cykel. Cykelhandlare Liljegren säger att jag är svår att hitta en bra cykel till, jag är för kort. Jamen, hur ska det då gå? Just nu använder jag cykeln som jag köpte till 80/90-talets Vätternrundor. Jag lär väl komma sist om jag använder den i nutidens tävlingar. Å andra sidan siktar jag inte på höga resultat, mer genomförande efter egna förutsättningar. Livet är svårt ibland, men, ja, andra har det avsevärt värre. 

Därutöver läste jag om Klimatklubbens förslag om att låta ungdomarna ingå i ett strukturerat klimatsamtal i kommunerna landet runt, att göra skolungdomar delaktiga genom ett elevborgarråd för klimatet! En verkligt bra tanke. Jag hoppas att Norrtälje kommun fångar tanken att engagera ungdomarna, men också vuxna - föreningsliv, företag och privatpersoner - att vara delaktiga i samtal om klimat och hållbarhet för djur, natur, kommande generationer och människor överallt. 

Jag såg att ett gäng “vettiga vuxna” kvällsvandrade igår - i Norrtälje och i Hallstavik - och höll lite koll på och pratade med skolavslutningsungdomarna i bygden, så att de inte spårade ur, skadade sig eller fick härja fritt. Jag tackar var och en som gjorde detta. Jag ska försöka ordna så att jag kan delta i det nästa gång. Det är viktigt och behövs.

Jag ser att den fantastiska föreningen: Hjälp från Norrtälje till Ukraina ”Norrtäljehjälpen” - fortsätter att köra viktigt material, t ex bilar och prylar - till Ukraina. Det är en fantastisk - ideell verksamhet - som skapar mycket för Ukraina, men också för var och en som bidrar. De som kör står för väldigt mycket själva och hela grejen visar hur ideell kraft gör skillnad i ett samhälle. För dig som ännu inte sett, swishat, bidragit eller kanske vill köra, sök på Norrtäljehjälpen, läs in dig på deras verksamhet. De gör verkligen imponerande stordåd för andra.  

Under dagens springtur runt skogen lyssnade jag på “förmiddag i P1” (12/6-26), som talade om barns rörelse. Forskning säger att barn ska leka, springa, hoppas och skutta - pulshöjande - minst 60 minuter per dag. Programmet var tankeväckande, oroande, inspirerande - och med en hel del förbättringspotential för den hälsodrivande politiken. 

Solen skiner. Nu dags för glass! 

A..

11/6-26. Hembygdsdräkt är vackert.

 

Jag sprang en sväng runt skogen. Inga djur i sikte. Jag lyssnade på “förmiddag i P1” där de talade om folkdräkt, hembygdsdräkt och festdräkt - ja, andra dräkter också. De talade om regler och frihet, historia och utveckling. Jag blir glad av folkdräkterna, att intresset finns och växer.

Dräktverksamhet är vackert och jag arrangerade några föreläsningar och folkdräktsvädring i och vid bokhandeln häromåret. Det var inspirerande och vackert. Söderby-Karl, Rådmansö och uppåt Hallstavik/Häverö finns folk - ofta i hembygdsföreningar - som jobbar med tyg, dräkt och aktiviteter kopplat till detta. Vi är fler som vill, förstås. I hembygds- och folkmusikrörelsen finns en hel del sånt.

I slutet av augusti (29/8-26) ska vi samla veteranbilar på hembygdsgården i Roslagsbro. För att det inte bara ska vara gubbs som intresserar sig för händelsen ber vi fordonsfolket klä sig i kläder passande för bilens tid. Tidstypiskt. Vi välkomnar samtidigt också kvinns, unga och andra med dräktintresse för att det inte bara ska vara att “sparka däck” och prat om gamla delar och originalskick.

Folkdräkt, festdräkt, hembygdsdräkt, Sverigedräkt eller en finfin dräkt av annan sort eller kanske en dräkt från annat land. Om intresse finns kanske vi kan arrangera ett bord eller tält där köp/sälj-intresse av folkdräkter kan utbytas. Ja, vi får se.

Hembygdsdräkt är vackert. En vacker dag kanske jag skaffar en själv. Ja, vi får se, vad tiden lider.

A...

(Bild från folkdräktsvädring på Lilla torget i Norrtälje häromåret.)

Vilka fler frågor finns att begrunda när vi talar om vildsvinen?

Vi talar ofta om vildsvin hemma vid vårt köksbord. Jag möter dem i skymningen när jag springer. De korsar min väg, dyker upp från skogskanten och agerar som att de vare sig ser eller hör. De flyter, lätt grymtande, som ett pärlband över vägen. Jag känner ett lätt obehag eftersom jag inte vill överraska dem, men ingen av dem har hittills brytt sig om mig. Jag har kanske inte befunnit mig i deras doftriktning.

Det finns många vildsvin i markerna, de gömmer sig väl. Jakträtt, rätt hund och tid, kunskap om djurets beteende, slaktkunskap, farlighet eller inte, djuren som mat, markeras utsatthet, svinpest och ett stort tålamod är delmängder i samtalen. Ibland ordnas större jakter, då krävs samordning av stora mått. Är det regler om slakt och försäljning som hindrar användning av köttet? Är det frånvaron av närliggande slakterier som är ett skäl till att det inte är möjligt att skapa bättre förutsättningar för artens balans?

Det finns många jägare som vill jaga, men djuren är inte helt lättjagade och det finns inget lätt sätt att hantera kött i mängd: provtagning, urtagning, hängning och slakt kräver stor kunskap om hantering och hygien. Vad händer om de skjuter 30 djur på ett bräde?

Vi talar om vikten av att:

• ha ett slakteri - för vildsvin - nära, i kommunen.
• ha (fortsatt) gratis trikinprov. (Sedan den 1 juli 2021 gäller statliga subventioner för trikinanalys på vildsvinskött som ska konsumeras inom det egna privata hushållet. Provet är normalt gratis.)
• använda köttet i t ex skolor, sjukvård, hemtjänst, äldreboenden m fl offentliga enheter samt även för försäljning till restauranger eller matbutiker.

Det närliggande slakteriet, för trygg hantering, och möjligheten att sälja köttet är förstås en nyckel för att använda resursen och samtidigt hålla stammen på en lämplig nivå.

Samtalet om vildsvin är t ex en fråga om:

• jakträtt, vapen, jakthundar, kunskap, provtagning (regler och kostnader) och jakttider
• vikten av ett närliggande slakteri och vem driver slakteriet
• naturvård
• djurrätt och omsorg om en djurstam
• tillvaratagande av naturens resurser
• matsäkerhet, trygg hantering av mat
• försäljningsrättigheter
• servering i kommunala, regionala eller statliga miljöer
• beredskap

Ja, vi talar om solidaritet och ansvar runt frågor om:

• djur, natur och det ekologiska systemet,
• kommande generationer och
• människorna runt omkring oss.

Hur skapar vi förutsättningar för en vettig vildsvinsstam och hur använder vi resursen (maten) på bästa sätt?

Vilka fler frågor finns att begrunda när vi talar om vildsvinen?

A..



Mer att läsa:

https://www.jaktojagare.se/kunskapskategorier/forvaltning/

Trikiner:

https://www.sva.se/djurhaelsa/djursjukdomar-a-oe/sjukdomar/trikiner-hos-vildsvin-och-andra-svenska-djur/

Artificiell intelligens (AI).

 

Jag tänker på AI som en fara. Jag målar fan på väggen. Jag känner inte att jag gjorde det när internet och datorer klev in i vår värld under 80-talet. Jag var i och för sig ung då, kanske såg jag världen ur en annan synvinkel då? AI känns farligt, men jag förstår att du och jag inte kan stoppa bollen som är satt i rullning. Det händer att jag känner mig motvalls, inte vill det någon kallar “utveckling”. AI är en sån grej.

För mig känns det oerhört viktigt att det finns tydliga regler runt AI och att det finns ett demokratiskt (gemensamt) ansvar och en medveten tillsyn. För mig betyder det vettiga regelverk, mänsklighetens omsorg och gemensamt ansvar. Det känns svårt med tanke på hur världens ledarskap och desinformationsnivåerna ser ut redan idag. För mig känns det också viktigt att vi tänker kring upphovsrätt innan AI äter upp alla kreativa verk. Demokrati och upphovsrätt känns nästan som detaljfrågor, med tanke på hur starka de stora och väldigt drivna företagen tillåts vara i vår tid. 

Ja, kanske kommer AI att ta många jobb i framtiden, men min oro ligger snarare i den skada AI kommer att göra genom t ex kommersialismens styrka, desinformationsnivån, kriminaliteten och många staters vilja att kontrollera sina medborgarna. 

AI kräver mycket energi och riskerar att öka utsläppen. Jag såg en bild av föroreningar av vatten i ett närområde till ett datacenter häromdagen. Det känns viktigt att vi ser över klimat- och miljökonsekvenserna och inspirerar på att energin är förnybar. Med tanke på fake news och internet-troll behöver vi också se över vår bildning, medborgarnas kritiska tänkande och vilka instanser i samhället som hjälper oss med korrekt information. Vi behöver fortsatt utbildning i kritiskt tänkande efter avslutad skolgång, ja, hela livet. Tekniken och samhällets uppfinningsrikedom rusar oerhört snabbt. 

Vi behöver ställa krav på transparens kring träning av AI-verktygen och se hur AI påverkar oss. Vi, som medborgare i världen som utvecklas i många olika spår, behöver hänga med. Vi behöver se att hanteringen och regelsystemen gör det också.

Det finns mycket som är viktigt. Rättvisa. Hänsyn till planetens konstitution. Frihet. Uppfinningsrikedom. Demokrati. Juridik och konsten att mota bort missbruk. Ansvarsfullt näringsliv. Klimat. Biologisk mångfald. Giftfri mat. Kemikaliefri natur. Och, att vi stannar i livets korridor. Att människor, djur och natur går före kommersialismen. Med mera. 

AI känns, för mig, farligt - kanske mest för att världen just nu har så många maktdrivna politiska ledare och näringsidkare. 

Jag behöver tröst. Eller inse att jag måste ställa om mig själv till att känna hopp. Hur ska det annars gå? 

A..

25/5-26. St Eriks Gille, Roslagsbro hembygdsförening.

St Eriks Gille, Roslagsbro hembygdsförening, har hembygdsgården Labacken i sin vård. Det ska målas, snickras, plockas, städas, prylar ska sorteras, gräset klippas, fönster putsas och målas och alltet ska fejas för att hålla gården i skick. Vi gör allt detta med ideell kraft. Intresserade människor i bygden lägger tid, kraft och kunskap på gården och dess byggnader, vi gör det tillsammans. Vi spar, vi klurar hur vi bevarar, men försöker också använda nya metoder. 

Hur ser vi både det gamla och det nya? Hur når vi alla åldrar? Vi muttrar, skrattar och fikar tillsammans. 

Just idag tackar vi för gräsklippningen, när gräset växer så det knakar. Vi säger tack till Kalle för att han har koll på gräset, längden, klipparen och tar sig tid för detta. Det är värdefullt för gården, föreningen och vår historia. 

Utan de ideella krafterna är inget möjligt. Ja, vi - folket i bygden - driver gården och hembygdsföreningen tillsammans.

A..

Plats: Labacken, Roslagsbro, Övra Söderbyvägen 24, 761 75 Norrtälje.

#steriksgille #roslagsbrohembygdsförening #roslagsbro #labacken #norrtälje 

23/5-26. Backyard Ultra Vänge.

 

I lördags (23/5-26) sprang jag en - för mig - ny sorts tävling. Backyard innebär att man springer en bana som är 6706 meter lång och att det är en ny start varje hel timme. Man springer så länge man vill eller orkar - eller tills man är ensam kvar. För mig var det första gången, så jag skulle se och lära, testa hur jag fungerade i sammanhanget. Det var en intressant upplevelse - som jag avser göra igen.

Banan gick i skog och mark. Det var ytterst lite asfalt. Grus, terrängstig (med snubbelrötter!) och elljusspårsslinga gjorde underlaget varierat. Det gällde bara att följa pilarna. Jag sprang bara dagtid, så jag behövde inte oroa mig för mörkret och pannlampelöpning. Den som sprang längst sprang 28 timmar. Jag nöjde mig med 7 timmar. Jag får försöka någon timme mer nästa gång.

Man har alltså en timme på sig att springa ca 6,7 km, om man ska hinna till nästa start. Bra är om man hinner med vila, toa och energiintag under tiden också, innan nästa timme slår hel och rundan ska hanteras igen. Man får förhålla sig rätt där. Hinner man inte, så är man ute ur leken.

Folk promenerade i uppförsbackarna. Ja, då gjorde jag det också. Det är energibesparande om man ska springa långt och länge, förstås. Ibland, beroende av vilka du hade omkring dig i spåret, var det helt tyst. Bara steg och andning, väldigt lite flåsande. Alltså lugn fart, ja, pratfart. Ibland, när andra fanns i närheten, var det ett ständigt prat. Det var roligt, ja, också vilsamt, både att lyssna, delta i samtalet eller lyssna på naturens stillsamma ljud. Samtalet rörde sig nästan uteslutande runt samma ämne: ultralopp, marathon, tips på nya backyard eller ultror och målsättning under detta och andra lopp. Det fanns många imponerande bedrifter och flera (som jag) nybörjare i just den här tävlingsformen. Det dök upp nya spårkompisar under nästa varv, men ämnena var i princip detsamma. Ingens familj, arbetsförhållanden, världspolitik eller krigsvånda diskuterades. Livet utanför var inte del av dagens uppgift. Det var skönt och förundrande vackert.

Jag tackar mig själv för helgens bedrift, det finns (gott om) utrymme för höjning av insatsen. Jag gläds över det. Jag gratulerar alla deltagare till deras personliga bragder. Jag tackar Backyard Ultra Vänge för ett väldigt fint arrangemang - och säger: på återseende. Jag önskar varje löpare - som springer en mil eller mer, lite halvofta - det personligt inneboende peppet att testa en backyard. Jag kan inte annat än rekommendera konceptet.

Jag känner mig glad över att ha förmågan att springa. Nu är tid för mig att - också - simma och cykla. Vi får se hur min mentala vilja samverkar med mig i det.

A..


Ps. 

* Världsrekordet innehas av polacken Łukasz Wróbel med 116 varv (777 km). 

* Alla deltagare ska varje timme klara av att springa ett varv på 6 706 meter. Sträckan är bestämd för att 24 varv ska motsvara 100 miles (161 kilometer), vilket anses vara en drömgräns för ultralöpare. 

18/5-26. Årsmöte, St Eriks Gille (Roslagsbro hembygdsförening).

Vi har haft årsmöte (18/5-26) i St Eriks Gille (Roslagsbro hembygdsförening). Vi samlades i Roslagsbro kyrka, med alla dess vackra målningar, träfigurer och allt som sitter i väggarna alltsedan 1200-talet. Tänk om väggar kunde tala.

Jonas Westberg inledde, kantor Peter Dahlberg spelade och sjöng, och församlingsherde Fredrik Ekström talade bl a om föreningens förebild Erik den helige i sina ord om veckans text, den kommande pingsten och vår förening. Efter andakten vandrade vi på ett stillsamt led till vår vackra Sockenstuga, belägen strax intill kyrkan. 

Erik den helige, Erik Jedvardsson, föddes omkring 1125 och dog den 18 maj 1160. Han räknas som kung av Sverige omkring 1156–1160. Erik den helige är svenskt nationalhelgon, Stockholms och också vår förenings skyddshelgon.

I årsmötet valdes en ny ordförande (Anette Grinde), en ny ledamot (Pär Eriksson) och en ny suppleant (Micke Hagström). 

Jonas Westberg (ordförande), Eva Eriksson (sekreterare) och Anders Piscator (suppleant) tackade för sig i styrelsen. Vi tackar dem för allt arbete de bidragit med till föreningen. Tack! Ja, vi hoppas att vi har dem kvar i föreningens fortsatta arbete för bygdens väl. 

Inalles består styrelsen nu av ordinarie ledamöter: Anette Grinde (ordförande), Carl Petter Eriksson (vice ordförande), Gun Olsson (kassör), Thomas Niklasson, Monika Ekstrand, Peter Dahlberg och Pär Eriksson. Som suppleanter deltar: Micke Hagström, Ylva Sundström och Östen Runelind. Det konstituerande mötet beslutade att firman tecknas ensam av föreningens ordförande och den gemensamma ekonomin av föreningens ordförande och kassör i förening (tvåhandsfattning). 

Årsmötet godkände också den föreslagna stadgeändringen, vilken ger en ändrad årsmötesdag framöver (att fortsättningsvis genomförs under perioden januari-mars). Vi påminns om föreningens förhållande till den 18/5 (Erik-dagen) och dess koppling till vårt skyddshelgon. Vi behöver göra Erik-dagen till en fortsatt viktig dag för föreningens verksamhet. Hur, får framtiden utvisa, men styrelsen tar gärna emot förslag från medlemmarna i föreningen.

Vi tackar årsmötets ordförande (tillika avgående ordförande för styrelsen) Jonas Westberg för ett tydligt och strukturerat årsmöte och - hela föreningen - går tillsammans vidare till nya gemenskapsfyllda dagar i föreningslivets famn. Vi fortsätter bygga föreningen tillsammans, i och för vår gemensamma bygd.

Claes och Birgitta Holmström, som under många år gjort stordåd, tilldelades hedersmedlemskap i föreningen. Det är de drivna, intresserade och kunniga människorna som driver oss framåt. Claes och Birgitta tillhör verkligen den kretsen och vi ser med glädje fram emot deras fortsatta engagemang, tillsammans med alla oss andra i föreningen.

Visst ses vi på måndag 25/5-26, kl 1800? Då är det arbetskväll på Labacken. Monika Ekstrand har lovat att ordna fika. 

Anette Grinde 

Ordförande St Eriks Gille, Roslagsbro hembygdsförening.

Tfn 0708 905 731. 

“Oberoende” skriver om kollektivtrafiken i Norrtelje tidning

“Oberoende” skriver i Norrtelje tidning (NT web 14/5-26) om kollektivtrafiken och skatterna, med en önskan om att få veta hur kostnadssänkningen för trafikanterna ska betalas. 

Själv undrar jag mest hur planeten ska överleva utan att vi tar krafttag för att få ner fossilutsläppen, övergå till ett avsevärt större kollektivtrafiksnyttjande och när hela politiken ska ta ansvar för att det sker. 

Ja, kollektivtrafiken ska betalas. En hel regionbudget, med alla dess olika delar, behöver klarlägga det. Det behöver också kommas överens över partigränser, kanske t o m blockgränser, för att kommas i mål. Det vore en dröm för vår landsbygd, stad, huvudstaden, regionen och landet om ledningen i regionen tillsammans såg värdet för människor, natur och vårt allas klimat. Det vore förödande om de inte förmår detta. 

Kollektivtrafiken påverkar människors liv, både i tillgänglighet och klimathänseende. Det påverkar landsbygd och stad, möjlighet att komma till skola, jobb, sjukhus och nöjen. Dess prisnivå behöver sättas för tillgänglighet för alla åldrar, liksom för de flestas hälsosituation och ekonomiska förutsättningar. Tillgänglighet till kollektivtrafiken är i förlängningen en rättvisefråga för oss alla. 

Klimatanpassningar är billigare att göra idag, än när den stora förödelsen nått oss. Det vi inte gör idag, blir avsevärt dyrare i framtiden. Att “få ekonomi” i kollektivtrafiken är avsevärt mer än bara pengar i regionens budget för just det.

A..

12/5-26. Repression mot aktivister och engagerade tjänstepersoner – hur tar den sig uttryck, vilka risker innebär den och hur kan den bemötas?

 

Jag lyssnade (12/5-26) på ett seminarium om aktivism: Repression mot aktivister och engagerade tjänstepersoner – hur tar den sig uttryck, vilka risker innebär den och hur kan den bemötas?

* Anna Olovsdotter Lööv, lektor och studierektor i genusvetenskap på Mittuniversitetet, ledde samtalet med professor Jan Olsson och klimataktivist Björn Paxling.

* Jan Olsson, professor vid Örebro universitet, med en forskningsinriktning mot policy- och implementering med betoning på förändrings- och förnyelsetendenser som utmanar traditionella politisk-demokratiska värden och institutioner.

* Björn Paxling, leg psykolog, PhD (doktorsexamen) och klimataktivist. 

De talade t ex om repression, aktivism på myndigheter (av anställda eller av utomstående) och ärenden kopplade till statliga anställningar. Ärendet med Energimyndigheten har rättegångsdatum planerat till kommande vecka, där fackförbundet ST stämmer staten för en uppsägning som bottnar i den anställdes deltagande i en fredlig och ickevåldslig aktivistgrupp. Det ärendet har skapat många samtal på många olika nivåer i samhället, t ex hos aktivister eller på annat sätt politiskt aktiva människor, hos HR-personer i företag och på andra myndigheter, hos ledning och anställda (oavsett arbetsgivare) och hos en bred allmänhet. 

De talade också om Folkhälsomyndigheten, där utomstående aktivister besökte myndigheten för information och bildning, och också för att lyfta frågan om myndighetens förhållningssätt till klimatfrågorna, som ju är av vikt för mänsklighetens överlevnad. Vilket är Folkhälsomyndighetens förhållningssätt till engagerade människor inom myndigheten? Vilken kunskap har myndigheten om folkhälsan i klimatförändringarnas spår?

De talade om vikten av högt i tak inom myndigheter, att det är väldigt viktigt med ständiga öppna samtal. De talade om att statsanställda måste ta ansvar för att vi följer forskning och beprövad vetenskap. Anställda måste våga ta samtalen om t ex ministerstyre, orimlig politikerpåverkan eller lagstiftning som ger orimliga konsekvenser. När människor tystas, med t ex hot om uppsägning, hotas demokratin. 

De talade om hur arbetsplatser blir bättre, kunnigare och drar till sig mer kompetens när det finns kunniga, engagerade och motiverade medarbetare på en arbetsplats. Att tysta människor skapar istället dränerade arbetsplatser. Det kan också skapa arbetsplatser där det bubblar under ytan, där man tyst följer ledningens order, bidar sin tid och förbereder aktivism på andra sätt. 

När myndigheter kritiseras riskerar de att reagera akut, ja, alltför kraftfullt för att försöka skydda sig själva. Det i sig kan leda till att de agerar i strid med grundlagen, t ex byter mot yttranderättsskyddet för anställda. De borde istället efterlysa engagemanget och skapa öppna samtal inom myndigheten.

Jag tackar Anna Olovsdotter Lööv, Mittuniversitetet, som samlat till ett viktigt seminarium. Aktivism, öppen dialog och bildning för oss alla är viktiga delmängder i en demokrati. Vi behöver förstå människors varför och hur deras ärenden påverkar oss alla. Aktivism och engagerade anställda är guld för vårt samhälle. Jag är tacksam över att de placerat sig framför mina ögon. 

Tack.

A..

7/5-26. Jag springer till skogs. Telefonen ringer..

Solen skiner.

Jag får en avbokning av en viktig föreläsare kort inpå en föreläsning. Jag bryter ihop, ser pengarna för bokningar och mängden tid fladdra iväg och ber sinnesrobönen, igen. Jag gråter inombords, rycker upp mig och funderar kring alternativ. Vilken är den bästa natur/djurbonden i Roslagen? Läget löst, ja. En naturvårdare med kärlek till djur och natur välkomnas. Välkommen, du som vill veta mer om mat & klimat. Bibblan i Norrtälje, 7/5-26, kl 1800. Föranmälan, ja.

Jag skriver ett protokoll. Jag gläds över värmen och välkomnandet i gruppen där öppna samtal råder och varje medlem bjuds in igen och igen. Vad vill du, vad är du bäst på och hur matchar vi det med föreningens behov? Ja, det är bra frågor. Jag gläds åt öppenheten som skapar möjligheter.

Jag läser om forskar-aktivisterna som påtalats, dömts och frikänts och jag känner hopp för demokratin. Jag känner glädje för att det finns så mycket kunnigt folk som tar sig ton på olika sätt, t ex genom civil olydnad, demonstrationer och andra aktiviteter som möjligen stör andra. Jag gläds åt aktivisterna - som vänligt och bestämt agerar för klimatet och utvisningarna. Det är vackert.

Jag springer till skogs. Telefonen ringer, en bokning till ett samtal görs och jag påminns om det viktiga samtalet om värderingar vi ska mötas i, inom kort. I vilken mylla står jag och vad står jag för, är frågor att lyfta inom oss själva - och kanske tillsammans med andra. Samtal på riktigt, är grejen. Det finns plats kvar. Välkommen. (12/5-26, kl 1500. Norrtälje. Föranmälan till mig, ja.)

A..

7/5-26. Välkommen, du som intresserar dig för mat & klimat.

 

I den vackraste solen vandrar jag genom landskapet. Jag parkerar vid kyrkan, den med Sockenstugan som är tillgänglig för bygden, där barnen sjunger och de årsrika skrattar åt sina gemensamma idrottsminnen. Jag tycker om när kyrkan är öppen och tillgänglig. Flaggan vajar fridfullt. 

Det går ingen buss, så jag går längs Roslagsleden. Leden och sträckningen genom Roslagens vackra natur är bra för min hälsa. Att gå, cykla eller springa är gott för kropp och själ. Kommunen ansvarar för vården av leden inom våra gränser, någon säger att de önskar att Norrtälje kommun vore ansvarig för hela leden. Det är ett gott betyg: de åtgärdar träd och fällen när man felanmäler. Så låt oss fortsätta felanmäla när fel uppstår, hur ska de annars veta var eller hur träden lagt sig som plockepinn i stormen. Naturen doftar ljuvligt, men var är insekterna?

Efter containertömningarna ser vi sopor i våra diken. Paulina, en av våra stjärnor i bygden, vandrar eller cyklar med en påse med skräp. Snart en till, och sen en till. Hon samlar enträget. Jag skriver till kommunens renhållningsinstans, som svarar som att de inte förstått. Jag och andra skriver igen. Och sen igen. Bilutkastat skräp är en sak och av sophanteringen tappat är en annan. Vi behöver åtgärda båda, ja, på olika sätt. Den ena är moral och den andra entreprenörernas funktion, ja, kanske en upphandlad fråga. Jag fortsätter samla vintervägpinnar, som entreprenören inte plockat när hen for omkring i sin specialanpassade maskin. Jag ska felanmäla också det igen, ja. Vi vill ha ren natur, inte plast och skräp i våra diken, eller hur? Hur kan vi mer hjälpas åt?

Jag är hel och frisk, anstränger mig för fler steg i naturen. Jag behöver bussen, den är bättre för klimatet, för mig, rörligheten, hälsan och för alla åldrar i bygden. Jag älskar vårt vinkområde, som är en fantastisk bussregel på vischan: jag kan gå eller springa bussen till mötes. Den stannar när jag vinkar. Chaufförerna som känner till mig har ännu inte riktigt klurat ut var jag bor. Bussen är frihet. Jag önskar mer och billigare kollektivtrafik, tillgänglig för alla åldrar, var och ens tidsmässiga- och ekonomiska förutsättningar, så att bilen kan parkeras hemma. 

Välkommen, du nya dag. Idag ska jag tänka mer på frågan om mat och klimat. Kommer du på torsdag, när vi ska klura kring och lära oss mer om sambandens olika spår? Välkommen, ska du vara.

En forskare, en riksdagsledamot, en författare och en trädgårdsmästare möts för att samtala om mat och klimat den 7/5-26, kl 1800-1930 i Norrtälje. 

Välkommen, du som intresserar dig för mat & klimat.

A..

1/5-26. Jag tackar för vårens ankomst.

Det snöade häromdagen, men nu är våren här. Det är varmt och skönt, vi ser människor sitta på stadens torg och runt husknuten i lä. Det är en tid när vi vänder ansiktet mot solen, lapar den sköna värmen som strålar mot oss. Det är gudomligt skönt, eller hur? Välkommen, våren.

Carl XVI Gustaf fyllde 80 år. Det är en aktningsvärd ålder. Visst är det fantastiskt att medelåldern och friskheten i befolkningen har ökat så markant under hans och vår livstid. Vetenskapen har utvecklats, vi har lärt oss så mycket och väldigt många har fått så väldigt mycket bättre, friskare, liv. Det är en fröjd att vi använder vetenskapens resultat till positiv utveckling, eller hur?

Forskarna säger att klimatkrisen är här, att vi måste agera. Vi vet att temperaturen stiger, stormarna och nederbörden blir hårdare. Några politiker säger att det är en åsikt, ja, både lokalt och nationellt. Vi har så otroligt många kunniga forskare, så mycket forskning att läsa och bry oss om, ja, ha vid bordet när beslut fattas. Att säga att forskning är en åsikt blir makabert, särskilt när vi också ser de faktiska konsekvenserna runt omkring oss. Människor dör, djur utrotas, stormarna viner, naturen förstörs och vi inser att framtiden för våra barn kommer att bli djupt problematisk.

Vi föreslog i ett medborgarförslag häromåret att politiker och tjänstemän i kommunen skulle ges utbildning allteftersom om den forskning om klimatförändringarna som finns. Den kvalificerade kunskapen behöver finnas vid beslutsbordet. Kommunens företrädare (politiker) svarade att det inte kunde behandlas som ett medborgarförslag, för att de ansåg frågan vara en åsikt. Det gör ont i själen när företrädare för alla oss medborgare säger att vetenskap - fakta - är en åsikt.

Sista april var dagen för båtbyggarbus och lek i Uppsala. De firar med att bygga båtar i cellplast, frigolit. Det är förbrukningsmaterial, lättbrutet, som sedan sprids i naturen, vattnet och hamnar i näringskedjan och i våra kroppar. Plast. Lek. Bus. Skoj. Tänker arrangörerna fortfarande, trots att vi vet plastens förödande vägar, att det är rätt väg att gå att bygga leksaker av frigolit som så tydligt hamnar i naturen? Ja, visst är traditioner roligt och viktigt, men hur rättfärdigar man plasten - frigolit - i naturen, år efter år?

Jag tackar för solen och värmen. Jag tackar för vetenskapens nya upptäckter. Jag tackar var och en som ser på planeten som vår gemensamma plats att vårda, som våra barns och framtida generationers liv i fred, god hälsa och frihet. Jag tackar var och en som lever med vetenskapen, fakta och kunskap i sitt dagliga liv, låter kunskapen - fakta - färga dagens alla handlingar.

Jag tackar för vårens ankomst.

A..