söndag 2 februari 2025

Jag tackar Rebellmammorna för deras kraft.

Rebellmammorna är en del av tiden. Ni gör skillnad för tankespåren, för klimatet, demokratin, mänskliga rättigheter och för vår samhällsutveckling. Ni gör skillnad för vår tid och därmed också för framtiden. Jag tackar er för det.

Att påverka med ickevåldsliga medel - att leka, informera, sitta på gator och torg, berätta, dansa, skriva, tala med politiker, skriva till företag, med mera - gör skillnad. Sakta upptäcker en person till, ett barn undrar, pratar med en vuxen, präglas när ni får kontakt, särskilt i det vanliga, snälla och uppmärksamma. En till och sen en till. Jag tackar varje person som gör skillnad med ickevåldsliga metoder.

Jag tackar er som samlas för samtal. Jag tackar er som stickar tillsammans eller var för sig. Jag tackar er som möts över en fikakopp eller skogspromenad. Jag tackar er som planerar för vänliga och upplysande aktioner. Jag tackar er som skriver artiklar. Jag tackar er som dansar på gator och torg. Jag tackar er som inte ger upp, hittar nya ord, nya möjligheter och mötesplatser. Jag tackar er som lever som ni lär, ni som är vänliga mot moder jord och allt levande som lever på den. Tack.

Jag önskar er alla en fantastisk dag. 

Anette Grinde 


lördag 18 januari 2025

“Äldre kvinnor kraftigt överrepresenterade i fallolyckor”, läser jag i dagens DN (18/1-25).

“Äldre kvinnor kraftigt överrepresenterade i fallolyckor”, läser jag i dagens DN (18/1-25). 

Kanske beror det på att vi ofta är ute och går, rör oss, men går och slappnar av för mycket? Eller vad beror det på, att det mest är kvinnor som faller? Häromdagen läste jag att fall med handledsskador kunde ses som positivt, eftersom det var en konsekvens av att man hann ta emot sig om man föll. Det är smart att vara snabb och smidig. Vältränad för livet, alltså. Man tar emot sig eller faller bättre då. Bäst är förstås att inte falla. 

Det förde min tanke till judoklubben som erbjöd fallklasser för äldre, med syftet att falla rätt. En superbra grej, tänker jag. 

En annan superbra grej är parkour, där kvinnor (tantparkour) och män vandrar, leker sig fram, hoppar på, över eller under alla hinder och gör det lite svårt för sig. Träning i alla led. Eller - och - gå till gymmet eller träningslokalen för att träna med andra. Inte hemfalla till latmaskandet. Lapa dagsljus och skapa fysisk rörelse för hela kroppen är ett sätt att undvika förfallet. Ja, för knoppen också, förstås. En brist är att det är jag själv som behöver skapa rutinen, det går inte att skylla på någon annan än sig själv. Det är lite drygt, eller hur? 

Daniel pratade om den onödiga köksbordsdöden för (oss) åldringar och att kunna speeda över övergångsstället, han talade också om rolig och viktig 90+gympa. Man måste alltid hålla på, helt enkelt. Hoppas, skutta, lyfta och speeda på hjärtfrekvensen en aning. Per pratar ständigt om vikten av träning och gym. Jag tjatar om rörelse, reflexer och samtal. Jag ska också tänka mer på tantparkour. Jag längtar till min nästa Ultravasan 90, det kräver träning som också ger rimlig ork i vardagslivet. Då måste jag också lära mig att falla bättre, faller gör man om man inte lyfter på fötterna. Gymträning för Ultravasan behövs för att orka hålla kroppen upprätt hela vägen i mål. 

Mitt råd till mig och andra: njut dagsljus, fysisk rörelse, styrketräning och läsning. Och kvalificerade, utmanande och trygga samtal med andra. 

Välkommen, du nya dag. 

Jag lovar (mig själv och mina barn) att försöka låta bli att ramla idag.

A..

torsdag 9 januari 2025

9/1-25. Bussen körde vilse!

 

Bussen var drygt en kvart sen i morse, jag hann gå ca tre km innan den kom. Jag har ju vinkområde så jag behöver inte stå vid en hållplats. Jag promenerade bussen till mötes. 

Chauffören ursäktade sig: "Förlåt att jag är sen. Jag körde vilse." 

Ingen fara svarade jag, då fick jag en lite längre morgonpromenad. Det är hälsosamt att promenera. 

Känslan att köra vilse på en SL-tur måste ändå kännas jobbig för en busschaufför, skulle jag tro. 


9/1-25. Nedra och Övra Söderby, morgonkvist.

onsdag 8 januari 2025

8/1-25. Måste de vara där jag är?

Promenad hemåt från bussen, i mörkret. Jag hör ett rytmiskt ljud,  flåsande. Jag stannar. Ett stort vildsvin korsar vägen 10 meter framför mig. Jag står tyst still. Strax hör jag mer flås och ytterligare ett stort kommer. Och sen ett till. Inga små, bara tre stora. Jag känner mitt hjärta banka. Måste vildsvinen vara så nära där jag går?

Vildsvin är inte farliga. Men, man kanske ändå inte vill vara så himla nära dem. 


A..


8/1-25. Brölunda. Kväll. 

tisdag 7 januari 2025

7/1-25. Snöigt.

7/1-25, ca kl 05.10. Runt byn, 4.6 km. Minus några få grader. Snöigt. Plogat på sina ställen, inte på andra. Spårigt. Vitt. Pinig motvind med hårt vitt i ansiktet. Pannlampa. Dubbar. 



måndag 6 januari 2025

Tröskel.

 


Jag vill inte 

  vara  

  mitt i sorgen 

jag vill 

vara 

  i livet 

leva 

men först 

 måste 

  jag 

   stanna

    sakta ner

fånga allt det som var 

  när du fanns 

  hade mig kär 

   och jag dig

Jag måste ta mig 

  över 

  tröskeln 

till det nya livet 

  där du inte 

  är 

där du inte är 


Men först frid

 innan tröskeln 

  först frid 


A..





Poesilördag. Februari 2025.



torsdag 2 januari 2025

Låt oss alla tillsammans göra 2025 till en verklig skatt.

Det biter friskt i kinderna 

det är nio grader kallt 

snön är vit 

vintervitt och kyla är en skatt 

en vacker skatt


Jag tänker på människorna och samtalen 

på min plats, i bokhandelns vardagsrum 

de tillför glädje till min själ 

de är en skatt 

en magisk skatt


Ett nytt år är kommet 

det betyder nya möten 

nya människor 

nya böcker och nya samtal 

det betyder också nya utmaningar 

att säga ja 

att vara öppen för nya tankespår 

det är en skatt att våga


Ibland får man gräva djupt 

ibland är den synlig på ytan 

det goda samtalet 

öppet för alla som vill

det är en skatt att få möta människor som vill


att så många vill öppna sitt inre 

för värme och omsorg 

lämnar ilska, avsky och vrede 

på den tipp 

den förtjänar 

det är en skatt att människor avhänder sig vreden


Tack, ni samtalande och öppna människor

som vill varandra väl

ni är min skatt. 


Ni tillför värme till min själ.


Välkommen du nya år. 


Låt oss 

alla tillsammans

göra 2025 till en verklig skatt.


Två barn är skjutna

Två pojkar är skjutna

söner

till föräldrar och syskon


föräldrar och syskon som oroat sig, strävat, älskat


vänner

som varit med på färden


sett dem, pojkarna och föräldrarna, syskonen


två pojkar är skjutna


två liv, människor, barn, syskon, barnbarn


Två barn är skjutna.  


Jag står inte ut med allt våld.


A..


söndag 29 december 2024

Jag vill ha dig här...

Hon var arg, först på den som sa si, sen på den som sa så. Hon var arg på kvinnorna, männen och vännerna. Hur skakade av ilska, blev skarp av sammandragna läppar. Linjerna i ansiktet skärptes, blicken blev svart. Jag lyssnade, ansträngde mig för att förstå, frågade och tänkte på henne med frid. 

Jag tycker om henne, men undrar vad det är. Varför är hon så arg? 

Nästa gång igen, med annat mål. Det är mig hon är arg på. Hon gav mig en tillsägelse, ett ord, hårdare och igen. Igen. En vän likaså, och ytterligare en annan, hon markerar, så får man inte säga, det argumentet får man inte ha. Den tonen och de orden får inte finnas där hon är. 

Jag tycker om henne, men undrar vad det är. Varför är hon så arg? 

Vi talar vidare, jag är rädd. Tystnar. Här vill jag nog inte vara, tänker jag, och inser att det är mitt rum. Jag kan inte gå. Vad händer i mina vänners inre rum? 

Hur ska det här gå, om det fortsätter - hårdheten mot mig, mina vänner, de som finns omkring oss. Kommer gruppen att gå sönder?

Vi är hos mig, jag har bjudit in människor till samtal. Jag vill inte att vi skadar eller skadas här.

Jag tycker om henne, men undrar vad det är. Varför är hon så arg


Jag tänker på dig med omsorg och värme. Jag vill dig här, vill ha dig i våra samtal. 

Jag vill ha dig här, med frid i ditt inre, och med en känsla av värme mot alla i rummet.

A..

lördag 28 december 2024

Friden ligger över gården.


Friden ligger över gården. Färgerna är vackra. Stängslen är kontrollerade och justerade. Äppelresterna har grottat ner sig i jorden, blivit mat till maskarna. Vi ler åt det vackra, gläds att det finns. 

Jag sörjer frånvaron av snön och kylan. 

 Klimatfrågorna är viktiga, vi behöver dra i handbromsen, ändra vårt synsätt kring tillväxt och eftersträvansvärd konsumtion. Den gröna vintern är ett resultat av klimatet - det som människan förändrat i sin tro att de härskar över jorden. Vad blir kvar till kommande generationer?

Labacken, Övra Söderbyvägen 24, Roslagsbro, Norrtälje. 26/12-24. Annandag jul. 

A..


torsdag 26 december 2024

Jag vill veta mer om skogen, hur det i verkligheten är.

 


Vi hade ett fantastiskt samtal i höstas, där rummet var fyllt av folk från olika organisationer och intresseområden. Amalia, Hans och Rolf - små skogsägare - berättade om sina skogar. Det gav nya perspektiv. Jag tänker på samtalet som vackert och att bredden utgör en viktig del av samtalet, där förståelsen för varandras delar är av vikt. 

Någon vecka efter vårt möte kom en man in i butiken och frågade efter en specifik bok om skogen. Jag hade den i hyllan och vi kom i samspråk om skogen. Jag berättade om det vackra samtalet och han svarade att kalhyggena var förödande. Han talade som att hela vårt land var fyllt av dessa. Jag svarade att vi talade om dessa, att det finns skogsägare som tänker med omsorg, att vi behöver se var och ens varför för att lära oss mer. Vi lever tillsammans på jorden, behöver se och tala om varandras förutsättningar. Han stängde alla sina informationsvägar in och upprepade budskapet att alla skogsägare såg kalhyggen som det enda och att de inte såg några naturvärden alls. Det är inte min erfarenhet, säger och tänker jag igen. 

Jag är och förblir lycklig över samtalet där alla lyssnar på varandra. Jag blir deppig över de inskränkta svaren. För goda miljöhänsyn, rimliga klimattankar och framtidssyn behöver vi jämka samman alla delar i de ämnen vi talar om. Det är inte en sak som är värst eller bäst. Om vi alltid byter ämne och säger att något eller någon är värre missar vi samtalet om det vi vill avhandla. 

Skogen, svamparna, ägarna, insekterna, djuren, behoven, pengarna, efterfrågan, älgarna, lagstiftningen, vindarna, snön, kylan och värmen, bävrarna, bären, den importerade arbetskraften som ska plocka våra bär, vattendragen som torkar eller översvämmas, sjukdomarna och väderskadorna. Det finns miljontals detaljer, alla viktiga, olika viktiga för var och en, men ändå viktiga. 

Låt oss lyfta en eller få frågor i taget, se deras sammanhang i helheten, försöker jag säga, för att få ett svar på en fråga. Ibland fungerar det, ibland inte. 

Skogen spelar roll för klimatet. Hur ser du din roll - du som konsument - i hur mycket skog som behöver avverkas? Vilka varor väljer du, hur lever du ditt liv och vilket ansvar har du för att inte förbruka varor som kräver avverkning av skogen? 

Hur påverkar du klimatet genom din konsumtion av varor från skogen? 


Anette Grinde 

Annandag jul, 26 december 2024.



lördag 7 december 2024

6/12-24. Hemmavid, fredag kväll.

8-10 vildsvin, 15 meter bort.


Jag promenerar hemåt från bussen. Pannlampan är hemma, mörkret kompakt. 

Jag hör något, stannar. Det låter som steg i snön. 

Jag ser ett grått pärlband i mörkret, de passerar strax framför mig. Jag känner mig obekväm, men kan inte påverka situationen.

De 8-10 vildsvinen hastar raskt vidare upp i skogen. Jag tar ett djupt andetag och går vidare hemåt. 



Hemmavid, fredag kväll, 6/12-24. 

lördag 30 november 2024

Kvinnan kommer in i butiken

Kvinnan kommer in i butiken, frågar efter en bok. 

Ja, säger jag, den står i pockethyllan, det är del ett i en serie som totalt har tre delar. Serien heter samma sak som den första boken i serien. Alla tre delarna står i pockethyllan. 

Men det står här att det är tre i en bok.

Nej, serien finns i tre delar, inte tillsammans i en bok. Det är tre böcker. Alla tre står i pockethyllan. Den bild du har i din telefon är den första delen i serien. 

Jag förstår inte, här står att det är tre i en bok. 

Nej, det är marknadsföring för den första boken i serien (som du har bild på). Texten (i din telefon, på någons hemsida) berättar att det finns tre böcker i serien, inte att det är en bok. 

Jag måste ringa till min dotter, hon vet nog. Det är hon som ska ha den. 

Jag tänker att det är svårt att övertyga den som missförstått, att det vi har förstått är djupt förankrat inom oss (vare sig det är rätt eller fel) och att det är svårt att tro på den nya sanningen. 

A..

 




tisdag 19 november 2024

19/11-24. Att vara stödtrupp till den som gör bra saker.


Frukost.

Ett tv-inslag häromdagen pekade utmanade på flera riksdagsledamöter för att de klipp-och-klistrat andras texter, tex utredningar eller artiklar, till egna motioner. De gjorde dem illa berörda, någon rymde in på toaletten. Var detta den viktigaste nyheten för dagen? Nej, förstås inte, men kan vi använda konceptet? Kan vi hjälpa riksdagsledamöter att skriva motioner, att ge dem förslag, t o m färdiga motioner att lämna in?

Ja, det är alltid bäst att skriva eget material, texter och bilder är ju rättighetsskyddade. Någon kan behöva få betalt för intrånget. Vi får inte stjäla. 

Men

Vilken motion och vems text var det egentligen de talade om? Vilken var sakfrågan i motionen? Om en riksdagsledamot inte är kompetent uppgiften att skriva, kan vi hjälpa hen med det? Vilka riksdagsledamöter är framåtsyftande för klimatfrågorna, kan vi hjälpa dem lite mer?

Och

Kanske kan vårt syfte med en text vara just det, att den ska kopieras och infogas och göras till motioner, utredningar och lagstiftning. 

Ett pepp till politikerna behöver kanske vara att få politikerna - de som sitter på förändringsmöjligheterna - att se att människors vardag måste gå ihop, att de behöver jobba på det istället för att bara kritisera andra. Peppa dem att lägga fokus på förbättringar istället för på kritik. “Säg vad du vill åstadkomma, berätta om din målbild". 

Till exempel.

Om en politiker ger uttryck för att hen fattar att de allmänna kommunikationerna är viktiga, kan vi då skriva tal, debattartiklar, inlägg med allt positivt som de allmänna kommunikationerna ger? Höja frågan och ledamoten som lyft den? Samma med andra frågor som ger positiva effekter på klimatet, hela tiden med resultat i fokus. 

De allmänna kommunikationerna ger positiva effekter på människors dagliga liv, folk kan ta sig till sjukhus, skola, jobb, mm. Med bra allmänna kommunikationer behöver färre egen bil, med färre batterier och mindre föroreningar som naturlig följd (= färre skador på djur, natur, livsmiljöer och orörda marker.) 

Hörde ni sommarpratet i somras om hur mycket färre bilar och batterier som behövs bara genom bättre allmänna kommunikationer? 

Alltså.

Kan vi åstadkomma förändring genom att i högre grad hjälpa riksdagsledamöter eller kommun/regionpolitiker med bra texter, tal, artiklar och motioner och genom att - positivt - uppmärksamma allmänheten på de ledamöter som jobbar för bra frågor?

A..





måndag 18 november 2024

18/11-24. Kärlek och tillhörighet.

Måndag 18/11-24.

 


10 km morgonpromenad. Roslagsleden. Samtal om livet.

Det jag trodde var kärlek, en bok om psykiskt våld. Gloria, i rasismens skugga. JAG, en roman om Karin Larsson och Sluten anstalt - böckerna går som en tråd genom två timmars samtal om våld i nära relationer, Karin och Carl Larsson, inklusive frågan om psykisk hälsa och vem som ser det psykiska våldet, kriminalitet, skola, utanförskap, hjälp till familjer som själva inte kan och personliga egenskapers påverkan på var och ens liv. 

Vi talar om böckerna, men mest om sakfrågorna som de lyfter. Hur ska någon bli människa om man inte får träffa sina barn? Eller om allt blir straff, inget vård, ingen mänsklighet eller värdighet? Vi talar om kärlek, hur det psykiska våldet ser ut, när vi inte ser vad som är vad, hur vi ser på skillnaden mellan fysiskt och psykiskt våld, och likheterna mellan relationen och sekten, t ex Knutby. Hur kan man hjälpa sig själv? Hur kan man hjälpa andra?

Kärlek, trygghet och gemenskap är uppenbart viktiga nycklar i livet. 

När jag läser klart Det jag trodde var kärlek kom jag också att tänka på Beata Hanssons bok Drömmen om Tom Walter. De bär helt olika ämnen, men de rör ändå tangerade frågor, eller hur? 

Kärlek och tillhörighet. 

Livet, ja, livet. 

A..



#Detjagtroddevarkärlek - en bok om psykiskt våld. #Gloria - i rasismens skugga. #JAG - en roman om #KarinLarsson och #Slutenanstalt #drömmenomtomwalter #livssamtal #kulturtorget #roslagsleden 

I fredags ca tio km, i lördags drygt 20 km och söndags kanske 15 km - promenad. Måndag 10 km. Jag försöker lapa lite dagsljus.

söndag 17 november 2024

17/11-24. Motvinden var sträv

 17 november 2024.

Motvinden var sträv när jag vandrade över Velända gärde igår. Jag såg inga rådjur, hjortar eller vildsvin. Inte heller några älgar. De tryckte säkert i skogens lä. 

På vägen låg flera döda möss, kanske fyra. Kanske räknas de inte längre när de förlorat livet på vägen. Jag undrar hur det kunde vara så många, jag kanske inte får något svar på det. Så kan det ju vara, att vi undrar över livets frågor, men inte hittar några tydliga svar. Det finns så många tankar om alltet. Vad är rätt egentligen? 

Vi pratade om boken Gloria, i rasismens skugga, av Elisabeth Åsbrink och Gloria Ray Karlmark. Det var oerhört tuff läsning, obegripligt hur man kan se på andra människor, men ännu tuffare för alla de människor den handlade om. Människor levde mitt i hatet, där rasismen var fruktansvärd. Vi tittar på bilden där en ung - vit - kvinna har ett ansikte förvridet av aggressiva känslor, där hon går bakom den hon så starkt avskyr. För att personen har en annan hudfärg. Vit makt och grov rasism är orden - handlingarna - vi ryser kring.

Vit makt kopplar jag nu - idag - till en relativt liten klick människor, men i bokens tid var det en stor grupp som trodde sig vara större än andra. Vi ska inte vara naiva och tro att den håller sig lugn. Makt är en trigger. 

Tiden går just nu tillbaka, det spelas på rädsla, vi och dem och makt över andra. Det är tydligt att vunna segrar inte är vunna för evigt. Vi får vara rädda om, fortsätta strida för, varje framgång - delseger - som vunnits. 

I lä är det skönt, men motvinden väntar om hörnet.

A..



I fredags ca tio km, i lördags drygt 20 km och idag kanske 15 km - promenad. Det sägs att dagsljuset är viktigt, så jag försöker lapa lite ljus.

lördag 16 november 2024

15/11-24. Det ljusnar.

Fredag 15/11-24.


det är mörkt 

natt går sakta mot dag 

molnen skymmer det blå

i kanten lyser svagt rött 


det är mörkt 

gryningsljuset kommer sakta 

jag ser dagen komma 


tänker på människor 

samtalen och livet 

vandrar sakta 

möter

den nya dagen 


det ljusnar


välkommen, ska du vara.


A..



16/11-24. Motvind.

 Motvind.


Jag går till bussen. Jag vill inte åka bil, jag ser de allmänna kommunikationerna som viktiga. Jag nyttjar dem, reflekterar också över otillgängligheten. Jag har idag (lördag) 10 km till bussen, ja, jag går till bussen. På kvällen hemåt får jag gå i den andra riktningen. Idag är det regn och motvind. Jag går ändå, jag såg inte att jag hade något annat val. Mitt skäl är min hälsa, den kräver fysisk rörelse. Mitt skäl är också klimatet. För att jag tror att det jag gör spelar roll.

Jag kan gå 10 km, ja, men alla kan inte det. De allmänna kommunikationerna är viktiga för klimatet, har vi många gånger konstaterat. De behöver vara tillgängliga, gå på vettiga tider och täcka de områden där det bor folk. Det finns förbättringspotential på alla dessa områden. 

Någon kommer att svara: det finns inga pengar till det. Någon annan: ta bilen.  

Men, om vi vet att de allmänna kommunikationerna är en viktig del i klimatarbetet, varför ska vi då inte prioritera det? 

Jag tar bussen, blir glad när jag ser att fler prioriterar sina allmänna kommunikationer och när jag hör andra tala om vikten att bussen finns. Jag blir glad när jag hör om människor som utbildar sig till chaufförer, för att kunna vara en kraft i klimatomställningen. Jag blir lycklig när jag hör om föreningar och företag som stannar på marken, tänker närproducerat och väljer att aktivt, varje dag, tänka i klimattermer. Jag blir varm i själen när jag hör politiker resonera runt klimatet och bestämma sig för att driva den riktningen. Det ger mig hopp att det finns människor på alla nivåer som söker möjligheter istället för hinder. 

Tack, till alla som gör, som lever med klimatfrågorna i tanken och hittar sätt att påverka oss i rätt riktning. 

Det tog mig 2 ½ timme att ta mig mina två mil till jobbet idag. Jag fick rörelse, frisk luft och dagsljus. Jag fick också konstruktiv tanketid. 

Motvind är tufft, men ibland är det också medvind. 

Tack.

A..



fredag 15 november 2024

13/11-24. Dropp, dropp.

 

Onsdag 13 november 2024.

 

det låter som om det regnar 

jag lyfter ansiktet 

mot den blå skyn 

känner inga droppar 

hör dem falla 

ser inte 

hör 

dropparna falla


solen stiger sakta 

frosten släpper sitt grepp 

tinar 

faller sakta 

på de torra löven 

som täcker marken

faller 

sakta 

dropp dropp 

som när det regnar 


hör regnet falla 

av frosten som ger vika

när solen sakta stiger 

välkomnar dagen


A..




fredag 1 november 2024

1/11-24. Erik Nachtweij (Fonus). Allhelgonafrid.

 


1/11-24. Emma Nachtweij (Fonus). Allhelgonafrid.

 


Nachtweij, Emma Maria Carolin Född: 1994-01-01. Avliden: 2019-05-25. Gravsatt: 2019-06-18. Västra kyrkogården. Kvarter: TER. Gravplats: 00081. Hemort: Göteborgs Oscar Fredriks församling. Gravplatsnummer: 31TER 00081.

onsdag 30 oktober 2024

29/10-24. Älg och vildsvin på väg...

Tisdag kväll. 

En älg kliver upp ur diket. Jag kör sakta, ser den i vänster ögonvrå. Den byter riktning, vänder längs bilen istället för rakt mot. Mycket nära, men utan faktisk närkontakt. 

Det är mörkt, inget månljus, ingen snö och inga reflexer på djuren. Vi pratar om upplevelsen, bearbetar traumat. Vi andas ut, fortsätter sakta framåt.

Två km senare rör det sig i kanten igen. Ett vildsvin går sakta på ängen. Det är litet. Jag saktar in, ställer mig stilla, ser några stora på andra sidan och ett gytter av små. De virrar över vägen, de flesta struntar i bilen, går bara på. En fegar, vänder, springer tillbaka. Hur många är de, ja, minst tio skulle jag tro. Vi åker sakta vidare.

Några hundra meter senare rör det sig i högerkanten, strax utanför vägen. Det är fler vildsvin på åkern, kanske tio till. De är kvar vid sidan, trynar i jorden efter gott.

Jag ser alltid djur på ängarna i gryning, skymning och dagsljus, men sällan i mörkertid. De finns förstås där, bara bortom vägen. Tisdagskvällens upplevelse är tankeväckande och mäktig. Älgar är otroligt stora, vänder om de hinner. Vildsvin är hårda, ettriga och trafikvidriga. De brassar bara på, följer sin flock.  

Djuren är fantastiska, vackra, unika och för mig att upptäcka. Jag vill bara inte ha närkontakt med bilen (eller eventuell rädsla från deras håll när jag finns i naturen.)

Allt gick bra, så jag tackar för upplevelsen. 

A..



Tisdag 29 oktober 2024. (Älg strax efter Siris kurva, vildsvin direkt efter skogen och hästhagen vid bönhuset (Mamrelund) och på Anjous ängar vid Velända/Brölunda-korsningen)




tisdag 29 oktober 2024

Jag ber om hjälp till var och en, oss alla, att behärska känslan att skriva skit

 En person kliver in i en butik, restaurang eller öppen inrättning av något slag. I mötet sker en krock mellan människorna. Den som kom in känner sig orätt bemött, vänder i vredesmod, skriver skit på nätet som spontan reaktion eller hämnd. 

Krocken beror på mötet, båda, inte bara den ena. Den behöver inte vara medveten, kanske bara blir. Vi vet ofta inte varför en konflikt uppstår, kanske inte heller de inblandade. Ingen av dem har utrett frågan, kanske inte ens reflekterat över sin egen del i dramat. Man har helt enkelt inte i stilla ro tagit reda på vad som hände. 

Kanske krockade kunden eller ägaren för att något annat hänt innan, för att en ton uppkom eller för att reptilen tog över glädjen. Eller för att kunden anser sig alltid ha rätt, för att myndigheter trasslar med företaget eller arbetsdygnet är 16 timmar istället för 8. Eller för att man bara såg sig själv och sin kunskap, eller fördom och helt bortsåg från att den andre också var människa. Tiden eller livet tillät inte konfliktlösning just där eller då.

Jag ber, till högre makt, om hjälp till var och en att behärska känslan att skriva skit om företagare för att vi/du tillfälligt fått mothugg. Jag ber om behärskning. Att skriva skit om en annan människa eller ett företag kan skada så otroligt mycket. Det är inte rimligt, såvida du/man inte noga också sett hela bilden och förstått att du/jag/vi själv inte på något vis har del i konflikten. 

Ja, visst är det skönt att få medhåll i sin tanke, men kom ihåg att det sker på bekostnad av någon som inte är hörd. 

Please.





Ps. Det här inlägget kom sig av en vän skrev skit om en restaurang. Jag beklagar hennes känsla och jag beklagar hennes inlägg



söndag 6 oktober 2024

6/10-24. Erikskulle hembygdsgård.



6 oktober 2024.

Jag tog en söndagspromenad i strålande sol och höstvackra färger. 

Erikskulle hembygdsgård är en stor gård med många äldre hus. Den är belägen i Söderbykarl. Den drivs av en hembygdsförening som har relativt få funktionärer. Det är ett vanligt problem i föreningslivet att de ideella krafterna tryter, att det är svårt med återväxt och rekrytering av nya intresserade till föreningarna. Det måste ändå gå, och gör det oftast. 

Erikskulle hembygdsgård har t ex ett museum, en vacker väderkvarn och en gammal smedja. På sommaren har de aktiviteter, visningar, folkdräktsvisning och annat skoj. Det sjuder av liv och lust på den vackra, gamla gården. 

Hit kan man ta sig med SL-buss från Norrtälje. Man kan också vandra hit längs Roslagsleden. 


Roslagsleden.

Erikskulle hembygdsgård. 

Söderby Karls fornminnes- och hembygdsförening.

Söderbykarl, Roslagen, Norrtälje kommun.

Foto Anette Grinde.



En #söndag i #oktober vandrar jag i vackra #Roslagen #16km förbi #erikskullehembygdsgård som drivs av #SöderbyKarlsfornminnesochhembygdsförening och finns i #söderbykarl #roslagen #norrtälje #roslagsleden #samtidsbild #kulturarv 


28/9-24. Labacken.







 

torsdag 19 september 2024

Ett besök från andra sidan...

Han tittar in i butiken och frågar efter en författares nya alster. Nej, inget nytt, blir jag tvungen att rapportera. Jag undrar om han vill bredda sina vyer (alltså testa en annan författare), men det var inte aktuellt. 

Han står och pratar en stund, tills en annan kund kommer in. Då avbryter han sig och drar sig mot dörren. När den andre gått kommer han tillbaka och fortsätter samtalet. 

Samtalet rörde ett besök från andra sidan. Han beskrev det levande, tydligt och vackert. Som att det var sant, trovärdigt och riktigt. Levande. Efter ett långt samtal kommer en ny kund, han avslutar och går. 

Jag tror på övernaturliga krafter, kanske för att jag drabbas av det oförklarliga själv ibland. Lite för ofta för att det ska vara tillfälligheter. Jag tror på hans historia, det gjorde mig glad att han vågade berätta. Han blev glad för att jag lyssnade och för att jag gav uttryck för att jag trodde på’t.

Han lovade att återrapportera om sanningen, med hela berättelsen, om jag var ensam i butiken när han då hade vägarna förbi, alltså när han kunnat konferera med den som saken gällde (sin far, död sen många år). 

Ja, han ska dit först, så att de kan konferera i lugn och ro.

Jag älskar människors berättelser.

A..

söndag 15 september 2024

13/9-24. En grupp människor från några av Roslagens (24) hembygdsföreningar möttes...


13/9-24. En grupp människor från några av Roslagens (24) hembygdsföreningar möttes för att tala om samverkan och nätverkande, men också om året - eller sommarsäsongen - som gått, om folkdräkt och folklig dräkt och vad som kommer av vad eller inte. Det är fantastiskt att mötas, människor och föreningar emellan. Tack. 

Vi pratade om vilka som är hembygdsföreningarnas målgrupp och varför. Hur förhåller vi oss till dem och vad gör vi för att de ska hitta till oss? 

Vi pratade om arbetsuppgifter, kvinnor och män och de stora fastigheterna. Hur blir vi tillräckligt många för att kunna orka med alla uppgifter? 

Vi pratade om upptagningsområden, funktionärer och återväxt.

Vi pratade om den verksamhet som bedrivs och om samkväm tillsammans. Tillsammans är ett viktigt ledord. 

Vi pratade om den fantastiska norrbottensdräkten.

Vi konstaterar - återigen - att nätverk är av vikt. 


En helt vanlig #fredag i #september pratas det med #blidöhembygdsförening #erikskulle #söderbykarlshembygdsförening och #roslagsbrohembygdsförening om #lokalhistoria #dokumentation av berättelser #norrbottensdräkten och om året som gått i respektive hembygdsförening i Roslagen (13/9-24). Välkommen till #Kulturtorget #platsendärsamtalförs där #roslagensbokhandel och #MångfaldTillsammans arbetar för #kulturiroslagen och #merkulturåtfolket 



fredag 13 september 2024

Människor och bygd. Lokalhistoria.

Människor och bygd.

En grupp människor från Roslagsbro möttes för att tala om att skapa, dokumentera, fotografera, spara, intervjua och berätta. 

Någon talar om kon som åkte på båten till Stockholm, någon om skitviken, någon om människor och någon om platser. Vi pratar om att dokumentera människor och bygd, skriva ner berättelser och göra dem tillgängliga för fler. Det bubblar av minnen när gruppen börjar tänka och prata med varandra. Det finns minnesglädje här. Vi pratar om fastigheter, byar, somrarnas barndomskompisar från Stockholm, laga skifte, affärer och bönhus. Vem minns vad, egentligen? Och, vem kan skriva ner berättelserna? 

Har du en berättelse? Är du den som ska berätta, intervjua eller skriva? Vill du vara med och samla forna tiders sanning eller skrönor? Eller vill du hellre berätta om hur vår tid ser ut idag? Kanske är du den som vill gå till arkiven och forska kring människor och bygd. Eller är du en mästare på fotografier? 

Hör av dig till anette.grinde@roslagensbokhandel.se eller titta in i bokhandeln vid Lilla torget i Norrtälje - om du - i stort eller smått - vill vara en del av berättandet. 

A..



En helt vanlig #torsdag i #september #steriksgille #roslagsbroshembygdsförening talar vi om #lokalhistoria och #dokumentation av berättelser (12/9-24). Välkommen till #Kulturtorget  #platsendärsamtalförs. 

onsdag 11 september 2024

Defekter i huvudet.

 

Defekter i huvudet.

I mitt vardagsrum - ja, i bokhandeln - har jag ett gäng pennor på bordet. De står i burkar för den som behöver skriva något i våra samtal. Många av pennorna fungerar inte, men jag rensar aldrig burkarna. Inte heller mina besökare. 

Igår gav jag en vän i uppdrag att ta bort de ej fungerande pennorna. Det blev ett 10-tal som plockades bort. Hon la dem i en hög på bordet, med instruktionen att de skulle slängas. Jag sa att jag just tagit ut soporna och ännu inte hade en ny skräppåse. Jag tror att hon såg framför sig att jag ställde tillbaka pennorna i burkarna, så hon log och sa: då tar jag hem dem och slänger dem där. Ja, sa jag, det är ett bra sätt att säkerställa att jag inte ställer tillbaka dem i burkarna.

Varför har jag svårt att slänga pennor som inte fungerar? Är det en defekt i mitt huvud? Kan den bearbetas eller ska det alltid vara så? (Jag tänker att det har varit så länge). Kanske beror det på att jag tycker om pennor - och därmed har svårt att skiljas från dem? 

Välkommen, du nya dag!