12/10-26. Vi talte om demokrati i föreningslivet, ja.

 

Pepp.

Han kom fram till mig när jag var på väg till badhuset. Han sa att han gärna pratar om demokrati, demokratiunderskott och förnyelse i föreningslivet. Jag log inombords eftersom det är viktiga ämnen även för mig. Jag befinner mig ju i föreningslivets famn nästan varje dag.  

Vad är demokrati? Tja, att få vara med, att få tala, göra och bidra, att bli lyssnad på och att bli insläppt i verksamheten? Eller är det bara de där formaliapunkterna som någon propsar på? För mig är det möjligheten att delta, ja, på olika vis och i olika konstellationer. Formalia, ja, men kanske är det inte det som är det viktigaste. Viktigt, ja, men inte det viktigaste. 

Någon talar om god föreningssed - för mig är det gemenskap och att vi gör tillsammans, i det som föreningen tänker sig ska göra. God föreningssed är samtal, dokumentation, ordning och gemenskap. I god föreningssed ligger också att inte gynna sig själv, inte plocka pengar eller prylar för egen vinning och att inte låna eller ta saker av föreningen. Eller kanske det bara är en tanke om korruption? Vi talar om det, ja, diskuterar gränser och ting. Ja, det är väldigt intressant att fundera kring gränser i vardagen.  

Vad är förnyelse? Vi talar om den som blir förbannad när det kommer någon ny som också driver någon form av förändring eller förnyelse. Vi talar om den som bara vill ha det strikt som förr och inte vill ha någon förändring alls. Vad är det, egentligen? Vad står det för? Varför händer det? Ingen ny kan kliva in i rörelsen, om man sätter stopp för varje förändring. Vill man föryngring? Vad - eller hur - tänker man om man vill släppa någon del själv och vilka vill man släppa in? 

Vad är demokratiunderskott? Vi talar om föreningarna som är helt stängda för förslag, hur nu det är möjligt i en förening. Ja, det är möjligt för att man inte har föreningstänket och för att det är jobbigt att ta in de nya tankarna. Eller för att man har färdiga - oföränderliga - strukturer som man tycker fungerar bra. Övriga medlemmar får inte plats då, nej. Vi har sett - ja, ser - flera föreningar som gör så. Man har dokumenten på plats, men inte hela demokratin. Ja, i andra föreningar har man demokratin på plats, men inte dokumenten. Då händer andra saker, minsann. 

Framförallt, så är det människor som rör sig i föreningslivet. Vi är operfekta, kunniga, trötta, magiska, klartänkta och värdelösa - nästa dag är vi något annat, lite lika, men det är ändå en ny dag och nya förutsättningar. Även då vill vi vara med, fast vi inte kunde igår. Vi behöver alla - få och ge oss alla nya chanser att var med i morgon.

Vi blev kvar i samtalet länge. Det finns mycket att vrida och vända på i det fantastiska föreningslivet. 

Tack, för samtal och skratt. Det gjorde mig gott. 

A..

7/10-25. Vatten: själva livet hänger på vattnet.

7/10-25. Vatten: ja, själva livet hänger på vattnet.

Vi talade om vatten. Om att själva livet hänger på vattnet, att vi våldför oss på naturen och att vi tar den för given. Vi agerar som om vattnet är evigt och helt förnybart, att det finns i mängd och som att vi inte bryr oss om det. Ja, vi måste dra i handbromsen och tänka annorlunda, vi måste agera på nya sätt.

Vi talade om gråvatten. Vi talade om att vi spolar våra toaletter och trädgårdsarbetar med dricksvatten istället för gråvatten eller regnvatten, hur vansinnigt det är. Vi talade om snålspolande toaletter med skyltar om att spola två gånger, eftersom den är snålspolande (och därmed inte tillräcklig för avloppshanteringen). Vi talade om bekvämligheten, saltvatteninträngning i brunnar och frågan om betalning av vatten och avlopp. Vem står för notan?

Vi talade om gråvatten & regnvatten som en resurs att använda som spolvatten och trädgårdsvatten innan det går ut i avloppet, där pumpar och separerade vattenstråk är enkla åtgärder som bör kunna installeras i varje hem utan alltför stora åthävor. Varje nybygge borde ha detta i sin byggtanke och de politiska byggbesluten borde formas efter detta. Just nu är det en ansvarsfråga hos var och en, ja, hos den som ser vattnet som en viktig hållbarhets- och klimatfråga. Sett ur ett större perspektiv är det en typisk fråga som behöver samlas i politiken: att återanvända grå- och regnvattnet är en del i det hållbarhets- och klimatarbete som vi alla behöver förhålla oss till. Vi kan inte fortsätta att betrakta vattnet som självklart, vi måste vårda det och ta hänsyn till dess förutsättningar. De övergripande besluten behöver fattas i riksdagen, ja, och i kommunen, ja. Vi behöver få lagstiftning och regelsystem på plats där vi alla - alla bostäder och fastigheter - har vattensystem som ser till att vi använder och tar hand om vattnet på ett mer hållbart sätt. 

Dyrt, ja, förstås som alla ombyggnationer, men ännu dyrare ju längre vi väntar eftersom de skador vi åsamkar naturen riskerar att försämra våra vattendrag, sjöar och hav än mer framåt än vi gjort fram till idag. Det skadar naturen och det skadar klimatet. Vi står i ett viktigt skifte, där det är väldigt viktigt att vi hörsammar naturens protester. Nu, ja.

Vem och vad sätter emot? Pengarna, ja, vem ska betala? Ja, vi alla behöver bidra, eftersom frågan rör oss alla och eftersom vi alla använder vårt vatten. Vi kan inte luta oss mot den egna bekvämligheten, säga att det är för stort och för svårt. Vi alla måste vara en del i omsorgen av naturen, av det vilda och våra naturresurser, de som vi behöver för att kunna fortsätta att leva på den här planeten. 

Jag tackar för samtalet om vatten. Om detta behöver vi tala mer, ja, idag, imorgon och nästa dag. Ja, varje dag och i varje sammanhang som använder vårt vatten, till dessa att frågan om vårt allas gemensamma vatten står högst på vår gemensamma agenda.

Ja, det handlar om livet, ja, själva livet hänger på vattnet. 

Vi behöver tala mer om vattnet, om avloppsfrågorna, saltvatteninträngningen, kostnaderna - de absolut nödvändiga kostnaderna, omsorgen om naturen, de marina reservaten, att bara fiska för det vi äter - inte för att skapa mat till djuren. Låt oss mötas igen, låt oss lyfta frågorna och låt oss - i frid och/eller lagom upprördhet - se till att vi kommer framåt, kan göra mer för vårt allas väl.

Jag tackar för samtalet. 

Tack.

A..

Naturvårdsverket: https://www.naturvardsverket.se/vagledning-och-stod/avlopp/ateranvandning-av-avloppsvatten/

Sweden Water Research: https://swedenwaterresearch.se/projekt/beslutsstod-for-regn-och-dagvattenatervinning/

Nätverket för vindbruk: https://natverketforvindbruk.se/regnvattenatervinning/

Ja, jag behöver läsa Tyst hav av Isabella Lövin och dyka vidare på hemsidan: Deep Sea Reporter.

Norrtelje tidning om ett gott exempel på samlande och bruk av regnvatten: https://www.norrteljetidning.se/bostad/ulf-vagrar-spola-med-dricksvatten-losning-finns-i-kallaren/

Deep Sea Reporter: https://www.deepseareporter.com/sv/

Mer om gråvatten: https://rewaise.vasyd.se/-/media/rewaise-documents/inspiration_gravatten_final_20250703.pdf

12/9-26. Kulturarvsdagen. (Norrtälje)

 

Kulturarvsdagen firades i parken mellan Zetterstenska gården och Roslagsmuséet, beläget mitt emot busstationen i Norrtälje. I parken hittades hembygdsföreningar, kulturarrangörer och andra personer som bär historia och kulturarv i hela sin själ. Jag var där med två av de föreningar jag ser som viktiga, Mångfald Tillsammans (kulturförening) och St Eriks Gille (Roslagsbro hembygdsförening). Det genererade samtal med människor som bryr sig om kulturen. Oron för kulturens roll i samhället är ofta stor, men det finns också väldigt mycket lust och engagemang..

Kulturen, i dess olika skepnader, är viktig. För mig står det t ex för bildning; att lära sig nytt och se olikheter i företeelser och människor. Vi har olika intressen och kunskap i allt, ser de olika perspektiven. Det mest magiska är när vi kan summera de olika delarna till något större, ja, när människor och föreningar kan växa tillsammans.

I parken mötte jag människor som talade om kulturens vikt, om oron, politiken som inte ser nödvändigheten, att det är som att andas, och om vidden av kulturen. Konst, ursprungets betydelse för plagget, att arbeta med linet, människan och föreningens styrka, arkivets plats och vikt, fotografins betydelse idag och imorgon, GDPR, rättigheter & upphovsrätt, historia, kulturarv och samtalet med andra människor är exempel på ämnen som lyftes. 

Vi skapar kultur tillsammans. I hembygdsföreningen betyder det t ex visning av gården, bevarande av historiska ting och föreläsningar om människor, företeelser och platser. I kulturföreningen lyfts t ex frågor om värderingar (det vi har inom oss, våra synsätt), beredskap och våtmarker i skog och mark. 

Jag tackar för samtalen om folkdräkter, julmarknad på Labacken, ursprung, historiska prylar, våtmarker, litteratur, poesi, medlemskap, hemsidor och engagemang. Med mera. Det finns mer och mycket, det finns olikheter i varje individ som vill delta i det vi gör. Låt oss fortsätta att se vad var och en vill och kan, för vårt allas gemensamma väl.

A.

27/9-26. Vägen är torr, solen skiner och himlen är blå.

Vägen är torr, solen skiner och himlen är blå. 

Vi blir omkörda av räddningstjänsten, strax senare ytterligare räddningsfordon och ambulans. Snart tar det stopp. Vi står på en två-ett väg, på sidan med en fil. Vi kör längst nära ut mot kanten så att brandbilarna kommer förbi. Ännu en ambulans kommer efter en stund. 

Vi har 5-6 bilar framför oss. Vägen är helt avstängd. Det blinkar frenetiskt framför oss. Vi sitter stilla i vår plats i bilkön. 

Efter kanske 45 minuter släpps vi förbi, räddningstjänsten har röjt vägen, forslat bilen åt sidan, kanske placerat någon i en ambulans och sedan öppnat vägen som farbar igen. 

En liten bil har brassat in i ett mitträcke. Räcket är demolerat, bilen rejält knölig. I diket satt några personer, troligen från olycksbiĺen. Några räddningsfordon hade åkt, men det var säkert tio totalt. Jag hoppas att det gick bra för alla i olycksbilen. 

Vår räddningstjänst är ett imponerande maskineri. 

Vi åker vidare, är glada över samhällets räddningskompetens. För någon annan lär stunden vara ett trauma som sätter sig i kropp och själ.  

Vägen är torr, solen skiner och himlen är blå.

A..

Jag stannar nu hemma och inomhus, tills det växt ut igen.

Jag klippte mig förra veckan. De första dagarna försökte jag stå ut. När 10 personer per dag sa: ahh, du har klippt dig (vilket var väldigt tydligt, ja), så förtvivlades jag till slut inombords. Det är så fult klippt att jag inte vill se mig själv. Jag satte då på mig en huvudbonad. En sjal, ja. 

Ja, då upphörde frågan om jag klippt mig, förstås. 

I går fick jag istället frågan om jag har fått cancer. 

Jag stannar nu hemma och inomhus, tills det växt ut igen.

A..

Min förväntan på dig...

Min förväntan på dig är att du gör exakt som jag säger - är hennes andemening. Hon upprepar, skärper och meddelar att det är så här det är. Hon blir oerhört upprörd när jag talat med andra, när jag lyssnar till nyanserna och andras viljor. 

Du ska säga så här, andas så här och göra så här. Nej, inte något annat än det hon har bestämt i sitt inre. Exakta klockslag, ordföljd och frågor. Det är inte tillåtet att vara något annat än det hon säger. 

Mina krav på dig är att du ska göra så här. Mina krav är också att du inte gör någon förändring över huvudtaget och att du kollar med mig om allt du tänker. Du får inte förändra något, du får inte dra i någon tråd eller prata med någon utan mitt godkännande. 

Förlåt, tänker jag, men hur är det möjligt att vi ska kunna arbeta tillsammans i en sådan kontext? Hur är det möjligt att komma framåt i något alls, ens lyfta en kudde eller ställa en tomte på en annan plats? Hur ska hon, han, hen och alla runt omkring kunna blomstra och berätta om sin riktning, skapa något utifrån sig? 

Min - jag, Anette - uppfattning är att vi ska hitta människors varför, utvecklas tillsammans i föreningen och vara toleranta mot både det historiska men också se en utvecklande framtid an. Vi är de personer vi är, vi vill vara en del av en gemenskap och vi vill inte blir nedslagna av det massiva motståndet. 

• Hur hissar vi flaggan, vems krav ska gälla?
• Var ska kudden ligga?
• Vem har lovat vem vad? 
• Var ska stolen stå?
• Vad får du säga till vem? 
• Vem har beslutsrätten i rummet?
• Vilken mjölsort ska vi använda? 
• Vem tillåts lyssna?
• Vem har åtagit sig en uppgift som hen inte slutför?
• Vilken sorts smör ska vi handla?

Hon ringer kl 0815 en söndagsmorgon. "Det här är min förväntan på dig. Så här SKA du göra." Samtalet är helt utan nyanser, det är fullt av order och krav. Ja, hennes order och hennes krav. 

Jag blir å ena sidan alldeles full av skratt, men å andra sidan alldeles förtvivlad över inskränktheten inom henne. Det är en mycket stor sorg att se en människa agera med så mycket hindrande och destruktiv kraft. Jag känner verkligen sorg, hon måste må väldigt dåligt i sitt inre. 

Med hårda ord och kraftig detaljstyrning stagnerar vi alla. 

A..

8/9-26. Vi tycker olika, men vi lämnar rummet som vänner...

Tolerans.

Vi tycker olika, men vi lämnar rummet som vänner, utan agg och särskilt upprörda hjärtan. Åtminstone jag. Vi har haft många samtal, lyft frågor, vridit och vänt, lagt till och dragit ifrån. Funderat och skapat nytt. Det har handlat om klimat, arbetstillfällen, näringsliv, energi, åldrande, vind- och kärnkraft, kriminalitet, med mera. Snart ska vi tala om värderingar om dödshjälp och suicid, ja, nej, inte som politik, som reflekterande människor i alla åldrar och med olika kunnanden. Jag ser fram emot det, trots svårighet i ämnet.

Samhällets frågor är förstås politik, men det är också grundläggande värderingar inom oss. Suicid är en samhällsfråga, men också individens egen. Det är kanske samma med alla frågor. De påverkar oss alla, våra dagliga liv. 

Samtalen har varit många (i min sfär) genom åren, när någon politisk fråga har lyfts har hela spektrat från höger till vänster ofta funnits i rummet. Alla har kanske inte hållit med de andra, men jag har funnit samtalen nyttiga och givande. Vi har lyssnat och begrundat allas inställning, funderat kring hur det påverkar de enskilda personerna, de politiska besluten och människors vardag - nu och framåt. Jag har också förstått att politik - och att leva sida vid sida i ett fredligt samhälle - är att göra just det, lyssna, speja, förstå de andras inställning och jämka lite här och där. Vara tolerant, lyssna och förstå. 

I gårdagens politiska debatt på Folkets Hus i Norrtälje saknades Moderaterna. Sjukdom sabbade för dem, det var synd. I övrigt var alla lokala partier där. Det blir väldigt kort för var och en, men gav förstås ändå en riktning. Ämnet var klimatet, ja, rummet var fullt av insikter. Det var bara några få som inte ville tänka på kostnaderna som komma skall, som kanske vill tänka mer på den smala bilden. Delarna är ändå många, delarna och helheten tillsammans gör skillnad. 

Ja, jag fattar att också jag ibland missar hela bilden, men jag är intresserad av att se, lyssna och bredda mina vyer.

De frågor och kostnader vi inte tar nu, de förebyggande, de genererar väldigt mycket högre kostnader längre fram, ja. De talade om klimatet i debatten, ja, men vad skulle hända med ungarna som nu hamnat snett och i kriminalitet, om vi hittat vägar för deras bättre liv redan tidigare, redan i deras unga dagar? Vad skulle hända med de individerna och vårt samhälle om dessa unga istället fick en vettig utbildning, vettiga vuxna omkring sig och omsorg istället för våld i sin dagliga miljö? 

Konsekvenserna, ja, men också det förebyggande. Det har ju ändå mänskligheten - i olika sammanhang - försökt med i alla tider.

Ikväll är det politisk debatt på bibblan. Det blir intressant att höra de olika partiernas ingång i de olika frågorna som väljarna vill ställa till dem. Det blir nytt att reflektera kring, vrida och vända på och se var tankarna går - ja, i både nya och gamla spår. 

Med hopp om en vänlig och tolerant dag. 

A..

7/9-26. Simma aldrig utan sällskap!

Jag simmade. Vi var en bit bort i sjön när det hände. Vi simmade tillsammans, ganska nära varandra. Det var rätt kallt i vattnet, men man blir ju varm när man rör sig. 

Plötsligt krampade min vad, låste sig helt och gjorde väldigt ont. Jag var en bit från land, kunde inte busvissla till mitt sällskap och tappade min simförmåga. Jag vände mig på rygg, försökte flyta och massera vaden. Snart upptäckte mitt sällskap att jag har tappat fart, undrade vad som hänt. 

Det gick väl till slut. Vi talade om händelsen, oron, det onda, plötsliga, sträckan från land och hur man gör när man hämtat sig från chocken och oförmågan, som man måste omvandla till förmåga igen. Vi var glada för sällskapet, simningen och sjön. Utan varandra vore vi inte där. 

Att kunna simma är magi. 

A..

1/9-26. Jag tackar för tisdagens samtal i valstugan.

Jag tackar för tisdagens samtal i valstugan. 

Vi talade t ex om kärnkraft, militär riktning, beredskap, klimatet, kriminalitet, 13-åringar i fängelse och missbrukarnas plats i samhället. Vi talade om straff, vård och ungdomar som far illa i våldsamma hem. Vi talade om att kunna simma i friska sjöar, nu och sen. Vi talade om hållbarhet för nuvarande och kommande generationer. Ja, vi talade också om sjukvården, dess tillgänglighet och kompetens. Ja, och då förstås också om migration och integration. 

Klimatet, ja. Hållbarhet, ja. Ren mat, schysst natur och inga turbokycklingar. Människor, ja, både här och där. 

Ingen talade med mig om näringslivet och skogen, det skulle jag också glädja mig att tala om. Det kanske dyker upp en annan dag. 

Det här är skoj, ju. Svårt, ja, men skoj. Varför har jag inte gjort det tidigare?

Tack!

Pepp!

A..

Är allt politikens fel? Vad anser folket är politikens uppgift?

Jag gick in på biblioteket. Jag hade en stund över och tänkte se om det fanns några insändare i Norrtelje Tidning som jag borde reflektera över. De möblerar om där just nu för att arbeta med valet och förtidsröstningen, så jag blev lite förvirrad över rummet. Jag fick ögonen på tidningsmontern och hann bläddra det jag skulle. Jag talade med den kommunala tjänstemannen som höll i uppdraget att tillsammans med biblioteket skapa rummet (nere) för uppgiften: valet. Tidningarna ska, under tiden, flytta en bit bort. Där finns det rum, hiss, trappa, lugn miljö, toa, fåtöljer, stolar och personal som hjälper.

En kvinna - besökare - gick omkring på biblioteket. Hon var aggressiv och agiterande. Hon ville tala med politiker, var arg för att det inte stod en sådan framför henne så att hon kunde tala om för dem att de gjorde ett dåligt jobb för att det inte fanns stolar på övervåningen. Hon var också arg på biblioteket för att det inte fanns några stolar. 

Uppe finns olika typer av läsfåtöljer, bord och stolar, grupprum och små rum för enskild läsning. Det är sällan fullt och det finns olika alternativ. Du tar dig dit via trappan eller hissen.

Är det en politikers jobb att välja stolar enligt allas smak? Är det en politikers jobb att ta emot aggression från medborgare som inte ser sig om eller inte lyssnar? 

Är allt politikens fel? Vad anser folket är politikens uppgift?

Jag känner sorg för kvinnans aggressiva framtoning, att hon inte förmådde stanna, lyssna och stå ut med tanken att fler gör sitt bästa för att berätta att vi har ett fantastiskt bibliotek, för henne att nyttja. Jag känner sorg att hon bar vrede som hon inte förmådde använda på ett konstruktivt sätt. Jag känner sorg för hennes skull, aggressivitet är tyngre att bära är lycka och lugn. 

Det är svårt att vara perfekt, ja. Det är svårt att vara människa, ja. Vi försöker alla bära våra trauman. Ibland går det lysande, ibland rent uselt.

Må din dag bli fin idag!

A..

M: När livet blir skörare ska samhället fungera bättre.

 Jag läser Norrtälje-moderaternas debattinlägg (Norrtelje Tidning 6/8-26) “M: När livet blir skörare ska samhället fungera bättre.” Jag håller med om det som är beskrivet i inlägget, tror att vi är många som gör det, men undrar varför det inte verkar vara så som M-gänget beskriver. 

Larmrapporter berättar om dålig mat, minutstyrning, vinster som inte stannar i verksamheten, mängd i olika personal hos brukare, låga löner som inte går att leva på, äldre som faller mellan stolarna och ligger ensamma medan tiden går. År efter år, oavsett politiskt styre.

Om vi vill ha ett samhälle med kvalitativt god tid för årsrika eller funktionsvarierade, hur kommer det sig att det inte ordnas? 

Det är t ex narrativen, pengarna, personalen, utbildningen, språket, ledningen och synen på omsorg och människor som gör varje plats till det den är. Om vi gemensamt önskar god kvalitet i omsorgen behöver vi - alla - förstås se till att det sker. Det kan inte spela roll om det är vänster, höger eller mitt som driver politiken. Omsorgen, den mänskliga värdigheten, måste ändå alltid ligga högst i prioritet. Ja, inte bara schemaläggning eller ersättningsmodeller, kanske allra mest det mänskliga. 

Om solidaritet människor emellan brister och pengar går först kommer målbilden - omsorgens prio - aldrig att nås. Hållbarheten - relationerna, det sociala kittet, människor - måste ligga först. 

Om vi alla vill att samhällets omsorg om de årsrika, funktionsvarierade eller de som är på andra vis ska vara klanderfri, så blir den det, eller hur? Det är till del en fråga om pengar, ja, men kanske är det allra mest en fråga om vårt förhållningssätt till människor och omsorg?

När livet är skört, oavsett ålder och dess varför, måste samhället bidra, ja, så att ingen faller mellan stolarna eller måste hantera livet självt när man inte längre förmår. Rätt stöd från samhället, att se människan, måste vara en prioriterad modell. Att se individerna, med omsorg om deras jag, behov och förutsättningar. 

Vad och vem består samhället av? Vem/vilka behöver vara en del i omsorgen? Hur ser definitionen ut för vem som är “samhället”? Och hur ser omsorgen ut. Är det där skillnaderna uppkommer? 

För mig är det stat, kommun, medborgare, föreningar och företag - vi alla. Men, kanske är narrativet, hur vi ser på varandra, det viktigaste för resultatet. Vad tror du? 

Vad är resultat för dig?

A.. 

https://www.norrteljetidning.se/debatt/m-nar-livet-blir-skorare-ska-samhallet-fungera-battre/

Norrtälje stadsarkiv.

St Eriks Gille, Roslagsbro hembygdsförening, erhöll (i gåva) omkring 1984/1985, en fastighet. Föreningen äger också ett stort antal inventarier, stora och små, kopplade till fastigheten, tidens redskap och dess förutsättningar.

Syftet med innehaven är att vårda, bevara vår och gårdens historia och berätta om den för nuvarande och framtida generationer. 

Jag är inte bekant med hur omfattande Norrtälje stadsarkiv är, men jag gläds över att hitta viktig information där. 1994 gjordes en inventering av gårdens inventarier, vars dokumentation finns bevarad hos stadsarkivet. Dokumentation innehåller ett A4 för varje inventarie med en kort anteckning om vad den avser och vad den använts till. Dokumenten är numrerade. Jag kan inte se att respektive inventarie i huset eller i utställningsladan är numrerat och dokumenterat på motsvarande sätt, för matchning och uppföljning eller för att ha motsvarade dokumentation på plats på gården. Kanske har jag fel, jag hoppas det. Arkivposterna är inte fotograferade eller digitaliserade.

St Eriks Gille skapar nu ett inventeringsprojekt för att skapa medvetenhet om föreningens gård och dess inventarier, se vad den har och vad den vill bevara. Ja, och hur föreningen kan bevara respektive sak över tid. Ska det förvaras och bevaras på gården, ska det dokumenteras med (text och bild) och/eller ska dokumentationen föras vidare till t ex Stockholms läns museum eller Norrtälje stadsarkiv. 

Ja, var, hur och varför är exempel på frågor att besvara runt allt som rör fastigheten, inventarier och aktiviteter på gården.

Vi ses på söndag 9/8-26 kl 1500 (på Labacken) för att påbörja projektet. Välkommen, du som vill delta!

A..

#steriksgille #roslagsbrohembygdsförening #norrtälje #kulturnavetnorrtälje #labacken 

utskrifter kylskåp arbetskväll  dagordning  styrelsedokument  

Låt oss rösta för faktiska och tydliga klimatbeslut - för planetens väl - i höstens val.

Jag läser om skogsbränderna i Spanien och Frankrike. Jag tänker på boken Blå av Maja Lunde och jag tänker på den onda cirkel som uppkommer med anledning av bränderna. Bränderna ödelägger, skadar djur, natur och kulturvärden - ja, även människors liv, hälsa och egendom - och förstärker klimatförändringarna som pågår på vår planet. Bränderna skapar mer utsläpp, förutom själva förstörelsen. 

I DN (29/7-26) läser jag att “Bränderna ritar om turistkartan…" och att “hotell- och badorter satsar på luftkonditionering…” och ändrade semesterperioder. En annan förändring är att semesterkartan flyttas norrut. “Sverige kan gynnas “.

Väldigt få resenärer och semesterorter tänker kring klimatförändringarna, de utgår mer utifrån de egna preferenserna. Det i sig är (för mig) en väldigt stor märklighet. Vi påverkas av allt som händer i vår värld, det ingår i de destruktiva cirklarna: krigen, flyktingströmmarna, oljan, kommersiella krafternas driv, överkonsumtionen, plasten i markerna och haven, försurningen i haven, och så vidare. Det är därmed otroligt viktigt att politiken fattar klimatbeslut som för oss till nya tankespår: klimatsmarta narrativ och tydliga handlingar, vi behöver skapa “det nya normala” som t ex berättar om att vi stannar på marken, semestrar på hemmaplan eller i närheten, egen fysisk rörelse (som skapar bättre hälsa), egen trädgård, blomster och grönska i stad och samhällen, mindre asfalt, med mera. Vi, var och en, gör skillnaden - varje dag. 

Låt oss använda mänsklighetens fantastiska driv och kompetens till att minska utsläppen, låta oljan stanna i marken och skapa nya möjligheter för mänsklighetens fortsatta liv på jorden. Rent, inte destruktivt.

När vi fortsätter att tänka i tillväxt, låga drivmedelspriser, långresor, flyg, batterikapacitet och förbrukning kommer garanterat utsläppen att fortsätta. 

Vad händer om vi istället - alltid och i varje steg vi tar - tänker kring hållbarhet, djuren och naturens förutsättningar och människor överallt och i alla tider framåt? Som att också dessa förutsättningar - framtidens generationer - är viktiga för hur vi lever idag? Att förneka gör oss inte förberedda, det fördröjer, skapar högre kostnader, mer utsläpp och sämre livsförutsättningar för oss alla.  

Människan är ansvarig för bränderna, klimatförändringarna och förstörelsen av planetens förutsättningar. Det ligger på våra axlar att lösa problemen. 

Låt oss rösta för faktiska och tydliga klimatbeslut - för planetens väl - i höstens val.

A..

1/8-26. Lördagspoesi: återvinningscentralen.

 Återvinningscentralen är en plats för muttrar och trasiga möbler, trängsel och mänskliga möten. Det är också en plats för köer, ovant backande släpvagnar och vackra ting som fallit bortom lusten. Eller bara tiden. 

Är återvinningscentralen kanske en plats för avlämnande av förlorade drömmar också? 

Vad gör det med oss att lämna farmors bord där? Vilka sår i hjärtat skapar det första barnets docka när den nu ska läggas i en röd container full med andras krattor och trasiga stolar som inte betyder något alls. Mitt allra viktigaste blandas med ditt trasiga skräp. 

Hur orkar jag det? Vad gör det med min själ?

Ska jag slänga här eller där, eller kanske i nästa container ändå? Är det här facket för hård plast eller mjuk? Är det här en tidning eller en bok? Vad kan jag göra för att förvandla boken till en tidning på återvinningscentralens strikta rum? 

Är det olika fack om det är klistrigt på pappret eller inte? Jag har förstått att postit-klister-lappar i tidningsinsamlingen gör fasa i tidningsåterbruket. Är det sant eller rent hitte-på?

Hur kan man slänga plastlock i facket för mjölkförpackningen? Det känns så fel, jag vill göra rätt, men är det ens möjligt att vara eller göra alldeles rätt? 

Flaskor. Pant. Brädor. Kemikalier. Färg. Är det skillnad på omålade brädor, målat med rött eller plastfärgsgult, tryckimpregnerat eller trärent med lack? Är min skillnad samma som din skillnad? 

Vad vet du om återvinningscentralens alla frågor? Vad vet du om sånt som jag inte ens kunnat ana? 

Den 1 augusti-26 är vår nästa lördagspoesi: 

• Kl 1400. 
• I bokhandeln i Norrtälje. 
• Egenskriven poesi, typ rim, dikt eller kanske haiku, 
• max fem minuter och 
• var & en som vill delta med sin dikt måste följa temat: återvinningscentralen. 
• Föranmälan till Anette Grinde tfn/sms 0708905731, för dig som vill framföra din poesi den 1 augusti 2026.

15/7-26. Ölandsleden.

 På den här sträckan gick tåget för länge sedan. Nedlagt, övertaget av naturen, men sedan återtagit av människan för ganska många år sen igen. Ölandsleden kan cyklas, springas eller vandras i nord/sydlig riktning. 

Naturen är en smula karg, men ändå vacker. Kor går i hagarna, färisten och stenmurar hindrar deras färd utanför hagen. Det är vackert att se skiftningarna i naturen, olikheterna, känna dofterna. På kvällen ropar rådjuren.  

Jag ser semesterfirarna njuta av cykelturen, promenaden och utflykten. De cyklar till stranden, affären, glasskiosken och kroppkaksboden. De njuter en bilfri sträcka där naturen och leden tillsammans bjuder in till rörelse. 

Det bilfria gör skillnad för hälsan, naturens, djurens och människornas. Ja, klimatets också. 

Jag skulle gärna se fler djur i naturen, t ex se fåren hålla undan en del av buskagen. Skulle det vara bättre eller sämre för den biologiska mångfalden och klimatet? Att hitta lagom är svårt. Betat ger öppna marker utan buskage, utan ger ogenomtränglig växtlighet. Ingetdera känns särskilt bra. 

Vad är lagom? För vad, för vem?

A..

Traktorägg.

Traktorägg.

Bönderna kämpar mellan sol och regn, torka och blöta för att hitta lagom väder för att slå åkrarna. Plötsligt händer det för några, andra hinner inte och får invänta nästa period med rätt väder. Vi som står bredvid betraktar och förundras över markernas växtkraft och odlarnas arbetskompetens. 

Vi tackar för öppna och brukade åkrar, för variation och mångfald.

De lämnar sina ängar, som de fyllt med traktorägg - att sen användas som foder till djuren. 

Hur kommer framtidens odlingsmetoder att se ut? När kommer plasten och det fossila bränslet att fasas ut? Hur länge kommer vi att odla mat till djuren istället för till människorna? Hur mycket fossilt bränsle kräver bondens och skogens alla maskiner? 

För varje liter fossilt bränsle som pumpas upp ur jorden förstör vi framtiden än mer för våra barn och för kommande generationer. 

Traktorägg på gröna ängar - mitt i naturens vidder - har ändå något märkligt vackert över sig. 

Plats: Roslagsbrovägen, Väsby/Ekeby, Roslagsbro, Norrtälje.

#samtidsbild #roslagsbro #traktorägg #norrtälje #roslagsbrovägen 

För varje droppe...

 

För varje droppe olja som pumpas upp ur underjorden jublar fossilindustrin. 

För varje liter bensin som hälls i en bil eller arbetsmaskin gnuggar fossilindustrin händerna.

För varje ny plastpryl som köps skapas destruktivt avfall och utsläpp för framtida generationer. Fossilindustrin hör klirret i kassan.

För varje kemikalie som hälls i vår jord, över våra odlingar, förgiftas våra kroppar. 

För varje km som körs på fossila bränslen fördröjs omställningen. Fossilindustrin njuter av slantarna. 

28/6-26. Sommarfest på Erikskulle.

Sommarfest. 

Förra helgen firade vi midsommar på våra respektive hembygdsgårdar. Erikskulle och Labacken. Söderbykarls hembygdsförening och Roslagsbro hembygdsförening (St Eriks Gille). Det är två vackra, helt olika, kulturplatser I Roslagen. I Söderbykarl finns ett museum och mängder av ditflyttade hus. I Övra Söderby finns en gammal gård och kulturföremål, en annan typ av historia. Båda drivs av hembygdsföreningar, som i sig drivs av kulturintresserade och ideellt engagerade människor som bryr sig om sin bygd. Det är vackert.

Jag tycker om hembygdsföreningsverksamheten och jag tycker om det ideella föreningslivet. För mig betyder det att människor bryr sig om sak, historia, människor och plats. Jag tycker om föreningslivet där vi gör saker för sakfrågan, inte för pengarna. Vi gör det för saken, till exempel för kulturen, idrotten, samtalen, hembygden, mm. Vi gör det för varandra. Föreningsliv är vackert.

Idag arrangerade Erikskulle sommarfest. De bjöd in till sin gård, ordnade parkering, insläpp, hade bakat, ordnat fika, skapat sin lanthandel, öppnat kvarnen, ordnat tipsrunda och de  visade besökarna sin vackra gård. De har så många fina hus att vårda, se efter. Vi vandrade runt kvarnen, smedjan, dansbanan, loppis, Viksbåten och Roslagsbrodräkten. I varje öppet hus och på varje viktig plats fanns minst två funktionärer, män och kvinnor som med hjärtat i bygden bryr sig om sin plats. De tar ansvar för bygden. 

Vad vore vi utan hembygdsfolket? Vad vore vi utan hembygdsföreningarna? Vad vore vi utan föreningslivet? Jag hoppas att Erikskulle fick en kalasfin dag för sin vackra sommarfest idag, att de känner sig glada över besökarna - och att besökarna ser och förstår allt jobb föreningsfolket lägger på gården. 

Jag tackar för var och en som lägger ideell kraft för vår hembygd. 

Tack.

A.. 

Det vi gör spelar roll.

Jag tänker på boken Blå av Maja Lunde. Vi läste den för några år sedan i bokcirklar, den har suttit kvar i mitt bakhuvud. Den ingår i Maja Lundes serie om klimatfrågor (Binas historia, Blå, Przewalskis häst och Drömmen om ett träd), som gav många frågor och tankar. 

I boken Blå flyr människor från hettan och bränderna i södra Europa och tar sig upp till vattenländerna, till oss alltså. Den berättar om klimatvärmen som pågår, om flykten, om var man kan ta vägen och om eller hur man skyddar sig och de sina. Eller tappar bort varandra i kaoset. 

Boken kom 2018, också det en varm sommar. Klimatförändringarna har skapat än värre förutsättningar och värme sedan dess, Europa har det svårt och människor, djur och natur lider. Det kommer att bli värre. Trots att vi vet det, att vi hör forskningen berätta om det igen och igen, finns det fortfarande människor och politiker som inte ser sitt ansvar. De som bidrar till nedskräpningen och uppvärmningen bär ansvaret, ja, även om det är svårt att låta bli eftersom samhället är uppbyggt som det är. Många säger att det inte är individens ansvar, bara ledarskapets och politikens. Jag håller inte med om det, för mig är det var och ens ansvar. Om miljontals människor ändrar sig, agerar för allt de ser och förstår, gör det förstås skillnad - även om politiken ännu vägrar. Politiken, genom lagstiftning, må vara snabbare och effektivare, men din och min roll är inte obetydlig. 

Det vi gör spelar roll. Ja, att vi röstar i höst, men varje dags - små och stora - göranden är av betydelse. 

Jag ser hur Rebellmammorna, Rebellpapporna, Extinction Rebellion, Scientists for Extinction Rebellion, Återställ våtmarker, Svenska Freds, Naturskyddsföreningen och många andra demonstrerar, debatterar, sjunger, dansar och lyfter viktiga frågor varje dag. De gör det varje dag, var för sig eller tillsammans. Människor anstränger sig, insisterar och bildar oss andra, eller ja, vi som är villiga att lyssna. Vi är många som lyssnar, men vi är tyvärr inte alla.

Idag rekommenderar jag läsning av Blå av Maja Lunde, ja, jag rekommenderar hela serien som börjar med Binas historia. Jag vill också peppa oss alla att semestra hemma i Sverige, avstå flyget, och upptäcka vår - var och ens - egen hembygd. Hur mycket av vårt nära har du/jag egentligen utforskat? 

Pepp, för en fin dag.

A..

#blå #binashistoria #majalunde #drömmenomettträd #przewalskishäst #norrtälje #kulturnavetnorrtälje #rebellmammorna #ExtinctionRebellion #naturkultur 

19/6-26. Jag tackar för detaljerna, jag tackar för helheten, kunskapen, glädjen och viljan.

 

Jag räknade till ca 40 funktionärer under midsommaraftonens firande på Labacken och hoppas att jag fått med alla på listan. Ja, därtill några andra som medverkade under arbetskvällarna och med bakning inför festen. Tacksamt och oerhört väsentligt. 

Jag bockar och tackar för all fantastisk hjälp ni har bidragit med, så att alltet kunnat genomföras. Varje arbetsinsats är viktig och utan allt detta vore föreningen inget alls. Det är just detta samarbete, er allas medverkan, som är så fint med föreningslivet, att vi gör saker tillsammans. Jag tackar er av hela mitt hjärta. Tack.

Guidning, flaggan i topp, tipsrundan, frågorna, påsarna, fiskdammen, priserna, parkeringen, trädgårdens fina skick, fikat och bakningen, handlingen, vattnet från grannen, slangarna, elen, musiken och dansen, restaurangvagnen, störarna och avspärrningarna till parkeringen, lotterierna, korvförsäljningen, utplock och inplock, städning och tält, soptunnor och toan, kaffet och glädjen. Med mera, igen.

Jag tackar för detaljerna, jag tackar för helheten, kunskapen, glädjen och viljan. Jag tackar för var och en som deltagit och hjälpt oss att göra allt detta till en fantastisk fest. 

Tack.

Vi välkomnar er till vår vackra gård på måndag 22/6-26, kl 1800 igen. Då har vi arbetskväll. Efterarbete efter midsommarfesten, städ, pyssel, nedplockning av loppisprylarna från loftet, trädgårdsfix, mm, står på agendan. Kanske hittar vi parkeringsvästarna då? Och visst fikar vi tillsammans då igen?

Tack och varmt välkomna! 

Anette Grinde 

Ordförande

St Eriks Gille, Roslagsbro hembygdsförening.

Tfn 0708 905 731. 

roslagsbro.hembygdsforening@gmail.com

Hänt 2012: St Eriks Gille, Roslagsbro hembygdsförening.

 Hänt 2012 - i St Eriks Gille.

Styrelsen bestod av: Claes Holmström (ordförande), Karl-Olov Hemlin, Leif Eriksson (kassör), Elisabeth Eriksson (sekreterare), Kerstin Stahl, Eskil Norge, Margareta Eriksson, Anders Korsgren och Kurt Eriksson. 

Årsavgiften för 2013 hoppade upp från 50 till 100 kr, i det ingick också tidningen från Stockholms hembygdsförening, Ledungen.

Midsommar, kyrksöndag, öppna sommardagar på Labacken, bussresa för medlemmar, föreläsningar i Sockenstugan och frågor runt utställningen av äldre prylar och fastigheten i stort syns i protokollen. 

Claes Holmström fick ett uppskattande diplom - av Stockholms läns hembygdsförbund - för mångårigt förtjänstfullt arbete inom hembygdsrörelsen. Hur såg utdelningstillfället och diplomet ut? Finns händelsen dokumenterad? 

Om tidningen Ledungen kan noteras att bara några få årgångar finns sparade digitalt på hembygdsrörelsens gemensamma hemsida (hembygd.se). Resten finns hos Stockholms läns hembygdsförbund - den kanske också finns (som pliktexemplar) hos Riksarkivet.! 

https://www.hembygd.se/stockholm/ledungen

Ann (Stockholms hembygdsförbund) hälsar (17/6-26) att: Ledungens föregångare hette Aktuellt från Hembygdsförbundet och kom ut i november 1975. Den har samma typsnitt på namnet som Ledungen fick sedan. I mars 1982 kom det första numret av Ledungen – Aktuellt från Stockholms läns hembygdsförbund. Sista numret gavs ut under senvåren 2023 Ledungen_nr 1-2_2023.pdf på sid. 3-6 kan du läsa historien om Ledungen.

 

I mars 1990 byter tidningen namn till Ledungen – Tidskrift för kultur och miljö i Stockholms län.

 

13/6-26. Vi drog en tur längs Roslagens vackra vägar.

Vi drog en tur längs Roslagens vackra vägar. 

Vi tog oss en tur in till Norrtälje. Vi gick till den nya butiken på gågatan - Utflyktsbutiken Norrtälje - och sen till turistbyrån vid Lilla torget. Mitt syfte med besöken var att se kulturutbudet, den nya näringsidkaren som arbetar med utflykter i Roslagen, och också för att klura kring våra egna utflykter. Jag gillar ju kultur och smultronställen i Roslagen och ser småföretagandet i bygden som viktigt och spännande.

Det finns många utflyktsarrangörer som annonserar i Utflyktsbutiken, så butiken är väl värd ett besök. Hon säljer också lite friluftsprylar, kartor och hyr ut cyklar. Hon hyr också ut stol med kaffe, för kontorsplats över dagen. En särskilt fin grej är en nygjord utflyktskarta för cykelfärd från Norrtälje till Vätö på trygga vägar, där utflyktsmål längs vägen finns som medskick, liksom också en finfint te. Jag gillar kartor - på papper - och blev särskilt förtjust i möjligheten att cykla på våra vackra och trafiklåga roslagsvägar. Det gäller ibland att någon pekar ut en ny ritning, bara för att man inte ser den själv. Jag blev glad över upptäckten och tackar för att butiksägaren Katarina Bergstrand bidragit till att skapa kartan. Ja, jag uppmanar dig, förstås, att besöka den nya Utflyktsbutiken, vägg i vägg med AKEBA, för att med egna ögon se hur den passar just dig.

Vårt hemfärdade (per motorcykel) gick via Malsta, Lohärad och norra stranden av Erken och vi njöt fantastiska vägar. Naturreservat (och kanske också andra skogsområden) visade en hel del döda träd, kanske av granbarkborrar. Det är bara sorg, tänker jag, att man låter dem stå kvar. Hammatorps trädgård, vid Erkens strandkant hade grinden öppen, men vi vände i dörren. Vårt fokus var fika eller gårdsbutiken, men vi såg inget sådant öppet. De som är trädgårdsintresserade bör dock göra ett besök där, det är uppenbart trädgård som är grejen. Räds inte vägen dit. 

Därutöver var det - Malsta, Lohärad, Erken - en fantastiskt vacker sträcka att färdas på, kanske med spring- eller vandringsskor, cykel eller motorcykel. Alla dessa färdsätt som visar oss natur, små och slingrande vägar och vackra miljöer. Det finns onekligen här. Jag gillar egen rörelse, men färd med motorcykel är också vacker och stillsam njutning. Man känner dofter, njuter natur och förundras över vackra miljöer, gamla torp och vägar.

Ja, vi har verkligen mången vacker utflyktsnatur i Roslagen. Jag är tacksam för det.

A..

13/6-26. #norrtälje #utflyktsbutiken #erken #roslagen #smultronställen #lohärad  

12/6-26. Idag ska jag simma!

 

Idag ska jag simma. Vi får se hur det går. Jag borde köpa en våtdräkt, men kommer inte till skott. Någon sa att det är 20 grader i vattnet, så då kanske det går bra ändå. En ny baddräkt kanske behövs, den gamla har jag haft i typ snart 40 år. Nymodigheter och shopping verkar inte vara något för mig. 

Samma med cykel. Cykelhandlare Liljegren säger att jag är svår att hitta en bra cykel till, jag är för kort. Jamen, hur ska det då gå? Just nu använder jag cykeln som jag köpte till 80/90-talets Vätternrundor. Jag lär väl komma sist om jag använder den i nutidens tävlingar. Å andra sidan siktar jag inte på höga resultat, mer genomförande efter egna förutsättningar. Livet är svårt ibland, men, ja, andra har det avsevärt värre. 

Därutöver läste jag om Klimatklubbens förslag om att låta ungdomarna ingå i ett strukturerat klimatsamtal i kommunerna landet runt, att göra skolungdomar delaktiga genom ett elevborgarråd för klimatet! En verkligt bra tanke. Jag hoppas att Norrtälje kommun fångar tanken att engagera ungdomarna, men också vuxna - föreningsliv, företag och privatpersoner - att vara delaktiga i samtal om klimat och hållbarhet för djur, natur, kommande generationer och människor överallt. 

Jag såg att ett gäng “vettiga vuxna” kvällsvandrade igår - i Norrtälje och i Hallstavik - och höll lite koll på och pratade med skolavslutningsungdomarna i bygden, så att de inte spårade ur, skadade sig eller fick härja fritt. Jag tackar var och en som gjorde detta. Jag ska försöka ordna så att jag kan delta i det nästa gång. Det är viktigt och behövs.

Jag ser att den fantastiska föreningen: Hjälp från Norrtälje till Ukraina ”Norrtäljehjälpen” - fortsätter att köra viktigt material, t ex bilar och prylar - till Ukraina. Det är en fantastisk - ideell verksamhet - som skapar mycket för Ukraina, men också för var och en som bidrar. De som kör står för väldigt mycket själva och hela grejen visar hur ideell kraft gör skillnad i ett samhälle. För dig som ännu inte sett, swishat, bidragit eller kanske vill köra, sök på Norrtäljehjälpen, läs in dig på deras verksamhet. De gör verkligen imponerande stordåd för andra.  

Under dagens springtur runt skogen lyssnade jag på “förmiddag i P1” (12/6-26), som talade om barns rörelse. Forskning säger att barn ska leka, springa, hoppas och skutta - pulshöjande - minst 60 minuter per dag. Programmet var tankeväckande, oroande, inspirerande - och med en hel del förbättringspotential för den hälsodrivande politiken. 

Solen skiner. Nu dags för glass! 

A..

11/6-26. Hembygdsdräkt är vackert.

 

Jag sprang en sväng runt skogen. Inga djur i sikte. Jag lyssnade på “förmiddag i P1” där de talade om folkdräkt, hembygdsdräkt och festdräkt - ja, andra dräkter också. De talade om regler och frihet, historia och utveckling. Jag blir glad av folkdräkterna, att intresset finns och växer.

Dräktverksamhet är vackert och jag arrangerade några föreläsningar och folkdräktsvädring i och vid bokhandeln häromåret. Det var inspirerande och vackert. Söderby-Karl, Rådmansö och uppåt Hallstavik/Häverö finns folk - ofta i hembygdsföreningar - som jobbar med tyg, dräkt och aktiviteter kopplat till detta. Vi är fler som vill, förstås. I hembygds- och folkmusikrörelsen finns en hel del sånt.

I slutet av augusti (29/8-26) ska vi samla veteranbilar på hembygdsgården i Roslagsbro. För att det inte bara ska vara gubbs som intresserar sig för händelsen ber vi fordonsfolket klä sig i kläder passande för bilens tid. Tidstypiskt. Vi välkomnar samtidigt också kvinns, unga och andra med dräktintresse för att det inte bara ska vara att “sparka däck” och prat om gamla delar och originalskick.

Folkdräkt, festdräkt, hembygdsdräkt, Sverigedräkt eller en finfin dräkt av annan sort eller kanske en dräkt från annat land. Om intresse finns kanske vi kan arrangera ett bord eller tält där köp/sälj-intresse av folkdräkter kan utbytas. Ja, vi får se.

Hembygdsdräkt är vackert. En vacker dag kanske jag skaffar en själv. Ja, vi får se, vad tiden lider.

A...

(Bild från folkdräktsvädring på Lilla torget i Norrtälje häromåret.)

Vilka fler frågor finns att begrunda när vi talar om vildsvinen?

Vi talar ofta om vildsvin hemma vid vårt köksbord. Jag möter dem i skymningen när jag springer. De korsar min väg, dyker upp från skogskanten och agerar som att de vare sig ser eller hör. De flyter, lätt grymtande, som ett pärlband över vägen. Jag känner ett lätt obehag eftersom jag inte vill överraska dem, men ingen av dem har hittills brytt sig om mig. Jag har kanske inte befunnit mig i deras doftriktning.

Det finns många vildsvin i markerna, de gömmer sig väl. Jakträtt, rätt hund och tid, kunskap om djurets beteende, slaktkunskap, farlighet eller inte, djuren som mat, markeras utsatthet, svinpest och ett stort tålamod är delmängder i samtalen. Ibland ordnas större jakter, då krävs samordning av stora mått. Är det regler om slakt och försäljning som hindrar användning av köttet? Är det frånvaron av närliggande slakterier som är ett skäl till att det inte är möjligt att skapa bättre förutsättningar för artens balans?

Det finns många jägare som vill jaga, men djuren är inte helt lättjagade och det finns inget lätt sätt att hantera kött i mängd: provtagning, urtagning, hängning och slakt kräver stor kunskap om hantering och hygien. Vad händer om de skjuter 30 djur på ett bräde?

Vi talar om vikten av att:

• ha ett slakteri - för vildsvin - nära, i kommunen.
• ha (fortsatt) gratis trikinprov. (Sedan den 1 juli 2021 gäller statliga subventioner för trikinanalys på vildsvinskött som ska konsumeras inom det egna privata hushållet. Provet är normalt gratis.)
• använda köttet i t ex skolor, sjukvård, hemtjänst, äldreboenden m fl offentliga enheter samt även för försäljning till restauranger eller matbutiker.

Det närliggande slakteriet, för trygg hantering, och möjligheten att sälja köttet är förstås en nyckel för att använda resursen och samtidigt hålla stammen på en lämplig nivå.

Samtalet om vildsvin är t ex en fråga om:

• jakträtt, vapen, jakthundar, kunskap, provtagning (regler och kostnader) och jakttider
• vikten av ett närliggande slakteri och vem driver slakteriet
• naturvård
• djurrätt och omsorg om en djurstam
• tillvaratagande av naturens resurser
• matsäkerhet, trygg hantering av mat
• försäljningsrättigheter
• servering i kommunala, regionala eller statliga miljöer
• beredskap

Ja, vi talar om solidaritet och ansvar runt frågor om:

• djur, natur och det ekologiska systemet,
• kommande generationer och
• människorna runt omkring oss.

Hur skapar vi förutsättningar för en vettig vildsvinsstam och hur använder vi resursen (maten) på bästa sätt?

Vilka fler frågor finns att begrunda när vi talar om vildsvinen?

A..



Mer att läsa:

https://www.jaktojagare.se/kunskapskategorier/forvaltning/

Trikiner:

https://www.sva.se/djurhaelsa/djursjukdomar-a-oe/sjukdomar/trikiner-hos-vildsvin-och-andra-svenska-djur/