Natoutredningen
Sverige, Nato och säkerheten
Hans Blix, Rolf Ekéus, Sven Hirdman, Stina Oscarson, Pierre Schori, Linda Åkerström och Lars Ingelstam (huvudsekreterare).
Celanders förlag
www.celanders.se
2016
Isbn 978 91 87393 36 5
28 januari 2016.
Gruppen som står bakom Natoutredningen släpper boken och håller en debatt. Ja, det finns fler som står bakom, men det är inte alla som talar och skriver. Några arbetar i skymundan, där bakom. Stina Oscarsson påpekar också detta i sitt tack, till publiken och till de som gjort denna bok och detta samtal möjligt. Trängseln är stor i foajén hos Sthlms Nobelmuseum, där releasen är förlagd. Det är fullsatt. Kl 1800 börjar framträdandet med vacker sång. Jag ler inombords och tänker att varje evenemang, varje debatt med allvarlig ton, borde inledas så och avslutas så, med ljuvlig sång. Sång och musik skapar onekligen något i oss. Det borde nyttjas mer, inser jag som inte lyssnar på musik tillräckligt ofta.
Stina Oscarson inleder med att berätta att det ända sedan 1994 tagits steg mot Nato, trots att de flesta säger nej till Nato. Värdlandsavtalet är ett viktigt sådant steg, som vi måste se upp med. Utredningens syfte är att se vart de små stegens politik för oss.
På plats i samtalet är Hans Blix, Rolf Ekéus, Stina Oscarson, Pierre Schori, Linda Åkerström och Lars Ingelstam. Ulrika Knutsson leder dem framåt under den stund releasen varar. Denna typ av samtal är alltid för korta, tänker jag. Det finns mer att hämta, men det får hämtas på annat sätt.
Stellan Skarsgård är inte medförfattare, men ordar i sammanhanget. Han berättar att han tycker att man alltid har blivit annorlunda behandlad som svensk. - Vi var lite vitare än de andra, vi stod för fred och mänskliga rättigheter. Vi stod för förnuft. Nu riskerar detta att ändras, våra allianser sätter oss i en annan sits och vi måste vara noggranna i detta. Nu kommer förslag om att vi skall gå med i Nato. Det grundar sig på en helt annan värderingsgrund än vår. Vapen. Vapen i skolorna. Bombningar. Detta kommer vi då också att förknippas med. Vi förlorar i detta vår möjlighet att vara en självständig röst i världen. Vår integritet är viktig.
Lars Ingelstam får ordet och betonar att avspänning är att föredra framför avskräckning. Säkerheten är viktig och gruppen har försökt att ta begreppet på allvar. De strävar efter ett vidgat begrepp och att ställa sig frågan; vilket problem är det vi skall lösa? Ingelstam uttrycker att opinionen har svängt under de senaste få åren, men ändå inte så mycket. Han påpekar att intresset för frågorna är lågt. Han betonar också att det, sakfrågan, i grunden handlar om att det inte ska bli krig.
Hans Blix välkomnas till scenen. Han talar om att Nato tillkom efter andra världskriget. Det fyllde den avskräckande funktionen mot östmakten. Blix betonar att gruppen inte blundar för händelserna i öst, för annekteringen av Krim eller striderna i Ukraina. Han påpekar att de ändå inte tror att ryssarna strävar efter ett stor-imperium. - Vi tror att de strävar efter och fortsätter att önska ett bra FN-system, säger Blix. - Ryssarna har medverkat, men också motverkat i många viktiga frågor. Blix tror på avspänning.
Rolf Ekéus diskuterar frågan om Rysslands säkerhetspolitiska situation och deras motståndskraft. Den är mindre än USAs och Europas. Ryssland har dock utsatts för en del problem, t ex knutna till IS, Kina, mm, som de behöver och försöker förhålla sig till. En fråga är också varför man skramlar mot väst och hur budskapet i olika medier påverkar oss. Varifrån kommer budskapen och varför låter det som det gör?
Hans Blix undrar om Ryssland har skäl att känna rädsla mot Nato. Han besvarar frågan nekande, han uppfattar att det inte finns något skäl hos Ryssland att känna rädsla för Nato. Rolf Ekéus lägger till att en förutsättning för medlemskapssamtalen, eller ett alternativ, ser ut att vara att Sverige och Finland skall gå med i Nato tillsammans. Han betonar att det förändrar situationen för Ryssland. I en strategisk tanke ger detta en tydlig vass gräns. Det förändrar avspänningstonen tydligt.
Pierre Schori har besökt minst 80 möten under de senaste åren. Han har där konstaterat att det inte finns en önskan om att gå med i Nato. Det finns inte heller tillräcklig kunskap i frågan, de flesta förstår inte värdlandsavtalet. Alliansen slöt värdlandsavtalet strax före förra valet. Det innebär t ex att man förenklar för Nato där t ex skatteregler, kärnvapen, överflygningar och övningar på vårt territorium ingår i det som står på det tillåtnas sida, eller möjligen inte det förbjudna. Schori betonar att avtalet måste skjutas upp, för att det är viktigt att utreda och se konsekvenserna av avtalet. Schori betonar att avtalet inte utesluter kärnvapen på svenskt territorium, det utesluter inte heller en fullt utrustad Natostyrka här.
Stina Oscarson betonar kunskapsfrågorna. Det är oerhört viktigt med folkbildning i frågan. Det är viktigt att befolkningen känner till frågan och kan fatta relevanta beslut och det är oerhört viktigt att våra riksdagsledamöter har rätt information för sina beslut. Hur skall vi/de kunna diskutera och fatta ett korrekt beslut om ett värdlandsavtal om de inte är kunniga i frågan?
Blix höjer den viktiga frågan om de små stegens politik. Rätt som det är kan ett stridsplan från en annan nation passera över vårt territorium. Är det så vi vill ha det?
Linda Åkerström märker ett engagemang för säkerhetsfrågor, Nato, mm. Hon finner det glädjande. Det som inte är glädjande är den hätskare tonen, som märkts på sistone. Viktigt är att se att engagemanget kommer från många håll, det är inte bara försvaret som äger den här frågan. Kulturen och fredsaktivisterna äger den också.
Pierre Schori påpekar att det är viktigt att se osäkerheten i omvärldens förändring. Det som gäller idag behöver inte gälla imorgon, andra makthavare, mer extrema kan styra vår värld då. Den tanken måste också påverka ett eventuellt värdlandsavtal, vi vill t ex ha garantier som rör kärnvapenfrågan på vårt territorium. Det är viktigt.
Stina Oscarson återkommer till kunskapsfrågorna. Det är viktigt att vi höjer kunskapsnivån, så att den inte bara bygger på känslor och tyckanden. Vi behöver massor av folkbildning och vi behöver bildning av media. Blix fyller i att en eventuell folkomröstning måste föregås av utbildning, vi måste se nyktert på frågan.
Schori betonar att alliansfriheten urholkas med värdlandsavtalet, att vi måste betänka detta. Vi måste ha garantier mot kärnvapen och mot utländsk trupp på vårt territorium. Han påpekar också att om vi går med i Nato, så innebär detta av vi säger nej till FN. Han poängterar att insatser gjorda via FN bl a har en otroligt mycket bättre löpande rapportering och uppföljning än Natos. Natos rapporteringsförfaranden och uppföljning är inte bra, rent undermåelig. FNs är otroligt mycket bättre. Jag tolkar Schori som att hans uppfattning är att det är viktigt att vi även fortsättningsvis bidrar till FNs insatser, avsevärt hellre än Natos.
Rolf Ekéus får frågan; Vi har skrivit på ett solidaritetsåtagande i EU, måste vi då inte ändå ta till vapen om någon annan drabbas inom unionen? Ekéus säger att det är fint att vi visar solidaritet, men vi bestämmer ändå där själva när och om det blir aktuellt. Det gör vi inte om vi går med i Nato - där är vi i Natos händer, inte i våra egna. Befälen ligger inte då hos oss, Sverige lämnar då över beslutsrätt och beslutsförmåga om oss och om våra trupper till andra. Vi tappar helt rätten till oss själva. Att gå med i Nato innebär också att gå med i en motståndargrupp, det i sig ökar anspänningen både för oss själva och i världen.
Lars Ingelstam höjer frågan om kulturen. Det är inte enbart sunt att tala om konflikter och våld. Vi skulle hellre sikta på kulturen. Låt oss tappa intresse för att föra krig.
Blix påtalar att det som väckt debatten är t ex ryssarnas intåg i Ukraina. Han poängterar att vi ändå måste tänka nyktert och precist. Oscarson uppmärksammar att debatten är igång och att det finns ett stort engagemang. I det är det också viktigt att fråga sig varför människor flyr - vi måste se krigen, miljön, freden och säkerheten. Vi måste se dem tillsammans, eftersom allt detta hör ihop. Människor börjar genomskåda sakernas tillstånd, men vi behöver verkligen folkbilda. Schori fyller i att det inte är här krigen pågår, men att vi brakar ihop av följderna, t ex av flyktingströmmarna. Vi behöver mer diplomati i världen, inte mer anspänning. Åkerström betonar igen att det finns engagemang i frågan, och att detta är viktigt. Hon höjer också en myt; Myten är att beslut skall fattas i oberoende. Hon betonar omöjligheten. Säkerhetspolitik är ingen exakt vetenskap. Samtalet om värderingar, fakta och vad som leder bäst framåt är viktigt.
En viktig eftertanke efter detta möte är; vi behöver kunskap och folkbildning. Vi behöver tala om saken. Och vi behöver vrida och vända på fråga om våra värderingar och se vad olika saker står för. Vill vi ha mer anspänning i världen eller är samtal och diplomati vägen framåt? Vad innebär ett värdlandsavtal och vad innebär Natofrågan egentligen? Detta behöver vi helt enkelt tala mer om, så att vi alla förstår. Jag har min bild klar för mig nu, men jag tänker mig att jag måste lära mig mer. När jag lär mig mer kan jag också tala mer i frågan, och därmed också lära andra mer. Eftersom kunskap och trygghet är en fråga om säkerhet och avspänning i världen, spelar det också roll för fler.
Jag tackar gänget bakom Natoutredningen för deras engagerade samtal och tänker mig nu att i lugn och ro begrunda boken.
Vid pennan
Anette Grinde
(Ovanstående är mina anteckningar från releasen av Natoutredningen den 28/1 2016, Nobelmuséet Stockholm. Debatten spelades in, och finns tillgängligt här.)
Länkar;
Adlibris.
Celanders Förlag.
Natoutredningen.
Hans Blix,
Rolf Ekéus,
Sven Hirdman,
Stina Oscarson,
Pierre Schori,
Linda Åkerström och
Lars Ingelstam.
Svenska Freds- och skiljedomsföreningen.
Jinge.se - rapport från mötet.
Jinge.se - regeringen gräver.
Värdlandsavtalet - MajBritt Theorin, Anna Ek, mfl.
