torsdag 30 juni 2016

Hotellbygge på gång....

Jag läser ofta om bina, de fina flygande fantastiska små varelserna som är så ihärdiga i sina sysslor. Hos min mor finns i de massor och längs min löparsträcka hemma ser jag dem ofta nära sina kupor. Häromveckan hörde jag ett kraftigt surr nära en av kuporna, jag tror att det var svärmning på gång. Det innebär att de lämnar sin kupa och drar ut på andra äventyr. Det gillar inte bikupeägaren, förstås, som säkert får svårt att hitta dessa bin när de väl har dragit sin kos.

I Roslagens runt finns en artikel om att hjälpa ett bi. Det gäller förstås alla dessa bin som lämnat sina hem, men också andra som tidigare lämnat den trygga tillvaron i en vanlig kupa eller som fötts till den tillvaron sedan tidigare. Dessa rymlingar (honungsbin) eller tidigare solitärer behöver bon och vi kan bistå till några av dem.

Bygg bihotell, hör jag ofta bi- och naturintresserade människor säga. Bygg bihotell så hjälper du dem att få det bättre.

Så. Borra några hål i en trädbit och häng upp den i ett träd.  Hålen skall vara ca 5-6 cm djupa och inte gå rakt igenom hela trästycket/brädbiten. Det skall alltså vara en ingång på en sida, inte en öppen genomgång.

Så, några fågelholkar och några bihotell skapar gott för naturen.

Det är alltså fågelbostadsbyggnads- och/eller bihotellbyggnadstid nu.

Do it.

A..





måndag 27 juni 2016

Glad sommar...


Vi hoppas att ni har haft en fin midsommarhelg och att resten av sommaren blir fantastisk. Vi vet inte vad som väntar om hörnet eller bakom den stängda dörren som kanske är öppningsbar. Jag tänker att det är fint att vara lite nyfiken, att våga prova.
Så, låt oss vara nyfikna i sommar. Låt oss öppna några nya dörrar och lära oss nya saker. Det är tid för äventyr nu!
Peppellipepp!
A..




Arv & testamente

Det finns lagstiftning i Sverige som berättar om hur dina tillgångar, efter din bortgång, fördelas till dina arvingar. Lagen tar kanske inte helt hänsyn till din vilja. Du behöver i sådant fall tydligt, i ett skriftligt testamente, ge uttryck för hur du vill att dina tillgångar skall fördelas efter din bortgång.

Om du inte har arvingar, som t ex barn, barnbarn, syskon och föräldrar, och inte har upprättat ett testamente tillfaller alla dina tillgångar den statliga Allmänna Arvsfonden. Den som istället vill styra över vad som händer med sina tillgångar själv, så att någon som inte är arvsberättigad ska få del av tillgångarna, måste skriva det i ett testamente. Det kan t ex handla om en vän, släkting eller en förening.

Du kan välja att testamentera alla eller en del av dina tillgångar (efter avdrag för skulder), om du inte har bröstarvingar. Har du bröstarvingar kan du inte testamentera bort den minimidel dessa har rätt till genom lagstiftningen, men resten har du egen beslutanderätt över. Du kan då testamentera ett visst belopp eller en specifik tillgång, som t ex ett föremål, en fastighet eller värdepapper. Du har rätt att testamentera till vem, vilka eller vad du vill.

Undantaget är sålunda dina bröstarvingar rätt, d v s dina närmaste arvingar har rätt att begära sin laglott. Den kan inte testamenteras bort.

Bröstarvingar är avkomlingar till en avliden i rakt nedstigande led, d v s barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Ett barnbarn blir bröstarvinge i sin förälders ställe om föräldern dött.

Att skriva ett testamente är enda sättet att tala om hur du vill att dina tillgångar ska fördelas, vem eller vilka som skall få vad eller hur mycket. Det är bara du som kan se till att det blir så som du vill ha det. Ett tidigare skrivet testamente kan alltid ändras. Skriv då ett nytt och se till att det undertecknas och bevittnas enligt de regler som finns för detta.

För att undvika missförstånd är det viktigt att tydligt ange hur dina kvarvarande tillgångarna ska fördelas. Det är också viktigt att känna till och följa de regler som finns för att testamentet ska vara giltigt. Testamentet ska t ex upprättas skriftligt, vara daterat och undertecknat av den som testamenterar. Underskriften skall bevittnas av två personer, som inte skall vara nära släkt, vara tillräckligt gamla och inte ingår bland de som får ett arv enligt testamentet. Vittnena ska vara på plats när testamentet undertecknas och de ska också känna till att de bevittnar ett testamente, men det är inte nödvändigt att de känner till innehållet.

Glöm inte att alla arvtagare behöver kunna identifieras, även om det går många, många år sedan testamentets effekter blir verklighet. Se till att det är tydligt vem/vilka som är arvtagare, där deras namn, adress och personnummer/organisationsnummer är viktiga delparametrar.

Ett testamente kan du skriva själv, men du kan också ta hjälp av en jurist som är insatt i den typen av juridiska dokument. Låt oss veta om du behöver hjälp med detta, så lotsar vi dig vidare till en jurist i vår närhet som är särskilt kunnig i dessa frågor.

A..




söndag 26 juni 2016

Midsommarafton 2016 var en särskild dag.

Midsommarafton 2016 var en särskild dag. Sofie och jag skulle åka till Öland. Ca kl 0930 fastnade vi i en stillastående bilkö strax innan Södertälje och kl 1430 tog vi oss ur den. Så länge har jag inte, vad jag kan minnas, suttit helt fast i en kö tidigare. Ja, vi var många som satt där, stillsamt och tålmodigt, och funderade över dagen, livet, förutsättningar för trafiken, mm. Ingen information, ingen lotsning - ingenting mer än stilla i trafiken 5 timmar. Sofie och jag klarade detta utan hjärnsläpp. Det känns nästan som en bragd.

DN berättade att den trasiga bron, som var skuld till dramat (Södertäljebron), kommer att vara stängd i södergående riktning under lång tid (typ 14 dgr). Jag hoppas att de (trafikansvariga för denna trakt) lyckas bättre med omlotsning av trafiken under denna tid, nu när de har lite tid på sig för detta. Det finns viss förbättringspotential här.

Det var glädjande att läsa att det på någon plats i kön spelades musik och dansades, så där i midsommaraftonstid. Det var ju ett fint drag, mycket fint drag.

Vi önskar er en fortsatt trevlig helg. Mitt råd är; håll er borta från Södertäljebron, södergående riktning.

A..




Midsommardagen var fin i Norrtälje. Sofie och jag tog en paddeltur och njöt av det fantastiska vädret. Ljuvligt fint, förstås. Sofie är en fena på att paddla (även om instruktionen just här var att hon skulle paddla rakt mot mig)!

fredag 17 juni 2016

I Blankaholm finns det finfint folk...





Gunnebo/Verkebäck, strax söder om Västervik.
Jag minns förra sommaren när jag cyklade från Norrtälje till Öland. Det var en fin cykeltur som sedan fortsatte från Öland tillsammans med Leif ner runt ett blåsigt Skåne. Vi bor i ett vackert land.

Från Bråvikstrakten till Öland hade jag sällskap med en yngling som åkte longboard. Han åkte från Uppsala till Köpenhamn och vi slog alltså följe en bit. Vid Gunnebo, strax söder om Västervik, började det småregna och vi fattade ett (för torrskoddheten felaktigt) beslut om att fortsätta ändå. Det blev en blöt och lerig färd. Framme i Blankaholm, där vi trodde att det fanns ett vandrarhem eller värdshus, var allt svart och stängt. Det kändes motigt att slå upp våra tält i regnet. Det slutade med att jag knackade på en villa i utkanten av byn och frågade om vi fick slå upp våra tält under deras verandatak. Nej, men i garaget går bra, blev svaret.

Det kändes som en fantastisk lyx och vi sov så fint i familjens stora och fina dubbelgarage. Det jag på ett sätt tänker som ett felbeslut var alltså ändå ett bra beslut. Ja, det var rätt blött men händelsen finns i mig som ett positivt och lagom absurt minne.

Så.
I Blankaholm finns det finfint folk. Jag skall se till att åka förbi i sommar med någon liten sommarpresent som tack för det fantastiska boendet.

A..


Anteckningar från 17 juni 2015.




17 juni 2016. Idas hus på Korpskog, sett från det höga gräsets håll - strax söder om hennes tomt. 


måndag 13 juni 2016

Nya springskor är ett äventyr....

Mina favoritspringskor faller sönder. De som inköptes därefter likaså. De senast tillkomna är visserligen hela och springbara, men jag är ju inte helt förtjust i dem. Det är dags för nya skor. Ja, det har det varit länge förstås, men nu är det verkligen dags.

Jag går till löparbutiken i stan. Provar, peppar och bestämmer mig. Knallgrönt. Personalen dubbelkollar storleken och inser att jag har fått prova två olika storlekar, en vänster-7.a och en höger-7,5.a. Det var vad som fanns i lådan, och den enda lådan av den sorten kvar. Han blir brydd och jag blir brydd. Jag tänkte ju att båda passade bra. Förvirrande, eller hur? Nåväl, den andra butiken i stan hade både 7.or och 7,5.or i kompletta uppsättningar. Jag gick dit och får prova två uppsättningar knallrosa skor. Vänster är bra och höger är bra, men i olika storlekar. Så, vad blir det då? 7 eller 7,5? Rosa eller grönt? Ja, det blev grönt med vänster i storlek 7 och höger med storlek 7,5. Jag fick alltså gå tillbaka till den första butiken för att köpa det udda paret, det som butiken annars (sannolikt) inte skulle kunnat sälja. Win-win för båda, verkar det som.

Ny springskor är ett äventyr.

Må de nu passa när det kommer till hårt springläge, så jag slipper trassla med byte. Jag undrar, redan nu, om jag har samma storleks- (och färg-) tur vid mitt nästa springskoköp om ett år eller så?

A..

Dagens springtur var fin, men myggig...

Ja, det var myggigt, men fint på skogs-springar-rundan idag. Det fina och sköna övervägde, förstås. Jag inser att jag skulle ju behöva pressa mig med lite fart eller backar nu. Och med lite längre sträckor.

Man får ju passa sig så man inte blir klådd av dottern i höst på Tjejmilen eller Sthlms Halvmara. Dotter Sofie blir nog giftig där. Jag har förstått det av hennes peppande löparrapporter. Jag borde ta det på allvar redan nu. Förstås. Jag borde alltså höja tempot. Nu, inte sen. Ja, sen också, men inte vänta till sen.

Det är ju ruskigt roligt när ungarna peppas igång och börjar springa. Och det är naturligtvis också roligt när de blir duktigare, mer ihärdiga och fångas av tävlingsdjävulen en aning. Frågan är om jag skall tillåta mig att bli omsprungen. Det borde jag ju inte göra, eller hur? I varje fall inte utan aktiv kamp.

A..


fredag 10 juni 2016

Kollektiv bestraffning är ett ovärdigt förhållningssätt...



10 juni 2016. DN - Israel stänger gräns mot Västbanken.

Nathan Shachar har skrivit en artikel om konsekvenserna av en nyligen utförd attack i Israel. Två skadade palestinier, som anges ha utfört attacken, vårdas på sjukhus i Tel Aviv. Konsekvenserna för palestinier generellt är genomgripande. Nära 90 000 rörelsetillstånd av olika slag för palestinier har dragits in för att några få personer har genomfört en attack, gränserna mot Västbanken stängs och alla i området drabbas av en omöjlig situation i sitt arbets- och levnadsliv.

Om några personer genomför ett dåd så är det inte rimligt att andra människor drabbas, genom kollektiv bestraffning. Det är rimligt att de som utfört ett presumtivt brott ställs inför rätta, får lägga fram sin sak inför en objektiv och rättvis domstol, och att de som inte varit delaktiga inte straffas. Kollektiva bestraffningar är vare sig lagliga (se t ex artikel 33, 4.e Genévekonventionen) eller värdiga. Kvinnor, barn och män - släkt eller inte släkt - som inte är delaktiga i en handling skall sålunda inte bestraffas, de som är delaktiga skall bedömas i en rättvis prövning - självklart i domstol.

Kollektiv bestraffning är ett ovärdigt förhållningssätt. Världen behöver protestera mot detta.

Nathan Shachar skriver i sin artikel - "Idag kan palestinier färdas mellan Västbankens olika delar..." Menar Shachar med detta att Västbankens olika delar numera inte är kringgärdad och avskuren av separationsmuren och alla de israeliska kontroller som löpande genomförs där? Menar Shachar att muren och de särskilda vägar bara för israeler nu är borttagna, så att det är praktiskt möjligt för alla palestinier som bor och lever där att färdas från en plats till en annan inom Västbanken?

Det vore fantastiskt om det vore så, eller måste många människor fortfarande söka tillstånd för att t ex besöka sina egna marker?

A..