I Blankaholm finns det finfint folk...

Gunnebo/Verkebäck, strax söder om Västervik.
Jag minns förra sommaren när jag cyklade från Norrtälje till Öland. Det var en fin cykeltur som sedan fortsatte från Öland tillsammans med Leif ner runt ett blåsigt Skåne. Vi bor i ett vackert land.

Från Bråvikstrakten till Öland hade jag sällskap med en yngling som åkte longboard. Han åkte från Uppsala till Köpenhamn och vi slog alltså följe en bit. Vid Gunnebo, strax söder om Västervik, började det småregna och vi fattade ett (för torrskoddheten felaktigt) beslut om att fortsätta ändå. Det blev en blöt och lerig färd. Framme i Blankaholm, där vi trodde att det fanns ett vandrarhem eller värdshus, var allt svart och stängt. Det kändes motigt att slå upp våra tält i regnet. Det slutade med att jag knackade på en villa i utkanten av byn och frågade om vi fick slå upp våra tält under deras verandatak. Nej, men i garaget går bra, blev svaret.

Det kändes som en fantastisk lyx och vi sov så fint i familjens stora och fina dubbelgarage. Det jag på ett sätt tänker som ett felbeslut var alltså ändå ett bra beslut. Ja, det var rätt blött men händelsen finns i mig som ett positivt och lagom absurt minne.

Så.
I Blankaholm finns det finfint folk. Jag skall se till att åka förbi i sommar med någon liten sommarpresent som tack för det fantastiska boendet.

A..

Anteckningar från 17 juni 2015.

17 juni 2016. Idas hus på Korpskog, sett från det höga gräsets håll - strax söder om hennes tomt.