Låt oss stanna, låt oss glädjas, låt oss le....

Låt oss stanna
Låt oss glädjas
Låt oss le

När vi ser larven som kryper
När vi ser myran som stretar
När vi ser barnen som lär sig att gå

Låt oss stanna
Låt oss glädjas
Låt oss le

När vi ser maskrosens styrka
När vi ser barnen som kämpar för sin frihet
När vi ser nyckelpigan flyga från strå till strå

Låt oss stanna
Låt oss glädjas
Låt oss le

När vi får ett leende från någon vi möter
När vi lyckas i det lilla
När vi ser livets lyx utan övermåttans krav

Låt oss stanna
Låt oss glädjas
Låt oss le



Anette Grinde
2007-08-13

Himlens portar öppnar sig....

Himlens portar öppnar sig
Regnet vräker ner
Obönhörligt

Strax innan var himlen alldeles blå
Klar, molnfri och blå

Vi tittar bort en stund
Ett ögonblick

När vi vänder oss igen
är det blå förbytt
till nästan svart

Nästan som livet
När värmen lyster stark
för att strax senare vräkas omkull
i sorg
eller vrede
eller djup frustration

Strax finns det
en spricka i molnet

Vi ser att det ljusnar
Vi ser återigen något blått

Vi känner återigen
värmen
spira sakta

Ljuset, och allt det blå, återvänder
Sorgen motas
Bort
Glädjen är åter

Anette Grinde
2007-08-08

En ny dag...att levas....av dig...

Morgonluften är klar.
Ljuvlig.
Regnsmaken finns kvar.
Det ångar lätt i luften.
Lukten är fantastisk.

Strax nedanför, på ängen, går korna i sakta mak.
Mitt på vägen sitter katten, den rör sig knappt.
Här passerar nästan bara posten och tidningsbilen.
Här är det stilla och lugnt.

Katten flyttar sig sakta.
Lojt.
Den lider inte av vår vardags stress.

Morgonens njutning.
Innan solen gassar varmt.
Det är lite svalt.
Lite fuktigt.
Med en luft som fyller med kraft.

Morgonens kraft.
En ny dag, en ny början, en ny möjlighet – att fylla med liv och tillförande möjligheter.
Att fyllas med gott, för än mer gott till nästa dag.

En ny dag.
Min nya dag.
Din nya dag.
Alldeles ogjord.
Att levas av dig, och av mig.


Anette Grinde