Det regnar äpplen....

Höstfärgerna sprider sig i naturen.

Sakta.

Daggen glimrar i det stigande ljuset.

Solen värmer sakta.

Termometerna klättrar sakta.

Strävar.

Den tar små, små steg.

Solen värmer den sakta.

Katten njuter i lä.

Stillsamt.

Utan att ställa till förtret för någon.

Han spinner mjukt.

Solen värmer honom sakta.

Höstens äpplen regnar från träden.

Ett efter ett

fyller de famnen med sin ljuvlighet.

Solen värmer sakta dagen.

Detta är en ljuvlig tid.

Den värmer min själ.

A..

Andra bloggare om höst, äpplen och katten.

....

Jag längtar ....

Jag längtar efter värmen
redan
fast hösten liksom just har kommit

Jag längtar efter ljuset
redan
fast mörkret nästan inte ens har anlänt

Jag längtar efter motorcykeltiden
redan
fast jag inte ens har hunnit ställa in den för vintern

Men samtidigt är hösten så fantastiskt vacker
med det där lite kalla
och mörka
och ruggiga
Och med alla de fantastiska färgerna

Jag längtar till sommaren.
Men först
vill jag ha höst en stund till.
Och sedan
vill jag nog ha en riktig vinter.
Med möjlighet för skidor och skridskor.

Och sen kommer ju den fantastiska våren.
Den där mörkret ger vika
och blommorna och grönskan gör sig gällande

Sen är det sommar
Då vill jag ha värme
och ljus
och soliga dagar.
Och då vill jag åter färdas på fantastiska vägar
eller paddla i underbara vatten

I väntan på sommaren
får jag njuta av hösten, vintern och våren
och minnas att springa, leva, cykla, skratta och finnas är en njutning även under denna tid

Anette Grinde

Jippi! Höstfärgerna är här!

Det är fantastiskt vackert med färgerna - och med morgonfrosten... och det vackra morgonljuset mot den faluröda ladan....


En underbart tid ligger helt enkelt framför oss .... nu här....


Anette Grinde

Höstfärger...

Gult och rött. Med inslag av grönt. Med lite fukt i luften. Och med frukt kvar på träden. Ännu är det mer grönt, än gult och rött - men det står inte på förrän detta har ändrats.

I de tidiga mornarna kan man förnimma frostens ankomst. Den som biter lite skönt, men påminner om den skarpa kyla som riskerar att komma lite längre fram.

I hösten finns ännu värmen kvar under dagen. Det är ännu ganska ljust och klart.

Det är tid för att gå ut med hunden. Om man har en sådan. Annars går det bra att promenera eller cykla med en vän. Eller bara gå med sig själv och sina egna glada tankar.

Eller kanske för att gå någon extra golfrunda. För den som gillar sådant. Eller för att sitta på verandan med en varm kopp te och njuta av solens värmande strålar. Oavsett vad vi gör - för att må bra - så är tid att göra detta ute i det vackra vädret. Innan mörkret tar de värdefulla ljuset ifrån oss.

Känn smaken på den nya årstiden som nu är här. Den närmar sig med stormsteg. Den är vacker. Soligt, färgglatt vacker.

Liksom den som vi nu lämnar bakom oss för denna gång. Vacker, men annorlunda.

Det är dags för nya tag. Det är dags för nya glada tag - som skapar en glad hälsa oavsett vad vi företar oss.

Det är höst. Nu eller ganska snart. Det förtjänar nya tag. I motion, kost, politik, jobb, vänner, nätverk och fritid.

Anette Grinde

Sommar...

sol
glädje
värme
skrapsår på knäna
gräsgrönt på byxorna

hängmattan
gräsklippning
jordgubbar och smultron...

prästkragar
slaget hö

cykeltur till badet
springtur i skogen

grillning

brunröda kroppar
solskyddsfaktor - fast man egentligen inte vill
solhatt

barfota

spöregn mot plåttaket

myggbett
bin som surrar runt kupan

glass

skuttande hästar i hagen



Anette Grinde

Stuga uthyres i vackra Roslagen...

Katten ligger lojt...

...och njuter i solen.

Han har funnit är läplats i solen och njuter i fulla drag.

Kattkonkurrenterna på gården har valt en annan plats,
eller en annan syssla.

Läget är lugnt.
Njutbart lugnt.....

Anette Grinde

Ölands biodlarförening ....

Sol, underbara sol....

Lördag.
Sol.
Några grader varmt.
Vår i luften.

I dag är det dags att ta ut MC.n på en tur.

A..

Gotska Sandön är en magisk plats...

En dag närmare våren...

Idag är det...

-en dag närmare vårens ankomst
-en dag närmare avslutet av sorgens tid
-en dag närmare den sköna mc- och kajaksäsongen
-en dag närmare dotterns studentexamen

I dag är dagen - för att börja på nytt.

Avfärdsdags - med spänning ser jag fram mot denna nya tid.

Anette Grinde

Underbara sol...

Mars.

En fantastisk sol.
Ett par grader kallt.
Och gnistrande vacker och vit snö.

Ibland är det bara för underbart vackert.

Men - visst längtar jag till våren, och motorcykelns tid...

Anette

Frost.

Frost.
Färgerna i naturen blir färre.
Höst närmar sig vinter.

Rådjuret tar sats.
Tvärs över vägen.
Jag hinner se det, och bromsa i tid.

Kanske har vi vintern här,
strax,
nu när vintertiden är här.

Med halka på vägen,
med ljus från frost och snö,
med kyla och friskhet i luften

Välkommen, du ljusa vintertid.

Anette Grinde

Höstmorgon....

Höstmorgon.
Solen stiger sakta.
Strålarna når frosten, som glittrar på hustak och i gräset.
Löven, de färggranna vackra höstlöven, bär frosten en stund.
Innan de släpper sitt grepp och faller till marken.
Några ligger där redan, och några faller snart.
Solen värmer mitt sinne, trots den faktiska höstkylan.
Jag närmar mig skogskanten, nere vid sjön.
Det prasslar till i kanten, och ut springer två vackra rådjur.
Alldeles framför mig.
Med lätta skutt, tar det sig över diket, vidare över vägen och strax är de över på andra sidan.
Som om de inte såg mig.
Strax efter kommer ett till.
Det ser mig.
Tvärstannar.
Vänder.
Och springer skrämd åt andra hållet.
Jag går vidare.
Det är stilla.
Varmt, men ändå lite kallt.
Det är underbart vacker.
Efter en stunds öppna fält, finns åter en skog på min ena sida.
Det prasslar till i kanten igen.
Kanske bara 25-30 meter bort, vänder sig skogens konung bort från mig.
I tunga, men ändå lätta, steg travar den sakta sin väg.
Snart är morgonfrosten borta.
Dagen är här.
Min morgonpromenad bär jag med mig, som värme i mitt hjärta.
Dag efter dag.

Anette Grinde

Roslagsbro - ett skäl att älska vår bygd.....

Roslagsbro.

Där finns slingrande vägar, som en fantastisk labyrint. Där kan man fångas av naturens kraft, dess skiftningar och vyer. Allteftersom.

Små sjöar och bäckar rinner sakta fram genom naturen. Naturen, som rymmer de vilda grisarna, som bökar i skogsvandrarnas guld framåt höstkanten. Där ser vi tranorna på ängarna, ner mot vattenkanten. De är många. De är riktigt många ibland.

Där finns också skuttande harar med långa öron, rådjur med rädsla i steget, liksom hjort och älg i kanten bort mot skogen. Någon gläds och någon frustreras, över närvaron och knapret av allt det goda som odlats i trädgårdarna. Vi gläds över naturens kraft, men frustreras en aning när den inte passar i hela vår mall.

En gammal runsten finns någonstans där mitt över vägen vid bojen, nära det röda fina huset. Ett fantastiskt solrosfält skådas under sensommaren hos Valborg. Då lyser de som stora blomstrande solar. De njuter och följer ljuset allteftersom den vandrar över himlen. På dessa skall vi tänka, när hösten och vintern stretar sig sakta framåt. Kanske finns de där igen, när sensommaren når oss strax igen. När tiden vandrat ett sakta varv, framåt igen.

Ett vackert, men alldeles för tomt, missionshus skymtar i bygden. Tyst och tomt. Långt ute i bygden, på slingrande smala vägar, finner man också en välskött hembygdsgård. Här finns ett fantastiskt och storslaget midsommarengagemang. Blomster och björkar i mängd. Kaffe och bullar. Musik och sång. Tips och lotteri. Där, strax lite senare under sommaren, hörs kyrkans röst med sång, blandat med traktors ljud från bonden som träget vårdar sin jord.

Mitt i Roslagsbro finner vi vår kyrka. Där står den rak och stark. Orubblig, närvarande och mitt i – just mitt i, allt det som är. Oavsett vad som är. Där passerar livets steg. Steg med punkter som i något mått går mellan dop, konfirmation, bröllop och begravning. Där möts vi för gudstjänst, igen och igen. Där vandrar kyrkans högtider sakta fram, lite i sin alldeles egen takt, lagom och maklig utan att hindras särskilt märkbart av tidens gång.

Just där finns det plats för glädje och för sorg. Just där finns det tid och rum, för en tanke om livet just som det är. Just där, mitt i, allt det som är.

Anette Grinde – på höstkanten 2008 – Övra Söderby, Roslagsbro

Införd i församlingsbladet

Svenska KyrkanRoslagsbro/Vätö

Vinter 2008/vår 2009

Välkommen ljuvliga sommartid....

Värme
Sol
Ljus
Grönskande växter
Barnkammare i naturen
Ett lätt sommarregn
Ungar som slänger sig i vattnet vid badstranden
Skrapsår och grönska på knäna
Grillning i trädgårdarna
Motorcykelturer längs slingrande vägar på landsbygden
Springsteg på skogsvägen
Mygg i skymningens tid
Trädgårdsmöbler och saftkalas i bersån
Kajakturen i mäktig skärgård
Sommarförkylning som frodas och aldrig ger sig
Ljuvlig växtlighet i landet eller i växthuset
Gurkor, tomater och morötter
Vila i hängmattan under den stora kastanjen
Innan ogräset måste rensas i rabatterna
Bina som idogt letar nektar och vätska
Ungarnas bus

Välkommen ljuvliga sommartid....

Maj! Våren är här!

Maj – våren är här! April är förbi, och kanske då också det nyckfulla aprilvädret som visat sig en del.
Kristi himmelfärds dag – för Kristi färd på nya äventyr, och för vår väntan på något nytt och spännande.
Vår!

Om man går ut tidigt på morgonen, så kvittrar det alldeles makalöst. Fåglarna är morgonpigga, och det är riktigt, riktigt njutbart att lyssna på dem. Det riktigt exploderar av ljud, särskilt sådär i tidig morgontid.

Och när man tittar sig runt i naturen, så ser man hur det växer. Man riktigt ser, och man nästan hör, hur det växer.
Det är grönt och gult, lite vitt och lite blått.

Jag ber dig blunda, njut av lukten, titta bort en liten, liten stund, och titta strax tillbaka igen. Då har det tagit ett kliv. Nya färger, nya blad och nya blomster. Det rör på sig med stormsteg i naturen, inte med små tassande steg, utan med riktiga kliv.

Naturen längtar efter att vakna efter vinterns vila. Den har försökt några gånger, men den har drabbats av några bakslag. Nu är den på gång, riktigt på gång.

Strax bortom tomtgränsen, nästan borta vid brevlådorna, ser vi ett bi ute på uppdrag. Det surrar, letar, hämtar och flyger snart tillbaka till sin kupa. Snart är det ute igen. En ny flitig runda, letar, hämtar och hastar vidare i sitt uppdrag. Flitens lampa lyser, på biets uppdrag, här i vårens tid.

Vi längtar efter värmen. Den som tinar våra frusna själar, efter vinterns mörka och kalla timmar. Den som tinar oss, som får oss att njuta och längta efter mer.

Våren är här.
Undrens tid, är ännu inte förbi.

Jag notera att arbetsbelastningen, och uppgifterna, ändras med vårens ankomst. Nya maskiner måste servas och tas i drift. De gamla får tas ur tjänst ett tag.

In med snöskyffeln, den som ändå inte använts så mycket. In också med vinterdäcken med dubb. De skall verkligen inte användas på ett tag.

Ut med gräsklipparen, tvättlinorna, krattorna och motorcykeln. Fast den sistnämnda fick tas in igen. Maskineriet ville inte riktigt rätt. Under tiden får gräset klippas, rabatten rensas och äppelträdet synas. Alltid är det något, som hamnar fel i tid. Eller som görs bättre av min bättre hälft.

Maskrosorna börjar synas. Penseerna har visat kraft en stor del av vintern.
En del gillas, och en del gillas inte. Så är det visst alltid.

Våren är här.
Sommaren står snart för dörren.
Med bad, ledighet och njutbar värme.
Må vi få en sydländsk sommar, och inte så där svensk som den är ibland.


Anette Grinde
2008-05-07

Det blåser runt knuten

Februari
Sol
Virvlande vindar
Jag hör hur det blåser runt knuten
Lite kallt
Men ändå så ovanligt varmt
Mitt i vår vinter
Då vi brukar skida, skrinna och se grannens barn glatt forsa fram i sin pulka
Så är det inte nu
Här är grönt
Inte vitt
Här är inte som det brukar
Vi har fått nya vänner
Våra vänner vill inte ge upp
De strävar och hoppas
Orkar och försöker
Igen och igen
De motas
med kyla, snö och vind
Men de släpper inte taget
De ger inte upp
De borde inte finnas där
De är inte riktigt rätt
Jordmånen är fel, förutsättningarna nästan omöjliga
Men de finns där ändå
De är rymlingar,
Invandrare från en annan plats,
som tillför
med sitt annorlunda
Sitt närvarande, annorlunda.
De vill verkligen finnas.
Här.
De har hittat något nytt, motigt, strävsamt
Men ändå något nytt
Ibland är det så hårt,
att vi ser hur de
nästan dör
De sjunker, tappar ork och kraft
Men snart lyser solen varmt,
vinden hålls runt knuten,
där lä bygger kraft, när vi inte behöver kämpa i stormens pina
Vi ser
Hur de strävar
Försöker igen
Vi ser dem växa
Vi ser att de tillför
Färg, tanke och glädje
Till oss
Vi växer, när vi ser dem växa
Vi gläds åt deras styrka
Vi gläds åt deras envishet
Att försöka, igen och igen

Lönen är - Liv


Anette Grinde
2008-02-22

Vårtecken.....

Solen skiner
Termometern visar på nästan 10 grader
Plus

Vinden är loj
Himlen är alldeles blå
Det värmer skönt, där vid husknuten

Blommorna i stenrabatten står starka
Sträckta
Inte som häromdagen när det var stretsamt
att försöka
Överleva
hela vintern

Idag ser vi att
Färgerna är klara
Ryggen är sträckt

Blomman i sig
är utsträckt, i varje del.
Stark
Står den där
Och njuter
Solens värme

Då hör vi ljudet
Det goda mullret
Det som hör våren till

Vi vänder oss om
Vi ser att grannarna vänder sig om
Vi sträcker på oss

Då ser vi dem
Där de kommer sakta fram
Glidande
Lugnt
På de slingrande mjukt doserade vägarna

Inte
Med fart och vrål

Utan bara
med lugn och
med takt

Vi ser dem
Ännu bara någon enstaka
Som ett vårtecken
I vårens värmande strålar
Här
På landsbygdens slingrande vägar


Anette Grinde
2008-02-17

http://www.aftonbladet.se/punktse/natkronikan/article1900212.ab

Det är tid....

Det är tid att åka ut och åka.
Eller.
Det finns en längtan till en sådan tid.

Att färdas per mc genom nya länder.
Att se och uppleva.
Att andas ett stycke frihet.

Pass.
Körkort.
Internationellt körkort.
Fordonshandlingar i original.
S-märke på motorcykeln.
Kanske en flagga där bak.
Försäkringshandlingar/grönt kort.

Reseförsäkring.
Sjukförsäkringskort.
Pengar.
Kort.
Akuta telefonnummer.
Kartor.

Säkert är det mer än så, som skall med. Men det - skall i varje fall packas tryggt och säkert.

Tält.
Liggunderlag för åldrande ryggar.
Sovsäck.
Eller kanske bara pengar för boende under skyddande täta tak!
Regnkläder.
Kanske också skall sorteras på plats.

Nya orter. Nya länder.
Att se och uppleva. Att andas ett stycke frihet.
Det tillhör det goda måstet, genom livet.
Det är att förundras.
Det är att gapa.
Det är att glädjas över skillnaderna, eller sakna dem stort.

Kurvorna.
Taken.
Blommorna.
Raksträckorna.
Trähusen.
Plåttaken.
Rondellerna.
Hundarna.
Plattlandet.
Sjöarna.
Havets doft.
Storstäderna.
Tystnaden.
Bergen.
Landsbygden.

Vi färdas.
Själva, men ändå tillsammans.
Var för sig, men ändå nära.
Vi ser samma saker, men ändå helt olika.
Det du har sett har jag missat.
Det jag har sett har du helt åkt förbi.
Ändå åker vi i samma spår.
Sida vid sida, eller strax efter varandra.

Så du de dignande vindruvsklasarna?
Såg du hon med de röda skorna?
Såg du mc.n utanför fiken?
Såg du vägskylten strax där bortanför?
Där vi skulle svänga höger, för att inte missa boende för inatt!

Vi stannar. Vi äter. Vi njuter.
Eller fasar över något. Eller bara njuter här och nu.
Över hälsa. Över frihet.
Över sommar, värme och frånvaro av ett hällande regn.

Jag undrar.
Tog vi med regnkläderna? De röda och de blå.
De som klarar vatten med högtryck.
Vet vi var de ligger?
Nu när himlen mörknar så.

Att andas ett stycke frihet.
Kanske är det att styra just dit vi önksar, att andas ny lyft över nya landskap.
Att se, att känna, att uppleva det nya.
Det som finns där borta runt kröken som vi just här inte ser.

Att färdas per mc är att njuta en dos frihet.
Frihet under ansvar, att inte skada, eller skadas.
Att inte slösa på naturens resurser.

Frihet.
I njutningens tecken.


Anette Grinde
Norrtälje 2008-01-02



http://www.aftonbladet.se/punktse/natkronikan/article1602848.ab

Tidigt vaknar jag....

Tidigt vaknar jag.
Av klockan.
Det är mörkt ute.
Kolsvart.
Katten vill ut.
Vilket ter sig obegripligt.
Det är mörkt.
Det är kallt.
Halt.

Men kanske är det inte obegripligt.
Det är kallt.
Men en underbart hög och klar luft.
En ljuvlig friskhet.
Kanske är det just den han känner när han vill ut.
Ut.
På äventyr.
Ut.
På jakt.
Efter mat, vänner och livets njutning.

/Anette Grinde
Övra Söderby - långt ute i djupaste Roslagsbro
2007-10-19

Låt oss stanna, låt oss glädjas, låt oss le....

Låt oss stanna
Låt oss glädjas
Låt oss le

När vi ser larven som kryper
När vi ser myran som stretar
När vi ser barnen som lär sig att gå

Låt oss stanna
Låt oss glädjas
Låt oss le

När vi ser maskrosens styrka
När vi ser barnen som kämpar för sin frihet
När vi ser nyckelpigan flyga från strå till strå

Låt oss stanna
Låt oss glädjas
Låt oss le

När vi får ett leende från någon vi möter
När vi lyckas i det lilla
När vi ser livets lyx utan övermåttans krav

Låt oss stanna
Låt oss glädjas
Låt oss le



Anette Grinde
2007-08-13

Himlens portar öppnar sig....

Himlens portar öppnar sig
Regnet vräker ner
Obönhörligt

Strax innan var himlen alldeles blå
Klar, molnfri och blå

Vi tittar bort en stund
Ett ögonblick

När vi vänder oss igen
är det blå förbytt
till nästan svart

Nästan som livet
När värmen lyster stark
för att strax senare vräkas omkull
i sorg
eller vrede
eller djup frustration

Strax finns det
en spricka i molnet

Vi ser att det ljusnar
Vi ser återigen något blått

Vi känner återigen
värmen
spira sakta

Ljuset, och allt det blå, återvänder
Sorgen motas
Bort
Glädjen är åter

Anette Grinde
2007-08-08