Skogen. Det är där djuren vandrar. Det är där människor söker frid och tillförsikt. Det är där liv finns. Det är där jorden andas. Skogen är livsviktig för vårt allas väl. Det är lätt att tro att den är allas, men är den det? Och i sådant fall på vilka premisser?
Naturskyddsföreningen arrangerar en klimatvecka och bjuder in till samtal om skogen. Zaremba (journalist) och Güttler (Naturskyddsföreningen) språkar i Hallstavik. Artikeln i NT (25/10-23) lyfter några nyanser, men är bara ett litet axplock. Jag var inte där, vet inte det som inte ses och hörs.
En kvinna kommer in till mig i butiken, ler över samtalet, hon berättar om ny kunskap och om upprördheten i rummet. Ja, det finns många delar i ett skogssamtal. Jag blir sur på mig själv för att jag inte var där. Av NT-artikeln kan jag ana att skogsbranschen inte var där. Var de inbjudna? Hade de uppmärksammat samtalet? Vem ansvarar för att de deltar i samtalet? Vem lyfter nyanserna, bredden men håller samtalet konstruktivt och specifikt?
I skogen finns människor, insekter, ägande, arbetstillfällen, fåglar, arv, skogsluft, artrikedom, svamp, djur, blommor, skadedjur, naturreservat, misskötsel, kemikalier, fyllnadsmassor, byggnationer, hat, jakt, glädje, kolsänkor, diken och annat, i stort och smått. Det finns många sidor och nyanser som någon behöver samla, se över, lyssna till och förvalta i en relevant lagstiftning för allas väl. Det är uppenbart att det brister. Vad är problemet och hur fokuserar vi på det?
Skogen ägs av någon som lägger sin lust. sitt stret och sin själ i den, dag efter dag, med natur, skog och miljö för ögonen. Se bara på Hans Andersson, Rimbo. Skogen ägs också av storbrukare som Sveaskog, och allt däremellan. Det finns nyanser och skillnader, det finns vardagsliv och omsorg. Vi behöver se det, vi behöver se verklighet, klimat, miljö, område, ägande, granbarkborrarnas framfart, vinden, snön, stormarna, konsekvenserna, med mera och vi behöver begrunda vem och vad debatten ska rikta sig mot. Vad är problemet? Den - den hårdföra debatten - kan inte slå mot alla, den behöver formas mot det och de som påverkar och skadar. Det finns många skogsägare som månar om skog och mark, tänker och gör skillnad, gör sitt yttersta för dess väl. Låt inte språkbruket landa som att det rör dem. Låt oss se nyanserna.
Vad är skog? Vad behöver vi den till? Vem ansvarar för det vettiga - långsiktiga - regelverket som bidrar till klimatets och ägandets väl, där man inte lättplätt bara kan gå i egna ekonomiska vinningsspår, men där man också inser att skogen ägs av privata intressen där små människor och bolag också vill vara en del av samtalet. Det är uppenbart skillnad på folk och folk, och skog och skog, ja, nej, man kan inte göra skillnad på folk och folk i lagstiftningen, men vi behöver ha regler som hindrar att skogen utarmar jorden (klotet) och att det också går att bruka den.
Vem talar vi om när vi öser vrede över skogen som avverkas? Talar vi om alla, gäller vreden alla träd, alla skadedjur eller brukanderätt till trots, eller kan vi formulera problematiken mer specifikt? Gäller det alla ägare? Är grannskogen på Blidö ett problem ur ett klimatperspektiv eller ur ett personligt fritidsperspektiv? Vem äger skogen och vilket ansvar har den för personer som bor runt hörnet? Vem äger skogen som beläggs med brukandeförbud?
Min fråga är; hur riktas vreden och debatten? Är den konstruktivt riktad mot rätt håll eller drabbar den de som inte behöver drabbas?
A..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar