I öronen hade jag Suicide Zeros podd, avsnitt efter avsnitt eftersom promenaden tog sin tid. Jag brukar bli galen (?) på poddar eftersom det ofta är babbelpratiga. Det var inte den här. Den var konstruktiv, hade vettiga ämnen och inget slösurr. Mycket bra prat. Allvar. Rekommenderas.
Efter mötet i bokhandeln tog jag bussen hemåt. Klev av med 9 km kvar och tog 15 km-omvägen via Roslagsleden och skogen. Smart drag, tänkte jag lite senare med ironin riktad mot mig själv, Klockan närmade sig solnedgångstid och mörkret var snart i antågande. Hur tänkte jag nu? Ja, ja, pannlampa hade jag, men ändå. Nej, jag är inte rädd för mörkret, sa jag till mig själv när det ankom och den svarta skogen var där. Det är bara mörker, trollen har lagt sig och det finns färre vildsvin i våra skogar numera (var de nu är istället är oklart). Inget att oroa sig för, alltså. Jag sprang på. Jag hade mer Suicide Zero-podd i öronen, tills jag tog ur hörlurarna och lät det ljuda över skogen istället. Kanske är det en lösning för farliga (?) djur, att låta dem lyssna till en bra podd? Var det någon där, så kunde de gott få lyssna också, eller hur? En tyst svart skog kan ju behöva lite ljud i sig också. Åtminstone om man åstadkommer dem själv.
Varför känns det obehagligare att springa i skogen - i mörkret, alltså - än längs vägen? Är mörker farligt? Nej, säkert inte. Nåväl. Suicide Zeros podd rekommenderas. För dig som vill lära dig mer om svåra frågor.
Mycket bra, mycket bra - både min aktiva rörelsetid (rörelse skapar alltid bättre hälsa!) och de poddar som gav mig viktiga ord.
Tack, för färden, möten och kunskap.
Här hittar du podden!
https://open.spotify.com/show/31hVlpv9VJ0t7vbIVbBzKQ
https://open.spotify.com/show/31hVlpv9VJ0t7vbIVbBzKQ
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar