Det är höst. Färgerna är vackra. Solen skiner.
Jag springer, tänker på Ultravasan 90. Tänker att det var härligt. Det var det inte. Jag ljuger för mig själv. Det är ok, kanske t o m nödvändigt för att jag ska göra det igen.
Jag är tacksam för dagens springsteg, även om det inte blev så långt. Jag är glad för att jag är hel och frisk.
Visst kan jag genomföra Ultravasan 90 igen?
A..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar