Kriget i Iran är förödande för klimatet.

 

Kriget i Iran är förödande för civilsamhället och för klimatet. Människor flyr, är rädda och kan göra väldigt lite för att påverka sin livssituation. De är i händerna på makten, som leker med människors liv och planetens överlevnad.

“Europa har omkring sex veckors flygbränsle kvar om transporterna genom Hormuzsundet fortsatt blockeras...” (DN 16/4-26).

Eftersom politikerna inte tar ansvar är civilsamhället viktigt. I torsdagens (16/4-26) klimatdemonstration såg vi många civilsamhällesorganisationers medverkan. Vi - 89% - vill ha kvalificerade klimatbeslut och regeringens ledarskap. 

Fossilbränslet måste fasas ut. Regeringen måste tala om det, inte bara att priserna går upp. Om “Europa har omkring sex veckors flygbränsle kvar” så behöver regeringen och EU reflektera över det nödvändiga i t ex privatflyg, semesterresor och andra flygresor som inte är helt livsnödvändiga (t ex ambulansflyg). Privatflyget behöver stanna på marken.

“– Det här är en av de saker vi tittar på i detalj just nu. Flygbränsle är det som ofta nämns som det tidigast kan bli problem med. Det kommer i första hand påverka priserna på flygbränsle naturligtvis …” 

Priserna må vara en sak som påverkar oss alla, men klimatet och vårt allas liv är viktigare än självklarheten att flyga. 

Jag hör inte regeringen berätta eller resonera kring, t ex:

• vad kriget gör med klimatet
• hur fossilbränslet skadar klimatet 
• att vi måste prioritera bränslet till absolut nödvändiga transporter för liv och säkerhet
• att privatflyget behöver ta ansvar genom att stanna på marken 

”...och Sverige har som alla vet betydande ekonomiska muskler att agera i ett sådant läge, säger Kristersson.”

Jag undrar varför regeringen inte använder Sveriges betydande ekonomiska muskler t ex till: 

• att skapa förutsättningar för att tåg och allmänna kommunikationer är det prioriterade ressättet
• att stoppa lyxflyg (privatjet)
• att berätta om hur stora företag och miljardärer kan bistå i klimat- och samhällskrisen t ex genom att avstå handlingar som genererar stora utsläpp
• att använda tillgängligt flygbränsle bara till absolut nödvändiga livräddande transporter, och kommunicera detta.

A..

#rebellmammornasverige #ulfkristersson #privatjet

När uppstår nöd? Vem ansvarar för att nödläget upphör?

Klimataktivister upprepar idogt att vi inte ska flyga. Flyget är ohörsamt, de fortsätter att använda fossila bränslen och skapar ohyggliga utsläpp. Människor som nyttjar flygindustrins tjänster likaså, det skapar förutsättningarna för kommersen i flygbolagen. Man måste inte flyga, man kan ta bussen eller tåget istället. 

Fredliga rebeller besökte Bromma flygplats 2021. De gjorde det för att uppmärksamma klimatkrisen och påtala flygets skadliga inverkan. Två tog sig in på flygplatsen över ett staket och två via ordinarie entréer.  

Domstolen konstaterade att det inte rörde sig om juridikens sabotage. Sabotage är större, samhällsviktigare, än ett eller några enskilda flyg. 

Vi andra kan konstatera att flyg- och fossilindustrin utövar just det - sabotage - genom en världsomspännande förstörelse av livets förutsättningar. Det är samhällsförstörande. 

Vi måste tåla några enskilda störningar i vår vardag, en timme eller två är inte hela världen, ingen katastrof. Det är däremot klimatet. Flyget och fossilindustrin har ett stort ansvar på sina axlar, de saboterar klimatet varje dag. 

Åtalspunkten “obehörigt tillträde till skyddsobjekt” innebär att man kliver in på flygplatsen utan tillstånd. Den som gick genom entrén var behörig. Den som tog en stege över staketet var obehörig - hen borde ha förstått. De förstod nöden, agerade. 

Har obehörighetsregeln ingen ventil? När man måste, så måste man. När nöden kräver aktion, så måste vi agera. 

Nöd är inget skäl, säger domstolen. Det är lagstiftaren uppgift: “Nöd i straffrättslig mening föreligger när fara hotar liv, hälsa, egendom eller något annat att rättsordningen skyddat intresse.” Men, vad gör vi, vad kan vi göra när domstolen och lagstiftaren inte förstår den nöd vi befinner oss i? 

Nöden hotar allas liv, hälsa, egendom och vårt samhälles hela existens. Klimatkrisen är nöd. De planetära gränserna (7 av 9) är överskridna, forskare varnar om matkris, stormar, värme och bränder. 

När uppstår nöd? Vem ansvarar för att nödläget upphör? Vad ska allmänheten göra när lagstiftaren och domstolen inte förstår nödläget?

A..

 

Vad händer...

 

Vad händer om vi ser att vi kommer att vilja rösta på ett visst parti - och samtidigt bestämmer oss för att gå med i den föreningen. Alltså gå med i ett parti genom att betala medlemsavgift i den föreningen. 

Du kan vara stöttande medlem eller en aktiv medlem. Du kan vara en aktiv medlem, delta i debatten, skriva till och samtala med politiska företrädare och du kan delta i samtalet hur man driver politiken.  Du kan också vara passiv, men är ändå stöttande om du är medlem i föreningen. 

Kanske är det ett bra sätt att påverka politiken. 

A..

Vi är fossilberoende.

Vi är fossilberoende. Det har vi vetat länge och de senaste veckornas krig mot Iran förstärker oron. Oro, rädsla och ord om kris. Vi ser forskningens varningar varje dag, men vi agerar inte tillräckligt på forskningens budskap: varför är vi inte bättre på att agera för att få bort de fossila bränslena?

Just nu gör krig att priserna stiger. Medborgarna oroar sig, finansmarknaden förfasas och per-fat-priserna skapar prishöjningar inom andra områden än privatbilism och transporter. Kostnadsökningarna slår över hela samhället. Utsläppen leder oss till fasans brant. Hur blir vi bättre på att prata om utfasningen av det fossila?

De krigstörstiga ledarna skapar ofantliga utsläpp genom sina krig. Hur ska vi klara oss framöver, är en fråga vi ställer oss dagligen. Det rör dagliga kostnader, oro för vår säkerhet och hela vår framtid. Hur får vi fler att förstå hur mycket kriget förstör klimat och hälsa - även för oss - och agera på det?

Krigens våld hindrar oss från att fokusera på omsorgen om planetens alla liv. Den gröna rörelsen, politiken och civilsamhället, påtalar igen och igen att vi måste komma bort från vårt fossilberoende. Vi behöver lyssna och agera på det. Utsläppen måste ner. Hur kan vi prata mer om det idag?

Det viktiga alternativet i transportfrågan just nu är kollektivtrafiken. Kollektivtrafiken är en viktig del av lösningen. Den behöver vara fossilfri, förstås, men den måste också vara tillgänglig i tid och rum, finnas på många platser och många tider, vara tillgänglig för alla åldersgrupper och individers rörelseförmåga. Hur kan vi peppa oss själva för att få alla i politiken att agera för att vi parkerar bilen hemma och istället använder kollektivtrafiken? 

Kollektivtrafiken är en viktig fråga ur många perspektiv och det är en fråga för politiken. Ja, vi som lever och bor i tätorter t ex inom SL-området, har möjlighet att börja omedelbart, men politiken behöver också skapa incitament för oss att nyttja allt det goda som finns. Det vore fint om bilen parkeras och resandet med allmänna kommunikationer ses som en självklarhet, eller hur? Hur förändrar vi narrativet inom politiken vi så att pris och tillgänglighet i kollektivtrafiken blir högprioriterat?  

Mänskligheten behöver kollektivtrafiken, ja. Vi behöver också avslutade krig, ett skarpt lyssnande på forskningen, nedlagda flyglinjer och ett raskt avslut av fossila transporter av folk och prylar. Ja, jag vill också att vi talar om hur vi kan underlätta för cyklister, men det tar vi en annan dag. 

A..

Ljusföroreningar.

Den biologiska mångfalden är en viktig del av klimatarbetet, däri ingår ju t ex våra djurs och växters välmående och livsförutsättningar. Där vi förstör, för att vi tror att vi har bättre rätt, behöver vi tänka om. Ja, vi kan t o m behöva sanera. 

Vi talade om vikten att minska ljusföroreningar genom att anpassa belysning runt om i bygden. Onödigt ljus stör nattaktiva djur och hotar den biologiska mångfalden, det är märkbart både i städerna och på landsbygden.

Vi talade om de ekologiska konsekvenserna av det uteblivna mörkret, som t ex utdöende skymnings- och nattdjur, insekter som inte pollinerar blommor och flyttande djur som inte hittar vägen när stjärnhimlen inte längre syns. Ljuset, lamporna, förstör alltså livet för växter och djur. Vi behöver, förutom den globala uppvärmningen, avskogningen och andra miljöproblem också hantera det tilltagande ljuset, låta naturens ljus vara vår ledstjärna istället för LED-lamporna. 

Det talas ofta om säkerhet, brottslighet och att platser måste vara upplysta. Kanske är det rätt för någon, trygghet är ju en personlig känsla, men det är fel för djur, växter och naturens cykler, och därmed också för oss. Hur gör vi för att hitta balansen mellan alltet och människorna? Kan vi förändra våra egna känslor, bygga tryggheten genom en annan sorts kunskap? Ja, människorna är ju inte allt, även om vi tycks tro det, vi behöver se naturen som vår första prioritet. 

Vi kan inte leva på den här planeten om inte djur och natur också mår bra, biologisk mångfald är en förutsättning för liv på jorden. Vi kan inte fortsätta att agera som om vi själva är alltet, som om vi har företräde framför djur och natur i allt. Vi behöver respektera planetens alla gränser.

Vilka kommuner arbetar med frågan om ljusföroreningar? Det glädjer mig om det är många. Vilka fler gör det? Vilka partier? Vilka städer? Vilka föreningar? Gör de klimatengagerade civilsamhället det, t ex Naturskyddsföreningen, klimatgrupper land och rike runt eller Klimatriksdagen? 

Vi kan t ex behöva: 

• minska belysta områden - både i tid och i omfattning, 
• ändra typen av ljus (färg),
• ändra styrkan i ljuset, 
• särskilt anpassa (eller utesluta) ljuset i de områden djur- och natur behöver skyddas.
• tänka till: behöver verkligen den där vägen, skogen eller parken vara belyst under kvällar och nätter? Hur påverkas insekterna, fåglarna och alla de andra djuren om vi släcker? 

Jag lägger boken Mörkermanifestet som förslag till läsning och lyfter ljusföroreningar som ett förslag till kommande samtal. Om vi ska prata om kunskap vid bordet - för att lära oss mer: vem har forskat på ljusföroreningar? Vem eller vilka har expertkunskap runt ljusföroreningar? Vem ska jag sätta span på eller prata med, lyssna till och fråga - om jag vill lära mig mer om ljusföroreningar? 

Alltså, vem kan jag fråga om hen vill berätta för oss (i en föreläsning) varför och hur det är viktigt, och vad vi kan göra för att sanera och lyfta frågan om ljusföroreningar? 

A..

Andra länkar, artiklar, böcker, sidor:

Darksky.org

Mp Katrineholm, motion.

Göteborg

Mörkermanifestet: https://bokbloggerskan.blogspot.com/search/label/ljusf%C3%B6roreningar

Länsstyrelsen: https://www.lansstyrelsen.se/download/18.230c6413184b3f2010d2220d/1670415454356/Folder%20Ljusf%C3%B6roreningar.pdf

Motverkande av ljusföroreningar: Motion 2025/26:2614 av Rickard Nordin (C):  https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/motverkande-av-ljusfororeningar_hd022614/

Trafikverket: https://bransch.trafikverket.se/for-dig-i-branschen/vag/Utformning-av-vagar-och-gator/vagutrustning/belysning/ljusfororeningar/

Naturvårdsverket: https://www.naturvardsverket.se/amnesomraden/pollinering/vilda-pollinatorer-och-pollinering/pollineringen-ar-hotad/

Natursidan: https://www.natursidan.se/nyheter/ny-studie-nattbelysning-stor-anledning-till-insektsdoden/

Forskning och framsteg: https://fof.se/artikel/natthimlen-blir-allt-ljusare/

Light pollution map: https://www.lightpollutionmap.info

Stad utan ljusföroreningar! https://fof.se/artikel/stad-utan-ljusfororeningar

Forskning om nattlig belysning, Gävle högskola: 

https://www.hig.se/artiklar/nyheter/nyhetsarkiv/2023-06-16-ny-forskning-nattlig-belysning-mycket-storre-ekologiskt-hot-an-vi-forstatt

Rätt ljus drar färre insekter:

https://www.euronews.com/2026/02/10/from-denmark-to-the-uk-why-european-cities-are-installing-red-street-lighting

https://bioclockconsortium.org/en/news/why-artificial-light-at-night-is-a-problem-for-insects-and-what-we-can-do-about-it/ 

 

30/1-26. Jag blir lycklig över klimatrörelsens framåtkraft - spretig och vacker!

Jag läser DN, kanske mest det som rör demokrati, mänskliga rättigheter och klimat. Idag t ex om den hoppfulle klimatpristagaren Veerabhadran Ramanathan och om Bill Gates felriktning i klimatfrågan.  

Många av oss som ser med oro på klimatförändringarna förundras ofta över hur lätt det gick när pandemin slog ner över oss och när ozonskiktet tunnades ut över våra huvuden, men hur omöjligt det ter sig nu. Då gick det att samlas om åtgärder, världen över. Alla, eller åtminstone tillräckligt många, drog sitt strå till stacken och hjälptes åt. Problemet kom tillräckligt nära, krisen var tillräckligt stor. 

Klimatkrisen förmår (ännu) inte detta. De rikaste (länder, människor, makten) ser ännu inte konsekvenserna av allt det som forskarna berättar, de riktar blicken på kortsiktiga frågor här och nu, och förmår inte lyfta blicken till det som är på gång. Veerabhadran Ramanathan ger uttryck för att de bara om några år kommer att bli riktigt, riktigt illa och att vi då kommer att fatta allvaret och agera. Då, men inte förr. 

För alla vi som fattar allvaret nu, är det svårt att förstå att det är så svårt att agera tidigare. Bill Gates gör så mycket bra saker, men det är så synd att han har fått klimatet om bakfoten - Peter Alestig skriver om något av detta i sin kommentar i DN. Så mycket gott Gates gjort, t ex flickors skolgång, hälsa, utbildning, som ju också är en del i klimatfrågorna. Han har en plattform att tala på. Förstod han, så vore det onekligen bättre för oss alla. (Ja, också om Trump och Musk förstod, förstås)

Det sägs att klimatfrågorna spretar. Ja, nej, jo, ofreden och orättvisorna, ojämlikheten påverkar klimatet och vi har olika uppmärksamhet på olika frågor, för att det finns så många. Vi måste också arbeta med olika frågor samtidigt, på olika sätt, på olika nivåer och med olika kunskap. Framåt, inte i konflikt. Konflikterna tar onekligen onödig tid från de viktigaste.

Jag blir lycklig av att se klimatrörelsens framåtkraft, där många gör sitt utifrån sin kunskap, förståelse och förmåga. De gör för att de förstår nödvändigheten. Vi är alla olika, ser och förstår olika. Det ska mötas med de som vill och kan fatta besluten, de som förstår det angelägna men också sitter i beslutsposition med de som vägrar. 

Återigen kan man ställa sig frågan: vilket är det bästa sättet att skapa förändring, att få ett ärende på dagordningen och till slut få den som ett beslut i rätt riktning? 

Pepp idag till alla er som ska delta på aktiviteter idag eller imorgon, vare sig det är sång, tystnad med skyltar, demonstrationer, tal till folket, djupa samtal vid sammanträdesbord eller med förbipasserande, debatter, dans eller middagskok tillsammans. Tack, för att ni gör - oavsett spretande, olika vikt och fokus. 

Pepp och tack.

A..

Fredag 30 januari 2026. 

Kalfjället försvinner, läser jag i Dagens Nyheter (13/1-26).

Jag läser om klimatförändringarna varje dag. Jag läser också om fördröjarna som inte ser sig som en del av planetens allt. Det skär i min själ. 

När kalfjället försvinner så försvinner också de livsförutsättningar som finns där. Växter och djur tvingas bort, livsförutsättningar dör. Trädgränsens flytt upp på fjället skapar en ekologisk återvändsgränd för många arter: klimatet blir för varmt. De kan inte leva, de är beroende av den temperatur och förutsättningar som finns, har funnits. 

Planeten och människorna är beroende av helheten, av växterna, djuren, vattnets vägar, temperaturen, mm. Allt hänger ihop. När vi ruckar detta, ja, t o m hårdvrider, förstör vi våra egna livsförutsättningar. Ja, nästan alla vet det, men vi är också fullt upptagna med att leva våra egna liv. Vi blir därmed också klimatfördröjare själva. 

Johan Rockström, klimatforskare, bad oss tänka på varje steg vi tar, hur det påverkar klimatet både här och långt där borta. Det är en bra, men jobbig tanke, att förstå att man hela tiden påverkar livet för de som ska fortsätta leva här efter oss. Att det vi gör spelar roll. Mina barn och barnbarn kommer att få leva i mycket svårare tider. Det varmare klimatet kommer inte bara att förstöra ett kalfjäll och göra att planeten förlorar viktiga beståndsdelar, som olika djurarter och växter. Det kommer att föra med sig översvämningar, torka, stormar och värme. Det ger följdverkningar som flyktingströmmar, maktfrågor/krig, fattigdom och ekonomisk utsatthet. Detaljer som att din närliggande sjö, å eller kust översvämmas, ditt avlopp blir dränkt och att ditt försäkringsbolag inte längre försäkrar din fastighet påverkar dig direkt. 

De som nu är barn kommer att få leva i en svår värld. Redan nu är det svårt, vi vet att vår överkonsumtion leder till förstörelse. Varje dag vi väntar med konstruktiva klimatbeslut läggs mer förödelse i våra barns knä. 

Artikeln om kalfjället i DN kan läsas med en axelryckning. Den kan också läsas med fasa och tanke om bakgrund, alltets varför och framtiden ur ett större perspektiv. Kalfjäll, ren och snösparv är del av planeten. Planetens väl är vårt allt. 

Jag läser med ont i magen, tårarna bränner bakom ögonlocken. Jag sörjer vad mina barn och barnbarn riskerar att få leva i, för att vi inte varje dag agerar runt allt det allvar som omger oss. 

A..

Idag läser jag i söndagens (7/12-25) DN om mikroplasterna som numera finns överallt.

 Idag läser jag i söndagens (7/12-25) DN om mikroplasterna som numera finns överallt. 

De finns i våra kroppar, i naturen, i vattnet, i djuren och i luften. Plasten hör inte hemma där. Jag vill inte ha plast i min kropp, i naturen eller i maten. 

Jag vill inte att småglinen ska behöva leva i en trasig värld. 

Är det inte märkligt att vi producerar och konsumerar sådant som är skadligt för oss alla, för var och en, för jorden och klimatet? Vi vet, du och jag, politiken och resten. Ändå kan det fortgå. Varför är vi tysta? Varför låter vi det ske?

Plasten, fossilbränslet och kemikalierna skadar oss alla - förödelsen bosätter sig i våra kroppar och i naturen och skadar klimatet. Utsläppen pågår. Plasten är alltså det som ingår i utveckling och tillväxt, det som anses gott? Nej, numera förstår vi alla, nåväl, nästan alla, att det är skadligt och på intet sätt försumbart och att plasten och fossilbränslet måste bort. Men ändå fortgår det? Varför är vi tysta? Varför låter vi det ske?

Hur gör man/jag, när politiken inte talar om klimatfrågor, utsläpp och det destruktiva, t ex plasten och fossilbränslet? Hur gör vi när de viktigaste beslutsfrågorna aldrig kommer på plats? Jag läser i DN om beslut som bara sinkas eller som inte är bindande - vad är poängen med en trasig planet? Hur står man ut med kortsiktigheten? Jag fattar inte. 

Det är politiken som sitter i beslutsforumen. Hur gör man det när ordet tillväxt har så stark - allenarådande - påverkan på politiken och vinstlobbyn använder alla oss andra som försökskaniner och planetförstörare för att klimathänsyn inte passar i den ekonomiska tillväxtmodellen? Hur ser politiken på livets framtid, människors och allt det levandes framtid? Ser de planetens liv i fyraårsperioder och att nästa gäng kan ta klimatfrågorna som spelar roll, kanske t o m när det inte längre är möjligt? 

Klimatet är, som vi vet, inte en vänster/höger fråga. Det drabbar oss alla när planetens mekanismer går sönder och det slösas så otroligt mycket tid på att skylla på någon annan eller säga att det inte är så himla stort eller bråttom. 

Vetenskapen vet att det är stort och bråttom. Vi vet att det är stort och bråttom.

Låt oss lämna plasten i butikerna, välja bort varor omgivna av plast. Låt oss kräva plastfria förpackningar. Låt oss skriva till producenterna. Låt oss skriva till politikerna. Låt oss upprepa budskapen om att vi vill ha ren kost, frisk hälsa och en frisk planet. Låt oss göra det idag, imorgon och varje dag vi lever framåt. 

Jag tar bussen till badhuset, inte bilen. Jag hoppas att du gör det också. Bussen är bättre för klimatet, för min hälsa och för vår levande landsbygd. Hur kommer det sig att så få tar bussen, att politiken inte kommunicerar vikten av allmänna kommunikationer för rättvisa för barn, unga och vuxna? Ja, så att vi kan ta oss till matbutiken, kulturen, idrottsanläggningen, schackturneringen och badhuset.

Aggressivitet är ingen framgångsfaktor, jag vet det, men herregud vi kommer ju inte framåt. 

A.. 

28/11-25. Black Friday.

 

Black Friday. Antal människor på stadens gator och torg är stort, många bär shoppingkassar och hastar till nästa butik. 

Jag tittar på kommersen, sörjer och går fysiskt vidare. Jag går till Sagerska palatset, för där finns klimatfolk. De möts tillsammans, samtalar med förbipasserande och informerar om klimatkrisen. De står där varje fredag, vecka efter vecka och gör skillnad för dig, mig och dig. De skrattar tillsammans, ingår i en kunnig gemenskap som spelar roll, de påverkar vårt gemensamma allt. De får mig att må bättre. Jag tackar för det. 

Jag går vidare till Riksgatan. Där står kören som sjunger varje fredag. De sjunger, hakar sig, skrattar, börjar om, dansar, stampar takten och uppmärksammar många på sin idoghet. De är riktigt många, denna fredag. De delar ut flygblad, sjunger, skapar glada känslor för förbipasserande och gör skillnad för oss alla. Jag känner lycka över deras kraft. De ger mig hopp och energi. 

Jag ser riksdagsledamot Rebecka Le Moine stanna till, hon talar med någon från kören. Hon är hopp, jag gläds åt det. 

Poliserna bevakar både Sagerska och Riksgatan, håller sig på håll, respekterar yttrandefriheten och demonstrationsrättigheten och har påmint sig om att det är tillåtet att skratta, prata och sjunga på stadens gator och torg. Jag gläds åt det. 

Jag äter lunch på det lilla caféet, reflekterar över den tid vi lever i. Jag tar bussen hemåt, gläds över att de allmänna kommunikationerna mellan den stora och lilla staden är utmärkta. Det gör skillnad för resemöjligheterna. Jag tackar för det. 

SVT rapporterar om “lillejul”. Det är ett glättigt reportage, som förstås syftar till att lätta upp livet, få oss att glömma krig, övergrepp och klimatfrågor. För mig blir det oseriöst trams. Jag ser det som en aktivitet som siktar mot mer konsumtion - i en tid när vi behöver mindre. Ja, bättre är om vi istället kan se det som ett tillfälle att mötas över ett samtalsbord eller uppleva aktiviteter tillsammans, kanske vandra i skogen eller bilda oss på ett museum. 

Fredagen var en bra dag - för att klimataktivisterna lyfter frågor, är inte tysta, de visar vägen, skapar glädje och hopp. De gör. Jag gläds. 

Tack. 

A..

24/9-25. Ett steg framåt. Och sen ett till.

Ett steg framåt. Och sen ett till. Jag läser i DN (24/9-25) att si och så mycket motion förlänger livet. 

Själv tänker jag att rörelse skapar hälsa här och nu, förhoppningsvis också framåt. Hur länge jag lever vet jag inte, inte heller om dagens löptur gör livet längre. Det skapar dock fysisk hälsa (om jag inte ramlar och slår mig) och ork för mig - nu. Det skapar också mental ork och frid, det är en viktig del av hela min hälsa. Ju mer, desto bättre. Varje dag. 

Jag vill skapa rörelse för mig varje dag, för att det får mig att må bättre. Om jag väljer att springa, cykla, simma eller gympa spelar ingen roll, variation känns bra, huvudsaken är att jag gör, inte att jag gör världsmästartider eller annat tidsmässigt rappt. Svettigt, tungt och flåsigt känns bra, men också hopp och tid (alltså, håll på en stund). Tantparkour kan vara lika gott som gymmet, åtminstone lite då och då. Vandring längs Roslagsleden gör gott för både kropp och själ. Variation känns viktigt - för mig. 

För någon annan är hälsa något annat. Just det, vad hälsa är, är värt att tala om. 

Idag har jag sprungit runt skogen och gympat på Friskis. Det får vara gott nog för mig idag, men jag skulle behöva en kamrat som peppar mig uppför slalombacken några varv, åtminstone en dag i veckan. Hör av dig, du som vill göra mig sällskap där. 

Nu ska jag fortsätta att läsa Demokratin dör i hettan av Erika Bjerström. Om den vill jag tala med de klimat- och demokrativänner som rör sig i mina kretsar. Vill du vara med i det samtalet? 

Boken är tuff, informativ, mycket bra och känns väldigt viktig. Den är ett bra samtalsunderlag, tänker jag. Hör av dig, du som vill vara med i samtalet om demokrati- och klimatfrågor. Också det påverkar vår allas hälsa.

A..

Civil olydnad, mediarapportering och politikens ansvar.

 

Vi möttes för att samtala om en bok. Den rörde klimatfrågor. Vi talade om ansvar, vem som ska göra vad. I regel är det någon annan än själv som ska. Vi vet att vi måste ställa om, men plockar mest små frågor själva. Vi överlåter resten på andra, typ media och politiken. Tycker att de ska, men vi talar mest om det hemma, utan att berätta för media eller politik. Vi behöver skapa ringar på vattnet. Ja, medias och politikens roll är oerhört viktiga. De måste gå före, men det finns inget som hindrar att vi pekar dem i en riktning. Hur ska de annars veta, om inte en folkstorm når dem. Skriv till dem, ja. Skriv till politiken, media och var aktiv själv, ja. Idag ska jag skriva till SVT (Rapport) om klimatrapporteringen, ja, konstruktivt och utan gnäll. 

Vi talade om organisationer. Reaktion uppkom när vi talade om en organisation där deltagare månar om t ex klimatet och människorna i Gaza. Samtalet upphörde om klimatet, oenighet uppkom om Gaza och det konstruktiva samtalet dog. För att frågorna ställdes mot varandra och för att något annat var värre. Hur kan organisationen bry sig om Gaza, varför bryr de sig inte om Afrikas krig istället? Samtalet dog, för att aggressiviteten i tonen sänkte oss. Jag måste bli bättre på att begränsa samtalet till det vi talar om. Att tala om allt, resulterar i inget. 

Jag skulle också önska att vi talar om - lär oss mer om - olika typer av (ickevåldslig) aktivism, försöker sätta oss in i varje persons val av aktivism och dess varför istället för att bara säga att det är skit. 

I samtal om påverkan uppkommer ofta frågor om typ av aktivism. Det finns en återkommande oförståelse för den besvärliga aktivismen, civil olydnad som stör andra. Jag tänker att vi behöver prata om civil olydnad oftare, alltså aktivismen som i något mått stör oskyldiga (om nu någon är oskyldig). Hur är den viktig, varför är den viktig, för vem är den viktig? Hur kan aktivism se ut, vad är vettigt, framgångsrikt och vad bör vi välja bort? 

Idag ska jag försöka skriva om, bilda mig och reflektera kring olika typer av påverkansmöjligheter - hur vi använder vår yttrandefrihet - dess varför som del i vår viktiga demokrati. Kanske särskilt om civil olydnad. Ja, idag ska jag resonera med mig själv om civil olydnads varför och dess vikt. Jag ska öppna mitt sinne och skrapa i mina fördomar. Kanske gör du det också? 

Pepp för en fin dag. 

Idag vill jag tacka dig som inte köper jord med torv.

Idag vill jag tacka dig som inte köper jord med torv. 

Idag läser jag om torv och våtmarker. Jag läser om hur otroligt mycket utsläpp som skapas av torvbrytningen. Jag ser också att nya brytningsområden beviljas, trots de höga utsläppskonsekvenserna. Det är tydligt att torvbrytning är något som hör skräphistorien till, och är något som skyndsamt måste upphöra. Torvbrytningen skadar oss alla.

“Torv bryts från mossar. En torvmosse är en plats där dött organiskt material lagrats i tusentals år omslutet av vatten. Kolet som legat lagrat hamnar i atmosfären när det vid brytningen hamnar i kontakt med syre och blir till koldioxid.”

Oavsett om torven används till förbränning, odlingsmaterial eller strö i stallen så bryts torven ner på kort tid och kolet frigörs som den klimatskadliga gasen koldioxid.

Att förbjuda användning av torv för förbränning, för odlingsändamål eller stallströ är ett viktigt sätt när vi nu arbetar för att bekämpa klimatförändringar. Växtavfall (eller t ex gödsel, bark, träfiber, etc.) kan t ex lätt ersätta torv i odlingar.

Att odla är av godo ur många perspektiv, men vad och hur spelar roll. Jord för odling är ofta blandad med torv, det är destruktivt för oss alla. Det är odlarens ansvar att se till att den jord hen köper inte är blandad med torv, att se till att butiken inte har avsättning för den klimatskadliga torvjorden. Vi behöver alla bistå i uppgiften att undvika de skadliga varorna som finns i butikerna. Vi behöver också hjälpa varandra med uppmärksamheten, vilka varor innehåller vad, varifrån kommer produkten och varför ska vi inte befatta oss med de varorna. 

Torv ska vi inte befatta oss med. Den är destruktiv för klimatet. 

Klimatkrisen är vår tids största utmaning, det är otroligt viktigt att politiken visar ledarskap och fattar konstruktiva beslut. Vi behöver lagar och regler för att klara omställningen till den nya tiden där varje handling genererar nollutsläpp och där jorden ges möjlighet att läka. Vi själva måste också, även om lagar och regler inte är på plats.

Att upphöra med torvbrytning är, tillsammans med många andra åtgärder för att få bort fossilindustrin, mycket viktiga åtgärder.

Idag vill jag tacka:

• dig som inte köper jord med torv. 
• den trädgårdsförening som agerar mot torv i föreningens odlingar. 
• den styrelse och privatperson som agerar mot torven 
• dig som inte använder torv
• dig som berättar för dina grannar, odlarkompisar och omgivning om torvens negativa påverkan på klimatet

/Anette Grinde 

Idag ser jag:

• Brytning av torv skadar Moder Jord. Rädda våtmarkerna gör stora insatser för att torvbrytningen ska upphöra. Vi andra har ett gemensamt ansvar att uppmärksamma destruktiviteten i brytningen. 
• Marocko ockuperar Västsahara. Jag vill inte handla varor som kommer från Marocko.
• Israel ockuperar Palestina, attackerar Gaza utan proportion och är del av våldet på Västbanken. Jag handlar inte varor från Israel. Jag debatterar om Israels våld och ockupation.
• Spanien har skadliga tomatodlingar. Jag handlar inte tomater från Spanien, jag tänker mig för om jag alls behöver handla något som kommer därifrån.
• Ryssland driver anfallskrig mot Ukraina. Jag handlar inte varor som kommer från Ryssland.
• USA hindrar yttrandefriheten, utvisar och straffar människor utan rättegång, skadar biståndet världen över genom nedläggning av organisationer, hindrar inte Israels omåttliga våld mot Gaza och Västbanken, mm. 

Hörde ni om extremvärmen, skyfallen, översvämningarna, vindarna och bränderna?

 Internationella domstolen (ICJ), FNs generalsekreterare António Guterres, EU och många, många andra talar om klimatkrisen. Vi talar om klimatomställningen, fossilbränslet, flyget, transporterna, nödvändigheten av förnybar energi och att få slut på förnekelsen och fossillobbyn. 

Internationella domstolen säger att det är staters ansvar att arbeta med åtgärder för att reducera utsläpp som påverkar klimatförändringarna. Klimatkrisen är ett faktum. Den drabbar oss alla. 

Det är en nödvändighet att få politiska beslut, nya regler, bidrag till de som inte förmår och omställningsrutiner på plats. Politiken behöver koppla in klimatfrågorna på alla nivåer, vrida tanken i nya riktningar och skapa förutsättningar så att alla är med på tåget. Från vänster till höger, i alla rum. Klimatet drabbar oss alla, men alla kan inte skydda sig. 

Hörde ni om extremvärmen, skyfallen, översvämningarna, vindarna och bränderna? Hörde ni att FN, EU och Kina talar om klimatkrisen? Och internationella domstolen (ICJ)? 

Hörde ni att 85% av folket i Europa väntar på nya kloka regler, att vi vill! Folk fattar, vill se förändringen eftersom vi vet att den är nödvändig.

Jag läste en insändare (Norrtelje tidning 23/7-25) som försökte säga att klimatförändringarna kommer och går, alltid gjort. Han uttryckte sig som att vi kunde fortsätta som vanligt. Forskningen har tydligt visat att så inte är fallet. Det vore förödande för oss och kommande generationer. Inte ens den som är 90+ är opåverkad, det rör hen, hens barn och kommande generationer. Värmen, bränderna, regnen, stormarna - utsläppen påverkar oss alla, de måste ner, de måste bort.

Klimatförändringar har skett i alla tider, ja, men den här gången - den här förändringen - har människan med all sin fantasi, makt och tro på sig själv som större än komplexiteten i Moder Jord ändrat livsförutsättningarna för det levande på jorden. Vi har skruvat för mycket på förutsättningarna, i tron att det är utveckling. Trots att vi länge har vetat. Istället har vi förstört, dränerat, skadat mekanismer vi inte kan vara utan. Det är människan som har skadat. Det är vi som måste ändra oss.

Vi vill vara kvar här. Kommande generationer vill vara kvar här, leva drägligt. Då måste vi ställa om.

Vi måste ställa om rejält, nu, för att vi ska kunna fortsätta bo på jorden. Livets korridor har särskilda förutsättningar, vi kan inte bygga om den, vi måste rätta oss efter dess konstruktion. När vi, som vi gjort länge, saboterar jordens sammantagna förutsättningar, så raserar vi våra livsförutsättningar. Det blir för varmt. Vi måste ställa om. Nu.

A..

https://sv.wikipedia.org/wiki/Internationella_domstolen_i_Haag

https://www.norrteljetidning.se/2025-07-23/klimatpanik-eller-sunt-fornuft-har-vi-glomt-jordens-historia/

13/7-25. Jag läser i Vetlandaposten att Vetlanda ligger väl till i sitt klimatanpassningstänk

13 juli 2025. Jag har sprungit drygt 10 km och därefter promenerat samma runda. Det gav mig en smula reflektionstid. 

Jag läser i Vetlandaposten att Vetlanda ligger väl till i sitt klimatanpassningstänk. Efter en stunds googling hittar jag underlaget . Jag läser vidare och ser att min hemkommun Norrtälje ligger väldigt mycket längre ner i listan. Det gör mig beklämd.

Jag läser just nu Lisa Röstlund och Alexandra Urisman Ottos bok: Att låta världen få veta. Handbok i klimatjournalistik . Den gör mig uppmärksam på hur och vad tidningarna och andra media skriver eller rapporterar. I artikeln om Vetlanda (juli 2025) finns en klimatklapp på axeln, men ingen fakta om undersökningen. Just det, rapporteringen, hjälper oss medborgare att se kunskapen och konsekvenserna. Det förutsätter att media vågar berätta sanningen. 

Jag förstår att det är svårt. Det finns mycket förnekelse och felriktad lobbyism, men det finns också väldigt mycket kunskap om klimatförändringarna. Den tippar över, framförallt när de där 85% som ser klimatförändringarna lyfter sig själva i sökande efter information och ändrar sina liv . Det gäller att plocka några ämnen varje dag, så att vi ser och förstår hur och att alltet hänger ihop. Folkbildning är väldigt viktigt. Skolan, politiken och media är exempel på instanser som kan bidra till vår bildning, hjälpa oss att förstå sambanden. Det måste förstås bottna i kvalificerade analyser av allt det forskningsmaterial som finns. Och att lämna förnekelsen därhän. 

Vi lever i livets korridor, men vi missbrukar jordens resurser på ett sätt som försätter oss i hög risk att hamna utanför det som gör livet på jorden fortsatt möjligt. Vi behöver läsa och reflektera kring den fakta som forskarna ger oss. Ja, vi behöver se tillväxt, BNP och livskvalitet med nya ögon, definiera det nödvändiga med en annan blick. Vi behöver se hur vi och andra har det, fundera kring livsmiljöerna för människor, djur och natur när det är 47 grader utomhus, när människor och djur flyr värmen och vi ser att vädersystemen havererar med förstärkningen av väder som följd. Regn, bränder, översvämningar, torka och kyla är mer extrema, det är inte tillfälligheter, det är klimatförändringar till följd av människans påverkan. Klimatförändringarna är på riktigt och vi, var och en, behöver anpassa oss till det. 

Vi behöver tala om hur, inte att inte och inte senare. När tippningspunkterna är passerade är det för sent. Vår tid för förändring är nu. 

Jag läser om krigen som dödar många år efter avslut. Där man har använt gifter i naturen som dödar människor och natur långt senare. Gifterna finns kvar i naturen, påverkar livet, maten, växtligheten, djuren och människorna. Alltet. Krig är klimatförödande, men rapporteringen om de konkreta konsekvenserna uteblir. 

Jag tänker ofta på hur politiken kommunicerar. Det bygger ofta på vi och dem. “Ni förstör, vi är bättre.” Klimatet rör oss alla, det rör allas bostadsområden, allt väder och allas tillgång till friska livsförutsättningar. Samtalen måste vara gränsöverskridande. 

Jag minns plötsligt boken om hoppet i tiden, när en oförklarlig katastrof upprepade sig. Ett relativt stort antal forskare möttes (i boken) för samtal om hur man skulle se på frågan, sett från “alla” olika ämnesområden, tex forskning och vetande kring ämnesområden som tid, kemi, religion, sekulära ingångar, filosofi, fysik, biologisk mångfald, juridik, mm. Det är svårt att sända en gemensam berättelse, ett sammanhållet narrativ, men de försökte tillsammans. Anomalin av Herve Le Tellier rörde inte klimatet, mer en kommunikationsmässigt och obegriplig svår fråga. Den berättar ändå om svårigheter att se en ny bild. De behövde se den för att kunna kommunicera och skapa trygghet i samhället. De kunde tillsammans, även om en del slog fel eftersom de inte lyckades övertyga enskilda extremister. 

Vi behöver nu se den tid och de frågor som är avgörande för hela vår existens. 

Anette Grinde

Länkar:

Kommunranking klimatåtgärder 

https://kommunrankning.miljobarometern.se/resultat/norrt%C3%A4lje

IVL Svenska Miljöinstitutet

https://www.ivl.se/om-oss.html

Vetlandaposten (juli 2025)

https://www.vetlandaposten.se/2025-07-06/vetlanda-bland-landets-bast-klimatanpassade-det-handlar-om-forberedelse/

Det folkliga stödet för klimatfrågan är starkt i Europa. 85 procent ser klimatförändringarna som ett stort problem – och 81 procent vill att unionen blir klimatneutral till 2050, enligt Eurobarometerns senaste undersökning 2025.

https://europa.eu/eurobarometer/surveys/detail/3372

Växtgiftet som tog deras dotters liv, Vietnamkriget skördar ännu liv.

https://www.dn.se/varlden/vaxtgiftet-agent-orange-tog-deras-dotters-liv/

Jag vill veta mer om skogen, hur det i verkligheten är.

 

Vi hade ett fantastiskt samtal i höstas, där rummet var fyllt av folk från olika organisationer och intresseområden. Amalia, Hans och Rolf - små skogsägare - berättade om sina skogar. Det gav nya perspektiv. Jag tänker på samtalet som vackert och att bredden utgör en viktig del av samtalet, där förståelsen för varandras delar är av vikt. 

Någon vecka efter vårt möte kom en man in i butiken och frågade efter en specifik bok om skogen. Jag hade den i hyllan och vi kom i samspråk om skogen. Jag berättade om det vackra samtalet och han svarade att kalhyggena var förödande. Han talade som att hela vårt land var fyllt av dessa. Jag svarade att vi talade om dessa, att det finns skogsägare som tänker med omsorg, att vi behöver se var och ens varför för att lära oss mer. Vi lever tillsammans på jorden, behöver se och tala om varandras förutsättningar. Han stängde alla sina informationsvägar in och upprepade budskapet att alla skogsägare såg kalhyggen som det enda och att de inte såg några naturvärden alls. Det är inte min erfarenhet, säger och tänker jag igen. 

Jag är och förblir lycklig över samtalet där alla lyssnar på varandra. Jag blir deppig över de inskränkta svaren. För goda miljöhänsyn, rimliga klimattankar och framtidssyn behöver vi jämka samman alla delar i de ämnen vi talar om. Det är inte en sak som är värst eller bäst. Om vi alltid byter ämne och säger att något eller någon är värre missar vi samtalet om det vi vill avhandla. 

Skogen, svamparna, ägarna, insekterna, djuren, behoven, pengarna, efterfrågan, älgarna, lagstiftningen, vindarna, snön, kylan och värmen, bävrarna, bären, den importerade arbetskraften som ska plocka våra bär, vattendragen som torkar eller översvämmas, sjukdomarna och väderskadorna. Det finns miljontals detaljer, alla viktiga, olika viktiga för var och en, men ändå viktiga. 

Låt oss lyfta en eller få frågor i taget, se deras sammanhang i helheten, försöker jag säga, för att få ett svar på en fråga. Ibland fungerar det, ibland inte. 

Skogen spelar roll för klimatet. Hur ser du din roll - du som konsument - i hur mycket skog som behöver avverkas? Vilka varor väljer du, hur lever du ditt liv och vilket ansvar har du för att inte förbruka varor som kräver avverkning av skogen? 

Hur påverkar du klimatet genom din konsumtion av varor från skogen? 

Anette Grinde 

Annandag jul, 26 december 2024.

Kenneth Backgård, förstår du inte?

Kenneth Backgård. Förlåt, men absurditeten i din handling måste du väl förstå här? Jag mår rent fysiskt illa av ditt tilltag, att det finns folk som inte förstår vikten av att inte flyga. Särskilt inte sådana sträckor. Även om tåg eller buss tar längre tid så måste man försöka. Man bara måste, liksom. Särskilt som politiker. Särskilt som företrädare för ett tågbolag. Ja, som politiker måste man verkligen försöka. Annars borde man byta syssla. 

Har du missat Greta Thunbergs budskap? Eller ser du inte att det också gäller dig? Förstår du problemet? 

Eller bryr du dig bara inte? Det sägs vara just de som inte bryr sig som är de allra farligaste, liksom de värsta. De som bara stillatigande tittar på när händelser sker, som inte får ske. 

A...

Miljö och klimat i fokus

Klicka på bilden för att komma
till Roslagens bokhandel vid
Lilla torget i Norrtälje (blogg)

Ja, jag håller med er, Malena, Svante och Greta Ernman/Thunberg, att det är dags att reducera - eller sluta - flygandet nu. Som en del i helheten. Därtill reducera bilåkandet, avstå plasten, uppmärksamma kemikalier i mark och luft, se skadorna på atmosfären, tala om miljön & klimatet och uppmärksamma frågorna - varje dag, tala om haven och luften och allt annat som tär och förstör. Ändra riktningen. Det myckna, den stora problematiken  får inte göra att vi avstår något av det lilla, alltså att göra även i det lilla - vi måste helt enkelt skärpa oss rakt över hela linjen.

Miljön borde stå väldigt högt på vår agenda. Miljön och klimatet.

Ernamn & Thunbergs bok berör familjens svårigheter i livet, men också klimatet. Vi behöver verkligen skärpa oss med klimatet, se problemet och raskt, som i omedelbart, ta tag i de små och de stora frågorna. För annars kommer våra barn och barnbarn att få ett orättvist helvete på jorden. Det är tydligt att våra levnadssätt inte är ett hållbart sådant, att vi förbrukar världens resurser på ett sätt som gör jorden ohållbara - och då inte 1000 år bort, utan här nära.

Här nära. Du och jag. Ja, vi måste göra bättring.

Boken finns i Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje.

A..

Få ordning på klimatförhandlingarna nu!

(DN 7 december 2015)

Bilderna från översvämningarna i Indien känns fasansfulla. Människor går i knähögt vatten på gatorna. Bilderna är från Chennai (Madras), Indiens fjärde största stad, som berättar att vattenståndet på vissa ställen är 2,5 meter över det normala. Det var här, i Chennai, som vi startade vår cykelresa för några år sedan (2013). Vi åkte härifrån och norrut. Vi förundrades då över hur kusten såg ut, att den var praktiskt taget platt hela den sträcka vi färdades (ca 200 mil). Jag har noterat det vid flera tillfällen sedan dess, när stormarna dragit in över detta område och nu, när översvämningar drabbar kusten. Väldigt många människor bor här i svaga hus, där palmblad, plåt eller presenningar utgör det huvudsakliga skyddet.

Vad händer med deras skydd nu? Vad händer tidigare år, under stormarna som drog över landet? I Chennai finns också många människor som bor direkt på gatorna, däri ingår också ett alltför stor antal familjer med barn. Det är gator som nu kanske står under vatten. Hur har dessa människor det nu? Hur kan de leva sin liv, där sovning, skydd för väder, sanitet, mat och vatten finns/görs på stadens gator?

I DN-artikeln står; 325 döda. Det är en fasansfull siffra, för det regn som drabbat staden. Stannar siffran där? Är de fattigaste av de fattiga medräknade här, de som knappt finns och existerar annars i samhället? Kanske finns de drabbade inte heller i denna beräkning? Jag hoppas innerligt att de inte ingår - för att de inte har drabbats, även om den tanken känns som ett drömscenario här. Jag vet ju hur det ser ut där de bor.

Här, i Chennai, finns fasor redan utan knähögt vatten. Hur skall det vara med allt detta vatten i denna stora stad?

Ja, ren fasa. Det känns verkligen som ren fasa. Det gör ont långt in i min själ.

Klimatförhandlingar, Indien. Klimatförhandlingar, Sverige. Klimatförhandlingar, USA. Klimatförhandlingar, Kina. Klimatförändringar sker i världens alla länder, vi alla bär skulden. Det är inte i sin ordning. Det är verkligen tid att ta tag i det på allvar nu. Så, snälla ni ledare i världens alla länder, gör ert absolut yttersta i förhandlingarna nu.

A..

Svd - DN - Expressen - Aftonbladet - DN 

17/12 - 2009. Det talas om klimatmötet i Köpenhamn.

Det talas om ett klimatmöte med stora förväntningar. På resultat.

Världen tror, önskar och vill ha överenkommelser som gynnar världens väl - men verkar inte riktigt vilja lägga det riktiga krut som krävs. Någon annan skall börja. Eller lägga mer. Krut.

Kanske är det, som vanligt, någon annans ansvar. Men hur skall det egentligen gå till om vi alla inte hjälps åt och faktiskt gör. Inte pratar - utan gör. Även om någon annan gör lite mindre. Det viktiga är ju vad just du gör. Eller jag.

Tänk om...
Vi slutar att åka så mycket bil, vi åker mer med allmänna kommunikationer som tåg och buss, vi överväger med allvar att reducera vårt köttintag och vi väljer absolut en mindre materialistisk tillvaro. Vi slutar spy ut avgaser från miljöförstörande bilar och fabriker. Vi tar om hand det vi producerar. Som skadar och förstör. Med mera. Med mera.

Tänk om...
Vi hjälper människorna i fattiga länder så att de inte behöver laga mat över öppen eld, och vi bistår i uppgiften att få världens folk att spara på världens skogar. Med mera. Med mera.

Solfångare. Promenader. Vegetarisk kost. Sopsortering. Kompostering. Samåkning - i miljöbil eller med allmänna kommunikationer. Inte med flyg. - som bara något av allt det vi kan göra. Var och en. Med mera. Med mera.

Hur tog sig de 110 regeringscheferna till klimatmötet i Köpenhamn egentligen?

Valde de en klimatsmart väg, tro? Det måste de väl ha gjort. Eller?

Anette Grinde

.. Psss ..

har ni läst Naturskyddsföreningens reklam?

Den säger t ex;

"... Om 7% av Saharas öken täcks med solpanelser,

skulle det tillfredsställa hela jordens energibehov..."

Hmmm...Till dess att Saharas solpaneler kommer upp, känns det jysst om du

och jag drar vårt strå till stacken - med det vi kan, när vi anstränger oss lite...

.. gärna lite mer än bara lite grann...

DN

Jag undrar hur våra kommande EU-representanter ser sig agera i klimatfrågorna under sin mandatperiod...?

Vi behöver ett Europa som värnar om klimatet och som förvaltar de tillgängliga resurserna väl. För detta måste vi verka, med stuns i ord och handling.

Visst vill vi att våra barn, barnbarn och barnbarnsbarn kan njuta av allemansrätten under hela sin livstid? Visst vill vi att havet skall vara rent, att vi kan andas den rena luften och att naturen kan njutas med olika typer av djur och fågelsång. Visst vill vi också att vi kan leva av jorden och det den kan ge. Omanipulerat och konstgjort.

Låt oss arbeta för att inte förbruka jordens resurser, låt oss tillse att de finns kvar för våra kommande generationer.

Detta kan vi inte göra bara alldeles själva, även om vi själva oxå måste - såväl i det lilla som i det större perspektivet. Samarbeten är här nödvändiga. Lokala, nationella och internationella. Beslut tillsammans och hjälp till de som inte själva förmår. Var och en måste göra - dra sitt strå till stacken.

EU måste här ta sitt ansvar och fånga frågorna på ett starkt och modigt sätt - i gemensamma diskussioner. Höga ambitioner i politiken är ett måste. Vi kan inte vänta eller bara låta någon annan ta ansvar.

Jag undrar hur våra kommande EU-representanter ser sig agera i klimatfrågorna under sin mandatperiod?

Anette Grinde

Stuga uthyres i Roslagen...