Sabstiya/Sebastia är en mycket gammal stad. Den har vackra ruiner spridda i landskapets grönska. Här är verkligen en vidunderlig utsikt, där kullar och vackra dalar breder ut sig framför våra ögon och olivträden växer långsamt strax intill. Solen skiner, himlen är fantastiskt blå, det är fantastiskt grönt och värmen är ljuvlig. Blomstren blommar med inslag av gult, rött och lila. Här har vi det riktigt bra.
Hanna talar om strategier för att kunna använda sig av orättvisor utan att det slår tillbaka, sådana vi inte vill se alltså. Varje orättvisa kan naturligtvis slå tillbaka mot förövaren. Det finns (minst) fem metoder att kontrollera att allmänhetens reaktioner inte slår tillbaka som offentlig ilska.
Mörka händelsen.Nedvärdera personen eller händelsen.
Omtolka attacken.
Offentliga kanaler legitimerar.
Hota/muta.
Vi talar om strategierna, vi hittar händelser som vi har sett och hört talas om och vi diskuterar detta i smågrupper och sedan också i den stora gruppen. Det är nyttigt att tala om detta, föra det upp till ytan för vidare tankar och diskussioner. Det för med sig mer småprat sen. Det är nyttigt att tänka i dessa banor, även om det gör ont i själen att se att det händer och vad som händer. Vi måste vara uppmärksamma, visa lite hyfs mot andra, helt enkelt. Eller mer än lite mer, kanske ändå behövs.
Det finns konstruktiva motstrategier för att hindra orättvisorna. Dessa är viktiga att notera och använda sig av. Ja, jag tänker att vi gillar motstrategierna och gärna vill försöka använda oss av dessa.
Mörka --- avslöja (berätta, skriv, föreläs, visa bilder, dokumentärfilm, mm)
Nedvärdera --- uppvärdera (humanisera, stötta människorna som utsätts, gå inte i turistfilen)
Omtolka --- byta perspektiv (vidga blicken, var mer tolerant, genomskåda förtrycket)
Offentliga kanaler --- mobilisera (prata bredare, lyft frågan, se alla perspektiv)
Hota/muta --- stå emot (fall inte för hoten, stå emot, försök att inte vara rädd)
Vi talar igen i de små grupperna, innan vi berättar något av detta i den större gruppen. Vi hittar frågor, händelser och vad vi skulle kunna göra. Vilka grupper är det som gör detta och hur väl lyckas de? Ja, vi tar punkt för punkt, fråga för fråga och försöker se strategier, vad de leder till och hur och vem/vilka som motar dessa. Många av de grupper som vi har mött kommer på tal, och vi talar igen om deras ord och deras engagemang. Det känns viktigt att vi får med oss detta, så att vi inte sakta glömmer och inte ser och gör, när vi behövs.
Vi sitter längst upp, vi har klättrat upp för alla bänkarna på teatern. Utsikten över nejden är magnifik. Nedanför vilar en familj på en av de lägre trappavsatserna stillsamt tillsammans. En av ungdomarna kommer upp till oss och bjuder på popcorn. De är säkert väldigt nyfikna på vilka vi är. Vi möter mycket vänlighet här. Nyfikenhet och vänlighet. Här, på den vackra kullen, är verkligen en fantastisk plats att försöka utröna vilka strategier för skada och orättvisa som finns och hur vi kan förhålla oss till - mota - dessa med hjälp av konstruktiva motstrategier.Vi talar, klurar och försöker hitta relevanta beskrivningar över de olika punkterna. Vad har vi sett och hur kan vi förhålla oss till detta? Finns det något här, som vi kan göra - och hur kan vi använda detta i framtiden, här eller på andra platser eller i andra situationer som möter oss genom livet. Strategierna är naturligtvis användbara i andra kontexter än just denna.
Tack, Hanna, för val av plats och tack, för en schyst workshop. Den tar vi med oss för vidare begrundan under denna resa och i fortsatta sammanhang genom livet.
A..
(Sebastia/Sabstiya 10/3 2016)
Länkar om Backfire;
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar