onsdag 23 mars 2016

En fantastisk jordbruksbygd


I byn Jayyous bor det 7 familjer, ca 2700 personer. Familjerna lever på sina odlingar. - Vi skall minnas att 85% av muren är byggd på Västbankssidan, som ett sätt att stjäla mark och skapa kontroll över resurser. I Jayyous är muren byggd mellan byn och jordbruksmarken. För att människorna skall kunna ta sig till sin jordbruksmark måste de passera muren, som just här är en jordbruksgrind. Den är öppen korta stunder under dagen och en jordbrukare som vill besöka sin mark måste söka tillstånd. Inget tillstånd = ingen passage till sin mark. Det blir svårare och svårare att få tillstånd, detta kan i förlängningen leda att de förlorar sin mark. De kan ju inte odla den eller nyttja den när de inte får tillstånd att nå den. Området ligger i en sömzon, alltså en sådan som är omgärdad av bosättningar och där muren går som en orm långt in på Västbanken. I en sömzon är det extra svårt att få tillstånd.

Muren går här långt in i Palestina, mycket långt från den gröna linjen (2 mil - se kartan) som är det som godtagits i alla internationella perspektiv. Muren består i detta område av stängsel, explosivt material, taggtråd, mm. På "muren" finns också sensorer, vilket gör att militären får kunskap om varje rörelse på muren, t ex om någon kastar sten på den eller försöker ta sig över den. Muren/stängslet tar ca 25 meter i bredd i anspråk, vilket innebär att mycket mark som går förlorad där den skär genom landskapet - palestiniers mark - långt innanför den gröna linjen.

Byn ligger i Area B, vilket innebär delvis palestinskt styre och delvis israeliskt styre.

Det finns en stor fattigdom i byn, men det finns också mycket ickevåldsarbete här. Det finns många som samlas varje fredag för att ickevåldsligt demonstrera och naturligtvis finns det också ungdomar som kastar sten. Det ger repressalier i retur. Tårgas och gummikulor används, som vi hört förr i andra sammanhang. Skit/avloppsvattnet nämns inte i detta sammanhang, som det gjordes i Bethlehem, grova vapen och hårda ord nämns dock. Mötet med militären känns, barnen är skräckslagna.

Det största hotet mot byn är konfiskeringen av land, mark. Murens placering och de svåra tillståndsförhållandena för det mycket svårt för markägarna att nå sina marker. De vuxna försöker i något mått få barnen att sluta att kasta sten, men de lyckas inte så väl med detta. Kanske är det sysslolösheten och frustrationen som gör att ungdomarna söker efter detta spänningsmoment, utan att inse att våldet och trakasserierna mot byn sannolikt eskalerar med detta? Ungdomstiden är ju, som vi alla vet, ett kapitel för sig i livet. Det är svårt att få dem att sluta.

Byn har också ofta internationella gäster. Internationell närvaro minskar våldet. Det ger också andra en möjlighet till inblick för andra, gästerna får en möjlighet att berätta utanför byns gränser. Här har, under många år, funnits följeslagare som har varit goda ögon och berättat för andra, t ex FN och följeslagarnas hemländer, om hur situationen är eller har varit. Det är viktigt för byn att omvärlden ofta besöker byn, berättar vidare och att människor vet vad som händer i de utsatta byarna. Det är viktigt att de inte lämnas ensamma.

Militären är mycket ofta i byn. De går in i hus, ofta på nätterna, för att skrämma. De förhör personer, försöker få dem att ange andra, försöker få bybor, m fl att ge information som gör att grannar, vänner och familjemedlemmar kan utsättas för fler skrämmande frågor, arresteringar eller fängelse. Mannen ger uttryck för absurda frågor, vanliga frågor som helt saknar grund i frågan om säkerhetsskäl. Säkerhetsskäl förefaller vara ett annat ord för tydlig begränsning av människorna, trakasserier, ja, bara i en grupp, och i de allra flesta fall helt utan grund. Ja, det ständigt återkommande ordet för begränsningar i samhället, för palestinierna, är säkerhetsskäl. Man får inte, av säkerhetsskäl. Man begränsas, av säkerhetsskäl. Man tvingas in, av säkerhetsskäl. Man tvingas ut, av säkerhetsskäl. Man låses in, av säkerhetsskäl. Man tas i förvar, av säkerhetsskäl. Människor, vanliga människor, barn, familjer, tvingas leva nästan i en bur. Av säkerhetsskäl. Ja, apartheid råder verkligen i detta hörn av världen. Det behöver få ett slut.

Strategierna, att hålla emot och inte falla för mutor och vänligt smörande ton, är viktiga för människor här. Att inte falla för strategierna, att se igenom dessa och hitta sätt att leva värdiga liv i motstånd och med livsglädje.

Det finns inga följeslagare på plats i Jayyous nu. Det finns större behov på andra platser just nu, sägs det, och följeslagarprogrammet har inte ett outsinligt antal människor att sända till området. De behöver fördela. För den som stillsamt betraktar, lyssnar på berättelserna om byn och situationen där, förefaller det som om det finns ett behov för att ha följeslagare i Jayyous. Just nu, just där.

A..



(Jayyous 10 mars 2016)

Länkar; 

Inga kommentarer: