Döda havet - 417 meter under havsnivån

Döda havet. Jordanien ligger i diset tvärs över vattnet. Marken till vänster har tidigare varit täckt av vatten. 
Vattennivån sjunker ca en meter per år. 

På varje palestinskt hems tak finns de svarta vattentankarna, för att vattnet i deras ledningar och kranar plötsligt kan strypas. De vet inte när eller hur länge, så de behöver fylla sina tankar med vatten. I många av de palestinska byarna finns både kyrkor och moskéer. I en judisk bosättning finns fritt rinnande vatten och synagogor. Den tillgängliga mängden vatten är olika i de olika samhällena. Det finns siffror som säger att någon grupp har så lite som 10 liter vatten/dag. Och att några, i bosättningarna, har 424 liter/dag. Där finns inte fler religioner, sida vid sida. Där finns judendomen, intet annat. Punkt. Där finns också omåttliga krafter för att skapa platsen bara för sig själva, att driva ut de andra. Trots att de, som människor, har precis samma rätt och samma behov.

I en palestinsk by eller stad finns människor, omsorgsfulla människor. Alla jag möter, talar med, talar om att de vill leva sida vid sida med varandra, i respekt, med andra människor. Att religionen inte spelar roll för samlevnaden i ett samhälle. Det som spelar roll är respekten mellan människor, oavsett vem eller vilka, och de mänskliga rättigheterna. Just det är nyckeln för en bättre värld; respekt mellan människor och mänskliga rättigheter tillgängliga för alla.

Drägliga liv bygger på rättvisa. Rättvisa och respekt för varandra. Och vår nästa, inte bara de närmaste. Det bygger på lika villkor, som samma priser, samma rättigheter & skyldigheter, tillgång till resurser som t ex vatten på lika villkor - samma mängd, samma priser och samma förutsättningar. Skola, sjukvård, rätt till frihet, frånvaro av våld, orättfärdiga förhör och arresteringar, liksom allt annat som tillhör våra rättigheter för att leva drägliga liv.

Vi besöker Döda havet. En fråga som cirkulerar är om Döda havet håller på att dö. Det vore verkligen tragiskt. Det måste ju betraktas som en värdefull skatt. Svaret är ett uppenbart ja, det (högst sannolikt) är på väg att dö. Förödelsen har gått för långt.

Döda havet är en mäktig och särskild plats, men det är också en skadad plats. Det byggs dammar, den smutsas ner och den överutnyttjas. De länder som floden passerar gör sitt yttersta för att nyttja den för sina egna ändamål. Kvar blir bara en liten rännil. På Israelsidan, längre söderut, har landskapet börjat ätas upp av slukhål som ett resultat av människans felaktiga nyttjande av jordens resurser. Marken undermineras av förändringskraften. Det som det normala ekosystemet själva skapats ändras av de förutsättningar människan skapat - de talar inte så bra med varandra längre, tyvärr. Parkeringsplatser och vägar faller sönder, faller ner, ihop och kan inte längre nyttjas. Vägar får stängas. Hus faller ner, sjunker ner i jorden. Slukhålen beror på ändringarna i ekosystemet. Förändringar i vattennivå, nedsmutsning, försurning, mm, påverkar miljön - som skapar fler sluthål. Tillväxten, mängden av, storleken och kraften i dessa, har pågått under flera år, men gått från hundratal till tusental. Döda havet håller sålunda på att dö - hur många år har havet kvar att leva? Är det möjligt att läka, eller har förstörelsen gått för långt?

Jag läser i en turisttidning (från 2014) att havsnivån ligger ca 417 meter under havet, och sjunker med en meter per år. (Wikipedia 20160315  = 422 m u h). Döda havsnivån är den lägsta punkten på jorden, den saltaste stora vattensamlingen och med en saltkoncentration som är 10 ggr saltare än Medelhavet. (Salthalt enligt wikiepdia 20160315 = 33,7%. Salthalten förändras om vattennivån sjunker). Platsen är viktig, här har funnits människor som har bott 4500 - 2500 år före kristi födelse, den är nämnd i bibeln och författare av arabiska, grekiska och romanska tidsepoker har skrivit om platsen. Platsen är också oerhört viktig ur fågelflyttningsperspektiv; här passerar många fåglar under sina flyttningar. Döda havet innehåller också mycket mineraler, vilket gör platsen attraktiv ur såväl terapeutiskt perspektiv som för utvinning av salter och mineraler ur marken och havet. Människor tänker sig må bra av att bada här, och att smörja in sig med den lera som vi vandrar i när vi sakta går ner i det salta vattnet.

Jag badar själv och finner det förundrande. Dyka är inte alternativ, eller på något sätt riskera att få vatten i ögonen. Jag fick en droppe i ögat och det sved som bara attan. Det, om inte insikt innan och alla varningar, gav verkligen en indikation om att vara försiktig. Sår och ömtåliga slemhinnor svider också av det salta vattnet. Om någon hade någon form av underlivsinfektion skulle det nog svida rejält, tänker jag. Det var svårt att försöka simma (bröstsim). Fötterna flöt upp och gick inte att hålla under ytan. Crawl var förstås inget alternativ att ens försöka. Ryggsim är alltså det aktuella alternativet - och man behöver inte alls anstränga sig för att flyta. Det går helt av sig själv. Det gick omkring människor insmorda i lera från botten. Den var som lös keramiklera, lättsmord och vänlig. Det såg förstås en aning lustigt ut med dessa människor som gick omkring heltäckta (förutom ryggen som de inte kom åt) med lera. Det fanns duschar i direkt anslutning till stranden. Jag satt mig på en stol och väntade en stund med duschen. När saltvattnet torkat på min kropp blev jag helt vitspräcklig över hela mig. Ja, vattnet är ordentligt salt.

Ja, havet har krupit bort, meter från meter,
från strandkanten. Det syns tydligt på
byggnationer och i strandmiljön.

Det är en varm dag, solen skiner. Det är inte så långt över till den Jordanska sidan, som ju bara ligger
några km bort. Havet är 85 km långt och 17 km brett - havet som skiljer länderna åt - med en nivå om ca 420 meter under den normala havsnivån. Den israeliska kusten är låg, ganska platt, medan kusten på den Jordanska sidan växer skarpt brantare, vilket syns tydligt när jag granskar kustlinjen mot den andras sidan. Det är den israeliska, plattare, sidan som har problem med slukhålen. Den jordanska sidan sägs inte ha dessa problem. Går det att göra något åt dessa eller har förödelsen gått för långt?

Här talas om platsen för Jesu dop. Här talas om palestiniernas övergång till Jordanien (de får inte flyga från Israels flygplats). Här talas om vattenförbrukningen i Jordandalen, där det finns stora plantage med frukt och stora växthus - som kräver alltför stora mängder vatten och som befinner sig på ockuperad mark. Här talas om eller om inte man skall handla israeliska produkter för att sätta press på landet - för att upphöra med ockupationen - eller om det istället förstör för de palestinier som arbetar i bosättningarna eller på plantagen. De behöver en försörjning och arbetstillfällena är alltför få. Ja, här tals om många frågor. Det finns mycket av vikt att vända och vrida på här.

Ja, att bada i Döda havet var inte så dumt. Rent förundrande, faktiskt. Hur många år framöver kan det göras, tro?

A..

Här syns tydligt hur vattenlinjen sjunkit undan, steg för steg. Havet har tidigare legat 
hela vägen upp, längs denna kant.

Lerinpackade människor njuter av det salta vattnet och den fantastiska leran som vi måste streta oss igenom för att ta oss ut i vattnet. De första metrarna i strandkanten är riktigt svår att ta sig igenom efter leran är mjuk och där också finns en del vassa stenar. Ibland sjunker man ner djupt i den mjuka leran.

Lerinpackning är hälsosamt, sägs det. Leran är mjuk och vänlig. Mimmi, Rebecka & T. roar sig med detta i det
förunderligt salta Döda havet.

En meter per år - lägre vattenlinje.

Länkar
Vattenkrig & ekofred vid Jordanfloden - Jeriko
Wikipedia 20160322 om Döda havet
(Jericho - Auja Eco Center & EcoPeace - samt Döda havet 14/3 2016)