Den gamla staden i Jerusalem ....

Jag har nyligen besökt Israel, och därmed också den vackra gamla staden Jerusalem. Det är en plats, ett viktigt område för väldigt många människor, som (måste) präglas av respekt och ickevåld.

Den gamla staden, de gamla kvarteren innanför de gamla murarna i Jerusalem är uppdelad i olika kvarter. Där finner vi t ex de kristna kvarteren, de armeniska kvarteren, de muslimska kvarteren och de judiska kvarteren. Innanför murarna hittar vi också Klippmoskén (The Dome of the Rock). Runt, om vi vandrar runt om, utanför den gamla stadsmuren, mäter sträckan ca 4,5 km. Det är en vacker promenad där de omgivande kullarna breder ut sig framför våra ögon. Det är ett kuperat och vackert landskap. Det sägs också vara möjligt att vandra uppe på muren, som en särskild turistattraktion.

Judendomen är en abrahamitisk religion, precis som kristendom och islam. Alla dessa tre stora världsreligioner härrör alltså från Abraham. En mycket viktig plats i Jerusalem är, för judarna, den västra muren (klagomuren). Den ligger innanför de gamla murarna i Jerusalem, är belägen nära det sydvästra hörnet av Tempelberget och sydost sett över kartbilden av den gamla staden. Vid västra muren och det utrymme som finns framför denna ser vi bön och dans, vi hör sång och glädje på fredagskvällen, när sabbaten inleds. Hit kommer judar från när och fjärran, begrundar platsen, som naturligtvis ligger i de judiska kvarteren, och gläds över stunden på fredagskvällen. Även under de övriga veckans dagar finns det människor som besöker platsen och som ber här, det är inte en plats bara för sabbaten. Muren gränsar till tempelområdet, där Klippmoskéns stora guldkupol syns tydligt över hela staden.

Kristendomen har också viktiga rötter i Jerusalem. Jesu tid på jorden och hans avslut har många kopplingar till området. Hans avslutande tid med den sista smörjelsen, Golgata och graven hittar vi i The Church of the Holy Sepulchre (gravkyrkan) som också ligger innanför Jerusalems gamla murar, i de kristna kvarteren. Det är en mycket viktig plats för kristenheten, dit många vallfärdar för att se, känna och uppleva platsen. Häri samsas idag flera kristna samfund. Golgata, platsen för kristi korsfästelse, anses verkligen vara här. Det anses, efter vridande av frågan under lång tid, att just här i gravkyrkan (byggd långt senare) är platsen för det riktiga Golgata.

För islam är Jerusalem den tredje heligaste platsen, efter Mecka och Medina. Klippmoskén (the Dome of the Rock) och Al-Aqsa moskén är mycket viktiga för islam. Jerusalem blev en viktig plats för islam efter Mohammeds död. (Muhammed dog den 8 juni 632 e kr).

Här lever sålunda tre världsreligioner sida vid sida i staden. Det finns andra platser runt omkring, som också spelar roll. Hela området är sålunda av mycket stor vikt för de abrahamitiska religionerna. Det är viktigt att samsas här, respektera varandras tro, varandras heliga platser och varandras rätt att utöva sin tro. Inte på bekostnad av någon annan, förstås, men med respekt för varandra.

Respekt och ickevåld. Något annat ter sig inte rättvist.

I brytningen mellan de kristna kvarteren och de armeniska, alldeles nära Jaffa-porten, håller Swedish Christian Study Center (SCSC) till. När du, som svensk, vill lära dig mer om Jerusalem, om kyrkor och platser, om heligt och om annat, så är min rekommendation att du vänder dig till detta studiecenter. Det är bemannat med kunnig personal, ger dig möjlighet till samtal, internet och kanske också tillfälle till att vara med på en föreläsning eller diskussionsstund. De har återkommande träffar, i syfte att bilda oss människor i traktens företeelser. Jag ser SCSC som en viktig plats. Missa den inte gärna om du är i Jerusalem eller dess närhet.

A..




Länkar & förtydliganden, (enligt wikipedia).

Tempelberget - är en upphöjd plats i Jerusalems gamla stad. Tempelberget är en helig plats för judendomen, islam och kristendomen. Trots namnet är Tempelberget ett av gamla stans lägst belägna delar och omges av högre kullar runt den gamla stadsdelen. I judisk tradition går man dock alltid upp till Tempelberget, aldrig ned. Mitt på berget finns en klippa som sägs vara den plats där Abraham enligt Första Moseboken nästan offrade Isak, en plats som då kallades Moria berg. På samma plats skall Muhammed enligt islamisk tradition ha börjat sin himmelsfärd. Över den klippan är Klippdomen byggd, och en liten bit därifrån ligger Al-Aqsamoskén.

Klippmosken - är en muslimsk helgedom i Jerusalem. Den räknas som islams tredje heligaste plats efter Kaba i Mekka och profeten Muhammeds moské i Medina. Klippdomen är öppen för bön, men där hålls inga gudstjänster och den betraktas därför inte som moské. Klippdomen är världens äldsta existerande muslimska byggnad.

Abrahamitiska religionerna - Abrahamitiska religioner används som en samlande beteckning för judendom, kristendom och islam, vilkas profeter och grundare Moses, Jesus och Muhammed alla enligt religionernas urkunder är ättlingar till patriarken Abraham.

SCSC - här hittar du mer information om det fina studiecentret i Jerusalem.

(Israel/Palestina 29/2-20/3 2016)

Östra Jerusalem

Damaskusporten är en av ingångarna till den gamla staden i Jerusalem. Här innanför bubblar det av marknadsliv.

Säkerheten i anslutning till ingången är hög. Här har några incidenter (knivdåd, militära utmaningar, mm) skett. Dessa händelser skapar en högre militariseringsgrad, tvingar människor till rädsla. Men, vad är sant kring dåden? Vad är bakgrunden och har de verkligen skett som det sägs - eller har något annat hänt? Terminologi är viktig. Att använda rätt ord -  inte kalla ett helt folk för något de inte är eller att inte skapa en större rädsla för en viss plats än nödvändigt  - är viktigt. Det finns anledning att fundera över strategierna; vilken är riktningen?  Och varför?

Innanför de fantastiska gamla murarna, i den gamla staden, råder ett intensivt folkvimmel. 

Staden är indelad i olika delar, där olika folk bor och verkar och där olika religioner finns. Här är en bild där palestinierna har sin näring, i de vackra gamla gränderna. De möter oss med vänlig ton, bjuder in, ler och vill så gärna att vi handlar. De erbjuder te, specialpriser bara för oss och gläds när vi säger att vi kommer från Sverige. Plötsligt hänger en israeliska flagga på en fasad - det är alltså en israelisk bosättning, mitt i de kvarter där de inte skall finnas. Ockupanter - illegala bosättningar - stör ron i staden och kräver kraftig militär närvaro. Det utmanar freden och friden, skapar oro i området. Vem blir tryggare av det? 

Israel är litet. Vi ser förunderligt långt när vi står uppe på en kulle i utkanten av staden.

Härifrån, uppe på en av de många kullana, ser man flera städer. De ligger nära. Det är inte alls långt till nästa stad eller by. Det kuperade landskapet är otroligt vackert. Östra Jerusalem, med den gamla muren, syns där den guldfärgade kupolen - klippmoskén - lyser i den vackra solen.

Muren omgärdar människorna, skär av deras frihet

Muren byggs. Den är enormt hög, förskräckande. Den skär genom landskapet, genom byar och tar människornas mark. Den låser in dem och tar deras frihet. Rättfärdigandet använder argument som alltid hänvisar till säkerhetsfrågor - men varför är man så rädd?

Här har vi bott - på detta "vandrarhem" vill jag aldrig någonsin bo igen.

(Jerusalem 28/2-7/3 2016)

*** *** *** *** ***

Östra Jerusalem (Wikipedia 20160315); Östra Jerusalem är en del av Västbanken, som ockuperades av Israel under Sexdagarskriget 1967. Palestinierna ser östra Jerusalem som huvudstaden för en framtida självständig palestinsk stat. Östra Jerusalem är den del av staden som tilldelades Jordanien vid delningen i samband med Israels grundande 1948. I denna del finns bland annat Gamla Jerusalem och några av kristendomens, islams och judendomens heligaste platser såsom Tempelberget, Västra muren ("Klagomuren”), Al-Aqsamoskén och Den heliga gravens kyrka.

Gamla Jerusalem (Wikipedia 20160315); Gamla staden i Jerusalem är muromgärdad och kan räkna sina anor långt tillbaka i tiden. Nuvarande Gamla Jerusalem är uppdelad i fyra kvadranter för olika folk. Gamla staden är en del av Östra Jerusalem och ingår därmed i den av Israel ockuperade Västbanken. Israel har ensidigt annekterat Östra Jerusalem, men detta har inte accepterats av omvärlden. Här finns Tempelberget, som är omstritt som helig plats för alla de tre abrahamitiska världsreligionerna (kristendomen, judendomen och islam). I mitten av den östra sidan av Tempelberget finns den Gyllene porten. På sydvästsidan av Tempelberget finns Västra muren (klagomuren). Söder om Tempelberget finns den äldsta delen av Jerusalem, den så kallade Davids stad, eller Silwan som den kallas av de som bor där. Uppståndelsekyrkan ligger i nordvästra kvarteret. Via Dolorosa leder från Lejonporten i östra muren, mellan Tempelberget och Antoniaborgen fram till Uppståndelsekyrkan.

Gravkyrkan - Church of the Holy Sepulchre - Jerusalem

Den heliga gravens kyrka är en högst särskild kyrkobyggnad i Jerusalem.

Byggnaden ligger i det kristna kvarteret i Jerusalems gamla stad och har varit ett mål för kristna pilgrimsfärder ända sedan 300-talet. Detta är platsen för korsfästningsplatsen Golgata, Jesus grav och uppståndelse. I kyrkan finns också en plats som representerar den sista smörjelsen. Till denna plats kommer många människor, den betyder mycket för många.

Idag samsas totalt sex grenar av kristendomen i kyrkan och den delade kontrollen över byggnaden har i stort varit oförändrad i århundraden. Kyrkans festdag är den 14 september och sammanfaller med Det heliga korsets upphöjelse. Kyrkan är en del av världsarvet Gamla Jerusalem.

Kyrkan är säte för patriarken av den Grekisk-ortodoxa kyrkan i Jerusalem, åt Romersk-katolska kyrkans högsta företrädare i staden, samt Armenisk-apostoliska kyrkans företrädare. Kyrkan används också av Koptisk-ortodoxa kyrkan, Etiopisk-ortodoxa kyrkan och Syrisk-ortodoxa kyrkan. Dessa sex samfund har genom århundraden stridit om makten över kyrkan och det är en av anledningarna till att kyrkan inte restaurerats bättre och oftare. (Liknande beslutsförutsättningar, även om de där bara är tre kyrkor som samsas, råder i Födelsekyrkan i Bethlehem. Födelsekyrkan restaureras dock nu.)

Jag besökte gravkyrkan några gånger under min korta vistelse i Jerusalem. Ibland var där riktigt mycket folk, och ibland ganska tomt. På lördagseftermiddagen var där en vacker Armenisk procession. Vacker sång - tilltalar mitt hjärta. Jag är, som alltid, förundrad över religionens påverkan på samhälle och människor, hur mycket strider det förekommer mellan (och inom) religionerna och att det är svårt att samsas och respektera varandras tro. Det är synd, eftersom religionen är viktig för många.

Gravkyrkan - church of the Holy Sepulchre - är en fascinerande plats. Den är viktig, ja.

Gravkyrkan - Church of the Holy Sepulchre i Jerusalem

Snart är det påsk. Hur många palestinier får möjlighet att besöka de heliga platser de så gärna vill besöka då? Det kräver tillstånd från ockupationsmakten för att få besöka sina helgedomar, de krävs tillstånd för att komma till Jerusalem och det krävs tillstånd för att ta sig ut genom checkpointen från t ex Bethlehem. Hur många får tillstånd att besöka de platser som är viktiga för dem?

A..


Länkar; 
Gravkyrkan (wikipedia) 
Church of the Holy Sepulchre (wikipedia).
Gravkyrkan (Diakonia)
Church of the Holy Sepulchre (hemsida).

Mitt klagomål för dagen är att jag har ont i min tå....

Riktningsskyltarna inne i myllret av fantastiska gränder i den gamla
staden är verkligen behövliga. Inledningsvis hittar jag inte alls här.

När jag varit i Jerusalems gamla stads gränder några dagar hittar jag bättre. Det är lättare att se var jag är och förstå vart jag skall gå. Riktningsskyltarna syns ofta, de är lätta att följa när jag tappar riktningen. Church of the Holy Sepulchre (gravkyrkan) är ett måste (för mig) att besöka. Där samsas religioner sida vid sida, där finns Jesu grav, Golgata och Jesu sista smörjelseplats. Vid ett av mina besök i kyrkan under dessa dagar var det otroligt mycket folk på plats. Det var trångt, kan man väl lugnt säga. En procession kom in i kyrkan, med vacker sång, procedurer och rutiner. Jag tänker att det var den armeniska kyrkan som ansvarade för detta. Jag gillar verkligen deras sång. Det är verkligen vackert.

Muren stjäl mark.

Muren byggs, med hänvisning till det ständigt återkommande skälet; av säkerhetsskäl. Allt är av säkerhetsskäl. Det finns anledning att tänka kring detta. Vad är säkerhet? För vem talar vi? Vad är vi rädda för? Och skapar terminologin i sig rädsla? På den sista frågan kan vi svara ett klockrent ja - orden skapar rädsla. Orden - terminologi, vilka ord vi använder, och budskapet - är konsekventa här.

Denna bild av muren är fotograferad nära en stor checkpoint, som ligger mellan Bethlehem och Jerusalem - checkpoint 300. Genom denna måste tusentals palestinier gå om de t ex behöver besöka Jerusalem för kyrko- eller moskébesök, komma till sin arbetsplats på annan ort eller besöka sjukhus utanför Bethlehem. Tillstånd behövs och det är inte säkert att det fås. Muren byggs på palestinsk mark, ofta långt innanför den gröna linjen (som är en internationellt erkänd gräns). Innebörden blir att man stjäl mark av de palestinska samhällena och de palestinska människorna.  Ockupationen är förödande för människorna och för samhällena, främst för palestinier men ur något mått även för israeler, den måste få ett slut. Ockupationen är destruktiv - skadande och olaglig. Så ja, den måste få ett slut.

Vem ansvarar för sophanteringen?

Om samhället ansvarar för sophanteringen ser det sig skäligt att den gör det lika för alla som betalar skatt. Apartheidsystem har världen sett som extremt ovärdiga (jmf Sydafrika), varför man kan ställa sig frågan varför världen faktiskt inte skriker högre när de borde se att det används här.

Om människor betalar skatt för den sociala servicen skall den naturligtvis också ges. Det israeliska landskapet är rent, det palestinska är det inte.

I israelernas kvarter är det rent och snyggt. Sophanteringen fungerar där israelerna bor; det finns sophämtning, det finns återvinningsbehållare, hämtning och kompost. Israel är duktiga på att ta hand om detta. För att kunna hantera detta krävs en struktur i samhället som uppmanar och medger möjligheter att hämta, bygga anläggningar för att ta emot och återvinna skräpet och också skapa en känsla i samhället för sin egen kringmiljö. Det är viktigt att alla ser hopp, inte låter hopplösheten också prägla kringmiljön. Frånvaro av tillstånd - eller demoleringsorder - är ofta återkommande skäl till att byggnationer inte kan komma till stånd. Det måste vara möjligt att skapa bra samhällen, här hindras det av ockupationen - av rädsla, av tillstånd och av säkerhetsläget som alltid anges som ett skäl.

Detta är vägen till en palestinsk familjs hem.

Vägen till familjens hus och marker har barrikaderats av den ockuperande statens företrädare. Det går inte längre att ta sig fram med bil på den här vägen. Den palestinska familjen har en gård längre in efter den här vägen. De kan visa, genom formella och korrekta papper, att de äger marken. De har följt alla herrars regler under alla år - hundratals år. De får inte bygga på sin mark, varje ansökan bemöts med nej och varje byggnation som görs ändå ges en demoleringsorder. De får inte inte någon sophämtning, något vatten och inte heller någon el till sin mark. De försöker själva hitta lösningar som gör livet drägligt, positivt och framåtsyftande. De vägrar att betrakta någon som sin fiende. Familjen har länge stått inför stora utmaningar, och framtiden ser inte ljusare ut för dem, här i denna trakt. De är fantastiska på att hålla hoppet uppe - låt oss hoppas att de känner så också i sitt hjärta.

Ockupanternas bosättningarna trampar sakta närmare. Det oroar och skrämmer. Trots domstolsbeslut som stödjer den palestinske familjens rätt rivs de fruktfärdiga träden upp med hjälp av bulldozers och de får tålmodigt börja om från början igen. Det är en beundransvärd familj, med styrka som få.  De samlar stöd och kraft genom stöd från internationella besökare. De bistår, håller ögonen öppna och försöker sprida budskapet om familjens situation. De internationella ögonen spelar roll.

Själv har jag mat på bordet, tak över huvudet, ett drägligt liv med acceptabla rättigheter. Jag har sjukvård, skolgång, vatten, el och möjlighet att röra mig fritt. Mitt klagomål för dagen är att jag har ont i min högra stortå. Ja, det finns de som har det avsevärt värre än jag.

A..

Länkar; 

Monica Green.

Tent of Nations.

Keltiska hjulet à la ickevåldsexperten Kerstin Bergeå

Kerstin håller ickevåldsworkshop med gruppen. En viktig tanke i våra liv är att se att vi är olika, det finns olika teorier kring detta. Här talar vi om personlighet och ledarskap, hur är vi som personer och hur fungerar detta i en ledarsituation. Kerstin placerar ut de fyra väderstrecken. Nord symboliseras av en brandsläckare, väst av en kanna att samla i, öst av eld eller ljus som brinner ut och syd av en samlande sopborste. Vilka är vi som personer? Hur fungerar vi som ledare av en grupp?

Nord (brandsläckare, sten) står för fasthet. Hen vågar säga var skåpet skall stå, fattar gärna snabba beslut och kommer fort framåt. Det är en auktoritär person, många kan bli sårade av hens framfart och många beslut får ändras som ej genomtänkta.

Öst (eld, ljusen som brinner ut) står för karismatiska personer, de är brinnande eldsjälar, de målar med sitt språk, ser visioner och helhet, men brinner ofta ut. De är igångsättare. De ligger i riskzonen för utbrändhet.

Syd (kvasten eller borsten som samlar in), herden som vallar in fåren. Dessa är bra på att lyssna. De kan uppfattas som en vindflöjel, som lyssnar på alla. De vill vara alla till lags, vill att alla skall få säga sin mening och kan inte säga nej. Beslut måste vara väl förankrade, de innesluter alla och tar lång tid att fatta.

Väst (en källa för insamling av information). Denna person är bra på att samla in information, går till källan och gör saker ordentligt. De strävar efter god struktur och nyttjar gärna fotnötter. Dessa personer är inte så karismatiska (som öst). De är nästan introverta och lite fyrkantiga.

Workshopen var tillförande och viktig. Den visar oss på våra olika personligheter, även om någon eller några ser sig i fler av dessa väderstreck. Insikten om att vi är olika är viktig för att förstå vår plats i ett sammanhang eller en grupp och kan göra det lättare att samarbeta med varandra, när vi lärt oss vilka olika personligheter vi är - och att vi måste lära oss att se att människor är olika.

Jag känner att jag huvudsakligen tillhör väst, struktur och grundlighet ligger varmt om mitt hjärta. Jag ser dock att jag även har beröringspunkter med nord, öst och syd. Jag känner mig helt enkelt olika beroende av vilket sammanhang eller grupp jag befinner mig i. Eller vilken roll som är min just där, i den grupp jag verkar.

Tack, Kerstin, för en bra workshop.

A..

(Jerusalem 1/3 2016 - SCSC)

Föreningen mot husrivningar berättar...

Kvinnan berättar om sig, om Israel och situationen här. Hon är israel och jude. Att hon är israel och jude påverkar hennes ställning i samhället. Hon gör det tydligt. Hon kan göra saker som många andra inte kan. Hon kan. De andra kan inte, får inte, delta i samhällets alla delar och nyttja samhällets all service. Den som de egentligen har laglig rätt till, betalar skatt för, men ändå utesluts ifrån. Konsekvent.

Konsekvent är ett ord som ofta dyker upp i huvudet här. Samhället är konsekvent, lagreglerna är konsekventa. De går alltid i samma riktning, inte rättvist, men i samma riktning. Det går att se vilken väg det är tänkt att gå.

ICAHD är aktiva i lobbyverksamhet, för att uppmärksamma världen på de sakfrågor de anser viktiga. De håller guidade turer, berättar, visar så att vi kan se med egna ögon. De driver också sommarläger där de hjälper till och bygger upp demolerade/rivna hus. Hjälper, för att det är viktigt. Och för att de finner politiken i samhället felaktig. De visar sin solidaritet mot de som är utsatta, stöttar och försöker förändra. Tidigare har de varit med vid demoleringarna, för att stötta och hjälpa de utsatta, men är det inte längre, om jag har förstått saken rätt.

Hon berättar historier, om alla människor och kulturer som har bott här, tillsammans. Hon berättar inlevelsefullt och engagerat. Hon brinner av engagemang. Hon är en god talesperson för engagemanget för fred och rättvisa, tänker jag när jag lyssnar på henne. Hon är krass och tydlig. Hon talar rakt, utan omskrivningar. Hon följer en tydlig linje, berättar om demokrati och hur samhället ser ut för de som bor här.

De lagar som Isr. använder idag är i princip desamma som britterna använde under sin tid här. Husdemoleringar skedde då, liksom nu. Samma saker hände då, som nu. Det var bara andra herrar och andra undersåtar då, och nu.

Föreläsaren konstaterar att andra världskriget t ex gav oss de mänskliga rättigheterna genom FN-konventionen. Det gav också tanken, insikten, om den egna staten. I allt det som har skett genom tiderna har det visat sig att registreringen av sitt land, sin mark, är viktigt. Det är viktigt oavsett vem som är herre över landet.

För beduinerna vore och är det viktigt. Det hade varit fint om de hade gjort dessa registreringar. Beduinerna i Negevöknen registrerade inte sina marker och kan inte bo kvar i sina områden. De tvingas bort därifrån, för att bo på andra begränsade platser, där de inte kan/får utöva sin kultur och sitt levnadssätt. De tvingas in i liv som de absolut inte vill ha. Beduinerna har en väldigt färgstark och livlig kultur, berättar företrädare för ICAHD. Det är en stor sorg att/om den försvinner.

Jaffa skulle tillhöra Palestina, enligt den karta som ritades. Den var grå, som t ex Västbanken. Skälet var frågan om demografi, det bodde helt enkelt för många palestinier där. En stor del i konflikten är sålunda en fråga om demografi - israelerna vill vara i majoritet över palestinierna. En realitet är ofta att palestinierna föder fler barn, vilket ger dem en större befolkningstillväxt eftersom israelerna oftast inte föder lika många barn.

ICAHD-företrädare talar återkommande om principen kring befolkningen; om du inte kan öka den israeliska befolkningen är alternativet att minska den palestinska befolkningen genom att göra livet outhärdligt för dem. Demografifrågan är viktigt för Israel. De använder outhärdligheten - svårigheterna att leva - t ex genom;

En familj fick sitt hus förstört. Var skall de nu
ta vägen, hur skall de nu kunna leva och driva sitt företag?

- nivån av tillstånd för allt; pass, id-kort, arbetstillstånd, bygglov, etc. Alla tillstånd som krävs för en befolkningsgrupp men inte för en annan, gör livet särskilt svårt för några, men inte för alla. Föreläsaren återkommer till frågan om rättvisa för alla
- våldet mot palestinierna, både det fysiska och det psykiska. I detta ingår t ex demolering av hus, svårigheter att få tillstånd, hårdheten i vokabulären, svårighet att få arbete, mm.
- muren och checkpoints ger svårigheter att röra sig.

Hon berättar också att Västbanken - som ju ligger i öster, men avser den västra sidan av Jordanfloden - är oerhört viktig för Israel. Det beror t ex på att det där finns viktiga vattentillgångar, att det är en viktigt militär position i riktning mot öst, mm, samt att det är religiöst viktiga platser. När vi tittar på kartan, begrundar landskapet, gränser och vattenresurserna ser vi strategierna tydligare. Riktningen är tydlig, bestämd, och inte rättvis.

När riktningen är tydlig, bestämd. När ett beslut är fattat om hur man vill ha det, behöver man sända det budskapet. Man behöver vara tydlig. Om man sedan upprepar sitt budskap, väljer definitioner och terminologi, och håller i dessa hårt, så visar man vem som äger frågorna och hur vi ser på dem andra. Terminologin är tydlig, viktig. De berättelser var och en möter, är viktiga. Ett barn som alltid möter en viss historia, tror den som sann, har en längre startsträcka om den vill se en annan bild än ett barn som har mött andra - fler - historier, fler bilder och en mer nyanserad bild.

Vi måste vara väldigt noga med vilka berättelser vi berättar för våra barn och för våra medmänniskor. Vi måste också begrunda hur ihärdigt och hur omsorgsfulla vi är när vi talar t ex om mänskliga rättigheter och allas lika värde.

Mänskliga rättigheter och människors lika värde - måste vi tala om väldigt mycket mer.

A..




(Anteckningar från möte/samtal i Jerusalem 29/2 2016). 

Länk till - I C A H D - den Isr. föreningen mot husrivningar ...

Klippmoskén Jerusalem

Klippdomen eller Klippmoskén är en muslimsk helgedom i Jerusalem. Den räknas som islams tredje heligaste plats efter Kaba i Mekka och profeten Muhammeds moské i Medina. Klippdomen är öppen för bön, men där hålls inga gudstjänster och den betraktas därför inte som moské. Klippdomen är världens äldsta existerande muslimska byggnad. 

Den lyser stark, syns verkligen vart än vi befinner oss. Står vi högst på en av de många vackra kullarna syns den tydligt. Står vi nära Västra muren ser vi den också, liksom från det tak vi befunnit oss på i nästan en veckas tid. Ja, den står stolt där, innan för de gamla murarna i den gamla staden i Jerusalem. 

Wikipedia berättar att klippdomen uppfördes i sin nuvarande form på Tempelberget mellan åren 687 och 691 av den nionde kalifen, Abd al-Malik. Efter det första korståget togs Klippdomen över av Augustinerorden som omvandlade den till en kyrka medan al-Aqsamoskén blev ett kungligt palats. När Saladin tog över Jerusalem år 1187 blev Klippdomen åter en muslimsk helgedom. Under mamlukerna liksom det efterföljande Osmanska rikets styre blev Klippdomen föremål för omfattande kunglig mecenatverksamhet, sultan Süleiman den magnifike lät täcka exteriören med kakelplattor vilket tog sju år att färdigställa.

På sidan Travelmarket.se sägs att Klippmoskén är Jerusalems varumärke. Moskén är med sin imponerande kupol och sitt lika så fantastiska inre, anges som ett måste för besökare i Israel. Det var här Abraham förberedde sig inför att offra sin son och det var enligt Islam också här profeten Mohammed steg till himlen.

Ja, det finns mycket tro och religion i denna stad. De samsas här, ja, men ändå inte. De har en del att jobba på - för fred och samsandet om en fantastisk stad med mängder av historia för många troende och intresserade. Ja, detta är en fantastiskt plats.

Jag har nu lämnat Jerusalem, men tänker mig att jag vill återvända för att än mer utforska historien bakom kyrkor, synagogor, moskéer och andra trosbaserade byggnader liksom även kring betydelsen av de olika dräkterna, procedurerna och förhållningssätten i religionerna. Ja, jag blir mer nyfiken på detta här. Till detta vill jag komma tillbaka.

A..

Länkar
Wikipedia.
Reseguiden.se
Travelmarket.se

Kristenhetens vilodag.

Söndag. Kristenhetens vilodag.

Jag klär mig 0600 för en promenad runt (utanför) muren. Det är lite kyligt, skönt. På min runda möter jag två EAPPI-följeslagare som vi träffade vid Women in Black-demonstrationen i fredags. De hejar glatt. Solen skiner från en klarblå himmel.

Jag äter frukost, inför min promenad till - och upp på - Olivberget. Det är skarpt uppför dit, så det är bra att ladda med lite energi.

Klockorna ljuder över staden. Ljudligt, öronbedövande och vackert. Jag vandrar genom den gamla staden, dess gränder är vindlandet. Jag svänger fel, får fråga för att hitta vidare. Mannen blir lite stött i kanten för att jag försöker hasta. Jag får varva ner ett par steg. Efter karttitt och instruktioner, utan andan i halsen, lugnar sig mannen och jag hittar rätt. Våra vägar skiljs i vänlig ton. Lejonporten för mig i rätt riktning på min väg mot Olivberget.

Vid Olivbergets fot finns Getsemane trädgård och längs kullens sidor finns ett mycket stort område som är den judiska begravningsplatsen.

Jag vandrar sakta uppför berget, det är ordentligt brant. Det är ännu tidigt på dagen, men värmen känns i stretet uppför backen. Det är vackert, mäktigt och skönt. Väl uppe på Olivberget möter mig en vidunderlig utsikt. Vid utsiktsplatsen samlas turisterna, flockas runt sina guider för att höra de spännande berättelserna och få de unika platserna utpekade för sig. Där finns också en kamel och en åsna att rida på. Mannen som leder åsnan kallar den för Jerusalems taxi, det känns så sorgligt att kamelen och åsnan utsätts för detta här.

Utsikten från berget är magisk, man ser lång bort mot flera kullar. Det är tätt byggt. Längs Olivbergets sluttning ligger den judiska kyrkogården. En och en ligger de i egna kistor, stora av sten. Det gör det trångt på platsen, gravarna tar upp stora områden. På de stora gravarna ligger små stenar, ibland många och ibland få. De ersätter våra blommor, en som välönskanshälsning till den som har dött.

Tova och en lite fin katt gör sig till
vänner vid Dominus Flevit Church

På väg nedför berget går jag och några av gruppens övriga deltagare in i en liten vacker stenkyrka - Dominus
Flevit Church - Jesu tårars kyrka - med ett fint valv. Vi tappar bort varandra lite nu och då, men hittar snart tillsammans igen. Det känns bra i en stad som denna. Inne i Dominus Flevit Church ljöd ljuvlig psalmsång mellan de strama och kalla väggarna. Vid bergets fot når vi Getsemane trädgård. Den är grön och vacker. Där, nära, finns också en liten kristen kyrkogård. Ett litet stycke därifrån, alldeles utanför Lejonporten, finns den muslimska kyrkogården.

Getsemane är sålunda den lilla trädgård vid foten av Olivberget som anses vara den plats där Jesus och hans lärjungar bad kvällen före Jesu korsfästelse. Enligt Lukasevangeliet 22:44 var Jesu ångest i Getsemane så djup att hans svett "droppade som blod ner på marken". Enligt ortodox tradition är Getsemane även den trädgård där apostlarna begravde Jungfru Maria. Getsemane var ett viktigt resmål för tidiga kristna pilgrimer. I anslutning till parken ligger Church of All Nations, också det en vacker kyrka.

Jag tänker att religion är fantastiskt, men också något konstigt. Det är verkligen så olika för oss människor. I denna stad finns det mycket som är kopplat till detta. Platserna betyder mycket, det är verkligen tydligt. Vi är inte så vana vid känslosamheten, tänker jag, när jag tänker på våra kyrkor - inom protestantismen. Katolicismen känns mer stark, tänker jag, som när man kysser och vördar gudabilder, platser, mm. Idag, i Getsemane, fanns det flera turistgrupper med guide. De berättade och förtydligade, alla lyssnar noga. Strax intill, när jag skulle passera en av grupperna, ser jag en kvinna med en bibel i handen. Hon böjer sig ner, tar jord på sitt finger och drar jorden över en sida i sin bibel. Det är uppenbart att platsen är väldigt viktig för väldigt många.

I Getsemane trädgård tappar vi gruppen igen. Vi letar efter Tova men hittar henne inte. Det är lätt att förvirra sig här, det är så mycket folk överallt och vi tappar sikte på varandra. Det visar sig att hon trott att vi var före, och hon tror att hon går efter oss. Hon letar längre bort, men rätt som det är hittar vi varandra igen. Det känns skönt att ingen tappats bort, det är tryggare så.

Vi vandrar sakta hemåt, för att göra lunch. Timmen därefter är det dags att åka till Förintelsemuséet  (Yad Vashem) här i Jerusalem. Det ser vi förstås fram emot, även om vi vet att det kommer att vara en känslosam upplevelse. Och ja, det var det verkligen.

När vi vandrar genom de vackra gränderna för att gå tillbaka till SCSC (vårt svenska studiecenter, vår samlingsplats) hör jag plötsligt någon säga;

- Välkommen in i min butik.
- Jag säljer billigt krimskrams.
- Jättebilligt för jättefattiga studenter.

Någon har lärt den palestinska mannen i butiken på hörnet lite svenska. Jag skrattar gott när jag hör hans budskap, men jag tänker att det är tveksamt om det är världens bästa inbjudan till butiken. Han gör mig i varje fall glad (även om jag var det redan innan). Kanske borde någon lära honom ett nytt budskap för att fresta kunder in i butiken.

A..
(Jerusalem 6/3 2016)




Länkar; 
* The Church of All Nations, also known as the Church or Basilica of the Agony, is a Roman Catholic church located on the Mount of Olives in Jerusalem, next to the Garden of Gethsemane. It enshrines a section of bedrock where Jesus is said to have prayed before his arrest.

* Dominus Flevit Church - Jesu tårars kyrka
* Getsemane
* Yad Vashem

Armeniska Jerusalemspatriarkatet - Jerusalem

0700. Mässa. Armeniska kyrkan, Jerusalem.

Vi samlas utanför vårt hotell (Jaffa Gate Hostel) kl 0615, i tron att mässan börjar kl 0630. Det visar sig att den börjar kl 0700, så vi traskar tillbaka och äter lite frukost. Vi återvänder strax innan kl 0700. Vi går in. Platsen är tom. Vi vet inte riktigt var vi skall ta vägen. Plötsligt kommer en procession, med herrar i långa svarta kappor. Några har vida huvor över huvudet. Svart. De går i en lång rad och går in i olika dörrar. Vi blir osäkra över var vi skall ta vägen. En av dem ser vår osäkerhet och lotsar oss till rätt dörr, vi hittar in och hittar en plats på en bänk nära dörren. Det är ca 20 personer i de som leder gudstjänster och kanske 3-4 deltagare, förutom oss (Tobias, Sofia och jag).

Jag får, senare, lära mig att de har en skola i kyrkan. De yngre herrarna i kören är studenter. De är verkligen samdrillade i den vackra sången.

Det finns några få bänkar runt sidorna av kyrkorummet. Vi sätter oss i kanten. Här finns bara män, de flesta i de långa kapporna. Det finns inte heller några kvinnor, förutom vi, bland kyrkobesökarna. Bara män.

Väggarna är fyllda av målningar. Jesusbilder som mörknat med tiden. Berättelserna, i bilder, täcker väggarna. Jag tänker att tavlorna har mörknat av tidens tand, föroreningar och av den ständiga rökelsen. Gloriorna syns tydligt, dock. De lyser som guld.

Jag korsar mina ben och får en tillsägelse. Så får man inte sitta här. Efter en stund missar jag, glömmer mig, och får en fin vink igen. Det visar sig att det är att inte visa vördnad för korset att sitta med korslagda ben. Det var t o m att vanhelga korset. Ja, det vill jag ju inte göra, men det är förstås inte helt lätt att ändra sina vanor. Vissa saker går mer automatiskt.

Vackert mässande gregoriansk sång ljuder samtidigt som gudstjänstledaren sprider rökelse - välsignar - bilder och kyrkobesökare. Det känns skönt att han gör det också över oss. Därtill fantastiskt samstämd sång. Njutbart vackert.

Taket är fyllt av lampor och lyktor, som hänger ner i långa rep från det höga taket. Jag undrar hur de kan tändas, men upptäcker att de kan hissas upp och ner i rep som är bundna i sidan av pelarna. Golven är kalla, stora ytor är täckta av vackra mattor. Väggarna är täckta av kakelplattor. Den kylslagna temperaturen gör inget när jag fylls av en inre värme av tonen i gudstjänsten. Jag förstår inte vad de säger, men känner mig tillfreds i rummet, framförallt genom rökelsevälsignelsen och den vackra sången.

Tack, Tobias, för peppande för detta besök. Tack, Sofia, för att också du var med. Det var fint och trivsamt - tillförande till den nya dagen. Denna plats, en sådan mässa, besöker jag gärna igen.

A..
(Jerusalem 5/3 2016)


Armeniska Jerusalemspatriarkatet - Jerusalem 

Cathedral of Saint James i  kvarteren i Jerusalem
Huvudkvarter; Jerusalem, Israel 
Territorium; Jerusalem, Palestinska territorierna 
Utbredning;  Israel,  Jordanien, Palestina 
Språk; Armeniska 
Anhängare; 14 000 
Armeniska Jerusalemspatriarkatet finns i Armeniska stadsdelen i Jerusalem, och lyder under Armeniska apostoliska kyrkan. I Jerusalem använder armenierna sig av den Julianska kalendern, medan resten av Armeniska apostoliska kyrkan samt övriga ortodoxa kyrkor följder den Reviderade julianska kalendern.

Vi vandrar sakta tillsammans, trygga vid varandras sida

Vi vandrar sakta tillsammans. Staden ligger lugn och vacker. Vi vandrar i städade kvarter. Det är lugnt i trafiken. Promenaden från Jaffaporten till Damaskusporten, där busstationen ligger, går enkelt. Lugnt och tryggt vandrar vi tillsammans.

När vi vrider blicken ser vi en annan bild. Hur skall jag förhålla mig till den? Det känns som en klump i magen när man ser mängder av militär och poliser, utrustade med grova vapen. Ja, det känns. Någon ser en palestinier krävas på id-kort och bli visiterad av militären. De letar efter knivar och andra angreppsvapen. Han är vem som helst, en människa. En helt vanlig människa, men utan de vanliga rättigheterna. De som vi och många med oss har. Det ter sig så omåttligt konstigt att en stor mängd människor lämnas utanför de helt vanliga rättigheterna, bedöms på ett annat sätt.

Vi tar bussen (4,70 NIS - nr 234) i riktning mot Bethlehem. Landskapet är stenigt och kuperat. Periodvis också vackert grönt med starka olivträd i raka rader. Jag tänker att de står för historia här. Jag skulle vilja höra deras berättelser om den tid och de händelser som har passerat under deras livstid. Hur har deras vårdare sett till dem? Vattnat och vårdat deras frukter och jord, talat med och visat omsorgsfull kärlek? Hur har de starka träden betraktat världen, sett förändringarna över tid? Har det påverkar deras livslust eller har de ändå bara stretat på?

Bussen går till Checkpoint 300 i Bethlehem. Där går vi av. Betraktar, talar med varandra och undrar. Den är byggd på Bethlehems mark, en god bit innanför den viktiga linjen. Mark tas i anspråk, tas från någon annan. Muren är ofta byggd så, långt inne på det ockuperade området, inte på den gröna linjen. Dessa anläggningar, muren och checkpoints, är en ofattbart sorglig företeelse. Det gör ont att se. Jag påminns igen och igen om känslan av segregation, utanförskap och misstänksamhet. Här råder alltid vi och dem, aldrig vi tillsammans. Vi - är de säkra, goda och pålitliga. De - är de andra, de luddiga, onda och farliga.

Nej, världen är inte sådan. Vi och dem är oförenligt med min tanke om liv och frihet - och rättvisan. Vi är alla lika, lika men olika, men ändå väldigt lika. De finns inte skäl att kategorisera oss, dem, var och en, som så ofta görs.

Vi har alla samma, lika, rätt. Vi är alla människor.

Eller har jag fel i detta? Har vi inte samma rätt?

A..

3 mars 2016 (Jerusalem - Bethlehem)

Västra muren - Jerusalem

Västra muren - Jerusalem

Den mur som kallas "klagomuren" eller "västra muren" (Kotel Hama'aravi på hebreiska), är den enda återstående delen av den stödmur som en gång i tiden omgav tempelområdet i Jerusalem. Beteckningen Klagomuren är en kristen beteckning.

Enligt Bibeln byggdes Salomos tempel på toppen av Tempelberget under 900-talet f.Kr. och förstördes av babylonierna år 586 f.Kr. Det andra templet byggdes år 516 f.Kr.

Det var kung Herodes som lät uppföra muren vid tiden för vår tideräknings början i syfte att utvidga den gård som omgav själva tempelbyggnaden (som han också renoverade). Omkring 19 f.Kr. lät Herodes den store inleda ett massivt expansionsprojekt på Tempelberget. Han utökade området vilket medförde en utvidgad plattform. Västra muren ingick i denna plattform. Herodes tempel förstördes av romarna liksom övriga Jerusalem år 70 e.Kr. under det första judisk-romerska kriget. Den här västra muren är det enda som återstår av den mur som omgav tempelområdet.

Den judiska traditionen som i detta fall saknar historiskt värde, lär att Västra muren uppfördes av kung David och att muren vi ser i dag byggdes på hans grund. Enligt Mishna låg Västra muren, av samtliga fyra väggar på Tempelberget, närmast det Allra heligaste; därför anses bön vid muren vara särskilt fördelaktigt. (Wikipedia)

På medeltiden började judarna vallfärda hit och man samlades vid muren för att sörja över det förlorade templet (därav namnet "klagomuren") och be till Gud om att templet en dag skulle byggas upp igen. Många troende judar förrättar sin morgonbön vid muren, och det är sed att besökare stoppar in lappar med böner i springor mellan stenarna i muren.

Västra muren är 4,5 meter tjock och totalt 485 meter lång, men den del av muren som vi ser på bilder från Klagomuren och som ligger vid ett stort torg är 58 meter bred och tornar upp sig 18 meter över marknivån. Den sträcker sig också nedåt under den nuvarande marknivån till berggrunden nedanför. Platsen är helig för judar och muslimer, och människor från hela världen reser hit. Bland muslimer är muren känd som al-Buraq, grundat på en tradition som säger att detta var den plats där profeten Muhammed under den nattliga resan tjudrade sin bevingade fåle, Buraq. Vissa muslimer har förklarat att Västra muren tillhör Al-Aqsamoskén.

I alla tider har judar samlats vid muren för att uttrycka tacksamhet till Gud eller be om gudomlig barmhärtighet. Enligt judisk lag är det ett måste att känna sorg och att slita itu sina klädesplagg när man besöker Västra muren och ser den ödelagda tempelplatsen. Det finns en tradition som säger att när vatten börjar strila genom stenarna i muren är det ett tecken på att Messias ankomst är nära.

Under det arabisk-israeliska kriget 1948 ockuperade Jordanien de gamla stadsdelarna i Jerusalem och övriga östra Jerusalem. Enligt stilleståndsavtalet skulle judar i Israel ha rätt att besöka Klagomuren. Detta förhindrade dock jordanska soldater och trots israeliska påtryckningar på FN, förvägrades judarna att besöka den heliga platsen under 19 år. Under sexdagarskriget 1967 återerövrade Israel östra Jerusalem och Klagomuren. Händelsen, när de israeliska fallskärmsjägarna nådde fram till murens stenar och grät av lycka, anses av många vara det största ögonblicket i modern judisk/israelisk historia. Det firades med sång och dans världen över.

Ja, detta är en viktig plats för många och det har stridits om platsen. Platsen är mäktig att se. Säkerheten runt platsen är rigorös. Där finns många vakter, militärer, som håller skarpa ögon på alla besökare. Militariseringsnivån här är hög, mycket hög.

Under speciella judiska högtider samlas uppemot 100 000 människor på platån nedanför Klagomuren. Hur ser här ut på fredag, tro? Ja, det är en helt vanlig fredag, men ändå en fredag - alltså sabbat (fredag kväll - lördag kväll) i den judiska traditionen.

A..


(Källa; AlltOmBibeln.se & wikipedia 20160302)

Länkar; 
Västra muren - Jerusalem (Allt om Bibeln)
Västra muren - Jerusalem (Wikipedia)
Backpacking - om västra muren

PCFF - Parents Circle Families Forum

Parents Circle - Families Forum (PCFF) is a grassroots organization of bereaved Palestinians and Israelis. The PCFF promotes reconciliation as an alternative to hatred and revenge.

Parents Circle är en gräsrotsorganisation som består av familjer som har drabbats av våldet i området, både palestinier och israeler. Organisationen arbetar för försoning som ett alternativ till hat och hämnd.

Organisationen bildades 1995 av Yitzhak Frankental och av flera andra sörjande israeliska familjer. 1998 höll de sitt första möte med en grupp palestinska familjer från Gaza, där syftet var försoning för att förhindra framtida konflikter, liksom skador och dödsfall. Dialog, tolerans, fred och försoning är viktigt ord i sammanhanget. Samtalet och kontakten med gruppen i Gaza försvann som en konsekvens av den andra intifadan. Från år 2000 har verksamheten expanderat med palestinska familjer från både Västbanken och östra Jerusalem. Dessa medlemmar har på ett avgörande sätt påverkat aktiviteterna och skärpt karaktären och funktionaliteten i organisationen.

Parents Circle är nu en palestinsk och israelisk organisation med över 600 familjer som medlemmar. Alla dessa familjer har förlorat en nära familjemedlem som ett resultat av den långvariga konflikten. Gemensamma aktiviteter har visat att försoning mellan människor och nationer är möjliga och att det är denna insikt som organisationen försöker föra vidare till andra, på båda sidor i konflikten.

Dessutom har organisationen kommit fram till att försoningsprocessen mellan länder och folk är en förutsättning för att åstadkomma hållbar fred. Organisationen samlar därför alla tillgängliga resurser för att utbilda, skapa öppna möten och kontakta media för att sprida sina idéer.

Parents Circle är en formellt registrerad organisation och drivs med professionella anställda. Såväl israeler som palestinier arbetar vid de två kontoren; det palestinska kontoret ligger i Beit Jala och det israeliska kontoret i Ramat Ef'al, Tel Aviv.

Trots att Parents Circle inte har en gemensamt fastslagen politisk position i konflikten håller de flesta medlemmar med om att lösningen måste baserad på fria förhandlingar mellan ledare på båda sidor för att säkerställa att mänskliga rättigheter, bildandet av stater för de båda folken och ett undertecknande av ett fredsavtal sker enligt konstens alla regler. En försoning mellan länderna och folken är ett nödvändigt villkor för att åstadkomma hållbar fred - inte bara i ett avtal, utan också i realiteten.

Parents circle omfattar sålunda sörjande familjer från båda sidor i konflikten, där försoning är nyckelordet för att hantera situationen.

A..

(Källa; PCFFs hemsida).



Hur kom det sig att organisationen bildades? Fanns tanken redan från början att tala över gränserna? Ni talar om försoning - talar ni om sanning och rättvisefrågor? Finns frågor om mänskliga rättigheter, fri rörelse inom landet, tillgång till utbildning och arbete, vatten, säkerhet från våldsdåd, mm, också med i era samtal? Vad innebär försoning? Vilka är förutsättningarna för att göra försoning möjlig?

Länkar;
Parent´s circle

Rabi Jeremy Milgrom

Jeremy Milgrom är utbildad vid det Judiskt teologiska seminariet i USA (Jewish Theological Seminary of America, i New York), har varit medlem vid Shalom Hartman Institute, undervisat vid Hebrew University och Achva Teachers' College, men har mest av allt arbetat för en rättvis fred i Mellanöstern genom hela sitt yrkesliv.

Rabi Milgrom har haft en ledande roll i skapande och lotsande av fredsgrupper under de tre senaste årtiondena. Han var den första att se till att Peace Now.s meddelanden nådde den Amerikanska Judiska kommuniteten (1978), skapade ett mönster eller en rutin för lärande och pengainsamling för Yesh Gvul - till stöd för israeliska soldater som vägrade att tjänstgöra i Libanon - och var en av grundarna av rabbiner för mänskliga rättigheter (Rabbis for Human Rights - 1988) och en av dess ledare under perioden 1995-1998.

Milgrom är pionjär i arbetet med gränsöverstigande möten och samarbeten mellan kristna och muslimska palestinier, han grundade och ledde organisationen Clergy for Peace tillsammans med pastor Shehadeh Shehadeh och alltsedan 1998 har han samlat hundratals volontärer som undervisar beduinska barn från Jahalin-stammen som har tvingats flytta från Negevöknen till Västbanken.

Milgrom är veteran från den israeliska armen, men efter han blivit far blev Milgrom pacifist och blev slutligen, efter en åttaårig lång kamp, befriad från att ingå som reservkraft i militären.

Han har skrivit mycket och bland hans många artiklar finns t ex "Let your love for Me vanquish your hatred for him: Modern Judaism and Non-violence." Han är en ofta anlitad föreläsare både i Israel och utomlands - han talar om frågor som rör en lösning av Mellanösterns konflikter, religionens rötter kopplat till ickevåld och liknande frågor. Han talar om, både uppskattande och utmanande, platser som rör sionimen i medvetande och i hjärta hos judar i såväl Israel som i förskingringen och deltar i samtalet om skillnaden mellan anti-semitism and anti-sionism.

Han är israel, jude, rabbin, pacifist, stöder israeler som vägrat militärtjänstgöring, månar om mänskliga rättigheter liksom om gräns- och religionsöverskridande möten. Han är också lärare, föreläsare och skribent - med uppenbar hög trovärdighet såväl i Israel som internationellt.

A..




Varför är inte alla rabbiner i Israel medlemmar i organisationen; Rabbis for Human Rights?
Hur många rabbiner finns och hur många är med i organisationen? Tillhör mänskliga rättigheter grundtanken hos alla rabbiner i Israel? Hur ställer sig rabbiner till det våldet och inskränkningarna i rörlighet som råder mot palestinierna? Hur samtalar de kring detta? Hur ser Jeremy Milgrom på frågan om vatten - tillgänglighet och rättvisa - i Israel, på Västbanken och i Gaza?

Läs mer; 
antisemitism = fientlig mot semiter, judar
antisionism = fientlig mot sionismen, den judiska nationella rörelsen i syfte att stärka Israel,mm
pacifist = livsåskådning som tar avstånd från krig som konfliktlösning; fredsrörelse.
Rabbis for Human Rights - 1988
Jewish Theological Seminary of America (New York)
Peace Now (Israel)
Clergy for Peace
Artikeln; "Let your love for Me vanquish your hatred for him: Modern Judaism and Non-violence."
Interview with Rabbi Jeremy Milgrom, Jerusalem
Jeremy Milgrom is an American-born rabbi who has lived in Israel since 1968

Staden vaknar sakta

Staden vaknar sakta. Solen stiger över kullarna. Det är ett vackert ljus. Det blåser lite kallt, men vi tänker oss att dagen skall bli fin. Soligt och vänligt fin.

Klockorna ringer, en efter en. Inte så långvarigt, men ändå. De väcker oss, för oss närmare dagen. Det är behagliga ljud. De låter olika, ibland lite kallt, ibland lite hårt, ibland lite varmt och ibland lite mjukt. Det ringer till en ny dag, hos oss är det fredens och glädjens dag idag.

 Vi vaknar sakta, en efter en ansluter till vårt lilla soltak som ännu ligger i skugga. Vi är sammantaget tretton människor, lika men olika. Vi bär olika känslor, livsförutsättningar och glädjeämnen. Vi bär alla mängd av livserfarenhet, lyckospår och sorgeämnen. Lika och olika, med våra olika erfarenheter, samsas och intresserar vi oss för dagens frågor tillsammans. Tillsammans.

Fred står på vår dagordning.

Ja, fred och ickevåld, är vårt ämne idag. Ja, igår också. Och i morgon likaså.

A..

Här är idylliskt....

Här är idylliskt.
Marknaden myllrar av liv.
Färgerna bubblar på platsen.
Här, mitt i staden, känns det bekvämt, lugnt och vackert.

Är det en chimär?
Finns det något där bakom, som vi inte ser?

Hur ser bilden ut för den andre, den som bor här
eller för den som bort där strax där bortom?

A..

Lycka är att resa...

Västra muren - Jerusalem

Lycka är att resa, att lära och se nytt. Här finns historia, sol och nya ting att förhålla sig till. Natten var riktigt kall, men idag skiner solen från en blå himmel. Ja, det gjorde den igår också.

Jag önskar er alla en fantastisk dag. Det tänker vi att vi skall ha här.

A..





Västra muren (även benämnd Klagomuren) i Jerusalem är en del av Tempelbergets stödmur. Platsen är helig för judar och muslimer, och människor från hela världen reser hit. Bland muslimer är muren känd som al-Buraq, grundat på en tradition som säger att detta var den plats där profeten Muhammed under den nattliga resan tjudrade sin bevingade fåle, Buraq. 

Vissa muslimer har förklarat att Västra muren tillhör Al-Aqsamoskén. Enligt bibeln byggdes Salomos tempel på toppen av Tempelberget under 900-talet f.Kr. och förstördes av babylonierna år 586 f.Kr. Det andra templet byggdes år 516 f.Kr. Omkring 19 f.Kr. lät Herodes den store inleda ett massivt expansionsprojekt på Tempelberget. Han utökade området vilket medförde en utvidgad plattform. Västra muren ingick i denna plattform. Herodes tempel förstördes av romarna liksom övriga Jerusalem år 70 e.Kr. under det första judisk-romerska kriget. Den judiska traditionen som i detta fall saknar historiskt värde, lär att Västra muren uppfördes av kung David och att muren vi ser i dag byggdes på hans grund. Enligt Mishna låg Västra muren, av samtliga fyra väggar på Tempelberget, närmast det Allra heligaste; därför anses bön vid muren vara särskilt fördelaktigt. Många besökare sticker in papperslappar med skriftliga böner i sprickorna i muren. I alla tider har judar samlats vid muren för att uttrycka tacksamhet till Gud eller be om gudomlig barmhärtighet. Enligt judisk lag är det ett måste att känna sorg och att slita itu sina klädesplagg när man besöker Västra muren och ser den ödelagda tempelplatsen. Det finns en tradition som säger att när vatten börjar strila genom stenarna i muren är det ett tecken på att Messias ankomst är nära. (Källa; Wikipedia 20160229)

Kvinnor och män ber för sig. Man ber, och backar ut från muren i vördnad. Vi ser relativt många besökare vid muren, det är en aktiv plats. Vi ser också många militärer röra sig i området. De är tydligt närvarande i Jerusalem. Säkerhetsnivån är hög, såtillvida att militären är mycket närvarande med en tung vapenarsenal. 

Länkar; 

Västra muren Jerusalem.

Jaffa Gate

Scsc