Kerstin håller ickevåldsworkshop med gruppen. En viktig tanke i våra liv är att se att vi är olika, det finns olika teorier kring detta. Här talar vi om personlighet och ledarskap, hur är vi som personer och hur fungerar detta i en ledarsituation. Kerstin placerar ut de fyra väderstrecken. Nord symboliseras av en brandsläckare, väst av en kanna att samla i, öst av eld eller ljus som brinner ut och syd av en samlande sopborste. Vilka är vi som personer? Hur fungerar vi som ledare av en grupp?
Nord (brandsläckare, sten) står för fasthet. Hen vågar säga var skåpet skall stå, fattar gärna snabba beslut och kommer fort framåt. Det är en auktoritär person, många kan bli sårade av hens framfart och många beslut får ändras som ej genomtänkta.
Öst (eld, ljusen som brinner ut) står för karismatiska personer, de är brinnande eldsjälar, de målar med sitt språk, ser visioner och helhet, men brinner ofta ut. De är igångsättare. De ligger i riskzonen för utbrändhet.
Syd (kvasten eller borsten som samlar in), herden som vallar in fåren. Dessa är bra på att lyssna. De kan uppfattas som en vindflöjel, som lyssnar på alla. De vill vara alla till lags, vill att alla skall få säga sin mening och kan inte säga nej. Beslut måste vara väl förankrade, de innesluter alla och tar lång tid att fatta.
Väst (en källa för insamling av information). Denna person är bra på att samla in information, går till källan och gör saker ordentligt. De strävar efter god struktur och nyttjar gärna fotnötter. Dessa personer är inte så karismatiska (som öst). De är nästan introverta och lite fyrkantiga.
Workshopen var tillförande och viktig. Den visar oss på våra olika personligheter, även om någon eller några ser sig i fler av dessa väderstreck. Insikten om att vi är olika är viktig för att förstå vår plats i ett sammanhang eller en grupp och kan göra det lättare att samarbeta med varandra, när vi lärt oss vilka olika personligheter vi är - och att vi måste lära oss att se att människor är olika.
Jag känner att jag huvudsakligen tillhör väst, struktur och grundlighet ligger varmt om mitt hjärta. Jag ser dock att jag även har beröringspunkter med nord, öst och syd. Jag känner mig helt enkelt olika beroende av vilket sammanhang eller grupp jag befinner mig i. Eller vilken roll som är min just där, i den grupp jag verkar.
Tack, Kerstin, för en bra workshop.
A..
(Jerusalem 1/3 2016 - SCSC)
Visar inlägg med etikett SCSC - Swedish Christian Study Centre. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett SCSC - Swedish Christian Study Centre. Visa alla inlägg
fredag 11 mars 2016
tisdag 8 mars 2016
Jerusalembrevet - Nyhetsbrev 1/2016 (SCSC).
Jerusalembrevet - Nyhetsbrev 1/2016 (SCSC).
Vatten är en viktig fråga, inte bara i Israel/Palestina utan också på många andra platser i världen. Vatten tillhör en av de nödvändiga resurser som människorna måste ha. Det går inte att tumma på. Rent vatten är en nödvändighet. I Israel/Palestina hör vi att det finns allvarliga svårigheter med vattnet, även om Israel är mycket kompetenta i fråga om avloppsrening och avsaltning av saltvatten. Frågan är om Palestina har samma kompetens eller om/hur de kan få den till sig.
I det senaste numret av Jerusalembrevet hittar jag en artikel om Marianne Claesson som har varit tre månader i Jenin. Ann-Sofie Lasell, direktor på SCSC i Jerusalem, har skrivit artikeln. Den handlar om några av de frågor Marianne har mött som följeslagare, där ingår bl a frågan om vatten.
I artikeln berättas om de svårigheter som palestinierna i Jordandalen möter. Vattentillgången är där ett stort problem. De gamla vattenkällorna dräneras när bosättarnas brunnar borras mycket djupare än palestiniernas. När palestiniernas brunnar sinar måste de köpa sitt vatten. Från annat håll har vi hört att detta vatten, som palestinierna tvingas köpa, är mycket dyrt och drar en stor del av hushållets resurser.
Marianne berättar, i artikeln, att man kan se grönskande israeliska bosättningar och torra och brunbrända marker i de palestinska byarna. Tillgången till vatten är helt enkelt olika fördelad mellan israeler och palestinier. Är detta rättvist och schyst?
Frågan om vatten är viktigt.
A..
Ps...
vill du själv beställa brevet för löpande info om SCSC och deras verksamhet, titta in här; http://www.bilda.nu/sv/Snabbval/SCSC/Nyhetsbrev/
Vatten är en viktig fråga, inte bara i Israel/Palestina utan också på många andra platser i världen. Vatten tillhör en av de nödvändiga resurser som människorna måste ha. Det går inte att tumma på. Rent vatten är en nödvändighet. I Israel/Palestina hör vi att det finns allvarliga svårigheter med vattnet, även om Israel är mycket kompetenta i fråga om avloppsrening och avsaltning av saltvatten. Frågan är om Palestina har samma kompetens eller om/hur de kan få den till sig.
I det senaste numret av Jerusalembrevet hittar jag en artikel om Marianne Claesson som har varit tre månader i Jenin. Ann-Sofie Lasell, direktor på SCSC i Jerusalem, har skrivit artikeln. Den handlar om några av de frågor Marianne har mött som följeslagare, där ingår bl a frågan om vatten.
I artikeln berättas om de svårigheter som palestinierna i Jordandalen möter. Vattentillgången är där ett stort problem. De gamla vattenkällorna dräneras när bosättarnas brunnar borras mycket djupare än palestiniernas. När palestiniernas brunnar sinar måste de köpa sitt vatten. Från annat håll har vi hört att detta vatten, som palestinierna tvingas köpa, är mycket dyrt och drar en stor del av hushållets resurser.
Marianne berättar, i artikeln, att man kan se grönskande israeliska bosättningar och torra och brunbrända marker i de palestinska byarna. Tillgången till vatten är helt enkelt olika fördelad mellan israeler och palestinier. Är detta rättvist och schyst?
Frågan om vatten är viktigt.
A..
Ps...
vill du själv beställa brevet för löpande info om SCSC och deras verksamhet, titta in här; http://www.bilda.nu/sv/Snabbval/SCSC/Nyhetsbrev/
Svd.
SCSC - Swedish Christian Study Centre
SCSC - Swedish Christian Study Centre (Bildas studiecenter i Jerusalem) - är ett studiecenter i Jerusalem, som drivits av Studieförbundet Bilda sedan 1991.
Centret är beläget strax innanför Jaffaporten i Gamla Jerusalem. Syftet med centret är att erbjuda en plats för enskilda och grupper att mötas och att studera på plats. Hit kommer många studiegrupper från Sverige, för att studera frågor som exempelvis Mellanösternkonflikten, ickevåld, klimatfrågor, kvinnors organisering, religionens roll, mm.
En särskild styrka i centrets verksamhet är kontakten med de lokala kyrkorna. Mötet med de lokala kyrkorna i Jerusalem innebär för svenska kristna besökare att möta de egna rötterna, men också att möta en kristen kultur med en annan historia och en annan aktuell situation än den svenska.
Den centrala uppgiften för SCSC, som är beläget i Gamla stan i Jerusalem, är att vara ett resurscenter för de många (20–30 st) studieresor som Bilda arrangerar varje år. Många studieresor genomförs med lokala grupper som har förberett sin resa genom en studiecirkel eller liknande. Andra studieresor genomförs i samarbete med organisationer, skolor och andra utbildningsinstitutioner. SCSC medverkar t ex genom att arrangera studiebesök, workshops och möten som knyter an till ett utbildningsprogram som i övrigt genomförs hemma. Bilda arrangerar också kultur-, studie- och pilgrimsresor med särskilda teman. Skrivarkurser med en författare och pilgrimsvandringar är exempel på detta.
A..
(Under vår vistelse i Jerusalem - feb/mars 2016) hade vi ofta våra samlingar på SCSC. Det var en fantastiskt fin och bra plats att samlas på. Är du i Jerusalem, så är det en plats att besöka, låna internet, läsa och tala med personalen. SCSC är mycket väl värt ett besök).
Länkar;
SCSC - Swedish Christian Study Centre (Bildas studiecenter i Jerusalem)
Wikipedia om SCSC
MyNewdesk om ny direktor 2014
Tidningen Dagen om SCSC 2011.
Pressen.se - samlar artiklar om SCSC.
Sweden Abroad.
Varför bildades studiecentret? Vilka nyttjar detta mest? Hur ser personalstyrkan ut här? Har den varierat över tid? Hur upplever ni säkerheten för ert uppdrag här?
Centret är beläget strax innanför Jaffaporten i Gamla Jerusalem. Syftet med centret är att erbjuda en plats för enskilda och grupper att mötas och att studera på plats. Hit kommer många studiegrupper från Sverige, för att studera frågor som exempelvis Mellanösternkonflikten, ickevåld, klimatfrågor, kvinnors organisering, religionens roll, mm.
En särskild styrka i centrets verksamhet är kontakten med de lokala kyrkorna. Mötet med de lokala kyrkorna i Jerusalem innebär för svenska kristna besökare att möta de egna rötterna, men också att möta en kristen kultur med en annan historia och en annan aktuell situation än den svenska.
Den centrala uppgiften för SCSC, som är beläget i Gamla stan i Jerusalem, är att vara ett resurscenter för de många (20–30 st) studieresor som Bilda arrangerar varje år. Många studieresor genomförs med lokala grupper som har förberett sin resa genom en studiecirkel eller liknande. Andra studieresor genomförs i samarbete med organisationer, skolor och andra utbildningsinstitutioner. SCSC medverkar t ex genom att arrangera studiebesök, workshops och möten som knyter an till ett utbildningsprogram som i övrigt genomförs hemma. Bilda arrangerar också kultur-, studie- och pilgrimsresor med särskilda teman. Skrivarkurser med en författare och pilgrimsvandringar är exempel på detta.
A..
(Under vår vistelse i Jerusalem - feb/mars 2016) hade vi ofta våra samlingar på SCSC. Det var en fantastiskt fin och bra plats att samlas på. Är du i Jerusalem, så är det en plats att besöka, låna internet, läsa och tala med personalen. SCSC är mycket väl värt ett besök).
Länkar;
SCSC - Swedish Christian Study Centre (Bildas studiecenter i Jerusalem)
Wikipedia om SCSC
MyNewdesk om ny direktor 2014
Tidningen Dagen om SCSC 2011.
Pressen.se - samlar artiklar om SCSC.
Sweden Abroad.
Varför bildades studiecentret? Vilka nyttjar detta mest? Hur ser personalstyrkan ut här? Har den varierat över tid? Hur upplever ni säkerheten för ert uppdrag här?
måndag 7 mars 2016
Kristenhetens vilodag.
Söndag. Kristenhetens vilodag.
Jag klär mig 0600 för en promenad runt (utanför) muren. Det är lite kyligt, skönt. På min runda möter jag två EAPPI-följeslagare som vi träffade vid Women in Black-demonstrationen i fredags. De hejar glatt. Solen skiner från en klarblå himmel.
Jag äter frukost, inför min promenad till - och upp på - Olivberget. Det är skarpt uppför dit, så det är bra att ladda med lite energi.
Klockorna ljuder över staden. Ljudligt, öronbedövande och vackert. Jag vandrar genom den gamla staden, dess gränder är vindlandet. Jag svänger fel, får fråga för att hitta vidare. Mannen blir lite stött i kanten för att jag försöker hasta. Jag får varva ner ett par steg. Efter karttitt och instruktioner, utan andan i halsen, lugnar sig mannen och jag hittar rätt. Våra vägar skiljs i vänlig ton. Lejonporten för mig i rätt riktning på min väg mot Olivberget.
Vid Olivbergets fot finns Getsemane trädgård och längs kullens sidor finns ett mycket stort område som är den judiska begravningsplatsen.
Jag vandrar sakta uppför berget, det är ordentligt brant. Det är ännu tidigt på dagen, men värmen känns i stretet uppför backen. Det är vackert, mäktigt och skönt. Väl uppe på Olivberget möter mig en vidunderlig utsikt. Vid utsiktsplatsen samlas turisterna, flockas runt sina guider för att höra de spännande berättelserna och få de unika platserna utpekade för sig. Där finns också en kamel och en åsna att rida på. Mannen som leder åsnan kallar den för Jerusalems taxi, det känns så sorgligt att kamelen och åsnan utsätts för detta här.
Utsikten från berget är magisk, man ser lång bort mot flera kullar. Det är tätt byggt. Längs Olivbergets sluttning ligger den judiska kyrkogården. En och en ligger de i egna kistor, stora av sten. Det gör det trångt på platsen, gravarna tar upp stora områden. På de stora gravarna ligger små stenar, ibland många och ibland få. De ersätter våra blommor, en som välönskanshälsning till den som har dött.
På väg nedför berget går jag och några av gruppens övriga deltagare in i en liten vacker stenkyrka - Dominus
Flevit Church - Jesu tårars kyrka - med ett fint valv. Vi tappar bort varandra lite nu och då, men hittar snart tillsammans igen. Det känns bra i en stad som denna. Inne i Dominus Flevit Church ljöd ljuvlig psalmsång mellan de strama och kalla väggarna. Vid bergets fot når vi Getsemane trädgård. Den är grön och vacker. Där, nära, finns också en liten kristen kyrkogård. Ett litet stycke därifrån, alldeles utanför Lejonporten, finns den muslimska kyrkogården.
Getsemane är sålunda den lilla trädgård vid foten av Olivberget som anses vara den plats där Jesus och hans lärjungar bad kvällen före Jesu korsfästelse. Enligt Lukasevangeliet 22:44 var Jesu ångest i Getsemane så djup att hans svett "droppade som blod ner på marken". Enligt ortodox tradition är Getsemane även den trädgård där apostlarna begravde Jungfru Maria. Getsemane var ett viktigt resmål för tidiga kristna pilgrimer. I anslutning till parken ligger Church of All Nations, också det en vacker kyrka.
Jag tänker att religion är fantastiskt, men också något konstigt. Det är verkligen så olika för oss människor. I denna stad finns det mycket som är kopplat till detta. Platserna betyder mycket, det är verkligen tydligt. Vi är inte så vana vid känslosamheten, tänker jag, när jag tänker på våra kyrkor - inom protestantismen. Katolicismen känns mer stark, tänker jag, som när man kysser och vördar gudabilder, platser, mm. Idag, i Getsemane, fanns det flera turistgrupper med guide. De berättade och förtydligade, alla lyssnar noga. Strax intill, när jag skulle passera en av grupperna, ser jag en kvinna med en bibel i handen. Hon böjer sig ner, tar jord på sitt finger och drar jorden över en sida i sin bibel. Det är uppenbart att platsen är väldigt viktig för väldigt många.
I Getsemane trädgård tappar vi gruppen igen. Vi letar efter Tova men hittar henne inte. Det är lätt att förvirra sig här, det är så mycket folk överallt och vi tappar sikte på varandra. Det visar sig att hon trott att vi var före, och hon tror att hon går efter oss. Hon letar längre bort, men rätt som det är hittar vi varandra igen. Det känns skönt att ingen tappats bort, det är tryggare så.
Vi vandrar sakta hemåt, för att göra lunch. Timmen därefter är det dags att åka till Förintelsemuséet (Yad Vashem) här i Jerusalem. Det ser vi förstås fram emot, även om vi vet att det kommer att vara en känslosam upplevelse. Och ja, det var det verkligen.
När vi vandrar genom de vackra gränderna för att gå tillbaka till SCSC (vårt svenska studiecenter, vår samlingsplats) hör jag plötsligt någon säga;
- Välkommen in i min butik.
- Jag säljer billigt krimskrams.
- Jättebilligt för jättefattiga studenter.
Någon har lärt den palestinska mannen i butiken på hörnet lite svenska. Jag skrattar gott när jag hör hans budskap, men jag tänker att det är tveksamt om det är världens bästa inbjudan till butiken. Han gör mig i varje fall glad (även om jag var det redan innan). Kanske borde någon lära honom ett nytt budskap för att fresta kunder in i butiken.
A..
(Jerusalem 6/3 2016)
Länkar;
* The Church of All Nations, also known as the Church or Basilica of the Agony, is a Roman Catholic church located on the Mount of Olives in Jerusalem, next to the Garden of Gethsemane. It enshrines a section of bedrock where Jesus is said to have prayed before his arrest.
* Dominus Flevit Church - Jesu tårars kyrka
* Getsemane
* Yad Vashem
Jag klär mig 0600 för en promenad runt (utanför) muren. Det är lite kyligt, skönt. På min runda möter jag två EAPPI-följeslagare som vi träffade vid Women in Black-demonstrationen i fredags. De hejar glatt. Solen skiner från en klarblå himmel.
Jag äter frukost, inför min promenad till - och upp på - Olivberget. Det är skarpt uppför dit, så det är bra att ladda med lite energi.
Klockorna ljuder över staden. Ljudligt, öronbedövande och vackert. Jag vandrar genom den gamla staden, dess gränder är vindlandet. Jag svänger fel, får fråga för att hitta vidare. Mannen blir lite stött i kanten för att jag försöker hasta. Jag får varva ner ett par steg. Efter karttitt och instruktioner, utan andan i halsen, lugnar sig mannen och jag hittar rätt. Våra vägar skiljs i vänlig ton. Lejonporten för mig i rätt riktning på min väg mot Olivberget.
Vid Olivbergets fot finns Getsemane trädgård och längs kullens sidor finns ett mycket stort område som är den judiska begravningsplatsen.
Jag vandrar sakta uppför berget, det är ordentligt brant. Det är ännu tidigt på dagen, men värmen känns i stretet uppför backen. Det är vackert, mäktigt och skönt. Väl uppe på Olivberget möter mig en vidunderlig utsikt. Vid utsiktsplatsen samlas turisterna, flockas runt sina guider för att höra de spännande berättelserna och få de unika platserna utpekade för sig. Där finns också en kamel och en åsna att rida på. Mannen som leder åsnan kallar den för Jerusalems taxi, det känns så sorgligt att kamelen och åsnan utsätts för detta här.
Utsikten från berget är magisk, man ser lång bort mot flera kullar. Det är tätt byggt. Längs Olivbergets sluttning ligger den judiska kyrkogården. En och en ligger de i egna kistor, stora av sten. Det gör det trångt på platsen, gravarna tar upp stora områden. På de stora gravarna ligger små stenar, ibland många och ibland få. De ersätter våra blommor, en som välönskanshälsning till den som har dött.
 |
| Tova och en lite fin katt gör sig till vänner vid Dominus Flevit Church |
Flevit Church - Jesu tårars kyrka - med ett fint valv. Vi tappar bort varandra lite nu och då, men hittar snart tillsammans igen. Det känns bra i en stad som denna. Inne i Dominus Flevit Church ljöd ljuvlig psalmsång mellan de strama och kalla väggarna. Vid bergets fot når vi Getsemane trädgård. Den är grön och vacker. Där, nära, finns också en liten kristen kyrkogård. Ett litet stycke därifrån, alldeles utanför Lejonporten, finns den muslimska kyrkogården.
Getsemane är sålunda den lilla trädgård vid foten av Olivberget som anses vara den plats där Jesus och hans lärjungar bad kvällen före Jesu korsfästelse. Enligt Lukasevangeliet 22:44 var Jesu ångest i Getsemane så djup att hans svett "droppade som blod ner på marken". Enligt ortodox tradition är Getsemane även den trädgård där apostlarna begravde Jungfru Maria. Getsemane var ett viktigt resmål för tidiga kristna pilgrimer. I anslutning till parken ligger Church of All Nations, också det en vacker kyrka.
Jag tänker att religion är fantastiskt, men också något konstigt. Det är verkligen så olika för oss människor. I denna stad finns det mycket som är kopplat till detta. Platserna betyder mycket, det är verkligen tydligt. Vi är inte så vana vid känslosamheten, tänker jag, när jag tänker på våra kyrkor - inom protestantismen. Katolicismen känns mer stark, tänker jag, som när man kysser och vördar gudabilder, platser, mm. Idag, i Getsemane, fanns det flera turistgrupper med guide. De berättade och förtydligade, alla lyssnar noga. Strax intill, när jag skulle passera en av grupperna, ser jag en kvinna med en bibel i handen. Hon böjer sig ner, tar jord på sitt finger och drar jorden över en sida i sin bibel. Det är uppenbart att platsen är väldigt viktig för väldigt många.
I Getsemane trädgård tappar vi gruppen igen. Vi letar efter Tova men hittar henne inte. Det är lätt att förvirra sig här, det är så mycket folk överallt och vi tappar sikte på varandra. Det visar sig att hon trott att vi var före, och hon tror att hon går efter oss. Hon letar längre bort, men rätt som det är hittar vi varandra igen. Det känns skönt att ingen tappats bort, det är tryggare så.
Vi vandrar sakta hemåt, för att göra lunch. Timmen därefter är det dags att åka till Förintelsemuséet (Yad Vashem) här i Jerusalem. Det ser vi förstås fram emot, även om vi vet att det kommer att vara en känslosam upplevelse. Och ja, det var det verkligen.
När vi vandrar genom de vackra gränderna för att gå tillbaka till SCSC (vårt svenska studiecenter, vår samlingsplats) hör jag plötsligt någon säga;
- Välkommen in i min butik.
- Jag säljer billigt krimskrams.
- Jättebilligt för jättefattiga studenter.
Någon har lärt den palestinska mannen i butiken på hörnet lite svenska. Jag skrattar gott när jag hör hans budskap, men jag tänker att det är tveksamt om det är världens bästa inbjudan till butiken. Han gör mig i varje fall glad (även om jag var det redan innan). Kanske borde någon lära honom ett nytt budskap för att fresta kunder in i butiken.
A..
(Jerusalem 6/3 2016)
Länkar;
* The Church of All Nations, also known as the Church or Basilica of the Agony, is a Roman Catholic church located on the Mount of Olives in Jerusalem, next to the Garden of Gethsemane. It enshrines a section of bedrock where Jesus is said to have prayed before his arrest.
* Dominus Flevit Church - Jesu tårars kyrka
* Getsemane
* Yad Vashem
måndag 29 februari 2016
Lycka är att resa...
 |
| Västra muren - Jerusalem |
Lycka är att resa, att lära och se nytt. Här finns historia, sol och nya ting att förhålla sig till. Natten var riktigt kall, men idag skiner solen från en blå himmel. Ja, det gjorde den igår också.
Jag önskar er alla en fantastisk dag. Det tänker vi att vi skall ha här.
A..
Västra muren (även benämnd Klagomuren) i Jerusalem är en del av Tempelbergets stödmur. Platsen är helig för judar och muslimer, och människor från hela världen reser hit. Bland muslimer är muren känd som al-Buraq, grundat på en tradition som säger att detta var den plats där profeten Muhammed under den nattliga resan tjudrade sin bevingade fåle, Buraq.
Vissa muslimer har förklarat att Västra muren tillhör Al-Aqsamoskén. Enligt bibeln byggdes Salomos tempel på toppen av Tempelberget under 900-talet f.Kr. och förstördes av babylonierna år 586 f.Kr. Det andra templet byggdes år 516 f.Kr. Omkring 19 f.Kr. lät Herodes den store inleda ett massivt expansionsprojekt på Tempelberget. Han utökade området vilket medförde en utvidgad plattform. Västra muren ingick i denna plattform. Herodes tempel förstördes av romarna liksom övriga Jerusalem år 70 e.Kr. under det första judisk-romerska kriget. Den judiska traditionen som i detta fall saknar historiskt värde, lär att Västra muren uppfördes av kung David och att muren vi ser i dag byggdes på hans grund. Enligt Mishna låg Västra muren, av samtliga fyra väggar på Tempelberget, närmast det Allra heligaste; därför anses bön vid muren vara särskilt fördelaktigt. Många besökare sticker in papperslappar med skriftliga böner i sprickorna i muren. I alla tider har judar samlats vid muren för att uttrycka tacksamhet till Gud eller be om gudomlig barmhärtighet. Enligt judisk lag är det ett måste att känna sorg och att slita itu sina klädesplagg när man besöker Västra muren och ser den ödelagda tempelplatsen. Det finns en tradition som säger att när vatten börjar strila genom stenarna i muren är det ett tecken på att Messias ankomst är nära. (Källa; Wikipedia 20160229)
Kvinnor och män ber för sig. Man ber, och backar ut från muren i vördnad. Vi ser relativt många besökare vid muren, det är en aktiv plats. Vi ser också många militärer röra sig i området. De är tydligt närvarande i Jerusalem. Säkerhetsnivån är hög, såtillvida att militären är mycket närvarande med en tung vapenarsenal.
Länkar;
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)