lördag 31 augusti 2013

Glädje i regn & rusk. Island - Reykjavik marathon.


Avfärd från Arlanda kl 1420 på torsdag. Vårt maraton går på lördag. Vi behöver åka dit någon dag innan och stanna någon dag efter för att hinna se lite mer än maratonstråket.

Flybus från flyget till staden. Den kostar förvirrande många pengar för två. Tur & retur. Valhänt fumlar man med de nya sedlarna och undrar vad de är värda. Vi betalar med kort, så får det bli som det blir.

Landskapet från flygplatsen till Reykjavik är platt. Taket är lågt och fukten hänger tydligt i luften. Ett vulkanlandskap. Det är platt, stenigt och med en sparsam växtlighet. Kargheten känns i magen. Jag tycker om landskapet. Det är hårt, naket och vackert. På den ena sidan ligger havet. Nära. Långt bort skymtar bergen som siluetter i den grådimmiga vädret. Jag gläds åt att vara här, tillsammans med min bästa vän.

På bussen ser vi färgglada löparskor, vältränade människor och sådana med idrottskläder på sig i det senaste snittet. Misstanken är hög om att det är fler som skall springa maraton. Man ler igenkännande mot varandra, trots att vi aldrig tidigare har mötts.

Framme i Reykjavik bussas vi ända fram till vårt hotell. Det visar sig att utflyktsföretagen och flygbussarna regelmässigt gör just så. Att hämta och lämna alla resenärer (med små minibussar) på sina respektive hotell känns som en finfin service. Det gör det enkelt att resa.

Mitt i Reykjavik, eller på den högsta centralt belägna punkten, ligger Hallgrimskirkja. Det är en mycket hög (74,5 meter hög), ståtlig, enkel, rak och enormt vacker kyrka som tagit många år att bygga. Den är ritad 1937 och byggnationen pågick under perioden 1948 - 1986. Den syns nästan var du än är i Reykjavik. Orgeln med de stora orgelpiporna och trumpeterna som spelas i kyrkan ger ett nästan  öronbedövande ljud. Vi lyssnar en stund till en öppen repetition, där den vackra musiken med kunniga musiker övar inför en stillsamt vandrande eller vilande publik. Den öppna kyrkan gläder, liksom publikens möjulighet att få lyssna till repetitionen. Det måste också vara ganska speciellt att öva inför publik.

Under fredagen promenerar vi runt i staden, vår vana trogen. Vi hämtar nummerlappar, äter lunch och skyddar oss från det evigt strilande regnet. Det är ordentliga regnkläder, tjocka tröjor och bra skor som gäller här. Någon sol har vi inte sett, men väl en god dos regn. Fredagen blev en långvandrande dag runt om i staden, liksom förberedelser inför lördagens maraton. Oron gnager lite i magen beträffande vädret, men det få ändå bli som det blir. Det är bara att försöka klä sig rätt, för att det skall bli så bra som möjligt.

Lördag. Starten går kl 0840, så det blir tidig väckning. Jag har knappt sovit en blund på hela natten, så jag är väldigt trött när jag måste gå upp. Frukost på hotellrummet bestående av yoghurt, bröd, bananer och Philadelphiaost är det enda laddningsalternativet som står till buds i vårt bristande kök (som ju inte finns alls på hotellrummet). Jag undrar varför de inte kan sätta starttiden till kl 1200 istället. Då hade frukost, vila och laddning hunnits med på ett bättre sätt. 

Vi promenerar bort till starten. Det småregnar. Himlen är omåttligt grå. Vid starten finns möjlighet att lämna kläderna inomhus, vilket känns bra i detta väder. Vi står kvar inne så länge vi kan. Det finns gott om toaletter utanför, vilket är glädjande för allas oroliga tävlingsmagar.

Starten för maraton, halvmaraton och "Relay Marathon" (troligen en stafett, även om vi inte såg växlingarna under loppet) gick samtidigt. Regnpåsarna åkte av och spektaklet var igång. Vi har 42 km framför oss. Vi önskar varandra väl och springer loppet var för sig.

Loppet går runt staden. Den första biten springer vi tillsammans med halvmaratonlöparna. Vi springer nära staden, längs strand och kaj, i ett grått och småregnigt väder. Vi fryser dock inte. Det går att gömma sig lite i leden, för att undkomma lite av vinden som möter oss lite då och då. Arrangemanget inkluderar en hel del vätskedepåer. Ibland delar de också ut bananer och någon chokladbit. Vätska (vatten & sportdryck) behöver man inte lida brist av. Det är bra.

Så småningom lämnar vi kusten och viker av mot stadens utkanter, springer genom villaområden, parker och på promenadstråk. Det är omväxlande platt, uppför och nedför med en strid ström människor även om antal startande i Reykjavik Marathon inte uppgår till mer än sammantaget ca 850 löpare. Vi springer runt hela staden och är så småningom åter till utgångspunkten. Det har regnat och blåst, men humöret och orken har hängt med. Mitt maraton var rätt behagligt. Om nu 42 km löpning kan vara behagligt. Det var skönt, även om det skrek en del i mina lår i slutet av loppet. Ingen mental svacka passerar i mitt huvud under denna resa. Det är ovanligt, men glädjande.

Leif går i mål några minuter (ca 3,5 min) före mig. Jag inser att han klår mig p g a mitt toabesök under loppet, men det är honom väl unt. Han svimmar nästan av yrsel i målgång, så han har nyttjat de krafter han har. Eller så har han brustit i kost- eller vätskeintaget under dagen. Yrseln går dock över efter en kort stunds vila och kompletterande energiintag, så det känns inte som något allvarsamt att oroa sig över. En fin medalj är lagd till samlingarna. För mig är det maraton nr 16 (Leif nr 14). Denna gång på tiden 3.44.06 (Leif 3.40.32). Vi är ändå rätt jämna, Leif & jag, även om vi inte springer loppen tillsammans.

I sakta mak och med glädje i sinnet vandrar vi sakta hemåt till vårt hotell. Vi duschar varmt (här finns gott om varmvatten), vilar en stund och gläds åt välmåendet som finns i oss båda efter väl uträttat värv. Inga skador, inga blåsor och ingen pina i kropp och själ. Ja, det känns i låren att vi har ansträngt oss en aning, men ingen skada i något mått alls finns hos någon av oss.

Reykjavik är en väl utbredd stad. Den är inte skarpt centrerad, utan breder ut sig över området. Det finns gott om plats emellan områdena, men det är ändå relativt nära. Det är en liten stad, men ändå en väl utbredd stad. I staden finns i princip bara låga byggnader. Vi ser bara ett fåtal höga hus. De flesta är tre våningar eller lägre. Det beror naturligtvis på de osäkra markförhållandena i området.  Den låga staden ger en fin känsla av småskalighet och småstad. Det är det ju också, med bara ca 120 000 invånare i huvudstaden. Det finns gott om grönområden i staden och det finns också en laxbäck/flod inom stadens gränser. En guide säger att det är den enda staden som finns, som är så ren att laxar kan simma i staden.

Landskapet strax utanför staden består av böjande gröna kullar, bebyggda men med mycket grönt runt omkring. Husen är av sten, knappt några alls är av trä. Kanske beror det på ett väldigt fuktigt klimat?

Det är bara den stora ringvägen runt Island som plogas varje dag vintertid, säger guiden på vår busstur runt om i bygden. De små vägarna runt omkring får skötas på annat sätt. Jag undrar hur väder och vinterförutsättningar egentligen är här i den årstiden. Kanske får man åka hit igen, för att upptäcka nya sidor.

Island ligger på två plattor som rör sig med ca 2 cm per år. Dessa syns normalt inte då de ligger långt nere på havets botten. På Island kan de dock ses. De ligger tillgängliga för ögat, mellan två berg/kullar. Där finns en europeisk platta och en amerikansk platta. Den europeiska plattan innehåller färre branta berg/klippor än den amerikanska. Det är mer mjukt på den europeiska sidan. På denna plats - den öppna platsen mitt emellan - placerade vikingarna parlamentet. Det var centralt, här fanns mat/gräs, vatten, mm. Platsen blev en viktig plats för debatt - alla beslut togs i consensus. Alla skulle vara eniga för att lagar skulle stiftas, mm. 1262 förlorades självständigheten för att en familj krävde mer makt. Det ledde till att systemet kollapsade och självständigheten sprack.

Platsen där plattorna möts är en speciell plats, som finns på Unescos lista. Där finns två plattor, en historia kring parlamentet, en stor insjö, fantastiskt rent och klart vatten - platsen är väldigt vacker och unik, med en intressant historia och geologi.

När kristendomen kom till ön fördömdes en del av den gamla kulturen. De gamla namnen kan vara från denna tid, även om historierna bakom namnen inte alltid är kända.

Island är en ung stat. De första bosättarna kom på 800-talet (norrmän). De började då med ett mycket demokratiskt beslutssystem, där alla kunde påverka. 1783 drabbades ön av ett stort vulkanutbrott, som tvingade parlamentet att flytta. Kvar i området finns en fin liten kyrka och presidentens sommarresidens.

Den isländska landsbygden har låga träd, som buskar. De är vindpinade. Träden användes mycket när människan letat efter ved för värme/bränsle. Man försöker nu återplanera "skogen" men det är svårt i det steniga och vinpinade landskapet. Guiden säger; När du gått vilse i skogen behöver du bara ställa dig upp, så hittar du lättare.

Island har ett mycket vackert landskap med höga berg (vulkaner) och stora öppna grönskande, i princip obebyggda landskap. Vill man ha enslighet, så står den här att finna. Det finns många stora vidder, utan höga träd. Säker är det än vackrare i solens strålar. Vi har bara regn och rusk, vareviga dag, nu när vi är här.

Vikingarna tog hit hästarna. De är formade av tiden här under de senaste 1000 åren. De är lugna, stadiga och snabba. De töltar - stadigt och snabbt. Ridning är mycket populärt på Island. Hästkött äts ofta här, liksom även fölkött. Hästar får inte tas in i Island. Här finns stränga regler för att inte få in sjukdomar, mm, till de djur som lever här.

Vi åker till Gullfoss. Ett fantastiskt vattenfall. Det är 31 meter högt. Ägarens dotter räddade fallet från att bli ett kraftverk. Hon lade mycket tid för att förhindra byggnationerna. Det är ett väldigt vackert naturfenomen. Det finns onekligen stor kraft i vattnet. Fåran går i en skarp förkastning. Jag drar efter andan i hänförelse över det vackra. Vilken fantastisk natur det finns. Men nog kunde vädret ha varit lite bättre?

Vi besöker Geysir, en av Islands gejsrar. Vattnet kokar i ytan. 20 meter ner, under jorden, är det ca 127 grader. Trycket byggs upp och med ca 5-minutersintervaller kommer en hög kaskad med svaveldoftande och mycket varmt vatten (20-30 meter högt). Det är verkligen imponerande vilka naturkrafter som finns här. Runt omkring i området är det små kokande "grytor". Nej, det är inte badbart här, i dessa 100-gradiga vattenhål. Vi varnas för att gå för nära och för att känna på temperaturen i hålen. Vi uppmanas att tro på guidens ord, helt enkelt. Naturförhållandena är onekligen mäktiga här.

Alla djur på ön är hitförda av människan, när de befolkade ön. Här finns gott om hästar och får, men ont om kor. Korna är relativt ovanliga, vilket gör köttet dyrt. De är självförsörjande på mjölk och ost, med den besättning som finns.

Det varma vattnet används t ex för uppvärmning av bostäder. Det används också för uppvärmning av växthus, där blommor och frukt odlas. I Reykjavik går vattenledningsrören nära vägbanan, vilket ger isfria gator vintertid, tack vare det varma vattnet.

Vi besöker en liten by långt ute på landsbygden. Solen bryter igenom en kort liten stund. Det är ordentligt vackert. Hänförande. Vi besöker en liten, enkel kyrka med fantastiska fönster och en underbar mosaikbild som altartavla. En blå, ljus och vacker Jesusbild. Ja, den är fantastiskt fin. Strax intill ligger en liten, liten kyrka till - i gammal stil, men den är ändå helt ny. Den är helt i trä inomhus och hela utsidan är grästäckt.

Ja, vidderna är stora, nästan helt utan buskar. Inga träd. Gårdarna ligger väl utspridda, med någon/några km emellan. Runt gårdsplanen/husen har ibland träd planterats, i syfte att åstadkomma lite lä i det annars blåsiga landskapet.

Ute på landsbygden finns det en del sportstugeområden för fritidsrekreation. Det är komprimerade områden med fritidshus (byggda i trä). De ligger t ex i det buskiga landskapet nära vattendragen eller vid foten av en sovande vulkan. Landskapet är platt - men avbrott av ordentliga berg/vulkaner.

På sina ställen pyser det ånga/varmvatten från underjorden. Den tas på många ställen tillvara för energi, varmvatten, uppvärmning av hus (& vägar) eller till bageriet för "kokning" av bröd.

Vi avslutar dagen med ett kraftverksbesök, där energi produceras av det varma underjordiska vattnet. Stora kraftledningar drar iväg energin mot huvudstaden, över det månliknande landskapet där lavans syns tydligt under lagret av den gröna mossan.

Island har fina stora vägar, åtminstone de vi ser. På 1000-årig lava växer mossa, men inga träd och buskar. Island är rent. Vi ser inget skräp någonstans. De gående lämnas alltid företräde vid övergångsställen utan trafikljus - jag tror inte att det missades för oss vid något tillfälle alls.

Tröja, flieströja, fordrad träningsjacka och regnjacka. Mössa, vantar och paraply. Ja, det är en aning svalt i detta blåsiga och regniga land, när vi är här. Vi blir nästan euforiska i de kortkorta stunder som solen tittar fram.

Vi har haft trevliga dagar i ett land som jag gärna ser mer av vid ett annat tillfälle. Här skulle man kunna färdas per cykel eller per motorcykel, när vädret vill visa sig lite vänligare.

Anette Grinde




Inga kommentarer: