Häromnatten vräkte
regnet ner och åskan dundrade förbi. Det gick undan, men smällen
var kraftig och blixten tätt intill. När vi vaknade på
morgonkvisten var solen framme. Det var varmt, så svetten lackade.
Himlen var blå, inte ett moln syns till. De söta små tupparna hade
lämnat allvarsamma spår på vår fina veranda, så nu blir de
portade från vår hörna. De får motas i grind. Om det nu är
möjligt. De är här, igen och igen. De visar sig också att de
lämnar spår i gräset. Man får passa sig var man sätter fötterna,
så att man inte får med sig spåren in i huset. Men, fina är de
ändå. Till nästa år får vi skaffa några hem, tycker jag.
Sällskapet (sambon) snickrade ihop uthuset, som höll på att falla isär. Jag tycker gott att det kan falla, men om detta är vi visst inte överens. Det minner mig om någon jag inte vill påminnas om. Men, jag får väl stå ut att se det några år igen. Tyvärr. Målas må det dessutom. Annars skämmer det än mer.
Den gula linoljefärgen på våra fönster och dörrar behöver bättras. Igen. Nej, den är inte riktigt bra. Linolja kan te sig bra, men den skiner ur och den flagar alltför lätt. Nej, det var inte ett bra val i dessa kvarter. Men jag får härda, förstås. Mor gnisslar en aning när jag säger att den inte är bra. Handhavandefel, låter det på henne som jag har. Kanske är det så. Kanske är det rent av bara ett mentalt motstånd mot målning? Nåväl, ena dagen är det för varmt, nästa blåser det för mycket och rätt som det är är det regnet som är hindret. Mentalt motstånd? Nej, inte alls.
Vi har nu haft några solfina dagar. Varmt och ljuvligt. Lite blåsigt ibland, men ändå väldigt fint. Här är njutbart att vara. Här, på Öland, kränger jag av mig skorna varje gång jag går upp på vår fina veranda. De lämnas på den kant jag äntrar, vilket gör att skorna återfinns lite här och där längs kanterna. Jag konstaterar att jag behöver några fler lätta skor här, sådan man lätt kan kliva i och ur, för att lätt finna dem på alla kanter när jag skall ner på det fästingtäta gräset igen.
Ja, fästingar finns det gott om här. Hemma är jag ofta ute i skogs- och gräsmiljöer, men där får jag sällan fästingar. Här får jag dock flera per dag. De gillar mig tydligen bättre här. Jag kan inte påstå att jag är förtjust i detta fenomen. Jag undrar hur alla utlandsturister får koll på fästingfenomenet, detta lilla elände som är så omåttligt obehagligt.
Igår (6/8) flyttade våra svalor från sitt bo. De har byggt sitt bo på en fönsterkant på den norra sidan och smutsat ner ordentligt på fönstret, husväggen och verandan. De har bott där sedan tidig sommar, fött och fostrat sina unga ungar. Svalföräldrarna har gjort dem flygfärdiga och de har tillsammans susat omkring i grannskapet med sina vidunderliga flygkonster. När ungarna vuxit upp har de haft svårt att rymma hela familjen i sitt bo. Någon eller några har fått sitta på kanten strax intill. Nu ser de dock ut att ha flyttat. Deras bo är tomt. Verandan är ren, efter den senaste tvätten. Ja, de är ändå trevliga, men kanske inte på vår egna husknut. Kan vi få dem att bygga sitt bo i en trädklyka till nästa år, tro?
Vi hör med stor oro att Japan (fortfarande) släpper ut stora mängder radioaktivt vatten i havet i Japan (efter kärnkraftolyckan härom året). Kärnindustrin - med kärnkraftverk och kärnvapen - måste upphöra. Det är mycket tydligt att världen inte klarar att ta hand om katastrofer med anledning av kärnindustrin. Det känns vansinnigt, horribelt och outsägligt tragiskt att världens styrande inte tar ett större ansvar för vårt allas väl. Ja, kärnkraften måste upphöra. Kärnvapeneländet likaså. Igår (6 augusti 2013 - 68 år efter att USA fällde atombomben över den japanska staden Hiroshima) protesterade Svenska läkare mot Kärnvapen mot kärnvapen och manar till fred och nedrustning. Jag håller med dem - det är hög tid att utrota dessa fruktansvärda vapen och söka andra vägar för fred än att rusta med omåttliga vapen. De åstadkommer fruktansvärda skador på människor och mänsklighet. Nog vore det bättre att använda pengarna till sådant som tillför mervärde & hälsa till människors väl istället för sådant som dödar och skadar i evinnerlig tid?
Anette Grinde
7 augusti 2013.
Korpskog.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar