Öländsk bygd –
Åkerbo Hembygdskrets (hembygdsföreningarna i Böda, Högby, Källa,
Persnäs och Föra i ett positivt & engagerat samarbete).
Det är nu länge sedan jag var där. Kanske var det 1991, eller därikring. Döttrarna var små, den minsta kunde knappt gå. Det var sista sommaren med min vän Birgitta. Hur hon orkade är en gåta, men kraft finner man ibland när man gärna, gärna vill. Året därpå fanns hon inte mer.
Jag minns Blå Jungfrun som särskild och speciell. Dit vill jag gärna åka igen. Men, ack så svårt det verkar att faktiskt göra det. Varje gång vi färdas längs den västra öländska kusten syns hon i vyn. Nära, nära, men ändå så långt härifrån. Vacker och skenbart lättillgänglig, ligger hon där strax intill.
8 augusti 2013.
Vad
vore Sverige utan alla dess fantastiska hembygdsföreningar? Jag
undrar hur många det finns i Sveriges avlånga land och jag undrar
hur mycket som skulle falla i fullständig glömska om de inte fanns.
De ideella krafterna i Sverige är fantastiska och jag förundras
igen och igen över allt det goda de gör. På norra Öland ges
Öländsk Bygd ut av
Åkerbo Hembygdskrets, i ett samarbete mellan hembygdsföreningarna i
Böda, Högby, Källa, Persnäs och Föra.
Öländsk
Bygd 2012 är den 63e utgåvan. Den första utkom 1950, vill jag
tro, eftersom den fjärde utkom 1953. De tre första utgåvorna har
bundits in i 200 numrerade exemplar; Öländsk bygd –
Åkerbo härad.
I
årets utgåva finns en historia Som vaktman på Blå
Jungfruns Nationalpark. Den är
skriven av vaktmannen 1955, Göte Lindholm, som tillbringade två
månader på ön i all sin ensamhet. Det var en fint skriven
historia, som rent av gör mig avundsjuk. Tänk att få
nationalparken Blå Jungfrun alldeles för sig själv i långa
stunder, även om den ibland också besöktes av turister.
Det är nu länge sedan jag var där. Kanske var det 1991, eller därikring. Döttrarna var små, den minsta kunde knappt gå. Det var sista sommaren med min vän Birgitta. Hur hon orkade är en gåta, men kraft finner man ibland när man gärna, gärna vill. Året därpå fanns hon inte mer.
Jag minns Blå Jungfrun som särskild och speciell. Dit vill jag gärna åka igen. Men, ack så svårt det verkar att faktiskt göra det. Varje gång vi färdas längs den västra öländska kusten syns hon i vyn. Nära, nära, men ändå så långt härifrån. Vacker och skenbart lättillgänglig, ligger hon där strax intill.
I
Öländsk bygd finns
mer att läsa. Och kanske vill någon också skriva. Jag saknar
kontaktuppgifter till redaktören i tidningen. Jag saknar därtill
kontaktuppgifter till respektive hembygdsförening. Kontaktuppgifter
gör det onekligen lättare att ta kontakt, bidra med information
till skriften och gå med i någon av de viktiga föreningarna.
Kanske kommer den informationen i nästa nummer av denna fantastiska
skrift? Kanske på en egen sida eller vid respektive förenings
verksamhetsberättelse, där vi ändå får veta vad de gör. Det
finns ju ändå gott om plats kvar lite här och lite där i
skriften. För mig skulle det också glädja med lite kort
information om skribenterna. Jag undrar var de hör hemma? Vad har de
för relation till Öland? Vilken bakgrund har de?
Öländsk Bygd gillas. Ja, den vill jag ha!
Öländsk Bygd gillas. Ja, den vill jag ha!
Anette Grinde
Korpskog8 augusti 2013.
Vandring på Blå Jungfrun 1991 |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar