Ja, det beror på att man inte är nöjd. Eller att man är rädd. Eller på att man inte respekterar varandra. Eller på att man inte lyssnar och gör sitt yttersta för att förstå. Eller kanske tror sig vara duktigare, större eller bättre än någon annan.
Jag undrar; om du ofta talar i omilda toner om andra, hur talar du då om mig när jag vänder ryggen till?
Jag blir obekväm när människor talar illa om varandra. Jag blir betänksam och undrar om det är ett måste. Kan vi inte se saker från ett annat håll? Kanske från vår medmänniskas perspektiv istället från vårt eget? Varför är de som de är? Vilken roll finns de i? Vilken bakgrund har de? Varför säger de som de gör?
Kan vi utgå ifrån att alla vill varandra väl, vill göra sitt bästa och vill lära sig mer om det vi finns i tillsammans? Kanske också att vi alla vill synas och dela med oss av våra kunskaper och perspektiv, även om vi alla inte bär samma kunskap.
Jag vill höra den förstående och vänliga tonen. Den med kärlek till medmänniskan. Den negativa och kritiserande tonen gör ont i min själ. Den hämmar mig, gör mig liten och tyst.
Hon där borta har kunskap och erfarenhet. Som kan lära oss något nytt. Om vi lyssnar på det örat. Och begrundar.
Vi, du & jag, har kunskap och erfarenhet. Som kan lära dig något nytt. Om du lyssnar och begrundar.
Låt oss lyssna på varandra. Lyssna i ödmjukhet. Utan att håna, ironisera eller bli förbannade, ens i vår egen tanke. Låt oss lyssna för att lära oss mer och låt oss lyssna med respekt för den andra människan. Hen, som också vill bli lyssnad på.
Är en plats omsorgsfull, öppen och välkomnande om man ofta talar illa om någon som inte är på plats?
Vad säger du om mig, när jag vänder ryggen till?
Säger du att jag är inkompetent? Pinsam? En skitstövel? Eller ser du mig som en individ med unik kompetens som kan tillför mer till världen och dess väl?
A..
Mer länkar & sånt; Intressant. Bloggkartan Norrtälje. Nyligen.se. Knuff bloggar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar