Uteslut inte den som vill. Bjud in. Samla kompetensen och begrunda hur vi kan göra för att bilden skall bli större, tydligare och mer för oss alla. När vi utesluter människor förlorar vi den kompetens som de bär. Vi vet inte vad de kan bidra med om vi inte nogsamt lyssnar och lär.
Varje individ bär en enastående kompetens. Hen kan bidra. Lägga till - till det vi har. Skapa nya riktningar. Tillföra glädje och energi. Om vi låter hen göra just det.
Arbetet i STFs nomineringskommitté är obehagligt. Det blir mer och mer obehagligt, ju mer jag tänker på det. Där är vårt uppdrag att utesluta människor som vill vara engagerade. Det är vårt uppdrag att bedöma och gradera dem. Att ställa dem mot varandra. Sätta plus och minus, och välja bort. Genom ett enkelt penseldrag, ett ögonblicks verk, tar vi bort någon från gemenskapen och engagemanget. Vi kan därigenom skada någon som lagt oändligt mycket energi och glöd i vår rörelse. Någon som bidrar och gör, till skillnad från så många andra.
När jag bara bemöts med tystnad i mitt samtal eller mitt görande dalar min glöd. När jag bemöts med ord och handling som bär positiv kraft, stärks jag och kan prestera mer. När jag får ett nej, vänder jag mig om och går en annan väg. Ibland mot samma mål, men på en annan väg. Men ibland vänder jag mig mot ett helt annat mål. Då förlorar rörelsen – just den som har sagt nej - den kraft jag bär. Den kan inte ersättas av någon annans. Någon annan kan tillföra, ja. Nästan lika, men ändå helt olika. Eftersom vi alla bär helt olika kompetens, tankar och göranden kan vi inte ersättas för att få samma kraft.
Ibland ses vi som ersättbara. Det är vi inte. Inte jag, inte du och inte heller den som står vid din sida. Vi är helt unika. Var och en spelar roll.
Att då välja bort ter sig som ett ofantligt stort resursslöseri. Att välja bort skadar både rörelsen och individen. Låt oss avstå från att välja bort. Låt istället den som vill, vara med.
Nomineringskommittén arbetar med att välja bort. Detta görs trots att regelsystemet säger att var och en kan väljas. Det är tveksamt om det är rätt att de kan väljas om de inte nominerats (av sig själva eller av någon annan), även om det hävdas så. Men, de kan i varje fall väljas om de nominerats. För mig betyder det att de måste synas i valprocessen. De måste synas i tidningen och de måste synas på nätet. Tillsammans med alla de som kommittén inte har valt bort.
För mig ter sig regelsystemet kring nomineringarna märkliga. Å ena sidan skall det finnas ett visst antal valbara personer till röstning. Kommittén skall välja bort bland människor som visat kraft och energi. Sådana som vill. Å andra sidan kan var och en väljas. Kanske t o m även personer som inte har nominerats.
Låt oss hoppas att några utmanar systemet. Låt oss hoppas att någon skriver en motion kring detta, där tanke, handling och hjärta finns med. Och låt oss hoppas att någon ser till att välja några som inte finns med på nomineringskommitténs lista.
Människor som vill skall inte väljas bort. De skall få möjligheten att väljas in. De skall få möjligheten att visa att de kan och vill.
A..
Varje individ bär en enastående kompetens. Hen kan bidra. Lägga till - till det vi har. Skapa nya riktningar. Tillföra glädje och energi. Om vi låter hen göra just det.
Arbetet i STFs nomineringskommitté är obehagligt. Det blir mer och mer obehagligt, ju mer jag tänker på det. Där är vårt uppdrag att utesluta människor som vill vara engagerade. Det är vårt uppdrag att bedöma och gradera dem. Att ställa dem mot varandra. Sätta plus och minus, och välja bort. Genom ett enkelt penseldrag, ett ögonblicks verk, tar vi bort någon från gemenskapen och engagemanget. Vi kan därigenom skada någon som lagt oändligt mycket energi och glöd i vår rörelse. Någon som bidrar och gör, till skillnad från så många andra.
När jag bara bemöts med tystnad i mitt samtal eller mitt görande dalar min glöd. När jag bemöts med ord och handling som bär positiv kraft, stärks jag och kan prestera mer. När jag får ett nej, vänder jag mig om och går en annan väg. Ibland mot samma mål, men på en annan väg. Men ibland vänder jag mig mot ett helt annat mål. Då förlorar rörelsen – just den som har sagt nej - den kraft jag bär. Den kan inte ersättas av någon annans. Någon annan kan tillföra, ja. Nästan lika, men ändå helt olika. Eftersom vi alla bär helt olika kompetens, tankar och göranden kan vi inte ersättas för att få samma kraft.
Ibland ses vi som ersättbara. Det är vi inte. Inte jag, inte du och inte heller den som står vid din sida. Vi är helt unika. Var och en spelar roll.
Att då välja bort ter sig som ett ofantligt stort resursslöseri. Att välja bort skadar både rörelsen och individen. Låt oss avstå från att välja bort. Låt istället den som vill, vara med.
Nomineringskommittén arbetar med att välja bort. Detta görs trots att regelsystemet säger att var och en kan väljas. Det är tveksamt om det är rätt att de kan väljas om de inte nominerats (av sig själva eller av någon annan), även om det hävdas så. Men, de kan i varje fall väljas om de nominerats. För mig betyder det att de måste synas i valprocessen. De måste synas i tidningen och de måste synas på nätet. Tillsammans med alla de som kommittén inte har valt bort.
För mig ter sig regelsystemet kring nomineringarna märkliga. Å ena sidan skall det finnas ett visst antal valbara personer till röstning. Kommittén skall välja bort bland människor som visat kraft och energi. Sådana som vill. Å andra sidan kan var och en väljas. Kanske t o m även personer som inte har nominerats.
Låt oss hoppas att några utmanar systemet. Låt oss hoppas att någon skriver en motion kring detta, där tanke, handling och hjärta finns med. Och låt oss hoppas att någon ser till att välja några som inte finns med på nomineringskommitténs lista.
Människor som vill skall inte väljas bort. De skall få möjligheten att väljas in. De skall få möjligheten att visa att de kan och vill.
A..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar